Jakob Forssmed

Fru talman! Jag vill också önska Jim Svensk Larm en riktigt bra sommar med precis samma saker. Får man möjligen då också skicka med Veronica Palms utredning i den där bokhögen gör jag gärna det, för jag tyckte att det var en bra analys som framkom där.

Självklart ska ingen behöva avstå från tandvård av ekonomiska skäl. Det tycker jag är en bra svensk grundprincip. Och självklart ska vi slå vakt om den fina förebyggande tandvård som vi har. Men vi måste också vårda vårt tandvårdssystem.

Svensk Folktandvårdsförening och region efter region pekar på att våra tandvårdsresurser i dag inte går efter behov därför att vi har en situation där vi ganska nyligen, för bara några år sedan, flyttade upp åldersgränsen från 19 till 23 år. Då kanske vi ska överväga att flytta ned gränsen; det är något av en plikt att göra det. Vi gjorde det för att skapa kapacitet för dem med de större tandvårdsbehoven, inte minst de äldre.

Det här är så angeläget för mig, och jag är så glad för att personer som nu har väntat på tandvård i 10–15 år och som har gått med smärta och med svåra tillstånd nu kan få detta åtgärdat. Det sker bland annat tack vare att vi har gjort den här förändringen.

För att de unga ska kunna klara det som förändringen innebär för dem tillskjuter vi ett dubbelt allmänt tandvårdsbidrag, som gör att kostnaden ändå blir relativt liten för de här besöken. Sedan finns det en kostnad ändå, om man till exempel har större tandvårdsbehov som ung, och då finns det vanliga högkostnadsskyddet. Det gäller lika för unga som för alla andra personer i vårt land.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det påståendet får stå för Adrian Magnusson. Jag satte naturligtvis detta i relation till de påståenden som kom om att regeringen skulle göra detta av något slags allmänna besparingsskäl för att bekosta andra saker som skattesänkningar och annat. Jag tror nog att ledamoten Magnusson förstod att det var det sammanhanget jag avsåg.

Jag skrev ju i mitt interpellationssvar att det är självklart att detta får konsekvenser för unga människor. Det är därför regeringen mildrar konsekvenserna genom att föreslå ett dubbelt allmänt tandvårdsbidrag för de här personerna – just för att mildra de ekonomiska konsekvenserna av ett beslut som i grunden handlar om kapacitet och behov i tandvårdssektorn.

Jag noterar att Socialdemokraterna ställer sig bakom vår tandvårdsreform för äldre för att äldre ska kunna få tandvård som en del av dem inte har kunnat få på 10–15 års tid. De har aldrig haft någon fri och förebyggande tandvård. De har aldrig haft de här möjligheterna, och därför är det rätt att se till att också de får sina behov tillgodosedda.

Socialdemokraterna låtsas som att kapaciteten är oändlig och att vi både kan ha kvar den fria barntandvården upp till 23 år och göra reformen för de äldre. Men då får de ju inga tider! Det är dessa undanträngningseffekter som Svensk Folktandvårdsförening och regionerna har varnat för. Det är därför vi behöver göra de här förändringarna samtidigt. Men i Socialdemokraternas värld behöver man aldrig se till att kapaciteten räcker. Där kan man bara säga: Vi kör allt samtidigt och hoppas på det bästa!

Herr talman! Det är med stigande förvåning som jag tar del av inläggen. Vill man diskutera statsskuldspolitik, arbetsmarknadspolitik eller politik gällande bostadsmarknaden, flyget eller vad det nu är har man alla möjligheter att kalla hit de statsråd som är ansvariga för det. Denna debatt handlar om tandvården.

Vi gör mycket på de områdena, inte minst privatekonomiskt, där hushållen nu får rejäla förstärkningar i form av både sänkt matmoms och sänkt skatt. Jag är glad för att vi till exempel sänker skatten för personer med sjuk- och aktivitetsersättning som länge har haft det väldigt tufft.

Om man ska tala om tandvården gör vi de största förbättringarna någonsin för äldre personer. De skriver till mig och är chockade. De kan inte tro att det är sant att de för första gången på 15 år kan gå till tandläkaren, få den vård de behöver och sedan titta på kvittot och undra om det är sant. Det är för att vi har satsat 4 miljarder på att de med sämst munhälsa ska ha möjlighet att gå till tandläkaren, vilket de nu kan göra.

