Magnus Jacobsson

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka avslag på alla motioner och liknande och bifall till förslaget i betänkandet.

Sjöfarten är en otroligt viktig del av svensk infrastruktur. Cirka 90 procent av alla varor som importeras och exporteras kommer vid något tillfälle att ha gått på en båt. Det är viktigt ur ekonomisk synpunkt. Det är viktigt ur ett säkerhetsperspektiv, även i sådana frågor som kosthållning och mat. Vi har tyvärr inte förmågan att försörja oss själva. Med tanke på det läge vi befinner oss i, där Europa inte längre är den trygga hamn som det en gång i tiden var, blir sjöfarten allt viktigare.

För Kristdemokraternas del är det viktigt att sjöfarten fungerar i hela landet. Göteborgs hamn omsätter 10 miljarder. Man håller på med ett muddringsarbete som ska vara färdigt 2027 eller 2028, vilket gör att man kommer att kunna ta emot ännu mer gods. Och man betjänar inte bara Sverige utan också Norge, som någon tidigare sagt. Svensk sjöfart är en del av hela den skandinaviska halvöns infrastruktur.

Men vi har också andra situationer. Luleå hamn omsätter 130 miljoner. Även där uppe pågår ett muddringsarbete. Det kommer att vara färdigt något senare, 2028 eller 2029. Det är extremt viktigt för den svenska industrin när det gäller malm och sådant.

Samtidigt vet vi, och den gamla hamnutredningen pekar också på, att när det gäller den här typen av infrastruktursatsningar behöver vi få till en bättre ordning mellan stat och kommun. Det är ofta kommunerna som äger hamnar. Vi kan givetvis lyfta det gentemot varandra hur vi vill, men faktum kvarstår att vi antagligen skulle behöva en ny hamnutredning som hjälper oss att få detta tydliggjort.

Det sker väldigt mycket på miljöområdet, där sjöfartens ägare gör stora teknikframgångar. Sverige är ett land i framkant när det gäller både elektrifiering och nya bränslen. Vi ser också att kommunerna tar ett stort ansvar. Nuvarande regering lyfter också upp de här frågorna. Det är alltså viktigt att vi hittar denna synkronisering av det statliga och det kommunala och näringslivet.

Ett annat exempel på en hamn där man känner stor frustration är Uddevalla, hemma hos mig. Det är en viktig hamn för oss med 200 miljoner i omsättning och 100 anställda. Men man kan inte byta personal. Jag vet att vi är många från olika partier som på olika sätt har legat på här. Jag pratade med hamn-vd:n så sent som i morse. Det finns en stor frustration över att polis och kustbevakning och i det här fallet även regeringen inte riktigt får fram en lösning på det här. Om vi ska ha en levande sjöfart är det oerhört viktigt att man kan byta personal på lämpligt sätt. För mig som kristdemokrat – alltså inte bara för att jag råkar bo i Uddevalla – är det såklart en viktig fråga, som jag kommer att bära med mig i de samtal som vi återkommande har med regeringen.

En annan viktig farled där jag tror att vi inom kort kommer att kunna ge positiva besked är Gotlandstrafiken.

I det läge som jag beskrev tidigare med risk för ofärd och krig och konflikter är det oerhört viktigt att fartyg flaggas svenskt, för det är bara de svenska fartygen som vi kan använda oss av vid ofärd. Ska då Gotlandstrafiken vara svensk eller dansk? Det är en rätt viktig fråga utifrån ett sådant perspektiv. Här pågår som sagt det arbete som redan har redovisats för att ta fram en ny tonnageskatt.

Jag tror att man måste ha med en fråga till när man diskuterar detta, och det är den om att lösa ut obeskattade reserver som gör att man helt enkelt kan flytta fartyg från annat land till Sverige. Frågan har ju varit uppe. Jag vill inte vara elak mot mina moderata vänner, men just den här frågan hanteras faktiskt av Finansdepartementet. Det är en skattefråga. Men jag lovar att idogt fortsätta ligga på, för jag delar uppfattningen att det här måste komma framåt. Ur mitt perspektiv hoppas jag att vi ska kunna ha besked redan till hösten.

Regeringen har gjort väldigt mycket, fru talman. Framför allt har man en ny attityd. Den här regeringen är noggrann med att signalera att alla trafikslag behövs.

Jag har vid flera tillfällen sagt att jag gillar Centerns lilla variant, där man säger att också bredband och internet är ett trafikslag. Jag tror att det är en rätt klok tanke eftersom digitaliseringen i dag är så stark och så nödvändig.

Bara för att ta ett exempel: Är det elledningen som är viktigast, eller är det bredbandet som styr elledningen? Slås den digitala styrningen ut kan man inte leverera el i dag, och slås elsystemet ut kan man inte leverera den digitala styrningen. Vi har byggt in oss i ett väldigt starkt samband.

Det här ser vi också på sjöfartsområdet. Pratar vi insjöfart och moderna lotstekniker kommer det att vara teknik. Och det handlar inte bara om insjöfart; det handlar om hela transportleden när man kommer utifrån Atlanten och går in i Östersjön. Hela den digitalisering som pågår, ja, den pågår även inom sjöfarten.

Regeringen har som sagt levererat när det gäller utredning av ny tonnageskatt, där jag hoppas att beskedet kommer skyndsamt, och slopad stämpelskatt. Jag är dålig på engelska, men bareboat är otroligt viktigt – alltså att man helt enkelt kan leasa fartyg och att de då ska räknas in i systemet.

Regeringen levererar också på en flexiblare utbildning, vilket bland annat innefattar sjöbefäl klass 7. Det kommer att underlätta exempelvis för sådant – det är inte alltid jag håller med, framför allt inte hemma i min egen hembygd – som att bygga havsbaserad vindkraft. Det kommer att underlätta när man har insjöfart och olika former av turistfärjor och annat som jobbar med detta.

Sedan finns det stora önskemål från näringslivet. Man vill att vi säkerställer att sjöfartsstödet fungerar för alla, även sådana fartyg som man kan leasa in. Man vill ha ett besked om att tonnageskatten ska komma, och man vill att den ska gälla även den typen av fartyg.

De obeskattade reserverna har jag redan nämnt. Det är givetvis en stor fråga. På ett sätt är det ändå en liten fråga, för de kommer aldrig att realiseras så som systemet är i dag. Men de facto finns de ändå rent matematiskt.

Man vill ha ett underlättande för personal. Sjöfarten är ju internationell, och i dag har vi krav som går längre än EU, bland annat språkkrav. Jag kan förstå sjöfarten, som egentligen oftast bygger på engelska. Det skulle underlätta om vi lättade på våra regler. Generellt sett är det också det man säger: att vi ska ha mindre särregler i Sverige och snarare jobba mer med de internationella reglerna.

