Jessica Rosencrantz

Fru talman! Låt mig understryka att detta med att anta att någon ska ägna sig åt en viss verksamhet är det beviskrav som gäller redan i dag i fråga om till exempel spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet. Där skiljer sig alltså inte beviskravet från vad som gäller i dagens lagstiftning.

Jag noterade den ganska svepande kritiken i Vänsterpartiets följdmotion. Man undrar såklart om Vänsterpartiet också vill slopa de grunder som redan finns i dagens lagstiftning för att återkalla ett uppehållstillstånd. Det är samma nivå på beviskrav när det handlar om att någon antas ägna sig åt någonting. Låt mig alltså understryka att i det fallet ändras inte beviskravet.

Koppling till terrorism liksom företagsstyrt spioneri är två nya grunder som införs, men med samma formulering om att personen i fråga kan antas ägna sig åt detta. Låt mig upprepa att det är oerhört viktigt att myndigheter kan agera på ett tidigt stadium mot eventuella säkerhetshot och terrorism.

Det finns också en tydlig formulering om att när det gäller terrorismen handlar det om verksamhet som kan hota säkerheten i Sverige. Där får man såklart göra en noggrann prövning. Det sker ett gott samarbete i dag mellan Migrationsverket och Säkerhetspolisen. Man hjälps åt att göra gemensamma bedömningar.

Låt mig återkomma till att det har gjorts alldeles för lite under den socialdemokratiska regeringen, som Vänsterpartiet stöttade, för att säkra tryggheten och säkerheten för våra medborgare. Nu går vi vidare med förslag som borde ha blivit verklighet redan 2020 när den förra regeringen hade chansen, för vi tänker inte se på när nya dåd eller säkerhetshot inträffar. Vi tänker förebygga och vara proaktiva för att säkra människors trygghet.

Fru talman! Vänsterpartiet bör väl ha diskvalificerat sig för all framtid från att hänvisa till Lagrådet vad gäller eventuella synpunkter på lagstiftning. Det yttersta exemplet är väl gymnasielagen som Vänsterpartiet stöttade medan Lagrådet konstaterade att den lagstiftningen hade nått gränsen för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas. Möjligen ska ledamoten ha ett lägre tonläge när det gäller just den aspekten.

Regeringen har noga begrundat Lagrådets synpunkter, men vår bedömning kvarstår. Det är enligt Säkerhetspolisen en viktig åtgärd att kunna återkalla uppehållstillstånd för att agera mot dem som bedriver säkerhetshotande verksamhet med koppling till terrorism. Därför gör regeringen i likhet med utredningen bedömningen att det här är ett viktigt förslag för att myndigheter ska kunna agera kraftfullt och på ett tidigt stadium.

I Sverige har vi i modern tid en tradition av att ignorera och blunda för problem så länge det bara går tills de plötsligt är alldeles uppenbara och skadan redan är skedd. Det gäller till exempel den ohållbara migrationspolitiken eller att man inte i tid agerade mot den grova gängbrottsligheten på våra gator. Det är problem som politiken blundade för tills de blev ett faktum. Då vände politiken 180 grader.

Den här regeringen vill arbeta proaktivt och till exempel säkerställa att terroristattentat över huvud taget inte inträffar på våra gator och undanröja säkerhetshot innan de är en realitet. Vi går vidare med den här lagstiftningen eftersom det är statens yttersta uppgift att säkra tryggheten och säkerheten för sina medborgare.

Fru talman! Säkerhetsläget i världen har försämrats kraftigt genom Rysslands hänsynslösa invasion av Ukraina, situationen i Mellanöstern och intensiva påverkanskampanjer från främmande makt. Sveriges säkerhetsläge har också försämrats under längre tid. Vi har smärtsamt fått uppleva tragedierna på Drottninggatan 2017 och i Bryssel 2023. Båda dåden utfördes av personer som borde ha lämnat Sverige respektive Belgien i enlighet med myndigheters beslut. Vi är nog alla överens om att det är händelser som vi aldrig vill uppleva igen.

Terrorhotet mot Sverige har ökat. I augusti förra året höjde Säkerhetspolisen sin bedömning av terrorhotnivån i Sverige från tre till fyra på en femgradig skala. Säkerhetspolisen bedömer att Sverige har gått från att betraktas som ett legitimt mål till ett prioriterat mål för aktörer i den islamistiska miljön. Detta är mycket allvarligt. Den moderatledda regeringen ser det som högsta prioritet att vidta åtgärder för att förhindra hot mot Sveriges säkerhet och därmed skydda vårt land och våra medborgare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa ändringar i regelverket om säkerhetsärenden enligt utlänningslagen

Säkerhetsfrågorna är viktiga också inom migrationspolitiken. Många som söker en tillflykt i Sverige vill bli en del av den svenska gemenskapen. Det är personer som arbetar hårt, lär sig språket och gör rätt för sig. Samtidigt ser vi att rekordmånga personer nekas svenskt medborgarskap till följd av att Säkerhetspolisen anser att de är för farliga och kan utgöra hot mot Sveriges säkerhet.

Mot denna bakgrund lägger regeringen fram förslag för att öka säkerheten i Sverige och stärka vår förmåga att utvisa personer som vill skada vårt samhälle. Med det förslag som vi debatterar i dag utökar vi antalet grunder för återkallelse av uppehållstillstånd, så att fler utlänningar som kan komma att bedriva säkerhetshotande verksamhet inte ska ha möjlighet att stanna kvar i landet. Det handlar om personer som kan antas komma att bedriva statsstyrt företagsspioneri eller verksamhet med koppling till terrorism.

I dag finns inte möjlighet att återkalla ett uppehållstillstånd vid alla typer av säkerhetshotande verksamhet om personen har vistats i Sverige i mer än tre år. Regeringen föreslår därför också att tidsfristen förlängs och i vissa fall tas bort. Dessutom föreslås att hanteringen av främlingspass skärps och att sådana pass lättare ska kunna återkallas på grund av säkerhetshot.

