Magnus Jacobsson

Fru talman! Vi har de facto en myndighet som gör externa utredningar. Jag skulle inte alls vara vare sig ledsen eller kritisk om Riksrevisionen gjorde en granskning av pethtesterna. Det hade snarare varit sunt. Jag är däremot tveksam till att man ska lägga resurser på att någon annan ska göra det, när vi har en hel myndighet som just jobbar med att granska våra myndigheter. Återigen: Jag tycker generellt sett att det rent principiellt är jättebra när man granskar myndighetsbeslut och granskar om myndigheters agerande varit bra eller dåligt. Där har jag inga invändningar.

När det gäller den nationella planen och fördelningen mellan det nationella och det regionala blir jag väl lika tydlig eller otydlig som ministern hade varit om han stått här: Detta återkommer vi till när själva planen kommer. Men med min erfarenhet som både kommun- och regionpolitiker tror jag att det skulle vara effektivare om den nationella planen innehöll en större summa till det regionala. Jag tror helt enkelt att det är effektivt när regioner och kommuner samverkar, även i den meningen att de ofta ser var de lokala problemen finns och kan hantera dem.

När det gäller trafiksäkerheten skulle jag vilja falla tillbaka på mitt eget anförande. Vi avsätter nu mer pengar än någonsin. Vi får ofta kritik i den här kammaren för att vi framför allt lägger pengarna på vägar. Men det gör också att Trafikverket nu har möjlighet att se över till exempel vilken typ av räcken man använder och om man kan ha fler underglidningsskydd. Vi ger helt andra förutsättningar att jobba med trafiksäkerheten. Det är klart att jag hoppas att det på sikt ska leda till ökad säkerhet även för mc-förare.

Sedan har jag en sista liten kommentar som gäller jämförelsen med studieförbunden. Mig veterligen har MHF aldrig anklagats för grov kriminalitet. Jag vill vara tydlig med det. Men det var så med ett gäng av studieförbunden. Det fanns alltså ett skäl till att man såg över de regelverken.

Fru talman! Jag svarar på den sista frågan först. Jag är väl en av dem i utskottet som har varit lite försiktiga med att uttala sig. Jag var också med och bad om att vi skulle få höra Socialstyrelsen. Nu senast hade vi MHF hos oss, och jag ställde frågan även till dem.

Anledningen till att jag har varit lite försiktig är att frågan inte är superenkel. Jag tror inte att någon av oss önskar ha människor i trafiken som har droger eller alkohol i kroppen. Eftersom jag av olika anledningar haft människor runt mig som haft problem med alkohol har jag valt att vara lite försiktig; jag vet att de här testerna har hjälpt enskilda människor.

Den minnesgode vet att jag begärde ut handlingar i samband med att vi hade Transportstyrelsen hos oss i utskottet. De får inte lämna ut handlingar hur som helst, men de får informera om sådant som är offentligt. Domar är offentliga. Alla vi i utskottet fick ta del av domar i de mest omdiskuterade fallen. Jag läste igenom de domarna. Det var inte Transportstyrelsen som hade fattat beslut, utan det var domstolen. Jag tycker att vi till viss del har politiserat den här frågan på ett osunt sätt. Jag vill inte se människor i trafiken som är alkoholpåverkade och därmed riskerar andra människors liv. Det är min grundläggande uppfattning.

Svaret på frågan är att jag absolut inte har några problem med ytterligare granskning där man tittar på det här ur ett säkerhetsperspektiv. När det gäller enskilda människor måste besluten alltid vara rättssäkra och grundade på evidens. Jag har inga problem alls med den typen av resonemang. Men jag tycker att debatten har varit politiserad, och jag är inte helt säker på att det som framförts alltid har varit helt korrekt. Det tycker jag är beklagligt.

Fru talman! När det gäller den sista frågan verkar vi vara överens. Det är en grundläggande uppfattning att vi ska kunna ta del av den forskning, statistik och sådant som kommer in, oavsett om det är en förening, jag eller en forskare som efterfrågar den. Jag har inte grävt mycket mer i den frågan än så, utan det är min synnerligen grundläggande och bestämda uppfattning. Jag tror att det gynnar samhället i stort att vi har så många öppna källor som möjligt, oavsett om det handlar om trafiksäkerhet eller annan forskning.

När det gäller pengarna tycker jag ändå att Helena från Liberalerna lyfte fram det på ett fint sätt. Det verkar faktiskt som att ingen av oss har noterat detta riktigt. När jag har försökt fråga har jag inte riktigt kunnat landa i om det är helt givet att pengarna ligger hos trafikutskottet eller varifrån de har delats ut och så vidare. Jag har helt enkelt inte hittat dem.

Generellt tror jag att det är som våra vänner från civilsamhället lyfter fram: Om de får minskade anslag kommer de givetvis att jobba mindre med den typen av utbildning och sådant som de har jobbat med. Det hänger ihop i någon mening.

Det enda löfte jag kan ge från den här talarstolen är att jag tänker fortsätta gräva efter de 8 miljonerna och titta på dels vad det var som hände, dels om det är något som vi kan åtgärda tillsammans.

Fru talman! Med tanke på inledningen i frågan funderade jag på om jag skulle gå och sätta mig, eftersom det inte finns någon SD-regering. Men jag uppfattar det mest som ett retoriskt knep och ska väl ta och svara på frågorna.

När det gäller den första frågan, om de 8 miljonerna, ska jag vara helt ärlig med att jag tror att jag uppmärksammades på dem på just mc-mässan. Jag måste erkänna att när jag tittade i och läste den stora budgeten, som vi fick ut för ett tag sedan, noterade jag inte just dessa 8 miljoner av alla de miljarder som vi hanterar.

Den ärliga följdfrågan, som jag hjälper ledamoten med, blir givetvis: Vad gör du då när du har upptäckt detta? Jag har börjat gräva i det och försöker ta reda på vad som hänt. Jag blir svaret skyldig.

