Jakob Forssmed

Fru talman! Stödet syftar till att freda barns aktiva och meningsfulla fritid. Det handlar om att skapa ett stöd som inte konkurrerar med matkassen eller elräkningen. Vi vet att barn som kommer upp i tio, elva- eller tolvårsåldern börjar ta ansvar för familjens ekonomi, men det är ett ansvar som barn inte ska behöva ta.

Då kan man säga att alla familjer borde ha en mycket bättre ekonomi, och jag kan absolut tänka mig satsningar för att göra det möjligt, vilket regeringen också gör. Men vi vill freda detta, och vi vill skapa effekten att barnen känner: Det här är ett stöd som bara är till för mig. Det är jag som är med i föreningen. Det här stödet gör att jag inte behöver fundera på om mamma eller pappa har råd med detta.

Vi skapar stora möjligheter för föreningar att köpa in utrustning som de kan låna ut, genom de fritidskortsmedel som vi jobbar med. Vi satsar också på idrott i utsatta områden, och det är en permanent satsning, inte något projekt, för att stärka föreningslivet där det inte har varit tillräckligt starkt.

Det handlar om att bygga föreningsliv, rekrytera ledare och skapa strukturer som gör detta möjligt i lokalsamhällena. Sedan kopplar vi på fritidskortet utöver detta för att minska risken för att barn avstår därför att avgifterna är för höga. Vi vet att de är för höga för många, och därför gör vi detta.

Vi kommer förstås att följa avgiftsutvecklingen, och det gör vi redan i dag. Det är något som oroar oss. Här behöver föreningarna jobba. Vi bibehåller alla stöd till idrottsrörelsen. Vi har ökat dem och är inte främmande för att göra ytterligare satsningar, men fritidskortet för alla svenska barn mellan 8 och 16 år och det särskilda stödet till dem som är i utsatta situationer kommer att göra skillnad. Detta tror jag att även Azadeh Rojhan och Socialdemokraterna inser, bakom alla de fel som de hittar.

Fru talman! I dag är i grunden en väldigt bra dag, när riksdagen fattar beslut om ett fritidskort för alla barn och unga i Sverige mellan 8 och 16 år och där de som finns i särskild ekonomisk utsatthet får extra mycket på sina kort. Men när jag lyssnade på Azadeh Rojhans anförande här var det ingen hejd på felfinneriet och olyckskorpskraxeriet omkring detta, utan det är bara fel. Att 120 000 barn som lever i ekonomisk utsatthet får 2 000 kronor som bara kan användas för en aktiv och meningsfull fritid i det svenska föreningslivet är alltså fel.

Jag är förvånad över att Socialdemokraterna inte har hört de barnrättsorganisationer som pekar på att avgifter är ett stort problem för de här barnen. Man har inte har hört de personer som själva har sagt att det var helt uteslutet att hålla på med flera idrotter och att de hade en klump i magen varje gång medlemsavgiften skulle betalas. Detta har vi hört från svenska elitidrottare. Jag är förvånad över att man inte har pratat med de föreningar som säger att de kommer att kunna använda det här i sin rekrytering för att peka på möjligheter för dem som finns i ekonomisk utsatthet.

Också anläggningar och utbildade ledare nämndes. Hur mycket extra satsade Socialdemokraterna på anläggningar under sina åtta år vid makten? Vi har lagt 130 miljoner kronor extra på det. Runt om i Sverige har vi rustat upp, renoverat, byggt ut, lagt till och gjort anläggningar redo för att fler ska komma till.

Det är samma sak med utbildning av ledare. Vi har satsat flera hundra miljoner på att förbereda för fritidskortet så att alla barn kan vara med. Men nu hotar det alltså föreningslivet att 120 000 barn får en större möjlighet att vara med. Detta undrar jag genuint över.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Angelica Lundberg, för en otroligt angelägen fråga!

Vi har i dag en situation där barn konsumerar och konsumeras av sociala medier i timmar varje dag. En genomsnittlig tonåring sitter sex och en halv timme utanför skoltid framför en skärm. Till mycket stor del handlar det om sociala medier, och det gäller inte minst tjejer.

Detta tränger undan sömn, fysisk aktivitet och gemenskap – allt det man behöver för att må bra. Dessutom får man ta del av innehåll som ofta är mycket extremt eller som på kort tid har blivit mer extremt. Det äter självkänsla. Det gör att fler tjejer i tidig ålder hittar ”fel” på sina kroppar.

Vi är inte i ett läge där vi kan utesluta olika åtgärder för att stävja en utveckling som har gått helt överstyr och som vuxenvärlden har försett barnen med. Man har gett dem de här sakerna och sagt: Varsågoda! Ta del av allt innehåll! Bolagen har inte varit sena att nyttja detta.

Vi ska ta till alla medel som vi kan för att vända den här utvecklingen.

Herr talman! Jag tror inte att det är en nyhet för någon att en av den här regeringens allra viktigaste prioriteringar handlar om att bekämpa den organiserade brottsligheten på olika sätt. Det gör vi konsekvent. Det gör vi genom att genomföra en lång rad reformer som inte har gjorts under tidigare regeringar.

