Joar Forssell

Herr talman! Det handlar om några olika saker här.

Det är klart att det är skillnad mellan att vara en kommun, med allt vad det innebär av den administrativa överbyggnad man då har, och att vara en fristående aktör. Det är skillnad. Det är skillnad mellan att vara en liten skola som inte har hela den överbyggnad och administration som en kommun har och att vara en kommunalt driven skola. Det är skillnad, och det är rimligt att det får vara det.

Det betyder absolut inte att vi tycker att det ska finnas någon marknadslogik, som ledamoten uttryckte det, eller företagslogik i detta. Tvärtom: Återreglering av svensk skola, begränsning av vinster, den offentlighetsprincip som vi debatterar här i dag och så vidare är delar av det paket som innebär att vi lämnar den marknadsskola som även Liberalerna har varit kritiska till.

Jag är dock inte nöjd. När man tittar på debatterna just nu verkar det vara ett ord som Socialdemokraterna vill trumma in under valrörelsen, herr talman – att vår sida skulle vara nöjd. Vi är inte nöjda, utan vi vill väldigt mycket mer. Vi vill gå väldigt mycket längre, Liberalerna inkluderat. Men jag är stolt över att vi har tagit de här stegen. Jag är stolt över att vi tar de steg som Socialdemokraterna år efter år har misslyckats med att ta.

Herr talman! Jag undrar ju om man som socialdemokrat är nöjd med de år man själv haft i regering, då man har kört Sverige i botten på en massa olika sätt och misslyckats med att återreglera skolan. Man har misslyckats med att ta friskolesektorn i nacken och se till att pengarna går till eleverna. Vi gör nu detta. Vi tar steg framåt. Vill jag gå lite längre i en massa olika frågor? Ja, gärna! Men vi gör ju någonting. Vi får saker gjorda. Vi genomför den största reformeringen av svensk skola på decennier.

Det är skillnaden mellan liberaler och socialdemokrater i Utbildningsdepartementet: Vi får saker gjorda medan Socialdemokraterna inte har särskilt mycket att titta tillbaka på och vara stolta över. Offentlighetsprincipen är en sådan sak, som är väldigt viktig.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Sigvardsson för frågorna.

Det var en bunt med frågor. Jag börjar med den första om den lilla byskolan. Det är helt rätt: Vi har satt ett tak eller ett golv – hur man nu vill uttrycka det – för hur stor en skola ska vara för att man ska kunna få lite olika lättnadsregler och lite längre tid på sig.

I ena änden av skalan har vi stora skolkoncerner, som Academedia som nämndes tidigare i debatten, och det är inte någon liten byskola; det är vi överens om. I andra änden har vi den allra minsta byskolan i den allra minsta kommunen, som har allra minst möjlighet att bedriva administration av det här slaget i den hastighet som offentlighetsprincipen vanligtvis kräver.

Vi har inte tittat på hur många procent av skolorna som vi tycker ska omfattas av lättnadsreglerna. Här nämndes 75 procent. Okej, så kan det vara – så beskriver vi det. Men det är inte det som vi har utgått från. Vi har utgått från när en skola blir så pass stor att man kan anta att det är rimligt att den har den administrativa förmåga som krävs för att göra det här skyndsamt, vilket offentlighetsprincipen normalt sett kräver.

Vi har utgått från vilka möjligheter skolorna har att göra det här på ett skyndsamt sätt. I en liten skola som drivs i kommunal regi finns det även i en liten kommun ofta en registrator eller administratör som är anställd av kommunen. Det är någonting annat.

Det är därför som vi, som svar på Sigvardssons första fråga, har satt en gräns. Jag ser att jag kanske inte hinner svara på den andra, men ledamoten får gärna upprepa den senare. Den lilla byskolan och Academedia är stiliserade exempel, men det är en lång skala däremellan. Poängen är att det ska vara rimligt att kunna lämna ut uppgifter i den hastighet som krävs. Därför behöver de här lättnadsreglerna finnas till, men alla ska alltid lämna ut alla uppgifter.

Herr talman! Att Vänsterpartiet låter arga förvånar kanske inte dem som tittar – det är lite av Vänsterpartiets modus operandi – men det är spännande att Vänsterpartiet låter som en arg liberal.

Vi genomför mycket av det som ledamoten Mixter efterfrågar. Man ska inte kunna driva hästgymnasium utan hästar, ha undervisning utan legitimerade lärare, driva skola utan bibliotek och så vidare. Det här är precis den återreglering som jag menar att vi genomför. Den innebär precis det som ledamoten Mixter far efter i sitt anförande, nämligen att möjligheten att plocka ut vinst drastiskt försämras för de här bolagen. Det är precis det som är vår ambition, nämligen att öka kvaliteten och minska vinsterna.

Det som ledamoten påpekar är helt korrekt: Pengar som ska gå till skola och undervisning ska gå till skola och undervisning – till eleverna. Det är däremot inte korrekt att offentlighetsprincipen skulle omfatta olika saker i olika skolor – det är en missuppfattning som jag tycker mig läsa mellan raderna från flera i oppositionen.

Det finns alltså inga undantag i lagstiftningen när det gäller vilka handlingar som man kan begära ut i olika privatdrivna skolor. Alla skolor, oavsett storlek, kommer att behöva lämna ut samma handlingar. Det finns ingen skillnad i lagstiftningen. Däremot får man lite längre tid på sig om man, som i exemplet i mitt anförande, driver en liten byskola där den administratör som eventuellt finns är på sommarledighet. Det finns alltså rimliga avvägningar att göra här. Det finns dock inga undantag när det gäller vilka handlingar som lämnas ut från olika privata skolor.

(Applåder)

Herr talman! Om vi börjar med den övergripande frågan om vinster i friskolor – som visserligen kanske ligger utanför ärendet, men som jag ändå inledningsvis fick spörsmål om – går vi fram med en politik som genom att återreglera skolan minskar möjligheterna att ta ut vinst.

Det har ju varit high chaparral i svensk skola under väldigt lång tid. Man har kunnat skära ned på saker som är viktiga för kvaliteten i undervisningen och därmed kunnat plocka ut vinst. Detta reglerar vi upp. Vi ser till att möjligheten att skära ned i svensk skola för att plocka ut vinst blir alltmer obefintlig. Det handlar om just den stora, breda återregleringen av allt från barngruppers storlek till offentlighetsprincipen, bibliotekarier och så vidare.

Samtidigt går vi fram med förslag om att man inte ska kunna plocka ut vinst om man brister i sin kvalitet. Det tänker jag är väldigt rimligt. Liberalerna vill gå ännu längre, men det här är det längsta som någon regering har gått i Sverige någonsin. Det är därför väldigt märkligt att kritisera det på den bogen, som Vänsterpartiet väljer att göra.

När det gäller offentlighetsprincipen tycker jag att det är rimligt att man när man inför den här typen av lagstiftning som inte har gällt tidigare tar hänsyn till att olika verksamheter har olika förutsättningar. I grunden tycker vi att offentlighetsprincipen ska gälla alla, men det finns också en rimlighet i att de som är för små för att ha en egen administratör eller en egen registrator anställd – och allt vad det här innebär – och som inte har haft det här kravet på sig tidigare får lite längre tid.

