Joar Forssell (L) svarade Linus Sköld i en replik om Högskolan och Forskning i debatten ”Protokoll 2025/26:95 Måndagen den 23 mars” den 23 mars 2026.
Linus SköldS· i en replikVälkommen till utbildningsutskottets debatt om högre utbildning och forskning, Joar Forssell! Inledningen i ledamoten Forssells anförande löd ungefär: Det finns en debatt om att alla utbildningar måste leda till jobb.…Fru talman! Jag hoppas att vi har mindre teknikstrul i sändningen här än vad jag hade i går och vad kanske en del studenter hade under pandemiåren när de hade distansundervisning.
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i båda betänkandena och avslag på samtliga reservationer, så att jag har det gjort.
Fru talman! De är två betänkanden, och det är egentligen två debatter som vi har slagit ihop till en. Det handlar om högskolor och om forskning. I kärnan av allt det här finns ett bildningsideal. I hela skolsystemet – rakt igenom alla skolans nivåer och sedan igenom universitet, högskolor och annan vuxenutbildning – finns ju idén om att människor ska kunna forma sitt eget liv, fatta egna beslut och nå sina egna drömmars mål oavsett vilka de är från början och oavsett vilka förutsättningar de har.
När det kommer till högskolan och till forskning är också idén om bildning oerhört central. Det finns ibland en debatt i Sverige som låter som att alla utbildningar måste leda till arbete. Det är klart att det är viktigt att vi ser till att högskolans och universitetens utbildningar leder till arbete på en strukturell nivå – på en övergripande nivå. Men det är också otroligt viktigt att värna bildningstanken som central i hela högskole- och forskningspolitiken.
Samhället blir bättre om vi får mer kunskap. Och samhället blir bättre av universitetens och högskolans ideal och principer när det gäller internationalisering, utbyte av kunskap och att hela tiden sträva efter att göra saker bättre. Det är det som egentligen också är kärnan i liberalismen – att vi är progressiva och tror att samhället i morgon kommer att vara bättre än i dag om vi samarbetar utifrån de idéerna.
Fru talman! Vi behöver inte bara se till att de som vill och kan gå på högskola och universitet får göra det. Vi behöver också se till att kvaliteten är hög. Vi behöver stärka kvaliteten inom forskningen och högskole- och universitetsutbildningen i Sverige. Det har den här regeringen gjort, och det fortsätter den att göra.
Men, fru talman, det finns också en del hot mot bildningen och den fria forskningen. Ett sådant hot är baksidorna av internationaliseringen. Internationaliseringen är självklart en otroligt central del av all modern forskningsverksamhet. Den har faktiskt varit det i all historisk forskningsverksamhet också. Det är så att säga själva kärnidén att vi ska byta idéer med varandra. Men det finns länder som är ute efter att skada Sverige och som använder våra universitet och högskolor offensivt för att driva sin agenda.
Jag tänker inte minst på ett land som Kina och på kommunistpartiet i Kina, som har antagit en militärdoktrin och som har annonserat och varit väldigt tydligt med att dess syn på krigföring och på försvar är holistiskt. Man listar ett antal områden som ligger utanför det vi traditionellt tänker på som krig och det som vi traditionellt tänker på som områden där vi bedriver försvarsverksamhet. Ett av dem är forskning och högre utbildning.
Fru talman! Det innebär att vi behöver vara väldigt vaksamma, inte bara när det gäller samarbeten med Kina på områden som är uppenbart kopplade till försvar och till rikets säkerhet. Detta gäller faktiskt alla områden. Kina och kommunistpartiet i Kina använder sig nämligen av enhetsfrontspolitiken för att bedriva ett lågintensivt krig mot länder som Sverige och andra demokratier i väst.
Fru talman! Den fria forskningen är under angrepp i världen. Det är vår uppgift här i Sverige och i demokratier som Sverige att försvara den, att stå på den enskilda forskarens sida, att stå på forskningsinstitutionernas sida och att stå på studenternas sida.