Jag tror att många av oss statsråd blev förvånade över att det på våra respektive ansvarsområden fanns så stora luckor som kunde nyttjas av kriminella personer – personer som inget hellre ville än att sko sig på välfärdsverksamheter.

Det här arbetet fortsätter med full kraft. Det drivs av alla relevanta ministrar, inte minst av socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall.

Fru ålderspresident! Jag noterar återigen att jag inte fick något svar om vilka testosteronnivåer man ska ha haft – och under hur lång tid – för att räknas som det ena eller det andra eller för att kunna delta i tävlingar och så vidare. Det säger väl någonting om svårigheten för politiker att gå in och avgöra detta. Det är bättre att förbunden bestämmer vilka regelverk som krävs utifrån respektive idrott. Det handlar om hur man ska värna att kvinnor och män kan delta på lika villkor och under rättvisa förhållanden i idrott.

Jag konstaterar i mitt svar och i den här debatten att flera förbund arbetar mycket aktivt med de här frågorna. Man värnar dam- och herrklasser på olika sätt just för att värna rättvisa och möjligheten för kvinnor och män att delta under lika och bra förutsättningar som upplevs som rättvisa av alla. Det tycker jag är bra, och jag tycker att det är bra att man utformar reglerna utifrån de respektive förbundens förutsättningar.

Jag konstaterar att regeringens ingång i de här frågorna handlar om att värna jämställdhet och att värna möjligheten för kvinnor och män att delta i idrott. Vi ställer också krav på att idrotten ska rapportera tillbaka till regeringen hur man arbetar med detta.

Jag konstaterar också att det inte är regeringens uppfattning att vi i detalj ska styra över respektive idrottsförbunds egna tävlingsbestämmelser. Det görs bäst av dem som bäst känner till förutsättningarna – det handlar om att värna lika och rättvisa förutsättningar för idrott.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru ålderspresident! Som jag redan har konstaterat i den här debatten är det tydligt från regeringens sida att bidraget till idrotten ges under förutsättning att flickor och pojkar respektive kvinnor och män får lika förutsättningar att delta i idrottsverksamhet – det är viktigt. Det gäller naturligtvis – för att svara på Sara Gilles fråga – även för elitverksamhet att det ska vara på det sättet. Men det är också rimligt att de respektive idrottsförbunden i detalj utformar detta och att de sedan rapporterar tillbaka till regeringen hur de arbetar med dessa frågor.

Jag konstaterar att många förbund arbetar aktivt med de här frågorna. Sara Gille och flera andra debattörer lyfter själva World Athletics arbete eller Svenska Friidrottsförbundets arbete, för den delen, kring dessa frågor.

Att man inte i detalj skulle vilja reglera 72 idrottsförbund och exakt hur de ska förhålla sig till sina egna tävlingsregelverk handlar inte om någon postmodern ideologi. Det handlar om praktisk klokskap och kompetens – vem som är bäst på att avgöra vad som är relevant för de olika idrotterna för att kvinnor och män ska kunna delta på lika villkor.

Frågor tillbaka till debattörerna blir då: I hur många månader ska man ha haft en låg testosteronnivå, till exempel? Vem ska avgöra det? Ska politiker gå in och detaljreglera detta? Jag tror att det är dåligt. Jag tror att det är bättre att idrottsförbunden själva gör detta under de grundläggande premisserna om att värna rättvisa tävlingsvillkor och lika möjligheter för kvinnor och män att delta i idrott.

Fru ålderspresident! Jag har redogjort för de allmänna utgångspunkterna här. Det gjorde jag inte bara i största allmänhet, för att man inte vågar säga något annat, utan det gjorde jag därför att det är detta som vägleder oss i arbetet gentemot Riksidrottsförbundet, som är fritt och självständigt i Sverige. Det är de som utformar tävlingsregelverken. Om man vill ha det på ett annat sätt kan man förstås driva det.

Jag ser att det i grunden handlar om en kompetensfråga. Vi har 72 specialidrottsförbund, som naturligtvis är de som är bäst lämpade att bestämma vilka tävlingsbestämmelser som i detalj ska gälla för de olika sakerna, eftersom det också skiftar mellan idrotter vad som är relevant och inte.

Som jag sa är det viktigt att reglerna upplevs som rättvisa av alla som deltar och att kvinnor och män kan delta på lika villkor. Vi välkomnar också att idrottsrörelsen både nationellt och internationellt uppmärksammar dessa frågor och arbetar aktivt med att utveckla tydliga regelverk och tävlingsformer som gör att de upplevs som rättvisa och möjliggör lika deltagande för kvinnor och män. Det är ganska rimliga utgångspunkter, tycker jag.

Därutöver är det rimligt att idrottsförbunden själva utformar sina tävlingsregelverk. Om politiker ska göra detta i detalj tror jag att risken är att det blir ett sämre regelverk, helt enkelt. Det handlar om hur man ser på idrottens självständighet och idrottens självständiga möjlighet till organisering.