Jag är också förvånad över att Socialdemokraterna själva inte har gått igenom sakläget. Det överraskar mig. Ibland finns det stråk av seriositet inom Socialdemokraterna, men det kommer inte till uttryck här.

Vad säger Svensk Folktandvårdsförening? De uppvaktade mig. De har säkert uppvaktat era ministrar också före mig och sagt att det är skadligt för svensk tandvård. Det dränerar tandvården på resurser. Det gör att de med större behov inte kan få tider. Det gör att folktandvården inte fungerar tillräckligt bra. Vi behöver ändra detta.

Ni behöver inte lyssna på dem. Ni kan lyssna på regionerna. De välkomnar detta i sina remissvar. I Region Örebro län uteblev de i gruppen 20–23 år i 37 procent av fallen. De kom inte på sina tider. Det stod färdiga team med tandläkare och tandvårdspersonal och väntade på att de skulle dyka upp, men de kom inte. I gruppen upp till 19 år var det 4 procent, och sedan ökade siffran upp till 37 procent. Det var hela 37 procent av besöken hos tandvården som var tomma.

Ni behöver inte lyssna på dem. Ni kan lyssna på socialdemokraten Veronica Palm som utredde tandvården efter behovsprincipen. Tandvård i Sverige måste ges mer efter behov. Det är en gammal socialdemokratisk paradgren. Vi ska ge saker efter behov. Vad kom hon fram till? Det här är inte efter behov, utan det borde tas bort. Socialdemokraten Veronica Palm konstaterade detta.

Man kan ha uppfattningen att allt borde vara gratis för alla, och sedan kan man hoppas att kapaciteten inom tandvården räcker. Men nu är inte verkligheten beskaffad på det sättet.

Då behöver man fundera på: Hur ser vi till att tandvården ges mer efter behov än tidigare? Det är det som vi har gjort. Det här är inte en ekonomisk fråga. Det är en kapacitetsfråga. Hur ska vi använda tandvårdens resurser så att den kommer dem med de största behoven till del?

Den här gruppen ställs inte på bar backe. De får dubbelt allmänt tandvårdsbidrag som täcker stora delar av deras undersökning. Men de blir inte längre en del av den fria barntandvården. Det är förändringen.

Det finns många frågor där man kan ha olika uppfattningar och där det finns väldigt starka argument emot. Det här är inte en sådan fråga. Går man efter det underlag som finns här är det en ganska given slutsats.

Det är också därför vi kompenserar med ett höjt allmänt tandvårdsbidrag. Det är rimligt att besöken glesas ut för den gruppen, särskilt som man får sin tandvård tillgodosedd under det sista året av den fria barntandvården.

Det här är väl genomtänkt och rimligt. Det säger i stort sett varje remissinstans. Man kan ha en annan uppfattning. Men då måste man också svara på frågan: Hur ska vi se till att kapaciteten räcker för dem med behov? Det kan inte Socialdemokraterna.

Herr talman! Jim Svensk Larm har frågat mig vilka konsekvenser regeringen bedömer att den sänkta maxåldern för gratis tandvård får för antalet unga patienter. Han har även frågat om jag avser att vidta någon åtgärd för att förbättra tandhälsan för dem som varit i åldern 20–23 och inte besökt tandläkare till följd av den sänkta åldersgränsen.

Jag vill inledningsvis tacka Jim Svensk Larm för hans engagemang när det gäller tandvård för unga. Glädjande nog är munhälsan hos barn i Sverige generellt god, och den förbättras också kontinuerligt. Under 2024 ökade andelen kariesfria barn i alla undersökta åldersgrupper. Detsamma gällde bland 23-åringarna. Därför stod den tidigare åldersgränsen för avgiftsfri tandvård inte i överensstämmelse med principen att de med störst behov ska ges företräde till tandvården.

Eftersom mer än 85 procent av barntandvården utförs av folktandvården bidrog den höga åldersgränsen även till att öka regionernas åtagande på ett sätt som orsakade undanträngningseffekter och kapacitetsbrist samt försämrade deras förutsättningar att erbjuda tandvård till patienter med större behov.

