Fru talman! Vi ska nu debattera ett betänkande och en proposition som handlar om regler för avstängning av statligt anställda. Det handlar om att införa en ny möjlighet för statliga arbetsgivare att tillfälligt stänga av en arbetstagare från hans eller hennes arbetsuppgifter i situationer där man anser att personen befinner sig i ett läge som kan leda till uppsägning eller avskedande.

På ytan kan detta framstå som en teknisk och ganska oskyldig justering i lagen om offentlig anställning. Men i själva verket rör detta frågor som går till kärnan av den svenska partsmodellen: rättssäkerhet, fackligt inflytande och statens ansvar som arbetsgivare.

Fru talman! Vänsterpartiet delar uppfattningen att det behövs tydlighet. I dag finns inte en samlad reglering för hur staten får agera vid tillfällig avstängning. Det finns olika ordningar för polis, försvar och utrikesförvaltning, men ingen generell regel. Det är rimligt att den luckan fylls. Det är viktigt att både arbetsgivare och arbetstagare vet vilka rättigheter och skyldigheter som gäller.

Men – och detta är avgörande – tydlighet får aldrig bli ett svepskäl för att ge arbetsgivaren större makt på bekostnad av rättssäkerheten för den enskilda.

Regeringen framhåller att avstängning ska kunna ske snabbt och utan förhandlingsskyldighet enligt medbestämmandelagen. Man menar att arbetsgivaren måste kunna agera när situationen kräver det. Men, fru talman, det kan arbetsgivaren redan i dag.

Medbestämmandelagen innehåller redan undantag som möjliggör snabba beslut vid synnerliga skäl. Det finns alltså inget reellt hinder att agera när situationen verkligen kräver det. Det regeringen nu föreslår är i praktiken att det undantaget ska bli regel. Det är inte en rättssäker ordning.

Att förhandla med den fackliga organisationen innan ett så ingripande beslut som en avstängning fattas är inte en formalitet. Det är en grundläggande del av rättsskyddet för den anställde.

Det handlar om att någon ska stå på arbetstagarens sida, någon som ser till att beslutet har saklig grund och att proportionaliteten vägs in. Facklig medverkan är inte ett hinder för effektivitet; det är ett skydd mot godtycke.

Fru talman! Staten är inte vilken arbetsgivare som helst. Staten ska vara ett föredöme. När staten fattar beslut som påverkar enskilda människors anställning, ekonomi och framtid ska det ske på ett sätt som är rättssäkert, transparent och välgrundat.

Att införa en generell möjlighet till avstängning, utan tydligt krav på förhandling och utan tydlig definition av vad som menas med risk för verksamheten, öppnar för just det som staten ska skydda sina medarbetare från, det vill säga godtycke och bristande insyn.

Vi vet också att arbetsrätten bygger på balans. Den bygger på att arbetsgivaren har rätt att leda och fördela arbetet samtidigt som arbetstagaren har rätt till skydd mot orimliga och oproportionerliga beslut. Det är därför vi har kollektivavtal, medbestämmandelagen och fackliga organisationer. Det här förslaget rubbar den balansen.

Att bli avstängd från sitt arbete är inte en bagatell. Det är ett mycket allvarligt ingrepp i en människas liv. Det påverkar inte bara den anställdes ekonomi utan också anseende, arbetsrelationer och framtida möjligheter.

Även om lönen i de flesta fall ska behållas är avstängning en signal, ett slags misstroendeförklaring från arbetsgivaren. När regeringen nu öppnar för att detta ska kunna ske innan en ordentlig prövning har gjorts och innan någon facklig dialog ägt rum försvagas skyddet för den enskilda.

Vi vet att det i praktiken ofta finns maktobalanser på arbetsplatser. Vi vet också att den som hamnar i konflikt med sin arbetsgivare ofta står ensam. Därför är det viktigt att det finns regler som säkerställer facklig insyn och medverkan.

Regeringen säger sig vilja stärka rättssäkerheten. Men rättssäkerhet uppstår inte genom att man säger: Lita på arbetsgivaren! Rättssäkerhet uppstår genom att det finns regler, processer och insyn.

Det handlar inte om misstro mot arbetsgivare – det vill jag vara tydlig med – utan det handlar om rättsstatens principer. Den som fattar beslut ska kunna visa att beslutet är välgrundat, proportionerligt och sakligt. Det är också en trygghet för arbetsgivaren. Att införa en möjlighet till avstängning utan krav på facklig förhandling riskerar att skapa fler konflikter, fler rättsprocesser och mer osäkerhet.