Fru talman! Sara Gille har frågat mig om jag anser att det är förenligt med jämställdhetsmålen att biologiska män tillåts tävla i damklasser inom svensk idrott.

Sara Gille har även frågat mig om jag och regeringen avser att ta initiativ till riktlinjer eller lagstiftning som säkerställer rättvisa och könsbaserade tävlingsvillkor inom svensk idrott.

Sara Gille har också frågat mig hur jag ser på World Athletics beslut att införa en separat kategori för transatleter och om detta är något Sverige bör verka för även inom andra idrotter.

Slutligen har Sara Gille frågat mig vad jag och regeringen gör för att skapa ett klimat där kvinnliga idrottare tryggt kan uttrycka sin oro och sina åsikter i dessa frågor utan att riskera repressalier eller stigmatisering.

Jag instämmer med Sara Gille om vikten av att säkerställa en jämställd idrott där alla kan delta på lika villkor. Regeringen anser att idrotten ska vara öppen, jämställd och tillgänglig för alla oavsett till exempel kön, könsidentitet, etnisk tillhörighet, funktionsvariation eller socioekonomisk bakgrund. Inte minst inom barn- och ungdomsidrotten och inom breddidrotten är idrotten en viktig arena för social gemenskap, hälsa och utveckling.

I det idrottspolitiska målet framgår att idrotten ska vara jämställd och att alla i Sverige ska ha möjlighet att motionera och idrotta. I de förutsättningar regeringen ställer upp för det årliga statliga bidraget om 2,1 miljarder till idrotten framgår vidare att bidraget bland annat ska främja en jämställd idrott.

Statens idrottspolitik och den svenska idrottsmodellen bygger på en fri och självständig idrottsrörelse. Det innebär att idrottsrörelsen själv beslutar om sina regelverk och villkor för till exempel deltagande i olika tävlings- och idrottsevenemang. Det är inte regeringens roll att besluta om riktlinjer eller ytterligare lagar för att styra idrottens tävlingsregelverk.

Frågan om könstillhörighet och biologiskt kön i relation till tävlingsidrott är komplex, och dess relevans varierar mellan olika idrotter. Regeringen välkomnar att idrottsrörelsen, både nationellt och internationellt, uppmärksammar dessa frågor och aktivt arbetar med att utveckla tydliga regelverk och tävlingsformer. Det är centralt att deltagande i tävlingar sker på lika villkor och att idrottens regelverk är och upplevs som rättvisa av samtliga utövare.

Det internationella friidrottsförbundets och Svenska Friidrottsförbundets policy och regelverk för transkvinnors tävlande är exempel på hur idrotten själv inom sina förbund tar ansvar för att hantera dessa frågor, något som regeringen ser positivt på.

Vad gäller Sara Gilles fråga om att kvinnliga idrottare fritt ska kunna uttrycka sina åsikter gäller yttrandefriheten även inom idrotten. Att idrotten ska vara trygg, inkluderande och demokratisk är en viktig fråga för regeringen, och inom Riksidrottsförbundet är arbetet för en trygg idrott för alla en prioriterad fråga. Regeringen följer noga detta arbete och ställer bland annat krav i riktlinjerna till Riksidrottsförbundet på att resultat och effekter av idrottsrörelsens arbete för en trygg idrott årligen ska redovisas.

Vi har stort förtroende för idrottsrörelsens vilja och förmåga att hantera denna fråga och följer noga utvecklingen.

Fru talman! Jag tackar för diskussionen.

Det är viktigt för regeringen att tydliggöra alla människors rätt till religionsfrihet och föreningsfrihet, vilket innefattar både rätten att kritisera religioner i Sverige och rätten att utöva sin religion utan att bli utsatt för hat, hot eller olika typer av våldsyttringar. Detta är helt centralt i ett demokratiskt samhälle och något som vi verkligen vill värna.

Jag vill i det här sammanhanget understryka att vi sedan årsskiftet har nya villkor för bidragsgivning till religiösa samfund och till civilsamhället i övrigt för att göra det lättare för myndigheterna att stoppa bidrag till extremistiska organisationer eller miljöer som är antidemokratiska.

Det här är viktiga saker, för det är angeläget att alla organisationer som får stöd i Sverige lever upp till krav som är rimliga att ställa när det gäller demokratiska värden och att det inte bedrivs någon typ av extremistisk eller våldsbejakande verksamhet. Syftet är att stärka legitimiteten för stödet till de organisationer och trossamfund som bedriver en verksamhet som är viktig för medlemmarna men som också bidrar mycket i det svenska samhällslivet, vilket majoriteten gör.

Det är angeläget att vi håller religionsfriheten och föreningsfriheten högt och att alla människor känner att de kan leva i linje med sin religion, söka samvaro och samhörighet med trosfränder och uttrycka sin religiösa och kulturella identitet i Sverige. Jag är glad för att det råder bred enighet om detta.