Många av dessa önskemål från sjöfarten tycker jag är kloka. Jag håller med om dem och kommer att fortsätta att argumentera för dem.

Sedan är det svårt, fru talman, att prata sjöfart utan att också reflektera över vad som händer i vår omvärld, i Persiska viken och i hela området runt Medelhavet. Vi har huthier som under en längre tid har beskjutit enskilda fartyg beroende på vilken flagg de har. Vi har somaliska jihadister kopplade till al-Shabab som är ute och bedriver sjörövarattacker. Periodvis har vi till och med haft svensk flotta på plats för att bekämpa detta.

Man kan ha många uppfattningar om situationen i Mellanöstern. Jag brukar ibland jämföra den med Europa och trettioåriga kriget. Shia och sunni håller på med en maktkamp. Det är väl helt uppenbart att det som hänt de senaste två åren är att shiasidan, alltså perserna, Iran, har fått rejält med stryk. De har tappat Syrien. De har tappat Hizbollah. De har tappat Hamas. Huthierna är rejält försvagade. Nu ser det även ut som, med lite tur, att man kan få en ny regering i Iran.

Skulle man få en ny regering i Iran som vill vara demokratisk innebär det i förlängningen att sjöfarten i hela området kommer att ha det säkrare. Fortsätter det som nu, fru talman, innebär det att sjöfarten kommer att ha det osäkrare, vilket driver upp kostnaderna.

Med de här enkla orden skulle jag vilja tacka utskottet, kansliet, kammarkansliet, de väktare och ordningsvakter som gör ett fantastiskt jobb för vår säkerhet samt övrig personal.

Jag vill avsluta med att travestera den politiska ledaren Cato den äldre: För övrigt anser jag att mullorna i Iran, Hizbollah i Libanon, huthierna i Jemen och Hamas bör förgöras.

(forts. § 13)

Fru talman! Jag tänkte att jag kan börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna, så har jag gjort det.

Jag ska i ärlighetens namn säga att jag, när jag satt och förberedde mig, konstaterade att detta nog är den debatt jag tycker är svårast. Varför, fru talman, tycker jag att just den här debatten är så svår? Jo, vi är så fruktansvärt överens. Då kan det bli ett dilemma när man ändå ska genomföra någon form av debatt som kan vara intressant för åhörarna att följa och inte bara för oss själva.

Vad menar jag med överens? Efter att ha läst motionerna i betänkandet vill jag säga att jag tycker att det är väldigt många bra motioner. Hade vi gått tillbaka tre år hade det varit den andra sidan som skrivit dem. Väldigt mycket av det vi i dag kommer att diskutera är sådant som är avhängigt av hur mycket man får med sig i en budgetprocess när man är i regeringsställning.

Själva grundidén, nollvisionen, är vi väldigt överens om. Jag är som sagt tacksam för att vi har den här debatten, där man lyfter fram trafiksäkerheten, och att vi har den här stora enigheten.

En annan sak jag reflekterar över, fru talman, är att jag tog körkort någon gång på 80-talet. Då hade vi inte ens ett bra system när man tankade. Jag vet inte hur många som kommer ihåg det, men det luktade rätt illa. I dag har vi ett helt annat system, där bränslet kommer in i bilen på ett säkrare och miljövänligare sätt. Vi har miljövänligare fordon. Vi har viltstängsel, viltövergångar och mitträcken på betydligt fler ställen. Vi har kameror, vilket jag själv kanske inte alltid tycker är så kul, men pratar vi trafiksäkerhet är det kanske en av de viktigare åtgärder som har vidtagits.

Vi har byggt betydligt fler motorvägar. Jag minns när jag som barn åkte från Gullspång eller Hova hem till släkten i Uddevalla. Det var rätt trångt ned genom Skaraborg och ned mot Trollhättan och Vänersborg, och man körde in mellan Halle- och Hunneberg. Det har hänt otroligt mycket på de år som har gått – vi har byggt bort farliga vägar.

Fru talman! Detta gör att vi i dag har både tryggare vägar och bättre trafiksäkerhet. Vi har tryggare och bättre vägar, och vi har bättre fordon. Då kan debatten ibland bli lite svårare.

En annan spännande grej som också har hänt under dessa år och som fortsätter att hända handlar om synen på körkort. Jag har en dotter som ska ta körkort. Det är ett helt annat regelverk som gäller för den som ska vara med som handledare. Man får snällt gå en kurs även om man själv har körkort. Riktigt så var det inte när farsan åkte med mig.

Vi har hela situationen med Atraktor, där vi faktiskt får en ny körkortstyp – vi har samarbetat för att få igenom detta. Jag kan kanske personligen ha funderingar kring det, framför allt utifrån ett miljöperspektiv. Notera att jag sa ”personligen” – det blir väl någon inom partiet som drar mig i örat senare.

Det är klart att lätt lastbil och skoter kanske skulle ingå i Bkörkortet. Det hade gett helt andra förutsättningar i Stockholm för att köpa ett lättare fordon och kunna röra sig mer smidigt. När vi tittar framåt ur både ett miljöperspektiv och ett trafiksäkerhetsperspektiv ser vi att det kan finnas åtgärder som skulle underlätta och få ned trycket på att bara köra bil.

Sedan finns det problem – det går det inte att komma ifrån. Ett av de stora problemen är att vi samtidigt som vi har byggt upp en säkerhet för oss som sitter i bilen på många ställen har skapat osäkerhet för dem som kör motorcykel. Mitträckena fångar upp lastbilar, men de kan också skiva en person som kommer på motorcykel.

Jag tror att de flesta av oss även här skulle önska att vi kunde bygga bort alla faror, hinder och risker, men det kommer vi nog inte att klara av. Sverige är ett stort land, och vi har väldigt mycket vägar med olika ägandeformer. Exempelvis är faktiskt 70 procent av alla vägar enskild väg. Teknikutvecklingen har lett till positiva saker, men det handlar också om en balans mellan olika fordonstyper. Detta kommer vi nog att få fortsätta att traggla med. Det var det jag menade i min inledning, fru talman: Rätt mycket handlar om vilka resurser vi har möjlighet att avsätta för detta.

När det gäller framtidsmöjligheter är jag personligen helt övertygad om att digitala skyltar och liknande teknik kommer att växa fram – jag såg något från en motionär, men jag kommer som sagt ändå att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna. Det är en väldig skillnad mellan att köra på en motorväg en varm sommarkväll och att göra det en kall dag med blixthalka. Det är inte givet att skylten berättar sanningen vid varje trafikläge.

