Larry Söder

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten, för ett anförande som var intressant och framåtsyftande, vill jag nog påstå!

Ibland ska man titta på siffror. Siffror ljuger aldrig, brukar man säga, och när vi tittar på siffrorna för dagens avsnitt ser vi att Socialdemokraterna har 510 miljoner mer i sin budget än vad regeringen har. Den största posten är energieffektivisering i flerbostadshus, något som jag som kristdemokrat kan tycka är en lämplig satsning om man nu ska göra några satsningar. Det tror jag att ledamoten har hört mig säga i debatter förut.

Nu är det ju så att man har en budget att hålla sig till, precis som ledamoten också har sagt. Men i övrigt kan jag konstatera att Socialdemokraterna i princip går strikt på regeringens budget överlag. Det betyder att det inte är så stor skillnad mot regeringens och majoritetens, alltså Tidöpartiernas, budget.

Om man vill få igenom sin politik måste man ha en majoritet i kammaren. Om vi tittar på de olika förslagen som läggs in ser vi att Miljöpartiet har lagt betydligt mer pengar i sin budget, drygt 10 miljarder, ned till Centerpartiet som lagt 10 miljoner mer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Jag skulle därför vilja fråga ledamoten vems budget det är som gäller i ett sådant majoritetsstyre. Skulle det egentligen vara mer aptitligt för Socialdemokraterna att styra ihop med Tidöpartierna, eftersom ni har nästan samma budget?

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag så att jag har det gjort.

Ämnet för dagens debatt är budgeten för rikets styrelse, ett område där vi faktiskt tar stora delar för givna. Här hittar man en stor del av vårt lands demokratiska system: statschefen, regeringen och riksdagen, liksom stödet till såväl de politiska partierna och valorganisationen som de oberoende granskande institutionerna Justitieombudsmannen, Justitiekanslern, Riksrevisionen och Institutet för mänskliga rättigheter.

Det handlar alltså till stora delar om sådant som värnar vår demokrati och viktiga värden som mänskliga rättigheter, skyddet för minoriteter och hågkomsten av till exempel Förintelsen - värden som är helt avgörande för att vi ska ha en vital demokrati och en demokrati värd namnet.

I det kapitel i budgetpropositionens utgiftsområde 1 som handlar om demokratipolitik och mänskliga rättigheter lyder portalavsnittet så här: "Målet för demokratipolitiken är en levande demokrati som är uthållig, kännetecknas av delaktighet och där möjligheterna till inflytande är jämlika."

Delaktighet tar vi för givet - kanske lite för mycket. Den 9 juni i år hölls val till Europaparlamentet, och tvärtemot vad vi alla hoppades på kunde man konstatera att valdeltagandet i Sverige sjönk med 1,88 procentenheter jämfört med EU-valet 2019 och landade på 53,39 procent.

Det är märkligt att bara drygt hälften av de röstberättigade brydde sig om att rösta med tanke på att lagarna och direktiven från EU ligger till grund för en stor del av våra lagar. Enligt Svenska institutet för Europapolitiska studier handlar det om 20-30 procent av all svensk lagstiftning. I Sveriges kommuner och regioner påverkas ungefär hälften av punkterna på fullmäktiges dagordning direkt eller indirekt av EU. Det tror jag inte att medborgaren eller den förtroendevalda i kommun och region har koll på.

Jag vill i detta sammanhang lyfta hotet mot Sveriges judiska befolkning. Den är en av de nationella minoriteterna men har en särställning, inte minst på grund av de eskalerande antisemitiska stämningar som råder sedan Hamas terrorattack mot civila judar i områdena nära Gaza den 7 oktober och det krig som bröt ut till följd av detta.

Det är ett direkt uttryck för antisemitism när enskilda judar bosatta i Sverige ställs till svars för vad Israels regering gör. De upplever problem med hot och hat trots att de faktiskt befinner sig i Sverige och inte i Israel. Jag skäms som svensk när judiska barn inte kan gå i skolan utan trakasserier, när många judar inte längre vågar bo kvar i Malmö, när judar tvingas dölja sin identitet och när judiska församlingar har tvingats ställa in högtidsfiranden och minnesstunder eftersom det inte har gått att garantera säkerheten.

Antalet anmälda hatbrott med antisemitiska motiv har ökat kraftigt i Sverige. Det är ingenting jag kan kalla demokrati. Detta får inte stå oemotsagt, och det är oroväckande att till och med ett politiskt parti representerat i Sveriges riksdag först efter kraftiga påtryckningar utifrån förmådde göra sig av med företrädare som spritt antisemitiskt hat på nätet och vid demonstrationer. Vi måste alla visa ledarskap och inte vika oss i kampen mot antisemitismen. Att de som samlas för att demonstrera för Palestina får trakassera journalister och andra i sin väg utan konsekvenser är oförlåtligt i ett demokratiskt samhälle.