Vi behöver alltid arbeta med att stävja extremism, våldsbejakande yttringar och hot mot människors möjlighet att åtnjuta sina fri- och rättigheter. Många människor som har kommit till vårt land har ju flytt från sammanhang där sådana rättigheter under årtionden har förtrampats.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det blir en annorlunda debatt när en debattör går i polemik med en interpellant som inte är här. Icke desto mindre finns det förstås skäl att prata om dessa viktiga frågor. Här delar jag såväl interpellantens som Nima Gholam Ali Pours uppfattning.

Låt mig understryka det jag sa i mitt svar. Det är oerhört viktigt med religionsfrihet och föreningsfrihet i Sverige, alltså rätten att tillsammans med andra utöva och uttrycka sin tro också i det offentliga rummet.

På en punkt delar jag Nima Gholam Ali Pours uppfattning, och det är att det givetvis ska vara möjligt att precis som med andra religioner kritisera och diskutera islam i Sverige. Det är en självklarhet i ett land där man har ett fritt åsiktsutbyte och möjlighet att diskutera och kritisera, också i skarpa ordalag, såväl religioner som annat.

Jag delar dock inte bilden att det inte finns hot mot muslimer i Sverige. I dag har vi hört att polisen misstänker att någon utförde någon typ av attentat mot en moské i Uddevalla under ramadan då det fanns personer i moskén. Vi vet inte motivbilden, men det är inte första gången. Jag har på senare år tyvärr haft skäl att ringa flera moskéer som har blivit utsatta för vandalisering och attentat, så det är på riktigt. Detta leder givetvis till en rädsla och otrygghet hos muslimer i Sverige. Ser inte också ledamoten Nima Gholam Ali Pour detta?

Jag tycker att det är väldigt viktigt att motverka denna typ av hot och hat och, som jag sa i mitt svar, stärka säkerheten runt moskéer för att på olika sätt bidra till mer trygghet för personer som vill utöva sin religion.

Detta gäller i synnerhet också den judiska gruppen, som ledamoten nämnde. Här gör regeringen stora satsningar. Vi bygger ut möjligheten att få stöd över längre tid och förenklar processen för att få stöd för säkerhetsarbete. Polisen gör också insatser för att stärka tryggheten runt judiska institutioner, synagogor och annat. Detta är otroligt angeläget. Vi har haft judiskt liv i Sverige i 250 år, och det utgör ett stort bidrag till det svenska samhället som vi ska värna, precis som vi ska värna judars rättighet att tillsammans med trosfränder uttrycka sin religion och kultur på olika sätt utan att de känner sig hotade.

Det är angeläget att vi klarar av att både ha kritik och värna alla människors självklara rätt till religion. Ett skäl till att muslimer kommer till Sverige är att de har blivit förtryckta i islamistiska diktaturer som inte tillåter olika varianter av islam. Trots att de själva är muslimer har de flytt undan islamismen till Sverige.

Världen är komplicerad och svår, inte enkel och svartvit. Icke desto mindre gäller de grundlagsfästa rättigheterna alla i Sverige, och de gäller naturligtvis också muslimer.

Fru talman! Vasiliki Tsouplaki har frågat mig hur jag avser att garantera att muslimer kan organisera sig fritt utan att riskera stigmatisering eller misstänkliggörande och vad jag ämnar göra för att stärka säkerheten och öka tryggheten runt moskéer.

Låt mig slå fast att både föreningsfriheten och religionsfriheten utgör en del av de grundläggande fri- och rättigheterna i Sverige. Regeringens utgångspunkt är att trossamfunden har en viktig roll för sina medlemmar och genom det arbete de bedriver också för samhället i stort. De bidrar också till att hålla det demokratiska samtalet levande. Rätten att utöva sin tro öppet, fullt ut och tillsammans med trosfränder är central i vårt samhälle.

Det finns, som interpellanten lyfter fram, problem med att hat och hot riktas mot personer som uttrycker sin religiösa eller kulturella tillhörighet. Därför presenterade regeringen i december 2024 en ny handlingsplan mot rasism och hatbrott. Den nya handlingsplanen är en kraftsamling i arbetet med att bekämpa rasism i stort men också för att med olika åtgärder synliggöra och motverka specifika former av rasism, däribland antimuslimsk rasism. Arbetet på området ska bli träffsäkert, utvärderingsbart och långsiktigt. Ett särskilt fokus läggs på områdena skola, rättsväsen, välfärd och arbetsliv.

När det gäller säkerheten vid moskéer har regeringen under mandatperioden kraftigt ökat statsbidraget för säkerhetshöjande åtgärder till organisationer inom det civila samhället till 84 miljoner kronor och flyttat handläggningen av stödet till Myndigheten för stöd till trossamfund. Detta bidrag är ett komplement till det arbete Polismyndigheten gör för att bidra till en ökad trygghet runt bland annat moskéer. Bland de organisationer som sökt och beviljats stöd finns organisationer som ingår i det muslimska civilsamhället.