Det handlar ju inte om oceaner av tid, och det handlar inte om något avsteg från principen. Det handlar om att på ett rimligt sätt kunna lämna ut handlingar och göra det arbetet med hög kvalitet.

Herr talman! Vi debatterar offentlighetsprincipen inom friskoleväsendet. Det här är en av de många förändringar som den här regeringen genomdriver och som handlar om helrenoveringen av friskoleväsendet. Ärendet är ett av många av den typ av ärenden som vi i vår majoritet har lyckats driva igenom men som till exempel Socialdemokraterna tidigare har misslyckats med. Det gäller just helrenoveringen av friskoleväsendet.

Det är klart att det är rimligt att även friskolor ska omfattas av offentlighetsprincipen, och jag är glad att det här nu blir verklighet. Det handlar både om mediernas insyn, om föräldrars insyn och om allmänhetens insyn i hur skattepengar används. Det är principiellt viktigt, och det är viktigt för att systemet ska funka så bra som möjligt. Denna insyn gör naturligtvis att själva verksamheten blir bättre i både friskolesektorn och i offentligt drivna skolor.

Herr talman! I det här betänkandet finns också ett antal lättnader i hanteringen av de uppgifter som ska vara offentliga. Detta innebär inte någon skillnad gällande vilka uppgifter som ska vara offentliga. Det finns inte några undantag där någon kommer undan att lämna ut någon specifik uppgiftstyp eller någon specifik uppgift, utan det innebär till exempel att en liten byskola som drivs i privat regi av ett personalkooperativ eller föräldrakooperativ och som har sommarlov får lite längre tid på sig att lämna ut de handlingar som begärs ut. Det betyder inte att några andra handlingar omfattas eller inte omfattas jämfört med för en större skola.

Det finns i lagförslaget rimliga bedömningar av när en skola är så pass stor att det går att förvänta sig att man har den administrativa kapacitet som krävs för att hantera detta och när skolan är så pass liten att man behöver ha lite lättnadsregler för att det ska gå på ett smidigt och rimligt sätt.

Herr talman! Om man läser någon av oppositionens reservationer kan man få intrycket att vi skulle vilja låta någon komma undan offentlighetsprincipen. Så är det alltså inte, utan alla omfattas på samma sätt, men det finns också en rimlighet i att den lilla byskolan som har sommarlov ska få lite längre tid för sin administration.

Med det sagt, herr talman, tänker jag hålla mig kort i den här debatten. Jag tycker att det är en ganska enkel debatt. Offentlighetsprincipen är en rimlig princip som jag och partierna på vår sida samt de flesta svenskar är bekanta med. Vi tycker att offentlighetsprincipen ska gälla i verksamheter som drivs med skattemedel.

Jag är stolt över att vi fortsätter att driva igenom helrenoveringen av friskoleväsendet och att vi har visat att det går att göra detta med politisk förhandling, alltså att driva på i de här frågorna, när andra tidigare har misslyckats.

Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)

Fru talman! ”Om du fyller din bägare med vatten skriver du aldrig något klokt, men vin är Parnassus häst som bär en skald till skyarna.” Så skrev den gamle greken Athenaios, eller det brukar åtminstone ofta attribueras till honom. Det är ett gammalt ordspråk om alkoholen.

Visst är alkohol farligt. Det vet vi alla. Det har sagts här i debatten många gånger. Men Sverige behöver en friare alkoholpolitik – inte en ansvarslös alkoholpolitik, inte en politik som blundar för alkoholens risker, men vi behöver en alkoholpolitik som behandlar vuxna människor som just vuxna, fria individer. Det är en politik som utgår från hur människor faktiskt vill leva sina liv, inte från moralism och misstänksamhet. Det är en politik som både ser och erkänner alkoholens farlighet men även nyttan av alkohol för både individ och samhälle.

Fru talman! Under väldigt lång tid har svensk alkoholpolitik präglats av idén att alkohol i första hand är ett samhällsproblem som måste begränsas och kontrolleras. Det har bildats och inpräntats myter om det gamla superiet. Vuxna människor har omyndigförklarats av folkhälsoextremister från både höger och vänster. Det perspektivet har format alltifrån serveringstillstånd och öppettider till villkoren för dryckesproducenter, och det har varit ett problem.

Alkoholen och dryckeskulturen är samtidigt en viktig del av vårt samhälle, vår kultur och vår civilisation. Människor har i tusentals år, sedan innan vi blev bofasta, samlats kring mat och dryck – inte för att supa ihjäl sig utan för att skapa gemenskap, kultur och relationer och för att släppa lös kreativitet och skapande. Tavernor, värdshus, ölkällare och barer har varit platser där idéer mötts, kulturer vuxit fram och människor från olika samhällsskikt träffats. Religiösa riter har byggts kring alkoholen och har lagt grunden för många civilisationer genom världen genom åren. Alkoholen har hjälpt oss människor att knäcka svåra problem, skapa stor konst och lösa svåra konflikter.

På många sätt har alkoholen varit central för framväxten av vår civilisation. Den har varit ett socialt verktyg som har hjälpt oss i vår unika nisch bland jordens alla djur och bidragit till att göra människan dominerande på vår planet.

Fru talman! Vi är i grunden rationella primater, skulle man kunna säga. Men samtidigt är vi svaga, långsamma och på många sätt rätt patetiska som djur betraktade. I strid med en schimpans blir en ensam naken människa slarvsylta. Människan får armar och ansikte avslitna och blir biten.

Men vi är också som myror och bin som arbetar ihop. Vi innoverar. Vi samarbetar, vi skapar kultur och vi bygger gemenskap. Vi för vidare och bygger på varandras erfarenheter. Vi måste lita på främlingar och vi måste lära av varandra. En människa blir slarvsylta i slagsmål med en schimpans, men 100 människor vinner mot 100 schimpanser.

En kontrollerad konsumtion av alkohol hjälper effektivt till med just de saker som gör oss mer framgångsrika än andra arter – vår innovativa förmåga, vår kreativitet, vår kultur och vår sociala organisering. Ändå, fru talman, behandlas svenska barer ofta som om de främst vore ordningsproblem.

Fru talman! När människor dricker måttligt tillsammans sänks garden. Samtalen blir friare, misstron minskar och relationer byggs snabbare. Det är ingen slump att så många affärsidéer, vänskaper, fredsavtal, kärleksrelationer, innovationer och kulturella uttryck vuxit fram runt just middagsbord, i pubar och i barer. Detta betyder inte att alkohol är riskfritt, men det betyder att alkohol också fyller sociala funktioner som moderna samhällen ofta underskattar.

I en tid där ensamheten växer, där människor umgås mindre fysiskt och där allt fler relationer sker via skärmar borde vi förstå värdet av platser där människor faktiskt möts. Fru talman! Det är mot den bakgrunden som avskaffandet av matkravet ska förstås. Det är svårt att hitta ett bättre exempel på hur en föråldrad svensk alkoholpolitik ibland fungerar.

I dag måste den som vill öppna en bar i praktiken också öppna ett restaurangkök. Staten kräver alltså inte bara att man ska kunna servera alkohol ansvarsfullt. Staten kräver också att man ska kunna servera mat.

Det är ett märkligt synsätt.

Låt oss säga att någon vill öppna en cocktailbar, en vinbar eller en ölkrog med fokus på dryck, social miljö och kunnig servering. Varför ska staten då tvinga fram verksamhet som ägaren egentligen inte vill bedriva?

