Magdalena Andersson (S) svarade Energi- och näringsministern Ebba Busch i en replik om Partiledardebatt i debatten ”Protokoll 2025/26:136 Onsdagen den 10 juni” den 10 juni 2026.
Energi- och näringsministern Ebba BuschKD· i en replikJag tycker att stämningen under debatten har varit lite grinig, lite ”men du, då – och du, då”, så att säga. Nu ska vi se vilket humör Magdalena Andersson är på och om jag kan bjuda upp till en mer sakpolitisk dans om…Herr talman! Inför det senaste valet lovade Moderaterna och Sverigedemokraterna guld och gröna skogar. Nu, i den sista partiledardebatten under mandatperioden, är det dags att göra bokslut.
Jimmie Åkesson lovade att vara garanten för välfärden. Resultat: larmrapporter från Skånes förlossningsvård, fryst mikromat 14 gånger i veckan i äldreomsorgen i Hjo och försämrade skolresultat. Åkesson lovade att avskaffa karensen för alla som jobbar i välfärden. Resultat: Den orättvisa karensen är kvar, och hårt arbetande människor förlorar tusentals kronor i månaden och får lägre pension.
Jimmie Åkesson lovade att gå i opposition om akassan skulle försämras. Resultat: Akassan försämrades, och familjer som drabbas av arbetslöshet får känna in på bara skinnet vad ett svek från Sverigedemokraterna kostar.
Herr talman! Ulf Kristersson lovade att arbetslösheten skulle bli lägre. Resultat: Nästan 100 000 fler är arbetslösa.
Ulf Kristersson lovade att få ordning på ekonomin. Resultat: Tidöpartierna skuldsätter svenska folket med 200 000 kronor i minuten, varje dag, året runt, för att sänka skatten för de allra rikaste.
Herr talman! Bokslutet över Tidö visar att Sverige har försvagats i en tid när vi skulle behöva bli starkare. När partiledarna från Tidö nu får begära replik på mig får de därför gärna berätta för svenska folket varför det är ett sådant enormt avstånd mellan retorik och resultat, mellan det som Tidöpartierna lovade före valet och det som vanligt folk med vanliga jobb och vanliga löner möter i sin helt vanliga vardag.
(Applåder)
I detta anförande instämde Sanna Backeskog, Jim Svensk Larm och Anna-Caren Sätherberg (alla S).
Herr talman! Jag lyfte i mitt inledande anförande Vänsterpartiets problem, milt uttryckt, och den granskning som har skett av Vänsterpartiet och dess starka kopplingar till islamism, terrorromantik, antisemitism och liknande. I anförandet ställde jag också en väldigt tydlig fråga till Magdalena Andersson, som ju ska bilda regering med Vänsterpartiet eller åtminstone med stöd av Vänsterpartiet.
Jag noterade inget svar på den frågan i Magdalena Anderssons andra anförande, så därför ställer jag den igen: Kommer Magdalena Andersson att släppa in ett parti med utbredd islamism och terrorromantik i sin regering, eller kan hon här och nu lova att Vänsterpartiet och dess sunkiga värderingar hålls borta från regeringsmakten?
(Applåder)
Herr talman! Antisemitism, islamism, andra former av extremism eller rasism hör inte hemma i Sverige. Det är inte det som är Sverige. Det är inte det som ska vara Sverige.
Därför är det otroligt viktigt att varje ledare, varje person, varje samhällsmedborgare markerar så fort det dyker upp, oavsett var i samhället, var i politiken och i vilket parti det dyker upp. Det har vi alla ett ansvar för.
Här kan jag notera att Vänsterpartiet har markerat och agerat på de avslöjanden som har kommit.
(Applåder)
Herr talman! Det var inget särskilt tydligt svar på frågan, men kanske skulle man ändå kunna utläsa att svaret är ja: Man kommer att släppa in Vänsterpartiet i regering trots dessa sunkiga värderingar, för de har ju markerat. De har markerat när medierna har avslöjat tiotals extremister, islamister och människor som hyllar Hamas attack den 7 oktober.