Jag vill vidare i detta sammanhang nämna att regeringen gav Myndigheten för stöd till trossamfund uppdraget att genomföra insatser för att stärka trossamfundens säkerhet. I uppdraget ingick att genomföra kunskapshöjande insatser på regional nivå riktade till trossamfund, kommuner, länsstyrelser och andra myndigheter. Myndigheten för stöd till trossamfund redovisade detta uppdrag i början av året, och deras slutsatser bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

De grundläggande principer vårt samhälle vilar på måste försvaras och främjas. Detta är en viktig fråga för regeringen. Låt mig därför avslutningsvis än en gång betona att rätten att utöva sin tro öppet, fullt ut och tillsammans med trosfränder är central i vårt samhälle.

Andre vice talmannen meddelade att interpellanten anmält att hon var förhindrad att delta i debatten.

Fru talman! Jag är inte det minsta uppretad. Om använd talartid är ett mått på hur uppretad man är tror jag att vi har problem, för då skulle många i den här kammaren kunna uppfattas som mycket uppretade närmast hela tiden. Det är nog bra att ha andra indikatorer på det.

Jag läser förstås Centerpartiets följdmotioner. Jag läser också intervjuer med partiledare då och då. Jag konstaterar att Centerpartiet inte tycks vilja genomföra gårdsförsäljning utan tror att det kommer att skada mikrobryggerierna och dra undan mattan för dem – jag tror det var en formulering som användes i något sammanhang.

Det är inte den bild jag har fått av Christofer Bergenblock här, utan han har varit engagerad för detta. Nu gör vi det som har efterfrågats, nämligen inför en möjlighet att parallellt med detaljhandelsmonopolet köpa med sig en liten mängd alkohol från andra ställen.

Vad gäller grundlagen tycker jag att man ska ha respekt för den. Jag refererade specifikt till frågan om beredningskravet är uppfyllt för en specifik åtgärd relaterad till matkravet eller inte. När man kommer till riksdagens kammare tycker jag att man ska ha bra svar. Har man inte det ska man inte säga något. Det pågår en beredningsprocess. Jag tycker faktiskt att man ska respektera de beredningskrav som finns när det gäller den här typen av frågeställningar. Det var det jag syftade på, inte en diskussion kring vad man tycker om matkravet i allmänhet. Det har jag redogjort för.

Vi ser problem med dagens matkrav. Vi ser att det inte är tillräckligt enhetligt och att det behöver bli enklare jämfört med hur regelverket ser ut i dag. Det är den riktning utifrån vilken regeringen arbetar. Vi får återkomma när beredningarna är avslutade och vi kan berätta mer om hur vi ser på detaljerna i detta.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Man ska förstås våga en massa här i världen, inklusive att debattera saker, men jag tycker också att man ska ha respekt för grundlagen. När det handlar om att svara på frågor om huruvida beredningskravet är uppfyllt för att genomföra exakt det här eller det där förslaget tror jag inte att man liksom ska ”våga” spekulera kring det, utan då ska man veta det ena eller det andra när man säger det. Den typen av frågeställningar har med grundlagen att göra, och det vet också Christofer Bergenblock.

Jag debatterar gärna olika förslag. Jag har inte svårt att se de begränsningar som dagens utformning av matkravet innebär och de ibland, som man kan uppfatta det, godtyckliga skillnader som finns till exempel mellan kommuner. Jag har ju tydligt angett en riktning för vårt arbete, nämligen att vi vill förenkla och förtydliga regelverket kring detta och göra det mer enhetligt. Jag har också i något sammanhang sagt att jag ser möjligheter att gå längre än vad utredningen har föreslagit i det avseendet. Det är de besked som vi ger kring detta.

Jag vill också säga att vi har många produkter som vi behöver bereda på departementet. Vi har till exempel ägnat betydande tid och möda åt att lägga fram en proposition om gårdsförsäljning av alkohol, något som Christofer Bergenblock flera gånger här i kammaren har efterfrågat från mig, med ett rigoröst och mycket noggrant beredningsarbete. Vi har gjort någonting som Christofer Bergenblocks parti inte har lyckats med när de har samarbetat i regeringsställning. Nu kommer det på plats till sommaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu har jag noterat att Christofer Bergenblocks partiledare har gått ut och sagt att vi borde skrota det här innan det genomförs. Det kommer att sänka de små mikrobryggeriernas möjligheter och dra undan mattan för dem, säger han. I stället ska vi ha en ny utredning som ska ta ytterligare år på sig och inhämta synpunkter från ytterligare hundratals remissinstanser. Är detta Christofer Bergenblocks uppfattning? Ska vi inte genomföra det som Christofer Bergenblock har efterfrågat här i kammaren nu till sommaren?

Vi har också tagit fram en proposition om lustgas, något som har varit helt oreglerat. Det kommer också ur den utredning som Christofer Bergenblock hänvisar till. Det har varit väldigt viktigt att få på plats en reglering kring en helt oreglerad situation. Det tror jag att Christofer Bergenblock och jag är helt överens om. Frågorna om skador kring lustgas är viktiga, och därför har vi valt att snabbspåra detta.