Den sänkta maxåldern för fri barntandvård innebär att unga personer behöver betala en kostnad för sin egen tandvård. För att mildra konsekvenserna för den berörda patientgruppen infördes därför samtidigt ett dubbelt allmänt tandvårdsbidrag, ATB, om 600 kronor årligen.

Det är förväntat att regionernas statistik visar att besöken i åldersgruppen minskat. Besöken ska stå i relation till behoven. Regionerna har för vana att tillse att de unga vuxna lämnar barntandvården oralt friska, och de kallas därför under det sista kostnadsfria året för att få den tandvård de behöver. Vi känner inte till att det gjorts någon jämförelse med Försäkringskassans databas om de i stället börjat gå till privata vårdgivare.

Av Socialstyrelsens nationella riktlinjer för tandvård framgår att det är väsentligt att såväl barn som vuxna besöker tandvården för en basundersökning så ofta som det behövs – dock inte oftare. Generellt sett löper unga vuxna låg risk för dålig munhälsa, vilket enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer för tandvård innebär ett revisionsintervall om två till tre år.

Åldersgränsen för barntandvården sänktes i januari 2025. Detta aviserades i god tid före sänkningen. Det innebär att dessa patienter förmodas ha fått en undersökning och, vid behov, behandling under senare delen av 2024 och därmed, ur ett generellt perspektiv, först under senare delen av 2026 eller 2027 behöver kallas av tandvården på nytt. Att statistiken påvisar ett minskat antal unga inom vuxentandvården är således inget anmärkningsvärt i detta skede.

När dessa patienter besöker tandvården under 2026 har de 1 200 kronor i ATB. Det täcker lejonparten av de 1 500 kronor som är den genomsnittliga kostnaden för ett besök för denna åldersgrupp.

Fru talman! De nya villkoren för bidragsgivning som vi är överens om med Sverigedemokraterna, som vi är brett överens om i kammaren, är viktiga. De ger myndigheterna bättre verktyg att neka bidrag till organisationer eller trossamfund som inte lever upp till kraven.

Ledamoten nämner ett samfund som fick avslag från Myndigheten för stöd till trossamfund, och man har också fått avslag i handläggning och beslut från nuvarande myndighet.

Sedan har det avslaget överklagats. Överklagan har hanterats i första instans, där beslutet stod fast. Sedan har det beslutet återigen överklagats.

Under tiden som processen pågår säger bestämmelserna, mot bakgrund av olika rättssäkerhetskrav och annat, att utbetalningarna fortsätter till dess att det finns lagakraftvunna beslut i den högsta aktuella instansen. Det är inte så att MUCF har gjort en annan bedömning än tidigare myndighet.

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Ja, det finns som sagt mycket goda skäl att införa den här tillståndsplikten. Vi har de senaste åren sett alltför många exempel på varför den behövs.

Men det finns inte mycket goda skäl att ha väldigt långa handläggningstider. Det är skälet till att jag vid flera tillfällen kallat till mig Ivos generaldirektör och efterlyst en åtgärdsplan för att se till att vi får ökad effektivitet och ökad tydlighet om vad som krävs så att man som verksamhet kan göra rätt från början när man söker den här typen av tillstånd.

Det är också viktigt att understryka, eftersom det förekommer en del missuppfattningar där ute, att för nya verksamheter krävs det enbart en plan för lokaler, personal och utrustning i ansökan till Ivo. Man behöver inte ha allt på plats, såsom drivandet av kostnader. Det finns inte ett krav på att man ska ligga ute med de här kostnaderna, och det kan vara bra att veta att det förhåller sig på det sättet.

Fru talman! Det är en oerhört angelägen fråga. Det handlar om de kriminellas möjligheter att ha en infrastruktur som når rakt ned i barnens fickor. Där har vi nu en ny lagstiftning som kommer, där vi som första EU-land ger polisen möjlighet att säga åt techbolagen att ta ned rekryteringsannonserna. Det är otroligt angeläget.