Det är viktigt att myndigheter ges möjlighet att på ett tidigt stadium agera mot verksamhet som kan komma att hota säkerheten i Sverige. Att kunna återkalla ett uppehållstillstånd är en viktig åtgärd för att kunna agera mot dem som bedriver säkerhetshotande verksamhet.

Fru talman! Att återkalla uppehållstillstånd är i sig en stor fråga och ett viktigt arbete som totalt nonchalerades av den socialdemokratiska regeringen. En alarmerande rapport från Riksrevisionen visar att den socialdemokratiska regeringen inte gav Migrationsverket några mål, uppdrag eller rapporteringskrav om återkallelse av uppehållstillstånd.

Resultatet blev att 9 000 personer som hade registrerats som utflyttade från Sverige 2019 eller tidigare hade kvar sina permanenta uppehållstillstånd i slutet av 2020. Flera hundratals miljoner kronor har försvunnit från skattebetalarna när bidrag har fortsatt att betalas ut till personer som har fått eller borde ha fått sitt uppehållstillstånd återkallat.

Riksrevisionen påpekar också att sekretesshinder mellan myndigheter utgör ett mycket stort problem. Andra myndigheter kan sitta på viktig information som de inte får lov att lämna till Migrationsverket. Det kan medföra att uppehållstillstånd som borde återkallas inte återkallas.

Fru talman! Nu är det slut med den socialdemokratiska regeringens slapphänthet. Den moderatledda regeringen agerar kraftfullt. Redan i december 2022 gav regeringen Migrationsverket i uppdrag att prioritera återkallelser av uppehållstillstånd. Migrationsverket har sedan dess ställt om sitt arbete och inrättat nya avdelningar som fokuserar på just återkallelse. Vi ser redan resultat. År 2023 återkallades dubbelt så många uppehållstillstånd som året innan.

Dessutom bedriver regeringen ett offensivt arbete för att bryta sekretesshinder mellan myndigheter. Utgångspunkten ska, i motsats till i dag, vara att myndigheter får dela information med varandra för att förhindra och bekämpa brott.

Ännu har vi bara hunnit se början på hur den moderatledda regeringen steg för steg stärker säkerheten i migrationspolitiken och får ordning på Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa ändringar i regelverket om säkerhetsärenden enligt utlänningslagen

Fru talman! Regeringen anser att terrorism är ett av de allvarligaste hoten mot demokratin, enskildas åtnjutande av mänskliga rättigheter och den ekonomiska och sociala utvecklingen. Regeringen har därför nyligen tagit fram en ny samlad nationell strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism med fyra strategiska områden: förebygga våldsbejakande extremism och terrorism, förhindra terroristattentat och andra ideologiskt motiverade brott, skydda samhällets människor och funktioner samt hantera situationen under och efter ett attentat.

Med denna strategi vill regeringen att hela vårt samhälle tillsammans effektivt ska bekämpa terrorism och våldsbejakande extremism och därigenom värna enskilda människors och familjers trygghet och säkerhet och försvara vårt fria och öppna samhälle. Med den som grund och med de skarpa förslag vi i dag ska rösta igenom här i Sveriges riksdag gör vi Sverige tryggare och ser till att människor som på olika sätt utgör säkerhetshot lämnar landet.

Fru talman! De förslag som vi förhoppningsvis röstar igenom i dag presenterades i en utredning redan i början av 2020. Men den socialdemokratiska regeringen lade inte fram dessa förslag för riksdagen. Vad jag förstår avser Socialdemokraterna i dag att rösta ja till förslagen. Vi ser alltså återigen bevis för att Socialdemokraterna bara är för en stram migrationspolitik när de är i opposition. Socialdemokraternas påstående att de alltid har varit för en stram migrationspolitik är makalös historieförfalskning. Varför gjorde de i så fall ingenting åt exempelvis just de här förslagen?

Jag noterar även, återigen, att Socialdemokraternas samtliga samarbetspartier systematiskt säger nej till grundbulten i de här förslagen. De vill inte ha en stram migrationspolitik. De vill helt andra saker. Och historiken på området brukar vara tydlig: Om Socialdemokraterna väl får makten böjer de sig för sina samarbetspartier och kompromissar bort sin egen politik.

Jag hoppas ju att de här förslagen kvarstår oavsett vem som vinner nästa val. Men tre är fler än ett, och det är uppenbart att Socialdemokraternas samarbetspartier vill något helt annat.

Fru talman! Det krävs en moderatledd regering för att Sverige ska ha en stram migrationspolitik och en politik som värnar Sveriges säkerhet.

Jag vill härmed yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

I detta anförande instämde Caroline Högström (M).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa skärpta villkor för anhöriginvandring och begränsade möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl

Fru talman! Jag kan berätta för Anders Ygeman att min bild inte är att svenska folket är nöjda med den migrationspolitiska inriktning som den förra regeringen hade. Min bild är inte att S-MP-regeringen tog ansvar för att vi skulle ha en hållbar migrationspolitik. De integrationsproblem som vi har är till stor del uppbyggda under de gångna åtta åren, då ni hade chansen att vakna lite tidigare än ni gjorde.

För två år sedan röstade ni alltså emot de här förslagen. Jag noterar att jag inte får något svar utan dimridåer. Ni tryckte på nej-knappen och röstade nej till dessa förslag för att era samarbetspartier sa nej.

Då är frågan vem som ska styra migrationspolitiken om Socialdemokraterna till äventyrs skulle vinna nästa val. Det är en väldigt enkel fråga från min sida: Kommer Socialdemokraterna att stå upp för detta även efter nästa val, eller kommer man att ge vika för Tony Haddous, Jonny Catos och Annika Hirvonens rätt ultimativa krav? Eller annorlunda uttryckt: Är det Socialdemokraternas röster och migrationspolitik som kommer att gälla - kan ni lova väljarna att ni inte kommer att rulla tillbaka dessa förslag?

