Jakob Forssmed

Fru talman! Som jag inledde med att säga i mitt svar är det den samlade bilden, när man väger samman de tillgängliga studier och de tillgängliga data som finns, som behöver gälla. Den gemensamma vetenskapliga bedömningen är att vaccin är en av de mest effektiva metoderna för att förebygga dödliga sjukdomar och rädda liv. Det gäller också vaccinerna mot covid-19.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I vetenskapssamhället råder en bred konsensus om detta. Bara ett exempel på det är att man valde att tilldela upphovsmännen till mRNA-vaccinet Nobelpriset i fysiologi och medicin, i konkurrens med andra metoder som förbättrar människors liv eller räddar liv.

Jag upprepar återigen att covid-19-vaccinerna liksom andra läkemedel och vacciner har gått igenom en noggrann utvärderingsprocess i flera steg. Varje vaccin genomgår en preklinisk och en klinisk utvärdering där vaccinet testas och utvärderas vad gäller både skydd mot sjukdom och biverkningar. När vaccinet väl godkänts övervakas eventuella biverkningar löpande. Som jag också har redogjort för har Läkemedelsverket fått i uppdrag från mig och regeringen att göra fördjupade övervakningar på det här för att följa utvecklingen och ha span på om det dyker upp biverkningar som inte har känts till tidigare och då kunna initiera studier kring detta.

Nya vacciner godkänns centralt inom EU. Det innebär dessutom att varje godkänt vaccin granskas av experter från alla medlemsländer. Detta är en oerhört rigorös och omfattande process där alla medlemsländers experter involveras. Som sagt har vi därefter övervakningsmekanismer för att följa det. Och de rapporterade biverkningarna av vaccinet till Läkemedelsverket är nu på en mycket låg nivå.

Jag har god tilltro till den process som finns för kontroll och övervakning av läkemedel och vaccin. Det är väldigt viktigt att vi har bra sådana processer som förstås också läser av vetenskapen och följer den vetenskapliga utvecklingen kring våra vacciner och tar in det i sina bedömningar.

Det är viktigt att vi fortsätter att använda vaccinet för att hindra allvarlig sjukdom och död i riskgrupper och att vi följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Det är nämligen fortsatt en sjukdom som orsakar lidande och i vissa fall död. Därför är det viktigt att särskilt personer i riskgrupp har ett bra skydd mot allvarlig sjukdom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Ibland får man under dessa interpellationsdebatter en känsla av att pandemin aldrig har hänt, att det inte fanns en ny svår sjukdom. Vi har hört vittnesmålen från dem som jobbade i intensivvården när pandemin slog med full kraft mot Sverige, Europa och alla länder i hela världen. Vaccinerna var otroligt viktiga för att vi skulle kunna öppna våra samhällen, inte skulle bli begränsade eller behöva självisolera oss, som skedde under pandemin. Det är inte samma sak som att vi skulle ha tummat på någonting.

Precis som jag har redogjort för har de olika stegen gåtts igenom, prekliniskt, kliniskt och sedan en godkännandeprocess i flera steg. Det här kan dessutom följas upp efteråt. Det är 13 miljarder doser av vaccinet som har administrerats i världen. Genomgångar visar att miljontals liv har räddats tack vare vaccinerna.

När det samlade vetenskapssamhället gör sina sammanställningar av detta är det tydligt att vaccin är en bra och effektiv metod mot svår sjukdom och död. Risken för att infekteras har varierat med olika virusvarianter. Det kan också vara så att vaccin har mindre effekt mellan virusvarianter och annat. Olika studier har också olika brister. Det är därför man behöver se på de samlade studierna.

De studier som Elsa Widding redovisar har sitt värde, men de har också sina brister, som forskarna själva redogör för i studierna. De har inte haft tillgång till data om risk eller tidigare infektioner, som också spelar en roll.

Enskilda studier får man tolka med viss försiktighet, och sedan får man gå på en samlad vetenskaplig konsensus. I det här fallet råder inga tvivel om att vaccinerna är säkra och har varit viktiga för att motverka svår sjukdom och död – och fortfarande är det. Vi ska inte så tvivel om detta när det inte finns underlag för att göra det.

Myndigheterna har i uppdrag att följa dessa frågor. Jag har stor tilltro till dem. Där jobbar den främsta expertisen med att granska, följa upp och initiera ytterligare studier. Läkemedelsverket har mitt uppdrag att följa upp om det kan vara så att det uppkommer nya biverkningar till följd av vaccinet som tidigare inte har varit kända. De kan alltså initiera studier om detta. Det är en självklarhet. Det är så vi jobbar, och det är så vi ska jobba – med öppna ögon för vad vi ännu inte vet om en ny och besvärlig sjukdom och om vacciner.

Jag vidhåller att de vacciner som används mot covid-19 är effektiva och säkra. Sedan finns kända biverkningar som är väl redovisade.

Fru talman! Elsa Widding har frågat mig vilka referenser och vilka granskade studier jag stödde mig på vid uttalandet i kammaren den 29 november 2024 där jag framförde att de vacciner som användes mot covid-19 är av god kvalitet, att de har genomgått en noggrann prövning och att de har räddat miljontals liv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag upprepar det jag tidigare har framfört, att processen för kontroll av vacciner är rigorös och omfattande, från det initiala forskningsstadiet till produktion, användning och uppföljning. Det finns således en stor mängd data tillgänglig som tillsammans tydligt visar att vaccination mot covid-19 har räddat liv – miljontals liv.