Vi lagstiftar inte om att alla hotell måste ha en nattklubb. Vi lagstiftar inte om att alla kaféer måste sälja varm mat, och vi borde inte lagstifta om att alla barer ska vara restauranger.

Matkravet är i grunden paternalistiskt. Det bygger på föreställningen att människor inte kan hantera alkohol om det inte står en Toast Skagen bredvid glaset.

Fru talman! Dessutom slår regelverket ofta hårdast mot de mest seriösa aktörerna. Små nischade cocktailbarer och specialiserade vinbarer med innovativa dryckeskoncept får höga kostnader och stora administrativa krav, trots att det är just där alkoholen serveras mest ansvarsfullt – med utbildad personal, tydliga normer och stark social kontroll.

Fru talman! Vi behöver se utelivet som något mer än bara nöjesindustri. Ett levande uteliv är en del av ett levande samhälle. Barer, restauranger och kvarterskrogar fungerar i praktiken som social infrastruktur. De är vardagsrum för människor som kanske annars hade suttit ensamma hemma och druckit på ett mycket mer destruktivt sätt.

Och ärligt talat: Människor som dricker socialt i miljöer med personal, normer och andra människor omkring sig löper ofta mindre risk att utveckla problem än människor som dricker ensamma hemma. Därför borde svensk alkoholpolitik uppmuntra fler sociala och trygga miljöer, inte färre.

Fru talman! Avskaffandet av matkravet borde bara vara en början. Vi behöver fler liberaliseringar och ett nytt sätt att tänka kring alkoholpolitiken i stort.

Vi borde ha enklare och mer proportionerliga serveringstillstånd. Seriösa krögare ska inte mötas av ett byråkratiskt hinderlopp för att få bedriva verksamhet.

Vi borde ge större frihet kring öppettider. Om ordning fungerar och störningar hanteras ska staten inte detaljstyra när människor får sitta på en uteservering och ta ett glas vin.

Vi borde göra det lättare att öppna små uteserveringar genom enklare regler och mindre kommunal byråkrati. Våra städer behöver fler levande gaturum, inte färre.

Vi borde också diskutera hur större städer kan arbeta strategiskt med nattekonomin. Ett attraktivt uteliv är helt avgörande för ett attraktivt land. Sverige ligger efter.

Och vi måste våga diskutera synen på buller och stadsliv. Flyttar man in mitt i en levande stad får man också acceptera att städer lever. Vi kan inte reglera bort restauranger, barer och musikliv för att människor inte vill ha innerstadens puls. Folk vill ha puls. Folk vill leva i ett samhälle med social interaktion med andra människor.

Fru talman! Missbruk ska fortsatt bekämpas med full kraft. Våld i nära relationer, rattfylleri och beroende är allvarliga problem. Men svensk alkoholpolitik måste bli bättre på att skilja mellan destruktivt drickande och socialt och civiliserat drickande.

Det handlar ytterst om människosyn. Litar vi på att vuxna människor kan ta ansvar? Litar vi på seriösa företagare? Litar vi på sociala normer och på gemenskap? Eller ska staten fortsätta att utgå från att varje bar i grunden är ett problem som måste begränsas? Jag tror inte på den vägen.

En alkoholpolitik som kombinerar ansvar med frihet är rätt. Det handlar om en alkoholpolitik som fokuserar hårdare på verkligt missbruk och mindre på symboliska begränsningar som i praktiken förstör de fördelar som alkohol och dryckeskultur för med sig. Det handlar om en politik som ser värdet av gemenskap, kultur och ett levande samhällsliv.

Det är dags att föra in svensk alkoholpolitik i vuxenvärlden.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 8.)

Fru talman! ”Om du fyller din bägare med vatten skriver du aldrig något klokt, men vin är Parnassus häst som bär en skald till skyarna.” Så skrev den gamle greken Athenaios, eller det brukar åtminstone ofta attribueras till honom. Det är ett gammalt ordspråk om alkoholen.

Visst är alkohol farligt. Det vet vi alla. Det har sagts här i debatten många gånger. Men Sverige behöver en friare alkoholpolitik – inte en ansvarslös alkoholpolitik, inte en politik som blundar för alkoholens risker, men vi behöver en alkoholpolitik som behandlar vuxna människor som just vuxna, fria individer. Det är en politik som utgår från hur människor faktiskt vill leva sina liv, inte från moralism och misstänksamhet. Det är en politik som både ser och erkänner alkoholens farlighet men även nyttan av alkohol för både individ och samhälle.

Fru talman! Under väldigt lång tid har svensk alkoholpolitik präglats av idén att alkohol i första hand är ett samhällsproblem som måste begränsas och kontrolleras. Det har bildats och inpräntats myter om det gamla superiet. Vuxna människor har omyndigförklarats av folkhälsoextremister från både höger och vänster. Det perspektivet har format alltifrån serveringstillstånd och öppettider till villkoren för dryckesproducenter, och det har varit ett problem.

Alkoholen och dryckeskulturen är samtidigt en viktig del av vårt samhälle, vår kultur och vår civilisation. Människor har i tusentals år, sedan innan vi blev bofasta, samlats kring mat och dryck – inte för att supa ihjäl sig utan för att skapa gemenskap, kultur och relationer och för att släppa lös kreativitet och skapande. Tavernor, värdshus, ölkällare och barer har varit platser där idéer mötts, kulturer vuxit fram och människor från olika samhällsskikt träffats. Religiösa riter har byggts kring alkoholen och har lagt grunden för många civilisationer genom världen genom åren. Alkoholen har hjälpt oss människor att knäcka svåra problem, skapa stor konst och lösa svåra konflikter.

På många sätt har alkoholen varit central för framväxten av vår civilisation. Den har varit ett socialt verktyg som har hjälpt oss i vår unika nisch bland jordens alla djur och bidragit till att göra människan dominerande på vår planet.

Fru talman! Vi är i grunden rationella primater, skulle man kunna säga. Men samtidigt är vi svaga, långsamma och på många sätt rätt patetiska som djur betraktade. I strid med en schimpans blir en ensam naken människa slarvsylta. Människan får armar och ansikte avslitna och blir biten.

Men vi är också som myror och bin som arbetar ihop. Vi innoverar. Vi samarbetar, vi skapar kultur och vi bygger gemenskap. Vi för vidare och bygger på varandras erfarenheter. Vi måste lita på främlingar och vi måste lära av varandra. En människa blir slarvsylta i slagsmål med en schimpans, men 100 människor vinner mot 100 schimpanser.

En kontrollerad konsumtion av alkohol hjälper effektivt till med just de saker som gör oss mer framgångsrika än andra arter – vår innovativa förmåga, vår kreativitet, vår kultur och vår sociala organisering. Ändå, fru talman, behandlas svenska barer ofta som om de främst vore ordningsproblem.

Fru talman! När människor dricker måttligt tillsammans sänks garden. Samtalen blir friare, misstron minskar och relationer byggs snabbare. Det är ingen slump att så många affärsidéer, vänskaper, fredsavtal, kärleksrelationer, innovationer och kulturella uttryck vuxit fram runt just middagsbord, i pubar och i barer. Detta betyder inte att alkohol är riskfritt, men det betyder att alkohol också fyller sociala funktioner som moderna samhällen ofta underskattar.

