Larry Söder

Herr talman! Jag tolkar Martina Johanssons fråga som att vi är överens om att barnens röst behöver stärkas på lite olika sätt även i en rättssal. Det är det som det juridiska ombudet handlar om egentligen.

Det är alldeles riktigt att Kristdemokraterna har drivit och vill ha ett juridiskt ombud för barn. Men jag tror att den bästa vägen att få igenom det är att man jobbar inifrån, det vill säga att departementet och regeringen jobbar med frågan och kommer med ett förslag. Jag tror inte att det hjälper med ett tillkännagivande från riksdagen till regeringen. Jag tror faktiskt att man redan i dag jobbar med frågan och försöker hitta lösningar som är bäst för barnen. Men Centerpartiet och Kristdemokraterna har samma uppfattning i själva sakfrågan. Det är bara lösningarna som är olika.

Herr talman! Att bli förälder är nog både det bästa och det jobbigaste man kommer att vara med om i sitt liv. Vi blir föräldrar på lite olika sätt och under lite olika omständigheter. Men jag är övertygad om att vi alla delar både topparna och dalarna i föräldralivet.

Att se framstegen för sitt barn är en obeskrivlig lycka. Att se det ha det svårt av olika orsaker kan vara det jobbigaste och inte alltid något man kan göra någonting åt. Dock är man alltid förälder.

Hemmet och familjen borde vara den trygga borgen för varje barn. Men vad är egentligen föräldrarnas uppgift? Jag tycker att det är att skapa en trygghet för barnen, vara en vägvisare framåt i livet och kanske se till att de inte gör de största misstagen som man själv har gjort och försöka visa dem den rätta vägen. Alla barn har rätt till trygga föräldrar.

Föräldrar och vårdnadshavare är för mig vuxenpersoner som värnar om barnens bästa livet ut. Det är inte valbart. Tyvärr ser det inte alltid ut så. Det är därför som vi i politiken behöver skapa ramar, stöd och gränser i föräldraskapet och också stödja de barn som behöver det.

Vi har i denna debatt pratat om barnkonventionen, som är lag i Sverige. Tyvärr räcker det inte alltid.

Många av oss har varit delaktiga och diskuterat vård, hem och boende med departementet och justitieminister Gunnar Strömmer. Där ser jag att vi har ganska många likartade ingångar och allt som oftast gemensamma åsikter om lösningen. Att stärka möjligheterna för barns röster i vårdnadstvister är en sak som vi känns rätt överens om, vill jag påstå. Och att barn bör ha ett eget ombud just för att man ska ta vara på barnens röst och åsikter tror jag också att vi kan vara ganska överens om.

Jag är också övertygad om att alla partier är överens om att vi vill barnens bästa - att de ska få en tryggare tillvaro och få känna sig trygga under hela uppväxten. Men även om barnen råkar ut för någonting ska samhället faktiskt skydda, stärka och stödja.

En del motioner i ämnet rör detta, och vi har hanterat en del av dem flera gånger tidigare. Men med tanke på de diskussioner som sker med departementet - Tidöpartierna och alla andra partier - tycker jag att man faktiskt jobbar bra inom familjerättsområdet i Regeringskansliet, och jag tycker att Regeringskansliet ska få den tid som behövs för att lägga fram förslag till riksdagen.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Jag tror att ungdomar som går in på marknaden för ägda bostäder i ganska hög grad tar blankolån för att klara av att betala den sista delen i husköpet. Jag tror att ett höjt bolånetak skulle kunna hjälpa ungdomarna att vara lite säkrare i sitt husköp. Jag tror också att det jag nämnde om det andra, amorteringskravet, skulle kunna hjälpa ungdomar att ta sig in på marknaden för ägda bostäder.

Ser finansmarknadsministern en möjlighet att arbeta med de två delarna samtidigt för att underlätta för ungdomar?

Fru talman! Tidigare i våras meddelade regeringen på en pressträff att man gett Finansinspektionen i uppdrag att ta ställning till ett höjt bolånetak. Både finansministern och finansmarknadsministern, som var närvarande, redogjorde för de positiva effekter som detta kunde ha.

Som jag ser det är det en klar effekt: att blankolån i samband med husköp minskar. Därmed minskar kostnaderna, och säkerheten för den enskilde ökar.

Vi kunde senare ta del av att Finansinspektionen i dagsläget inte ville göra de förändringarna.

Vi kristdemokrater tror att ett höjt bolånetak tillsammans med ett borttagande av det andra amorteringskravet skulle underlätta på bostadsmarknaden. Min fråga till finansmarknadsministern är: Hur arbetar regeringen vidare med ett höjt bolånetak?