Det finns osäkerhetsfaktorer i alla studier, vilket också forskare har ett särskilt ansvar att belysa i presentationen av sina vetenskapliga studier. När det gäller vaccinationer mot covid-19 ser det vetenskapliga landskapet i dag helt annorlunda ut jämfört med hur det såg ut vid pandemins början. Det blir därför oerhört ansvarslöst att ta en enskild studie och lyfta fram den som den ultimata sanningen i alla situationer. Det bör alltid vara den samlade vetenskapliga bilden som utgör underlag för beslut.

Som jag har framfört tidigare genomgår alla läkemedel och vacciner, så även vaccin mot covid-19, en noggrann vetenskaplig prövning innan de kan godkännas. Klinisk effekt vägs mot risken för biverkningar. Innan ett vaccin får användas måste utredningarna landa i att vaccinet har en visad positiv nytta/risk-balans.

Det är nationella och internationella regelverk som sätter ramarna för prövningsprocessen, som syftar till att skydda befolkningens hälsa och säkerhet. Vaccinerna mot covid-19 har testats och granskats enligt samma standard som andra vacciner. Covid-19-vaccinerna har dessutom följts noga efter att de har börjat användas.

I Sverige är Läkemedelsverket ansvarig myndighet för utvärdering och uppföljning av läkemedels säkerhet och effektivitet, så också för vaccin mot covid-19. Som jag tidigare nämnt har Läkemedelsverket fått i uppdrag av regeringen att göra en kontinuerlig fördjupad säkerhetsuppföljning av vacciner mot sjukdomen covid-19. Detta uppdrag har i december 2024 förlängts till att gälla till och med 2027. Antalet rapporter om misstänkta biverkningar av covidvacciner som kommer in till Läkemedelsverket ligger nu på en mycket låg nivå.

Vidare ingår i Läkemedelsverkets uppdrag att rapportera in misstänkta biverkningar till den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA som samordnar säkerhetsövervakningen av covid-19-vaccin i Europa. EMA gör strukturerade och regelbundna sökningar i databaser för misstänkta biverkningar samt sammanställer vetenskaplig litteratur för att identifiera om det finns signaler om nya möjliga biverkningar.

Det aktuella kunskapsläget kan sammanfattas med att vaccination mot covid-19 är ett effektivt sätt att förebygga allvarlig sjukdom – trots uppkomst av nya varianter av virus – tack vare framtagandet av nya varianter av vaccinerna riktade mot de nyare virusvarianterna. Jag känner mig trygg med att de vacciner som används mot covid-19 är av god kvalitet, är säkra och är effektiva mot allvarlig sjukdom och död.

Fru talman! Tack, Kristoffer Lindberg, för den här diskussionen och debatten!

Som jag sa i mitt inledande svar genomför vi för närvarande en översyn av de förordningar som styr statligt stöd till civila samhällsorganisationer. Jag utesluter inte att också detta kan bli föremål för en översyn. Jag tackar för diskussionen och debatten om de här frågorna. De är oerhört angelägna.

Jag vill i sammanhanget också lyfta fram att det här stödet är oförändrat, ja, men att vi skjuter till 25 miljoner under treårsperioden som ligger framför oss i en särskild satsning på det civila samhällets organisationer just på landsbygden för att göra insatser för landsbygdsutveckling. Vi har också gjort satsningar under året på lokaler – inte specifikt på bygdegårdarna, korrekt, men på lokaler runt om i hela Sverige som används inte minst för idrottsändamål men som förstås också kan användas för andra ändamål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att det i allmänhet är oerhört angeläget att det finns en bra infrastruktur för det civila samhällets organisationer, och jag är glad för att det finns ett stort engagemang för detta. Det är någonting som bygger Sverige starkt. Det är någonting som skapar det här samhällskittet som vi så väl behöver i dessa tider.

Det är inte i civilsamhällets organisationer eller i samlingslokalerna som hatet och polariseringen som vi ibland ser i samhället föds, utan där växer någonting annat: förståelse, respekt, de värden som vi vill se känneteckna vårt land och även en sådan sak som kärlek.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Tack, Kristoffer Lindberg, för den här debatten!

Det är angeläget, tycker jag, att man synliggör betydelsen av en bra infrastruktur för civilsamhällets förutsättningar. Det tycker jag är utmärkt att man gör.

Jag kan spontant tycka att man inte ska snäva in definitionen för mycket, för då begränsar man också vad som är civilsamhället och vad som är möjligheterna i detta. Jag känner en viss tvekan inför den paragrafändringen. Det är klart att man kan säga att huvudsyftet inte är förströelse, som det står nu. Men samtidigt är det också angeläget att vi har platser där man kan träffas och hänga lite mer förutsättningslöst.

Jag ser med oro på en utveckling där förströelse erbjuds av stora techbolag och det är Tiktok som står för våra barns och ungas förströelse, inte det mänskliga mötet. Där spelar civilsamhället en roll när det erbjuder den här typen av mötesplatser, som man kanske behöver facilitera i ökad utsträckning. Det är i alla fall mitt intryck när konkurrensen är så stor från algoritmerna.

Att börja snäva in det här tycker jag alltså att man ska vara lite försiktig med att göra i det här läget. Interpellanten kan ha rätt i att det kan finnas skäl att göra det, men jag ser inte att det är ett stort problem i dag att det är för brett definierat vad man anser vara syftet med allmänna samlingslokaler. Risken finns att man begränsar civilsamhällets möjligheter att bedriva verksamheter som just nu behövs.