Den judiska minoriteten har fört fram säkerheten som en central fråga. I årets budget ökade regeringens anslag för säkerhetshöjande åtgärder till trossamfund med 30 miljoner kronor till 74 miljoner årligen. Detta är ett viktigt komplement till polisens arbete för att upprätthålla säkerheten, men det kan inte ersätta polisens arbete.

För att motverka antisemitism behövs också utbildningsinsatser av olika slag, inte minst riktat mot den yngre generationen. Det är nödvändigt för en stark och uthållig demokrati att varje generation är utrustad med kunskaper och förmågan att själv hitta svar samt förstå och värdera information. Regeringen förlänger därför bland annat bidraget på 6 miljoner kronor till hågkomstresor till Förintelsens minnesplatser. Man tillför också medel till Forum för levande historia för att öka kunskapen om antisemitiska attityder i Sverige och om spridning av antisemitism på nätet.

Jag hoppas inte att det kommer en vändpunkt nästa år, som är det år då judarna har varit i Sverige i 250 år, utan jag hoppas att det sker i år. Jag tycker att det är anskrämligt att vi har en situation där en minoritet känner sig så pass hotad att den inte ens kan vara kvar i Sverige.

Herr talman! Min fråga går till civilminister Erik Slottner. Det har ju varit val i ett stort land på andra sidan vattnet, USA, och vi kan konstatera att en av de konkreta åtgärder som kommer att komma därifrån är att man försöker effektivisera myndigheterna.

Vi kan också läsa om andra länder som försöker effektivisera myndigheter, till exempel Argentina.

Vi vet att ministern har fått i uppdrag att försöka effektivisera en del av våra myndigheter och slå samman dem. Jag tycker att det är ganska bra att man försöker effektivisera myndigheter, för då får vi pengar över till vård, skola, omsorg och annat som vi faktiskt tycker är viktigt.

Det skulle vara intressant att höra ministerns tankar om framtida åtgärder som kommer att vidtas för att effektivisera våra myndigheter i Sverige.

Fru ålderspresident! När det gäller strandskyddet har ledamoten alldeles rätt. Ibland får man lappa och laga efter läge. Det är vad vi försöker att göra på ett eller annat sätt. Ett förslag om strandskydd ska komma fram.

När det gäller blancolånen är det inte alldeles lätt att säga: Vi tillåter inga ränteavdrag på blancolånen. Många av bostadsköpen i dag görs med hjälp av blancolånen. Det gör att våra bostadsköp kommer att bli dyrare.

Vi tror i längden att det kommer att bli mycket bättre att man inte har blancolån utan att man höjer bolånetaket i stället för att inrymma lån i det man har för säkerheter.

Det är inte en alldeles lätt avvägning att göra. Men jag tror ändå att det är rätt att gå den vägen. Jag tror att man kan hitta många sådana delar som riksdagen är helt och hållet överens om.

Vi kan avsluta diskussionen om skuld- och kreditregister. Vi har lite olika syn. Men vi stannar där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett förstärkt konsu-mentskydd mot risk-fylld kreditgivning och överskuldsättning

Fru ålderspresident! Jag ansträngde mig för att få en replik, och jag tackar så mycket för det.

I det här ämnet är det ganska viktigt att vi så många partier som möjligt ser samma bild, det vill säga att vi har ett problem med överskuldsättning. Det är trevligt att köpa fina saker. Men man ska också kunna betala för sig.

Jag tror att det i högsta grad gäller barnfamiljer i dag. Föräldrar kanske känner en ganska stor press att kunna ge barnen sådana saker som andra barn har. I det fallet tror jag att regeringen kan göra en hel del.

Jag tror till exempel att en sådan sak som att man inte får göra avdrag för räntor för blancolån i framtiden kan göra att man tänker till en extra gång innan man faktiskt tar ett lån. Räntetaket kan hjälpa till, men jag tror att man behöver göra fler saker.

Vi är inte på något sätt emot att det skulle finnas ett skuld- och kreditregister. Dock ser vi problematiken. Om man ska ha ett fullödigt skuld- och kreditregister räcker inte den utredning som man har i dag, utan då måste man göra en ny utredning vilket tar ännu längre tid.

Det är inte vad man efterfrågat i själva utredningen. Det är min poäng. När man går in i ett arbete med en utredning ska det sedan göras remisser och propositioner. Det innebär att man måste veta ungefär var man vill landa.