Fru talman! Om elen stängs av där hemma går de flesta i taket ganska snabbt. Skulle elen vara avstängd för en stor del av befolkningen i en vecka eller två skulle rubrikerna och mycket av den massmediala uppmärksamheten handla om detta. Fallerar snöröjningen under 24 timmar upptar det mediernas uppmärksamhet så till den milda grad att inget annat tränger igenom. Men det faktum att vi har en bostadsmarknad som vi i många delar har lämnat över till kommuner och myndigheter som i sin iver att göra rätt och riktigt skapar en dysfunktionell bostadsmarknad gäspar vi åt och går vidare i livet som medborgare.

Många av oss, däribland jag, säger att bostadspolitiken förtjänar en större diskussion och större uppmärksamhet just på grund av att vi har en dysfunktionell bostadsmarknad. Planeringen går alldeles för långsamt, och byggandet både går långsamt och är alldeles för dyrt, tycker jag.

Detta faktum har, som vi alla vet, funnits i många år. Oavsett vilken regering som sitter har det fortsatt att vara likadant. Därför är jag väldigt glad över att denna regering försöker ta de långa riktlinjerna och försöker göra något åt den dysfunktionella bostadsmarknaden. Det är inte en stor åtgärd som gör detta, utan det är många små åtgärder som ska hjälpa till för att få marknaden att fungera igen.

Många här har tagit upp planeringsbonusen, som går till kommuner för att omvandla kommersiella lokaler till bostäder. Denna och bonusen för att planlägga för småhus är exempel på bra incitament för att kommuner ska tänka inte bara på hyresfastigheter och bostadsrätter utan även på småhus, som faktiskt efterfrågas.

Jag är även glad över att man har givit Lantmäteriet i uppdrag att ge en färdplan för att fortsätta digitalisera samhällsbyggnadsprocessen, vilket jag tror ger oanade vinster i framtiden. Det kommer inte bara att underlätta, förenkla och skynda på planprocessen, utan nya användningsområden kommer att upptäckas och nya företag kommer att växa upp.

Lantmäteriet har även fått i uppdrag att gå över till koordinatbestämda fastighetsgränser, vilket kommer att underlätta och effektivisera avstyckningsarbetet. Dessa olika saker, tillsammans med att man givit i uppdrag att se över statlig mark att avyttra för att bygga bostäder på, gör att man kommer en bit på väg.

Det har även startats en produktivitetskommission för att se över de skenande kostnaderna för bostadsbyggandet. Precis som min centerpartistiska kollega sa kan vi inte bygga bostäder som är alldeles för dyra för att man ska kunna bo i dem. Något måste göras åt detta faktum att vi bygger bostäder som är alldeles för dyra och att priserna ökar långt över löneökningarna, vilket betyder att vi får bostäder som ingen kan bo i, som ingen kan hyra och som ingen kan äga.

Men räcker detta? Självklart inte! Mer press måste sättas på kommunerna när det gäller marktillgång och hur processen fungerar. Det är helt orimligt att man som anmälare i början av processen inte vet vad som förväntas av en eller vilken tid som kommer att tas i anspråk för hela processen tills man kan börja bygga sitt hus.

Planering och byggande

Det är även helt otillfredsställande att man som medborgare i en kommun får betala cirka 5 000 kronor i avgift och i en annan kommun 25 000 kronor i avgift för en service som är precis likadan. En mer transparent taxa som är mer kopplad till den faktiska kostnaden kanske vore ett steg i rätt riktning, så att kommunerna inte kan lägga in precis vad som helst i en bygglovstaxa.

Vi måste även låta länsstyrelserna mer frimodigt arbeta med kommunerna för att hitta lämpliga platser att bygga på samt se till att man planerar och bygger utifrån de behov som finns i en region eller kommun. Länsstyrelserna är vår part som kan hjälpa till att se till att regionerna faktiskt planerar utifrån det behov som finns.

Kort sagt har vi tyvärr på nationell nivå alltför länge lagt oss i pausläge och inte tagit tag i de strukturella problem som finns på bostadsmarknaden, både stora och små. Men det är dags att våga tro att det går att förändra och att vi får en bättre framtid.

Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 10 april.)

Fru talman! Antalet personer som står i Stockholms bostadskö passerade nyligen 800 000. Förra året var den genomsnittliga kötiden nästan tio år. Den som ställer sig i bostadskö i dag kommer aldrig få chansen att flytta in i Stockholms innerstad. Där är nämligen kötiderna bortåt 40 år. Vi kan tyvärr konstatera att det är nästan lika illa i Göteborg och Malmö.

