Jessica Rosencrantz

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Även jag vill börja med att konstatera att jag tror att allas våra tankar på många sätt är någon annanstans. Statsministern och andra har också givit uttryck för att det nu är tid att ta hand om varandra, om Sverige och om alla dem som drabbats direkt och indirekt av det fruktansvärda dådet i Örebro. Jag förstår att ledamoten som hemmahörande i Örebro har det extra nära inpå. Jag vill verkligen understryka hur viktigt det är att vi alla nu samlas och tar hand om varandra. Icke desto mindre ska vi återkomma till frågan om toppmötet.

På ledamotens fråga kan jag svara - precis som statsministern sa innan mötet och som jag tog upp i mitt anförande - att ett fåtal länder håller emot väldigt kraftfullt gentemot dem som menar att det finns gratispengar att tillgå genom att man drar på sig stora lån. Sveriges fokus i diskussionen var att betona behovet av att mobilisera privat kapital genom att se över utlåningsreglerna för EIB, Europeiska investeringsbanken, och ha en dialog om de hållbarhetskriterier som i dag på ett väldigt märkligt sätt gör att investeringar i försvarsmateriel inte anses hållbart. Jag tycker att den dialogen och diskussionen är viktig att hålla i och upplever också att det finns brett stöd bland länderna för att säkerställa att vi kan mobilisera mer privat kapital.

Flera har varit inne på att det inte kommer att bli en enkel diskussion, men just därför tror jag att det är väldigt viktigt att länder som Sverige, Tyskland och Nederländerna är tydliga med att det inte finns några gratisluncher att hämta här. Ärligt talat handlar det även om nationella prioriteringar. Sverige har ju förmått göra rekordstora satsningar på både det militära och det civila försvaret men ändå kunnat bibehålla andra viktiga funktioner i vårt välfärdssamhälle. Det går alltså att hitta den kombinationen, och det måste också andra länder förmås att göra.

Fru talman! Tyvärr har statsministern i dag åtaganden som han inte kan skjuta på. Jag ersätter därför honom på denna återrapportering.

Europeiska rådet träffades förra måndagen för ett informellt möte utan beslut. Huvudfrågan handlade om europeisk försvarspolitik, men även den transatlantiska relationen till USA och Rysslands krig mot Ukraina berördes under mötet. Natos generalsekreterare Mark Rutte och Storbritanniens premiärminister Keir Starmer deltog över lunch respektive middag.

På förmiddagen före mötet bjöd statsministern in sina nordiska, baltiska, polska och irländska kollegor. De diskuterade naturligtvis bland annat Danmark och Grönland. Det rådde samsyn om vikten av dansk territoriell suveränitet och att det är Danmark och Grönland som bestämmer över Danmark och Grönland. Det var också de budskap som hela toppmötet senare ställde sig bakom.

Själva mötet var allvarstyngt. Det finns stor enighet om behovet av att göra mer på försvarsområdet och att det måste gå fort. Samtidigt finns det en stark känsla av att mer borde ha gjorts tidigare. Inte minst den ryska olagliga annekteringen av Krimhalvön borde ha varit en väckarklocka vad gäller europeisk säkerhet.

Det finns stora ekonomier i EU som i många år har satsat för lite på sitt försvar och som nu står inför en rejäl uppförsbacke. I snitt satsar EU:s medlemsstater nu 1,9 procent av bnp på försvarsutgifter, och även om EU som helhet inte har några åtaganden gentemot Nato är det ändå värt att notera att det fortfarande ligger under Natos gamla mål om 2 procent. Samtidigt finns det medlemsstater som med råge överstiger målet. Det är bra, men det betyder också att andra ligger långt under 2 procent.

Natos generalsekreterare Mark Ruttes budskap var tydligt: EU:s medlemsstater måste snabbt öka sina försvarsanslag. Han har, som ni säkert har noterat tidigare, pratat om över 3 procent. Det är någonting som man lär återkomma till på Natotoppmötet i Haag i sommar.

Det här är naturligtvis inte en fråga för EU, och det är inte heller EU:s uppgift att säkra finansiering för enskilda länders försvarsanslag - detta är en nationell uppgift. Det är dock uppenbart att det för europeiska Natoländer handlar om mycket stora resurser. Notera att en ökning med 1 procent av EU:s bnp motsvarar 170 miljarder euro. För Sverige, som om några år ligger på 2,6 procent, blir uppgiften utmanande men fullt möjlig. Många andra länder kommer att stå inför ett mycket stort finansieringsbehov. Inga beslut är fattade, men det är uppenbart att hela Europa kommer att räta sig i riktning mot ett betydligt starkare försvar.

Uppdelningen mellan vad EU och Nato ansvarar för är både komplicerad och viktig. 23 av 27 EU-länder är medlemmar i Nato. Bara Österrike, Irland, Malta och Cypern står utanför. 94 procent av EU:s medborgare bor i Natoländer. Samtidigt är varken Norge eller Storbritannien medlemmar i EU men helt självklara i Nato. Organisationerna ska komplettera varandra, inte komplicera varandra.