Tyvärr är politiken sådan. Det tar lång tid. Då fungerar det inte att man byter fot mitt i om man inte har en särskild åsikt, har hittat ett fel eller det är något som man inte vill fullfölja på ett eller annat sätt. Det är min poäng i detta.

Jag håller med Centerpartiet om att man ska vårda sina ord och sina delar. Men jag har läst igenom de motioner som finns. Det är en skillnad mellan att man vill ha ett skuld- och kreditregister och att man vill ha ett komplett skuld- och kreditregister. Det kräver betydligt mer arbete för att veta hur det skulle kunna fungera.

Jag menar att det är viktigt att se skillnaden mellan de olika förslagen. Jag ser inte att de fyra partierna kan gå ihop om ett förslag, vilket man har gjort i regeringens förslag.

Fru ålderspresident! Jag yrkar bifall till reservation 2.

I debatter som dessa kan man ibland tycka att vi allihop är stöpta i samma form. Vi hittar vår information på ungefär samma ställe, och det blir kanske en del upprepningar. Men jag gör ändå så, för upprepning är kunskapens moder.

Den sammanlagda skulden hos Kronofogden är 119 miljarder kronor, vilket är den högsta summan någonsin. Det är en ökning med 18 miljarder, eller närmare 50 miljoner kronor om dagen, sedan förra året. På tio år har skuldberget vuxit med nästan 50 miljarder kronor.

Medianskulden per person låg vid årsskiftet på 78 800 kronor, vilket är en ökning med 11 procent jämfört med förra årsskiftet. De vanligaste skulderna är underhållsstöd, fordonsrelaterade skulder, skatteskulder och skulder relaterade till konsumtion, bland annat lån och krediter. Kommuner med högst andel skuldsatta är Ljusnarsberg, Perstorp, Eda, Högsby och Filipstad. Kommuner med lägst andel är Lomma, Danderyd, Vellinge, Täby och mitt kära Kungsbacka.

Svensk överskuldsättning är således ett faktum. De omfattande skulderna påverkar inte bara den skuldsatte utan även dennes barn, övriga familj och omgivning. Skuldfällornas konsekvenser syns på individnivå där överskuldsatta dras med hög psykisk och fysisk ohälsa. På samhällsnivå spär snabblånen på en materiell konsumtion med ett redan högt ekologiskt fotavtryck, och på den ekonomiska sidan skapar skulderna en riskfylld instabilitet.

Marknaden för konsumtionslån, både med och utan säkerhet, har vuxit snabbt de senaste åren. I kronor räknat består den största delen av så kallade blancolån, det vill säga lån utan säkerhet. Samtidigt som hushållens konsumtionslån har ökat har skulderna hos inkassoföretagen och Kronofogdemyndigheten ökat ännu mer.

För att motverka problemen med överskuldsättning i samhället avser regeringen att föreslå att avdragsrätten för ränta på lån utan säkerhet stegvis ska avskaffas. Regeringen kommer även att tillsätta en utredning för att motverka överskuldsättning samt initiera en översyn av riskskatter. I det arbete som regeringen håller på med finns ett skuld- och kreditregister med i tratten med möjliga åtgärder som det sedan kan mynna ut i. De åtgärder som finns med i dagens proposition ser jag som en del av regeringens åtgärdsmatta för att minska överskuldsättningen.

Lagändringarna innebär att de regler som i dag endast gäller för högkostnadskrediter, bland annat ränte- och kostnadstak, ska utvidgas till att gälla flertalet konsumentkrediter. Räntetaket sänks från 40 till 20 procentenheter utöver gällande referensränta. Dessa åtgärder är givetvis inte tagna i luften, utan vi vet att ett räntetak har haft effekt. Men de allra flesta är överens om att det räntetak som finns i dag är alldeles för högt satt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett förstärkt konsu-mentskydd mot risk-fylld kreditgivning och överskuldsättning

Med detta vill jag säga att de förslag till åtgärder som föreslås i reservationerna inte på något sätt är ute ur bilden, men ett arbete måste göras metodiskt. De åtgärder som i dag föreslås kommer att få effekt. Vi vet dock inte hur stora. Därmed är regeringen beredd att vidta fler åtgärder framöver. I går diskuterade vi att barn har rätt att växa upp i en trygg miljö. En trygg ekonomisk miljö är också en viktig aspekt.

Det är intressant att Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som ju tillsatte utredningen om överskuldsättning och därmed haft full rådighet över direktiven till utredningen och fått precis det som de beställt, nu säger sig vilja gå längre och ha ett komplett skuld- och kreditregister. Då bör man veta att det enda parti som hade en motion om ett komplett skuld- och kreditregister var Sverigedemokraterna.