Den andra följdfrågan blir: Vad tänker du göra åt det? Jag tänker lyfta upp det med mina kollegor. Jag tycker personligen att civilsamhället är superviktigt. Man gör ett jättebra jobb. Men det raka och ärliga svaret om just de 8 miljonerna i den totala budgeten är att jag inte noterade dem innan jag var på mc-mässan och fick information om dem. Sedan fick vi en väldigt bra dragning även i utskottet, och där var den summan med. Jag ser helt enkelt framför mig ett fortsatt arbete där.

Jag delar Moderaternas uppfattning att om en organisation får mindre pengar – det händer alla organisationer ibland – blir man tvungen att söka i andra källor. Det tycker jag i och för sig att man alltid ska göra; jag är själv aktiv i civilsamhället, i en frikyrka med mera.

När det gäller den andra frågan, om att komma åt kunskap och källor, är min bestämda uppfattning att vi ska göra det så enkelt som möjligt oavsett om det gäller forskare eller civilsamhälle, så att man kan fortsätta att forska på det här. Jag tror att det gynnar trafiksäkerheten i stort.

Fru talman! I dag hanterar vi alltså ett betänkande som handlar om trafiksäkerhet. Jag vill börja med att yrka avslag på alla motioner och yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Sverige är i många stycken ett fantastiskt land. Vi har med stor enighet i kammaren varit överens om nollvision, och det har gjort att Sverige på många sätt är ett föredöme när det gäller trafiksäkerhet. Det handlar om förebyggande åtgärder, regelverk, trafikkontroller och trafikteknik. Vi är duktiga på det vi jobbar med.

Samtidigt är nollvisionen en stark vision, och vi kommer att jobba vidare med visionen att nå noll oavsett färg på regering. Med tanke på att det är människor i bilarna, att landet är stort med mycket infrastruktur, att människan i sig själv är ofullkomlig och att även den teknik vi tar fram är ofullkomlig kommer det alltid att finnas förbättringspotential.

Det vi glädjande nog ser just nu är att dödstalen går ned – inte så mycket som man önskar, men de har legat runt 215–230. Förra året var dödstalet nere på 208, och det är positivt men givetvis inte tillräckligt bra. Å andra sidan ser vi, vilket har påpekats tidigare i kammaren, att mängden mer allvarliga skador ökar. De senaste två tre åren har det varit 300–500 individer. Varje enskild individ som drabbas är en tragedi, och det är därför vi jobbar vidare med frågorna.

Vilka åtgärder jobbar vi med för att försöka minska problemen med trafiksäkerheten och göra trafiken tryggare för oss alla? Det är givetvis säkrare vägar och ny teknik. Vi kan se hur moderna bilar har teknik som faktiskt gör det svårare att göra fel. Det är fortfarande fullt möjligt att göra fel, men tekniken i våra fordon varnar när vi är trötta och om vi inte håller i ratten. Det är en positiv utveckling.

Det som också fungerar starkt i Sverige, och det ska vi ta med oss, är att det i våra körskolor hela tiden finns en värderingsdiskussion. Hur uppför man sig i trafiken? Den diskussionen ska man inte underskatta eftersom det är den typen av värderingar, tankar och reflektioner som kan göra att man när man har kört många mil bestämmer sig för att stanna bilen och sova tio minuter innan man fortsätter. Det handlar om de mjuka värden som minskar risken för olyckor. För yrkestrafiken är det lagstadgat, men även om det inte är lagstadgat för oss som inte är ute i yrkestrafik är det fortfarande lika viktigt. Värderingsbiten skulle vi behöva prata mer om.

Fru talman! Sedan finns det intressekonflikter i trafiken, exempelvis bil och mc. Det är klart att det finns en intressekonflikt; det är billigare att bygga vajerräcken än att bygga så kalla släta räcken, men vajerräcken är farliga för den som kör motorcykel. De flesta av oss, Trafikverket och jag är överens om att varefter man bygger ut och renoverar när ett räcke går sönder ska man gå in med så många släta räcken som möjligt. Det ökar säkerheten för alla trafikanter, även de som kör på två hjul.

Jag hade förmånen att närvara vid mc-mässan i Jönköping. Ny teknik är de underglidningsskydd som kan sättas längre ned på räckena. Jag måste vara ärlig som politiker och säga att jag inte tror att vi klarar att sätta dessa skydd längs med alla sträckor i Sverige. Även om det i sig är en billig teknik är Sverige ett stort land, men vid högersvängar där det uppstår kapillärkrafter, tryck ut, och vid två-plus-ett-vägar som smalnar av, alltså vid strategiska punkter, är det fullt möjligt att jobba mer med den tekniken. Jag tror inte någon av oss har avsatt separata pengar för underglidningsskydd, men jag tror att vi alla är överens i samtal med Trafikverket att när de utvecklar, renoverar och tar hand om vägar ska dessa skydd komma med.

Det finns en annan fråga som vi ska debattera om någon vecka, nämligen gång- och cykelvägar, alltså att separera trafiken. Här har det pågått en längre debatt. Det har funnits en diskussion om huruvida man kan bygga en gång- och cykelväg som är friställd från den vanliga vägen. Då har Riksrevisionen landat i resonemanget att det inte finns någonting i lagstiftningen som säger hur nära en väg gång- och cykelvägen ska vara. Jag tycker att det är ett smart sätt att resonera på, och då kan vi få en större separering mellan den motorburna trafiken och dem som går och cyklar.

Jag är personligen inte främmande för att det kanske även behövs ett förtydligande. Jag vet att Riksrevisionen har pekat på det, men den debatten ska vi ha när vi ska prata om cyklar. Pratar man trafiksäkerhet framgår det klart att gående och cyklister är mindre skyddade än de som sitter i en bil. Om det kan bli mer separering i de strukturerna gynnar det säkerheten över tid.

