Joar Forssell (L) om Lärare och elever och Riksrevisionens rapport om systemet för lärarlegitimation

Fru talman! För att parafrasera kulturministern är lärare och elever en väldigt viktig del av skolan – faktiskt helt avgörande.

Det som sker i klassrummen i dag avgör hur Sverige ser ut i morgon, och varje enskild elevs möjlighet att bestämma sin egen framtid måste säkras. Därför är det bedrövligt att svensk skola befinner sig i en sådan allvarlig situation som den gör och har gjort under väldigt många år. Alltför många klarar inte grundskolan, och matematik- och läskunskaperna är alarmerande dåliga. Samtidigt vittnar lärare om att hot och våld har blivit en del av vardagen på många platser.

Sverige hade en gång en regelstyrd kunskapsskola i världsklass. Den skolan ska vi återupprätta. Liberalerna vill se en kunskapsskola där fokus ligger på det mest grundläggande: att läsa, skriva och räkna. Vi vill ha en trygg skola med tydliga krav och höga förväntningar på alla elever oavsett bakgrund. Skolan måste tillbaka till grunderna. Det är särskilt viktigt för de barn som behöver skolan allra mest.

Fru talman! Skolans kvalitet avgör inte bara individers livschanser utan också hela Sveriges framtid. En bra skola stärker kompetensförsörjningen, tillväxten och vårt lands konkurrenskraft. Den är också en demokratisk institution. Genom utbildning stärks människors frihet och makt över sina egna liv. Därför är det avgörande att skolan fungerar bättre än vad den har gjort.

Fru talman! En av de största utmaningarna är lärarbristen. Fler måste vilja välja att bli lärare, och fler måste vilja stanna kvar i yrket. För det krävs strukturella förändringar. Vi går därför fram med att reglera lärares undervisningstid för att ge lärarna rimliga förutsättningar att klara sitt krävande och viktiga arbete. Vi arbetar också med att reglera klasstorlekarna för att varje elev ska bli sedd och få det stöd som krävs. Detta är sannolikt de två viktigaste reformerna för att göra läraryrket attraktivt igen. Lärare ska inte behöva stå ensamma med överfulla klassrum och en ohållbar arbetsbörda. De ska kunna fokusera på undervisning och på sina elever.

Samtidigt skärper vi kraven till lärarutbildningen och satsar på karriärtjänster, behörighetsgivande utbildning och kvalitetshöjande insatser. Läraryrket kan inte lyftas med enskilda punktinsatser. Det krävs strukturella reformer, bättre arbetsmiljö och rimligare villkor. Det är därför vi går fram med så många förslag samtidigt.

Fru talman! En annan allvarlig utmaning är långtidsfrånvaron. Alltför många elever försvinner från undervisningen under alltför lång tid. Det är inte bara ett skolproblem; det är ett samhällsproblem. Därför satsar vi på skolsociala team som kan arbeta uppsökande tillsammans med socialtjänst och andra aktörer för få tillbaka elever till skolan.

Vi satsar också på mindre undervisningsgrupper. Den som har varit borta länge från skolan ska inte kastas in i ett stort klassrum utan stöd. Elever som har haft hög frånvaro behöver en mjukare väg tillbaka med mer individanpassad undervisning och fler vuxna runt sig. Det är så man bryter frånvaro och återupprättar både den regelbaserade kunskapsskolan och skolgången för den enskilda eleven.

Fru talman! Vi liberaler har länge varit tydliga med att svensk skola behöver ett starkare statligt ansvar. Kommunaliseringen har bidragit till de enorma skillnader vi ser i dag mellan olika skolor i olika delar av landet. Om man bryr sig om alla Sveriges elever i alla Sveriges kommuner är det oansvarigt att inte stödja ett förstatligande av svensk skola. Ett statligt huvudmannaskap är det mest effektiva sättet att säkra likvärdighet och stabil finansiering och att samtidigt höja läraryrkets status.