Fru talman! Tack, Anders Ygeman, för anförandet! Vi verkar ändå delvis vara överens om analysen att Sverige har haft en ohållbar migrationspolitik som har lett till omfattande integrationsproblem och att vi måste ändra kurs i svensk migrationspolitik. Därför är det glädjande att Socialdemokraterna i dag ställer sig bakom många av dessa förslag. Så var det dock inte för två år sedan, som flera har konstaterat här i kammaren, utan då röstade Socialdemokraterna emot dessa förslag. Ni ville kanske stödja en del av dem, men ni gav vika för samarbetspartierna.

I kammaren i dag är det också uppenbart att Miljöpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet - det vill säga alla era politiska kompisar - är emot dessa förslag. Vi hör väldiga överord från dessa partier. Man säger att det är jättedålig och omänsklig politik, och det här ska rullas tillbaka, säger Vänsterpartiet. Det är uppenbart att man från samarbetspartierna inte alls ser ett behov av en annan migrationspolitik.

Då är min fråga till Socialdemokraterna: Hur ska svenska folket veta vilken politik de får med Socialdemokraterna om ni skulle vinna nästa val? Är ni då beredda att ge vika igen, eller kan ni lova väljarna att ni inte kommer att riva upp de här förslagen eller andra migrationspolitiska förslag som ni ställer er bakom i den här kammaren?

Fru talman och Annika Hirvonen! Jag vill sätta saker i perspektiv; det är nästan inga av de förslag som regeringen går fram med för att minska invandringen till Sverige som Miljöpartiet står bakom. Det är helt uppenbart att Miljöpartiet och Moderaterna med resten av regeringen har dragit helt olika slutsatser. Miljöpartiet verkar vara fortsatt nöjda eller skulle snarare egentligen önska att vi har ännu större invandring till Sverige. Jag menar att det har varit en ohållbar situation. Låt oss vara ärliga med att vi har helt olika utgångspunkter för den här diskussionen och att Miljöpartiet röstar nej till i princip allt som vi lägger fram på riksdagens bord.

Om man vill ha reglerad invandring, det vill säga inte ha helt öppna gränser eftersom vi inte lever i en perfekt värld, måste man också stå upp för den reglerade invandringen. Då är det inte vår uppgift i kammaren att prata om de individuella fallen, utan vi ska prata om vilka regelverk vi vill ha.

Jag menar att utgångspunkten och grunden för att människor ska kunna komma till Sverige återigen bör vara att man har just skyddsskäl. Det är många människor i den här världen som har skyddsskäl, eftersom världen på ren svenska ser för jäklig ut - ursäkta! Då är det viktigt att de som kommer hit har just skyddsskäl och att det är dem vi ger ett värdigt mottagande.

Sedan ska det finnas en ventil, en möjlighet att beakta andra omständigheter. Den kommer fortsatt att finnas. Men det är i någon mån att undergräva den reglerade invandringen att säga att den som har varit här länge men fortfarande saknar skyddsskäl ska ha möjlighet att stanna. Det bör vara en begränsad möjlighet. Den kommer fortsatt att finnas, särskilt för barn där man gör en egen bedömning.

Men jag går tillbaka till pudelns kärna; den här regeringen anser att vi behöver ändra kurs för svensk migrationspolitik. Det är uppenbart att Miljöpartiet inte delar den bedömningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa skärpta villkor för anhöriginvandring och begränsade möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl

Fru talman! Tack, Annika Hirvonen, för frågan på snarlikt tema som den föregående frågeställarens!

För att återgå till mina tidigare svar på samma frågor har vi i Sverige haft en orimlig migrationspolitik som har inneburit att vi inte har klarat av integrationen. Det innebär att vi behöver ändra en del i regelverket för att säkerställa att de som verkligen har skyddsskäl är dem som vi tar emot i Sverige och att vi därmed också kan ge dem ett värdigt mottagande och rimliga chanser till integration. Så är inte fallet i dag. Så har inte fallet varit under de gångna åtta år som Annika Hirvonens parti har varit med och styrt tillsammans med Socialdemokraterna.

Vi försöker nu vända den här utvecklingen. En del av de många förslag som nu läggs och kommer att läggas på riksdagens bord handlar om att se över också den del som Annika Hirvonen beskriver. Som jag svarade Centerpartiet alldeles nyligen kommer det fortsatt att finnas möjligheter att få stanna på annan grund än att man har skyddsskäl.

Det stämmer dock att vi anser att det har varit för generös tillämpning och för bred grund för att beviljas uppehållstillstånd på andra skäl än skyddsskäl. Vi menar att detta bör leda till en mer rättssäker och förutsägbar rättstillämpning där man alltså inte kan få uppehållstillstånd bara för att man har stannat kvar i Sverige, gått under jorden eller på andra sätt helt enkelt ignorerat det faktum att man när man inte längre har skyddsskäl bör lämna landet.

Det kommer också att vara särskilda omständigheter som bedöms just vad gäller barn. Allvarsgraden är lägre för barn än för vuxna om man ska bedömas enligt den här kategorin.

Jag menar att det fortsatt finns möjligheter att bevilja både barn och vuxna uppehållstillstånd på andra grunder än skydd. Det bör dock stramas åt jämfört med i dag.

Fru talman! Jonny Cato säger att vi inte lever kvar i 2015. Nej, det stämmer. Däremot verkar väldigt många andra länder i Europa göra det eftersom de inte har lärt sig Sveriges läxa. I en tid när vi ser att migrationsströmmarna till Sverige minskar ökar de till Europa. Vi ser hur länder som Tyskland och andra lider under hårt tryck och nu pratar om hur de ska införa en mer restriktiv migrationspolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa skärpta villkor för anhöriginvandring och begränsade möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl

Varför ser det ut som det gör i Sverige just nu, det vill säga att trycket minskar? Jo, därför att vi har lagt om delar av politiken. Men det finns fortsatt mer att göra. Som jag började med att säga i mitt anförande tar vi fortfarande emot fler per capita än många andra europeiska länder, inklusive de nordiska grannländerna. Mycket är alltså gjort, men allt är inte gjort.

Jag menar att jag redan har svarat på Jonny Catos fråga. Utgångspunkten för att få stanna i Sverige bör vara att du har skyddsskäl. Om du inte har skyddsskäl bör du som huvudregel lämna landet. Det är också helt uppenbart att om vi ska ha en reglerad migrationspolitik bör vi fokusera på att hjälpa dem med skyddsskäl.