Det finns också annat som händer. Här kanske jag sticker ut hakan. Smarta kameror har positiva sidor. Men det finns en annan sida av trafiksäkerheten, nämligen att medborgarna inte ska känna att de är övervakade. De ska känna att de är en del av systemet och ha förtroende för systemet. Det gör att åtminstone vi kristdemokrater har landat i att vi inte vill att det ska ske mätning mellan kameror. Det kan diskuteras utifrån ett trafiksäkerhetsperspektiv. Mätning mellan kameror kommer att resultera i att man kommer åt fler som kör för fort. Men det finns också risk för mindre tilltro till trafiksystemet. Fler kommer att känna att vi är på väg in i ett övervakningssamhälle. Det är en fråga som jag tror att man ska samtala ganska öppet och ärligt med varandra om. Var går gränsen för ansvar och så vidare?

Å andra sidan kan man jobba med annan teknik, såsom dynamiska skyltar. Med dem blir det lägre hastighet om det regnar, snöar, är kallt eller är halt, och det blir högre hastighet om det är torrt och fungerar väl.

Jag tror att den största åtgärden vi gör just nu är de 1 171 miljarderna, varav 564 är till underhåll och 607 miljarder är till utveckling. Att på tolv år kunna bygga bort och återställa trasiga och dåliga vägar ökar trafiksäkerheten.

Vi har också en budget där ungefär 607 miljarder är avsatta för att bygga nya vägar och ny infrastruktur. Det är klart att det är en del av vårt trafiksäkerhetsarbete.

Fru talman! Med de orden yrkar jag som sagt bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

(Applåder)

Fru talman! Jag tror att alla som lyssnade på tidigare inlägg likt mig kan notera att diskussionen handlade om vad som hade hänt den här mandatperioden. Den här mandatperioden har regeringen fortsatt att bygga ut. Vi har sagt nej till det höghastighetsprojekt som bara slukade pengar.

Fru talman! Det är till och med så illa att Trafikverket under den förra mandatperioden, under den förra regeringen, inte ens hade ett eget anslag. Man hade fri dragningsrätt på de resurser vi avsätter. En av de saker jag är mest besviken på hos mig själv som politiker är hur jag kunde sitta i trafikutskottet i fyra år och inte notera det. Det var å andra sidan inte heller någon annan i trafikutskottet som noterade det. Jag får väl ha det som dålig ursäkt.

Fru talman! Det andra, som kanske upprör mig lite mer, är argumentationen om rysk olja och gas. De som känner mig vet att jag har gjort ett antal resor ned till Ukraina. Jag har ett stort engagemang för Ukraina. Jag vill bara i all ödmjukhet påpeka att kriget började 2014. Det eskalerade 2022.

Föregående regering gjorde ingenting för att få stopp för olja och gas från Ryssland. Man finansierade ett av de mest fruktansvärda krigen sedan andra världskriget.

Nuvarande regering har – alltför sent enligt min uppfattning, men det beror inte på vår regering – lyckats med att i EU förhandla fram ett avtal som gör att man inom EU inte får teckna nya avtal om olja och gas.

Alla dessa avtal ska upphöra 2027–2028. Det är fortfarande för sent enligt min uppfattning. Det blir lite väl magstarkt när man själv har suttit i regeringsställning och inte fått stopp på köp av olja och gas och kritiserar nuvarande regering, som de facto är med och förhandlar fram ett sådant stopp.

Det är ett alldeles för sent stopp. Men regeringen har verkligen gjort någonting. Det blir lite skamligt, fru talman, när man bara kritiserar till och med sådant som genomförs.

(Applåder)

Fru talman! I en debatt kan det vara lämpligt att åtminstone ha någon form av stringens i sin argumentation. Å ena sidan hävdar man att den plan som nu ligger är den plan som man själv har gjort, vilket är korrekt. Det är Socialdemokraternas och Miljöpartiets plan. Den nya planen kommer att komma i vår. Å andra sidan kritiserar man regeringen för att det går för sakta när vi följer den plan som S och Miljöpartiet har tagit fram. Någonstans får man ha någon form av hederlighet.

Fru talman! Det blir också väldigt felaktigt när man säger att någonting är stoppat som inte ens fanns i planen. Höghastighetstågen i all ära, men de låg i slutet av planen. Det är korrekt att regeringen har sagt nej till just det projektet. Man har inte sagt nej till nya stambanor. Men det fanns inte med under de fyra åren. Man kan inte stoppa något som inte ens skulle starta. Någon hederlighet får vi ha i kammaren, fru talman.

Om vi fortsätter med hederligheten i just den frågan har regeringen till och med hållit en förhandling för att Göteborg–Borås ska byggas. Vi är inte alla överens, men just nu är planen att man ska bygga från Stockholm ner till Norrköping och Linköping. Kära vänner, det är nya stambanor. Det är precis det vi håller på med, i enlighet med föregående plan. Antingen är det föregående plan som gäller, eller så är det inte det. Nu råkar fakta vara att det är föregående plan som gäller.

Fru talman! Det är 85 procent av alla transporter som sker med hjul. Ändå lägger regeringen hälften av alla pengar på att vidmakthålla järnväg. Jag undrar bara: Varifrån kommer tankarna att regeringen inte satsar, när det är helt uppenbart att regeringen satsar och i stora delar följer föregående plan?

Fru talman! Vi debatterar nu den sista budgeten för trafikområdet under denna mandatperiod. Det är också det sista året för föregående regerings nationella plan, då vår regering under våren kommer att presentera vår nationella plan.

För oss som är här i kammaren är processen avseende nationell plan en självklarhet, men för alla som i dag tittar på denna debatt ämnar jag göra en kort utvikning om hur en nationell plan växer fram.

Då all infrastruktur kräver långsiktighet arbetar vi alla utifrån en tolvårsplan. Denna plan revideras vart fjärde år. Det sker genom att Trafikverket får i uppdrag av regeringen att se över planen. Därefter presenterar Trafikverket ett utkast för nästa tolvårsplan, som går ut på remiss till kommuner och regioner samt andra intressenter.