Frågan om fler poliser och fler kontroller driver vi; vi är överens om detta. Jag har inte den siffran just nu, men det är klart att vi över tid ska kunna redovisa vad de polissatsningar vi gör ger för effekt.

Men – detta var också en reflektion jag gjorde när jag satt och skrev det här – jag tror inte att det kommer att räcka med politiken och staten om vi ska klara trafiksäkerhetsmålen. Jag upplever faktiskt att man som trafikant tänkte sig för lite mer innan vi började bygga alla de säkra vägarna. Jag är inte lastgammal men gammal nog och har kört på vägar utan viltstängsel med rätt så hög hastighet. Vad gjorde man då när det var kväll och skymning? Man sänkte farten därför att man själv insåg att det inte är jättebra att köra in i en älg. Men nu har vi viltstängsel på allt fler mil, och då behöver man inte göra den reflektionen. Här tror jag att det är superviktigt med den samverkan vi har med civilsamhället, exempelvis MHF och deras testverkstad i Tibro, och med skolans arbete, där man pratar om det egna ansvaret i trafiken.

Jag tror inte att vi politiker, oavsett regering, någonsin kommer att kunna bygga bort varenda farlig sträcka i Sverige. Vi kan ha ambitionen att göra det, men då kommer vägtrafiken att bli extremt dyr. Och det kommer i sådana fall att ske på bekostnad av andra trafikslag. Men vi kan med egenansvar minska risken för olyckor. Därför är det så viktigt att vi har en helt ny körkortsutbildning, där man pratar mycket mer om alkohol och droger. Man har halkkörning, vilket man inte hade tidigare. Det har skett en hel del som syftar till att öka egenansvaret.

Fru talman! Det är där jag för min del skulle vilja stanna i den här debatten. Vi har gjort mycket tillsammans. Jag tror att vi kan göra ännu mer tillsammans vad gäller både lagstiftning, förebyggande arbete och kontroller. Men ytterst tror jag att du, jag och var och en också måste ta egenansvar i trafiken, för då kommer färre människor att skadas och i värsta fall dö.

Fru talman! Det är givetvis helt korrekt att covidperioden gjorde att viss teknikutveckling kom att ske väldigt snabbt, och det tror jag är bra. Jag tror att det är jättebra att vi är rädda om miljön och värnar den och att vi hittar tekniska lösningar som underlättar. Men det tar faktiskt inte bort faktumet att ett stort antal kommuner, ofta röda, har valt att även i sina reglementen försvåra resor med flyg. Eftersom kommuner och regioner är en väldigt stor del av den svenska ekonomiska basen innebär det att underlaget för flyg minskar. Priserna går upp, vilket resulterar i att näringslivet har svårare att använda biljetter och att privatpersoner som vill flyga sällan har råd om de inte har väldigt höga löner.

Det är alltså raka motsatsen till den politik som socialdemokratin ofta säger sig stå för, och jag beklagar det. Jag är glad att vi har en regering som nu uppmanar till att göra annorlunda.

Jag går tillbaka till en annan fråga, fru talman, nämligen Bromma. Inte ett ord hörde jag i anförandet om ambulansflyg, polisflyg, transporter, utbildning av nya piloter eller brandflyg. Tänk när det brinner här i vårt område – jag har själv varit med om det hemma i Bohuslän, och de som kommer från Västmanland vet hur en brand kan te sig. Det flyget vill vi inte ha på Arlanda. Vi måste ha en alternativ flygplats för den typen av samhällsnytta. Inte ett ord hörde jag, fru talman, om hur socialdemokratin apostroferar det här problemet. Det verkar tyvärr som att man helt har glömt bort det.

Därför vill jag fråga: Hur ämnar ni hantera en skogsbrand? Hur ämnar ni hantera en sjuk människa? Hur ämnar ni hantera ett hjärta som behöver komma fram? Hur tänker ni hantera polisen? Ni kan inte bara prata om de rika som flyger.

Fru talman! Jag tycker att det som ledamoten förde fram var väl genomfört, väl balanserat och – faktiskt – i många stycken god politik. Det finns bara ett litet problem: Det var inte samma politik i regeringsställning. Då var det flygskatt, marginellt stöd till kommunerna, flygskam och flygförbud i socialdemokratiskt styrda kommuner och regioner. Det mest fascinerande var nog att man förlängde avtalet avseende Arlanda Express utan att över huvud taget komma till trafikutskottet och informera om att man tänkte göra det.

Vi ser nu effekten av den politiken. Flygskammen i kombination med covid har försämrat förutsättningarna för flyg i hela Sverige. En del var glada över det; det fanns till och med de här i huset som under den förra mandatperioden firade med tårta när flyget minskade. Det här slår stenhårt mot glesbygden.

Vi ser också hur det har slagit mot industrin. Heart Aerospace är ett fantastiskt företag som nu väljer att flytta. Ett av de skäl som man tidigare har lyft fram är att man inte har kunnat använda Säve flygplats. Göteborg styrs av socialdemokrater och miljöpartister som inte valde att växla mark så att man kunde öppna upp och se till att vi klarar av att säkra den här industrin i Sverige. Vi tappar den här industrin på grund av socialdemokratisk flygpolitik.

Fru talman! Jag gillar de vackra orden, men jag tror inte att det är den politiken vi kommer att få när S regerar med Miljöpartiet. Hur kommer ni socialdemokrater att leva upp till er politik efter nästa val?

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö och Rashid Farivar (båda SD).

Fru talman! Efter en förhållandevis lång inledning kom då frågan: När kommer vi att få besked om att lägga ned och bygga bostäder? Då är svaret väldigt enkelt: Det sker inte under den här mandatperioden. Vi har en överenskommelse om att Bromma ska vara kvar just nu. Vi har också en överenskommelse om att utreda Bromma.

Fru talman! Jag reagerar lite grann på den retorik som ledamoten använder sig av. Det är ju inte så att det bara handlar om åtta–tio personer. Det är inte heller så att det bara handlar om rika knösar som landar med en privatjet, fru talman. Det här handlar om ambulansflyg, flygskolor och transporter. Det är fortfarande en och annan kärra som kommer från landet, bland annat från Trollhättan. Jag ser att Visby tittar på det, och jag tror att det precis har börjat komma flyg från Växjö.