Har Miljöpartiet och Socialdemokraterna vikt ned sig för SD-politiken för att kunna knäppa regeringen på näsan? Då skulle man kunna tala om den SD-ledda oppositionen som slaviskt följer SD:s politik. Det vore intressant att få höra av S och MP vad som har förändrats efter att de tillsatt utredningen, fått utredningens förslag och lämnat in sina motioner. Vad är det som har hänt som har gjort att de nu har sett dagens ljus och säger att vi nu behöver ett komplett skuld- och kreditregister? Eller förhåller det sig så att de har lagt sig för SD:s politik i frågan? I så fall säger jag grattis till Sverigedemokraterna.

Fru talman! Då vill jag påminna kammaren om att den här utredningen tillsattes av den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen. Man hade full rådighet över direktiven till utredningen, och de var ganska tydliga: Utredningen skulle inte föreslå ett fullt skuld- och kreditregister, utan det skulle finnas rimliga gränser i detta.

Socialdemokraterna har nu lagt fram ett förslag tillsammans med SD. Eller rättare sagt: Socialdemokraterna har gått med på SD:s politik i detta. Det betyder alltså att SD leder oppositionen i denna del.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett förstärkt konsu-mentskydd mot risk-fylld kreditgivning och överskuldsättning

Då är min enkla fråga: Är det viktigare för Socialdemokraterna att få till tillkännagivanden än att få igenom sin politik? Hade man velat få igenom sin politik hade man kunnat gå med regeringen i denna fråga. Det är en enkel fråga som jag skulle vilja ha svar på: Tycker man att det är viktigare att gå med SD och få fram ett tillkännagivande för att knäppa regeringen på näsan än att faktiskt stå upp för sin egen politik, som ju inte innebär ett fullt skuld- och kreditregister?

Fru talman! Jag tackar Anna-Belle Strömberg så mycket för ett väl genomfört tal. Mycket av det kan jag som kristdemokrat ställa mig bakom. Jag tycker även att många av de frågor som finns i propositionen är viktiga för att man ska komma till rätta med överskuldsättningen.

Jag blir dock lite förvånad över den glädje och emfas med vilken Socialdemokraterna pratar om Överskuldsättningsutredningen, vars betänkande lämnats till regeringen. Man genomför nu en del av utredningens förslag. Överskuldsättningsutredningen talar om ett skuld- och kreditregister, men inte ett fullt skuld- och kreditregister, som det nu finns ett förslag till tillkännagivande om. Regeringen har gått vidare med politik från Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som tillsatte en utredning och fick det svar de ville. Vi försöker leverera på det. Men då har Socialdemokraterna ändrat politik. Då är min enkla fråga till Socialdemokraterna: Varför har ni ändrat politik?

Fru talman! De mest minnesvärda ögonblicken i en människas liv är när man får barn. Så är det nog för de flesta föräldrar. Barnet - detta liv som ska ta sig genom barndomen med hjälp av sina föräldrar och bli en självständig individ som förhoppningsvis fattar kloka beslut för sin egen framtid. Jag är övertygad om att de allra flesta föräldrar gör sitt yttersta för sina barn och är den trygghet, kärlek, omtanke som barnen behöver - den som de kan lita på och på alla sätt gå hand i hand med in i framtiden.

Dessvärre är vi som människor och föräldrar ofullkomliga. Ibland misslyckas vi i vår roll som föräldrar. Vi kan bara tänka oss vilken traumatisk upplevelse det är för barnet när den förälder som ska ge kärlek och omtanke är den som skadar barnet eller den andra föräldern. Vi får inte glömma att den värld som finns framför barnet är den som barnet vet om och förhåller sig till.

Det är vår uppgift som samhälle att skydda barnen från en miljö som är destruktiv. Alla barn har rätt att växa upp under trygga och stabila förhållanden utan våld, övergrepp eller kränkande behandling. Precis som har sagts i talarstolen tidigare har det under senare år vidtagits flera lagstiftningsåtgärder för att skydda barn mot våld och kränkningar. Det har också talats om det som regeringen nu har aviserat, att man till våren ska lägga fram en utredning som ska överväga införandet av rättsliga ombud eller motsvarande stöd. Precis som har sagts i diskussionerna mellan regering och opposition och mellan riksdag och regering ska vi inte ha låsningar utan öppningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryggare hem för barn

Vi ska inte ha en lösning. Vi ska hitta en lösning som vi alla är bekväma med på ett eller annat sätt. Det är väldigt bra gjort av regeringen att avisera det. Jag hoppas att det kommer att bli så bra som möjligt och att alla kan känna att de kan ställa sig bakom det.