Jag ser som sagt framför mig att matkravet behöver förändras. Det behöver bli enklare och mer enhetligt och förutsägbart än vad det är i dag, för i dag är det inte ändamålsenligt. Däremot är det klart att det finns argument för att ha ett matkrav, och utredningen redogör för dessa. Sedan kan man värdera argumenten på olika sätt, och det har jag respekt för.

Nu pågår ett beredningsarbete där vi tar in remissynpunkter och annat kring de här frågorna.

Fru talman! Christofer Bergenblock har frågat mig om jag delar uppfattningen att det genom utredningen En trygg uppväxt utan nikotin, alkohol och lustgas nu finns ett tillräckligt beredningsunderlag för att gå vidare med förslag om ändringar i alkohollagen för att avskaffa det så kallade matkravet. Christofer Bergenblock har även frågat om jag avser att lägga fram förslag om att avskaffa alkohollagens krav på att serveringsstället ska ha eget kök i anslutning till serveringslokalen. Slutligen har Christofer Bergenblock frågat mig om jag avser att lägga fram förslag om att avskaffa alkohollagens krav på att serveringsstället ska tillhandahålla lagad eller på annat sätt tillredd mat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Riksdagen har tillkännagett för regeringen att regeringen bör se över frågan om serveringstillstånd i alkohollagen i syfte att skapa ett enklare och mindre godtyckligt regelverk (bet. 2021/22:SoU10, rskr. 2021/22:150). På sidan 34 i betänkande 2021/22:SoU10 står det: ”Bland annat bör man utreda ett slopande av dagens krav för stadigvarande serveringstillstånd om att serveringsställen måste ha eget kök i anslutning till serveringslokalen samt tillhandahålla lagad eller på annat sätt tillredd mat. Lagstiftningen behöver moderniseras och anpassas till dagens samhälle och det behöver bli enklare för seriösa aktörer att få stadigvarande serveringstillstånd än vad det är i dag.”

I juli 2022 tillsattes en utredning som bland annat hade i uppdrag att bedöma utrymmet för och behovet av lättnader i regelverket för att få serveringstillstånd samt överväga om kraven kan moderniseras, förenklas och förtydligas utan att göra avkall på skyddsintresset. Utredningen lämnade sitt betänkande En trygg uppväxt utan nikotin, alkohol och lustgas, SOU 2024:23, den 25 mars 2024.

I budgetpropositionen för 2025, proposition 2024/25:1, har regeringen bedömt att tillkännagivandet är tillgodosett och slutbehandlat.

Utredningens betänkande har remissbehandlats och bereds nu i Regeringskansliet. Regeringens målsättning är att skapa ett enklare och mer enhetligt regelverk för serveringstillstånd.

Fru talman! Detta är en fråga som vi har utrett under mycket lång tid. Jag har själv varit med och tillsatt flera utredningar under allianstiden. Sedan har vi fortsatt att bereda frågan.

Den har varit komplicerad och svår. Det har den varit eftersom utgångspunkten för hela det här arbetet, inklusive det arbete som jag och regeringen nu mycket noggrant har bedrivit, har varit att vi vill värna detaljhandelsmonopolet samtidigt som vi möter efterfrågan och öppnar för möjligheten att på mindre och hantverksmässiga tillverkningsställen, där man gör alkoholhaltiga drycker, ha en begränsad försäljning. Jag vet att detta välkomnas av dryckestillverkare, besöksnäring, landsbygd och också, förstås, städer.

Jag vill återigen understryka att vi har redovisat vår EU-rättsliga analys. Vi menar att det här är förenligt med EU-rätten. En indikation på detta var att EU-kommissionen inte kom med några invändningar mot vårt förslag under frysningsperioden. Skulle det här så småningom prövas i EU-domstolen menar vi att det är gårdsförsäljningen som kan underkännas, inte detaljhandelsmonopolet. Det är vår uppfattning efter det omfattande beredningsarbete som gjorts – med en mycket god juridisk expertis, vill jag säga – på Regeringskansliet.

Vi gamblar inte. Vi gör det här för att värna detaljhandelsmonopolet, som är viktigt för folkhälsan och för att det ska finnas god service och tillgång till drycker i hela Sverige. Det är väldigt uppskattat också av mindre tillverkare. Men vi gör också detta för att erbjuda människor möjligheten att i samband med ett besök på en gård eller ett tillverkningsställe i övrigt köpa med sig en liten mängd alkohol av den sort som de just har upplevt ett kunskapshöjande seminarium, en föreläsning, en dryckesprovning eller en rundvandring omkring.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Tack, Karin Rågsjö, för ett anförande som innehöll både delar av mitt svar och dessutom en utmärkt plädering för varför Systembolaget är bra!