Vi kan även konstatera att den reform av hyressättningssystemet som gjordes 2011 inte har fungerat så bra som vi önskade. Attraktionen i att äga en hyresfastighet är kraftigt reducerad. Många fastighetsägare säljer för ombildning till bostadsrätt. I nyproduktion, när valet står mellan olika upplåtelseformer, föredrar byggherrarna en annan form.

Bostadsbristen generellt och bristen på hyresrätter i synnerhet gör att människor tvingas tacka nej till studieplatser och arbeten. Bostadsbristen hämmar också företags möjlighet att växa på de orter de önskar. De preferenser som normalt driver efterfrågan på bostäder och skapar rörlighet får inte slå igenom i hyressättningen, vilket i realiteten minskar tillgången på hyresbostäder.

En fri hyressättning i nyproduktion skulle på lång sikt kunna motverka de brister som finns, främja uppförandet av fler hyresrätter och stärka boendeformens roll som första boende. En förutsättning för fri hyressättning i nyproduktion är att besittningsskyddet är starkt och att indexeringen av hyran är förutsägbar över tid för den som hyr. Jag önskar att regeringen återkommer till riksdagen med nödvändiga lagändringar för att införa fri hyressättning i nyproduktion.

Fri hyressättning i nyproduktion bör enligt min mening följas av en gradvis anpassning av hyresnivåer inom bruksvärdessystemet mot marknadsvärden.

Det finns en stor grupp personer med svag betalningsförmåga som i dag har stora svårigheter att etablera sig på bostadsmarknaden. Personer som har betalningsanmärkningar eller saknar förankring på arbetsmarknaden har i dag mycket svårt att få ett förstahandskontrakt. Denna grupp behöver särskilt uppmärksammas om man gör en sådan förändring.

Jag vill därför pröva möjligheten att en större andel av bostäderna i en nyproduktion avsätts för sociala ändamål och att bostadsbidraget anpassas efter dagens situation. En väldigt liten grupp träffas i dag av bostadsbidraget, och bidraget behöver reformeras för att på ett riktigt sätt kunna stötta dem som har låga inkomster och höga hyror.

Kristdemokraternas förslag om fri hyressättning i nyproduktion förutsätter att besittningsskyddet är starkt och att indexeringen av hyran är förutsägbar över tid. Till detta krävs också en offentlig hyresstatistik som ger parterna, inte minst hyrestagarna, kunskap om vad som är rimlig hyresnivå, vilket förebygger risken för ockerhyror.

Jag menar att det handlar om att göra marknaden till marknad igen - att låta de yngre kunna köpa sin bostad, låta familjer kunna göra bostadskarriärer och till slut även låta pensionären kunna sälja sin stora bostad för att flytta tillbaka till en hyreslägenhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hyresrätt m.m.

Bristen på hyresrätter skapar problem på bostadsmarknaden. Jag tror att vi måste ta till oss detta och försöka göra någonting vettigt av det, alla partier gemensamt.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Jag håller med Sverigedemokraterna om att det givetvis är så att människor måste kunna efterfråga en bostad, men jag tror att den sociala delen av bostadsmarknaden måste lösas på annat sätt än genom fri hyressättning. Vi måste se till att det finns en generell bostadsmarknad där människor kan söka bostäder och kanske att bostadsbidraget måste breddas och höjas för att de ska ha möjlighet att betala hyrorna.

Jag håller med Roger Hedlund om att de nyproducerade bostäderna är ganska dyra, men det är ju inte meningen att alla människor ska eftersöka de nya hyresrätterna. Det är nog faktiskt de som har lite mer betalt eller mer pengar som ska efterfråga de helt nya lägenheterna. Då blir nämligen andra, billigare lägenheter lediga till andra människor som behöver dem.

Jag tror att vi på något sätt måste inse att man inte bebygger en fastighet om man inte kan tjäna pengar på den. Vill man bygga hyresrätter i dag gör man det på nåder och säljer eller ombildar dem så fort man har möjlighet.

Jag vill ha en hyresrättsmarknad med fastighetsägare som vill ombesörja hyresrätter och ta hand om hyresgäster, och jag tror att nyckeln till det är fri hyressättning i nyproduktion för att man ska känna sig trygg och för att ekonomin ska gå ihop. Men jag tror inte att det är den enda lösningen. Jag tror att det finns flera. Men många av de farhågor Roger Hedlund har tror jag man kan lösa med ett sådant koncept. Jag tror inte att vi ska släppa hyressättningen fri i nyproduktion om vi inte löser den sociala bostadsdelen samtidigt. De kan gå hand i hand. Jag tror att farhågorna är lite större hos Roger Hedlund än vad de är hos mig och att vi kan mötas på mitten.