Däremot finns det fortfarande kvar en möjlighet att beviljas uppehållstillstånd om du har synnerligen ömmande omständigheter. Där kommer också bedömningen att vara mer generös just vad gäller barn. För barn behöver inte situationen vara lika allvarlig som för vuxna, utan där är man mer generös i sin bedömning.

Så jo, det kommer även fortsättningsvis att finnas vissa möjligheter att vara kvar. De möjligheterna bör dock inte vara hur stora som helst. Om vi i Sverige ska klara integrationen måste vi ha en rimlig migrationspolitik där färre människor söker sig till Sverige än vad det har varit historiskt, för då har vi inte klarat av integrationen. Vi har fått ett växande utanförskap och ett växande skuggsamhälle i vars spår väldigt många människor far illa. Jag tycker att även Jonny Cato borde ta ansvar för detta och faktiskt rösta för de här förslagen.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Jonny Cato, för frågan! Jonny Cato verkar förvånad över att migrationspolitiken har en koppling till integrationspolitiken.

Jag tycker att de här två frågorna hänger intimt samman, och jag tycker också att de förslag som regeringen nu lägger på riksdagens bord är delar i en nödvändig omläggning av vår migrationspolitik. Den är nödvändig för att säkerställa att de människor som har skyddsskäl och kommer till det här landet ska kunna få stanna i Sverige och även få ett värdigt mottagande. På samma sätt innebär det att om man inte har skyddsskäl bör man återvända till sitt hemland.

Sedan finns det fortsatt möjligheter att under särskilda omständigheter beviljas uppehållstillstånd. Men vi stramar åt möjligheten för att den inte ska vara alltför generös. Så ja, det kommer att kvarstå möjligheter att stanna kvar på annan grund än regelrätta skyddsskäl, men det är rimligt att denna möjlighet inte är för expansiv. De människor som vi välkomnar till Sverige ska ha skyddsskäl.

Fru talman och Tony Haddou! Om Tony Haddou inte vill se segregation och utanförskap föreslår jag att han blundar, för det är precis så samhället ser ut omkring oss i dag. Det är det samhälle som Vänsterpartiet har stöttat genom att stötta den föregående regeringen.

Vi försöker vända utvecklingen, för situationen är helt ohållbar. Jag kan bara beklaga att Vänsterpartiet inte tycks ha vaknat upp till den insikten ännu. De flesta av Sveriges riksdagspartier har gjort det, och det är därför vi förhoppningsvis har en majoritet för förslagen i dag.

Jag menar att vi har haft en katastrofal situation där de människor som kommer till Sverige inte ens har en rimlig chans att integreras. Det är inte ett värdigt mottagande. Handen på hjärtat, tycker verkligen Tony Haddou att människor som kommer hit har goda chanser att integreras? De flesta indikatorer tycks tyda på motsatsen, så någonting bör nog göras annorlunda jämfört med det som har gjorts under de gångna åtta åren.

Det är min fulla övertygelse att bland annat försörjningskrav, att få incitament att bli en del av det svenska samhället och att nå egen försörjning är en faktor. Sedan finns det i många av de förslag som nu ligger på riksdagens bord ventiler för särskilda omständigheter där man kan göra individuella bedömningar. Men huvudregeln i flera av de här fallen bör vara att det stramas åt så att man har egen försörjning om man tar hit sina anhöriga. Det ska inte heller räcka att bara ha varit i Sverige i ett antal år för att sedan kunna åberopa att man ska få stanna, utan man ska ha skyddsskäl i grunden.

Detta är viktiga åtstramningar som är en del i att få en hållbar migrationspolitik för att ytterst klara integrationen. Jag hoppas att också Vänsterpartiet en dag kommer att vakna till den insikten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa skärpta villkor för anhöriginvandring och begränsade möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl

Fru talman! Tack, Tony Haddou, för frågan! Jag tycker att det är en del överord som används i Tony Haddous anförande, men jag kan ändå försöka bemöta de synpunkter som framförs.

Jag menar inte att barn kränks genom de här förslagen. Tvärtom existerar fortsatt särskilda omständigheter som i flera fall ska gälla just för prövning av barn. Barns omständigheter tas där särskilt i beaktande.

Det är regeringens bestämda uppfattning att de förslag som vi lägger fram är helt i linje med barnkonventionen och alla andra gällande konventioner. Precis som man har fastslagit tidigare är det inte ett kriterium i sig allena att bara vara barn, men det är en faktor som vägs in. Det räcker alltså inte med att vara barn för att få uppehållstillstånd, men det måste vägas in, som ett exempel.

Att regeringen nu vidtar åtgärder för att säkerställa att människor inte kommer hit genom tvångsäktenskap och andra förtryckande omständigheter tycker jag är att beakta just den jämställdhet som Tony Haddou nu menar ifrågasätts.

Som svar på frågan om hur integration skapas kan jag säga att jag menar att det bland annat är genom drivkrafter att komma in i det svenska samhället och att uppnå en egen försörjning. Att ställa den typen av krav på människor för att de ska få återförenas med sina familjer är ett integrationspolitiskt verktyg.

Det är uppenbart enligt det som Tony Haddou beskriver att man är ganska nöjd från Vänsterpartiets sida med hur migrationen och integrationen har fungerat hittills. Vi är det inte. Svenska folket verkar inte heller vara det, och det är därför regeringen har fått mandatet att genomföra ett paradigmskifte inom migrationspolitiken.

Sverige kan inte fortsatt ta ett så oproportionerligt stort ansvar för invandringen till Europa, utan fler länder måste ta ansvaret. Men framför allt är det dags för Sverige att gå ned till nivåer som gör att vi klarar av att integrera människor i vårt samhälle. Det har varit ett fullständigt misslyckande från tidigare regeringar.

(Applåder)

Fru talman! Sverige har under senare år haft en omfattande invandring som i kombination med en bristande integration har bidragit till att Sverige har stora problem med ett växande utanförskap och skuggsamhälle och allt som följer i dess spår.