Människor som företräder Vänsterpartiet firade Hamas attack den 7 oktober. Magdalena Andersson verkar nöja sig med att Vänsterpartiet nu har petat dem från sina valsedlar och är därmed beredd att släppa in dem i regering.
Jag väljer att tolka det så, och jag beklagar detta. Men det är ett välkommet besked för svenska folket och dem som ska rösta den 13 september.
Herr talman! Vare sig antisemitism, islamism eller andra former av extremism eller rasism har någon som helst plats i mitt Sverige. Men till skillnad från Ulf Kristersson delar jag inte ut ministerposter före valet.
Ulf Kristersson har varit tydlig med att ett parti som hade 200 personer med nazistiska kopplingar på sina valsedlar i förra valet ska få nycklarna till Rosenbad – ett parti som bara den här mandatperioden har haft en riksdagsledamot som har sjungit nazistiska sånger och en annan riksdagsledamot som haft en idolbild på Hitler.
Det partiet ska få nycklarna till Rosenbad. Partiet ska få poster som utrikesminister, försvarsminister, finansminister, utbildningsminister med ansvar för forskning och kanske kulturminister med ansvar för minoritetsfrågor – ett parti vars ledande företrädare inte tycker att judar eller samer kan vara svenskar.
(Applåder)
Herr talman! Låt mig komma tillbaka till ekonomi och skatter.
Det mesta av Socialdemokraternas skattehöjningar är dolt för svenska folket, men på några punkter är de öppna. Socialdemokraterna vill ha en bolåneskatt som kommer att kosta ett genomsnittligt Stockholmshushåll ungefär 800 kronor i månaden. Vänsterpartiet vill ha en fastighetsskatt som skulle kosta en familj i Malmö ungefär 25 000 kronor om året. Miljöpartiet vill komma tillbaka till en bränslebeskattning som ökar priset på diesel med 10 kronor per liter.
Det här är innan man räknar in budgethålet som finns i Socialdemokraternas budget och som måste täckas upp med andra skattehöjningar. Lägger man ihop det med bolåneskatten skulle det här kosta en vanlig barnfamilj 4 400 kronor i månaden – 4 400 kronor i månaden!
Min fråga går inte till Socialdemokraterna utan till svenska folket: Har ni verkligen råd med en rödgrön regering?
(Applåder)
Herr talman! Låt mig citera Ulf Kristersson själv: Först skapar han en halmdocka, sedan börjar han skjuta på den.
Ulf Kristersson målar upp ett scenario som aldrig kommer att inträffa. Jag förstår att Ulf Kristersson är stressad och pressad, men det är inte bra att börja tro på sina egna fantasier.
Det är klart att Ulf Kristersson väldigt ogärna vill tala om resultatet av den egna politiken. Vi har pratat om den höga arbetslösheten. Vi har pratat om en tillväxt under vår potential och rekord i antalet konkurser.
Ulf Kristersson pratar om ekonomi, men Ulf Kristersson har ju fått den mest omfattande kritiken från Finanspolitiska rådet som någon regering någonsin har fått, vilket inte är så konstigt när man har haft ett budgetunderskott på 363 miljarder.
Vad händer om de får fyra år till? Hur mycket ska de skuldsätta svenska folket för att sänka skatten för de rika?
(Applåder)
Herr talman! Magdalena Anderssons intresse för statsskulden dök upp den dag hon inte längre var finansminister. Tidigare hade man en högre statsskuld än den vi har i dag. ”Vi har Europas bästa offentliga finanser” lät det på den tiden. Men de offentliga finanserna är bättre i dag än vad hon lämnade efter sig för fyra år sedan.
Socialdemokraterna tror att man kan höja skatter utan att någon ska märka det och utan att det får några konsekvenser. De tror att man kan införa en bolåneskatt på bankerna som bara ska försvinna, som ingen ska se och som ingen ska märka. Men sådana skatter kommer att leda till ökade bolånekostnader.