Genom Nato försvarar vi Sverige och våra allierade, och genom EU kan vi stärka samarbetet för det här. Till exempel är frågor som rör försvarsindustrin mycket viktiga. När förutsättningarna för europeisk försvarsindustri förbättras stärks vår försvarsförmåga. Förslag på hur det kan ske handlar om saker som gemensam upphandling, ökad produktionskapacitet, tydliga och långsiktiga spelregler, standardisering och öppenhet för samarbete även med partner utanför EU.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från informellt möte mellan Europeiska rådets medlemmar den 3 februari

Kopplingen mellan ett starkt försvar och EU-medlemsstaternas konkurrenskraft ska inte underskattas. Tvärtom är robusta europeiska ekonomier basen för vår samlade försvarsförmåga och avgörande för vår globala ställning. Konkurrenskraft återkommer till Europeiska rådets dagordning redan i mars, och statsministern ser då fram emot att åter lyfta det här perspektivet.

Det finns de som också tycker att EU kan göra mer på andra säkerhetsrelaterade områden: stärkt yttre gräns, större gemensamma insatser mot cyber- eller hybridangrepp, kontinuerligt arbete mot desinformation och valpåverkan. Det är bra och viktiga frågor, och det är möjligt att EU kommer att ta större ansvar inom dessa områden framöver. Men det är tydligt att det inte finns en enad bild av vilka områden som ska vara mest prioriterade för EU att syssla med.

Fru talman! Trots att vi alltså inte är överens om vilka områden som är mest prioriterade vill flera EU-länder ändå ta upp finansieringsfrågan utan att först fastställa vad pengarna faktiskt ska användas till. Det är en bakvänd ordning som inte leder till goda resultat. Uppgiften först, sedan resurserna och därefter, sist, finansieringen.

Det är dock viktigt att påpeka att finansiering inte var frågan som tog mest utrymme under det här mötet. Det finns många som är skeptiska till att prioritera och göra mindre av något gammalt när man vill göra mer av något nytt. Skulle resurser saknas menar en del att ny, gemensam skuldsättning är lösningen. Andra menar att EU:s gemensamma regler för enskilda länders ekonomier måste ses över.

Från svenskt håll börjar vi aldrig i den änden, och det står regeringen fast vid. I stället behöver vi mobilisera mer privat finansiering. Ett steg på vägen är att föra en ny diskussion om det som kallas ESG-kriterier, det vill säga olika hållbarhetsregler. Att demokratiers investeringar i just försvarsindustrin skulle beskrivas som ohållbara är ärligt talat rent provocerande. Den trenden kunde man möjligen unna sig när många trodde att den eviga freden hade lagt sig över Europa men inte nu längre.

Många tog upp frågan om den europeiska investeringsbanken, EIB, och behovet av att se över dess utlåningspolicy för att tillåta finansiering i företag som tillverkar vapen och ammunition. Vi kommer att fortsätta driva den här frågan, och vi upplever att det finns ett stort stöd i EU-kretsen. Det är tvärtom ett starkt försvar för fred, frihet och demokrati som är hållbart; att stå försvarslös mot Ryssland är ohållbart.

En del länder som nu kraftigt höjer sina försvarsanslag vill ha en diskussion om reglerna i stabilitets- och tillväxtpakten. De anser att regelverket straffar dem för deras försvarssatsningar. Här har kommissionen signalerat att de är beredda att titta på den här frågan. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att starka och stabila ekonomier och statsfinanser är avgörande. Det är en förutsättning för att upprätthålla ett starkt samhälle som kan stå emot ett fullskaligt väpnat angrepp. Vi måste alltså kunna stärka vår försvarsförmåga samtidigt som vi vidhåller grundläggande och sunda ekonomiska principer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från informellt möte mellan Europeiska rådets medlemmar den 3 februari

Sverige tillhör nu tillsammans med Tyskland och Nederländerna en minskande grupp medlemsstater som stadigt står fast vid att lånade pengar varken blir fler eller billigare. Vår bild är att det tyska valet om två veckor inte kommer att påverka Berlins inställning i frågan, men det kommer att bli svåra diskussioner framöver.

Nästa steg är att kommissionen ska ta med sig de här diskussionerna och slutföra den vitbok som ska presenteras inom kort. Europeiska rådet lär återkomma till frågan i både juni och december.

Fru talman! Även den transatlantiska relationen diskuterades på mötet. Det fanns en tydlig samsyn kring vikten av att EU fortsätter att engagera sig och samarbeta med den nya administrationen. USA är och förblir en viktig samarbetspartner inte minst på områden som handel, säkerhet och stödet till Ukraina.

Samtidigt behöver vi ha ett nyktert förhållningssätt. Vi behöver ha beredskap att agera i det fall tullar skulle införas mot EU, och vi behöver fortsätta att vara tydliga gentemot våra amerikanska partner med att ett handelskrig mellan EU och USA inte gynnar någon av oss.

Jag vill också säga några ord om relationen med Storbritannien, som diskuterades i samband med att Keir Starmer deltog i en del av mötet. Det är mycket välkommet att en brittisk premiärminister för första gången sedan brexit deltog i ett möte i Europeiska rådet. Bollen ligger fortsatt på britternas planhalva, och de måste själva fundera över hur nära de vill komma EU, men från svenskt håll får det konstateras att säkerhet och försvar är områden där samarbetet med Storbritannien fungerar bra. Vi kommer inte att stänga dörren för ytterligare samarbetsområden. I tider som dessa måste vi hålla våra partner och allierade nära.