Det finns ett antal hot. Ett väldigt tydligt hot är när det frodas antisemitism på högskolor och universitet – ibland i Sverige och ibland i andra delar av världen. Det har varit ett ökande problem under den här mandatperioden, delvis till följd av kriget mellan Israel och Hamas. En hel del uttryck från studenter och ibland från lärare har gått från att vara legitim kritik mot demokratin i Israel till att vara antisemitism, fru talman. Det finns rapporter som visar detta. Det är inte någonting som jag hittar på här i talarstolen. Det här är någonting som vi måste ta på allra största allvar. Om man inte lyckas städa bort detta har vi nämligen inte fria universitet, fri forskning och fria studenter, som i framtiden kan bli våra bästa forskare i det här landet.
Fru talman! Forskare måste såklart också vara fria från press från varandra och från universitetsledningar. De måste vara fria att kunna söka medel från olika källor för att kunna bedriva sin forskning så fritt som möjligt. Tankarna måste få vara fria. Men det är klart att det också är så som forskarna själva säger: De måste vara fria från politisk påverkan.
Inom alla system som är offentligt finansierade finns det såklart en viss påverkan. Om vi fattar beslut här inne om att satsa X miljarder kronor på ett visst forskningsområde – låt oss säga att vi vill starta ett nytt rymdcenter – är det klart att det i någon mån styr forskningen på en strukturell nivå. Men, fru talman, det styr inte innehållet i forskningen. Det är väldigt viktigt att politiker inte styr innehållet i den fria forskningen.
En sak som den här regeringen gör för att stärka forskningen, för att stärka högskolorna och universiteten och, ytterst, för att stärka Sveriges demokrati är att man tittar på högskolornas autonomi. Autonomiutredningen är ett av den här mandatperiodens allra viktigaste högskole- och forskningspolitiska initiativ. Det är också en av de viktigaste saker som den här regeringen gör för att stärka demokratin, kanske tillsammans med utredningen om ett friare domstolsväsen.
Fru talman! Vi från Liberalerna har försökt göra detta tidigare. Då möttes vi av ett stort motstånd från vänstersidan men också från vissa universitet och högskolor. Vi tror att det nu finns en väg framåt när det gäller att se till att våra högskolor och universitet faktiskt blir friare från politisk styrning än vad de är i dag. Det är oerhört centralt.
Fru talman! Det finns därtill väldigt bra exempel på att detta funkar – att kvaliteten på undervisning och forskning blir bra när högskolor och universitet får vara fria.
Med detta sagt, fru talman, vill jag upprepa att jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandena.
(Applåder)
Fru talman! Välkommen till utbildningsutskottets debatt om högre utbildning och forskning, Joar Forssell!
Inledningen i ledamoten Forssells anförande löd ungefär: Det finns en debatt om att alla utbildningar måste leda till jobb. Sedan pratade Joar Forssell om bildningsideal.
Det är som om Liberalerna tvärvänder 180 grader. Liberalerna har under hela mandatperioden motiverat sina neddragningar på folkbildningen med att man satsar på utbildningar som leder till jobb. Liberalerna har under hela mandatperioden använt samma argument för att skära ned och flytta runt takbelopp och andra specialdestinerade anslag mellan lärosätena för att man satsar på utbildningar som leder till jobb.
Det är Joar Forssell och hans ministrar som har drivit linjen att alla utbildningar ska leda till jobb, rakt i strid med vad Joar Forssell säger från talarstolen om bildningsideal. Det där imploderar i tomt prat när man slaktar folkbildningen, skär ned på utbildningsplatser och centraliserar utbildningsplatser och forskningsresurser till de större lärosätena, som Joar Forssell gör.