De kriminellas möjligheter finns därför att infrastrukturen finns där. Det är därför det är så angeläget att skjuta upp debuten då man får sin första smartphone. Nu har vi lagförslag på gång om åldersgräns för sociala medier, vilket är väldigt bra.

Jag har också gett Folkhälsomyndigheten i uppdrag att se över kunskapsläget kring om det finns skäl att ge en rekommendation, en riktlinje eller en regel för när man ska få sin första smartphone. De kommer att redovisa kunskapsläget och en eventuell sådan riktlinje eller rekommendation under den här månaden.

Det är angeläget att vi i grunden ifrågasätter idén att barn ska ha tillgång till internet hela tiden via en individuell device från det att de är åtta år.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Precis som Thomas Ragnarsson nämnde finns det mycket goda skäl att införa tillståndsplikt. Vi har haft för många tandvårdsverksamheter som inte har bedrivits patientsäkert. I en del fall har man dränerat det offentliga på medel, och man har tagit tandvårdsersättningar som skulle gå till patienterna. Pengar har flödat ned i fickorna på kriminella, och det är väldigt angeläget att göra något åt det.

Den som är seriös och som söker tillstånd nu måste också kunna få det inom rimlig tid och på ett rimligt sätt. Jag är inte nöjd med hur handläggningstiderna ser ut hos Inspektionen för vård och omsorg, utan de är bekymmersamt långa. Det är skälet till att jag nu vid två tillfällen den senaste månaden har kallat till mig Ivos generaldirektör och efterfrågat en åtgärdsplan för att korta handläggningstiderna, för att effektivisera processen och för att se till att informationen är tillräckligt tydlig så att man inte ständigt behöver komplettera med nya underlag och så att det också blir en förutsebarhet i handläggningens status.

Det finns mer att göra. Jag följer frågan noga och utesluter inte ytterligare åtgärder.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar så mycket för frågan. Även om den i huvudsak berör andra statsråds ansvarsområden tycker jag att den är viktig också ur det perspektiv som ledamoten lyfter fram, nämligen att man förstås ska kunna ha en rimlig levnadsnivå i Sverige. Vi vet att det spelar en stor roll för hälsan.

En annan sak som spelar väldigt stor roll för hälsan är att man har ett arbete att gå till och att det, om man inte har arbetsförmåga, finns ett annat sammanhang där man kan finnas, efterfrågas, känna att man blir behövd och få bidra på olika sätt.

Därför ser jag till exempel förslaget om ett aktivitetskrav som något som både är just ett krav – man ska vara i sysselsättning om man har arbetsförmåga – och en möjlighet att komma in i ett sammanhang där man blir efterfrågad och får bidra så att man inte göms och glöms i olika typer av system eller hamnar mellan stolarna, som ledamoten nämnde. Detta tror jag också kan komma att spela roll för människor.

Fru talman! Det kan vara förödande att stå i lång kö till barn- och ungdomspsykiatrin. Därför är jag oerhört glad över att vi kortar köerna, trots att antalet unga som söker sig till barn- och ungdomspsykiatrin har ökat med 48 procent på sex år.

Regeringen gör rekordstora satsningar, och vi ställer krav på att man ska prioritera tillgänglighet och kvalitet. Nu finns också en insatsstyrka med så kallade nationella utvecklingsteam som ska hjälpa bup ute i landet att ta emot ännu fler barn och korta köerna ytterligare. Detta arbete är viktigt och bra och måste ligga fast, och jag blir orolig för att vi kanske inte ska få fortsätta med det.

Vi behöver också se till att barn och unga mår bättre från början. Här spelar bland annat sociala medier en stor roll. Vi genomför nu en lång rad åtgärder för att barn och unga inte ska bli matade med skeva skönhetsideal och få sin självkänsla nedtryckt i botten eller se saker de aldrig borde se. Dessutom vidtar vi åtgärder för att ge barn och unga en aktiv fritid. Vi måste alltså jobba också med denna del av problemet.

Fru talman! Vi vidtar alltså en lång rad åtgärder för att förbättra den svenska ätstörningsvården. Det är vårt fokus. Ingen tidigare regering har gjort mer när det gäller satsningar på psykiatri och barn- och ungdomspsykiatri, på att öka tillgängligheten och höja kvaliteten och på att se till att vi får en kapacitetsförstärkning i hela den psykiatriska vården. Det är ju otroligt angeläget, med tanke på hur eftersatt den har varit under lång tid.

