Fru talman! Religionsfriheten och föreningsfriheten är två viktiga beståndsdelar i vår liberala demokrati. Det är friheter som är så viktiga att vi har skyddat dem i våra grundlagar och alltså inget som någon av oss här i kammaren på något plan tar lättvindigt på.

Vissa av oss tror på en högre makt och ett liv efter detta. För de allra flesta i vårt sekulariserade land är tron något mellan oss och den vi tror på. Själv har jag valt att inte tro på någon högre makt utan på min egen förmåga att skapa det liv som jag önskar. Om det visar sig att jag har fel får jag väl luta mig mot min förmåga att förhandla mig till en plats i paradiset.

Det är precis det som är det underbara med Sverige: Vi tror olika, ber till olika gudar eller väljer bort allt vad religion står för. Frihet att välja - jösses, vilken vacker mening!

Fru talman! Dessa friheter ska dock inte tas för givna. Det finns de som vill använda dessa friheter för att inskränka vår frihet att välja. Det finns de som med hjälp av dessa friheter väljer att radikalisera andra till våldshandlingar. Det finns de som använder dessa friheter till att skapa könssegregerade skolor och som täckmantel för att bedriva flyktingspionage och så split mellan människor.

Det är precis vad debatten i dag handlar om. Det handlar inte om religionsfriheten. Det handlar inte om föreningsfriheten. Det handlar inte om att peka ut grupper av människor som problem. Det handlar inte om att peka ut någon specifik religion som ett problem. Det handlar snarare om att sätta stopp för mygel och brott i religionens namn. Det handlar om att stärka tilliten till våra demokratiska institutioner och värna och utveckla den svenska demokratin.

Fru talman! Imam Ali Islamic Center i Järfälla och egentligen hela shiasamfundet i Sverige har djupgående brister som i vissa avseenden är rent brottsliga enligt svensk lag. I våras gjordes en fantastisk granskning av så kallad sighe av SVT:s Uppdrag granskning. Det är ett fenomen som är vanligt förekommande bland annat i Iran. Väldigt förenklat kan man beskriva sighe som ett så kallat njutningsäktenskap eller, om man så vill, köp av sexuella tjänster.

I granskningen framgick det väldigt tydligt att ett flertal shiacenter runt om i Sverige inte bara uppmuntrade detta utan aktivt förmedlade kontakter. Det är för mig ren och skär koppleriverksamhet - även det ett grovt brott i Sverige.

Det finns också otaliga rapporter och vittnesmål om att just Imam Ali Islamic Center är den iranska statens förlängda arm i Sverige. Det är vittnesmål som bör tas på största allvar av de rättsvårdande myndigheterna. Det rör sig om alltifrån direkt spionage till brottslighet av ekonomisk karaktär. Även radikalisering av unga och besökare finns det många vittnesmål om.

Fru talman! Jag är förvånad för att inte säga förundrad över att varken polisen, Säpo, regeringen eller ansvariga myndigheter hittills har uppmärksammat den här frågan. Det är hög tid att det sker nu. Jag hade hoppats mycket på den proposition som den förra regeringen arbetat fram, som tydligt innehöll skrivningar kring demokrativillkor som grund för att erhålla offentliga medel. Det skulle kunna vara ett verkningsfullt sätt att komma åt den här typen av oseriös och brottslig verksamhet.

Tyvärr har den nuvarande regeringen aktivt valt att dra tillbaka den proposition som låg färdig för beslut i riksdagen, troligen på grund av Kristdemokraterna mot bakgrund av att samfund som Livets Ord och Jehovas vittnen skulle kunna komma att drabbas av den här lagstiftningen.

Fru talman! Jag blir både förvånad och oerhört besviken på statsrådets ovilja att konkret svara på mina frågor. Jag var glad att det var just Jakob Forssmed, kristdemokratiskt statsråd, som tog över min interpellation, som från början var ställd till Parisa Liljestrand.