I en tid där ensamheten växer, där människor umgås mindre fysiskt och där allt fler relationer sker via skärmar borde vi förstå värdet av platser där människor faktiskt möts. Fru talman! Det är mot den bakgrunden som avskaffandet av matkravet ska förstås. Det är svårt att hitta ett bättre exempel på hur en föråldrad svensk alkoholpolitik ibland fungerar.

I dag måste den som vill öppna en bar i praktiken också öppna ett restaurangkök. Staten kräver alltså inte bara att man ska kunna servera alkohol ansvarsfullt. Staten kräver också att man ska kunna servera mat.

Det är ett märkligt synsätt.

Låt oss säga att någon vill öppna en cocktailbar, en vinbar eller en ölkrog med fokus på dryck, social miljö och kunnig servering. Varför ska staten då tvinga fram verksamhet som ägaren egentligen inte vill bedriva?

Vi lagstiftar inte om att alla hotell måste ha en nattklubb. Vi lagstiftar inte om att alla kaféer måste sälja varm mat, och vi borde inte lagstifta om att alla barer ska vara restauranger.

Matkravet är i grunden paternalistiskt. Det bygger på föreställningen att människor inte kan hantera alkohol om det inte står en Toast Skagen bredvid glaset.

Fru talman! Dessutom slår regelverket ofta hårdast mot de mest seriösa aktörerna. Små nischade cocktailbarer och specialiserade vinbarer med innovativa dryckeskoncept får höga kostnader och stora administrativa krav, trots att det är just där alkoholen serveras mest ansvarsfullt – med utbildad personal, tydliga normer och stark social kontroll.

Fru talman! Vi behöver se utelivet som något mer än bara nöjesindustri. Ett levande uteliv är en del av ett levande samhälle. Barer, restauranger och kvarterskrogar fungerar i praktiken som social infrastruktur. De är vardagsrum för människor som kanske annars hade suttit ensamma hemma och druckit på ett mycket mer destruktivt sätt.

Och ärligt talat: Människor som dricker socialt i miljöer med personal, normer och andra människor omkring sig löper ofta mindre risk att utveckla problem än människor som dricker ensamma hemma. Därför borde svensk alkoholpolitik uppmuntra fler sociala och trygga miljöer, inte färre.

Fru talman! Avskaffandet av matkravet borde bara vara en början. Vi behöver fler liberaliseringar och ett nytt sätt att tänka kring alkoholpolitiken i stort.

Vi borde ha enklare och mer proportionerliga serveringstillstånd. Seriösa krögare ska inte mötas av ett byråkratiskt hinderlopp för att få bedriva verksamhet.

Vi borde ge större frihet kring öppettider. Om ordning fungerar och störningar hanteras ska staten inte detaljstyra när människor får sitta på en uteservering och ta ett glas vin.

Vi borde göra det lättare att öppna små uteserveringar genom enklare regler och mindre kommunal byråkrati. Våra städer behöver fler levande gaturum, inte färre.

Vi borde också diskutera hur större städer kan arbeta strategiskt med nattekonomin. Ett attraktivt uteliv är helt avgörande för ett attraktivt land. Sverige ligger efter.

Och vi måste våga diskutera synen på buller och stadsliv. Flyttar man in mitt i en levande stad får man också acceptera att städer lever. Vi kan inte reglera bort restauranger, barer och musikliv för att människor inte vill ha innerstadens puls. Folk vill ha puls. Folk vill leva i ett samhälle med social interaktion med andra människor.

Fru talman! Missbruk ska fortsatt bekämpas med full kraft. Våld i nära relationer, rattfylleri och beroende är allvarliga problem. Men svensk alkoholpolitik måste bli bättre på att skilja mellan destruktivt drickande och socialt och civiliserat drickande.

Det handlar ytterst om människosyn. Litar vi på att vuxna människor kan ta ansvar? Litar vi på seriösa företagare? Litar vi på sociala normer och på gemenskap? Eller ska staten fortsätta att utgå från att varje bar i grunden är ett problem som måste begränsas? Jag tror inte på den vägen.

En alkoholpolitik som kombinerar ansvar med frihet är rätt. Det handlar om en alkoholpolitik som fokuserar hårdare på verkligt missbruk och mindre på symboliska begränsningar som i praktiken förstör de fördelar som alkohol och dryckeskultur för med sig. Det handlar om en politik som ser värdet av gemenskap, kultur och ett levande samhällsliv.

Det är dags att föra in svensk alkoholpolitik i vuxenvärlden.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 8.)

Fru talman! Tack till ledamoten Sundin för det svaret!

Jag lyssnade tidigare i debatten på bland annat replikskiftet med Sverigedemokraterna och även inlägget från Kristdemokraterna av utskottets ordförande. Båda belyste att det finns faror med alkoholkonsumtion. Där finns det ingen konfliktlinje i svensk politik. Detta är vi alla överens om.

Det är också så, och det vet ledamoten egentligen, att riksdagen följer upp saker hela tiden. Att följa upp och granska är en av de roller riksdagen har. När det gäller alkoholfrågan har vi både myndigheter och forskare som gör detta. Det kryllar av människor som följer upp den lagstiftning vi tar fram, precis hela tiden. Det råder ingen brist på människor som följer upp alkoholpolitik i Sverige från både ena och andra hållet.

Jag har förstått att det är viktigt för Socialdemokraterna att ha mer uppföljning. Det har gått fram. Jag tror att de som tittar på denna debatt också har förstått det. Men jag är ändå lite intresserad: Det verkar ju som att Socialdemokraterna lite motvilligt går med på den här reformen. Jag kan tänka mig att det beror på att den är ganska populär. Om människor på stan får frågan om de tycker att man ska få ta en öl eller ett glas vin utan att också kunna beställa in en pommestallrik tror jag nog att de flesta säger ja.

Känslan man får när man tittar på debatten är att Socialdemokraterna går med på dessa liberaliseringar lite motvilligt. Därför är min fråga till ledamoten Sundin om hon kan ge några exempel på andra liberaliseringar som Socialdemokraterna skulle vilja se när det kommer till alkoholpolitiken. Om man köper de principiella argumenten för det här förslaget är ju de gällande också för andra potentiella liberaliseringar.

Vi har ju hört om era utvärderingar och uppföljningar nu. Det behöver vi inte höra en gång till. Men det vore intressant att höra: Har Socialdemokraterna andra förslag för ett lite friare och mer liberalt krogliv i Sverige?

Fru talman! Tack till ledamoten Sundin för det svaret!

Jag lyssnade tidigare i debatten på bland annat replikskiftet med Sverigedemokraterna och även inlägget från Kristdemokraterna av utskottets ordförande. Båda belyste att det finns faror med alkoholkonsumtion. Där finns det ingen konfliktlinje i svensk politik. Detta är vi alla överens om.

Det är också så, och det vet ledamoten egentligen, att riksdagen följer upp saker hela tiden. Att följa upp och granska är en av de roller riksdagen har. När det gäller alkoholfrågan har vi både myndigheter och forskare som gör detta. Det kryllar av människor som följer upp den lagstiftning vi tar fram, precis hela tiden. Det råder ingen brist på människor som följer upp alkoholpolitik i Sverige från både ena och andra hållet.