Det handlar också om hela frågan gällande drönare. Om vi är lite ärliga mot oss själva ser vi att det pågår en förändring av den svenska flygsektorn, och det är inte givet att vi vill att ett sjukvårdsflygplan ska in och landa på Arlanda och ha en längre transportsträcka in till sjukhuset. Jag vet att de har företräde, så det är ingen diskussion. Men det stör fortfarande systemet. Det är inte heller givet att vi vill att drönare som ska transportera olika varor ska in och ut via Arlanda. Det är inte givet att det är den klokaste lösningen.

Därför är jag glad att regeringen nu har bromsat diskussionen om att stänga Bromma men sagt att vi måste utreda hur flygplatsen ska användas. Den som lyssnar noga på mitt anförande hör också att jag nämner andra saker som regeringen gör. Vi ser nu till att Landvetter har järnväg, och man tittar även på att ha järnväg ned till Skavsta. Skulle det bli färdigt skulle det vara en helt annan sektor, och då stämmer 2038 något bättre än i dag.

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

Fru talman! Jag uppskattar den raka frågan från ledamoten Kadir Kasirga. Du ska få ett rakt svar: Nej, jag har inget besked i dag. Jag får väl säga som alltid: Det bereds på Regeringskansliet.

Däremot är frågan väldigt spännande. Det Peter Norman pekar på är att ta ytterligare några flygplatser och lägga in dem i Swedavia. Personligen är jag inte helt säker på att det kommer att räcka. Det var därför jag i det arbete som jag gjorde internt i partiet, som jag fick stöd för på vårt partifullmäktige och som jag också lyfte i mitt anförande sa att vi nog behöver titta på en lösning till.

Min favorit, för att vara helt ärlig, är den norska lösningen. Där har man förstatligat och gett ett helt annat uppdrag. Vi ser nämligen också vad som händer i en del kommuner. Jag kan bara gå hem till Trollhättan, där kostnaderna är drivande. I Karlstad går man 40 miljoner minus, om jag är rätt informerad. Det är inte helt givet att kostnadssituationen där enskilda kommuner ska bära ett ansvar för alla runt omkring är vare sig rimlig eller rättvis.

Jag hoppas att regeringen skyndsamt tittar vidare på Peter Normans förslag. Det skulle lösa situationen för en del kommuner. Det skulle dock också dela upp den svenska flygsektorn ännu en gång mellan de kommuner som hamnar innanför och de kommuner som hamnar utanför. Därför är jag som sagt glad att regeringen har aviserat att man ska göra en utredning till om Bromma och att man även pratar om att se över den svenska flygstrukturen. Jag tror nämligen att vi behöver ta ett större helhetsgrepp.

Fru talman! Under de senaste ett och ett halvt åren har vi kristdemokrater arbetat med en samhällsbyggnadskommitté som har arbetat fram den politik som vi ämnar driva för att bygga ett bättre samhälle. Jag har haft förmånen att arbeta med våra tankar kring framtida infrastruktur.

Jag ämnar därför i dag lyfta fram vad vi kristdemokrater anser är nödvändigt för att flyget ska utvecklas på ett bra sätt. Därefter kommer jag att peka på det vi har fått med oss i regeringen samt avsluta med en framtidsspaning.

Fru talman! Flyget är en del av den nationella kollektivtrafiken. Därför lyfte jag redan under förra mandatperioden att det ska vara möjligt för kommuner och regioner att upphandla flygtrafik. Det är därför glädjande att detta nu är regeringens politik.

Men vi vill fortsätta att stärka flyget, och därför vill vi stärka det statliga driftstödet till icke-statliga flygplatser. Vi vill se över basutbudet, och vi vill förändra ägardirektivet så att Swedavia får ett bredare uppdrag avseende militära och civila funktioner samt avseende GA-trafiken. Jag är inte säker på att alla vet vad GA-trafik är, men det är alltså privata helikoptrar, polisflyg, ambulansflyg, brandflyg, statligt flyg och flygskolor. Det är med andra ord allt det som egentligen inte är det vanliga flyget, det som man i vanliga fall talar om, men som är helt samhällsnödvändigt.

Vi vill också utveckla Arlanda så att vi kan ta upp konkurrensen med Köpenhamn avseende att vara Nordens starkaste flyghubb. Ska vi lyckas med det måste vi få till infrastrukturen till och från Arlanda, och vi måste underlätta för både utrikes och inrikes passagerare. Kristdemokraterna vill därför att man tillsätter en Arlandaförhandling.

På samma sätt som vi vill utveckla Arlanda vill vi att man utreder Bromma avseende i första hand GA-trafik och drönare. Det är svårt att se hur framtidens drönartrafik ska fungera tillsammans med all annan trafik som kommer att gå på Arlanda.

Samtidigt ska vi vara medvetna om att en ny järnvägsförbindelse mellan Nyköping och Stockholm kommer att förändra förutsättningarna för Skavsta, vilket är bra ur både ett regionalt och ett nationellt perspektiv.

Fru talman! Regeringen har gjort en hel del på flygområdet. Vi har avskaffat flygskatten. Vi har fördubblat det statliga driftsstödet till regionala flygplatser. Vi har tillsatt en Arlandasamordnare. Vi har gjort det möjligt för kommuner och regioner att upphandla flyg, som jag redan nämnt. Vi har förbättrat infrastrukturen både till Landvetter och framgent till Skavsta.

Samtidigt har regeringen gett Energimyndigheten i uppdrag att påskynda arbetet avseende fossilfritt flyg. Man har påbörjat ett nordiskt samarbete avseende elflyg. I dag tar vi också beslut om en ny förordning avseende hållbart flygbränsle som är en del av regeringens förhandling avseende Fit for 55.

Utöver detta avser regeringen att tillsätta en utredning som omfattar det nationella basutbudet och Bromma flygplats. Utredningen kommer bland annat att titta på frågor om hur basutbudet bör se ut på sikt, inklusive frågor om finansiering och organisation. Arbetet med direktiven pågår.

Vi kan se hur det ser ut för de kommunala flygplatserna. Redan i dag har de ett samlat underskott på cirka 800 miljoner. Det gör att man på flera orter har allvarliga funderingar på att lägga ned flygplatsen, vilket kommer att försämra vår civila och militära beredskap samtidigt som det försvårar för näringslivet att utvecklas i hela landet.

Den kommande utredningen bör därför även titta på hur man gjort i Finland och Norge, där deras motsvarighet till Swedavia har tagit över ansvaret för hela inrikesflygets infrastruktur.

Det är tyvärr inte säkert att ökat statligt stöd kommer att rädda de kommunala flygplatserna, utan mycket talar för att vi behöver göra en större förändring för att skapa ett väl fungerande inrikesflyg i hela landet. Utifrån detta perspektiv är det bra att regeringen och andra offentliga aktörer samt bolag nu ser över sina resepolicyer så att man kan flyga, vilket stärker flyget över tid.