Vänsterpartiet tror att man kan införa en fastighetsskatt som bara ska drabba några få personer. Andra ska inte märka någonting.
Det där är inte sant. De duckar för frågan om skattehöjningar för svenska folket. De vägrar att berätta om konsekvenserna för helt vanliga barnfamiljer. Vi kommer att avslöja dem.
(Applåder)
Herr talman! Man får inte känslan i den här debatten att Ulf Kristersson vill något annat än att skrämmas med oppositionen.
(Applåder)
Sanningen, Ulf Kristersson, är att nio av tio får mer i plånboken med Socialdemokraternas politik. Vi har en lång rad förslag för att förbättra för vanliga familjer och skapa fler jobb. Under mina år i regeringen skapades 300 000 nya jobb, men med din politik är 100 000 fler arbetslösa. Du har gjort medicinen dyrare, och det vill jag ta bort. Jag vill höja barnbidraget, som har minskat i värde. Jag vill avskaffa den orättvisa karensen, och jag vill att alla hårt arbetande människor som började jobba och slita direkt efter gymnasiet ska få en värdig pension, en arbetarpension.
Det, Ulf Kristersson, är att ta Sveriges hårt arbetande människor på allvar!
(Applåder)
Herr talman! På grund av Tidöpartiernas beslut har arbetskraftsinvandringen halverats den här mandatperioden. Resultatet av det är 28 miljarder i minskad tillväxt och nästan 10 miljarder i uteblivna skatteintäkter.
Magdalena Andersson säger sig brinna för både tillväxt och välfärd. Ändå är hennes parti för skärpningarna av arbetskraftsinvandringen och verkar tycka att de senaste höjningarna av lönegolvet är toppen – även om man har en lite annan formulering i sin politik.
Jag kan förstå att Socialdemokraterna inte gillar arbetskraftsinvandring när lönerna inte är kollektivavtalsenliga. Men nu är lönenivåerna absurda.
Varför stöder Socialdemokraterna en politik som har gjort Sverige 28 miljarder fattigare? Varför är det bra att regeringen har berövat vård, skola och omsorg 10 miljarder i skatteintäkter?
Herr talman! Jag tackar Elisabeth Thand Ringqvist för frågan.
Det system som har funnits har gjort att många människor i Sverige har utnyttjats och fått löner långt under skälig levnadsnivå. Systemet har gynnat kriminella fuskare och gjort det svårt för seriösa företag att konkurrera på arbetsmarknaden. Därför har vi röstat ja till dessa förslag.
Men i grunden vill vi ha en helt annan ordning för arbetskraftsinvandring. Vi menar att när det råder brist på arbetskraft ska människor kunna komma hit och jobba för kollektivavtalsenliga löner, oavsett lönenivå. Men när det inte råder brist på arbetskraft ska människor inte komma hit, för då har arbetsgivaren ett annat syfte med att ta hit människor, till exempel att dumpa löner och villkor eller fuska på andra sätt. Det säger vi nej till. Vi vill alltså ha en helt annan ordning. Om det råder brist på arbetskraft: ja. Om det inte råder brist: nej.
Herr talman! Vi är eniga om att företag som fuskar inte är bra för ekonomin.
Men jag fick inget tydligt svar på varför det är bra för tillväxten att utvisa dem som vill jobba i Sverige just nu.
Vad vill Socialdemokraterna när det gäller alla de unga som Sverige har investerat i? Jag vet att Socialdemokraterna till en början tyckte att tonårsutvisningarna inte var så mycket att bråka om. Nu kan dessa stanna till 21 års ålder, vilket är bra. Men om de får ett jobb måste de fortfarande tjäna 33 400 kronor, och det är fullständigt utopiskt att någon som just har tagit studenten ska få den lönen.
Hur resonerar Socialdemokraterna när det gäller att se till att de som just har tagit studenten ska få vara kvar här och jobba?