För att bryta och vända den negativa utvecklingen behöver en rad åtgärder vidtas, och den moderatledda regeringen genomför nu det paradigmskifte inom svensk migrationspolitik som vi fick väljarnas mandat för förra året.

Vi ser redan nu att antalet asylsökande till Sverige har minskat sedan regeringen påbörjade sitt arbete. Men Sverige tar fortfarande emot fler asylsökande per capita än flera andra länder i Europa, däribland Sveriges nordiska grannländer. Mer behöver alltså göras.

Sommaren 2021 gick den dåvarande socialdemokratiskt ledda regeringen fram med ändringar i utlänningslagen som enligt den skulle medföra en långsiktigt hållbar migrationspolitik. För oss moderater var det uppenbart att de ändringar som föreslogs inte var tillräckligt långtgående och allt annat än långsiktigt hållbara.

Därför lade vi tillsammans med Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna redan då fram dagens förslag som skarpa motförslag i riksdagen. Då nådde vi inte hela vägen eftersom S, MP, C och V röstade emot förslagen. Nu lägger den moderatledda regeringen på nytt fram förslagen.

De förslag som regeringen nu lägger på riksdagens bord kommer att bidra till att minska antalet asylsökande som söker sig till Sverige så att vi kan få ordning på integrationen och mottagandet av dem som kommer hit samt minska det växande utanförskapet.

Det är glädjande att även Socialdemokraterna nu väljer att ställa sig bakom förslagen, men det är alltså förslag som Socialdemokraterna röstade nej till för bara ett par år sedan. Socialdemokraternas samtliga samarbetspartier säger också fortsatt nej. Hur trovärdig är då Socialdemokraternas retorik om en stram migrationspolitik?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa skärpta villkor för anhöriginvandring och begränsade möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl

Två saker blir uppenbara för mig. För det första: En röst på Socialdemokraterna riskerar även i nästa val att bli en röst på Miljöpartiets, Vänsterpartiets eller Centerpartiets migrationspolitik. För det andra: Det krävs en moderatledd regering för att minska invandringen, få ordning på integrationen och bekämpa skuggsamhället.

Som ett led i regeringens paradigmskifte föreslås i propositionen lagändringar som skärper villkoren för anhöriginvandring i vissa avseenden och även begränsar möjligheten att beviljas uppehållstillstånd av humanitära skäl.

Med propositionen anpassar vi nu kravet på en person med tillfälligt uppehållstillstånd så att det blir samma ordalydelse som i familjeåterföreningsdirektivet, det vill säga att en anknytningsperson ska ha välgrundade utsikter att få ett varaktigt uppehållstillstånd för att ha rätt till familjeåterförening. För att upprätthålla en restriktiv migrationspolitik är det viktigt att det svenska regelverket inte är mer generöst än vad som krävs enligt EU-rätten och internationella konventioner.

Migrationskommittén ansåg precis som vi att kravet skulle formuleras på det sättet. Men den dåvarande S-MP-regeringen valde att ändra det till välgrundade utsikter att beviljas uppehållstillstånd. Med den lydelsen kan det alltså inte uteslutas att kraven blir lägre än om kravet formuleras på det sätt som utgår från familjeåterföreningsdirektivet.

I propositionen föreslås vidare att åldersgränsen ska höjas för när uppehållstillstånd på grund av anknytning får vägras en make eller sambo. I dag får uppehållstillstånd vägras om någon av makarna eller samborna är under 18 år. Regeringen föreslår att den åldersgränsen höjs till 21 år. Att flickor precis blivit myndiga ska inte fungera som ett kryphål för att tvångsgiften ska ges en fristad i Sverige. Förslaget att även unga vuxna ska omfattas bör därmed innebära att fler tvångsäktenskap kan förhindras och att färre unga vuxna tvingas leva i redan ingångna tvångsäktenskap.

I propositionen föreslås också att det försörjningskrav som gäller som huvudregel vid anhöriginvandring ska tillämpas i fler fall när anknytningspersonerna är alternativt skyddsbehövande jämfört med i dag. Vi moderater anser att det är en rimlig utgångspunkt att den som vill återförenas med sina anhöriga också kan försörja dem.

Ett försörjningskrav bedöms också kunna öka drivkrafterna för anknytningspersonerna att komma i arbete och bli självförsörjande liksom att ordna en egen bostad för familjen. Att försörjningskravet ska gälla i fler fall bör kunna leda till att integrationen främjas både för anknytningspersonen och för de anhöriga som vill återförenas.

I propositionen föreslås även att den nuvarande särregleringen om att tremånadersfristen för försörjningskrav för kvotflyktingar ska räknas från inresan i Sverige ska tas bort. Det finns inte något krav enligt EU-rätten att tidsfristen ska räknas på ett annat sätt för kvotflyktingar jämfört med andra flyktingar.

Propositionen innehåller även förslag som innebär att möjligheterna att beviljas uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter tas bort. Det föreslås i stället att barn och vuxna ska kunna beviljas uppehållstillstånd om omständigheterna är synnerligen ömmande. För barn ska det dock inte krävas att de omständigheter som kommer fram har samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd ska beviljas vuxna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa skärpta villkor för anhöriginvandring och begränsade möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl

Detta var gällande ordning enligt utlänningslagen fram till 2014 och det som Migrationskommittén 2021 föreslog skulle gälla. Men även där valde S-MP-regeringen att gå fram med en annan bestämmelse som innebar större möjligheter till uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl.

Det förslag som vi nu har lagt fram på riksdagens bord bör i förlängningen kunna bidra till en mer enhetlig och förutsägbar rättstillämpning. För en långsiktigt hållbar migrationspolitik är det rimligt att den som inte längre har grund för sitt uppehållstillstånd återvänder till sitt hemland. En tydligare reglering bör också minska risken för att vissa personer väljer att stanna kvar i Sverige utan uppehållstillstånd i hopp om att ändå få tillstånd en dag.