Fru talman! Det pågår en fantastisk teknisk utveckling inom flyget. St1 och Preem tar fram nya, mer miljövänliga bränslen. GKN Aerospace hemma i min hembygd utvecklar bättre och miljövänligare traditionella motorer, samtidigt som man tillsammans med sina partner håller på att ta fram motorer som kommer att kunna drivas med vätgas. Heart Aerospace har utvecklat ett modernt elflyg som kommer att förändra flygets förutsättningar.

Tyvärr tappar vi Heart Aerospace, då de nu kommer att fortsätta att utveckla sitt flyg i USA. Detta visar att vi måste förbättra förutsättningarna för flyget om vi ska klara av att vara med och utveckla nästa generation av miljövänliga flyg.

Denna förändring av flyget kommer att ställa helt nya krav på framtidens flygplatser avseende möjlighet att leverera olika bränslen samt el. Det kommer också att ställa krav på de lokala räddningstjänsterna på flygplatserna, som kommer att vara tvungna att kunna hantera olika typer av olyckor och bränder.

Men även om omställningen har utmaningar är den nödvändig, och summan av alla förändringar blir att vi på sikt flyger inrikes med el, kontinentalt med vätgas och interkontinentalt med biobränsle.

Fru talman! Flyget är en del av svensk kollektivtrafik. Vi måste därför förbättra flygets förutsättningar. När den tekniska utveckling som just nu pågår får full effekt kommer flyget med all sannolikhet att vara ett betydligt miljövänligare alternativ än exempelvis järnvägen. Detta paradigmskifte kommer att förändra vår syn på flyget och framtidens resande.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på alla motioner.

Herr talman! Vi lever i ett starkt och väl organiserat samhälle där den ”starka staten” har gett enskilda personer en stor frihet att utveckla sina egna liv utifrån egna tankar och idéer. Så ser det inte ut i de flesta länder. Tvärtom! I större delen av världen är staten inte vare sig väl utvecklad eller en trovärdig partner, vilket gör att den enskilde litar mer till familjen och släkten för att utveckla ett gott liv.

För många av oss som lever i Sverige är detta något främmande eftersom vi har vant oss vid en stat som tar hand om oss från vaggan till graven. Frågan är dock om den starka staten verkligen ger oss den frihet som vi behöver. Psykisk ohälsa och ensamhet breder ut sig. Många känner att de saknar en djupare mening i livet, och en del är så bekymrade att de är rädda för att gå ut på kvällen eller samtala med en granne. Staten verkar inte lösa alla våra problem.

Herr talman! I vår välorganiserade vardag tror jag att vi behöver fundera över vad som är statens naturliga uppgifter och vad vi alla, var och en tillsammans, har ansvar för. Staten kan organisera offentlig trygghet samt välfärd, men det är i familjen och släkten, i de naturliga gemenskaperna i civilsamhället i form av idrotts- och kulturföreningar samt i kyrkor och samfund som närvärmen frodas. Det är där vi lär känna varandra på ett djupare sätt. Det är i dessa gemenskaper vi kan se att livet är mer än bara arbete och att betala skatt.

När vi i dag debatterar civilsamhället, trossamfund och folkbildning vill jag som kristdemokrat vara tydlig med att vi anser att det är i dessa gemenskaper som det goda samhället har störst förutsättningar att utvecklas. Det är bland annat därför vi arbetar för att biståndet ska ligga på en högre nivå än i dag men förmedlas via olika delar av civilsamhället, vilket minskar risken för korruption.

Det är också därför vi anser att folkhögskolorna borde ha ett större budgetanslag, då de har visat att de är duktiga på att få personer som står långt från arbetsmarknaden att komma i jobb. Det är även utifrån detta perspektiv som vi har kämpat för att få till ett fritidskort som gör att barn och unga i utsatta områden får lättare att engagera sig i idrotts- och kulturföreningar.

Herr talman! Förutom att civilsamhället, trossamfunden och folkbildningen ger den enskilde en möjlighet att utvecklas som person är det i dessa gemenskaper som den moderna svenska demokratin har växt fram. När Fredrik Olaus Nilsson år 1848 anordnade det första baptistdopet i Halland lades grunden till den första svenska baptistförsamlingen, och det var i denna kyrkorörelse som man för första gången hade lika rösträtt för män och kvinnor.

Baptisterna blev en förebild för flera fria samfund som växte fram under 1800-talet. Utifrån dessa samfund utvecklades frisinnet, som kämpade för religionsfrihet och allmän och lika rösträtt. Vartefter frikyrkorna och bönehusen växte fram började även nykterhetsrörelserna att växa, och då det ofta fanns en personunion mellan dessa rörelser tog de med sig de demokratiska traditioner som växte fram i frikyrkan. I slutet av 1800-talet, när arbetarrörelsen växte fram, var även den en del av den nya demokratiska traditionen.

På så sätt förenades frikyrkor, frisinne, nykterhetsrörelse, fackföreningar och arbetarpartier i en kamp för religionsfrihet, åsiktsfrihet, yttrandefrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet, och än i dag är det inom civilsamhället som dessa friheter bäst utvecklas och bevaras.

Herr talman! Vi kan alltid tvista om hur mycket resurser som ska fördelas från stat, regioner och kommuner till olika delar av civilsamhället, men vi kan inte förneka civilsamhällets, trossamfundens och folkbildningens betydelse för den svenska demokratin och framväxten av den svenska välfärdsmodell där alla bidrar utifrån sin förmåga och där vi försöker ge till den enskilde utifrån dennes behov.

Herr talman! Även om jag som kristdemokrat sjunger civilsamhällets lov tvingas jag tyvärr konstatera att det också finns problem. Vi har sett hur enskilda grupper utnyttjar regler för egen vinnings skull. Vi ser även hur en del fastnar i smala grupperingar där man inte träffar andra. Till vissa delar kan det senare vara förståeligt, särskilt om man kommer ny till ett land. Men även om det finns förklaringar till att en situation uppstår är det viktigt att vi värnar regelverket avseende demokratimål och hur samhället fördelar sina resurser.

Det är därför positivt att exempelvis studieförbunden har sett över sina regler och att de arbetar aktivt med att motverka felaktig användning av pengar. Det är också bra att det offentliga i form av kommuner, regioner och stat har sett över sina regelverk. Genom att skapa bra och väl fungerande regler avseende offentligt ekonomiskt stöd värnar vi dem som använder sig av detta stöd, vilket möjliggör ett fortsatt offentligt stöd även i framtiden.