Jag har förstått att det är viktigt för Socialdemokraterna att ha mer uppföljning. Det har gått fram. Jag tror att de som tittar på denna debatt också har förstått det. Men jag är ändå lite intresserad: Det verkar ju som att Socialdemokraterna lite motvilligt går med på den här reformen. Jag kan tänka mig att det beror på att den är ganska populär. Om människor på stan får frågan om de tycker att man ska få ta en öl eller ett glas vin utan att också kunna beställa in en pommestallrik tror jag nog att de flesta säger ja.

Känslan man får när man tittar på debatten är att Socialdemokraterna går med på dessa liberaliseringar lite motvilligt. Därför är min fråga till ledamoten Sundin om hon kan ge några exempel på andra liberaliseringar som Socialdemokraterna skulle vilja se när det kommer till alkoholpolitiken. Om man köper de principiella argumenten för det här förslaget är ju de gällande också för andra potentiella liberaliseringar.

Vi har ju hört om era utvärderingar och uppföljningar nu. Det behöver vi inte höra en gång till. Men det vore intressant att höra: Har Socialdemokraterna andra förslag för ett lite friare och mer liberalt krogliv i Sverige?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för inlägget.

Det är väldigt kritiska ord från Socialdemokraterna om den här reformen. Jag tror att de som lyssnar på debatten, om de inte lyssnar väldigt noga på själva orden som ledamoten säger, kan få intrycket att Socialdemokraterna är emot reformen. Detta är dock en reform som Socialdemokraterna kommer att rösta för här i riksdagen. Man har inget eget förslag utan kommer att rösta för reformen. Det är under punkt 1 i betänkandet som själva lagändringarna sker.

Jag har egentligen två frågor. Den ena är en kontrollfråga, väldigt enkel, och den lyder så här: Tycker Socialdemokraterna att man ska kunna ta en pilsner på ett ställe som inte också kan leverera en pommestallrik? Det är en väldigt enkel fråga, en ja-eller-nej-fråga.

Den andra frågan är: Om ni tycker det, varför framgår inte det lite tydligare i Socialdemokraternas anförande här i kammaren i dag? Och om ni inte tycker det, varför är ni då för reformen? Varför är Socialdemokraterna för en reform som de argumenterar så hätskt emot?

Det är alltså egentligen två frågor: Tycker Socialdemokraterna att man ska få ta en pilsner utan en pommestallrik? Och om man inte tycker det, varför är man då för reformen?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för inlägget.

Det är väldigt kritiska ord från Socialdemokraterna om den här reformen. Jag tror att de som lyssnar på debatten, om de inte lyssnar väldigt noga på själva orden som ledamoten säger, kan få intrycket att Socialdemokraterna är emot reformen. Detta är dock en reform som Socialdemokraterna kommer att rösta för här i riksdagen. Man har inget eget förslag utan kommer att rösta för reformen. Det är under punkt 1 i betänkandet som själva lagändringarna sker.

Jag har egentligen två frågor. Den ena är en kontrollfråga, väldigt enkel, och den lyder så här: Tycker Socialdemokraterna att man ska kunna ta en pilsner på ett ställe som inte också kan leverera en pommestallrik? Det är en väldigt enkel fråga, en ja-eller-nej-fråga.

Den andra frågan är: Om ni tycker det, varför framgår inte det lite tydligare i Socialdemokraternas anförande här i kammaren i dag? Och om ni inte tycker det, varför är ni då för reformen? Varför är Socialdemokraterna för en reform som de argumenterar så hätskt emot?

Det är alltså egentligen två frågor: Tycker Socialdemokraterna att man ska få ta en pilsner utan en pommestallrik? Och om man inte tycker det, varför är man då för reformen?

Herr talman! Jag tackar för en god debatt.

Forskning, kunskap och internationellt samarbete är hörnstenar i att bygga Sverige som en kunskapsnation men också som ett konkurrenskraftigt land i världen.

Vi i Sverige är näst bäst på innovation, efter Schweiz. Det beror just på att vi har varit en kunskapsnation under lång tid och att vi är ett land där vi sätter forskning och innovation i första rummet. Det är därför regeringen har lagt fram en historiskt stor forsknings- och innovationsproposition.

Vi i Liberalerna vill grundlagsskydda den akademiska friheten. Genom betänkandet stärker vi ställningen för forskare, akademiker och doktorander som vill komma till Sverige för att forska.

Herr talman! Vi ska vara stolta över svensk öppenhet och över att vi värnar den tradition av akademi och bildning som gjort oss starka. Doktorander får en egen forskarstatus och klassas inte längre bara som studenter. Det tycker jag är väldigt bra. Vi får en snabbare väg till permanenta uppehållstillstånd för dessa forskande individer, och det blir enklare och smartare processer. Fler ska kunna komma hit och bidra till kunskapsnationen Sverige och till kunskapen i världen.

Vi vill minska den byråkrati som i dag riskerar att leda till avbrott i forskningen. Vi vill se till att de ukrainare som nämnts tidigare här i debatten får en sjyst och bra chans att stanna i Sverige och bidra till Sverige som kunskapsnation.

Herr talman! Samtidigt som vi ska ha ett öppet system som låter fler komma hit och forska och bidra till Sverige ska vi ha ett system där vi inte undergräver förtroendet för migrationspolitiken. Det är därför de hål som funnits behöver täppas till, och det är därför det fusk som har förekommit behöver upphöra. Det är den andra sidan av myntet i betänkandet.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och tackar för en god debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)

Herr talman! Vi ska nu debattera den svenska gymnasieskolan.

Vi känner alla till att det finns stora problem med gymnasieskolan, precis som med andra delar av skolan. I dag klarar var fjärde högstadieelev inte grundläggande läsning eller matematik. Samtidigt larmar universitetslärare om att nya studenter har svårt att ta till sig kurslitteraturen.

Vi har alltså ett problem i Sverige med att elever inte kan läsa, skriva och räkna ordentligt. Det går genom hela skolsystemet. Vi har såklart en ambition om att Sverige ska vara en innovativ kunskapsnation. Vi ska vara ett land där människor kan göra en klassresa genom skolan, ett land där vi i dag hittar framtidens lösningar på morgondagens problem. För att kunna göra det krävs det att gymnasieskolan utför sitt uppdrag på ett tillfredsställande sätt och mer därtill.

Herr talman! Problemen i svensk skola har djupa rötter. Reformerna under 1990-talet slog sönder ett förhållandevis välfungerande system. Socialdemokraternas kommunalisering splittrade skolan, urholkade läraryrkets status och ledde till att kommunerna började spara på utbildningen. I stället för att ha tydliga nationella mål infördes otydliga mål, och skolan avreglerades.

Sedan kom friskolereformen. Fri etablering och skolval skulle skapa konkurrens och mångfald. Jag tycker om konkurrens och mångfald, men eftersom skolan redan var decentraliserad fick friskolorna växa fram utan tillräckliga statliga regler. Även synen på kunskap förändrades. Fakta och tydliga krav fick ge vika för en postmodern syn på lärandet. Lärarrollen, där läraren förklarar och instruerar, försvagades.