Jag tycker att civilsamhället ofta är fenomenalt på att se vad det behövs för nya insatser som det offentliga inte har sett. Man är snabbast på bollen när det gäller att hitta vägar framåt för nya behov i samhället såväl som för de redan existerande.

Jag tycker också att det är bra att Kristoffer Lindberg lyfter fram civilsamhällets roll när det gäller beredskapsfrågorna. Ibland blir beredskap mycket en fråga om hårda saker – hur mycket vi har i lager, vad vi kan klara, hur länge vi har den och den varan till försörjning och sådant. Det är ju jätteviktiga frågor. Men tilliten – att känna sina grannar, att ha ett fungerande sammanhang, att ha naturligt upparbetade kontakter med sin omgivning – är oerhört viktig också ur ett beredskapsperspektiv. Därför är det bra att också det belyses.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill bara lyfta fram, eftersom vi pratar om resurser till lokaler och anläggningar, att regeringen i år har anslagit 130 miljoner kronor extra utöver ordinarie anslag till inte minst idrottsanläggningar, idrottsmiljöer och idrottslokaler, som ibland också kan nyttjas för andra ändamål, för att förbereda för fritidskortet. Det är extra medel som kommer ut, vilket jag sett vid besök på en lång rad ställen. Man har kunnat flytta till större lokaler, man har renoverat, man har rustat upp och man har byggt ut. Det har skett under innevarande år, så det är en ytterligare satsning som jag tycker att det finns skäl att lyfta fram i den här diskussionen.

Fru talman! Först vill jag börja med att säga att det verkligen är angeläget med samlingslokaler, bygdegårdar, Folkets Hus, idrottsanläggningar och annat i Sverige. Det är en viktig del av den infrastruktur som vi behöver för alla mänskliga möten och all verksamhet som gör livet värt att leva och som tillhandahålls på ett fantastiskt sätt av många ideella organisationer.

Det är inte svårt att säga att man älskar dessa lokaler när man vet vad de fylls med för verksamhet och hur de möjliggör det ideella engagemanget, som är starkt och blomstrande i vårt land. Ibland när man lyssnar på debatten får man intrycket att det knappt finns, men det finns hur mycket som helst och lever i allra högsta grad. Det är en otroligt angelägen sak att se till att det finns goda förutsättningar för detta. Det är därför det här stödet finns – för att möjliggöra mer av det.

I det här sammanhanget vill jag säga att jag gärna vill att lokaler i allmänhet används lite mer som allmänna samlingslokaler. Jag tycker att vi har för många lokaler i Sverige som står tomma på kvällar och helger och som skulle kunna fyllas av liv. Det kan vara idrottshallar, matsalar och den typ av lokaler som finns i skolornas hägn och som jag inte tycker nyttjas på ett tillräckligt bra sätt.

Det är bland annat därför vi har bett Centrum för idrottsforskning att titta på om vi kan hitta goda exempel på hur man kan öppna upp fler lokaler på ett säkert, tryggt och bra sätt och sprida den typen av goda exempel över landet så att det kan ske i större utsträckning än i dag.

Därtill vill jag gärna lyfta fram att vi har avsatt ett nytt statsbidrag på 25 miljoner kronor årligen under perioden 2025–2027 till det civila samhällets organisationer för att stärka deras förutsättningar att verka och göra insatser för en hållbar regional utveckling och landsbygdsutveckling. Det är alltså ett särskilt riktat stöd just till civilsamhället för att de ska jobba med att hålla landsbygden levande på ett sådant fantastiskt sätt.

Värt att nämna är också det årliga bidraget om 10 miljoner kronor till icke-statliga kulturlokaler, som också hanteras av Boverket och som beslutas av Samlingslokaldelegationen, utöver det stöd som vi diskuterar just nu.

Kristoffer Lindberg nämnde den förändring som gjordes 2021. Då förändrades dock inte den delen av förordningen, utan den har varit oförändrad. Det är inte vi som har ändrat det här, men nu gör vi en översyn för att se och identifiera saker som kan vara hindrande på olika sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har samma ambitioner som Kristoffer Lindberg. Bra ansökningar om samlingslokaler ska naturligtvis kunna komma i fråga för olika aktörer, också de som finns på landsbygden. Jag uppfattar att det inte finns något hinder för detta i dag, men det kan likväl vara så att det finns skäl att se över olika formuleringar.

Låt oss ta det här i ett sammanhang när förordningarna ändå ses över, vilket vi gör nu. Det finns många paragrafer där, och det finns säkert skäl att diskutera så att det fungerar så bra som möjligt. Det är vi alltid öppna för.

Fru talman! Kristoffer Lindberg har frågat mig om regeringen avser att ändra i skrivningarna i 7 § förordningen om statsbidrag till allmänna samlingslokaler så att Boverket kan bevilja verksamhetsutvecklingsbidrag även till samlingslokaler på Sveriges landsbygder.

Fördelningen av det statliga stödet till allmänna samlingslokaler styrs av bestämmelser i förordningen (2016:1367) om statsbidrag till allmänna samlingslokaler. Syftet med statsbidraget till allmänna samlingslokaler är främst att bidra till att tillgodose föreningslivets behov av lokaler för sin verksamhet och för att förverkliga centrala demokratiska mål i samhället, kulturlivets behov av lokaler både för att sprida kultur och för skapande aktiviteter och spontana behov av lokaler för debatt och fritidssysselsättningar utanför det organiserade föreningslivet. Statsbidrag får lämnas i form av organisationsbidrag, investeringsbidrag och verksamhetsutvecklingsbidrag.