Herr talman! Vi ser att samhällsklimatet har hårdnat. Konflikter i Mellanöstern spiller över till våra gator och torg. Antisemitism och hatiska utfall mot judar som bor i Sverige har fått som konsekvens att staten har varit tvungen att se över stödet till trossamfund och då framför allt till judiska synagogor, förskolor och skolor. Vi får aldrig acceptera att antisemitismen kommer tillbaka och förpestar vårt samhälle.

Herr talman! Vi ser också hur andra religiösa grupper – kristna och muslimer – utsätts för övergrepp. Även om dessa övergrepp inte är likställda med det som judar utsätts för är inte heller de acceptabla.

Avseende hot och våld är det staten som har det absoluta ansvaret i och med att staten äger våldsmonopolet. Det är ett ansvar som staten måste och ska ta. Men jag tror att civilsamhället, trossamfunden och folkbildningen kan vara med och dämpa den polarisering som finns i samhället. Det samlade civilsamhället har varit med och byggt upp vårt demokratiska samhälle, och jag tror att det har en viktig uppgift att bevara vårt samhälle även i denna tid, som tyvärr präglas av polarisering.

Med detta, herr talman, yrkar jag avslag på alla motioner och bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Jessica Rosen… Nu tappade jag efternamnet – Jessica!

Vi har olika direktiv som vi följer, EU-direktiv och liknande. Samtidigt märker man att det finns en rätt stor skillnad mellan hur Sverige agerar och hur andra länder agerar.

Ett sådant exempel gäller Naturvårdsverket, som varnar för översvämningar på grund av klimatförändringar. Samtidigt sitter vi med ett vattendirektiv som vi tolkar på ett sådant sätt att man tar ur dämmen exempelvis runt Karlstad och Vänern, i förlängningen med risk för översvämning i Göteborg, medan andra länder, bland annat Norge, som ingår i de här avtalen, väljer att bygga fler dämmen för att klara miljöförändringar.

Är det vi som överimplementerar, eller är det andra länder som underimplementerar? Varför gör EU-länderna så olika i den här typen av frågor?

Herr talman! Låt mig börja med att ge ledamoten Ödebrink rätt i en sak. Om vi hade lyssnat på Klimatpolitiska rådet när det gällde reduktionsplikten hade det haft positiv effekt på koldioxidutsläppen. Det är helt korrekt. Det enda parti som har varit hyfsat ärligt i den frågan är Miljöpartiet, som har sagt att man är beredd att gå upp till ett bränslepris på 30, 40 eller 50 kronor. Men det hade slagit hårt mot dem som har det sämst ställt. Det jag kritiserade i anförandet var just påståendet att regeringen skadar dem som har det sämst ställt, för om vi hade lyssnat på Klimatpolitiska rådets råd om bränslepriserna hade vi skadat dem som har det sämst ställt.

Under förra mandatperioden fick de borgerliga vid flera tillfällen igenom sin budget, och varje gång gav vi mer pengar till kommuner och regioner än Socialdemokraterna och deras kompisar. Tack vare den politik vi nu för, bland annat med sänkta bränslepriser, sparar kommuner och regioner pengar varje månad. Det har bland annat resulterat i att inflationen har tryckts tillbaka, och de som kan lite om kommunalekonomi vet att när inflationen rusar i höjden rusar även pensionsskulden i höjden. När vi nu trycker ned inflationen trycker vi också ned pensionsskulden, vilket gör att flera tusen anställda som riskerade att förlora sitt jobb kan fortsätta att gå till jobbet. Vi bedriver en politik som tar hand om hela landet, oavsett om det handlar om infrastruktur, kommun och region eller den enskilda människan.

Herr talman! Jag reagerade på en mening i anförandet, och det var när ledamoten försökte måla upp bilden av att nuvarande regering har en negativ fördelningsprofil. Utgår man från våra samlade budgetar är det uppenbart att vi har lagt och lägger mer resurser på dem med låga inkomster än på dem med höga inkomster. Vi har således en väldigt god fördelningsprofil.

Det är ett antal åtgärder som har gett denna effekt. Många glömmer att den sänkta reduktionsplikten framför allt når dem med låga inkomster så att de kan ta sitt fordon till jobbet eller köra barn till idrottsaktiviteter. Elstödet hjälpte dem med lägst inkomster mest eftersom de drabbades hårdast av de höga elpriserna, som vi fick ärva. Jobbskatteavdraget har rent tekniskt den konstruktionen att det gynnar dem med låga inkomster mer än dem med höga inkomster, om man tittar på systemnivå. Men det kanske absolut viktigaste är att den nuvarande regeringen har bekämpat inflationen. Det leder till lägre räntekostnader, vilket framför allt gynnar dem med låga inkomster.

Herr talman! Jag vet att det är ett vanligt förekommande retoriskt knep hos socialdemokratin att oavsett debatt lägga in en mening om hur den hemska, hårda högerregeringen slår mot dem som har det sämst. Men det är alltså tvärtom; vår profil når hela tiden dem som har det sämst. Vi försöker att få hela landet att fungera, oavsett om vi pratar trafikpolitik eller skattepolitik.

Herr talman! Problemet är återigen att den föregående regeringen sa att Sverige skulle ha 70 procent till 2030 och att vi skulle vara färdiga före alla andra, nämligen 2045. Men man hade ingen politik som ledde till det målet. Tittar man på vad effekterna blev av att försöka leva upp till målet, med bland annat höjd reduktionsplikt, kan man se att det slog rakt in i den svenska landsbygden. Det slog rakt in i jordbruket och gjorde att människor fick svårt att klara av sin vardag.

Man har hela tiden haft en tanke på att gå före i stället för att göra stora, europeiska uppgörelser, jobba med de utsläppssystem vi har inom EU och se till att vårt näringsliv har sjysta, raka spelregler tillsammans med det europeiska näringslivet som verkligen får effekt över tid. Och kommuner och regioner tänker likadant som socialdemokratin: Låt oss gå lite före! Detta har lett till att man gör upphandlingar med miljökrav som går längre än svensk lagstiftning, vilket gör att det blir betydligt dyrare med infrastrukturen. Man klarar inte ens att bygga färdigt i tid.

Enskilda kommuner går före och ställer högre krav än miljölagstiftningen när det ska byggas bostäder. Det gör att man inte kan ta fram typbostäder som går att använda i alla kommuner, eftersom kommunerna väljer att inte följa lagstiftningen utan går före. Då kan man inte effektivisera bostadsbyggandet.