Avslutningsvis vill jag säga några ord om Ukraina, som ju inte var huvudfokus på det här mötet men som präglade samtalen ändå. Stödet till Ukraina är mycket starkt, och inom EU måste vi nu fortsätta arbeta för att Ukraina ska vara i bästa möjliga position inför framtida fredsförhandlingar. Regeringen har nyligen presenterat det största militära stödpaketet hittills med just det syftet. Samtidigt måste pressen på Ryssland fortsätta öka.

Med detta avslutar jag återrapporten från mötet.

Fru talman! Jag tackar för en viktig fråga.

EU:s utvidgning handlar om att möjliggöra för fler människor att leva i fred och demokrati men är också en investering i vår egen säkerhet från Europas sida.

Sverige gör mycket för att stödja Moldavien. Vi har ett omfattande reformsamarbete där vi konkret hjälper landet med hur man kan närma sig de krav EU ställer. Det riktas också omfattande stöd på EU-nivå som Sverige driver på för, inte minst faciliteten för reformer och tillväxt för Moldavien. Denna omfattar nästan 1,8 miljarder euro, och där driver Sverige verkligen på för att möjliggöra för mer investeringar i Moldavien, något som också lyfter landet ur fattigdom.

Därtill är det väldigt viktigt att på alla sätt driva på för att de fantastiska framsteg som Moldavien gör, trots alla dessa kampanjer från Ryssland, ska kunna fortsätta och leda till att konkreta förhandlingar i väldigt snar närtid ska kunna öppnas om de olika kapitlen på vägen mot ett EU-medlemskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Frågestunden var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Tack, ledamoten, för en väldigt viktig fråga! För några år sedan var det nästan ingen som pratade om konkurrenskraft i EU. Men åtminstone delvis tack vare det svenska ordförandeskapet har vi verkligen fått upp konkurrenskraftsfrågan på agendan. Det är glädjande.

En viktig del i detta arbete handlar just om forskning och utveckling. Det finns ett gemensamt mål för EU:s medlemsländer: Man ska leva upp till kravet att 3 procent av bnp samlat ska läggas på forskning och utveckling. Det är ganska få länder som lever upp till detta. Sverige är ett av dem, och det är väldigt bra. Regeringen gör nu också historiskt stora satsningar i den kommande budgetpropositionen och åren framåt.

Därtill tror jag att det är viktigt att driva på ett arbete för att mer av EU:s budget ska gå just till forskning och innovation. Men vi ska också tänka på att mycket av detta kapital kommer från privata företag, och därför måste det vara attraktivt att bedriva företag här och inte bara i exempelvis USA. Det gäller inte minst techsektorn.

Då är vi tillbaka i det generella konkurrenskraftsarbetet. Det handlar om att riva byråkrati och andra hinder så att fler företag vill investera här och ägna sig åt forskning och utveckling.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Jag tackar ledamoten för en väldigt viktig fråga. Det är förbluffande, kan jag tycka, att Sverige står ensamt, men det gör vi. Jag önskar att fler länder delade vår syn på den väldigt allvarliga situationen i Östersjön. Det här märkte vi i årets förhandlingar, där vi var de enda som drev på för lägre kvoter. Alla andra drev på för högre kvoter.

Vi kommer att fortsätta det arbetet, inte minst inom formatet Baltfish, där vi samlar länderna runt Östersjön. Vi kommer därtill att bedriva ett väldigt tydligt påverkansarbete gentemot den nya kommissionen för att den ska förstå Östersjöns speciella situation som innanhav. Det handlar om att se vilken skada bestånden lidit under åren på grund av många olika faktorer.

Det korta svaret är: Ja, vi kommer att fortsätta samarbetet med länderna runt omkring oss. Just nu står vi tyvärr ganska ensamma, men vi kommer att fortsätta det arbetet.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan och engagemanget. Stödet till Ukraina är den här regeringens viktigaste utrikespolitiska uppgift. Jag kan försäkra ledamoten om att Sverige driver på i alla avseenden vi kan, både med egna stödpaket till Ukraina och i samarbetet med de övriga länderna i EU. Vi har bland annat antagit 14 sanktionspaket och jobbar nu för att få på plats ett 15:e sanktionspaket. Där har Sverige inte minst varit drivande i åtgärder mot den ryska skuggflottan, den flytande naturgasen och många andra delar. Det är också väldigt glädjande att vi nu äntligen har kunnat ro i hamn den överenskommelse inom G7 som handlar om att använda de frysta ryska tillgångarna, så att Ryssland får finansiera den skada som man har åsamkat Ukraina.

Jag deltar gärna i en diskussion om Socialdemokraterna mer konkret vill berätta vad man vill se i den här handlingsplanen. Men vi har nu också uppmanat den nya kommissionen att vända på varje sten inom varje ansvarsområde för att begränsa det ryska inflytandet.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för en viktig fråga.

Först vill jag säga att det är mycket som vi ännu inte vet om den amerikanska politiken, och vi ska inte ta något för givet när det gäller en utveckling som vi ännu inte känner till. Det är klart att klimatfrågan är en fråga som vi bevakar väldigt noga från EU:s sida, och vi hoppas såklart att USA:s engagemang fortsatt kommer att vara stort.

Jag tycker att det är viktigt att vi från EU:s sida tar ett stort ansvar, och det ska sägas att vi redan gör det. Vi har ju antagit världens mest ambitiösa klimatramverk i och med den nya överenskommelsen Fit for 55, som bland annat framförhandlades under det svenska ordförandeskapet. Det är viktigt att hålla i detta.