Med denna proposition, precis som alla har sagt, stärker vi domstolens möjlighet att fästa särskilt avseende vid risken att barnet eller någon annan i familjen utsätts för våld eller andra övergrepp. Det kan innebära att barnet inte träffar den förälder som är destruktiv.

Det kan tyckas som en liten förändring i lagen. Men som läget är i dag får barnet träffa en destruktiv förälder. Den förälder som ser detta kanske inte heller vågar ta steget hela vägen, anmäla och kämpa för sin rätt för att det kanske blir ännu värre för barnet i fråga. Det är en rimlig förändring som vi gör. Man gör en helhetsbild av barnets situation och försöker att skydda barnet så långt det är möjligt.

Vi har sagt det förut: Bägge föräldrarna är viktiga för barnen. Men en trygg uppväxt måste också vägas in och vara en tung del i bedömningen.

Denna proposition ger också bättre möjlighet för domstolar att få ett fullgott underlag för beslut genom att begära utlåtanden av sakkunniga, precis som vi har hört förut, om det är nödvändigt för att bedöma risken för att ett barn far illa. Jag tror att det är regeringens uppfattning att man ska ha så mycket underlag som möjligt för att kunna fatta beslutet om det är risk för barnet eller inte. Jag tycker att det är ganska bra.

Propositionen visar på något sätt den diskussion vi har. Det finaste med politiken är att vi faktiskt kan komma någonstans gemensamt. Det har vi ändå gjort. Vi kan ha olika ingångar. Vi kan tycka att det ska gå fortare, och en del tycker att det går alldeles för fort.

Jag tror ändå att vi som politiker får vara stolta över när vi kan göra någonting gemensamt och flytta fram positionerna, i detta fall för barnens trygghet. Jag yrkar bifall till propositionen.

Herr talman! Min fråga går till näringsminister Ebba Busch. Svenska politiker har sedan 90-talet varit präglade av 90-talets ekonomiska krisår. Vi har sparat i ladorna så att vi i dag har en av Europas lägsta statsskulder. Konsekvenserna är tydliga. Näringslivet har beräknat att underhållsskulden för infrastruktur är 137 miljarder kronor de kommande tio åren.

För att stärka svensk konkurrenskraft och finansiera de satsningar som banar väg för jobb och grön omställning behöver vi vara beredda att hitta finansiering för att öka de offentliga investeringarna de kommande åren. Kristdemokraterna har drivit på för kraftigt ökade statliga investeringar. Vi ser nu att det kommer ett förslag där 20-25 miljarder frigörs årligen till ökade statliga investeringar. Vi kristdemokrater är stolta men inte nöjda.

Det vore intressant att ta del av näringsministerns bedömning av vilken betydelse ökade investeringar på 20-25 miljarder per år gör för näringslivets konkurrenskraft.

Herr talman! Vi lever i en tid av snabb utveckling och expandering av bostadsområden, då samhällen ständigt växer och förändras. Nya byggnader uppförs, gamla rivs och marken bearbetas för nya projekt. Dessa processer är grundläggande för att möta våra växande behov av bostäder, infrastruktur och kommersiella lokaler.

Men samtidigt som vi strävar efter att bygga framtiden måste vi vara medvetna om vår plikt att skydda både människor och miljö under dessa ingrepp. Aktsamhet vid bygg, rivnings- och markåtgärder är inte bara en fråga om säkerhet utan också en skyldighet för oss.

Aktsamhet vid bygg-, rivnings- och markåtgärder

I dag debatterar vi något som borde vara ganska självklart när Sverige har en bransch som, om något, behöver mer smörjmedel och inte fler käppar i hjulet. Kravet som preciseras i Boverkets byggregler syftar till att begränsa risken för skada på person och egendom eller för att det uppstår obehag för bland andra kvarboende och närboende i samband med bygg, rivnings- och markåtgärder. Det bör vara ett enkelt ställningstagande för alla att detta bör föras in i PBL.

Att vi som medborgare kan bygga, bygga om och riva är väldigt viktigt utifrån att behov förändras, både för människor och vad gäller byggnader. Ibland är det enklare att riva och bygga nytt för att följa dagens regler och krav. När man gör det ska det dock vara aktsamhet som gäller, både för att man ska kunna återanvända material i så stor omfattning som möjligt och för att ingen ska skada sig eller få men längre fram.