Enligt förordningen får särskilt ansökningar som gäller allmänna samlingslokaler i områden som saknar närhet till offentlig och kommersiell service prioriteras. Förordningen anger även att ansökningar som avser lokaler i områden med socioekonomiska utmaningar ska prioriteras.

Det är Boverket som prövar frågor om och betalar ut statsbidraget enligt förordningen. Besluten fattas av ett särskilt beslutsorgan inom myndigheten som benämns Samlingslokaldelegationen.

Antalet inkomna ansökningar till Boverket om statsbidrag till allmänna samlingslokaler ökade från år 2023 till år 2024. Under 2023 beviljades 58 av 244 ansökningar om investeringsbidrag respektive 20 av 59 ansökningar om verksamhetsutvecklingsbidrag.

Vidare beviljades organisationsbidrag till de tre samlingslokalorganisationerna Bygdegårdarnas Riksförbund, Folkets Hus och Parker samt riksorganisationen Våra Gårdar. Enligt uppgifter från Boverket har verksamhetsutvecklings- och investeringsbidraget haft ett högt söktryck under åren.

Likt föregående år söktes medel i högre grad från områden med socioekonomiska utmaningar, och detta gällde särskilt verksamhetsutvecklingsbidraget. Även andelen sökande som bedriver ungdomsverksamhet har varit särskilt hög när det gäller verksamhetsutvecklingsbidraget. Sökt belopp uppgick till cirka 73 miljoner kronor, varav 19,7 miljoner kronor beviljades i bidrag. Verksamhetsutvecklingsbidraget har främst gått till projektledning, utbildningsinsatser, resor och inköp av inventarier men även till anpassning av lokaler.

Jag delar Kristoffer Lindbergs uppfattning att bestämmelser om statsbidrag till allmänna samlingslokaler inte bör vara utformade på ett sådant sätt att de försvårar att statligt stöd kan beviljas till samlingslokaler i svenska landsbygder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Inom Regeringskansliet genomförs för närvarande en översyn av de förordningar som styr statligt stöd till det civila samhällets organisationer med anledning av bland annat införandet av det nya demokrativillkoret. I översynen ingår även att se över andra bestämmelser i förordningarna. Det kan bland annat avse frågan om det i nuvarande förordning finns bestämmelser som innebär att samlingslokaler i Sveriges landsbygder inte kan beviljas verksamhetsutvecklingsbidrag.

Herr talman! Jag tror att det viktigaste om man ska ha en bra elitverksamhet är ett stort urval och många som håller på länge. Det finns starka forskningsbelägg för just detta. Det var 17 forskare som skrev att man inte ska ägna sig åt tidig toppning och selektering. Men inom vissa idrotter ser vi att man tror sig kunna selektera fram de framtida elitspelarna redan när de är i 7-8-årsåldern. Det finns väldigt lite belägg i forskningen för att det fungerar. Dessutom riskerar det att leda till utslagning av barn som skulle kunna hitta samhörighet, identitet och tillhörighet i idrotten och få chansen att fortsätta länge. Men när deras lag slås sönder tappar de gnistan. Vi riskerar även att tappa framtida elit längs vägen.

Regeringen har sagt till Riksidrottsförbundet att vi vill se hur man arbetar mot tidig toppning och selektering. Elitverksamheten har sin plats, men inte bland 7-8-åringar utan längre upp i åldrarna.

Herr talman! Den gordiska gårdsförsäljningsknuten tycks vi ha huggit igenom. Att kommissionen inte hade synpunkter var givetvis ett slags kvitto på detta.

Sedan vet vi att det kan bli utmanat i en process framåt. Men vi är övertygade om att vi nu har gjort ett så gediget arbete att det kommer att hålla och att det går att förena småskalig gårdsförsäljning med detaljhandelsmonopolet, som är viktigt inte bara för folkhälsan utan också för de små producenterna och för servicenivån i hela Sverige.

Det känns väldigt bra att vi nu har lagt förslaget på riksdagens bord. Principerna kommer att vara tydliga. Det handlar inte om att öppna alla försäljningskanaler på vid gavel, utan det är just besöket som står i centrum. Kommunerna ska säkerställa att man uppfyller kraven.

Vi skapar egentligen en tredje kanal för försäljning. Vid sidan av detaljhandel finns restauranger och besöksnäringens möjlighet att i samband med ett besök sälja en liten mängd alkohol för att förfina besöksupplevelsen och utveckla Kullabygden, Smålands Toscana eller vad det nu kan vara. Det kommer kommunen att kunna följa upp.

Herr talman! Tack för frågan!

Det går i grunden bra. Sedan är Sverige ett land där det när man identifierat ett problem och ska göra en ny sak inte alltid är lätt i det byråkratiska systemet. Men i höst är det på plats.

Det kommer att innebära att alla barn i Sverige i åldern 8-16 år får ett kort där det finns pengar som man kan använda enbart för en aktiv och meningsfull fritid. De som finns i socioekonomisk utsatthet kommer att få fyra gånger så mycket på sina kort.

Jag tror att detta kommer att vara en av alla de åtgärder som vi måste vidta för att se till att barn och unga inte ska sluta med idrott när de är tio elva år eller aldrig ens börja, utan vi ska få med så många som möjligt så länge som möjligt i de goda gemenskaperna.

Där väver vi trådarna av goda närvarande ledare och vuxna runt barnen och ser till att de får hälsa, gemenskap, tillhörighet och trygghet och att de blir efterfrågade, sedda och kanske också älskade i de fall de inte får det någon annanstans. Det är otroligt viktigt.