När remissvaren kommer in gör regeringen en samlad bedömning och fattar ett beslut utifrån de ekonomiska ramar som riksdagen tidigare har fastställt. Just nu pågår remissförfarandet, och under början av nästa år kommer regeringen att fastställa den nya infrastrukturplanen. Det var lite folkbildning.

Fru talman! Riksdagen har avsatt 1 171 miljarder kronor som ska gå till infrastruktur under de kommande tolv åren. Enkelt utryckt kan man säga att ena hälften går till att bibehålla infrastrukturen och andra hälften går till nya investeringar. Pengarna fördelas också förhållandevis lika mellan väg och järnväg. Det finns även en del mindre anslag för att hantera Trafikverkets förvaltning samt övriga trafikslag.

Fru talman! Den budgetram vi nu har antagit kommer att resultera i att hela underhållsskulden inom vägområdet byggs bort under de kommande tolv åren samtidigt som vi gör satsningar på nya vägar och ökar stödet till de regionala planerna samt till enskilda vägar. Vi gör således en kraftfull satsning för att åtgärda den underhållsskuld som tidigare regeringar har skapat.

Fru talman! Det är dock förvånande att notera att S i sin motion avseende infrastrukturpropositionen drar ned på stödet till vägar med 45 miljarder, vilket får som konsekvens att vi med deras tolvårsbudget inte kommer att kunna återställa alla de brister som finns i dagens statliga vägnät. Låt mig ställa en rak fråga till mina kollegor i S: Hur tänker ni här?

Fru talman! Inom järnvägsområdet kommer vi inte att klara av att bygga bort hela underhållsskulden. Den största orsaken till detta är att det helt enkelt är svårare att bygga järnväg än väg. Men Trafikverket får de resurser de anser sig behöva och bedömer att de kan förvalta och använda under de kommande tolv åren. Trafikverket vidtar åtgärder för att öka kapaciteten. Exempelvis har de nu köpt in nya underhållståg, vilket är mycket bra.

Jag noterar att flera partier avsätter mer pengar än regeringen till järnväg, men dessa pengar får man tyvärr betrakta som Monopolpengar då de helt enkelt kommer att frysa inne om Trafikverket inte hinner eller har möjlighet att använda dem.

Jag hörde också att S i talarstolen ondgjorde sig över situationen på våra perronger och över att ingenting händer. Ingenting kan vara mer fel, fru talman. Ta bara min hembygd. På Bohusbanan byter man elledningar, och med enkelspår blir det då lite svårt att köra tåg samtidigt. I Alingsås och Göteborg byter man elledningar. Det är samma dilemma där: Det är svårt att köra på spåret samtidigt som man vidtar underhållsåtgärder.

Stora underhållsåtgärder gjordes i Vänersborg, men när jobbet äntligen var klart visade det sig att bron hade andra fel. Nu är den avstängd igen. Den stora totala underhållsskuld som har byggts upp gör att det till och med när underhåll görs visar sig att man får göra det en gång till.

Det händer alltså en hel del ute i spåren, fru talman, men det går inte att både köra på och underhålla spåret samtidigt. Detta tror jag att S vet, fru talman.

Utöver att vi gör den största satsningen på infrastruktur hittills öppnar vi även dörren för alternativ finansiering och alternativa driftsformer. Det är bra. Från kristdemokratiskt håll är vi positiva till att exempelvis Östlig förbindelse byggs på detta sätt.

Det finns även mindre projekt, såsom bron mellan Orust och Stenungsund, som lämpar sig för alternativ finansiering. Om denna typ av mindre projekt ska kunna genomföras måste vi dock ändra dagens avskrivningsregler. Som det är nu skriver man av en mindre bro på 25 år, vilket är helt orimligt. Om dessa regler ändras till 40–50 år kommer flera projekt som i dag inte blir av att kunna hanteras via kommunal medfinansiering tillsammans med broavgift.

Fru talman! Även på järnvägens område finns spännande projekt som kan hanteras utanför Trafikverkets organisation. Exempelvis kan Öresundskonsortiet hantera utvecklingen i Skåne på samma sätt som man gör i Danmark. Oslo–Stockholm samt Oslo–Göteborg–Köpenhamn borde kunna hanteras via alternativ finansiering. På samma sätt borde vi kunna hitta en lösning där Sverige, Norge och Finland skapar ett nytt konsortium som hanterar Malmbanan och dess kringliggande spår mellan Narvik, Kiruna, Luleå och Haparanda.

Regeringen tittar just nu på dessa frågor, och jag hoppas att några av dessa projekt kan hanteras utanför Trafikverket.

Fru talman! Om vi ska dra nytta av järnvägens starka sidor måste vi påskynda utbyggnaden och hantera de sträckor som just nu är flaskhalsar i systemet. Utifrån detta perspektiv är det viktigt att vi förbättrar järnvägen i Skåne och att vi får till fyrspår mellan Göteborg och Alingsås samt på nya Ostkustbanan. Alla dessa sträckor har det gemensamt att de löser lokala behov såsom arbetskraftspendling samtidigt som de löser nationella behov avseende person- och godstrafik.

Fru talman! Vi lever i en orolig tid. Även om vi inte tänker på det dagligdags är Sverige i praktiken en ö som är beroende av internationella transporter. Av alla varor som förs in i eller ut ur Sverige kommer 90 procent att hanteras av en hamn och skeppas med ett fartyg.

Regeringen har vidtagit flera åtgärder på skatteområdet och även för att underlätta personalrekrytering. Det är bra. Vi ser nu att inflaggningen till Sverige ökar, vilket är bra då det ökar vår säkerhet vid ett eventuellt krig.