Jag skulle därför vilja få ett förtydligande: Är det en ny utbildningspolitisk linje som vi hör från Liberalerna i talarstolen i dag? Är det det gamla som gäller, att allt ska prioriteras till utbildningar som leder till jobb, eller är det vad Joar Forssell säger i dag, att bildningsidealet ska råda? Vilken är den liberala linjen?
Fru talman! Det är som om ledamoten Sköld inte har sett sig själv i spegeln på många, många år. Socialdemokraterna i det här landet har år efter år, årtionde efter årtionde, drivit på för att högskola och universitet ska satsa på kvantitet i stället för kvalitet och för att se till att alla ska få en högskoleutbildning i stället för att högskoleutbildningen ska hålla god kvalitet. Man har lagt åtskilliga timmar och energi på att urgröpa kvaliteten i högskolan och värdet av en högskoleutbildning när man har styrt över högskolepolitiken. Detta har man gjort därför att man inte har haft några bildningsideal.
Fru talman! Den gamla arbetarrörelsen hade säkert bildningsideal. Jag tror att en modern socialdemokrat som ser sig själv i spegeln och funderar på vad man har gjort under de årtionden som man har varit med och styrt över utbildningspolitiken i det här landet får skämmas inför sina gamla bundsförvanter i den gamla arbetarrörelsen, där det fanns ett bildningsideal.
Fru talman! För Socialdemokraterna har bildning aldrig varit viktigt. Jag instämmer i att vi såklart måste lägga pengar på folkbildning. Det har alltid varit Liberalernas ståndpunkt. Det var Liberalernas ståndpunkt innan den här mandatperioden, det har varit Liberalernas ståndpunkt under mandatperioden och det kommer att vara Liberalernas ståndpunkt efter den här mandatperioden.
Fru talman! Det jag själv säger och som Socialdemokraterna förvånansvärt nog nu lyfter fram är att bildningsidealet är väldigt viktigt. Samtidigt behöver det såklart inte alltid stå i bjärt kontrast till att saker ska leda till jobb. Vi är varken industrisossar som tycker att allting ska leda till jobb och att alla ska ha en högskoleutbildning, trots att det devalverar värdet och kvaliteten, eller personer som är rädda för att göra politik på riktigt. Vi har gjort otroligt viktiga satsningar på forskning och högskola under den här mandatperioden.
Fru talman! Aldrig har jag hört en liberal erkänna sig så överkörd. Man tar bort en tredjedel av anslagen till studieförbunden, och platserna på folkhögskolorna måste minskas i tusental. Om det är Liberalernas version av att satsa på folkbildningen säger Joar Forssell egentligen att Sverigedemokraterna har kört över Liberalerna och tvingat dem att skära ned på anslagen.
Det ser likadant ut i akademin, kan jag upplysa Joar Forssell om. Jag tycker att det är magstarkt att säga att man satsar på högre utbildning när färre antas, trots att vi hade rekordmånga sökande till högskolan både den här terminen och den förra.
Resultatet av regeringens politik är att färre kan utbilda sig. Anledningen till att kvantitet är viktigt, Joar Forssell, är att vi, till skillnad från Liberalerna, tycker att det här landets konkurrenskraft ska byggas med kunskap. Vi behöver ha en välutbildad befolkning och en välutbildad arbetskraft för att vi ska kunna bygga vårt lands ekonomi och tillväxt på kunskap.
Alternativet, som Joar Forssell står för, är att vi ska bygga konkurrenskraften på kassa arbetsvillkor och låga löner. Det är klart att det då passar alldeles utmärkt att högre utbildning ska vara för ett fåtal, en liten redan gynnad elit.
För oss socialdemokrater är det inte så det går till. Ska vi kunna upprätthålla vårt lands konkurrenskraft baserat på kunskap behöver en stor del av befolkningen vara högkvalificerad arbetskraft. Så enkelt är det. Men Joar Forssell vill hellre sänka lönerna och bygga vårt lands konkurrenskraft på billig arbetskraft.