Men oavsett huvudmannaskap måste vi stärka grunderna i svensk skola. Under många år har skolsystemet avreglerats i en omfattning som gjort att sådant som tidigare var självklart inte längre är det. Skolbibliotek har försvunnit, och läroböcker har ersatts av lösblad och skärmar i saccosäcksrum. Samtidigt har fokus på faktakunskaper fått stå tillbaka på ideologiska grunder.

Detta håller vi nu på att ändra. Vi satsar på fler speciallärare, bemannade skolbibliotek och riktiga böcker i skolan. Vi stärker läsinlärningen och ser över läroplanerna för att åter sätta kunskapen i centrum.

Fru talman! Vi gör också spetsklasser och spetsutbildningar permanenta. Det finns elever i svensk skola som lär sig mycket snabbt och som behöver större utmaningar. De ska också få möjlighet att utvecklas fullt ut. Detta provocerar kanske varma anhängare av jantelagen och därmed också delar av denna kammare. Men vår utgångspunkt är enkel: Varje elev ska mötas av så höga förväntningar som möjligt. Att ställa krav och att ha förväntningar är att bry sig. Skolan ska inte hålla tillbaka elever som kan springa fort, utan den ska se till att alla elever springer så långt de kan.

Fru talman! Svensk skola har karakteriserats av decentralisering och otydlighet. Det vi nu gör är att återupprätta grunderna. Vi stärker kunskapsuppdraget, vi förbättrar lärarnas arbetsmiljö, vi tar tag i lärarbristen, vi bryter långtidsfrånvaron och vi ser till att fler elever faktiskt lär sig mer i skolan. Vi gör detta för att vi vet att klassresan börjar i klassrummen.

Jag yrkar bifall till förslagen i de båda betänkandena och avslag på samtliga reservationer.

Jag ska också säga något om lärarlegitimationer. På grund av de brister jag har påtalat tar vi viktiga steg för att stärka lärarlegitimationen. Vi vill bötfälla skolor som har satt i system att anställa obehöriga, avskaffa undantaget från legitimationskravet och skydda lärares yrkestitel. Vi gör detta för att stärka lärarnas status och för att se till att lärarlegitimationen fungerar effektivt.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten Niels Paarup-Petersen, för den konstruktiva tonen och de fina, goda frågorna! Jag tror att vi känner samma frustration över hur det har sett ut i svensk skola under lång tid.

Det är valår, och Niels Paarup-Petersen befinner sig i opposition. Jag förstår att ledamoten vill lägga fram det så som han gör, men jag tror att alla förstår att svensk skola inte är något man vänder över en natt. Svensk skola är något som tar lång tid att förändra, särskilt när det handlar om så strukturella saker som Niels Paarup-Petersen tar upp i sitt anförande. Jag är rätt säker på att de som lyssnar på den här debatten begriper det.

Den sista frågan får ledamoten gärna upprepa. Jag är inte säker på att jag förstod den rätt.

När det gäller lärare och lärarbristen är det helt avgörande att man har lärarledd undervisning och utbildade lärare. Det är därför det är viktigt med lärarlegitimationen, det är därför det är viktigt att det ska vara en skyddad titel och det är därför det är viktigt att läraryrkets status höjs. Jag nämnde också flera andra saker i mitt anförande som är viktiga.

Det stämmer att vi gör förändringar av lärarutbildningen. Det vi framför allt gör är att höja kraven och därmed anslagen per student. Så skulle jag beskriva det. Vår tanke med det är att öka genomströmningen, alltså att fler personer som börjar på lärarutbildningen också ska avsluta den.

Ett stort problem i dag är att vi tar in väldigt många studenter på lärarutbildningen som inte avslutar sina studier och faktiskt blir lärare. Om man vill ha många lärare handlar det inte om hur många som börjar på lärarutbildningen, utan det handlar om hur många som blir lärare efter att ha gått lärarutbildningen.

Fru talman! Jag tänkte fortsätta med matematiken. Jag hade ganska goda betyg i matematik, men inte exceptionella. Jag vet inte hur det står till med ledamoten.