Jag märker att statsrådet aktivt väljer att inte svara på frågorna, varken skriftligt eller i talarstolen. Det riktas nämligen rätt allvarliga anklagelser mot detta center, och det är högst alarmerande att med hänvisning till statsrådets uppgifter ducka för att adressera frågan i närtid.

Jag vill därför bredda diskussionen med ytterligare beståndsdelar, nämligen den utländska finansieringen av religiösa samfund som sådan. Det finns i dag fyra länder som aktivt ägnar sig åt den typen av verksamhet i Sverige: Iran, Qatar, Saudiarabien och Turkiet. Det finns all anledning att diskutera om det är rimligt att andra stater aktivt finansierar religiösa samfund, med alla de risker som de kan medföra i ett land som Sverige.

För ett år sedan lämnade jag in en motion till riksdagen där jag hade ett yrkande om att regeringen skulle tillsätta en utredning för att förhindra sådan utländsk finansiering av religiös verksamhet i Sverige som syftar till att sprida extremism och icke-demokratiska budskap. Riksdagen riktade därför ett tillkännagivande, en uppmaning, till regeringen. Tillkännagivandet gjordes i samband med att utskottet behandlade ca 100 förslag om fri och rättigheter och förebyggande av våldsbejakande extremism i motioner från allmänna motionstiden 2021.

Jag är stolt över att jag och Centerpartiet har drivit frågan och att den utredning som statsrådet hänvisar till i sitt svar bär mitt och mitt partis signatur. Men i avvaktan på att utredningen ska ge resultat - vi vet att utredningar tar sin tid innan de kommer på plats - och med tanke på beredningskravet i lagstiftningsprocessen är det vi närmast kan hoppas på precis den proposition som har dragits tillbaka av statsrådet. Jag skulle vilja höra statsrådet berätta varför man har valt att dra tillbaka propositionen.

Vi har alla möjligheter och skyldigheter - jag betonar det - att värna de grundläggande rättigheterna i vårt älskade Sverige. Att i det här skedet låta bli att agera när dessa rättigheter har utnyttjats av främmande makt för att underminera vårt samhälle är ytterst allvarligt.

Det här handlar inte bara om ett enskilt samfund, och jag vill understryka att det inte handlar om problematisering av tron i sig. Tron har jag all respekt för. Det här handlar om rent brottslig verksamhet. I vissa delar finns reportage - bevismaterial - som tydligt visar att njutningsäktenskap faktiskt förekommer och dessutom ett aktivt förmedlande av sådan verksamhet. I andra delar finns vittnesmål. Det är vittnesmål som är av karaktären att det kräver att statsrådet faktiskt tar frågan på yttersta allvar och adresserar den i närtid.

Fru talman! Att vara statsråd i Sverige är inte alldeles enkelt. Jag förstår att det finns ett tydligt ramverk för vad statsrådet får och inte får göra.

Samtidigt hänvisar den ansvariga myndigheten till att det är regeringen som måste fatta beslut för att stoppa bidrag till enskilda samfund. På så sätt är regeringen inte på något sätt förhindrad att agera i frågan.

Sedan finns annat som statsrådet kan göra. Just inför propositionen om demokrativillkoret finns en färdig utredning. Då finns det ingen anledning att skjuta på en process och göra ett omtag. Den kritik som har framförts mot propositionen är väl omhändertagen i remissförfarandet med anledning av lagförslaget.

I det här skedet kan jag inte, såvida statsrådet inte har några andra besked att ge, dra någon annan slutsats än att statsrådet faktiskt duckar frågan. Då är det i så fall upp till statsrådet att motbevisa, lägga fram konkreta förslag och säga vad som ska göras.

Det räcker inte att hänvisa till en utredning som jag och Centerpartiet tog initiativ till, som regeringen nu verkställer. Jag är ledsen, Jakob Forssmed, men det räcker inte.