Herr talman! Det är en mycket angelägen fråga från Carita Boulwén. Vi kan se att Sverige sticker ut lite när det gäller antidepressiva, inte minst när det gäller förskrivning till barn, jämfört med andra länder. Det finns verkligen skäl att reflektera över hur det här används, om det finns tillgång till andra behandlingsmetoder och hur vi utvecklar detta på bästa sätt.

I dag har vi fattat beslut om en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner som omfattar ungefär 1,6 miljarder. Syftet är att samverka för att stärka psykiatrin på olika sätt. Det är oerhört angeläget, inte minst mot den här bakgrunden. Vi har också särskilda uppdrag till Läkemedelsverket vad gäller adhd. Där har vi sett en mycket snabb förskrivning av läkemedel och en snabb ökning av diagnoser. Det är ytterligare ett exempel. Vi behöver förstå mer om detta och uppdatera behandlingsrekommendationer, så att vi vet att vi gör rätt. Precis som ledamoten säger blir många hjälpta av de här medicinerna, men lite mer strukturellt behöver vi få ett bättre grepp om detta.

Herr talman! Tack, Anna Vikström, för en viktig fråga!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Det är oerhört angeläget att vi integrerar tandvården bättre i hälso- och sjukvården överlag och också använder den plattform som tandvården innebär, till exempel i det här sammanhanget men också i andra frågor som rör hälsa eller välbefinnande. Forskningen har gått framåt och visar att det finns många synergieffekter vad gäller tandvården.

Det här betänkandet bereds på Socialdepartementet. Det är mycket intressant. Jag får återkomma med besked om på vilket sätt regeringen kommer att gå vidare med detta.

Helt klart är att det här är en utsatt grupp som behöver få hjälp och där tandvården kan spela en viktig och bra roll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag kan konstatera att jag inte riktigt fick svar på frågan gällande fritidskortet och om det kommer att vara kvar om Socialdemokraterna får makten.

Jag vill också belysa att fritidskortsmedlen inte har varit oanvända. I år lägger vi 130 extra miljoner kronor på att rusta upp anläggningar för att ge fler möjlighet att träna tillsammans med andra. Det har betytt jättemycket.

Jag har själv besökt flera anläggningar som fått stöd och som har kunnat flytta till nya, större lokaler och erbjuda många fler tider, också för personer med funktionsnedsättning. Det har varit väldigt välkommet.

Vi satsar 100 miljoner kronor på ledarutveckling, som Mattias Vepsä nämnde, för att förbereda oss så att vi får fler ledare, för jag tror att det kommer att komma fler barn till idrottsrörelsen när vi inför fritidskortet. Då är det angeläget att vi får möjlighet att utbilda fler ledare, och det har vi därför satsat på under året.

Därtill satsar vi 10 miljoner kronor på Fritidsbanken så att de kan köpa in ytterligare utrustning, inte minst för personer som har en funktionsnedsättning så att de också kan låna utrustning, som i vissa fall kan vara en hindrande faktor för att utöva idrott.

Alla dessa saker gör vi, och de är angelägna. Därtill behöver vi en allmän diskussion om utvecklingen och hur vi gemensamt kan hjälpas åt att se till att vi får en hanterbar utveckling på detta område som inte drivs enbart av dem som har störst resurser utan där vi tar ett ansvar för att livet ser olika ut för människor. Idrotten ska vara tillgänglig för alla.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Tack, Mattias Vepsä, för engagemanget! Jag tycker att det är väldigt bra att vi har ett stort engagemang för dessa frågor i Sveriges riksdag.

Mattias Vepsä efterlyste åtgärder här och nu. Vad gör vi då här och nu? Vi har alltså skapat ett särskilt stöd för utsatta områden, 100 miljoner kronor permanent. Det är alltså inte något projekt eller något tillfälligt utan ett permanent stöd, som vi redan nu ser ger mycket stora effekter.

Vad gör vi inom ramen för fritidskortet? Jo, innan det lanseras har vi gett stora medel till förberedande insatser i klubbar och förbund, till exempel för att de ska kunna köpa in utrustning som de kan låna ut till barn så att barn inte behöver köpa egen utrustning om de vill prova en ny idrott. Detta gör vi här och nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Inflationsbekämpningen är oerhört viktig för att trycka ned de skenande priserna så att familjer kan få kontroll över sin ekonomi på olika sätt.

Jag noterar också att Mattias Vepsä säger att fritidskortet kanske kommer i höst men att vi behöver åtgärder här och nu. Men fritidskortet kommer ju i år. Och när vi nu skapar ett dedikerat, differentierat stöd, med extra mycket till dem som befinner sig i ekonomisk utsatthet, för att de inte ska behöva välja och det inte ska konkurrera med matkassen och elräkningen, säger en företrädare för Socialdemokraterna, Mattias Vepsäs partikollega: Det ska vi ta bort; det är ovärdigt. Jag får inget svar på om det ska tas bort eller inte, om Socialdemokraterna kommer till makten.

Man kan förstås diskutera metoden, men när vi nu gör detta, tydligt baserat på berättelser från barn om att de väljer bort idrotten för att den konkurrerar med ekonomin i övrigt där hemma, och försöker lösa det, hjälpa till och skapa ett system där barn får ett dedikerat stöd för detta, vad är då Socialdemokraternas besked i den frågan?