Fru talman! Ledamotens och mitt parti jobbar ju gemensamt för att minska regelkrånglet i samband med att bostäder byggs. Planprocesserna ska gå fortare. Det ska finnas både planlagd och byggbar mark. Standardiserade regler ska göra att industriellt byggande slår igenom på riktigt i Sverige. Jag är väldigt glad för det samarbetet och att vi kan diskutera de olika frågor som finns.

Det finns dock en fråga som står ganska högt på dagordningen både i medierna och politiskt som vi kanske inte är riktigt överens om, och den handlar om fri hyressättning i nyproduktion. Jag tror att nyckeln till att på ett eller annat sätt få hyresrätter byggda i Sverige är att fastighetsägare faktiskt vill äga hyresrätter. Det måste gå att bedriva en god verksamhet även med hyresrätter utan att exempelvis behöva ombilda dem till bostadsrätter.

Jag skulle hövligt vilja fråga Sverigedemokraterna vilka saker ni ser som stora problem med att införa fri hyressättning i nyproduktion. Jag tror ju att det kan vara en pusselbit - inte hela pusselbiten - som gör att vi får fler hyresbostäder i Sverige.

Fru talman! Bostadskön har ökat rätt radikalt i Stockholm från början av 2000-talet till nu. Regeringen har försökt med olika åtgärder för att öka byggandet av hyresrätter, men det har inte lyckats. Bostadskön har ökat hela tiden.

Jag tror att det är så enkelt att man måste se till att hyresrätterna blir en marknad, som den ska vara. Det vill säga att man ska se till att det finns fri hyressättning i nyproduktion, så att producenter ska vilja bygga hyresrätter. Jag tror inte att det är möjligt att på annat sätt med små subventioner från staten lösa detta.

Vi har försökt. Man kan konstatera att det i början av 2000-talet fanns 400 000 hyresrätter i Stockholms län. I dag finns det fortfarande 400 000 hyresrätter i Stockholms län. För att man ska kunna öka detta måste det finnas ett incitament för fastighetsägare att faktiskt vilja ha hyresrätter. Man ska inte bygga hyresrätter och sedan behöva omvandla dem till något annat så fort det är möjligt för att alls komma åt att bygga.

Jag menar att fri hyressättning är något som man borde kunna titta på. Socialdemokraterna har tagit fram en proposition som lades på riksdagens bord förra mandatperioden. Skulle Socialdemokraterna kunna tänka sig att titta på detta och lägga fram ett förslag till riksdagen igen? Det är ju er egen proposition, så det borde vara möjligt.

Herr talman! Intressant! Man kan konstatera att krisen när det gäller hyresrätter, eller behovet av fler hyresrätter, inte uppstod 2022 utan betydligt tidigare. Oavsett om det har varit en alliansregering eller en socialdemokratisk regering har man inte lyckats lösa detta. Oavsett om det har varit en socialdemokratisk majoritet eller en alliansmajoritet i Stockholms stadshus har man inte lyckats lösa det. Detta är alltså ett gemensamt ansvar, på ett eller annat sätt.

På 60-talet fick den socialdemokratiska statsministern Tage Erlander frågan om vilket tips han hade till ett par som söker bostad. Tipset från Tage Erlander var att ställa sig i bostadskön. Om du gör det i dag i Stockholm är det över 800 000 människor före dig i kön. Det finns lite drygt 400 000 hyresrätter i Stockholm. Det betyder att alla hyreslägenheter måste byta innehavare två gånger innan turen går till den som just ställt sig i kön.

Min fråga till Socialdemokraterna lyder: Är ert bästa tips till den som söker bostad fortfarande att ställa sig i bostadskö?

Fru talman! Det skulle ha varit intressant att lägga ut ett uppdrag hos er för att se om dessa kostnadsökningar på 9,2 procent innebär någon skillnad och vad det är i antal miljarder som läggs på kostnaderna hos medborgarna. Jag tror att de 3 miljarder kronor som man vill lägga på investeringsstöd bara är ett spott i havet. Det behövs andra åtgärder i så fall om man skulle vilja minska den skillnaden. Annars är vi där vi är. Bostadsbyggandet är för dyrt och för osäkert just nu. Då måste vi ha långsiktiga spelregler.

Jag har respekt för att man vill ha en dialog och en kommission. Men jag har aldrig förstått vad ni vill ha den till. Ni debatterar era förslag varje år i kammaren, och de är vitt kända. Men jag har inte hört några nya förslag. Branschen har varit med i diskussionen med Regeringskansliet om vilka förslag de har, och de är vitt kända.

Därför vet jag inte, ärligt talat, vad ni tror att man ska få fram genom att ha en kommission som sitter och diskuterar runt ett bord. Jag tror att det är handling som gäller. Vi vet vad vi har för förutsättningar. Vi vet vad det finns för åtgärder. Det gäller att utreda vad som är möjligt och sedan gå till verket.

