Jakob Forssmed

Herr talman! Jag tackar frågeställaren för frågan. Det är otroligt angeläget att få elstödet på plats och utbetalat så fort som möjligt. Vi har indikationer på att utbetalningarna för det första elstödet kommer att ske enligt plan i februari månad. Det är otroligt angeläget. Stödet kommer att vara substantiellt; det är 55 miljarder som går ut till svenska hushåll. Det är mycket angeläget.

Jag är också glad att det förhöjda bostadsbidraget kan ligga kvar under en period framåt. Anstånden för företag som drabbas hårt av ökade elräkningskostnader förlängs, och ett gasstöd införs för hushåll som också har drabbats den vägen. Det är mycket angeläget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Vi har också aviserat ett nytt stöd som omfattar Norrland, så att också de ska få stöd. Vi tittar i detta utsatta läge särskilt på förutsättningarna i Norrland med ett kallare klimat.

Regeringen jobbar hårt på att så snabbt som möjligt få ut detta. Som jag uppfattar det har det inte funnits praktiska förutsättningar att genomföra ett sådant förslag. Då är det särskilt glädjande att det ser ut som att utbetalningarna kan ske enligt den plan som regeringen har redovisat.

Herr talman! Jag tackar Camilla Mårtensen för frågan.

Det finns ett stort problem i Sverige i att det inte finns en fungerande nationell infrastruktur för hälsodata. Om man jämför med vägnätet kan man säga att det finns ett vägnät som inte når fram överallt till vårdgivarna, och det finns inte heller skyltar på plats som säger exakt hur det ska gå till på nätet. Det finns dubbla problem för infrastrukturen.

Vi jobbar just nu intensivt vidare med frågan. Det finns ett antal utredningar som arbetar nu, och det gäller att få ihop till en bra helhet och föra en dialog med dem som redan har gjort stora insatser och investeringar i Kommun- och Regionsverige. Jag är väl medveten om det, och det är klart att vi ska försöka dra nytta av detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Samtidigt kan vi konstatera att frivillig samverkan, som har gällt hittills, inte har räckt hela vägen. Det krävs att staten spelar en större roll i sammanhanget. Det är också den ambition vi har.

Fru talman! Vi kommer alltså att arbeta aktivt med frågan om att stoppa finansiering från utländska stater till samfund i Sverige som bedriver olika typer av extremistisk verksamhet. Det är fastslaget, och det kommer vi att göra. Frågan bereds i Regeringskansliet. Med tanke på att regeringen har suttit sju veckor kan jag säga att frågan är komplicerad och inte enkel att hantera. Men vi har föresatt oss att göra detta.

Jag tänker mig att detta borde välkomnas av ledamoten. Jag tänker också att ledamoten tycker att det är bra att vi ska återkomma med skarpare demokrativillkor, som också underlättar arbetet med att säkerställa att trossamfund i Sverige får goda möjligheter att bedriva ett bra och aktivt arbete med religiös verksamhet, gudstjänster, omsorg, diakoni och så vidare. Men det ska finnas tydliga kriterier som gör det enklare att tillämpa regler och sätta stopp för bidrag till extremistisk verksamhet. Det är verkligen inte att ducka, utan det är att ta frågorna på allvar och göra det grundliga arbete som frågorna förtjänar för att få ett fungerande regelverk för dem som bidrar i det svenska samhället, som är en del av vårt samhällsliv, och för dem som vill förstöra och undergräva samma demokrati och goda värden som det här landet bygger på.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag hörde att ledamoten blev förvånad, men jag blir själv lite förvånad över att han använder ord som ducka, att aktivt inte ta ställning och så vidare. Jag är förhindrad, vilket ledamoten mycket väl vet, att ta ställning i enskilda fall. Det går inte, och det vet ledamoten.

Vad gäller demokrativillkoren tror jag att ledamoten, om ledamoten har följt debatten, vet att det har funnits många frågetecken. Hur ska villkoren tillämpas i de organisationer som bär upp demokratin? Vi har därför valt att göra ett omtag. Det råder inget tvivel om att regeringen kommer att återkomma med demokrativillkor. Vi ska göra vad vi kan för att ta fram ett regelverk som är skarpare och enklare att tillämpa också i relation till samfund som ägnar sig åt extremism.