Fru talman! Jag vill börja med att tacka Socialdemokraterna för att man är så tydlig med att man sätter kvantitet framför kvalitet.
Jag vill berätta en liten anekdot, fru talman. Min pappa var den första som skaffade sig en högskoleutbildning i vår del av familjen. Han växte upp med sin ensamstående mamma, som var städerska. Hans första jobb var på ett skrotupplag, där han slog sönder plåtsaker till mindre plåtbitar som kunde smältas ned och bli till nya föremål.
Pappa hade också en akademisk begåvning, och genom skolan och högre utbildning fick han chansen att göra en klassresa. På hans tid innebar det något viktigt att ha en högskole- eller universitetsutbildning. För honom var det detta som möjliggjorde klassresan.
Därefter har klassresorna möjligtvis stannat av, delvis på grund av det enorma skattetryck som vi dignar under här i landet. Klassresorna har stannat av eftersom man inte kan tjäna pengar ordentligt i Sverige genom att arbeta, spara och investera. Varje gång Socialdemokraterna sitter vid makten omöjliggör man nämligen klassresor genom att höja skatten och trycka tillbaka människor som vill göra en klassresa.
Fru talman! Klassresor stoppas också för tusentals studenter varje år i Sverige eftersom Socialdemokraterna årtionde efter årtionde har devalverat värdet av en högskoleutbildning genom att satsa på kvantitet i stället för kvalitet. Det innebär att man i dag, till skillnad mot tidigare, behöver ha en examen för att söka ett jobb där den kunskapen kanske inte krävs.
Det handlar inte om att Socialdemokraterna vill se till att man kan göra en klassresa, för då hade man inte gjort på det sättet. Då hade man inte höjt skatterna för människor som arbetar. Då hade man inte höjt skatterna för människor som sparar och gör rätt för sig. Då hade man inte sett till att devalvera värdet av kunskap.
Ledamoten Sköld och andra vill se goda ut och stå och säga sådana här saker i talarstolen, men från Socialdemokraterna kommer inga verklighetsförankrade klassresor.
(Applåder)
Fru talman! Joar Forssell var i sitt anförande inne på vikten av akademisk frihet och att den behöver skyddas.
Miljöpartiet driver att den behöver skyddas i grundlag, och det verkar som om Liberalerna också vill det. Jag undrar helt enkelt hur det här kommer att gå till. Det finns ju en del utredningar, men vi skulle vilja se vad som händer omedelbart när det gäller att ta tag i grundlagsfrågan.
Hur kommer processen att gå till? Vad anser Joar Forssell att det innebär att skydda den akademiska friheten?
Fru talman! Till att börja med går all lagstiftning i Sverige till på samma sätt: Man har en politisk förhandling, och så tillsätter man en utredning och en utredare som utreder. Lite senare kommer ett förslag från regeringen som riksdagen behandlar.
Så ser processen ut, och jag hoppas att vi kan göra det tillsammans med dem som vi samarbetar med.
Vad är då akademisk frihet? Det är kanske den mer intressanta frågan. Det handlar både om att institutionerna måste vara fria och att det måste finnas många olika säckar pengar att söka forskningsmedel ur, alltså både offentligt och privat finansierad forskning, offentligt finansierad forskning på olika nivåer och så vidare. Det privata kan handla om företag, stiftelser och andra fria aktörer. Man måste ha möjlighet att söka forskningsmedel från många olika aktörer så att man inte riskerar att bli styrd vare sig av innehåll eller av medlen i sig. Jag tror att ledamoten förstår hur jag menar.
En annan del av detta är att forskare måste vara fria från påtryckningar från varandra, alltså från kollegor och ledning. Det är möjligtvis inte ett så stort problem som det ibland har låtit i debatten, men det är likväl ett problem när det händer. Där måste vi också ha ett skydd för den enskilda forskaren. Det handlar alltså inte bara om institutionerna utan också om den enskilda forskaren.