Detta handlar om några av samhällets sköraste och mest utsatta personer, och det gäller att ha fokus på att ge dem bästa möjliga vård och omsorg. Det kan säkert finnas skillnader i syn på metoder och annat, men det är där mitt fokus ligger. Jag tänker fortsätta att ha det fokuset, och jag tror att medborgarna tycker att det är mer angeläget än att här i kammaren diskutera enskilda uttalanden från olika personer.

Regeringen är fast besluten att fortsätta på den inslagna kursen och stärka ätstörningsvården och psykiatrin samt se till att de nationella riktlinjerna får större genomslag. Det är angeläget, såväl i Stockholm som i övriga landet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Återigen: Jag kan inte kommentera själva formfrågan mer än vad jag har gjort. Det är så regelverket ser ut gällande vem som svarar på interpellationer här i kammaren.

Vill man så att säga ha en mer allmänpolitisk debatt om olika personers uttalanden under 2025 kanske en annan plats än riksdagens kammare är lämpligare. Här tycker jag nämligen att vi ska diskutera sakfrågan. Ledamoten säger att han inte har någon djupare kunskap om sakfrågan, men det kan vara bra att skaffa sig den kunskapen innan man säger att alla dessa uttalanden är grundlösa, vilseledande och så vidare.

Jag tänker att det är bra att ha en ödmjuk ton i den här debatten, för det här är svåra frågor. Det är lätt att personer hamnar i kläm. Vi vet att ätstörningsvården inte fungerar tillräckligt bra. Den fungerar inte tillräckligt bra i Stockholm, och så är det även på många andra håll i landet. Det är en svår problematik. Detta rör inte minst väldigt sköra och utsatta personer som behöver få bra stöd och hjälp. Det finns ofta samsjuklighet, och detta är en sjukdom som man ofta, åtminstone till en början, förnekar att man ens har. Det kräver särskilda insatser.

På det sättet är det inte så konstigt att frågan diskuteras. Det är många som är utsatta, och vi vet att ätstörningsdiagnoserna har ökat mycket kraftigt under de senaste åren. Vi vet att barn och unga matas med ätstört innehåll på sociala medier, vilket kan påskynda – och driva fram – den här typen av beteenden.

Jag tycker att det är utmärkt att Markus Kallifatides parti i Stockholm nu har dragit slutsatser om brister i ätstörningsvården vad gäller matsituationen. Det är någonting som många har efterlyst under lång tid, och nu drar man – till slut – slutsatser och vidtar åtgärder för att få en bättre måltidssituation på Stockholms centrum för ätstörningar.

Jag tycker som sagt att detta är utmärkt. Det visar väl också att det finns skäl att belysa den här vården, som under lång tid inte riktigt har haft det här ljuset på sig. Den vetenskapliga grunden har kanske inte alltid varit den bästa, men det är någonting som vi försöker ändra på nu. Vi ger medel till regionerna så att de ska remittera fler patienter. Fler nationella riktlinjer tas fram, och dessa följs upp och utvärderas. Alldeles snart kommer en utvärdering av hur det ser ut i den svenska ätstörningsvården. På så sätt kan vi göra den bättre.

Detta är långt fruktbarare än att återkommande diskutera enskilda personers uttalanden i en debatt om detta; det är i alla fall min uppfattning.

Fru talman! Man ska tolka svaret som att det är jag som är ansvarigt statsråd för frågor som rör ätstörningsvården och vård och stöd för personer med ätstörningsproblematik.

Det är så regelverket ser ut: Det är det statsråd som har ansvar för frågorna som kommer till kammaren för att diskutera dem. Den slutsatsen skulle ledamoten möjligen ha dragit förra gången han interpellerade ett statsråd om olika uttalanden som hade gjorts något år och det sedan var jag som kom hit och svarade på frågorna. Det är så det ser ut – det är så det regelverk som Regeringskansliet lyder under är formulerat – och det är därför det är jag som är här.