Trafikverket har i sin plan också pekat på hur man kan anskaffa ytterligare en isbrytare, vilket gör att vi kan beställa två nya fartyg. Det är en mycket viktig åtgärd. Om vi ska klara av sjöfarten i norr även vintertid måste vi förnya vår isbrytarflotta.

Regeringen jobbar vidare med frågor som berör lotsar och avgifter, vilket är positivt. Från kristdemokratiskt håll ser vi sjöfarten som ett av våra viktigaste transportslag. Svensk sjöfart måste få samma förutsättningar som våra konkurrenter, framför allt i Norden.

Fru talman! Enligt min mening är flyget nationell och internationell kollektivtrafik. Därför är det viktigt att kommuner och regioner kan upphandla nödvändiga flygförbindelser på samma sätt som de kan upphandla annan kollektivtrafik. Flyget är lika nödvändigt som bussen och tåget om man ska utvidga en arbetsmarknadsregion. Flyget är också viktigt för alla som vill besöka nära och kära i andra delar av Sverige och för dem som har semester.

Vid sidan av detta är flygplatserna i sig nödvändiga för försvaret, polisen, vården, brandflyget och flygutbildningarna. Det är därför bra att regeringen har ökat anslagen till våra lokala och regionala flygplatser med 400 procent.

Även om det är mycket som går åt rätt håll avseende flyget känner jag oro över att det är färre som utbildar sig till piloter. Det finns även en risk för att Transportstyrelsens tolkning av de internationella ersättningssystemen skadar flygledningen på de regionala flygplatserna. För mig som kristdemokrat är det väsentligt att vi har fungerande konkurrens inom flygledningen, då det gör att vi över tid får både lägre kostnader och högre kvalitet. Det kan inte vara en enskild myndighets uppgift att snedvrida och försvåra konkurrensen.

Något annat jag känner oro över i ett mer lokalt perspektiv är Säve flygplats. Här är Försvarsmaktens otydlighet – i ena stunden sa man att den behövs och i nästa att den inte är lika viktig – klart bekymmersam, särskilt med tanke på att Säve är en flygplats som betjänar polis, ambulans, brandflyg och flygutbildningar. Här måste jag erkänna att jag känner en oro över utvecklingen.

Fru talman! Kristdemokraterna är Sveriges bilvänligaste parti. Det ser vi i sänkningen av kostnader för alla hushåll som är beroende av bilen. Efter det att vi kraftigt minskat reduktionsplikten har jordbruket sparat cirka 2 miljarder om året, och en vanlig barnfamilj sparar cirka 500 kronor vid varje tankning. Vi har inte bara gjort det lättare att leva för dem som är beroende av bilen. Vi genomför också den största satsningen på väginfrastruktur.

Att stå upp för bilen är att stå upp för alla som är beroende av bilen för att få sin vardag att gå ihop. Alla bor inte så att man har fem tio minuter till bussar eller pendeltåg. De flesta bor på ett sådant sätt att bilen är det som gör att man kan skjutsa barnen till fritidsintresset, handla och sköta jobbet. Bilen är för många svenskar det absolut viktigaste transportmedlet när man kämpar med att få vardagspusslet att fungera.

Tyvärr ser vi att många röda kommuner likt Stockholm försvårar för både bilar och lastbilar. Det gör att stadskärnor utarmas när människor tvingas att handla på köpcentrum där man erbjuds goda förutsättningar att parkera. Vi arbetar för ett mer bilvänligt samhälle som gör att små stadskärnor och samhällen får bättre förutsättningar att överleva.

Samtidigt är vi medvetna om bilens miljöpåverkan. Genom att värna teknikneutralitet gynnar vi den tekniska utvecklingen, vilket innebär att vi kommer att få alltmer bränslesnåla och miljövänliga motorer. Samtidigt satsar vi på den elektriska infrastrukturen, vilket underlättar för dem som vill köra elbil. För oss är det inte bilen i sig som ska bekämpas utan utsläppen, vilket vi gör genom att uppmuntra till fortsatt teknisk utveckling.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet samt avslag på alla motioner.

Jag önskar alla som jobbar i riksdagen, alla ledamöter, alla mina kollegor och alla som tjänstgör här, en riktigt god jul.

(Applåder)

Fru talman! Jo, jag är hyfsat medveten om att vi har en borgerlig regering. Jag hoppas att vi har det även efter valet.

Ska jag alltså uppfatta dessa två olika siffror som att man just i år ämnar öka anslaget till vägar men att man i den långsiktiga plan som man själv har budgeterat för ska dra ned på det anslaget i tolv år? Det var så här det såg ut på vägsidan, fru talman, och det är det Riksrevisionen har kritiserat: När det röda laget – eller det rödgröna laget, delar av det eller vad det nu är – styrde blev det inga satsningar på vägarna. Tvärtom byggdes underhållsskulden upp.

När det gäller järnvägssidan, fru talman, avsätter regeringen – jag kommer snart att hålla mitt anförande och peka på det – exakt de resurser som Trafikverket har sagt sig kunna hantera. Om man lägger mer resurser än en myndighet klarar av att hantera fryser de pengar som inte används inne, fru talman. Det gäller alla myndigheter – detta vet vi här i rummet, men det är inte givet att alla åhörare vet det – och varenda finansminister oavsett färg tenderar att vara väldigt glad för det, för det innebär att budgeten ser bättre ut. För övrigt fungerar det nästan likadant i kommunerna, det vill säga att den som har en större investeringsbudget än den gör slut på klarar ekonomin.

Målet med en budget måste dock ändå vara att de pengar som avsätts också används. Därför är det förvånande att Socialdemokraterna, som ändå är eller historiskt har varit ett statsbärande parti, lägger mer pengar på järnvägen än man vet kommer att användas – samtidigt som det i den långsiktiga planeringen de facto kommer att fortsätta finnas en underhållsskuld för vägar.

Jag tackar ledamoten för informationen, fru talman, men jag är bekymrad.

Fru talman! Jag har en fråga av teknisk karaktär.