Det är också viktigt att nu gå från att ha antagit lagstiftningen till att implementera den och göra det på ett sätt som ger hushåll, företag och industrier riktiga förutsättningar för att kunna göra denna omställning. Detta för oss tillbaka till den nationella politiken, eftersom det handlar om el, kortare tillståndsprocesser och mycket annat som är helt avgörande.

Fru talman! Tack, ledamoten, för ytterligare en viktig fråga på temat Norden!

Vi har ju en gemensam vision om att vi ska bli världens mest hållbara och integrerade region till 2030. Jag är stolt över att den svenska regeringen nu under ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet verkligen har satt fokus på att riva gränshinder. Det, om något, tror jag är en viktig uppgift för vårt nordiska samarbete.

Det finns mycket vi kan göra där. Bland annat har vi nyligen antagit ett program för fri rörlighet. Det handlar mycket om att ta frågan om att riva gränshinder närmare den politiska nivån för att verkligen peka ut vilka gränshinder vi vill få bukt med. Vi har också gett ett nytt mandat till Gränshinderrådet. Jag tror att detta kommer att bli en utmärkt startpunkt för att riva gränshinder. Under året har vi också lyckats nå fram med bilaterala avtal, exempelvis ett nytt skatteavtal med Danmark och ett bättre utbyte av folkbokföringsdata med Finland. Vi har påbörjat ett viktigt arbete, och jag ser fram emot att göra ännu mer de kommande åren.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill tacka ledamoten för en viktig fråga. Jag vet att ledamoten, liksom jag själv, är väldigt engagerad i det nordiska samarbetet. Jag är glad över att vi är många som är det.

När det gäller kulturarv och våra olika språk i Norden är en viktig del av det nordiska samarbetet att värna både civilsamhällets organisationers arbete i detta och det vi kan göra från det offentligas sida. Det ska gå hand i hand. Det har funnits satsningar inom ramen för det nordiska samarbetet, och det har även funnits en tillfällig satsning från den svenska regeringens sida i budgetarbetet. Alla satsningar är inte permanenta, utan ibland gör man tillfälliga satsningar. Jag tror att man får se det som en del i detta, men att språket och vårt kulturarv har en viktig roll att spela i vårt nordiska samarbete är helt uppenbart.

Fru talman! Det finns mycket att säga om detta, och arbetet fortsätter. Jag vet att landsbygdsministern planerar att träffa den tillträdande kommissionären för att diskutera Östersjön, nu när vi snart äntligen har en ny kommission på plats.

Vi vet också att den gemensamma fiskeripolitiken kommer att utvärderas inom kort. Jag tror att det finns många aspekter att föra in i den generella utvärderingen. Överlag är det otroligt viktigt att regeringen just nu är väldigt aktiv - mer aktiv, skulle jag säga, än vad många tidigare regeringar har varit - när det gäller att bygga allianser för att komma in tidigt i processen. Vi hoppas också kunna övertyga fler länder om vår ståndpunkt vad gäller Östersjön.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Elin Nilsson för en viktig fråga, som ligger mig varmt om hjärtat.

Jag vill först säga något om den förhandling som ägde rum. Precis som ledamoten säger drev Sverige den mest restriktiva ståndpunkten i förhandlingen och verkade för att nå så lågt satta kvoter som möjligt för att påskynda återhämtningen för Östersjöns fiskbestånd, särskilt strömmingen. Där kan vi nu se att beslutet landade på den lägsta nivån i den vetenskapliga rådgivningens intervall.

Förhandlingarna var väldigt tuffa. De övriga medlemsländerna ville ha ännu högre kvoter än vad kommissionen hade föreslagit. Vi hade önskat lägre kvoter. Vi är inte nöjda, men om vi inte hade varit kvar vid bordet hade vi fått 15 000 ton högre kvoter.

Nu gäller det att jobba framåt. Jag vet att mina kollegor i regeringen liksom jag själv jobbar mycket med att prata med övriga kollegor, inte minst inom Baltfish-formatet. Det är ett viktigt sammanhang där vi är tydliga med vad vi tycker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Inför det aktuella rådsmötet bjöd vi också in Östersjöstaterna till Sverige för att träffa den småskaliga fiskenäringen och visa på effekterna av politiken.

(Applåder)

Fru talman! Jag håller helt med om att pandemin på många vis blottlade de gränser som vi åtminstone halvt hade tänkt att vi inte behövde förhålla oss till. Jag säger "vi", men det handlar inte minst om människor som lever i gränsregionerna, där gränsen för det mesta har upplevts som en konstgjord barriär.

Ibland gör den sig dock påmind och lägger hinder i vägen för människor och företag, och det är just därför vi vill öka tempot i arbetet, annars blir visionen om den mest hållbara och integrerade regionen bara ord. Vi måste öka tempot och göra någonting annorlunda och förstärka vårt arbete för att nå dit.

Jag vill gå tillbaka dit där jag började: Civilsamhället är oerhört viktigt i detta arbete. Jag delar uppfattningen att Föreningen Norden och dess systerorganisationer har haft och fortsätter att ha en väldigt viktig roll i att på olika sätt stärka samarbetet. Det är också tydligt, menar jag, i de beslut som har fattats av ministerrådet.