Nu är det andra gången jag är här för att diskutera specifika uttalanden om ätstörningsvården snarare än ätstörningsvården i sig. Ätstörningsvården i Sverige fungerar inte tillräckligt väl. Det är därför vi behöver de nationella riktlinjerna, och det är därför de behöver följas upp. Det är därför vi behöver insatser från Socialstyrelsen för att se till att barn och unga i behov av ätstörningsvård ska få det. Det är därför regeringen gör en unik satsning på ätstörningsvården.

Vet ledamoten att vi i dag har högspecialiserad ätstörningsvård där platser står tomma för att regioner inte remitterar patienter till dem? Trots att det finns personer i behov av vård står platser tomma. Det är extremt upprörande, tycker jag, och det är därför vi nu gör dessa riktade satsningar. Jag tror att den typen av frågor är mer intressant att diskutera än exakt vem som sa vad under något enskilt år – i alla fall här i riksdagens kammare.

Jag är väldigt angelägen om att de omfattande nationella satsningar som nu görs och som jag redogjorde för i mitt svar kommer patienterna till del. Det gäller både den satsning som vi gör på ätstörningsvården i Sverige, den omfattande satsning som vi gör på tillgängligheten inom barn- och ungdomspsykiatrin och våra stora satsningar på vuxenpsykiatrin.

Jag tänker också att det är bra för ledamoten att vara lite ödmjuk inför detta. Det är väl inte så att allting i ätstörningsvården i Stockholm fungerar perfekt? Företrädare för ledamotens eget parti har ju exempelvis sagt att matsituationen inte duger utan måste förbättras, och det vet jag att även mina partikamrater anser. Det behövs ett nytt kök, som ser till att ätstörningspatienter får bra mat så att vi slipper diskutera de olika måltider som inte ser aptitliga ut. Sedan vet jag att det kan finnas skäl till att maten ser ut på ett visst sätt vid ett visst tillfälle, men att maten inte är tillräckligt bra har ju även ledamotens eget parti sagt.

Det är samma sak när man lägger om en vårdverksamhet. Jag vill inte diskutera det i särskilt stor utsträckning, men det är klart att patienter kan komma i kläm. Det är klart att det finns skäl att ha viss ödmjukhet inför detta – och även inför att patienter i det här sammanhanget har fått hjälp av privata företag som har bedrivit ätstörningsvård på ett visst sätt. En del patienter har uppfattat det sättet som väldigt positivt och som att det har hjälpt dem till ett tillfrisknande.

Det är väl bara ett medskick i den här debatten, det vill säga att inte rikta fokus enbart mot enskilda uttalanden från olika personer och statsråd utan att också rikta blicken mot det man själv kan göra – nämligen att göra ätstörningsvården bättre.

Fru talman! Markus Kallifatides har frågat finansministern om hon vidhåller att styret i Region Stockholm höjer skatten och lägger ned ätstörningskliniker för att man inte kan förstå att man kan prioritera och ha en skattepolitik som gynnar hårt arbetande människor. Vidare har Markus Kallifatides frågat finansministern om hon, om så inte är fallet, har för avsikt att inom sitt ansvarsområde vidta några åtgärder i förhållande till patienter, anhöriga, personal, tjänstemän och ansvariga politiker i Region Stockholm, och i så fall vilka.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Som jag svarade Markus Kallifatides på interpellation 2025/26:27 och Mathias Tegnér på interpellation 2025/26:57 den 24 oktober 2025 konstaterar Socialstyrelsen att det finns brister i dagens vård vid olika ätstörningar. Dessa rör jämlikhet, tillgänglighet, vårdutbud, kvalitet, kunskap, kompetens och väntetider till behandling. Samtidigt är den högspecialiserade vården underutnyttjad. Det finns ett stort behov av förbättringar.

Att stödja regionerna i utvecklingen av vård för personer med ätstörningsproblematik är ett prioriterat område för denna regering. Regeringen har tagit flera initiativ inriktade på att åtgärda brister som drabbar denna patientgrupp. För att nämna några satsningar har Socialstyrelsen på uppdrag av regeringen tagit fram nationella riktlinjer för vård och stöd vid ätstörningar. Riktlinjerna ska syfta till att förbättra vården och göra den mer jämlik (S2022/03297). Myndigheten har också fått i uppdrag att stödja implementering av dessa och tillhörande kunskapsstöd (S2025/01181).