I dag ser vi resultatet: en skola där elever får för lite struktur, för låga förväntningar och för få verktyg att lyckas, en skola där vi inte skapar framtidens Nobelpristagare och där vi inte ger elever oavsett bakgrund en möjlighet till klassresa. Det är en skola som inte uppfyller de förväntningar som vi har rätt att ha på svensk skola.

Herr talman! Utmaningarna är många. Digitaliseringen har också förändrat klassrummen i grunden. Men skärmar kan inte ersätta en duktig lärare. Sverige har också tagit emot många elever med andra modersmål än svenska, vilket även det har varit en utmaning som skolan inte har kunnat hantera. Allt detta sammantaget har lett till att svensk skola inte är tillräckligt bra.

Regeringen går fram med så enormt många reformer på skolområdet därför att var fjärde elev inte kan läsa och räkna ordentligt, för att de svaga eleverna blir fler och de starka eleverna färre, för att användningen av hot och våld mot lärare har fördubblats under en tioårstid, för att mobbning i svensk skola är mer förekommande än i jämförbara länder, för att varannan lärare har övervägt att lämna yrket på grund av stress och för att elever uppger att de distraheras mer av skärmar än elever i jämförbara länder.

Detta, herr talman, tror jag att vi känner igen. Alla vi som har en ung människa i vår närhet och alla vi som själva någon gång har fastnat i skrollande på telefonen kan förstå att skärmar inte fungerar särskilt bra om man ska lyssna på en lärare och ta in ny kunskap. Vi begriper det. Det är inte kärnfysik som man behöver ha gått i en Nobelpristagarskola för att ta till sig. Skärmar hör inte hemma i skolan!

Herr talman! Det skiljer över 70 000 kronor per elev och år mellan den kommun som satsar mest och den som satsar minst. Skillnaderna över landet är enorma. Kommunaliseringen har slagit sönder skolan över hela landet, men framför allt har den slagit hårt mot de elever som går i kommuner där man inte lägger tillräckligt mycket på skolan. Friskolorna har färre behöriga lärare och större klasser. Elever från friskolor presterar sämre än de från kommunala skolor i den högre utbildningen.

Det finns alltså mycket man kan säga om svensk skola, och det är därför som vi både från regeringens och Liberalernas håll går fram med så många reformer. Det handlar om maxtak för klasstorlekarna, hjälpklasser och förstatligande av huvudmannaskapet i skolan. Vi vill fasa ut vinstintresset ur den svenska skolan för att pengarna ska gå till eleverna. Vi vill ta bort undantagen från legitimationskravet och ha en skyddad yrkestitel. Vi vill även se till att straffa skolor som har satt i system att anställa obehöriga lärare.

Vi behöver gå tillbaka till en regelstyrd skola, en förstatligad skola, en kunskapsskola som just skapar möjlighet till klassresor och social rörlighet. Elever som behöver extra stöd ska kunna få det, och elever som presterar lite bättre ska kunna bli framtidens Nobelpristagare.

Herr talman! Därför reglerar vi rätten till läromedel och ser till att det ska finnas bemannade skolbibliotek i hela landet. Vi går fram med ett nytt betygssystem. Vi reglerar lärares undervisningsuppdrag. Vi går fram med skärpta krav för friskolesektorn, och vi vill införa ett vinstförbud. Vi ser till att offentlighetsprincipen också ska gälla för friskolor. Vi har tillsatt utredningar för att reglera barngruppernas storlek och personaltätheten, och vi har också gått fram med att vi vill reglera klasstorlekarna.

Herr talman! Vi har aviserat att regeringen planerar att förbjuda utländskt ägande i svensk skola, något som vi tycker är otroligt viktigt. Jag vill återigen understryka att skolan ska vara mer likvärdig över hela landet. Det ska inte handla om varifrån man kommer utan om vart man är på väg. Det kan låta som en klyscha, men hela skälet, herr talman, till att vi har en offentligt finansierad skola i det här landet är att människor oavsett bakgrund ska kunna nå sina drömmars mål.

Det är därför vi har en offentligt finansierad skola i det här landet. Man ska kunna komma från ingenting och bli vad som helst. Man ska kunna komma från vilken bakgrund som helst, ta sig igenom svensk skola, utmanas på de sätt som krävs, få de krav ställda som behövs för att man ska kunna komma ut på andra sidan och nå sin fulla potential och sina drömmars mål.

Därför behöver vi stärka svensk skola, och därför behöver regeringen få fortsätta att reformera även svensk gymnasieskola.

Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

(Applåder)

Fru talman! Det finns många delar här. Jag börjar med att säga något om den fria forskningen. Även i mitt inledningsanförande lyfte jag fram politisk styrning som det viktigaste hotet. Det var jag väldigt tydlig med. Det kan ledamoten gå tillbaka och titta på om hon är osäker.

Fru talman! Om vi ska få fler Nobelpris börjar det, om man ska vara lite petig, redan i förskolan. Sedan gäller det på alla skolans nivåer, upp genom universitet och högskolor och till forskning. Det börjar också med en ansvarsfull internationalisering. Det börjar med forskarutbyten både mellan forskare inom Sverige och mellan olika länder. Många Nobelpris är inte resultat av forskning från bara ett land utan av forskning tillsammans med forskare i andra länder. Så långt håller jag med.

Jag vill även säga någonting om devalveringen. När jag och Socialdemokraterna debatterade detta handlade det om klassresor. Att man får livschanser är en aspekt av utbildning, men om man har någonting som många andra också har minskar möjligheterna att använda det som hävstång i en klassresa. Det betyder inte att värdet av kunskap har devalverats. Det är någonting helt annat och en distinktion som jag tror att även Miljöpartiet klarar av att göra.

Det jag däremot är kritisk till är om man satsar på kvantitet framför kvalitet. Ibland är det inte möjligt att göra båda sakerna samtidigt. Jag menar att det är viktigt att vi i Sverige satsar ännu mer på kvalitet utifrån där vi är just nu.

En viktig del i att öka kvaliteten på forskningen och utbildningen och att också få en friare forskning är autonomin. Jag tror att Miljöpartiet genom åren ibland har varit för autonomin och ibland emot den. Därför vill jag fråga ledamoten Hansén om Miljöpartiet i regeringsställning kommer att fortsätta driva frågan om högskolornas autonomi.

Fru talman! Till att börja med går all lagstiftning i Sverige till på samma sätt: Man har en politisk förhandling, och så tillsätter man en utredning och en utredare som utreder. Lite senare kommer ett förslag från regeringen som riksdagen behandlar.

Så ser processen ut, och jag hoppas att vi kan göra det tillsammans med dem som vi samarbetar med.

Vad är då akademisk frihet? Det är kanske den mer intressanta frågan. Det handlar både om att institutionerna måste vara fria och att det måste finnas många olika säckar pengar att söka forskningsmedel ur, alltså både offentligt och privat finansierad forskning, offentligt finansierad forskning på olika nivåer och så vidare. Det privata kan handla om företag, stiftelser och andra fria aktörer. Man måste ha möjlighet att söka forskningsmedel från många olika aktörer så att man inte riskerar att bli styrd vare sig av innehåll eller av medlen i sig. Jag tror att ledamoten förstår hur jag menar.

En annan del av detta är att forskare måste vara fria från påtryckningar från varandra, alltså från kollegor och ledning. Det är möjligtvis inte ett så stort problem som det ibland har låtit i debatten, men det är likväl ett problem när det händer. Där måste vi också ha ett skydd för den enskilda forskaren. Det handlar alltså inte bara om institutionerna utan också om den enskilda forskaren.