Genom ett förstärkt program till stöd för civilsamhället, för det är vad detta är, som möjliggör både verksamhetsstöd över en treårsperiod och projektstöd till enskilda initiativ och projekt skapas goda förutsättningar för att underhålla det unika nordiska samarbetet över gränser, kulturer och generationer.

Min bedömning är att vi inte har någon anledning att bekymra oss över att Nordiska ministerrådets beslut skulle påverka Föreningen Nordens framtid negativt. Men jag ser såklart också fram emot att ha fortsatt dialog med dem, och jag kommer att träffa dem i närtid. Jag ser fram emot att samarbeta även med ledamoten och alla andra engagerade i Sveriges riksdag för att stärka det nordiska arbetet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig börja med att säga att information och dialog alltid är viktigt. Det är förmodligen också något som alltid kan bli bättre. Jag delar detta. Jag tycker också att det var bra på Nordiska rådets sessionsvecka senast att jag, när vi hade frågestund, bland annat fick frågor om just detta och kunde beskriva för ledamotens kollegor i Nordiska rådet bakgrunden till det hela och hur vi har resonerat.

Låt mig därför ta tillfället i akt och lyfta fram det vi gör i det nordiska samarbetet och vår svenska prioritering under det här ordförandeskapsåret, som handlar om gränshinderarbetet. Det hänger rätt mycket ihop med de förändringar som nu görs.

Vi är tidsmässigt halvvägs mot vår gemensamma vision om att vi ska bli världens mest integrerade och hållbara region 2030. Det är rätt uppenbart, som många också påpekade i Reykjavík när vi möttes, att vi måste öka tempot om vi ska nå den visionen, för det är inte många år kvar. Därför har vi under det svenska ordförandeskapet haft särskilt fokus på ett integrerat Norden utan gränshinder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har diskuterat konkreta gränshinder, som rör skattefrågor och digital mobilitet, men också hur vi kan ta ett större politiskt ägarskap i de mer omfattande frågekomplex som vi står inför. Det är tydligt att just det har saknats förut.

Under året har vi lyckats förhandla fram ett nytt Öresundsavtal med Danmark. Det har länge varit efterfrågat, inte minst från näringslivet i regionen. När det nu är på plats blir det enklare att anställa och arbeta över gränsen.

Under vårt gemensamma regeringsmöte med Finland beslutade vi att titta på hur vi kan förbättra utbyte av folkbokföringsdata. Det är en fråga som länge legat i träda bland många andra gränshinder men som vi nu tar tag i.

Också i den gemensamma statsministerdeklarationen, som antogs i Reykjavík, lyfts gränshinderarbetet upp, och då på det digitala området. Det måste vara enklare att identifiera sig och att ta del av digitala tjänster över gränser. Detta kommer vi nu att arbeta vidare med.

Men vägen framåt är inte spikrak. Det finns fortfarande många utmaningar som hindrar nordbornas rörlighet och företagens verksamhet över gränserna. Det är avgörande att vi löser dessa hinder om vi ska ha en mer integrerad och sammanhängande region. Därför har vi samarbetsministrar under året arbetat för en högre ambitionsnivå inom mobilitet och fri rörlighet i vårt nya samarbetsprogram. Häromveckan antog vi ett nytt program för fri rörlighet. Där stärks den politiska förankringen. Samarbetsministrarna får en tydligare roll. Ett programsekretariat inrättas för att stärka samordningen mellan olika aktörer, och mer resurser tillförs. Gränshinderrådet får också ett nytt mandat och ett nytt format. Programmet ska göra det lättare att bo, arbeta, studera och driva företag tvärs över gränserna i Norden.

Det är i ljuset av detta som förändringarna vad gäller Info Norden ska ses. Info Norden har en jätteviktig roll i Nordiska ministerrådets mobilitets- och gränshinderarbete. De är i daglig kontakt med invånare och företag. Som en del i det nya programmet för fri rörlighet vill vi samarbetsministrar knyta Info Norden närmare det nordiska samarbetet och sekretariatet. Genom att flytta över förvaltningsuppdraget från föreningarna Norden till samnordiska institutioner och tillföra mer resurser skapar vi mer synergier, och vi effektiviserar både informations- och gränshinderarbetet.

Det här menar jag är några exempel på hur vi nu tar ett större ansvar från politiken i arbetet med att riva gränshinder. Det är tillsammans med det viktiga arbete, återigen, som görs inom civilsamhället som vi stöder viktiga steg mot vår gemensamma vision. Det är i ljuset av detta som också de förändringar som ledamoten frågar om ska ses.

Fru talman! Först och främst vill jag verkligen instämma i det som ledamoten Eva Lindh beskriver, nämligen att det arbete som Föreningen Norden gör och har gjort sedan 1919 är oerhört viktigt. Jag och mina nordiska kollegor - jag tror att jag kan tala för oss alla - fäster stor vikt vid samarbetet med civilsamhället, däribland samarbetet med Föreningen Norden.

Ett starkt civilsamhälle är verkligen en grundsten i den nordiska demokratin och spelar en avgörande roll också i arbetet med hur vi ska nå vår gemensamma vision för 2030 om att göra Norden till världens mest hållbara och integrerade region.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har och har länge haft ett gott samarbete med Föreningen Norden i Sverige. Det är ett samarbete som jag värnar och värdesätter. Jag kommer också inom kort att träffa föreningen för att diskutera deras verksamhet och hur vi gemensamt kan stärka det nordiska samarbetet framöver.