Jag tror inte att byggbranschen är överens med oppositionen om de inser att en kriskommission som sätter sig ned ska debattera och diskutera med varandra och efter ett år komma med ett förslag. Då är det ett förlorat år. Frågar man byggbranschen om de vill ha en kriskommission säger de ja. Men vad innebär en kriskommission? Kommer det några nya och innovativa förslag? Nej, det tror jag inte. Vi är väl medvetna om vilka förslag som finns och vilka problem som finns. Och jag tror inte att byggbranschen är betjänt av att vi väntar ett år. Därför yrkar vi avslag på alla dessa förslag, för det är inte det som Sverige behöver just nu. Sverige behöver handling, och Sverige behöver en regering som kan leverera långsiktiga reformer före 2026.

Fru talman! Mycket av det som Miljöpartiet säger stämmer väl överens med vad övriga partier har sagt här i dag, det vill säga att vi har en byggkris som vi på ett eller annat sätt måste hantera.

Jag anser nog dock att Miljöpartiet, likt andra partier, egentligen levererar mest förslag om långsiktigheten. Möjligtvis kan man tänka sig att investeringsstödet är en sak som skulle kunna göras nu direkt.

Den diskussion jag hade med Vänsterpartiet gällde kostnadsökningen, som var 12,2 procent under 2023, medan lönerna ökade med 3 procent, alltså en skillnad på 9,2 procentenheter. Jag skulle inte bli förvånad om skillnaden blir ungefär lika stor även 2024. Detta betyder att ett investeringsstöd näppeligen kommer att kunna minska denna skillnad så att man har råd att eftersöka en bostad. Jag tror därför att det finns andra saker som måste göras för att få bostadsbyggandet att öka igen, och det gäller långsiktigheten.

Jag kan hålla med Miljöpartiet om att återbruk är en sak som man skulle kunna jobba med, men också där ökar kostnaderna, i alla fall i dagsläget. Långsiktigt tror jag att det blir lägre kostnader därför att mängden ökar så pass mycket, men just nu ökar kostnaderna.

Jag tror också att träbyggnation är en sak som långsiktigt skulle hjälpa Sveriges nation, men där har vi ett EU som sätter stopp för att vi ska kunna använda trä på det sätt som vi önskar. Europa i övrigt förstår inte hur vi använder trä i Sverige.

Min fråga till Miljöpartiet är: Har ni andra åtgärder som ni skulle kunna ta fram och som kan hjälpa mot krisen just nu, eller är det bara investeringsstödet? Startlån och bosparande är också en sak som kommer att ta längre tid. Och hur ser Miljöpartiet på användning av trä i bostadsbyggandet framgent, om EU stoppar eller minskar det?

Fru talman! Att trycka på knappen kanske för andra människor kan tyckas vara en liten sak, men för oss riksdagsledamöter är det viktigt. Det handlar om lag som stiftas, lag som ska föräras detta land. Det är det som gör att vi faktiskt förändrar landet.

Många utredningar är på gång. En del är snart i slutskedet, en del är inte startade men kommer att startas.

Allteftersom tiden går kommer ledamoten att få se fler utredningar som bli propositioner för att kunna nå målen i de sex delarna. Jag är övertygad om att på alla dessa sex områden kommer man att ha levererat före valet 2026. Samtidigt är det många processer som inte kommer att vara färdiga när man fattar beslut om lagförslag, för det är processer som också måste genomföras hos myndigheter.

Ett sådant här reformförslag kommer att ta tid. Det kanske inte har gjorts under tidigare mandatperioder, eftersom det tar lång tid. Men någon måste starta processen.

Jag tror att vi måste vara eniga om att någon måste hålla i taktpinnen. Alireza Akhondi har ett antal gånger sagt att det inte finns något område inom bostadspolitiken som inte är utrett. Då kan jag säga att det inte finns något område som inte har diskuterats. Varför har det då inte kommit till sak på något sätt? Jo, det är för att man kanske inte har satt upp målet och inte har velat ta den tid som behövs. Det är det som händer just nu som har upptagit all tid i världen. Men vi måste kunna hålla bägge bollarna i luften, det vill säga att se på den kris som vi har i dag och också kunna leverera med långsiktighet. Regeringen ska försöka göra båda delarna, men det tar tid. Jag håller med om det.

Fru talman! Jag skulle vilja ta tillfället i akt att få höra lite grann om vad Centerpartiet anser om regeringens långsiktiga mål, eller de punkter som jag redovisade i talarstolen. Jag tänker upprepa dem, så får vi diskutera kring dem:

förenkla reglerna för att bygga

korta ledtiderna i plan- och byggprocessen

öka tillgången till byggbar mark, särskilt i attraktiva lägen

fler ska kunna ta steget till marknaden för ägda bostäder

nyttja beståndet mer effektivt

ge långsiktiga och förutsägbara villkor för att öka viljan att investera i.