Ledamoten antyder att regelverket skulle användas för att skydda sekter i Sverige. Det är naturligtvis inte så. I själva verket har tidigare kristdemokratiska statsråd agerat för att Jehovas vittnen inte skulle få statsbidrag, bland annat för att de på ett tydligt sätt vänder sig bort från samhället. Den typen av insinuationer får naturligtvis stå för ledamoten. Men det råder inget tvivel om vad syftet är här.

Jag tog upp i mitt svar att vi arbetar på ett förslag till utredningsdirektiv för att komma vidare när det gäller att förbjuda utländsk finansiering av trossamfund och andra organisationer som ägnar sig åt extremism eller separatism i Sverige. Här pågår ett arbete.

Jag är tacksam för ledamotens initiativ. Det är bra att vi är flera som driver på i frågor om religionsfrihet, samtidigt som vi inte accepterar extremism och att främmande makt använder olika typer av redskap i Sverige.

Fru talman! Det var många trådar i ledamoten Alireza Akhondis anförande. Jag ska försöka att ta upp några av dem i mitt svar.

Jag håller med om att religionsfrihet och föreningsfrihet är otroligt vackert. Människors möjlighet att själva organisera sig och söka lycka och mening i livet tillsammans med andra är någonting som är väl värt att skydda och vårda, och det är ingen slump att det är grundlagsfäst i vårt land.

Jag håller också med om att man ska kunna ha frihet till religion och frihet från religion. Det är säkert många som skulle vara intresserade av ledamotens förmåga att förhandla till sig en plats i paradiset.

Är det rent brottsliga handlingar som sker under trossamfunds täckmantel måste de förstås beivras. Det finns inget generellt skydd för att bedriva den typ av verksamheter som ledamoten pekar på, koppleriverksamhet och annat, utan det måste ju bli föremål för rättsliga åtgärder. Är det brottslig verksamhet ska de rättsvårdande myndigheterna naturligtvis ingripa mot detta. Det är ingen tvekan om det.

Från regeringen sida vill jag slå fast att statliga bidrag inte ska gå till organisationer eller trossamfund som främjar extremism eller terrorism eller som agerar som front för en främmande makt i Sverige. Som jag sa i mitt tidigare svar kan jag inte kommentera ett enskilt ärende, men däremot förutsätter jag att ansvariga myndigheter tar del av debatten, också den här i dag, och vidtar åtgärder som man finner lämpliga utifrån de regelverk som gäller. Det är det jag kan säga som statsråd.

Det fanns också en del andra trådar som debattören tog upp här. Jag gör så att jag avslutar anförandet här, och sedan återkommer jag i nästa anförande om flera av de saker som ledamoten tog upp.

Fru talman! Alireza Akhondi har frågat kulturministern vilka generella åtgärder som ministern och regeringen avser att vidta för att snarast möjligt stoppa bidragen till Imam Ali Islamic Center och dess verksamheter. Vidare har ledamoten frågat vilka åtgärder som ministern och regeringen avser att vidta för att säkerställa att andra staters finansiering av religiösa samfund, såsom Imam Ali Islamic Center, ska stoppas för gott.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som socialminister med ansvar för trossamfundspolitiken som ska svara på interpellationen.

Regeringen har varit tydlig med att frågan om förbud mot utländsk finansiering av de trossamfund där det finns en koppling till extremism, islamism och separatism ska utredas. Arbetet med att ta fram direktiv till en utredning bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

När det gäller den första frågan erhåller Imam Ali Islamic Center i sig inte några statliga bidrag. Däremot finns det en församling som verkar i centrets lokaler som uppbär statsbidrag som en del av Islamiska Shiasamfunden.

Som ansvarigt statsråd kan jag inte kommentera ett enskilt ärende. Däremot förutsätter jag att ansvariga myndigheter har tagit del av den debatt som finns kring Islamiska Shiasamfunden och om det finns skäl vidtar de åtgärder som krävs utifrån gällande regelverk.

Fru talman! Jag vill tacka Lars Isacsson för möjligheten att ytterligare en gång klargöra regeringens syn på 51-procentsregeln. Jag vill även lägga ut texten något om regeringens syn på breddidrott och elit.

Jag konstaterar av den lista som ledamoten Isacsson läste upp att både ledamoten och undertecknad har skäl att njuta lite extra när man hör detta. Det var både Avesta och Sollentuna.

(LARS ISACSSON (S): Och Skogsbo!)