Fru talman! Det är en bekymmersam situation för många i Sverige. Många familjer och barnfamiljer har det väldigt tufft. Inflationen är och har varit oerhört skadlig. Den har ätit upp reallöneökningar och gjort att de stöd man har fått har minskat i värde. Därför har regeringens inflationsbekämpning varit otroligt viktig för att vi nu kan trycka ned inflationen. Nu kommer effekterna av detta: räntor som sänks och reallöner som kanske för första gången på flera år kan öka, tack vare den inflationsbekämpande politiken. Energipriserna har sänkts, inte minst drivmedelspriserna. Allt detta underlättar för familjer.

Vi förlänger också under året det tillfälliga tillägget till bostadsbidraget, en 25-procentig ökning av ordinarie stöd. Detta är angeläget att göra, liksom skattelättnader för personer som arbetar.

När det gäller idrotten specifikt tycker jag också att det finns mycket att göra. Jag har läst rapporten från Riksidrottsförbundet, och kostnadsökningarna är väldigt oroväckande. Jag tycker också att det finns ett ansvar för idrottsrörelsen att göra mer för att hålla nere kostnader. Måste man ha en tränings- eller informationsapp som kräver den senaste smartphonemodellen? Behöver man åka på cuper långt borta, utomlands, när barnen är små? Behöver man åka ut i Europa, eller kan man tävla mer mot grannarna? Det finns mycket sådant man kan göra för att se till att barn i praktiken kan vara med. Även om man klarar träningsavgiften finns det mycket kringkostnader. Behöver man skapa en kultur där man ska ha de senaste klubborna eller det dyraste materialet när man är liten?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det där behöver man fundera på och ta ansvar för, och jag vet att det pågår ett sådant arbete. Sisu Idrottsutbildarna, som regeringen också stöder, har tagit fram material för hur klubbar kan gå igenom detta rätt systematiskt, för att hålla nere kostnadsutvecklingen.

Jag har också initierat en debatt kring tidig toppning och selektering, som jag menar ibland, i vissa idrotter och vissa sammanhang när det gäller barnidrott, driver på lite av en hets. Man tror att man behöver ha extraträningar vid sidan om och att man behöver betala extraavgifter för att "hänga med i utvecklingen". Detta tycker jag också är viktigt att diskutera.

Fritidskortet kommer ju till hösten. Det innebär en förstärkning, inte minst för dem i ekonomiskt utsatta hushåll: 2 000 kronor per år att använda bara för en aktiv och meningsfull fritid. Det är fyra gånger så mycket som det belopp som alla får. Jag tycker att detta är viktigt, för jag vet att det kommer att göra skillnad.

Barnrättsorganisationer har lyft detta med mig - känslan som barn har: Jag slutar med min idrott och säger hemma att det har blivit tråkigt, när det i själva verket handlar om att jag som barn, 10, 11, 12- eller 13-åring, tar ansvar för familjens ekonomi och slutar med min fotboll, gymnastik, basket eller vad det nu handlar om. Jag tycker inte att det ska vara på det sättet.

Jag vill fråga Mattias Vepsä om detta. När vi nu gör detta, differentierat, för att ge ett särskilt stöd till dem som befinner sig i utsatthet säger partikollegor till Mattias Vepsä: Vi lovar att vi ska avskaffa detta om vi kommer till makten. Jag antar att det inte var så genomtänkt och att inte hela Socialdemokraterna står bakom det; det skulle förvåna mig om det var på det sättet. Men det kan redas ut här. Kommer ni att ta bort det här stödet, som vi nu inför?

Fru talman! Mattias Vepsä har frågat mig vad jag och regeringen ämnar göra för att ge fler barn en chans att idrotta och hur regeringen ser till att pressa tillbaka kostnaderna inom idrotten.

Jag instämmer i Mattias Vepsäs bild av att det är en skrämmande utveckling att kostnaderna för barns idrott har ökat kraftigt. Barns och ungas deltagande ska inte avgöras av storleken på familjens plånbok. Det är viktigt att idrottsutövning är tillgänglig för alla, och särskilt viktigt är barns och ungas idrottande.

Idrottens betydelse i sig, samt för såväl folkhälsan som känslan av samhörighet, är en grundbult i statens stöd till idrotten. Målet med regeringens idrottspolitik är bland annat att ge möjligheter för alla barn och unga att motionera och idrotta. Regeringen stöder idrottsrörelsen med ett årligt bidrag till Sveriges Riksidrottsförbund på över 2 miljarder kronor. Till stor del kanaliseras stödet vidare till förbund och de 19 000 idrottsföreningar runt om i Sverige som bedriver olika former av idrottsverksamhet, inte minst för barn och unga. Detta bidrag gör skillnad för att idrottsrörelsen ska kunna hålla nere kostnaderna för idrottsaktiviteter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I områden där utanförskapet är stort är hushållens ekonomi ofta svagare än genomsnittet, och därmed tenderar ökade kostnader för att idrotta bli än mer kännbara. I dessa områden krävs även mer av idrottsrörelsen för att nå barn och unga. Regeringen beslutade 2023 därför om ett permanent stöd på 100 miljoner kronor per år till Sveriges Riksidrottsförbund för att ytterligare utveckla idrottsverksamhet i socialt utsatta områden. Vi kan redan nu se att medlen har lett till ökad idrottsverksamhet i dessa områden. Satsningen ger positiva resultat, vilket är glädjande.

Regeringen genomför en stor reform som handlar om att införa ett fritidskort för barn och unga. Syftet med fritidskortet är att främja barns och ungas förutsättningar att delta i sådana fritidsaktiviteter som bidrar till en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra. Barn och unga ska inte behöva avstå från fritidsaktiviteter av rädsla för att belasta familjens hushållsekonomi. Ett stöd via fritidskortet som bara kan gå till fritidsaktiviteter konkurrerar inte med matkassen eller elräkningen. Fritidskortet kan därför vara mycket viktigt för att plånboken inte ska avgöra barns möjligheter att delta i idrott, kultur, friluftsliv och annat föreningsliv.