Att på ett generellt plan lägga in fler krav och större bredd på aktsamheten, som Miljöpartiet vill, skulle göra detta svårare och dyrare i en tid då vi behöver smörjmedel och inte fler käppar i hjulet. Dessa regler gäller inte bara stora bolag utan även enskilda medborgare som på sin tomt vill förändra en byggnad på något sätt efter sina behov. Därför borde de regler vi har i dag bara föras över. Alla vet vad som krävs, och inga ytterligare bördor läggs på enskilda eller företag. Nu är inte rätt tid att lägga nya krav eller kostnader på byggbranschen.

Jag menar att propositionen är tillfyllest, och jag yrkar bifall till den.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Niklas Wykman. Den 1 mars 2018 införde den socialdemokratiska regeringen det förstärkta amorteringskravet. Jag menar att det förstärkta amorteringskravet omöjliggör för ungdomar att komma in på den ägda bostadsmarknaden och att rörligheten på bostadsmarknaden minskar på grund av detta. Jag menar också att ungdomar i längden tjänar mest på den ägda bostadsmarknaden. Det är alltså både socialt, ekonomiskt och ekologiskt bäst för en ungdom att ta sig in på den ägda bostadsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Regeringen har själv i ett utredningsdirektiv konstaterat problematiken med detta. Det står att det är olyckligt att vi har ett förstärkt amorteringskrav. Kommittén har fått i uppdrag att analysera om amorteringskravet kan utformas mer ändamålsenligt.

Min fråga till ministern är om det inte är enklare att bara ta bort det förstärkta amorteringskravet i stället för att försöka formulera om det eller göra om det på ett eller annat sätt.

Fru talman! Sveriges elförbrukning förväntas fördubblas till år 2045. För att klara detta måste stora investeringar göras i elnätet. Den förra generationens nät byggdes ut under 60- och 70-talen. Behovet av investeringar i nya elnät har uppskattats till 1 000 miljarder kronor av branschorganisationen Energiföretagen.

Profilgruppen, som tillverkar aluminiumprodukter och har huvudkontor i småländska Åseda, och Sia, som producerar halländsk glass i Slöinge, är exempel på företag som varit tvungna att själva investera i ny nätinfrastruktur för att kunna expandera sin verksamhet.

Jag skulle vilja fråga energiministern hur hon ska säkerställa att producenter och konsumenter kan mötas för att på det enklaste och mest kostnadseffektiva sättet ansluta till elsystemet och få den el som krävs för den gröna omställning som vi alla behöver.

Fru talman! Varför ska oskyldiga straffas? Ja, det vill jag fråga Vänsterpartiet. Grannen är oskyldig, liksom grannen i andra trappuppgången. Personen som bor i fastigheten bredvid är oskyldig. Men alla de drabbas när det finns en kriminell i en lägenhet. Det är självklart för mig att fastighetsägaren måste få större möjligheter att se till att denne vräks, för att få ett tryggt och lugnt område. Jag tror inte att detta är någon enkel sak för en fastighetsägare att göra, men det är nödvändigt i vissa fall. Vi ger dem möjligheten till detta. Jag kan inte förstå att Vänsterpartiet är emot tryggare bostadsområden.

Varför är det viktigt för oss att ge fastighetsägaren denna möjlighet? Jo, för de som är hyresgäster är beroende av att fastighetsägaren gör något åt problemet. De kan höra av sig till sin fastighetsägare, men har denne inga muskler eller möjligheter att göra något är hyresgästen i klorna på den kriminelle.

Jag trodde inte att jag skulle få höra en vänsterpartist säga att man vill skydda den kriminelle för att man tycker synd om denne. Jag tror nämligen att Malcolm Momodou Jallow i grunden tycker precis som jag. Problemet är att snällheten inte kan tas hela vägen. Vi måste också på något sätt se till så att samhället kan skydda dem som är laglydiga, ställa sig på deras sida och säga: Ja, du ska få ett tryggt bostadsområde även om du väljer att bo i hyresrätt. Detta har människor nämligen valt, och det kommer människor att välja. De måste få känna sig trygga och veta att deras fastighetsägare har dessa möjligheter.

Jag tycker att den här lagen är jättebra, och jag tror att den kommer att hjälpa oss. Men jag tror också, precis som David Josefsson, att mer måste göras i förebyggande syfte. Här finns ännu ett verktyg som fastighetsägaren kan använda i slutändan, men jag tror inte att det kommer att användas speciellt mycket.

Jag tror dock att Vänsterpartiet måste tänka om. Vem är det ni vill skydda, den kriminelle eller den laglydige?