Ytterligare ett exempel, som jag också lyfte fram i mitt anförande, är den ökande grova antisemitism som vi har sett på ett antal högskolor under den här mandatperioden. Studenter hålls tillbaka fastän de är en del av den fria akademin och faktiskt av den fria forskningen. Man kan delta i forskning även på en lägre nivå som student.
Det finns många olika delar i detta – både frihet från politik och frihet från styrning på andra sätt. Jag hoppas att Miljöpartiet ställer upp på alla delar.
Fru talman! Jag är som bekant riksdagsledamot, så de generella dragen i lagstiftningsprocessen har jag hunnit bli lite bekant med. Joar Forssell förstår säkert att det inte var syftet med min fråga. Jag vill veta när och hur det de facto kommer att tas steg för att grundlagsskydda den akademiska friheten som helhet, ekonomiskt och organisatoriskt. Det gäller både studenter och högre utbildning. Det ska också finnas ett skydd mot politisk styrning, som har visat sig vara en av de frågor som forskare oroar sig mest över.
Låt mig gå över till en annan fråga. Jag hörde lite varianter på att ”om för många har högre utbildning devalveras värdet av den”. Det var jättemärkligt, för ju mer kunskap man har, desto bättre är det. Man kan dessutom dela den med väldigt många utan att den blir sämre.
Liberalerna har haft som klassisk slogan att man vill ha fler Nobelpris. För mig börjar de Nobelprisen med att högskolorna välkomnar en bredd av studenter från många olika delar av samhället. Om det ska bli några Nobelpris behövs möten mellan forskare och studenter. Det behövs fri forskning, där forskare inte upplever hot mot vare sig resultaten eller sig själva som personer.
Liberalerna har inte varit särskilt generösa när det gäller finansiering av högre utbildning. Vi har exempelvis fått höra att Linnéuniversitetet i Växjö behöver dra ned med 1 000 studenter. Hade Miljöpartiets budget med ungefär 47 miljoner kronor mer varit verklighet hade de kanske sluppit. Jag förstår inte hur det ska bli fler Nobelpris när studenterna och lärosätena inte finansieras.
Fru talman! Det finns många delar här. Jag börjar med att säga något om den fria forskningen. Även i mitt inledningsanförande lyfte jag fram politisk styrning som det viktigaste hotet. Det var jag väldigt tydlig med. Det kan ledamoten gå tillbaka och titta på om hon är osäker.
Fru talman! Om vi ska få fler Nobelpris börjar det, om man ska vara lite petig, redan i förskolan. Sedan gäller det på alla skolans nivåer, upp genom universitet och högskolor och till forskning. Det börjar också med en ansvarsfull internationalisering. Det börjar med forskarutbyten både mellan forskare inom Sverige och mellan olika länder. Många Nobelpris är inte resultat av forskning från bara ett land utan av forskning tillsammans med forskare i andra länder. Så långt håller jag med.
Jag vill även säga någonting om devalveringen. När jag och Socialdemokraterna debatterade detta handlade det om klassresor. Att man får livschanser är en aspekt av utbildning, men om man har någonting som många andra också har minskar möjligheterna att använda det som hävstång i en klassresa. Det betyder inte att värdet av kunskap har devalverats. Det är någonting helt annat och en distinktion som jag tror att även Miljöpartiet klarar av att göra.
Det jag däremot är kritisk till är om man satsar på kvantitet framför kvalitet. Ibland är det inte möjligt att göra båda sakerna samtidigt. Jag menar att det är viktigt att vi i Sverige satsar ännu mer på kvalitet utifrån där vi är just nu.
En viktig del i att öka kvaliteten på forskningen och utbildningen och att också få en friare forskning är autonomin. Jag tror att Miljöpartiet genom åren ibland har varit för autonomin och ibland emot den. Därför vill jag fråga ledamoten Hansén om Miljöpartiet i regeringsställning kommer att fortsätta driva frågan om högskolornas autonomi.