Regeringen har gett medel för förberedande och kapacitetsstärkande insatser inför att fritidskortet lanseras. Bland annat har Sveriges Riksidrottsförbund fått medel för att genomföra insatser som handlar om att stärka, tillgängliggöra och öka kännedomen om verksamheter för barn och unga i kommuner över hela landet med en stor andel barn i ekonomiskt svaga hushåll. Medel har även kunnat användas för att utbilda ledare samt att stärka möjligheterna för barn och unga med funktionsnedsättningar att hitta till och delta i fritidsaktiviteter. Regeringen har dessutom avsatt 130 miljoner kronor extra till Sveriges Riksidrottsförbund för anläggningar och idrottsmiljöer. Därtill har regeringen beviljat stöd till Fritidsbanken för att bland annat skapa ett brett och behovsanpassat utbud av fritidshjälpmedel och parasportutrustning.

Det är inte rimligt att föräldrar ska behöva prioritera mellan matkassen och ett barns fritidsaktivitet. Regeringens satsningar kommer att kunna göra skillnad för barn och unga runt om i landet så att fler barn och unga kommer in i idrottsrörelsen och stannar kvar.

Fru talman! Den här regeringen värnar välfärden. Vi har tillfört mycket stora belopp till svensk välfärd under de senaste åren för att värna viktiga välfärdsverksamheter. Som jag nämnde gör regeringen historiskt stora satsningar på psykiatrin. Ingen regering har varit i närheten av de 3,6 miljarder som vi nu satsar på psykisk hälsa, psykiatri och suicidprevention. Det är drygt 1 ½ miljard till Sveriges Kommuner och Regioner i en överenskommelse som vi är i slutfasen av att diskutera. Min uppfattning är att ökat fokus bör ligga på just rättspsykiatri och sluten psykiatrisk vård, där det finns stora behov av att tillföra resurser men även av att utveckla verksamheten.

Vi satsar också 1 miljard på att öka tillgängligheten inom barn- och ungdomspsykiatrin. Det handlar om särskilda utvecklingsteam för att förstärka och förbättra tillgängligheten inom både barn- och ungdomspsykiatrin och psykiatrin i övrigt. Det här är alltså otroligt angelägna utvecklingsområden som regeringen och jag arbetar mycket aktivt med.

Jag är helt överens med interpellanten om bilden av läget i rättspsykiatrin. Det är ansträngt. Vi måste jobba med att förbättra kvaliteten, inte minst i utskrivningsprocessen, och frigöra platser till dem som behöver vara där. De som man har haft möjlighet att behandla ska återinträda i samhället med rätt stöd och rätt hjälp. Det måste vi utveckla. Det är väldigt angeläget, tycker jag.

Det är också angeläget, vilket regeringens trygghetsberedning pekar på, att förbättra de psykiatriska insatserna för personer i Kriminalvårdens regi. Vi har trots allt en hög tröskel för vilka som är där och som har en allvarlig psykisk störning. Det är alltså viktigt att insatser kommer fler till del än de som finns inom rättspsykiatrin. Det är också viktigt för hur utvecklingen ser ut framåt.

Jag tänker fortsätta arbeta med den här frågan och följer Socialstyrelsens uppdrag noga. Jag är inte främmande för ytterligare åtgärder för att stärka rättspsykiatrin. Vi behöver naturligtvis hela tiden se på behovet av resurser, men jag ser som sagt också vikten av att regionerna prioriterar psykiatrin. Det är angelägna områden. Det är sköra, utsatta personer som finns i de här verksamheterna. Väldigt mycket bra verksamhet bedrivs här, och man ger bra vård och behandling. Men det är också angeläget när regeringen nu tillför resurser att regionerna svarar upp mot detta. Jag har ingen annan uppfattning om det ansträngda läget och de utvecklingsbehov som finns.

Fru talman! Jag är inte här främst som partiföreträdare utan som statsråd, men det är ju ingen hemlighet att mitt parti Kristdemokraterna anser att vården som helhet bör tas över av staten.

Det som är överenskommet i regeringen handlar om att vi ska ta fram ett underlag för ett helt eller delvist övertagande av vården i ett statligt huvudmannaskap. Arbetet pågår, och det är naturligtvis oerhört viktigt att följa det. Jag ser fram emot konstruktiva dialoger mellan partierna i det arbetet.

Vad gäller rättspsykiatrin är det en mycket ansträngd situation. Det är en hög beläggningsgrad. Tidigare har det funnits större möjligheter att utnyttja kapacitet mellan regioner när någon haft lediga platser som har kunnat nyttjas av en annan region. Den möjligheten har minskat. Samtidigt är de oerhört skickliga på att se till att ändå hantera situationen.

Det är klart att situationen är ansträngd, precis som situationen i den psykiatriska vården över huvud taget. Det bekymrar mig. Nu gör regeringen en rekordstor satsning på psykiatri, psykisk hälsa och suicidprevention. Det handlar om 3,6 miljarder. Aldrig någonsin har en regering lagt så mycket medel på det här området. Därför vill jag naturligtvis se att regioner svarar upp mot detta och inte prioriterar ned psykiatrin. Det tycker jag att det finns tendenser till ibland. Det här är en patientgrupp som inte alltid hörs så mycket i diskussionerna, och det är angeläget att de prioriteras på ett bra sätt.