Herr talman! Vi socialdemokrater sa redan i januari att vi ville se en lösning så att skötsamma tonåringar som har gjort allt rätt inte utvisas. Före valet pratade Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna om återvandringståget, men sedan visade det sig att återvandringståget bestod av skötsamma tonåringar snarare än kriminella och brottslingar.
Det är helt fel väg att gå, och det är precis därför vi vill ha en annan ordning för arbetskraftsinvandring. Om det råder arbetskraftsbrist ska man kunna komma hit och arbeta med kollektivavtalsenlig lön och få stanna i Sverige och bli en del av vårt samhälle. Om det inte råder arbetskraftsbrist ska man inte vara här. Detta skulle göra att exempelvis alla de undersköterskor som har utvisats inte skulle ha utvisats eftersom Sverige har brist på undersköterskor.
(Applåder)
Herr talman! Jag tycker att stämningen under debatten har varit lite grinig, lite ”men du, då – och du, då”, så att säga. Nu ska vi se vilket humör Magdalena Andersson är på och om jag kan bjuda upp till en mer sakpolitisk dans om vården.
Kanske noterade en och annan på sin väg hit i dag att vi bjöd på tårta. Det var inte bara en vänlig gest för att vi är ett hyvens parti, utan vi firade att vi under denna mandatperiod har lyckats kapa vårdköerna med 36 procent.
(Applåder)
I tårtan dolde det sig dock en bittermandel, och jag beklagar om någon fick just den biten. Under ledning av Magdalena Anderssons kamrater i Region Stockholm har vårdköerna där nämligen ökat med 22 procent.
Min fråga är helt enkelt: När ska Socialdemokraterna erkänna att deras vårdpolitik inte tycks fungera?
(Applåder)
Herr talman! Jag tror att det blir ett replikskifte där vi står och slår siffror i huvudet på varandra. Den information jag har är nämligen att väntetiderna i Stockholm har kortats och att det är tusentals fler läkare och sjuksköterskor nu än när Kristdemokraterna var med och styrde. Dessutom är fler patienter nöjda med vården. Detta kan jämföras med Tidöstyrda Skåne, där den genomsnittliga väntetiden till besök och operation är betydligt längre än i Stockholm – om vi nu ska slå regioner i huvudet på varandra.
Men det är kanske inte det vi ska göra. I stället ska vi kanske prata om hur vi kan se till att Sveriges regioner får bättre förutsättningar att göra sitt jobb så att människor får vård i tid. För det behövs det en långsiktig och stabil finansiering, och vi har ett konkret förslag: att räkna upp statens stöd till regionerna i takt med att kostnaderna ökar, alltså en indexering av statsbidragen. Vad tror Ebba Busch om det?
(Applåder)
Herr talman! Ebba Busch tycker att det är en dålig idé på grund av det delade ansvaret. De 21 regionerna har egentligen fullt ansvar för sjukvården, men sedan ska staten försöka kompensera för deras brister. Det blir rörigt. Jag vill i stället avskaffa regionerna och låta staten ta ansvar för vården i hela Sverige, så att ens postnummer inte avgör vilken vård man får.
Vi har tillfört 25 miljarder mer för att kapa vårdköerna. Pengarna har gått till att operera gråstarr, höftleder och framfall, och vi har fått ett superfint utfall när vi har gett prestationsbaserade pengar för att kapa vårdköerna. Men denna tågordning är inte hållbar i längden.
Magdalena Andersson är erkänt duktig på och verkar tycka om att räkna, och det är ändå en skillnad i verklighet och utfall. När S styrde på nationell nivå fördubblades vårdköerna. Nu har vi visat att när vi styr på nationell nivå har vi lyckats kapa vårdköerna med 36 procent. Skillnaden mellan att skapa och kapa vårdköer tycks vara ett S.
(Applåder)
Herr talman! Sanningen är att skillnaden är en pandemi. Då var man tvungen att ställa in en massa annan vård för att vårda covidsjuka. Jag tror att Ebba Busch också tyckte att det var en bra idé.