Som jag sa inledningsvis - jag förstår att det inte är detta som det är diskussion om nu - ger också regeringen ett årligt verksamhetsstöd på 8 miljoner kronor till Föreningen Norden, vilket jag tror är ett viktigt och bra bidrag till deras arbete.

Men eftersom civilsamhället är så viktigt har vi nu också i det nordiska samarbetet valt att stärka och utveckla Demosprogrammet. Programmet har fokus på frågor som handlar om utbildning, kunskapsdelning och språkförståelse. Den första ansökningsomgången för just verksamhetsstöd har precis avslutats. Utlysningen är ju en nyskapelse i stödet till civilsamhället i och med att medlen konkret går till verksamhetsstöd och att det är treårigt. Jag menar att det tryggar finansieringen för organisationerna några år framåt.

Tidigare har ju ministerrådet som utgångspunkt bara gett stöd till konkreta projekt. Jag vill ändå understryka att de förändringar som vi gör sker för att skapa bättre förutsättningar och långsiktighet.

Nordisk kulturkontakt, som administrerar Demosprogrammet, framhåller att civilsamhällesorganisationer från alla nordiska länder och självstyrande områden var representerade bland ansökningarna och att både anrika och nya organisationer med nordiskt fokus beviljades stöd. Stödmottagarna representerar brett det nordiska civilsamhället både geografiskt och tematiskt.

Resultatet visar också att nationella Nordenföreningar och Föreningarna Nordens Förbund står som stödmottagare, så även Föreningen Norden i Sverige. De nationella Nordenföreningarna har inte tidigare fått verksamhetsstöd från Nordiska ministerrådet utan bara en mindre summa öronmärkt för informationsinsatser som har kanaliserats via Föreningarna Nordens Förbund. Det är alltså ett tydligt steg mot en förstärkt, förutsägbar och mer långsiktig finansiering.

Detta var alltså en första ansökningsgenomgång vad gäller stöd från Demos. Men programmet består av flera delar, och det kommer årligen, 2025-2027, fortsatt att vara möjligt att söka projektstöd.

Jag och mina kollegor ser denna nya modell för stöd till civilsamhället som en väg framåt för att stärka samarbetet i Norden. Programmet kommer naturligtvis att behöva utvärderas, som brukligt är. Men jag är ändå övertygad om att vi har slagit in på en god väg framåt för att öka möjligheten att binda samman de nordiska länderna över gränser, kulturer och generationer.

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig hur jag bedömer konsekvenserna av Nordiska ministerrådets beslut för Föreningen Nordens framtid och om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av Föreningen Nordens nuvarande situation.

Jag är helt enig med Eva Lindh om att aktiva civilsamhällesorganisationer spelar en viktig roll såväl nationellt som nordiskt. Föreningen Norden och dess systerorganisationer i de andra nordiska länderna är centrala kontaktpunkter för det mellanfolkliga samarbetet, och relationen mellan dessa och Nordiska ministerrådet är viktig.

Som även framhållits i svar på tidigare riksdagsfråga (2024/25:1037) om Föreningen Nordens framtid lägger de nordiska samarbetsministrarna stor vikt vid det civila samhällets bidrag till nordisk integration. Just detta är anledningen till att Nordiska ministerrådet i budgeten för 2025 och de indikativa ramarna för 2026-2027 valt att utveckla och stärka det så kallade Demosprogrammet, genom vilket civilsamhällsorganisationer kan söka stöd för sin verksamhet.

Programmets ekonomiska ramar utökas avsevärt, och det är också möjligt för väletablerade organisationer att söka såväl verksamhetsstöd för en treårsperiod som projektstöd. Detta ger goda möjligheter för Föreningen Norden att söka medel, som kan användas för drift och administration. Möjligheten att söka verksamhetsstöd för en treårsperiod skapar också långsiktighet.

Förhoppningen är att den nya modellen för stöd till civilsamhället både ska kunna stärka det goda nordiska arbete som redan pågår i föreningarna Norden och andra organisationer och leda till utveckling av nya samarbetsformer och forum som engagerar den nordiska befolkningen i ännu större utsträckning över hela vår region.

Vad gäller situationen för Föreningen Norden i Sverige kan konstateras att organisationen, utöver utökade möjligheter att erhålla medel från Nordiska ministerrådet genom Demosprogrammet, erhåller ett årligt verksamhetsstöd om 8 miljoner kronor från regeringen.

Info Norden i Sverige förvaltas sedan flera år tillbaka av den samnordiska institutionen Nordregio. De förändringar som nu föreslås i andra länder ska ses som en del i en större process för att stärka och effektivisera det högt prioriterade gemensamma arbetet för att stärka gränshinderarbetet och verka för nordisk integration.

Jag är övertygad om att Föreningen Norden och dess systerorganisationer runt om i Norden fortsatt kommer att ha goda förutsättningar att på olika sätt stärka samarbetet i Norden och bidra till att skapa och underhålla det kitt som binder samman de nordiska länderna över gränser, kulturer och generationer.