Revisionsrapporter under föregående mandatperiod pekade ju på hur dåvarande regering fullständigt misslyckades med underhåll av infrastruktur, framför allt på vägsidan. När vi här i kammaren debatterade den framtida budget om 1 171 miljarder som ska finansiera infrastrukturen under tolv år hade socialdemokratin en motion där man lade 45 miljarder mindre på väg. Man flyttade över de pengarna till järnvägen. Samtidigt vill man, ser jag i det särskilda yttrandet, lägga 500 miljoner mer på vidmakthållande. Det enda som är riktigt tydligt i brödtexten är dock att det är 100 miljoner man flyttar till järnväg.

Min fråga är egentligen: Vad är Socialdemokraternas politik? Är det den politik partiet förde fram i den tolvåriga, långsiktiga planeringen, det vill säga en minskning på väg och därmed en ökning på järnväg – mer än vad Trafikverket klarar av att använda? Det är i och för sig glädjande med nyheten att det köps in nya tåg så att tempot kan öka i underhållet av järnväg; det är positivt. Men enligt de uppgifter vi alla har fått klarar Trafikverket med nuvarande organisation bara att använda ungefär det regeringen har lagt. Kommer i så fall potthålen att bli kvar? Eller är det den nya politiken, som vi hör i dag, som gäller?

Är det den långsiktiga eller den tillfälliga politiken som gäller? Det är min fråga, fru talman.

Fru talman! Regeringen har genomfört en hel del förändringar som är positiva för flyget. Man har tagit bort flygskatten, man uppmanar ägare till flygplatser att själva se över resereglerna så att de använder de flyg de själva äger och man har ökat stödet till de kommunala och regionala flygplatserna – allt detta i syfte att flyget ska fungera som nationell och internationell kollektivtrafik.

Samtidigt som regeringen underlättar för flyget går man nu fram med nya regler som syftar till att säkerställa att Sverige har ett säkert flyg. Lagändringarna i denna proposition innebär bland annat att det införs effektivare sanktioner inom luftfartsområdet.

Under utomordentliga förhållanden eller när det i övrigt krävs av hänsyn till allmän säkerhet föreslås att regeringen även i fortsättningen ska få meddela föreskrifter om tillfälliga inskränkningar av eller förbud mot luftfart inom hela landet och därutöver även i enskilda fall få besluta om tillfälliga inskränkningar av eller förbud mot luftfart inom hela landet.

Enligt förslaget ska vårdslöshet i lufttrafik som inte är grov kunna ligga till grund för ansvar, och det förtydligas också när ett brott ska bedömas som grovt. En person som under berusning utför en uppgift av väsentlig betydelse för flygsäkerheten utanför ett luftfartyg ska enligt förslaget i större utsträckning än med nuvarande regelverk kunna dömas för flygfylleri. Den sista punkten blev jag lite förvånad över när jag läste betänkandet, för jag tog nämligen för givet att folk ska vara nyktra på jobbet.

Fru talman! För oss kristdemokrater är det självklart att säkerheten alltid går först. Fylla av alkohol eller droger hör inte hemma vare sig i eller i närheten av ett flygplan eller en flygplats. Det är därför bra att dessa lagar nu skärps. Det är också självklart att regeringen måste kunna agera om det finns hot eller fara som motiverar att man stänger ned hela eller delar av vårt luftrum.

Fru talman! Jag påminner om när jag satt i riksdagen 2001 och planen flög in i New York. Vid det tillfället stängdes hela världens luftrum ned. Vidare angrips nu i Ukraina olika enheter med drönare, och vi ser hur drönarhotet ökar även på andra platser i Europa.

Fru talman! Jag yrkar därför självklart bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Fru talman! Jag ska göra något som kanske inte är så vanligt här i kammaren, nämligen tacka ledamoten Ardalan Shekarabi för ett mycket bra anförande. Det berör mig mycket när ledamoten talar om samhällets utveckling och känslan i samhället. Frågan om tillit är en stor och viktig fråga.

Jag vill också tacka för en annan sak. När vi gör stora förändringar, även om det ibland är i de små detaljerna, är det viktigt att det finns en stor enighet. Därför vill jag bara, fru talman, ta tillfället i akt och säga tack för ett bra anförande. Jag är väldigt glad att vi är så eniga här i kammaren!

Fru talman! Grunden för den svenska arbetsmarknadspolitiken är att vi alla hedrar den svenska modellen, vilket innebär att vi undviker särlagar och i större mån överlämnar till arbetsmarknadens parter att hantera olika regler, förmåner och skyldigheter på arbetsmarknaden. Därför är det bra att regeringen nu går fram med en lagstiftning där statligt anställda får ett regelverk mer likvärdigt med övriga parters regelverk.

Regeringen konstaterar att arbetsgivare på den privata arbetsmarknaden kan stänga av en arbetstagare med stöd av arbetsledningsrätten. Denna möjlighet finns inte för statliga arbetsgivare.

Regeringen anser att det behöver vara möjligt att stänga av statligt anställda i situationer som kan leda till skiljande från anställning. Det finns redan i dag bestämmelser om att omedelbart skilja arbetstagare inom polisväsendet, utrikesförvaltningen och vissa försvarsmyndigheter från deras arbetsuppgifter, om det är nödvändigt med hänsyn till landets bästa. Motsvarande regler finns inte för övriga statligt anställda, utan här saknas en juridisk reglering avseende avstängning av statligt anställda. Regeringen anser därför att det behöver införas en reglering i lag som innebär en utökad möjlighet att stänga av statligt anställda.

Fru talman! Vi kristdemokrater delar denna uppfattning, eftersom det är viktigt att även staten kan agera om någon enskild anställd agerar på ett felaktigt sätt. Det är också principiellt viktigt att alla på arbetsmarknaden hanteras utifrån likvärdiga lagar och regler.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! På samma sätt som jag är ledsen, förtvivlad och frustrerad över att Ryssland fortsätter att angripa grannländer som Tjetjenien, Georgien och Ukraina och har trupper i Moldavien, trots att de har ombetts att lämna, är jag tacksam för det som händer i det här rummet. Nu beslutar vi om det 20:e paketet med ytterligare 9 miljarder i stöd. Enigheten är hundraprocentig.