Om man vill att fler personer ska vara lärare, alltså inte bara gå ut utbildningen utan också arbeta som lärare under lång tid, helst hela yrkeslivet, vill man från början se till att folk klarar lärarutbildningen och att genomströmningen är hög. För att få till stånd detta behöver man ha en större summa pengar per student. Det är inga konstigheter – så långt verkar vi vara överens.

Jag tror också att vi behöver öka söktrycket per plats på lärarutbildningen. Vi behöver få in studenter som har en större kunskap med sig in från skolan när de börjar på lärarutbildningen, för då ökar möjligheterna att klara utbildningen. Ett sätt är såklart att minska antalet platser. Ett annat sätt är att se till att läraryrket blir mer attraktivt så att fler personer vill söka utbildningen och bli lärare. Det är därför viktigt med alla de saker vi gör för arbetsmiljön, möjligheterna för lärare att göra karriär, förstärkningen av lärarlegitimationen och så vidare. Det är ytterligare en sak.

Det handlar inte bara om hur många som kommer ut, utan det handlar också om hur många som sedan fortsätter som lärare, alltså hur många som inte lämnar yrket och kommer ut en gång till. Det är klart att om man examinerar jättemånga lärare som sedan slutar att utöva sitt yrke blir det inte så många lärare kvar. Det är därför det är så viktigt med till exempel den reglerade undervisningstiden, för det är ett sätt att se till att lärarna faktiskt vill stanna kvar och fortsätta att vara lärare.

Jag och regeringen är övertygade om att vi med vår politik får fler lärare i svensk skola därför att det blir ett bättre söktryck, fler som klarar utbildningen, en ökad genomströmning och fler som vill fortsätta att vara lärare i stället för att vi har många som kommer in på utbildningen, kanske inte klarar den och sedan inte vill fortsätta som lärare.

(Applåder)

Fru talman! Det var många frågor och påståenden i en härlig mix från ledamoten. Jag ska försöka gå igenom dem.

(CAMILLA HANSÉN (MP): Pengarna, ledamoten!)

Det är inte bara valår och festivalår, utan det är också finalår för den här debatten. Det sista gången vi har en sådan, så jag förstår att det hänger många frågor i luften.

Jag tar det från början. Legitimationen nämnde ledamoten i början av sin replik. Det är klart att legitimation ger en tyngd till ett yrke. Det ger den ju till läkaryrket, psykologyrket och många andra yrken. Jag vet inte, jag har inte kollat upp det själv, men jag kan inte tänka mig att Miljöpartiet vill avskaffa läkarlegitimationen eller psykologlegitimationen. Om man inte vill göra det, är det då så att man vill signalera att man inte tycker att läraryrket är så viktigt?

För mig är det uppenbart att läraryrket är ett yrke som påverkar människors liv mycket. Det påverkar faktiskt hela samhället, men det påverkar den enskilda människans liv så mycket att det måste finnas en legitimation, både för status och för att säkra kvaliteten och kunskapen som en lärare besitter genom legitimationen. Legitimationen är bärande, och den är det i många yrken. Jag tror att det är många som skulle vara intresserade av att höra om det är så att Miljöpartiet vill ta bort legitimationen på massor av andra yrken. Det vore ju nästan revolutionerande.

Läraryrket är ett populärt yrke, säger ledamoten, och exemplet på det är att det börjar många på lärarprogrammet. Det är sant att det börjar många på lärarprogrammet. Det var också så i riksdagen, i alla fall ett tag, att lärarutbildningen var den vanligaste utbildningen bland ledamöter. Det är såklart bra, för lärare är ofta samhällsintresserade och säkert duktiga på att tala. Men det ser ju ut så på lite olika ställen – det finns en hel del lärare bland kollegorna även i andra yrken därför att lärare hoppar av. Det är problemet. Vi måste helt enkelt se till att lärare vill stanna i läraryrket.

Fru talman! Återigen tack för frågorna! Jag går jättegärna in på det.

Vi gör jättemycket här och nu, både saker som sker nu och saker som kommer att ske i framtiden. Det tror inte jag att någon tycker är märkligt. Även om det finns behov här och nu måste man fortfarande göra strukturella reformer för att stärka skolan på lite längre sikt.