Herr talman! Stort tack, ledamoten, för de orden! Återigen: Jag delar bilden att vi behöver ett starkt nordiskt samarbete, där alla känner sig inkluderade och välkomna. Vi i regeringen gör vad vi kan för att understryka värdet av alla deltagande parter i detta och kan inte annat än gå tillbaka till de former vi har. Vid de förvisso få ministerrådsmöten som jag själv hittills, sedan jag tillträdde, har hunnit både delta vid och leda som ordförandeland har jag uppfattat att vi har ett väldigt gott samarbete även med de självstyrande områdena i de sammanhangen och att alla verkligen kommer till tals. Jag uppfattar att det är samma sak i Nordiska rådet. Det finns alltså mycket positivt att bygga på.

Därtill behöver vi såklart diskutera de institutionella frågorna, vilket följer av den rekommendation som Nordiska rådet riktade. Det blir det nya finländska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet som får i uppdrag att samordna det arbetet framåt.

Jag tror att det handlar om att värna det goda samarbetet och att ta vidare eventuella institutionella frågor som behöver tas vidare - det gäller både politiska medskick vi har fått och frågan om deltagande - men att samtidigt inte glömma att vi mitt i allt detta har ett viktigt jobb att göra med att riva gränshinder, inte minst för många av de medborgare i våra nordiska länder som lever i gränsregionerna och ser att det finns riktiga brister som vi måste ta itu med. Jag tror att vi är överens om mycket i detta.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Som jag försökte beskriva är det nordiska samarbetet oerhört viktigt. Jag tycker att de självstyrande områdena har en väldigt viktig och självklar roll i det sammanhanget.

Vad kan Sverige göra? Jo, bland annat uttrycka just detta men också försöka förklara bakgrunden till att det bjuds in till vissa möten i ett visst format och till andra i ett annat. Som jag uttryckte har regeringen inom ramen för det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet på sedvanligt sätt bjudit in samtliga, inklusive de självstyrande områdena.

Sedan har det ägt rum två möten av lite annan karaktär, varav ett med Tysklands förbundskansler Olaf Scholz och ett annat med Volodymyr Zelenskyj, där de frågor som diskuterades var frågor där de självstyrande områdena inte hade egen beslutskompetens. Detta var bakgrunden. I övrigt, i de sedvanliga och brukliga mötena liksom i allt annat samarbete inom Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet, har de självstyrande områdena en självklar plats.

Jag vill också återkomma till att vårt samarbete är mer relevant än någonsin tidigare. Det har från Nordiska rådet riktats en rekommendation om en översyn av Helsingforsavtalet. Detta är ett viktigt element i denna diskussion eftersom det reglerar samarbetsformerna. Utgångspunkten är ändå att avtalet på många sätt tjänar och har tjänat oss väl eftersom det nordiska samarbetet är dynamiskt och flexibelt, trots eller kanske tack vare att vi inte detaljreglerar exakt alla delar i vårt avtal.

Jag har stor respekt för att vi kanske kommer att ägna diskussionen åt det institutionella. Men låt oss också slå fast att det finns väldigt många viktiga politiska eller andra prioriterade frågor för det nordiska samarbetet framåt, som kanske ibland överskuggades i Reykjavík men som är nog så viktiga att hålla blicken på även framåt. Det handlar om fortsatt arbete mot gränshinder i Norden, fortsatt arbete för stärkt konkurrenskraft, kampen mot den organiserade brottsligheten, klimatet och, inte minst, fortsatt stöd till Ukraina.

Allt detta hoppas jag att vi ska kunna hitta bra samarbetsformer för, för att gemensamt föra arbetet vidare i Nordiska rådet och ministerrådet. Här har vi i regeringen vårt primära fokus: att verkligen driva på dessa frågor inom det nordiska samarbetet.

En eventuell översyn av Helsingforsavtalet kommer därtill att bli en ganska resurskrävande, svår och komplex process. Man behöver ta hänsyn till nationell lagstiftning, grundlag, folkrätt och EU-rätt. Men låt oss också komma ihåg att det utöver det formaliserade samarbetet i Nordiska ministerrådet finns andra, väl etablerade och fungerande nordiska regeringssamarbeten - på utrikes- och försvarsområdet, inklusive det informella utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet N5 och NB8, försvarssamarbetet Nordefco och, vad gäller krissamverkan, det så kallade Hagasamarbetet.

Jag ser alltså framför mig att vi på flera fronter behöver fördjupa och jobba gemensamt i Norden och både diskutera institutionella frågor och, inte minst, lösa de gränsöverskridande frågor som vi verkligen har att hantera.

Herr talman! Jag håller verkligen med om det ledamoten säger om att det nordiska samarbetet kanske är viktigare än på mycket länge. Om jag tar på mig hatten som EU-minister kan jag se att vi också i det sammanhanget jobbar allt närmare och mer gemensamt mellan de nordiska länderna, liksom ibland i Norden-Baltikum, i att stå upp för stödet till Ukraina och i många andra viktiga frågor. Jag håller alltså verkligen med.

Jag skulle ändå säga att regeringen under ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet har stärkt samarbetet ytterligare på en rad områden, vilket jag var inne på. Vi uppskattar genuint Färöarnas, Grönlands och Ålands engagemang - och aktiva roll, skulle jag säga - i samarbetet. De kan närvara med egna representanter i praktiskt taget alla sammanhang inom Nordiska ministerrådet. Där kan de lägga fram förslag och framföra sina synpunkter. De har förvisso inte rösträtt, men vi vet att beslut i praktiken tas genom konsensus inom det nordiska samarbetet. Det utgör alltså sällan ett problem.