Jag är glad över att vi nu har majoritet i riksdagen för att genomföra dessa beslut som jag menar är viktiga led i paradigmskiftet inom den migrationspolitik som Sverige behöver. Steg för steg stramar den moderatledda regeringen åt migrationen för att Sverige ska klara av integrationen, minska utanförskapet och ge de människor som kommer hit och har skyddsskäl ett värdigt mottagande och rimliga chanser att komma in i samhället. Så har inte varit fallet under de gångna åren.

Fru talman! Jag vill därmed yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

I detta anförande instämde Magnus Resare (M).

Fru talman! Oppositionen säger att man inte får några svar från statsrådet. Jag tycker att det vore lite intressant att höra hur oppositionen själv resonerar. Ska det till exempel inte finnas någon informationsplikt över huvud taget mellan några myndigheter i det offentliga Sverige? Är det till exempel så att trots att Skatteverket uttryckligen har bett om informationsplikt ska det inte få det? Det tycker jag vore intressant att höra.

Som Stefan Olsson frågade flera gånger: Är Tyskland ett angiverisamhälle eftersom man har motsvarande lagstiftning? Var Sverige ett angiverisamhälle fram till 2013, då vi hade motsvarande lagstiftning? Svara gärna på det! Det har ju varit väldiga överord från flera företrädare för oppositionen i den här kammaren.

Slutligen: En talare beskrev det här som människor som bara håller sig gömda. Vi måste då återgå till grundfrågan om vi ska ha en reglerad invandring i det här landet eller inte. Om Miljöpartiets syn på den reglerade invandringen är att "får du ett ja ska du stanna, och får du ett nej ska du också stanna - du ska bara gömma dig", då står man inte upp för den reglerade invandringen.

Jag tycker precis som statsrådet - det här är jättesvåra avvägningar, som handlar om många individers liv och frihet och skydd. Den som har skyddsskäl ska få stanna i det här landet. Men just därför måste den som inte har det lämna landet. Det är ju det som är grunden i den reglerade invandringen, och jag kan inte se hur det långsiktigt hjälper någon att vi bygger upp ett skuggsamhälle där människor far illa och dit vi riktar våra resurser för att hjälpa dem som myndigheter har sagt kan återvända till sitt hemland.

Nej, jag vidhåller att oppositionen fortsätter romantisera skuggsamhället som har byggts upp under lång tid och där människor far illa. Vi behöver ta itu med det.

Vi säger att vi har en utredning som tittar förutsättningslöst. Finns det behov av undantag kommer vi att återkomma till det. Men oppositionen sitter tydligen redan på alla svaren, innan det ens har gjorts en utredning.

Fru talman! Om Sverige som land ska kunna rikta sina resurser rätt och hjälpa dem som verkligen behöver hjälp måste också de som bedöms sakna rätt att vara i Sverige lämna landet. Som vi brukar säga: Ett ja ska vara ett ja, och ett nej ska vara ett nej. Trots att detta är själva grunden i den reglerade invandringen som alla partier säger sig stå bakom har skuggsamhället tillåtits växa, och människor far illa i dess följd.

Tonläget är rätt högt i den här debatten, och jag skulle vilja uppmana oppositionen att kanske besinna sig, apropå att det skapas mycket oro runt om i samhället. Det kan ju ha att göra med att oppositionen väljer att kalla någonting för angiverilag när det i grund och botten handlar om att myndigheter och det offentliga ska tala med varandra på ett sätt som man inte gör i dag.

Jag tycker att det kan vara bra att göra några förtydliganden, till exempel att informationsplikt mellan myndigheter inte är något nytt. Från mitten av 1980-talet fram till 2013 fanns det en informationsskyldighet för skolstyrelser och senare även socialnämnder att underrätta Polismyndigheten om de kom i kontakt med en person som saknade rätt att vara i landet. I dag är också anställda i skola och hälso- och sjukvård skyldiga att anmäla om ett barn far illa. Vi vet att det i till exempel Tyskland sedan 1990-talet finns en skyldighet i den offentliga sektorn att informera om kontakter med personer utan tillstånd att vara i landet. Först nyligen gjordes ett undantag för skolan, men fortsatt omfattas till exempel vård och omsorg.

Mycket av debatten handlar om vård och skola, men jag vill understryka att jag ser den stora potentialen i kontakter mellan många av våra myndigheter. Vi vet att tullen, Kronofogden och Skatteverket, som på olika sätt kommer i kontakt med människor som inte har rätt att vara i landet, i dag som regel saknar möjligheter att kontakta de myndigheter som behöver den informationen. Där finns den stora potentialen.

Slutligen: Låt oss aldrig romantisera skuggsamhället. Jag hör ändå mellan raderna att vissa partier gör det. I skuggsamhället far många barn och vuxna illa. Utsatta människor utnyttjas av oseriösa arbetsgivare eller kriminella nätverk. Här kan också kriminella personer gömma sig. Vi vet att bland dem som polisen bedömer måste lämna landet men som inte har gjort det ska en av tio utvisas på grund av brott.

Barn utgör en mycket liten del av det antal personer som inte lämnar Sverige i enlighet med myndighetens beslut. Den stora majoriteten är män. De vanligaste utvisningsländerna är Afghanistan, Irak, Uzbekistan, Somalia och Etiopien. Men för de barn som trots allt befinner sig i skuggsamhället kan man med rätta ifrågasätta om det verkligen är för ett barns bästa att stanna kvar i ett undangömt skuggsamhälle.

Det är genuint svåra avvägningar att göra. Därför menar regeringen att det är rimligt att utredningen får titta på detta grundligt innan vi politiker i denna kammare pekar ut exakt vilka sektorer som ska omfattas och vilka som inte ska göra det. Men jag menar att myndigheter och det offentliga bör dra åt samma håll och inte att det ska vara som i dag: att vissa myndigheter arbetar med att leta upp människor som inte har rätt att befinna sig här medan andra myndigheter i praktiken hjälper samma människor att hålla sig gömda. Det blir en absurd situation.

Framför allt ömmar jag för de människor som lever i skuggsamhället i dag och som far illa när vi tittar bort. Jag tycker att fler partier borde ta ansvar för att ändra på detta.