Nu låter det på Miljöpartiet som att man är emot att stärka skolan på strukturell nivå därför att man vill göra satsningar här och nu. Liberalerna tycker inte att det finns någon motsättning där. Ibland kan det i skoldebatten låta lite som att man ska välja det ena eller det andra. Vi ska göra båda. Det kan man göra om man prioriterar det, och Liberalerna vill prioritera det.

Vi satsar på skolsociala team, mindre undervisningsgrupper och böcker. Jag är faktiskt väldigt glad för att jag har hört ledamoten Hansén själv säga flera gånger att Miljöpartiet står bakom Liberalernas syn på att böcker och litteratur behöver vara en större del av både elevers vardag och undervisningen i sig. Jag är glad för att Liberalerna fick igenom det här också under januariavtalet, när Miljöpartiet satt i regeringen tillsammans med Socialdemokraterna. Då fick vi också igenom satsningar – kanske inte riktigt lika stora satsningar, men vi fick i alla fall igenom frön till det som vi har gjort under den här mandatperioden. Det får jag säga att jag är väldigt tacksam för.

Vi har gjort saker i dåtiden. Vi gör saker i nutiden. Allt det som jag nämner nu kostar pengar, och det är pengar som vi lägger på skolan. Vi satsar jättemycket pengar på skolan, det vet alla som läser budgeten, och det kommer vi att fortsätta göra.

Men alla reformer kostar inte pengar, och reformer måste göras oavsett vad man gör här och nu. De sakerna står inte mot varandra. Det tycker jag är ett märkligt perspektiv, som jag uppfattar återkommer i skoldebatten och i alla möjliga debatter i den här kammaren. Man tror att det ena måste ställas mot det andra. Så är det ju inte. Vi måste kunna göra både och, för både och behövs. Det behövs satsningar och pengar här och nu, och det behövs också strukturella reformer.

(Applåder)

Fru talman! Jag kan börja med en reform som vi genomförde för länge sedan som verkligen var ideologiskt liberal men som Vänsterpartiet på sätt och vis hjälpte till med. Det var när vi införde skola för alla barn i Sverige. Då fanns inte Vänsterpartiet; då var Vänsterpartiet en del av Socialdemokraterna. Man bröt sig ur senare. Men på sätt och vis var ju Vänsterpartiet med och genomförde den liberala skolreform som vi gjorde när vi införde skola för alla, och det var väldigt ideologiskt. Det ska jag ge Vänsterpartiet rätt i.

När det gäller elevinflytandet har vi aldrig sagt att vi är emot att man har elevråd eller elevkårer eller organiserar sig som elev. Det förstår jag ligger Vänsterpartiet varmt om hjärtat. Däremot är det läraren som ska bestämma i klassrummet och över undervisningen.

Det finns exempel på ideologiska experiment där elevinflytandet har gått för långt. Det var länge sedan, men jag gick på en grundskola där vi hade en majoritet av elever och föräldrar i skolans styrelse. Det var kanske att ta det lite väl långt. Det var Socialdemokraterna som införde det; möjligen var Vänsterpartiet med. Det känner jag inte till.

Ett annat ideologiskt exempel var när vi införde entillen och att alla elever skulle ha skärmar och lägga böckerna åt sidan. Då gick jag också i skolan, och min skola var först i Sverige med att ha en dator per elev. Det var väldigt ideologiskt. Det var inte drivet av forskning.

Det vi säger nu är att vi ska gå tillbaka till en regelstyrd kunskapsskola som sätter just sakkunskap, riktig kunskap och ordentlig, genuin undervisning i centrum och som rör sig bort från de här ideologiska idéerna, som ju faktiskt inte fungerar. Men på ett filosofiskt plan – om vi ska röra oss där i den här debatten, fru talman – kan man självklart hävda att alla politiska förslag i någon mening är ideologiska. Utan idéer skulle vi inte kunna ha politik, så i det får jag väl återigen ge Vänsterpartiet rätt.