Min fråga hänför sig till att 50 procent av Alireza Akhondis anförande i princip handlade om situationen i dag, medan förslagen som levererades i talarstolen är långsiktiga. Med andra ord gör Centerpartiet samma reflektion som regeringen, det vill säga att det är de långsiktiga spelreglerna som vi måste komma åt för att kunna bygga mer i Sverige under längre perioder. Vi ska inte vara beroende av högkonjunktur eller lågkonjunktur hela tiden, utan det ska vara en jämnare fördelning av bostadsbyggandet.

Mina frågor är två. Vilket av de sex områdena är det som Centerpartiet inte ställer upp på? Om regeringen skulle leverera inom dessa sex områden, blir ni i Centerpartiet nöjda då? Min andra fråga är: Om det kommer en proposition om fri hyressättning av bostäder i nyproduktion, kommer Centerpartiet då att rösta ja till den?

Fru talman! Jag kan ta upp några siffror som Malcolm Momodou Jallow nämnde i sitt anförande.

Ledamoten talade om att bostadskostnader har ökat med 12,2 procent. Jag kan redovisa att 2023 ökade lönerna med 3 procent. Det betyder att det är väldig skillnad på vad människor faktiskt klarar av att betala.

I mitt anförande försökte jag påvisa var problematiken ligger. Någon måste ta ansvar för kostnadsökningen på ett eller annat sätt. Det kan vara staten genom att man subventionerar eller ser till att reformera bostadsbyggandet på ett sådant sätt att kostnaderna hålls i schack.

Jag väljer det senare. Jag tror att det är långsiktiga spelregler och långsiktiga reformer som gör att människor kan ha råd att ha ett boende som de kan betala för. Jag tror inte att korta subventioner gör detta. Jag tror inte att ekonomiska incitament skulle klara av att överbrygga de 7 procent som är skillnaden.

Jag tror att vi måste inse att bostadsmarknaden har varit dysfunktionell i 20-30 år. Nu är det faktiskt dags att vi gör någonting åt det. Någon måste våga ta sig an de långsiktiga spelreglerna och jobba med dem så att vi får en bostadsmarknad där alla faktiskt kan få en bostad.

Man kan vara stolt över att vi byggde 60 000-70 000 bostäder för några år sedan. Jag är inte stolt över det. Under den tiden skulle vi ha byggt 100 000 eller 120 000. Problemet var att vi hade en bostadsmarknad som inte fungerade. Vi subventionerade bostäder för att kunna få den lösningen.

Jag menar att vi måste ha en bostadsmarknad som klarar sina egna villkor. Men då måste vi också våga stå för de reformer som görs.

Vi har samma tanke i slutänden om målet, men vägen dit har vi lite olika syn på.

Fru talman! Jag kan konstatera att ledamoten bara hann med en fråga, inte två. Vi kanske tar den andra i nästa replikskifte.

Jag är bostadspolitisk talesperson för Kristdemokraterna. Jag svarar för vår politik och vår regeringskonstellation.

Jag kan konstatera att min och partiets uppfattning är att alla människor som finns i Sverige ska ha rätt till en bostad, alldeles oavsett varför man är här eller hur man är här, så länge man är här. Vi löser inte problemet genom att exkludera människor från bostäder, utan vi löser det genom att inkludera människor i bostäder.

Min uppfattning är, som jag sa i talarstolen, att vi ska öka bostadsbyggandet för att människor ska kunna få en bostad. Det gäller både hyresrätter och eget ägt boende.

Sedan kan jag konstatera att denna regering har en konstellation där det är tre stycken regeringspartier och ett samarbetsparti. För mig personligen har det fungerat alldeles utmärkt i bostadspolitiken. Vi har ungefär samma syn på många olika frågor men olika tankar i andra delar, där vi kan diskutera och komma fram till en lösning. Jag tycker att regeringen håller ihop. Jag tycker att regeringen gör bra saker. Men ideologiskt är jag kristdemokrat och står för den kristdemokratiska ideologin.

Fru talman! En stigande inflation skapade dagens problem tillsammans med högre ränta. Bostadsbyggandet minskade kraftigt, som vi har hört i dagens debatt, och det till låga nivåer som ingen av oss kan vara stolta över eller acceptera över huvud taget.

Vi har varit i den här situationen förut, under 90-talet. Jag hoppas att vi inte gör om 90-talets problem, det vill säga att vi ser till att vi har arbetskraft som kan ta vid när vändningen kommer så att vi kan bygga med stark kraft sedan.