Fru talman! Det var bra med ett ärligt svar, Jonny Cato, åtminstone gällande kvotflyktingar, även om jag inte fick svar om nivån. Jag ställer frågan därför att jag vill illustrera det svåra i dessa diskussioner. Vi kommer aldrig att kunna hjälpa alla som behöver vår hjälp, oavsett hur mycket vi försöker. Det kan inte ett litet land som Sverige mäkta med, och det är heller inte rimligt.

Återigen: År 2021 tog alltså Sverige emot 45 procent av alla kvotflyktingar i EU. Vi har tagit emot fler än något annat land, inte bara per capita utan totalt, nominellt. Jag är jättenyfiken på att få höra vilken nivå Jonny Cato tycker är lämplig och rimlig för Sverige när det gäller mottagande. Jag menar att vi måste ta hänsyn till det historiska mottagande som Sverige har haft och att vi har tagit emot många fler människor än andra länder. Som sagt har vi de senaste tio åren tagit emot dubbelt så många jämfört med alla andra nordiska länder tillsammans, och vi har tagit emot en stor andel av Europas kvotflyktingar.

Jag tycker, precis som det står i Tidöavtalet, att vi ska prioritera särskilt utsatta grupper, till exempel kvinnor, flickor och hbtq-personer. Jag tycker att det är rimligt att Sverige, när vi väljer vilka kvotflyktingar vi ska ta emot, tittar på den typen av särskilt utsatta grupper. Detta om något tycker jag är hjärta - att titta på vilka grupper som verkligen behöver få komma till Sverige.

Men låt mig ställa frågan igen: Finns det någon exakt siffra för antalet kvotflyktingar som Jonny Cato menar är tillräckligt humant för Sverige att ta emot? Min andra fråga blir: Anser Jonny Cato att det finns någon koppling över huvud taget mellan storleken på invandringen och möjligheten till integration i det här landet, eller vill Jonny Cato erkänna att vi, om vi tar emot väldigt många människor som inte har möjlighet att integreras, bygger upp skuggsamhällen och utsatta områden där människor inte kommer i försörjning, inte lär sig svenska språket och dras in i kriminalitet?

Erkänner Jonny Cato att det finns ett sådant samband och en sådan problematik? I så fall borde man erkänna att vi inte, hur mycket hjärta vi än har, kan ha hur höga nivåer av invandring som helst.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Fru talman! Det var väldigt mycket hjärta i Jonny Catos inlägg, och jag håller med om att det finns så många öden runt om på denna jord och så mycket mänskligt lidande, där Sverige och andra länder vill och behöver hjälpa till. Men denna debatt och dessa frågor behöver både hjärta och hjärna för att se hur vi på bästa möjliga sätt ska kunna ta emot och hjälpa människor men också få en fungerande integration.

Om vi kombinerar hjärta och hjärna leder det mig till slutsatsen att vi inte kan ha en invandring som är större än att vi förmår integrera dessa människor i det svenska samhället. Det handlar om Sverige i stort men också om vilken tillvaro som möter de människor som kommer till vårt land.

Flera vittnesmål i medierna har gjort gällande att människor inte lämnade sina hemländer för att mötas av nya moralpoliser i Sverige eller komma till ett nytt utsatt område där de hamnar i ett utanförskap utan möjlighet att komma i arbete.

Vi behöver alltså en balans här. Det låter på Jonny Cato som att det inte finns någon koppling mellan invandringsnivåer och integration. Jag menar att det visst gör det.

Detta leder mig till en diskussion om kvotflyktingar, som är ett område där vi säger att Sverige har tagit ett historiskt stort ansvar men där vi kanske måste se över nivåerna. År 2021 tog Sverige emot 45 procent av alla kvotflyktingar i EU. Vi har tagit emot fler kvotflyktingar, inte per capita utan nominellt, än alla andra EU-länder. Är detta rimligt?

Jonny Cato säger att vi kan återgå till att ta emot 5 000-6 000 människor per år, men då måste jag fråga honom: Behoven stannar ju inte där - vad har Centerpartiet för förslag när det gäller antalet kvotflyktingar? Ska vi ta emot 10 000, 20 000 eller 30 000? Behoven är oändliga. Det blir en rak fråga eftersom Jonny Cato ägnade så mycket tid i sitt inlägg åt detta: Vilken nivå på kvotflyktingar anser Jonny Cato är rimlig framöver?

Herr talman! Jag fick nog inte riktigt svar på mina frågor.

Alla kunde nog ta till sig av det förra replikskiftet, så jag behöver inte upprepa allting. Det är dock uppenbart att det är omvärldsfaktorer snarare än den socialdemokratiska omprövningen som har medfört att vi har ett minskat tryck mot Sverige i dag.

Jag noterar att man öppnar för vissa justeringar. Då borde man snarare välkomna det som står i Tidöavtalet, som ju handlar om att vi i Sverige själva ska ta ansvar för att vi har en reglerad invandring och för att vi inte fortsätter att bygga upp den integrationskris som Socialdemokraterna har låtit fortgå under åtta år.

När det gäller arbetskraftsinvandring, vilket verkar vara det enda som Socialdemokraterna tycker att vi ska titta på framöver, kan jag konstatera att Moderaterna redan för ett och ett halvt år sedan krävde skärpningar vad gäller arbetskraftsinvandringen, till exempel ett höjt lönegolv. Nu, fem över tolv, fick vi till slut en proposition på riksdagens bord som möjliggör för regeringen att sätta ett höjt lönekrav, vilket regeringen också kommer att göra.

Jag tycker också att det är fullt rimligt att diskutera vissa undantag, till exempel om det är några kategorier som över huvud taget inte ska komma i fråga för arbetskraftsinvandring, kategorier där vi vet att det finns ett omfattande fusk, till exempel personliga assistenter. Kan det också vara rimligt att se det från andra hållet: att några näringar ska undantas för att det helt enkelt skulle ha en alltför långtgående effekt för de näringarna om man satte lönegolvet där?