Ja, Skogsbo fanns också på listan! Det är förstås helt underbart att vi har klubbar som förser oss med den här typen av underhållning och att det finns ideella ledare runt om i Sverige som bär upp detta. År efter år, dag ut och dag in, ägnar de delar av sin fritid åt att fostra inte bara spelare utan människor. De ger av sin tid och sin närvaro, och faktiskt också lite av sin kärlek, till de här grabbarna och tjejerna runt om i Sverige. Det är en oerhörd styrka för Sverige, och det är någonting fantastiskt och fenomenalt.

Regeringens uppfattning är att vi ska försöka stötta detta så gott vi kan. Vi ska ge förutsättningarna för både frihet och självständighet men också för att det ska finnas ett rimligt stöd från statens sida för att kunna göra detta på ett bra sätt. Där har vi inga åsiktsskillnader.

Lars Isacsson nämnde också frågan om VAR tidigare. Man kan ha många synpunkter på det, men jag tror att det är en fråga som man faktiskt ska lämna över till idrotten. Den ska själv besluta om sina regler och på vilket sätt de bäst kan övervakas till både spelares och publiks fromma.

Jag tackar så mycket för möjligheten att komma hit och prata om de här frågorna, som är väldigt viktiga för regeringen både när det gäller bredd och när det gäller vad vi kan göra för att stärka förutsättningarna för elitverksamhet i Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Om man tittar på regeringens och Sverigedemokraternas förslag till budget ser man att det inte är någon tvekan om att vi satsar på bredden. Det är satsningar på idrott i utsatta områden, på fritidskort och på bättre tillgång för äldre till idrott så att de på det sättet kan få bättre hälsa, större livskvalitet och mer välbefinnande också uppåt i åren. Idrott är faktiskt något man kan hålla på med hela livet. Jag tycker att det är bra och angelägna satsningar som regeringen vill göra.

Låt oss återkomma till om det finns något ytterligare vi kan göra för att stärka möjligheterna vad gäller konkurrenskraften för svensk idrott så att vi kan få fram de förebilder som spelar roll för att barnen och ungdomarna ska vilja fortsätta att satsa på sin idrott.

Jag delar Lars Isacssons syn att det utan en bra bredd är väldigt svårt att få en god elitverksamhet. Vi har i dag en situation där alltför få barn rör sig tillräckligt. Vi har sämre kondition men också sämre koordination än vad vi har haft tidigare, och där är det viktigt att se till att fysisk aktivitet skapas bland många. Där har vi mycket att göra.

Vi är också beredda att se över vad vi kan göra för att stärka konkurrenskraften i elitverksamheten i dag. Regeringen har till exempel intervenerat i ett mål i EU-domstolen gällande hur man ska se på inhemskt fostrade spelare. Är idrotten en arbetsmarknad precis som andra, eller finns det särskilda villkor som bör få gälla för idrottsrörelsen och idrottsklubbar? Det tycker vi. Det är ett sätt att försöka värna svensk talangutveckling och våra ligors möjlighet att konkurrera med klubbar ute i Europa.

Man kan naturligtvis, vilket regeringen också är beredd att göra, inventera olika områden och se vad vi kan göra ytterligare. Det låter som att Lars Isacsson inte har jättemycket emot detta, men det återstår väl att se här i den sista debattomgången.

Fru talman! Tack, Lars Isacsson, för en god redogörelse för något som är väldigt vackert, nämligen föreningsdemokrati och möjligheten att organisera sig kring gemensamma intressen och en sådan glädjefylld aktivitet som idrott.

Lars Isacsson redogjorde förtjänstfullt för medlemsengagemang och vad det kan innebära inom idrotten. Men i min bok är det väldigt tydligt att om idrottsrörelsen skulle vilja ändra på saker och ting har de den möjligheten, men det skulle naturligtvis påverka hur statens relation till idrottsrörelsen ser ut på olika sätt. Jag tycker och har varit tydlig med att detta är en fråga som ägs till hundra procent av idrottsrörelsen. Det är regeringens uppfattning som jag redogör för här. Det finns inga ambitioner att överpröva idrottsrörelsen när det gäller regeln.

Nu till Lars Isacssons övriga frågor. De var många, och jag ber om ursäkt om jag missar någon. Regeringen har ambitioner på idrottsområdet, inte minst när det gäller bredden och alla barn som har trillat ur idrottsföreningar under pandemin. Hur kan vi stötta och hjälpa dem så att de hittar en väg tillbaka? Hur kan vi se till att fler kommer i åtnjutande av föreningsidrott?