Ytterligare ett exempel, som jag också lyfte fram i mitt anförande, är den ökande grova antisemitism som vi har sett på ett antal högskolor under den här mandatperioden. Studenter hålls tillbaka fastän de är en del av den fria akademin och faktiskt av den fria forskningen. Man kan delta i forskning även på en lägre nivå som student.

Det finns många olika delar i detta – både frihet från politik och frihet från styrning på andra sätt. Jag hoppas att Miljöpartiet ställer upp på alla delar.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Socialdemokraterna för att man är så tydlig med att man sätter kvantitet framför kvalitet.

Jag vill berätta en liten anekdot, fru talman. Min pappa var den första som skaffade sig en högskoleutbildning i vår del av familjen. Han växte upp med sin ensamstående mamma, som var städerska. Hans första jobb var på ett skrotupplag, där han slog sönder plåtsaker till mindre plåtbitar som kunde smältas ned och bli till nya föremål.

Pappa hade också en akademisk begåvning, och genom skolan och högre utbildning fick han chansen att göra en klassresa. På hans tid innebar det något viktigt att ha en högskole- eller universitetsutbildning. För honom var det detta som möjliggjorde klassresan.

Därefter har klassresorna möjligtvis stannat av, delvis på grund av det enorma skattetryck som vi dignar under här i landet. Klassresorna har stannat av eftersom man inte kan tjäna pengar ordentligt i Sverige genom att arbeta, spara och investera. Varje gång Socialdemokraterna sitter vid makten omöjliggör man nämligen klassresor genom att höja skatten och trycka tillbaka människor som vill göra en klassresa.

Fru talman! Klassresor stoppas också för tusentals studenter varje år i Sverige eftersom Socialdemokraterna årtionde efter årtionde har devalverat värdet av en högskoleutbildning genom att satsa på kvantitet i stället för kvalitet. Det innebär att man i dag, till skillnad mot tidigare, behöver ha en examen för att söka ett jobb där den kunskapen kanske inte krävs.

Det handlar inte om att Socialdemokraterna vill se till att man kan göra en klassresa, för då hade man inte gjort på det sättet. Då hade man inte höjt skatterna för människor som arbetar. Då hade man inte höjt skatterna för människor som sparar och gör rätt för sig. Då hade man inte sett till att devalvera värdet av kunskap.

Ledamoten Sköld och andra vill se goda ut och stå och säga sådana här saker i talarstolen, men från Socialdemokraterna kommer inga verklighetsförankrade klassresor.

(Applåder)

Fru talman! Det är som om ledamoten Sköld inte har sett sig själv i spegeln på många, många år. Socialdemokraterna i det här landet har år efter år, årtionde efter årtionde, drivit på för att högskola och universitet ska satsa på kvantitet i stället för kvalitet och för att se till att alla ska få en högskoleutbildning i stället för att högskoleutbildningen ska hålla god kvalitet. Man har lagt åtskilliga timmar och energi på att urgröpa kvaliteten i högskolan och värdet av en högskoleutbildning när man har styrt över högskolepolitiken. Detta har man gjort därför att man inte har haft några bildningsideal.

Fru talman! Den gamla arbetarrörelsen hade säkert bildningsideal. Jag tror att en modern socialdemokrat som ser sig själv i spegeln och funderar på vad man har gjort under de årtionden som man har varit med och styrt över utbildningspolitiken i det här landet får skämmas inför sina gamla bundsförvanter i den gamla arbetarrörelsen, där det fanns ett bildningsideal.

Fru talman! För Socialdemokraterna har bildning aldrig varit viktigt. Jag instämmer i att vi såklart måste lägga pengar på folkbildning. Det har alltid varit Liberalernas ståndpunkt. Det var Liberalernas ståndpunkt innan den här mandatperioden, det har varit Liberalernas ståndpunkt under mandatperioden och det kommer att vara Liberalernas ståndpunkt efter den här mandatperioden.

Fru talman! Det jag själv säger och som Socialdemokraterna förvånansvärt nog nu lyfter fram är att bildningsidealet är väldigt viktigt. Samtidigt behöver det såklart inte alltid stå i bjärt kontrast till att saker ska leda till jobb. Vi är varken industrisossar som tycker att allting ska leda till jobb och att alla ska ha en högskoleutbildning, trots att det devalverar värdet och kvaliteten, eller personer som är rädda för att göra politik på riktigt. Vi har gjort otroligt viktiga satsningar på forskning och högskola under den här mandatperioden.

Fru talman! Jag hoppas att vi har mindre teknikstrul i sändningen här än vad jag hade i går och vad kanske en del studenter hade under pandemiåren när de hade distansundervisning.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i båda betänkandena och avslag på samtliga reservationer, så att jag har det gjort.

Fru talman! De är två betänkanden, och det är egentligen två debatter som vi har slagit ihop till en. Det handlar om högskolor och om forskning. I kärnan av allt det här finns ett bildningsideal. I hela skolsystemet – rakt igenom alla skolans nivåer och sedan igenom universitet, högskolor och annan vuxenutbildning – finns ju idén om att människor ska kunna forma sitt eget liv, fatta egna beslut och nå sina egna drömmars mål oavsett vilka de är från början och oavsett vilka förutsättningar de har.

När det kommer till högskolan och till forskning är också idén om bildning oerhört central. Det finns ibland en debatt i Sverige som låter som att alla utbildningar måste leda till arbete. Det är klart att det är viktigt att vi ser till att högskolans och universitetens utbildningar leder till arbete på en strukturell nivå – på en övergripande nivå. Men det är också otroligt viktigt att värna bildningstanken som central i hela högskole- och forskningspolitiken.

Samhället blir bättre om vi får mer kunskap. Och samhället blir bättre av universitetens och högskolans ideal och principer när det gäller internationalisering, utbyte av kunskap och att hela tiden sträva efter att göra saker bättre. Det är det som egentligen också är kärnan i liberalismen – att vi är progressiva och tror att samhället i morgon kommer att vara bättre än i dag om vi samarbetar utifrån de idéerna.

Fru talman! Vi behöver inte bara se till att de som vill och kan gå på högskola och universitet får göra det. Vi behöver också se till att kvaliteten är hög. Vi behöver stärka kvaliteten inom forskningen och högskole- och universitetsutbildningen i Sverige. Det har den här regeringen gjort, och det fortsätter den att göra.

Men, fru talman, det finns också en del hot mot bildningen och den fria forskningen. Ett sådant hot är baksidorna av internationaliseringen. Internationaliseringen är självklart en otroligt central del av all modern forskningsverksamhet. Den har faktiskt varit det i all historisk forskningsverksamhet också. Det är så att säga själva kärnidén att vi ska byta idéer med varandra. Men det finns länder som är ute efter att skada Sverige och som använder våra universitet och högskolor offensivt för att driva sin agenda.

Jag tänker inte minst på ett land som Kina och på kommunistpartiet i Kina, som har antagit en militärdoktrin och som har annonserat och varit väldigt tydligt med att dess syn på krigföring och på försvar är holistiskt. Man listar ett antal områden som ligger utanför det vi traditionellt tänker på som krig och det som vi traditionellt tänker på som områden där vi bedriver försvarsverksamhet. Ett av dem är forskning och högre utbildning.