Det handlar naturligtvis om att man har en rigorös ålderskontroll, att man plockar bort ett vinstintresse och att man också har i uppdrag att begränsa alkoholens skadeverkningar – det är väldigt viktigt – men också om det faktum att man erbjuder ett rikt utbud av alkoholhaltiga drycker, och även andra drycker för den delen, runt om i Sverige. Det är en service som väldigt många människor uppskattar, och inte minst också de mindre tillverkarna av alkoholhaltiga drycker i Sverige: mikrobryggerier, gårdar, små och mindre hantverksmässiga destillerier och annat. De har Systembolaget som en väldigt viktig försäljningskanal. De vill inte bli av med Systembolagets detaljhandelsmonopol. Det är ju tydligt när man frågar dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Karin Rågsjö säger att det inte har funnits några stora demonstrationer för detta. Men det finns ändå ett stort intresse, måste man nog säga, hos dem som bedriver småskalig, hantverksmässig produktion, där kunder går på evenemang, provning eller studiebesök. Då ska de sedan få möjlighet att köpa med sig en liten mängd av det som de har provat eller lärt sig mer om. Det tror jag för många framstår som relativt rimligt.

Karin Rågsjö pekar på att Systembolaget ska ha ensamrätt på försäljning. Ja, men vi har ju också restauranger som säljer alkohol. Min och regeringens uppfattning är att detta är ett annat sätt att sälja alkohol på än i detaljhandeln. Det hela är utformat på ett sådant sätt att det inte är detaljhandel. Det går inte att glida förbi och köpa en stor mängd alkohol på de här ställena, utan det är omgärdat med krav som innebär att det ska vara besöket som står i centrum. Besöket ska vara av viss varaktighet, det ska vara betalt, det ska ha ett innehåll och så vidare. Att barnfamiljer skulle kunna glida runt mellan ställena och köpa med sig olika saker tror jag alltså helt enkelt inte kommer att hända. Men vi får naturligtvis följa upp och utvärdera reformen efter hand.

Jag är en varm anhängare av Systembolagets monopol. Jag tycker att det är väldigt viktigt, och det är också väldigt uppskattat av svenska folket. Det har varit en av de helt avgörande premisserna för regeringen när vi har gått in i arbetet med att bereda och ta fram förslaget att vi skulle värna detaljhandelsmonopolet men samtidigt erbjuda möjlighet till småskalig och hantverksmässig försäljning av alkoholhaltiga drycker i ett sammanhang där besöket står i centrum.

Fru talman! Vi har omfattande redogjort för vårt förslag i den proposition som vi har lämnat till riksdagen.

Jag vill börja med att säga att jag välkomnar Karin Rågsjös och andras engagemang. Vi behöver ha en rimlig syn på alkohol. Det är också viktigt att konstatera att alkohol inte är vilken dryck som helst. Det är en dryck med omfattande skadeverkningar i vårt samhälle. Den har negativa medicinska och sociala effekter. Detta är viktigt att komma ihåg när man utformar politik och att hela tiden ha med sig när man gör bedömningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är just därför som vårt gårdsförsäljningsförslag är, skulle jag säga, en lagom svensk reform som tar hänsyn till det som Karin Rågsjö beskriver: vikten av att värna detaljhandelsmonopolet i Sverige. Detta är väldigt angeläget för oss. Jag vet att det är angeläget också för WHO, som lyfter fram detta i rapporter och annat och tittar på de nordiska modellerna och vad de har inneburit för att minska tillgängligheten till alkohol, till exempel.

Jag tycker att det är angeläget att vi diskuterar detta och också lyfter att alkohol inte är vilken vara som helst. Det är därför vi har ett väldigt balanserat förslag som vi bedömer är förenligt med EU-rätten och som vi, liksom den utredning som har utrett frågan, också bedömer inte har någon stor påverkan på folkhälsan.

Det vi gör är att skapa en försäljningsmöjlighet i samband med ett betalt studiebesök, en föreläsning, en dryckesprovning eller sådant. Det är begränsningar som innebär att gårdsförsäljningen inte är något alternativ till Systembolagets detaljhandelsmonopol utan en annan typ av försäljning, som sker under speciella former just för att gårdar eller andra tillverkare som bedriver tillverkning småskaligt och hantverksmässigt ska kunna utveckla sin verksamhet och också erbjuda besökare att få köpa med sig en liten mängd vid ett sådant här besök.

Vår bedömning är att detta är förenligt med EU-rätten. En indikation på detta är också att kommissionen, som har i särskilt uppdrag att vakta över fördraget, inte kom med något yttrande i samband med den frysningsperiod som vi hade kring lagförslaget. Det är alltså en indikation på att de inte hade några invändningar.

Vi skulle inte lägga fram detta om vi inte kände oss trygga med att det inte innebär någon risk för detaljhandelsmonopolet. Ytterst är det naturligtvis en fråga för EU-domstolen att ta ställning till, men då är det vår uppfattning att det är gårdsförsäljningen som kommer att prövas och inte detaljhandelsmonopolet.

Vi har också valt att göra lagstiftningen tillfällig just för att ha både hängslen och livrem i sammanhanget, som Karin Rågsjö också pekar på i sitt anförande.