Vi har försökt att förstärka med rot, vi har infört en planeringsbonus och vi har infört en omvandlingsbonus för att omvandla lokaler till lägenheter. Vi har gjort lättnader i studentbostadsbyggandet. Boverket har fått i uppgift att kartlägga byggbar mark för småhusbyggande. Detta är några delar som redan har gjorts.

Vi måste konstatera att de problem vi har på bostadsmarknaden inte startade nu. Köerna till hyresrätter har varit långa i storstäderna ganska länge. Långa handläggningstider hos kommuner och myndigheter för att planera nya bostäder har funnits där hela tiden. Stigande overheadkostnader samt stigande varukostnader i snabbare takt än vad kunder har fått i ökade intäkter i sin plånbok har också funnits där ganska länge.

EU har i sin iver att göra fler saker lite krångligare för oss svenskar också bidragit till att vi kanske framgent har en problematik med renoveringskrav för energieffektivisering och svårt att använda vårt trä till att bygga bostäder.

Jag menar att detta är saker som vi också måste tänka på att arbeta bort. Men det är tyvärr ingen quickfix.

Det kom en rapport om nationellt ledtidsindex som man kan titta på. Man kan fundera på om inte detta är en del av problematiken. Ledtiderna för detaljplaner och bygglov i kommunerna ligger på mellan 3 och 6,6 år med ett genomsnitt på 4 ½ år - om du har tur.

Lägg därtill osäkerheten om vilka utredningar som behövs när man påbörjar processen, om hur lång tid en överklagandeprocess tar och vad den slutar med, om vilken karusell man hamnar i och om man i slutänden över huvud taget får bygga.

Jag menar att staten har en hemläxa att göra när det gäller både vad som förväntas av våra myndigheter och vad staten förväntar sig av kommunerna.

Jag menar att man ibland har glömt vem som betalar kalaset. Det är den enskilde, alla gånger, som betalar kostnaden för de nya bostäderna. Kommunerna och företagen vältrar ju över kostnaderna på slutkunden, vilket de måste göra. Det är otydligt vad som egentligen gäller och vad som förväntas. Det drabbar den enskilde.

Jag menar att vi måste ta ansvaret för att reformera processen för byggnation av bostäder. Vi ska inte bara göra det innovativt med nya bidrag utan våga ta debatten. Vad är det som gör att det är så dyrt att bygga bostäder i Sverige? Varför tar det så lång tid?

Den här regeringen har försökt sätta långsiktigheten i fokus genom att ha sex stycken ledmeningar: Förenkla reglerna för att bygga! Korta ledtiderna i plan- och byggprocessen! Öka tillgången till byggbar mark, särskilt i attraktiva lägen! Fler ska kunna ta steget till den ägda bostadsmarknaden! Nyttja beståndet mer effektivt! Ge långsiktiga och förutsägbara villkor för att öka viljan att investera!

Jag menar att om vi har en regering som lyckas leverera detta har vi kommit en bit på väg. Men ingenting startade i går. Ingenting startade 2018 eller 2014. Det har funnits ganska länge, och vi måste faktiskt vara ärliga och säga att vi har ett gemensamt problem som vi måste lösa på ett eller annat sätt. Det går inte fort. Vi måste försöka ge det den tid det behöver och sedan försöka debattera oss fram till en gemensam lösning.

Med de orden yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! När man ser ett samhällsproblem menar jag att man kan lösa det på lite olika sätt. Jag ser inte att just detta samhällsproblem löses bäst genom att staten äger ett eget bolag. Man kan på många olika sätt se till att det finns bilprovning över större delen av landet. Det är inte avhängigt av att man måste äga just det företag som bedriver verksamheten. Man kan betala för och hantera det på många andra sätt.

Vi driver faktiskt inte bolag i alla typer av branscher som är konkurrensutsatta och som vi tycker är viktiga. Det överlämnar vi till marknaden att sköta. I de fall staten och vi som riksdag tycker att något är viktigt tillskjuter vi medel och ser till att det fungerar på ett eller annat sätt. Jag ser inte att det är avhängigt av att man ska äga ett bolag som finns på en konkurrensutsatt marknad.

Fru talman! Att besiktiga sin bil ska alla människor som äger en bil göra, oavsett om de bor i Skåne, Halland eller Norrland. I dag bedriver ett antal företag denna verksamhet. Ett av dem är statligt ägt. Det har dock inga krav på sig att göra något annorlunda än de andra bolagen. Det betyder enligt mig att det ska verka på en konkurrensutsatt marknad och leverera vinst. Då kan jag inte riktigt förstå varför staten ska äga detta bolag.