Fru talman! Det är väldigt intressant om Vänsterpartiet tycker att varje gång man jagar kriminella är man rasist. Det är precis det Malcolm Momodou Jallow säger. Jag menar att vi måste jaga de kriminella tillsammans, alldeles oavsett vilken bakgrund de har, för de laglydiga människorna ska kunna bo i bostadsområden som är trygga.

Vem blir straffad, egentligen? Det är grannen som blir straffad, som inte kan göra något åt sin situation och som vädjar till fastighetsägaren om att göra något - det är otryggt där jag bor, och jag kan inte släppa ut mina barn i området för att det finns kriminella element. Det är de som blir straffade. Malcolm Momodou Jallow hörde vad David Josefsson läste upp. Människor flyttar från områden, för de känner sig inte trygga där. Vilka är det som blir straffade? Jo, det är de laglydiga som inte ens bor i lägenheten.

Vad har lägenhetsinnehavaren för rättigheter och för eget ansvar för vilka som finns i lägenheten? Jag menar att det ansvaret måste stärkas och att fastighetsägarna måste få möjlighet att göra något åt detta.

Tyvärr, Malcolm Momodou Jallow, motverkar du tryggheten i bostadsområdena. Du motverkar att vi vanliga människor faktiskt kan bo i hyreslägenheter genom att du försöker göra de kriminella till dem som är offer. De kriminella är inte offer. Det är dem vi ska jaga, dag ut och dag in.

Sedan är det precis som Socialdemokraterna säger. Vi ska se till att de som vill lämna kriminaliteten får så mycket stöd, hjälp och skydd som möjligt och att ingen hamnar där. Men det är en helt annan historia än den vi diskuterar i dag.

Man kan inte skydda de kriminella, Malcolm Momodou Jallow.

Fru talman! Har man som hyresrättsinnehavare rätt att känna sig trygg i sitt eget område? Har man som hyresrättsinnehavare rätt att förvänta sig att det allmänna gör det som krävs för att man ska känna sig trygg i sitt eget område? Ska man kunna gå fram och tillbaka till affären utan att behöva titta sig över axeln? Ska man kunna sätta sig en stund på områdets gräsmatta? Har man som hyresrättsinnehavare rätt att inte behöva vara orolig för vad som gång efter gång händer på nätterna i ens område?

Tänk dig själv att du har en familj med små barn och att kriminella bor och utövar kriminell verksamhet i området du bor i. Du vågar inte släppa ut dina barn för att leka i området eftersom du inte vet vad som kan hända i nästa sekund. Denna vardag ligger långt ifrån den vardag som jag växte upp i. Mor släppte ut mig på gården, och sedan hörde jag henne igen först när hon talade om att maten var färdig.

Jag tycker att dagens familjer har rätt att kräva precis samma trygghet. Varför har inte dagens familjer rätt att kräva samma trygghet som fanns då? Varför får kriminella bestämma agendan i ett bostadsområde?

Regeringens förslag syftar till att man ska känna sig trygg i sitt eget bostadsområde. Man har rätt att kräva att samhället gör sitt yttersta för att det ska bli så. Vi tar nu ett steg framåt för att hjälpa till så mycket vi kan mot detta mål.

Jag vill påstå att vi som samhälle under många år har varit ganska naiva om utvecklingen i Sverige när det gäller kriminella. Den här regeringen försöker vända trenden på många olika sätt. Det finns inte en enda åtgärd utan många åtgärder tillsammans som gör att vi lyckas med det, och denna åtgärd är en av dem.

Vi sätter ganska hårt tryck på fastighetsägare och ställer krav på att de ska se till att bostadsområdena är så trygga som möjligt. Då är det rimligt att ge dem möjlighet att vräka lägenhetsinnehavare som har kriminella boende hos sig. Det innebär ett större ansvar för innehavaren att ta tag i och skapar möjlighet för tryggare boendemiljö för alla i området. Det är faktiskt det som förslaget handlar om.

Ett hyresavtal ska kunna sägas upp om hyresgästen begår brott som typiskt sett försämrar närmiljön för dem som bor i lägenhetens omgivning. Det ansvar som hyresgästen har för barn och andra personer som bor eller vistas i lägenheten ska även gälla att se till att dessa personer inte begår brott som skapar otrygghet för övriga boende.

Ett hyresavtal ska vidare kunna sägas upp i fler fall om lägenheten används för att begå brott, nämligen vid allvarlig eller omfattande brottslighet.

Vad är problemet med en sådan lag? Har inte grannen samma rätt att vara trygg? Jag förstår inte att man kan ha en annan åsikt.