Vi satsar 100 miljoner kronor särskilt på föreningsidrott i utsatta områden, för att skapa möjlighet till en bredd av idrotter, där föreningsidrotten ibland är svagare och ibland finns på plats men kan behöva extra stöttning. Detta vill regeringen ge.

Vi arbetar just nu också med ett fritidskort för att öronmärka medel för barns och ungas fritidsaktiviteter och möjligheter att delta i en idrottsklubb, särskilt när de återfinns i socioekonomiskt utsatta sammanhang och uppfattar att de egna träningsavgifterna eller medlemsavgifterna konkurrerar med familjens hushållsekonomi och att de därför slutar. Det är denna situation vi vill undvika. Vi vill se till att fler barn kan komma med och känner att det finns stöd för att de ska kunna röra sig och att de därmed också får tillgång till fler närvarande vuxna i sitt liv och en aktiv meningsfull fritid men också en bättre grund för jämlik hälsa.

Regeringen tycker att det är angeläget att se på förutsättningarna för elitverksamhet. Hur ser det ut för våra stora sporter? Fotboll och hockey har nämnts, men det vi kommer fram till är naturligtvis relevant också för andra idrotter. Hur ser det ut med förutsättningarna för talangutveckling? Detta ägs till stor del av idrottsrörelsen själv, men där kan såklart regeringen se om det finns något vi kan stötta med som är rimligt att göra.

Vi kommer att behöva se på anläggningsfrågan på olika sätt. Vi vet att den är angelägen. Hur kan vi få träningstider för både killar och tjejer? Detta spelar naturligtvis roll för hur vi klarar möjligheten till högstaligor och elitverksamhet i Sverige. Finns det annat vi kan titta på? Finns det skatteregler? Finns det andra typer av regelverk som vi behöver se över på något sätt? Detta är frågor som också kan komma att belysas i ett sådant projekt.

Jag återkommer gärna till riksdagen och den offentliga diskussionen om detta på olika sätt framöver och ser fram emot Lars Isacssons och andras inspel i ett sådant arbete.

Fru talman! Lars Isacsson har frågat mig om jag och regeringen kommer att ta initiativ till att förändra 51-procentsregeln i Sverige och om jag och regeringen kommer att verka för att Riksidrottsförbundet ska ändra sina stadgar.

De korta svaren är nej och nej. Låt mig dock lägga ut texten något och börja med att tydliggöra att ideella föreningar, vilket alla landets idrottsföreningar under Riksidrottsförbundet är, inte har några ägare. I en ideell förening är man medlem.

På riksidrottsmötet 1999 beslutades att idrottslig verksamhet får bedrivas av så kallade idrottsaktiebolag om det aktuella specialidrottsförbundets stadgar medger det. En idrottsförening kan då upplåta rättigheten att delta i förbundets tävlingsverksamhet till ett sådant bolag. Den upplåtande idrottsföreningen måste ha röstmajoritet på bolagsstämman. Det är så den så kallade 51-procentsregeln är utformad.

Att vi i Sverige har en fri och självständig idrottsrörelse är en utgångspunkt i den statliga idrottspolitiken och en självklarhet för regeringen. Att idrotten är fri och självständig vilar på föreningsfriheten och på att det är medlemmarna som i föreningsdemokratisk ordning har makt över en förenings verksamhet och styrning. Frågan om 51-procentsregeln ägs av idrottsrörelsen, och det finns enligt regeringen inte några skäl att agera eller argumentera för att regeln ändras.

Herr talman! Tack, Malin Höglund, för frågan!

Idrott är verkligen något som alla människor borde få chans till hela livet. Nu satsar vi ytterligare på äldres idrott, och vi fyrdubblar nästan anslagen till idrottsrörelsen för att jobba med äldres idrott. Vi vet att det har stor effekt om man tränar när man är äldre. Risken för fallolyckor kan reduceras, och om man trillar kan man klara sig bättre. Vi vet att fallskador är jätteproblematiskt därför att man ofta behöver mer omsorg och man lätt blir mer rädd och orolig. Det är en dimension av detta.

Vi satsar också på barn och ungdomar så att de ska få chans till idrott genom mer föreningsliv i utsatta områden. Vi har också det som frågeställaren pekar på, nämligen risken att man börjar förstå att det kostar pengar och konkurrerar med hushållskassan. Då vill vi finnas där med extra stöd, inte minst till dem i ekonomiskt utsatta situationer, för att värna deras rätt och tillgång till idrott och annat föreningsliv.