Det skulle mycket väl kunna vara så att en konkurrensutsatt marknad utan ett statligt ägt bolag skulle fungera något bättre. Därmed inte sagt att det är lämpligt att man ska behöva åka alltför långt för att besiktiga bilen. Det är ingenting vi förordar på något sätt. Men vi tror att konkurrens skulle kunna leda till att det klaras ut på ett bättre sätt.

Som riksdagsledamot ser jag inte varför det ska finnas ett bilbesiktningsbolag i statens ägo på en konkurrensutsatt marknad om vi inte använder det på ett annorlunda sätt än vi gör. Det ska leverera vinst, liksom alla andra gör, och kan inte gå med stora förluster. Det har inte heller något särskilt myndighetsuppdrag från staten utan har samma ansvar som alla andra.

Fru talman! Statens bolagsportfölj består av 43 bolag, varav 2 börsnoterade, som är verksamma inom sektorerna basindustri och energi, fastigheter, finans, infrastruktur, tjänster, telekom, konsumenter och transporter.

Flera av bolagen har startats som affärsverksamhet inom myndigheter eller statliga monopol. Flera av bolagen verkar på affärsmässiga grunder på fullt konkurrensutsatta marknader, och 22 av bolagen har ett så kallat samhällsuppdrag.

Kristdemokratin bygger på förvaltarskaps- och subsidiaritetsprincipen. Det innebär bland annat att staten ska vara stödjande och ombesörja det som ingen annan kan ombesörja men som vi behöver som medborgare. Det är en vid skillnad mot de politiska idéer som anser att staten ska göra allt. Jag anser att staten ska fokusera på välfärdens kärnverksamheter och att företagen ska göra det andra.

Statens uppgift bör normalt vara att ange de ramar och regler som ska gälla för näringslivet och företagen, inte att äga och driva bolag. Staten är dock en stor företagsägare och kommer att så vara under överskådlig tid, men det finns ingen naturlag som säger att de bolag som ägs i dag ska stanna kvar i statens ägo. Våra behov som samhälle förändras, och utvecklingen går rasande fort. Men när det gäller bolag och bolagsstrukturer är det en seg massa inom statens omsorg.

Kristdemokraterna vill minska det statliga ägandet av bolag som verkar på en konkurrensutsatt marknad. Offentligt ägande innebär att staten sitter på dubbla stolar genom att vara både domare och spelare i näringslivet. Därför bör företag som verkar på en konkurrensutsatt marknad drivas i privat regi. När det är möjligt att uppnå ett bra pris ska statliga företag som verkar på konkurrensutsatta marknader säljas i den takt som är bra för företagen, för deras anställda och för oss som stat. Processen, som är komplicerad och omfattande, ska ske på det sätt som skapar störst värde för skattebetalarna och bedrivas i en takt som tar hänsyn till komplexiteten. Vi ska alltså inte bara sälja ut våra bolag hux flux, utan vi ska givetvis göra det med omsorg om hela samhällets struktur.

Jag skulle vilja ta upp ett exempel på ett bolag som man borde överväga att sälja. Min kollega Magnus Jacobsson har skrivit en motion, som behandlas i detta betänkande, om Svensk Bilprovning. Det är ett bolag som jag tycker att det skulle gå alldeles utmärkt att sälja. Det verkar på en fullt konkurrensutsatt marknad och behöver inte vara i statligt ägande längre. Det var bra i en tid då det behövdes, men marknaden som bolaget verkar på ser nu annorlunda ut. Då bör staten också starkt överväga att avyttra det.

Att staten äger bolag på konkurrensutsatta marknader ställer höga krav på tydliga principer. De statliga bolagen ska fokusera på att skapa långsiktiga värden, och staten ska vara en aktiv, professionell och ansvarsfull ägare.

I de fall bolagen har ett samhällsuppdrag ska detta givetvis utföras väl. Det ska också finnas strategiska eller säkerhetspolitiska grunder för ett statligt ägande. De ska redovisas och styras på ett tydligt sätt av staten, så att bolaget vet vad som gäller eller inte för verksamheten.

Regeringens styrning av de statliga bolagen ska ske inom de ramar som riksdagen fastställer. Som vi alla vet finns kanske inte alltid den snabbhet som ett bolag behöver från sin ägare när det är regeringen och riksdagen som styr.

Jag måste säga att jag känner stark sympati med Centerpartiet och Sverigedemokraterna när de i betänkandet önskar en översyn av den statliga bolagsportföljen. Jag tror att det är ett arbete som behöver göras, och jag är övertygad om att regeringen tittar på de bolag vars omvärld har ändrats och som därmed kan säljas utifrån att de jobbar på en konkurrensutsatt marknad fullt ut.

Med dessa ord yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet om 2023 års redogörelse för företag med statligt ägande.