Utöver det har Socialstyrelsen beslutat att viss vård vid svårbehandlade ätstörningar ska utgöra nationell högspecialiserad vård, som i dag bedrivs vid fem enheter. Tre av dessa bedriver sådan vård även för barn och unga.

Regeringen har vidare gett Socialstyrelsen i uppdrag att inrätta nationella utvecklingsteam som ska ge regionerna handfast och verksamhetsnära stöd i sin utveckling av psykiatrin för ökad kvalitet, tillgänglighet och effektivitet (S2025/00657).

Regeringen har ingått en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, om ökad tillgänglighet till barn- och ungdomspsykiatrin med kraftig förstärkning av statsbidrag. Dessa uppgick till 1 miljard kronor 2025 (S2025/00394) och lika mycket 2026 (S2026/00198).

En riktad satsning på 50 miljoner kronor genomfördes under 2025 för att öka tillgängligheten till barn- och ungdomspsykiatrin och för att korta köer, med särskilt fokus på vården vid ätstörningar (S2025/01235), genom att bland annat främja övergång till den högspecialiserade vården. Regeringen avsatte också 100 miljoner kronor under 2026 för förstärkning av ätstörningsvården och beräknar avsätta ytterligare 100 miljoner kronor per år fram till 2028 (prop. 2025/26:1, utg.omr. 9).

Utöver det har regeringen haft riktade satsningar på vuxenpsykiatrin. Under 2025 avsattes 250 miljoner kronor till att utöka antalet vårdplatser i vuxenpsykiatrin, 200 miljoner kronor till att öka antalet platser för självvald inläggning inom heldygnsvården (S2025/01235) och 50 miljoner kronor för att utveckla och underlätta övergångar mellan barn- och ungdomspsykiatrin och vuxenpsykiatrin (S2025/01181).

Under 2026 satsade regeringen 1,5 miljarder kronor för att nationella utvecklingsinsatser ska genomföras för att stödja regionerna i arbetet med att stärka den specialiserade psykiatriska vården för vuxna med särskilt fokus på ökad vårdkapacitet. Regeringen avser att avsätta ytterligare 1,5 miljarder kronor 2027 och 1,2 miljarder 2028 (S2025/01528, S2025/02071 och S2026/00095).

Utöver detta fördelade regeringen genom överenskommelse med SKR 1,56 miljarder kronor i statsbidrag under 2025 (S2025/00155) och 1,32 miljarder kronor under 2026 (S2025/02163) för att stödja utvecklingen inom området psykisk hälsa och suicidprevention. Denna satsning inkluderar utöver vård – inklusive heldygnsvård, tvångsvård och andra komplexa vårdbehov – också förebyggande och främjande arbete.

Vidare har regeringen förtydligat och förstärkt stödet till anhöriga – såväl vuxna som barn – inom socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens områden (prop. 2025/26:60).

Detta är mer än vad någon annan regering har gjort. Regeringen prioriterar psykiatrin och ätstörningsvården. Nu behöver regionerna växla upp och intensifiera sitt arbete.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Det är inte regeringen som beslutar om enskilda bidrag; vi beslutar om ett regelverk runt detta. Det regelverket handlar framför allt om de villkor för bidragsgivning när det gäller demokrati och värden som man ska stå för som vi i regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna gemensamt har arbetat fram och som det finns en bred acceptans för i Sveriges riksdag.

Dessa villkor är skärpta. De ger myndigheterna ökade möjligheter att neka bidrag till dem som inte uppfyller de grundläggande kraven. Det ser vi redan har hänt i flera fall. Samfund och andra som tidigare fått stöd får inte stöd.

Men i övrigt kan inte jag säga exakt vem som ska ha bidrag och inte. Det är myndighetsfrågor som jag som statsråd enligt grundlagen är förhindrad att lägga mig i.