Vad är alltså Ola Möllers svar på varför regeringen inte har gjort någonting på åtta år om det nu brådskade så himla mycket? Är det verkligen rimligt, apropå Ola Möllers inlägg, att det bara är fack och myndigheter som ska få avgöra vilka yrken vi ska ha arbetskraftsinvandring till? Nej, det tycker inte Moderaterna. Vi vill ha en ordning där svenska företag också får vara med och avgöra när de behöver den här kompetensen. Men vi ska ha höga lönekrav, och vi ska ha krav på goda villkor.

Herr talman! Tack, Ola Möller, för anförandet! Det riktades mycket kritik mot tidigare borgerliga regeringar. Jag kan konstatera att det är rätt många partier i den här kammaren som har ett historiskt ansvar för att vi har hamnat i den situation vi i dag befinner oss med en hög invandring och misslyckad integrationspolitik.

Men det som Ola Möller inte sa var att det är Socialdemokraterna som längst av alla krampaktigt har hållit fast vid den orimliga linje som Sverige hade under lång tid. Därför vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när Ola Möller påstår att det var Socialdemokraterna som genomförde ett paradigmskifte.

Det var ju Stefan Löfven som 2015 sa: Mitt Europa bygger inga murar. Ingen kommun ska kunna smita undan sitt ansvar, sa han också, apropå det stora mottagandet i Trelleborg. Låt oss därför konstatera att Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet under väldigt lång tid har hållit i en migrationspolitik som inte har fungerat.

Det var så många förvanskningar i Ola Möllers inlägg att jag inte riktigt vet vad jag ska kommentera först. Men jag kan konstatera att jag tycker att det är rimligt att man ska utreda om människor ska kunna utvisas om de till exempel har samröre med kriminella klaner och gäng. Jag tycker att det är orimligt att Sverige tog emot 45 procent av EU:s samlade kvotflyktingar under 2021. Då är det rimligt att se över nivåerna.

Det är alltså vi som har drivit på för skärpningar kring arbetskraftsinvandring, medan Socialdemokraterna och Miljöpartiet har haft åtta år på sig.

Min huvudsakliga fråga efter Ola Möllers anförande blir denna: Ska jag konstatera att Socialdemokraterna anser att det inte behövs några förändringar i svensk migrationspolitik framöver? Så låter det ju på Ola Möller. Allt är redan gjort, och allt är redan bra. Det enda som återstår är några marginella justeringar i arbetskraftsinvandringen. Så har det inte låtit på Magdalena Andersson när hon har kommenterat till exempel förslagen i Tidöavtalet.

Är det Socialdemokraternas uppfattning att det inte behövs några ytterligare justeringar i den svenska migrationspolitiken?

(Applåder)

Herr talman! Jonny Cato borde vara mer orolig om jag hade alla detaljerade svar i dag, innan vi ens antagit den första statsbudgeten från den nya regeringen. Det här är komplicerade frågor. Jag tycker att det är ett fullt rimligt svar att en seriös utredning måste titta på den här frågan, liksom en mängd andra frågor. Det är ett omfattande reformprogram som presenteras i Tidöavtalet och från regeringens sida. Flera av de saker som står i Tidöavtalet är beskrivna utifrån att en seriös utredning måste titta på hur de kan göras på ett seriöst sätt med respekt för rättsstatens grundläggande principer.

Jag håller med Jonny Cato om att det är viktigt att förhålla sig till att människor fått positiva rättsbeslut. Det ska självklart väga väldigt tungt. Det är därför jag också betonar att det under punkten om permanenta uppehållstillstånd finns en del om att omvandla dem, som Jonny Cato beskriver, men inte minst även en del om att utmönstra dem, det vill säga gå från ett system till ett annat. Det är huvudmålet, skulle jag säga. I ett framtida system bör målet vara medborgarskap eller tillfälligt uppehållstillstånd. Antingen vill man bara vara här tillfälligt med ambitionen att lämna landet så fort saker ser bättre ut i ens hemland eller så bör man sträva efter fullgod integration och ytterst medborgarskap. Det är målbilden.

Jag hoppas och tror att många av de människor som redan är här vill bli medborgare i det här landet. Vi måste intensifiera arbetet för att få fler att bli medborgare. Men när det gäller dem som redan befinner sig här måste vi fullt ut respektera vad det innebär att ha fått ett positivt rättsbeslut. Det handlar om respekt för de grundläggande principerna. En utredning får titta närmare på exakt hur detta ska gå till.

Herr talman! Jag tackar Jonny Cato för frågan. Jag nämnde faktiskt detta kort i mitt huvudanförande som en del av Tidöavtalet. Då beskrev jag också att det handlar om en utredning som ska titta på möjligheten att utmönstra permanenta uppehållstillstånd. Inte minst tar detta sikte på en framtida situation där vi tycker att det är rimligt att skydd snarare beviljas tillfälligt med utgångspunkten att människor därefter ska återvända till sina hemländer om situationen förändras. Det är alltså fråga om ett skifte från permanenta till tillfälliga uppehållstillstånd. Det är det framtida perspektivet, och det tycker jag är fullt rimligt. Ambitionen är att människor ska bli medborgare i det här landet eller lämna det efter tillräckligt skydd.

På samma sätt kan man se på de människor som befinner sig här i dag. Jonny Cato har helt rätt i att det inte är oproblematiskt. Vi behöver titta på hur detta ska gå till i praktiken. Har man fått tillstånd att vara i det här landet är det ett beslut som måste respekteras, precis som Jonny Cato säger. Men utgångspunkten är att vi vill försöka se till att de människor som har permanenta uppehållstillstånd och lever upp till villkoren för medborgarskap ska uppmuntras att bli medborgare. Vi vill titta på de faktorerna, så att inte en massa människor fastnar i kategorin permanenta uppehållstillstånd. Om man inte har avsikten eller viljan att bli medborgare i det här landet bör man kanske återvända till sitt hemland om tillståndet förändras där.

Men vi får återkomma till detaljerna. En utredning måste titta på exakt hur det ska gå till, och givetvis måste det ske på ett rättssäkert sätt.

(Applåder)