Vänsterpartiets ledamot sa i talarstolen att det var kollektiv bestraffning. Ja, att låta kriminella element bo kvar i bostadsområdet är kollektiv bestraffning. Vänsterpartiet och jag har helt olika uppfattningar om detta. Jag tycker att den som är lägenhetsinnehavare också har ett ansvar.

Vänsterpartiet sa att förslaget öppnar för rasism. Hur då? Om man är kriminell ska man inte ha en fristad i Sverige. Man ska jagas tills man inser att kriminella har det svårt i Sverige, och man ska bli laglydig. Det har ingenting med rasism att göra över huvud taget. Brottslighet har ingen färg eller hud. Brottslighet är fel.

Vänsterpartiet säger att vi ger oss på dem som redan är utsatta. Nej, vi hjälper dem som finns i området och som faktiskt vill ha en trygg uppväxt, även om de bor i en hyreslägenhet.

Vi hörde också Socialdemokraternas tal. Det var ändå rimligt och förstående. Man vill ändå se lite längre fram och ha förebyggande verksamhet. Jag håller med. Problematiken är att vi inte riktigt fattar det beslutet i de lagtexter vi talar om här och nu. Men givetvis ska vi hjälpa brottsutsatta så långt som möjligt och se till att de inte ska hamna där. Men vi måste också hjälpa dem som faktiskt vill hjälpa till.

Fastighetsägare vill hjälpa till och se till att deras områden ska vara trygga. Då måste vi ge dem de möjligheter och verktyg som finns.

Fru talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Man kan konstatera att Socialdemokraterna har en retorik i majoritet och en annan i opposition. De satt i Regeringskansliet i åtta år och kom inte på tanken att tillsätta ett juridiskt ombud för barn. Men när de hamnade i opposition kom ljuset upp i huvudet.

Politiska organisationer jobbar på lite olika sätt och på olika ställen. Om man sitter i majoritet jobbar man på ett sätt och i opposition på ett annat sätt.

À la bonne heure! Socialdemokraterna får gärna göra en retorisk poäng av att de jobbar i riksdagen, men det finns andra sätt att jobba med en fråga än att skriva en motion. Det finns andra sätt att jobba med en fråga än att stå och skälla i en talarstol. Det finns många olika sätt. Man behöver inte nedvärdera andra människors engagemang och idoga arbete i riksdagen, för riksdagen och för svenska folket.

Att ett parti säger att man jobbar för en sak betyder precis det, nämligen att man jobbar för en sak. Jag har varit tydlig i denna talarstol med att Kristdemokraterna jobbar för ett juridiskt ombud för barnen. Jag har inte sagt någonting annat, och vad det betyder måste också en socialdemokrat förstå.

Herr talman! Vad som sägs i våra samtal tänker jag givetvis inte berätta. Det är någonting som stannar där det diskuteras. Men Kristdemokraterna har inte ändrat uppfattning. Vi tycker fortfarande att juridiskt ombud är det som ska till och tror att barnen behöver den extra rösten.

Efter dagens utskottssammanträde, där en professor gav oss en redovisning, kan vi konstatera att barnens röst inte når ända fram. Som kristdemokrat tycker jag att det är oerhört viktigt att barnen har sin egen röst, att barnen faktiskt kan tala om hur de känner, vad de tycker och vad de faktiskt tycker är bäst för dem själva.

Precis som jag sa i replikskiftet med Centerpartiets ledamot tror jag att vi har samma mål men olika lösningar för hur vi kommer dit. Det är mycket enklare att man arbetar inom departementet och inom organisationen för att få fram så bra förslag som möjligt för barnens bästa. Jag tror inte att motionsvägen är den bästa vägen.

Herr talman! Om Martina Johansson tror att jag är en politiker som träder tillbaka för att jag får motstånd har hon uppfattat mig fel.

Jag tror att detta skulle vara väldigt bra. Precis som jag sa i mitt anförande har vi barnkonventionen som lag. Men jag tror inte att det räcker. Jag tror att vi måste ha fler incitament som gör att barnen får sina rättigheter tillgodosedda. Ibland behövs det faktiskt att någon annan talar om vad barnen tycker, tänker och känner och vad som är bäst för barnen. Då tror jag att ett juridiskt ombud är det bästa.

Likväl tror jag att den bästa vägen för att få den politik som jag önskar - den politik som Centerpartiet faktiskt också företräder - är genom att jobba för att departementet och Regeringskansliet ska få fram de bästa förslagen. Därför tycker jag att vi inte ska lägga fler pålagor på regeringen utan låta den jobba med denna fråga på bästa sätt. Jag har fullt förtroende för att Regeringskansliet kan jobba med detta.