Rättspsykiatrin har förstås särskilda utmaningar. Det handlar om hög säkerhet och inte minst om utskrivningsprocesserna. När personer skrivs ut från rättspsykiatrin, hur tas de då emot av kommunerna? Ibland sker det ju inte så många sådana utskrivningar till en viss kommun varje år att det finns tillräckligt bra upparbetade rutiner för hur man ska hantera det på ett bra sätt. Det tror jag vi kan utveckla, för ibland kan man inte skriva ut personer som egentligen är redo för att skrivas ut ur rättspsykiatrin på grund av att det inte finns någon mottagningskapacitet utanför.

En person kan ju inte gå från att helt och hållet vårdas inom rättspsykiatrin till att inte få några insatser alls. Det är inte bra i de flesta fall. Om de blir kvar i rättspsykiatrin innebär det att nya personer som skulle behöva vara där - för sin egen skull och ofta även för det omkringliggande samhällets skull - inte kommer in. På det sättet ökar platsbristen. Det är alltså ett otroligt viktigt område att arbeta med. Jag ser fram emot att ta del av det arbete Socialstyrelsen bedriver för att utveckla just detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att man kan diskutera för- och nackdelar med om rättspsykiatrin bör vara mer av ett statligt ansvar i relation till psykiatrin. Jag vet inte om interpellantens uppfattning är att rättspsykiatrin borde skiljas från den övriga psykiatrin och bli ett statligt ansvar, medan psykiatrisk tvångsvård skulle fortsätta vara ett regionalt ansvar. De har såklart ganska många beröringspunkter. Det handlar inte sällan om personer som tidigare varit föremål för psykiatrins insatser. Psykiatrisk tvångsvård är ju också rättspsykiatrisk vård. Det finns alltså uppenbara nackdelar med det också. Fördelarna kan handla om att rättspsykiatrisk vård även är en påföljd och att staten i övrigt ju har ansvar för rättsväsendet.

Det finns alltså för- och nackdelar med detta. Jag förutsätter naturligtvis att kommittén belyser dem på ett bra och tydligt sätt. Men jag kan konstatera att när Socialdemokraterna haft beredningsunderlag har de valt, bland annat mot bakgrund av remissinstansers synpunkter, att inte gå vidare fram med förslag som gör just rättspsykiatrin till en statlig angelägenhet, till skillnad från övrig psykiatri.

Fru talman! Sanne Lennström har frågat mig vilka framtida åtgärder jag avser att vidta för att hantera situationen inom rättspsykiatrin.

Jag vill inledningsvis framhålla att hälso- och sjukvården, inbegripet den rättspsykiatriska vården, primärt är ett ansvar för direktvalda politiker på kommun- och regionnivå med beskattningsrätt. Samtidigt är det ett faktum att den rättspsykiatriska vården befinner sig i ett ansträngt läge. Det är en fråga som jag och regeringen tar på stort allvar.

För att stödja regionerna i arbetet med att utveckla den rättspsykiatriska vården genomför regeringen flera åtgärder. Det handlar både om åtgärder här och nu och om åtgärder som bedöms ge effekt på längre sikt.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2025 fortsatta förstärkningar av hälso- och sjukvården i regionerna, bland annat genom att förlänga det sektorsbidrag som ges specifikt för att underlätta regionernas ekonomiska situation. I budgetpropositionen för 2025 aviserar regeringen även en rekordstor satsning för psykisk hälsa och suicidprevention som för 2025 uppgår till 3,6 miljarder kronor.

Regeringen avser att, i enlighet med gängse processer i Regeringskansliet, återkomma om hur eventuella medel till kommuner och regioner inom ramen för den satsningen kommer att fördelas under 2025.

För att stödja huvudmännen i utvecklingsarbetet har regeringen även gett Socialstyrelsen i uppdrag att stärka och utveckla den psykiatriska tvångsvården och den rättspsykiatriska vården (S2024/01004). I uppdraget ingår både stöd till huvudmännen avseende bland annat förbättrade utskrivningsprocesser, som är en viktig del för att öka tillgängligheten till rättspsykiatrisk vård, och att genomföra kartläggningar och analyser för att utveckla kunskapen om den rättspsykiatriska vården ur olika aspekter, till exempel avseende beläggningsgrader. Sådana kunskapsunderlag, som bygger på fakta om nuläget och utvecklingsbehov, är en viktig grund för det fortsatta arbetet inom området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därutöver har regeringen gett i uppdrag åt en parlamentariskt sammansatt kommitté, Vårdansvarskommittén, att ta fram beslutsunderlag som gör det möjligt att stegvis och långsiktigt införa ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården (dir. 2023:73). Uppdraget, som även inkluderar den rättspsykiatriska vården, ska redovisas senast den 2 juni 2025. Kommitténs arbete kommer även det att bli viktigt för den fortsatta utvecklingen inom området.

Jag vill slutligen passa på att nämna den nationella strategin för psykisk hälsa och suicidprevention (skr. 2024/25:77) och det uppdrag till 27 myndigheter att samordna, stödja och följa upp genomförandet av den nationella strategin (S2025/00016) som regeringen presenterade den 10 januari 2025. Genom strategin och myndighetsuppdraget kommer förutsättningar att skapas för att utveckla insatserna för psykisk hälsa och suicidprevention, inbegripet den rättspsykiatriska vården.

Utvecklingen inom den rättspsykiatriska vården är en fråga som både för närvarande och fortsättningsvis ligger högt på min och regeringens agenda.