Fru talman! Det innebär att vi behöver vara väldigt vaksamma, inte bara när det gäller samarbeten med Kina på områden som är uppenbart kopplade till försvar och till rikets säkerhet. Detta gäller faktiskt alla områden. Kina och kommunistpartiet i Kina använder sig nämligen av enhetsfrontspolitiken för att bedriva ett lågintensivt krig mot länder som Sverige och andra demokratier i väst.

Fru talman! Den fria forskningen är under angrepp i världen. Det är vår uppgift här i Sverige och i demokratier som Sverige att försvara den, att stå på den enskilda forskarens sida, att stå på forskningsinstitutionernas sida och att stå på studenternas sida.

Det finns ett antal hot. Ett väldigt tydligt hot är när det frodas antisemitism på högskolor och universitet – ibland i Sverige och ibland i andra delar av världen. Det har varit ett ökande problem under den här mandatperioden, delvis till följd av kriget mellan Israel och Hamas. En hel del uttryck från studenter och ibland från lärare har gått från att vara legitim kritik mot demokratin i Israel till att vara antisemitism, fru talman. Det finns rapporter som visar detta. Det är inte någonting som jag hittar på här i talarstolen. Det här är någonting som vi måste ta på allra största allvar. Om man inte lyckas städa bort detta har vi nämligen inte fria universitet, fri forskning och fria studenter, som i framtiden kan bli våra bästa forskare i det här landet.

Fru talman! Forskare måste såklart också vara fria från press från varandra och från universitetsledningar. De måste vara fria att kunna söka medel från olika källor för att kunna bedriva sin forskning så fritt som möjligt. Tankarna måste få vara fria. Men det är klart att det också är så som forskarna själva säger: De måste vara fria från politisk påverkan.

Inom alla system som är offentligt finansierade finns det såklart en viss påverkan. Om vi fattar beslut här inne om att satsa X miljarder kronor på ett visst forskningsområde – låt oss säga att vi vill starta ett nytt rymdcenter – är det klart att det i någon mån styr forskningen på en strukturell nivå. Men, fru talman, det styr inte innehållet i forskningen. Det är väldigt viktigt att politiker inte styr innehållet i den fria forskningen.

En sak som den här regeringen gör för att stärka forskningen, för att stärka högskolorna och universiteten och, ytterst, för att stärka Sveriges demokrati är att man tittar på högskolornas autonomi. Autonomiutredningen är ett av den här mandatperiodens allra viktigaste högskole- och forskningspolitiska initiativ. Det är också en av de viktigaste saker som den här regeringen gör för att stärka demokratin, kanske tillsammans med utredningen om ett friare domstolsväsen.

Fru talman! Vi från Liberalerna har försökt göra detta tidigare. Då möttes vi av ett stort motstånd från vänstersidan men också från vissa universitet och högskolor. Vi tror att det nu finns en väg framåt när det gäller att se till att våra högskolor och universitet faktiskt blir friare från politisk styrning än vad de är i dag. Det är oerhört centralt.

Fru talman! Det finns därtill väldigt bra exempel på att detta funkar – att kvaliteten på undervisning och forskning blir bra när högskolor och universitet får vara fria.

Med detta sagt, fru talman, vill jag upprepa att jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandena.

(Applåder)

Fru talman! Bortom rubrikerna – jag har också läst de rubriker som ledamoten refererar till – har jag i samtal med mina liberala kollegor och med regeringsföreträdare läst det som att vi inte är emot allt elevinflytande för att det är elevinflytande. Däremot tycker vi att man som elev inte ska få bestämma över undervisningen och dess innehåll, undervisningens upplägg och vad lärarna gör. Klassrummet måste styras av läraren.

Det kan för den som lyssnar till debatten vara intressant att höra att vi här i riksdagen har vad ledamöterna skämtsamt kallar för elevråd. Där har vi inflytande över saker som hur lokalerna ser ut eller matsedeln i brickmatsalen här i huset. Den typen av inflytande över arbetsmiljön och liknande är såklart mycket mindre problematiskt.

Liberalerna vill avskaffa alla undantag i lärarlegitimationen. Vi vill också bötfälla skolor som har satt i system att anställa obehöriga lärare, och vi vill se till att skydda lärarnas yrkestitel. Där är vi alltså eniga i sak.

Jag vet, fru talman, att Vänsterpartiet till skillnad från Socialdemokraterna aldrig har suttit i regering – Vänsterpartiet bröt sig ju ur. Det är lite knivigare än att vara i opposition, för man måste komma överens allihop tillsammans. Då tar det lite längre tid. Man kan inte bara slänga ur sig förslag i kammaren, utan man måste bereda saker, förhandla saker och utreda saker. Vi har ett beredningskrav i Sverige, och därför tar det lite tid. Jag är helt övertygad om att vi kommer att nå fram till att avskaffa undantagen när det gäller lärarlegitimationen. Vi vill nämligen det, och det är vi som i mycket hög grad styr svensk skola, tillsammans med våra kollegor från de andra Tidöpartierna.

När Vänsterpartiet får sitta i regering i framtiden – gud förbjude – kanske de också får lära sig hur det fungerar.

(Applåder)

Fru talman! Jag kan börja med en reform som vi genomförde för länge sedan som verkligen var ideologiskt liberal men som Vänsterpartiet på sätt och vis hjälpte till med. Det var när vi införde skola för alla barn i Sverige. Då fanns inte Vänsterpartiet; då var Vänsterpartiet en del av Socialdemokraterna. Man bröt sig ur senare. Men på sätt och vis var ju Vänsterpartiet med och genomförde den liberala skolreform som vi gjorde när vi införde skola för alla, och det var väldigt ideologiskt. Det ska jag ge Vänsterpartiet rätt i.

När det gäller elevinflytandet har vi aldrig sagt att vi är emot att man har elevråd eller elevkårer eller organiserar sig som elev. Det förstår jag ligger Vänsterpartiet varmt om hjärtat. Däremot är det läraren som ska bestämma i klassrummet och över undervisningen.

Det finns exempel på ideologiska experiment där elevinflytandet har gått för långt. Det var länge sedan, men jag gick på en grundskola där vi hade en majoritet av elever och föräldrar i skolans styrelse. Det var kanske att ta det lite väl långt. Det var Socialdemokraterna som införde det; möjligen var Vänsterpartiet med. Det känner jag inte till.

Ett annat ideologiskt exempel var när vi införde entillen och att alla elever skulle ha skärmar och lägga böckerna åt sidan. Då gick jag också i skolan, och min skola var först i Sverige med att ha en dator per elev. Det var väldigt ideologiskt. Det var inte drivet av forskning.

Det vi säger nu är att vi ska gå tillbaka till en regelstyrd kunskapsskola som sätter just sakkunskap, riktig kunskap och ordentlig, genuin undervisning i centrum och som rör sig bort från de här ideologiska idéerna, som ju faktiskt inte fungerar. Men på ett filosofiskt plan – om vi ska röra oss där i den här debatten, fru talman – kan man självklart hävda att alla politiska förslag i någon mening är ideologiska. Utan idéer skulle vi inte kunna ha politik, så i det får jag väl återigen ge Vänsterpartiet rätt.