Herr talman! Tack, Karin Rågsjö, för frågan! Jag ser fram emot ett bra samarbete i socialutskottet under den tid som kommer.

De 50 miljonerna handlar om att införa reformen. För att få reformen fullt utbyggd avsätter vi 750 miljoner. Det är en substantiell reform, men som ledamoten Rågsjö vet tar det ibland lite tid att få större, mer omfattande reformer på plats. Därför är jag glad över att vi nu förlänger det förhöjda bostadsbidraget till ekonomiskt utsatta barnfamiljer.

Det är mycket bra att vi också gör betydande satsningar, totalt 12 miljarder till kommuner och regioner, i budgeten, som behöver vara lätt kontraktiv i detta läge för att inte riskera inflation. En sådan slår allra kraftigast mot de mest utsatta, om den fortsätter. Vi lägger alltså stora resurser för kommuner och regioner, och vi gör också särskilda insatser för utsatta barnfamiljer och för idrott i utsatta områden.

Herr talman! Tack, Angelica Bengtsson, för frågan om 51-procentsregeln!

Jag vill vara mycket tydlig med att det är en fråga som ägs av idrottsrörelsen. Ska regeln ändras - jag uppfattar att det inte finns något tryck för detta inom idrottsrörelsen - är det en fråga för idrottsrörelsen och inte en fråga för regeringen.

Vad ska vi då göra? Det var den andra delen av frågan, och där behöver vi återkomma. Men det finns en lång rad frågor som jag och regeringen tycker att man kan belysa, och där vill vi också föra dialog med idrottsrörelsen. Det kan handla om skatteregler. Det kan handla om hur man ser på anläggningsfrågan och hur vi kan utveckla en politik på det området. Det kan handla om andra frågor vad gäller att talanger ska kunna fostras och må bra inom svensk idrott på olika sätt, liksom att det ska finnas tillgång till att träna för både tjejer och killar.

Vi vet att en bra bredd också lägger grunden för en god elitverksamhet. Jag tror att det finns mycket att göra och återkomma till. Men för regeringens del handlar det inte om 51-procentsregeln.

Herr talman! Jag tackar frågeställaren Martin Melin.

Vi har flera förslag. För det första vill vi nu satsa 100 miljoner kronor på idrottsrörelsen för att bygga ut föreningsidrotten i vartenda utsatt område, om så är möjligt. Vi vill också se till att skapa bättre förutsättningar för att det ska finnas lite olika idrotter att välja på, så att fler - både killar och tjejer - känner att det finns ett utbud av idrott som passar dem. Det tror vi är otroligt avgörande för såväl hälsan och integrationen som det brottsförebyggande arbetet. Att man får ett sammanhang med närvarande vuxna är väldigt viktigt för dem som saknar sådana - särskilt där det finns andra gemenskaper som gärna rekryterar dem till sina sammanhang.

För det andra vill vi införa ett fritidskort som aktivt stöttar barn med en del av träningsavgiften, och där ska ett större belopp gå till dem som finns i ekonomiskt utsatta familjer. Vi vet nämligen att barn ofta väljer att sluta när de förstår att avgiften konkurrerar med annat om hushållskassan. Så ska det inte behöva vara.

Herr talman! Jag tackar för frågan. Det här med ofrivillig ensamhet är ett samhällsproblem. Vi har alltför länge betraktat det som ett individuellt bekymmer, men ledamoten Dan Hovskär beskriver väl de konsekvenser som följer av ofrivillig ensamhet.

Nu satsar vi på att kommunerna ska få ett resurstillskott för att kunna sträcka ut en hand till äldre som kanske inte har kontakt med hemtjänst eller äldreomsorg på annat sätt. Inte minst efter pandemin ser vi att många äldre under lång tid har befunnit sig i självisolering som kan vara svår att bryta. Vi tror att det då är särskilt angeläget att man får ett samtal om vilka gemenskapsmöjligheter som finns i kommunen i Sveg, Falköping eller var det nu kan vara.

Vi satsar också på den ideella sektorn så att den ska få större möjligheter att vidga sina cirklar, sträcka ut en hand och se till att fler kan komma in i den gemenskap som betyder så mycket för så många.