Jag är den största anhängaren av god miljöpolitik, men den måste vara social, ekonomisk och ekologisk. Den måste hänga ihop, och det gör den tyvärr inte.

(Applåder)

Herr talman! Jag försökte i mitt anförande peka på att det finns två väldigt tydliga mål. De målen går faktiskt inte fullt ut ihop.

Den föregående regeringen hade som någon form av tävling att sätta så höga mål som möjligt – i det här fallet satte man målet 70 procent före 2030 medan EU landade på 55 procent till 2030. När det gäller det totala målet för när man ska vara helt fossilfri säger EU 2050 medan den föregående regeringen sa 2045.

Man kan givetvis jobba med den typen av mål, men det får effekter för vårt näringsliv. Det har inte fått de effekter som en del talar om, alltså snabbare ekonomisk utveckling. Det man ser i den stora studien som jämför Europa och USA är att Europa faktiskt halkar efter medan den amerikanska och kinesiska ekonomin växer.

Då kommer man till en av de käpphästar som finns i den kristdemokratiska ideologin, nämligen att vi måste jobba med sociala, ekologiska och ekonomiska hänsyn.

Vi är troligtvis helt överens om det mer slutliga målet när det gäller miljön, nämligen att vi ska nå ett nollutsläpp. Men att sätta mål som man inte ens kan leva upp till är inte realistiskt. Jag påpekade detta redan under förra mandatperioden när er regering satt med er politik, ivrigt påhejade av Miljöpartiet. Även då konstaterade man att vi inte skulle komma att nå målet 2030.

Då tror jag att det är mycket bättre att sätta realistiska mål och sedan jobba med faktiska åtgärder. Det var därför jag var så noga i mitt tal med att peka på de faktiska åtgärderna. Det handlar om energisidan och om att se över motorer och teknikutveckling.

(Applåder)

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

I detta betänkande, som handlar om vägtrafik- och fordonsfrågor, hanterar vi 114 olika yrkanden från den allmänna motionstiden, vilket gör att betänkandet berör ett stort antal olika områden.

Herr talman! Sverige och Europa har satt upp mål för att minska trafikens klimatpåverkan. Inom EU innebär det att nuvarande regering förhandlat fram Fit for 55, vilket betyder att EU ska vara klimatneutralt 2050. Utsläppen av växthusgaser ska minska med 55 procent fram till 2030. I Sverige har vi antagit ett långsiktigt mål om att vi ska ha nollutsläpp 2045 och att vi ska minska våra utsläpp med 70 procent fram till 2030 jämfört med 2010.

Fram till 2022 hade utsläppen i Sverige minskat med 34 procent – det är alltså långt kvar för att uppnå 55 procent och ännu längre kvar för att uppnå 70 procent fram till 2030. Det är fyra och ett halvt år vi pratar om.

Personligen konstaterade jag redan under förra mandatperioden att vi inte kommer att klara det svenska målet till 2030. Jag var också kritisk till att Sverige använde sig av andra mål än det vi har tagit fram tillsammans inom EU.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vägtrafik- och fordonsfrågor

Herr talman! Med detta sagt arbetar regeringen för att vi ska klara de mål som är uppsatta. Ett åtgärdspaket för nettonoll har aviserats, där målen är fossilfri fordonsflotta, fossilfria bränslen och fler laddstationer. Regeringen har även en handlingsplan för laddinfrastruktur och vätgas som bygger på bland annat publik snabbladdning för lätta fordon och laddinfrastruktur för tunga fordon. Vidare ska nätanslutning av laddinfrastruktur underlättas, förutsättningarna för markåtkomst förbättras och elvägssystem användas för att komplettera annan laddinfrastruktur. Allt detta är åtgärder som man redan har pekat på.

Inom EU arbetar man med stöd till infrastruktur för alternativa drivmedel inför utfasning av fossila bränslen i transportsektorn längs det transeuropeiska transportnätet, TEN-T.

Herr talman! Det pågår således ett nationellt och ett internationellt arbete för att klara våra miljömål, vilket är bra. Jag vill dock skicka med att det är viktigt att Sverige i så stor utsträckning som möjligt arbetar med samma regler som vi förhandlar fram inom EU samt att vi för en politik som är teknikneutral. Just nu finns ett stort fokus på el och vätgas. Tidigare har det funnits ett fokus på etanol. Samtidigt utvecklas just nu ammoniakmotorer. Det är inte politikens uppgift att styra den tekniska utvecklingen, utan vi bör fokusera på vilka utsläpp de olika teknikerna genererar över tid.

Herr talman! Andra ämnen som tas upp är självkörande fordon, bilpooler och fordonsbesiktning. När det gäller de två första frågorna finns redan lagstiftning på plats. Nu får vi se vilka lösningar som växer fram. När det gäller bilbesiktning är vi i KD nöjda med avregleringen. Den har lett till att det finns fler och bättre möjligheter att få besiktningstider, vilket vi är tacksamma för.

Herr talman! Flera yrkanden berör flyttning av fordon, vägtrafikregistret och fordonsmålvakter. Även här har regeringen agerat, och berörda myndigheter, inklusive de rättsvårdande myndigheterna, har till uppgift att se till att dessa frågor hanteras på ett bra sätt. För egen del har jag blivit uppvaktad av enskilda personer som utsatts för brott och inte längre har kontroll över ett fordon som inte finns men ändå är registrerat. På sikt tror jag att man behöver titta på hur denna typ av problem kan hanteras.

Herr talman! Slutligen vill jag lyfta fram de historiska fordonen, som vi i dagligt tal kallar veteranbilar. I Sverige finns en levande fordonskultur. Man köper fordon och delar, på en skrot men också av varandra. Här har det dykt upp en oro för att nya regler och domslut kommer att göra att det blir svårt att handla genom självplock på en skrot, hantera egna personliga lager eller köpa två trasiga delar och bygga ihop dem till en hel, fungerande del. Detta är frågor som vi i KD kommer att följa för att se hur den svenska bilkulturen kan värnas även när nya miljö- och säkerhetskrav växer fram.

Slutligen: Man kan inte prata om dessa ämnen utan att också nämna själva vägarna. Precis som tidigare sagts jobbar den KD-ledda infrastrukturdelen med att ta tag i hela vägsystemet. Det är jag som kristdemokrat synnerligen tacksam för.

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

Fru talman! Jag har oerhörd respekt för Kadirs resonemang. Det finns bara en liten hake. 80 procent av alla transporter av gods sker på väg, och cirka 90 procent av alla transporter av människor sker också på väg. Den regering som nu sitter har dessutom avsatt så mycket pengar som Trafikverket själva säger att de klarar av att använda. Det går alltså inte ihop. Men jag ska släppa den delen, fru talman.