Vi kan också se tillbaka till 2007, då de självstyrande områdenas deltagande förstärktes genom Ålandsdokumentet. Genom det ges de möjlighet att ta en aktiv del i aktuellt lands ordförandeskap, delta i samarbetsministrarnas frågetimme i Nordiska rådet, svara på frågor och rekommendationer från Nordiska rådet och även ansöka om fullt medlemskap i nordiska institutioner och samarbetsorgan. Den senare möjligheten har ju inte minst Färöarna utnyttjat; man har på senare år sökt till och upptagits som medlem i de nordiska institutionerna Nordisk Energiforskning, Nordforsk, Nordic Innovation och Nordgen.

Nästa år - det hörde vi under sessionen - innehas också ordförandeskapet i ministerrådet av Finland och Åland tillsammans, vilket man gjorde en stor poäng av.

Frågan om ett fullvärdigt medlemskap i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet har aktualiserats vid ett flertal tillfällen genom åren. Den har också vid flera tillfällen analyserats av sakkunniga jurister. Slutsatsen är i huvudsak, något förenklat, att internationella traktater som Helsingforsavtalet sluts mellan stater. Inom folkrätten är själva statsbegreppet centralt. Färöarna, Grönland och Åland företräds som huvudregel av Danmark respektive Finland, och det har bäring även på andra utrikespolitiska sammanhang än bara de som rör Nordiska ministerrådet.

De rättsliga förhållandena har inte ändrats i sak sedan vi diskuterade frågorna tidigare, men det sker ju en utveckling inom riksgemenskapen Danmark där den danska regeringen har bejakat en ökad grad av självbestämmande för Grönland och Färöarna inom ramen för riksgemenskapen. Faktum kvarstår dock fortfarande att den danska grundlagen inte tillåter att Grönland eller Färöarna blir självstyrande på områden som gäller bland annat utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik även om man där har fått visst utökat inflytande genom speciellt inrättade samordningsorgan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Inom ramen för det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet har de självstyrande områdena bjudits in på sedvanligt sätt till alla möten, inklusive det statsministermöte som ägde rum i Reykjavík nu i slutet av oktober och där man antog en gemensam deklaration om undanröjande av gränshinder. Grönland och Färöarna valde att tacka nej, vilket regeringen beklagar.

De självstyrande områdena var däremot inte inbjudna till toppmötet i Stockholm i maj med regeringscheferna för de nordiska länderna och Tysklands förbundskansler Olaf Scholz och inte heller till toppmötet mellan regeringscheferna och Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj i slutet av oktober. Det mötet följde en etablerad ordning där ordförandelandet bjuder in och beslutar om agendan. I de här fallen diskuterades frågor där de självstyrande områdena inte har egen beslutskompetens.

Herr talman! Eva Lindh har frågat mig hur jag bedömer möjligheterna till förbättrat samarbete inom Norden efter vad hon kallar aktuella händelser samt om jag avser att vidta några åtgärder för att förbättra samarbetet inom Norden.

Jag instämmer med Eva Lindh i att det nordiska samarbetet är viktigare än någonsin. När regeringen för ett år sedan presenterade det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet konstaterades att ett allt närmare nordiskt samarbete är avgörande för våra länders gemensamma välstånd och resiliens. Det osäkra omvärldsläget och Finlands och Sveriges steg in i Nato har bidragit till att ytterligare stärka banden inte bara inom Norden utan runt hela Östersjön. Det är genom att stå tillsammans som vi blir starkare och tryggare.

Under året har det svenska ordförandeskapet prioriterat att stärka konkurrenskraften och drivit på för en grön och digital omställning. Vad som också utmärkt det svenska ordförandeskapet är ett tätare erfarenhets- och kunskapsutbyte i frågor där vi ser gemensamma nordiska utmaningar, såsom organiserad brottslighet och beredskapsfrågor.

Inom ramen för ministerrådet har vi fortsatt att stärka samarbetet kring beredskap inom vård och omsorg, livsmedelsförsörjning samt transporter och infrastruktur. Till exempel antog de nordiska jordbruks- och landsbygdsministrarna vid sitt möte i Karlstad i juni en deklaration om stärkt och fördjupat samarbete om beredskapsfrågor, robusthet och resiliens inom fiske och akvakultur, jordbruk, livsmedel och skogsbruk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige och Danmark har enats om ett reviderat Öresundsavtal. Det nya skatteavtalet är bra för svensk tillväxt, för alla de tiotusentals pendlare som dagligen tar sig över Öresund och för alla danska och svenska företag som vill investera i våra länder. Vi samarbetsministrar har antagit ett program för fri rörlighet i Norden som stärker vårt gemensamma arbete med att identifiera och riva gränshinder. Vi har tagit viktiga steg mot att undanröja hinder för nordisk integration i den digitala världen när det gäller identitetsmatchning och kommunikation mellan våra medborgare och myndigheter i andra nordiska länder.

Det här är bara några av de områden inom vilka vi stärkt samarbetet inom Norden.

Liksom ledamoten är jag ganska nyligen hemkommen från Nordiska rådets session i Reykjavík, och jag kan konstatera att det nordiska samarbetet är dynamiskt och alltjämt högt prioriterat i de nordiska länderna. Regeringen uppskattar Färöarnas, Grönlands och Ålands engagemang och aktiva roll i Nordiska ministerrådet och beklagar att Färöarna och Grönland valde att inte delta i möten de var inbjudna till.