Herr talman! Jag satt lite längre uppe i kammaren när vi tog vårt första beslut. Då handlade det om granatgevär. Redan då sa jag att vi nog måste skicka mer – egentligen allt de efterfrågar – inklusive flyg, enligt min uppfattning. Det var ändå ett historiskt beslut. Vi var i stort sett eniga, och vi skickade materiel. Vi hade inte gjort det sedan kriget i Finland. Men vi tog ett beslut.

Herr talman! Otroligt mycket har hänt sedan Kalmarunionen bröts upp. I dag är de nordiska och baltiska länderna med i samma försvarsunion. Det är första gången sedan Kalmarunionen. I dag står 600–700 man i Baltikum. Det är första gången sedan 1700-talet. Den svenska politiken vände sig inrikes under den bernadotteska eran, från 1814. Men nu har vi faktiskt antagit en ny politik där vi återigen säger att våra grannländer kring Östersjön är viktiga för oss. Det sker en historisk förändring, och den sker i enighet. Det vill jag tacka oss själva för.

Herr talman! Jag skulle också vilja lyfta fram ett annat perspektiv. Det handlar om det folkliga stödet. Jag har inte tittat på siffror inför debatten, men någonstans kring 90, 92 eller 95 procent av svenska folket stöder att vi stöder Ukraina – och inte bara det. Vi har redan hört här i debatten om utskottsresor. Jag hade själv förmånen att vara nere i Ukraina inför den orangea revolutionen. Jag var på Majdan 2014, och jag har varit nere sju eller åtta gånger under kriget. Det fantastiska är att fler ledamöter deltar i utskottsresor. Den kanske mest spännande resa jag hunnit höra om var ett gäng kvinnliga riksdagsledamöter som i samarbete med Blågula Bilen körde ned fordon till Kiev. Men det är inte bara ledamöter som gör det här. Det är även pingstkyrkor, föreningar och sammanslutningar i kommuner.

Om det över huvud taget går att få fram vore det spännande att se en studie av hur mycket materiel och hur mycket av sin ekonomi som svenska folket väljer att ge vid sidan av det vi gör här i kammaren. Det finns ett fantastiskt engagemang.

Herr talman! Vi har mycket att lära av Ukraina. Jag hade förmånen att vara där sex sju dagar före eskaleringen. Jag träffade nyblivna hemvärnssoldater som sedan stred för Kiev. Det var dåligt rustade hemvärnssoldater – många med molotovcocktailar, en del med jaktvapen, en del med riktiga vapen – som ändå kunde stoppa Spetsnaz vid ett flygfält innan de ukrainska reguljära förbanden kunde göra ett sista ryck och trycka ut ryssarna ur Kiev. Vi har otroligt mycket att lära av dem.

Jag tänker också på att när man åker bil i Ukraina ser man den ena täppan efter den andra där det odlas potatis, rödbetor och lök. Var och en inser nämligen att man i värsta fall måste kunna skaffa fram sin egen mat. Vi i Sverige har inte ens förmågan att ge alla mat om det skulle bli skarpt läge.

Jag hade också förmånen att träffa motsvarigheten till Svenska kraftnät i Kiev och fick en dragning om hur deras kraftnät ser ut och hur de kunde klara av de tunga ryska anfallen på energin. De hade redundans. Vi har inte samma redundans. Vi har redundans i vägsystemet men inte i järnvägssystemet. Jag sitter själv i trafikutskottet – det är bara att se på vad som har hänt nu när en väg rasat i norra Sverige.

Vi har inte heller redundans på bredbandssidan eller på elsidan. Vi har otroligt mycket att lära av Ukraina och den situation de är i nu.

Vi ger nu, herr talman, ett 20:e paket på ungefär 9 miljarder. Det beslut vi kommer att ta i eftermiddag gäller 6 miljarder. Det uppfattas ibland som att vi skänker bort. Nej, vi är med och betalar för att Ukraina försvarar oss. Vi betalar pengar; de betalar i blod.

Men det är också så, herr talman, att vi lär oss något. Jag har gjort studiebesök hos hemvärnet hemma i Uddevalla och fick då en dragning om hur de nu börjar jobba med drönare utifrån de erfarenheter som Ukraina har.

Jag gillar själv historia. Under första världskriget grävde man ned sig, och man lärde sig otroligt mycket om flyg – alltifrån att man spanade till att någon sköt med pistol, och i slutet var det fullt beväpnade flygplan. Vi ser samma fenomen just nu. Man gräver ned sig. Man jobbade först med leksaksdrönare – i dag är det operativa krigsmaskiner.

Herr talman! Med dessa enkla ord vill jag tacka alla för det gemensamma stödet. Jag vill tacka civilsamhället, och jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för den idén. Jag noterar den och kommer givetvis att ta den med mig. Jag tror också att det finns fler frågor i samma härad, till exempel om lotsavgifter. Man kanske har lots till ett ställe och sedan vill gå vidare till nästa. Det är klart att allt som underlättar är värt att bära med sig.

Jag har fångat upp en huvudsaklig kritik i diskussionen om sjöfart. I min hembygd kring Vänern har sjöfarten i princip halverats över tid, oavsett regering. Jag satt i den regionala utvecklingsnämnden i Västra Götaland i åtta år. Alla partier, från Vänstern till Sverigedemokraterna, var överens om att man ville underlätta för Vänersjöfarten. Alla kommuner runt Vänern var också överens om att man ville underlätta för Vänersjöfarten. Men den utvecklades inte utan gick snarare åt andra hållet.