Sanningen är att under den här regeringens styre har de kostnadsökningar vi märker av varje gång vi går in i en affär också märkts i sjukvården. Men i stället för att ge regionerna finansieringsförutsättningar har Ebba Busch och övriga statsråd valt att sänka skatten för sig själva och andra höginkomsttagare med 6 000 kronor varje månad. Resultatet av det är att Sverige nu har de längsta vårdköer som någonsin uppmätts.
Men jag vill gärna samarbeta med Ebba Busch om en stabil finansiering av vården i hela landet, för det är vad svenska folket förtjänar.
(Applåder)
Herr talman! Jag tänker fortsätta där min kompis Ebba avslutade och prata om sjukvården, närmare bestämt ätstörningsvården. Jag har träffat de unga tjejer och killar som kämpar för att överleva, som vittnar om hur varje måltid är en kamp och som berättar om hur Socialdemokraternas ätstörningspolitik i Stockholm har lett till möglig mat, glasbitar i maten och sörja som ingen här inne skulle vilja servera sina barn.
Min fråga till Magdalena Andersson är rätt enkel: Är du nöjd med Socialdemokraternas hantering av ätstörningsvården för unga och utsatta tjejer här i Stockholm?
(Applåder)
(TALMANNEN: I riksdagen talar vi via talmannen.)
Herr talman! Uppenbart finns det förbättringar att göra eller problem när det gäller maten i ätstörningsvården. Detta har många vittnat om, och det har varit reportage om det. Däremot har köerna till ätstörningsvården kortats i Stockholm så att det nu är i det närmaste hundra procent som får vård i tid. Det är en positiv utveckling i Stockholm.
Precis som jag sa till Ebba Busch kan vi använda Stockholm som exempel. Simona Mohamsson använde ätstörningsvården i Stockholm som exempel, och jag kan använda Tidöstyrda Skåne som exempel. Där har man nu uppfunnit begreppet BB-fåtölj därför att det inte finns sängar till nyförlösta kvinnor, och bebisar torkas av med sträva torklappar i stället för mjuka.
Om Liberalerna nu bryr sig om vården kanske man skulle se till att lägga pengar på just vård eller skola i stället för att sänka skatten för de allra rikaste, som man valt att göra under de senaste fyra åren.
(Applåder)
Herr talman! Magdalena Andersson vill aldrig ta ansvar för sitt parti.
Liberalerna och regeringen har miljardsatsat för att korta köerna och dubblerat stödet till just ätstörningsvården, men det är Magdalena Anderssons parti som styr i Region Stockholm. Det är Magdalena Anderssons parti i Stockholm som har lagt ned ätstörningskliniker. Det är Magdalena Anderssons parti som har slussat runt patienter som hockeypuckar, utan vård. Det är vad barnen här i Stockholm vittnar om.
Min fråga är fortsatt enkel: Är det här vad en ung tjej eller kille som behöver få hjälp hela tiden i sin vardag kan förvänta sig i resten av landet om det mot all förmodan blir ett maktskifte i höst?
(Applåder)
Herr talman! Liberalerna kanske skulle ta ansvar för sin politik i Tidöstödda Skåne, om vi nu ska tala om att ta ansvar.
Vi har haft en regering som under fyra år har misslyckats med mycket. Ett av de absolut största misslyckandena är det faktum att man har valt att gång på gång lägga miljarder på skattesänkningar för de rikaste i stället för att se till att man finansierar en god sjukvård runt om i hela landet. Vi har haft de längsta vårdköer som någonsin har uppmätts.
Man finansierar inte skolan. Vi har fallande skolresultat och stök i klassrummen. Vi har Annelie i Hjo som får äta frysmat sju dagar i veckan på grund av att kommunen inte har råd med matlådor. Detta är resultatet av fyra år med Liberalerna i regeringen. Vem är det som ska ta ansvar för det?
(Applåder)