Som jag sa i anförandet är jag glad över att vi äntligen har en regering som är beredd att titta på ett nytt bränsle- och fordonsbeskattningssystem. Under förra mandatperioden debatterade jag vid flera tillfällen med dåvarande infrastrukturministern men fick egentligen aldrig svar på om socialdemokratin var beredd att ta tag i de problem som finns.

Ett avståndsbaserat beskattningssystem skulle få stora miljöeffekter. Det skulle också kunna lösa konflikten när det gäller att internationella företag konkurrerar med vår näring, dessutom utan att betala för sig. Eneroth sa i ett enskilt samtal att en bedömning var att det handlar om 3 miljarder som inte kommer in till den svenska statskassan.

Jag är som sagt oerhört glad. Det fanns nämligen ganska mycket motstånd mot den diskussionen under förra mandatperioden. Varenda gång man ska göra en ny förändring av ett system finns det alltid de som känner oro; kommer det att bli dyrare för just mig? Men poängen med ett nytt system är att man avskaffar det gamla och inför ett nytt.

Min konkreta fråga blir: Har socialdemokratin satt sig ned och funderat lite mer på idén med en ny bränsle- och fordonsbeskattning? Den skulle ha ett mer avståndsbaserat perspektiv, få en sådan miljöeffekt att man kan komma åt miljöovänliga fordon och gynna de miljövänliga och göra så att vi får en rättvisare bransch.

Fru talman! Det är korrekt att vi i dag diskuterar yrkestrafik och taxi och att en stor del av, mer än halva, mandatperioden har gått.

När det gäller det här området pratar vi mycket om lagar, regler, förordningar och kontroll. Men om man ska ha en väl fungerande yrkestrafik går det inte att komma ifrån att själva grundsystemet måste fungera, fru talman. Med den tidigare regeringen hände inte jättemycket på det området, men framför allt fick vi en infrastruktur som hade potthål.

Jag vill ändå ha ett litet svar på den fråga som jag ställde i mitt anförande. Om man nu tycker att yrkestrafiken och infrastrukturen är viktig, varför lägger man 45 miljarder mindre på själva grunden för yrkestrafiken, nämligen infrastrukturen och i det här fallet vägarna?

Fru talman! Ledamoten Heie lyfter en viktig fråga. Just när det gäller kablage och digital teknik i enskilda kranar längs med Sveriges, Norges och Finlands gräns ska jag erkänna att jag inte är fullt insatt i detta.

När det däremot gäller den mer generella frågan hur vi har jobbat inom Norden med våra gränsrelationer måste man nog vara ärlig: Vi gränsbor – jag bor själv i Uddevalla – har egentligen alltid, oavsett regering, upplevt att det tar lite lång tid.

Det blev extra tydligt, fru talman, under covidpandemin. Då var det oerhört enkelt att här i Stockholm fatta beslut om stängda gränser och olika regelverk. Det fick sedan otrolig effekt för handeln och för möjligheten att komma till jobbet. Många jobbade i vården, i förskolor och så vidare. När det gäller den mer generella problematiken att vi inte alltid förstår vilka beslut vi tar i relation till gränsrelationer delar jag till fullo ledamoten Heies oro.

När det sedan gäller just kranbilarna ska jag med intresse läsa ert särskilda yttrande en gång till och lovar att reflektera även över den frågan.

Fru talman! Detta är två jätteviktiga frågor. Jag ska börja med att besvara den jag upplever som enklast, nämligen den om BK4. Min upplevelse där är att det finns stor enighet i riksdagen om att vi vill bygga ut nätet. Tittar vi över tid ser vi att nätet ofta har byggts på ett sådant sätt att man byggt ett stycke, och så har det varit ett uppehåll, och så nästa stycke; sedan har det varit någon bro, och så har det blivit uppehåll. Egentligen har vi inte fått ett fungerande system.

Inom Tidöpartierna är vi överens om den problembilden. Jag tror och hoppas att det kommer att vara en tydlig del när vi går fram med infrastrukturpropositionen nästa år.

Ska BK4-systemet fungera måste det hänga ihop. Andreas Carlson har som minister vid ett otal tillfällen pratat om systemen: Oavsett om det handlar om järnväg eller väg är det systemtänket som ska fungera. Just när det gäller BK4 är det superviktigt. Det hjälper inte att vi gör en omklassning om det ändå inte leder fram till de mål vi har.

När det gäller den andra frågan ska jag erkänna att jag inte är uppdaterad på den. Däremot vet jag att den lyftes redan under förra mandatperioden och att det då fanns en diskussion. Den grundläggande inställningen från oss kristdemokrater är givetvis att detta ska lösas snabbt. Kostnadsbilden måste ses över. Det har varit stora problem när man kör in i städer för att göra jobb, och så tar det lång tid innan man får tillstånd. Man har olika motparter; det kan vara kommunen som markägare, polisen eller andra som ska vara med och fatta beslut.

Här får jag helt enkelt bli ledamoten Ulrika Heie svaret skyldig. Jag lovar däremot att ta med mig frågan, för det är en viktig fråga.

Fru talman! Personligen skulle jag vara väldigt försiktig med att använda begrepp som att enskilda företag utnyttjar enskilda personer som slavar. Det är rätt kraftfulla begrepp.

Som jag sa tidigare finns det en intressekonflikt och en problematik med en bransch som nu växer på ett helt nytt sätt. Jag satt tidigare i arbetsmarknadsutskottet och tog där upp det från perspektivet att det är lite svårt att se vem som har arbetsgivaransvaret. Det är därför frågan om plattformsdirektivet blir så viktig. Är det den som beställer tjänsten som är arbetsgivare? Är det den som äger den digitala plattformen? Är det den som kör själv som egenföretagare? Här finns en juridisk problematik som helt uppenbart har missgynnat enskilt anställda och skapat en väldigt hård press inom taxibranschen.

Tittar vi i betänkandet kan vi se att regeringen redan gör mycket. Man har tagit till sig att man ska titta på de förslag som har kommit fram i tidigare utredningar, som jag nämnde. Vi har i andra utskott och i andra sammanhang ökat resurserna till polisen. En del av det som ledamoten beskriver är ju ren kriminalitet. Det ska vi givetvis vidta åtgärder mot. Det finns exempel på att man systematiskt kör folk till prostitution och annat. Här har vi en problematisk situation.

Men återigen: Regeringen vidtar ett antal åtgärder, och jag är inte främmande för att man återkommer med ytterligare åtgärder.