Frågestunden var härmed avslutad.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Det svenska läkemedelssystemet har enligt min och regeringens uppfattning nått vägs ände. Vi behöver skapa ett nytt system som säkerställer en bättre ordning när det gäller innovation och introduktion av samt tillgång till läkemedel för svenska patienter – samtidigt som vi naturligtvis har ett intresse av att ha kostnadskontroll på detta.

Samtidigt måste vi göra det vi kan inom ramen för befintliga system tills ett nytt system är på plats. Regeringen har tillsatt en utredning som just nu tittar brett på detta. Det handlar om att se över saker kring till exempel särläkemedel. TLV har en ny modell för hur man betalar för särläkemedel och hur man ser på detta, som redan har gett resultat i termer av fler särläkemedel.

Men vi måste jobba med bättre tillgång. Fler nya läkemedel ska introduceras och behållas i Sverige.

Herr talman! Tack igen för frågan!

If you build it they will come, som det heter i filmen. Det är det vi försöker att åstadkomma genom att just de projekt som stått på vänt länge nu kan bli verklighet.

Ta Rinkeby. Där bygger man nu om en bowlinghall till en mötesplats för kampsport, skateboard och dans. Det är projekt som vi verkligen kan få igång.

Sedan behöver också kommunerna förstås göra sitt. Nu skapar vi en anläggningsfunktion hos Boverket för att man inte ska behöva uppfinna hjulet igen vad gäller att just färdigställa kostnadseffektiva och bra idrottshallar och anläggningar. Boverket har fått både resurser och ett uppdrag att stötta i det arbetet.

Herr talman! Tack, Emma Ahlström Köster, för frågan!

Jag tycker att det känns fantastiskt bra. Det sjuder nu av liv ute i Idrottssverige med hjälp av de medel som vi har ställt till förfogande. Det ger den lilla extra hävstången på det som kommunerna redan ställer till förfogande för att få projekten att hända.

Ta Lammhult som exempel. Man har velat ha en konstgräsplan åtminstone sedan 2014. Hittills har det inte varit möjligt. Man har 35 kilometer till närmsta konstgräsplan. Man vill förlänga säsongen, ge fler barn och ungdomar chansen och se till att de har någon plats att vara och utöva sin idrott på.

Nu händer det. Nu har Riksidrottsförbundet av våra pengar beviljat stöd för byggandet av en konstgräsplan i Lammhult tillsammans med ett utegym och ytterligare en yta för spontanidrott.

Det här ser vi nu hända överallt. Jag följer detta närmast på daglig basis. Det har kommit in 735 ansökningar, och man har velat ha 366 miljoner. Ungefär 100 miljoner har redan beviljats. Det sjuder av liv därute.

Herr talman! Tack, Eva Lindh, för en möjlighet att prata om väldigt viktiga frågor!

Som jag inledde med finns det i och runt den svenska psykiatrin alldeles för mycket ingenmansland där man inte får rätt hjälp och rätt stöd. Det finns få uppgifter som är viktigare än att försöka täta de här glappen och se till att människor inte bollas runt på ett ovärdigt sätt, där de inte får hjälp vart de än vänder sig. Det handlar om att se till att vi skapar förutsättningar för att människor ska få hjälp.

Samsjuklighetsreformen, som vi nu genomför, är ett viktigt steg för att åstadkomma detta. Men vi behöver göra mer än det. Vi behöver se till att vi får en lagstiftning runt psykiatrin som faktiskt fungerar för människor som behöver den, som fungerar för deras anhöriga och som fungerar för att psykiatrin, socialtjänst, polis – olika myndigheter – ska kunna samverka bättre för att hjälpa, skydda och stötta människor. De förutsättningarna finns inte till hundra procent i dag.

Men nu gör vi det här. Vi kommer att utreda lagstiftning som förbättrar möjligheterna. Jag är också glad för att vi tillskjuter historiska resurser för att faktiskt förbättra situationen för dem som kanske är i mer behov av samhällets hjälp än några andra. Det känns väldigt angeläget. Jag är glad för att vi har kommit så här långt. Vi ska ta det hela vägen in i mål och se till att vi får någonting på plats som fungerar bättre än vad det har gjort historiskt. Det har nämligen inte varit värdigt. Det har inte varit bra. Det har inte varit rimligt. Nu ändrar vi detta, och det är jag väldigt glad för.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.