I min roll som politiker har jag gjort studiebesök hos transportköpare för att få deras perspektiv på saken. Jag har frågat varför de inte köper den här tjänsten. Ett av svaren är att det beror på prisbilden, men det vanligaste svaret jag fått är att orsaken är omlastningstid. Det är mycket smidigare att lasta på tåg. Om man lyckas med Fehmarn Bält och får ett järnvägssystem som gör att man kan lasta i Norrland och köra hela vägen ned till Italien kommer det nog att bli en ännu tuffare diskussion om hanteringen av insjöfarten. Jag är alltså nyfiken på hur ledamoten ser på det här med omlastningstid.

Herr talman! Den här debatten tenderar att utveckla sig till en insjöfartsdebatt. Det är lite roligt! Det är väl dilemmat när vi debatterar ett ämne där vi i många stycken är överens. Det blir ibland svårt att hitta den tydliga konfliktytan.

Jag drog över tiden när jag höll mitt anförande, men där finns ett stort dilemma utöver det som redan har nämnts i diskussionen om kostnadsbild, slussar och att Hjulstabron inte är färdig. De är hyfsat viktiga dilemman, men dem har vi redan berört.

Jag har försökt att lyssna på olika operatörer, och beskedet har varit att insjöfart i Sverige inte är så attraktivt för transportköparen. När jag har försökt att gräva lite i detta är svaret ofta att även om ett fartyg tar mer last – ett antal lastbilar och järnvägsvagnar frigörs när en pråm eller annan form av sjöfart används – blir det fråga om omlastningar.

Jag kommer mycket riktigt från Uddevalla, och där finns en hamn. Vi har vid olika tillfällen funderat över någon form av kustsjöfart från Göteborg, som förr i tiden. Men även där finns olika koncept. Det har egentligen inte varit kritik mot staten, oavsett regering, utan det har mer handlat om att få köparen att tycka att lösningen är intressant.

Det här är en ärlig och uppriktig fråga: Har ledamoten sett problemet, och har ni några goda grejer att skicka med oss in i regeringssamtalen?

Herr talman! Jag kan tycka att ledamoten Heie är lite vårdslös i sin historieskrivning. När det gäller stambanorna är det ingen hemlighet att det under förra mandatperioden skedde en politisk svängning där flera partier som befann sig i opposition landade i att det tidigare beskedet, som i princip var enigt, inte håller ekonomiskt. Från bland annat Kristdemokraterna var vi tydliga med att om vi vinner valet kommer arbetet med stambanan – jag talar främst om Göteborg–Jönköping – att avbrytas. Det var en information som vi var transparenta med till väljarna och som vi sedan också höll. Det var för övrigt ett av de första beslut regeringen tog för att frigöra resurser till annat. Det var ett politiskt medvetet ställningstagande. Det är en politisk förändring som man transparent har redovisat för väljarna.

Detta ska inte jämföras med exempelvis Hjulstabron eller slussarna i Trollhättan. Där är vi politiskt överens om att projekten ska genomföras, men ändå har de försenats. Det är inget parti som har svängt och inför val gått ut och sagt att man har ändrat uppfattning. I stället handlar det helt enkelt om försummelser, om jag får säga det brutalt, och jag skulle vilja säga att vi alla kanske bär ett visst ansvar.

Ledamoten tar upp Väneröverenskommelsen. Den riktigt stora investeringen i Vänern är trots allt slussarna. Där finns ingen annan uppfattning än att de ska byggas. När det gäller avgifterna finns en diskussion. Den för vi bland annat med vår kristdemokratiska minister Andreas. Men det finns också en diskussion med Finansdepartementet, för det handlar om hur vi ska finansiera Sjöfartsverket och mycket annat.

Så länge inställningen är att Sjöfartsverket ska bära alla sina egna kostnader – vilket jag personligen är tveksam till; det är bara att jämföra med Finland, som vi konkurrerar med – måste Sjöfartsverket också ta ut intäkter. Där har jag tyvärr inget annat svar än att det pågår en diskussion. Jag hoppas att man ska få besked som gör det enklare även för insjöfarten.

Herr talman! Det bästa exemplet på den nya attityden är nog flyget. Där jobbade den förra regeringen, ivrigt påhejad av Miljöpartiet, aktivt för att alla skulle känna flygskam. Nu har vi en regering som jobbar aktivt för att flyget ska uppfattas som vad det är, nämligen en del av den svenska kollektivtrafiken som gör att man kan resa långa sträckor. Det är kanske det bästa exemplet.

I övrigt tar ledamoten upp en viktig fråga. Jag har själv arbetat inom Kristdemokraterna med att ta fram en del förslag på hur vi vill jobba inför valet. Här finns en spännande grej. Jag kan ta Hjulstabron som exempel. Där hade myndigheter och regering en överenskommelse med kommunerna. Kommunerna runt Mälaren vidtog de åtgärder som de skulle, men bron blir inte byggd. Det är klart att sådana exempel leder till att kommuner inte kommer att våga göra den typen av investeringar. I min roll som kristdemokratisk politiker hoppas jag att Hjulstabron finns med när vi i vår kommer med den tolvåriga planeringen.

I vår hembygd Trollhättan är det ingen hemlighet att en av de stora förseningarna har haft att göra med en diskussion om hur man ska dra farleden: Var i Trollhättan ska man bryta ny mark? Tyvärr har vi sett liknande diskussioner på fler områden. Vi har sett det i diskussionerna om järnvägens stambanor.

Jag har varit kommunpolitiker i 16 år. Som kommunpolitiker är det helt rimligt att man ställer sig frågan var projekten ska gå fram. Men varje sådan fråga försenar projekten, och man får en helt ny kostnadsdiskussion.

Den här regeringen har varit tydlig med att om kostnaderna skenar – detta är en del av diskussionen när det gäller stambanor – kan det hända att ärendet kommer tillbaka till Trafikverket. Jag tror att vi alla i längden tjänar på den inställningen, alltså att man har kostnadskontroll.