Fru talman! Karin Rågsjö har frågat mig vilka skäl som ligger till grund för min och regeringens bedömning att detaljhandelsmonopolet säkras med gårdförsäljningsförslaget när många experter, nu senast WHO Europa, säger motsatsen. Karin Rågsjö har även frågat mig om jag anser att det finns en osäkerhet kring hur EU-domstolen skulle bedöma det svenska gårdsförsäljningsförslaget och den stora risk det skulle kunna medföra för det svenska detaljhandelsmonopolet samt om jag avser att vidta några åtgärder utifrån min ståndpunkt.

Genom förslaget till ändring i alkohollagen (2010:1622) införs en tidsbegränsad möjlighet till småskalig gårdsförsäljning av alkoholdrycker. Syftet med de nya reglerna är att förbättra förutsättningarna för småskaliga dryckesproducenter genom att främja lokal besöksnäring och måltidsturism. Genom att det införs ett krav på deltagande i ett besöksarrangemang kopplas gårdsförsäljning till besöksnäringen.

Fokuset vid gårdsförsäljning är den hantverksmässiga dryckesproduktionen och besöksupplevelsen, som ska ha ett kunskapshöjande inslag. Genom att ställa krav som innebär att gårdsförsäljning tydligt knyts till besöksnäring och lokal produktion säkerställs att försäljningen kommer att bedrivas på ett sådant sätt och vara av sådan begränsad omfattning att den inte utgör ett alternativ till den detaljhandel som Systembolaget bedriver. Reformen är efterlängtad och väntas gynna besöksnäringen i hela Sverige och öppna för fortsatt utveckling av en växande bransch, samtidigt som folkhälsan värnas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Alkoholkonsumtion är förknippad med flera olika hälsorisker. Därför föreslås utöver kravet på besöksarrangemang flera begränsningar i möjligheten att bedriva gårdsförsäljning. Att möjligheten till gårdsförsäljning begränsas till tillverkare i Sverige är också en förutsättning för ett välfungerande tillsynssystem som kan säkerställa att alkohollagens regler följs. Även krav som innebär begränsningar av hur mycket som får säljas till en kund per köptillfälle och under vilka tider som gårdsförsäljning får bedrivas begränsar tillgängligheten och säkerställer därmed ett fortsatt högt skydd för folkhälsan. Begränsningarna minskar risken för negativ påverkan på människors hälsa och liv och innebär att skyddet för barn och unga upprätthålls.

Syftet med reformen är att främja lokal besöksnäring i hela landet. Samtidigt innebär den att konsumenters tillgång till alkohol ökar. Förslaget är därför utformat så att syftet med reformen uppnås, samtidigt som det höga skyddet för folkhälsan bibehålls genom att tillgången till alkohol begränsas.

Avseende Karin Rågsjös andra fråga framgår det av propositionen att regeringen gör bedömningen att den modell för gårdsförsäljning som nu är aktuell prövas enligt artiklarna 34 och 36 i fördraget om EU:s funktionssätt medan detaljhandelsmonopolet prövas enligt artikel 37 i samma fördrag. Den risk som regeringen beskriver på det ställe som Karin Rågsjö citerar handlar inte om att detaljhandelsmonopolet som sådant skulle sättas i fråga utan om att gårdsförsäljning i den form som regeringen föreslår skulle kunna bedömas som ett handelshinder enligt artikel 34. Regeringens uppfattning är att handelshindret i så fall går att rättfärdiga. Regeringen bedömer därmed att det är förenligt med EU-rätten att införa småskalig gårdsförsäljning samtidigt som detaljhandelsmonopolet värnas.

Frysningsperioden, det vill säga den tid under vilken organisationer och medlemsstater har möjlighet att invända mot förslag som påverkar den inre marknaden, har löpt ut, och EU-kommissionen fann inte skäl att lämna ett utlåtande.

Fru talman! Om vi tittar på historien ser vi att utvecklandet av vaccin har varit en av de största händelserna i mänsklighetens historia. Det har räddat liv och gett människor livskvalitet. Inte minst barn som aldrig tidigare haft den chansen har fått överleva tack vare breda vaccinationsprogram.

Covid-19-vaccin har räddat miljontals liv, och det är viktigt att vi fortsätter att vaccinera dem som ska ha vaccin och att vi fortsätter att vara noggranna och rigorösa när det gäller att kontrollera, utvärdera och följa effekten av vaccinerna.

Covid-19-vaccinerna har, säger Elsa Widding, använts utan vedertagna tester för effektivitet och säkerhet, men så är inte fallet. De har genomgått omfattande tester för just detta. Jag har redogjort för hur det går till, med preklinisk och klinisk fas och därefter en godkännandeprocess i flera steg. Nu är de fullt godkända för användning. Miljarder doser covid-19-vaccin har använts i världen, och förhållandevis få biverkningar har rapporterats.

Det är angeläget att ha en hög beredskap för att skydda medborgarna från allvarlig sjukdom och död. Detta är ett viktigt uppdrag för varje regering, och det är ett viktigt uppdrag för mig. Jag tar det på största allvar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.