Fru talman! Vänsterpartiet delar alltså ambitionen att skapa tydliga och rättssäkra regler. Men vi menar att propositionen brister i flera avseenden: Den försvagar den fackliga medbestämmanderätten, den riskerar att leda till godtycke och den saknar tydliga garantier för proportionalitet och insyn.

Vi anser därför att regeringen borde ha gått en annan väg, en väg som bygger på respekt för den svenska partsmodellen, på samråd med de fackliga organisationerna och på en tydligare reglering av rättssäkerhetsaspekten.

Fru talman! När staten stänger av en människa från arbetet, även tillfälligt, måste det ske med största försiktighet. Det är en åtgärd som kräver rättssäkra processer, facklig medverkan och tydliga grunder. Vi får aldrig skapa ett system där lojalitet och förtroende ersätts av rädsla och tystnad – där avstängning blir ett enkelt sätt att hantera ”problem” i stället för en välgrundad sista utväg.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 1 i betänkandet. Vänsterpartiet säger ja till tydlighet och ja till rättssäkerhet, men vi säger nej till försvagad medbestämmanderätt. Vi säger att staten ska vara ett föredöme som arbetsgivare – inte en förebild när det gäller att tänja på gränserna för anställdas rättigheter.

Fru talman! En av den offentliga förvaltningens viktigaste tillgångar är förtroendet. Medborgarna måste kunna lita på att myndigheter agerar opartiskt, sakligt och med respekt för rättsstaten.

När eller om det förtroendet riskeras måste staten ha verktyg för att kunna agera. Det är syftet med den här lagstiftningen.

Vårt förslag fyller ett uppenbart tomrum. Det handlar om att statliga arbetsgivare, till skillnad från privata, inte har möjlighet att stänga av medarbetare även om det finns sakliga skäl att ifrågasätta lämpligheten i att kvarstå i tjänst. Det här förslaget innebär att de ska få den möjligheten.

Fru talman! Detta handlar inte om att undergräva rättssäkerheten, tvärtom. Enligt förslaget ska avstängning bara kunna ske om det finns en tydlig koppling mellan arbetstagarens beteende och risken för att förtroendet för myndigheten skadas eller andra motsvarande problem.

Grunden måste vara något som lett till eller kan leda till uppsägning eller avskedande. Det är en hög tröskel. Det finns inte på något sätt en risk för godtycklighet.

De rättssäkerhetsgarantier som dessutom följer med förslaget – begränsning i tid, möjlighet till interimistisk prövning och skadestånd vid formella fel – stärker ytterligare rättssäkerheten i förslaget.

Fru talman! Det här är inte bara en administrativ detalj. Det är tvärtom en åtgärd för att värna det viktiga förtroende som vår demokratiska förvaltning vilar på. Det handlar om att ge statliga arbetsgivare samma möjligheter som privata har samtidigt som vi bevarar rättssäkerheten fullt ut för att vårda och värna legitimiteten och förtroendet för den statliga förvaltningen.

Därför vill jag föreslå att vi ställer oss bakom utskottets förslag, och jag vill yrka bifall till det.

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten Weidby, för frågan!

Det här handlar såklart om en balans och om att se till att hitta rätt punkt i den balansen. Vi menar att det förslag som nu ligger på vårt bord, som bland annat innehåller både underrättelseskyldighet och möjlighet till överläggning, är en rimlig placering när det kommer till en sådan balans.

Det finns rättssäkerhetsgarantier: begränsning i tid, möjlighet till interimistisk prövning och dessutom rätt till skadestånd om det blir formella fel. Ovanpå det är det den här underrättelseskyldigheten, och ovanpå det är det detta med överläggning. Det är ett tillräckligt och fullgott skydd för rättssäkerheten och för de skickliga medarbetarna i den statliga förvaltningen. Det skyddar dem så att de inte hamnar i en felaktig situation. Det som vi är ute efter med detta är att komma åt dem som inte fungerar och som inte gör det som det är tänkt att man ska göra på sitt arbete om man arbetar i den statliga förvaltningen.

Fru talman! Jag hoppas att det inte, så att säga, är bortom räddning att kunna hjälpa dig, Ciczie Weidby, så att du inte har konspiratoriska tankar inför detta. Det får du själv avgöra. Men vi står upp för den svenska modellen. Vi tror på arbetsmarknadens parter. Vi vet att detta ger oss en starkare arbetsmarknad och ett bättre fungerande skydd för både arbetstagare och arbetsgivare. Att det ger oss tillväxt, produktivitet och alla de saker som vi brukar diskutera i den här kammaren är viktigt.

I varje beslut måste man försöka hitta den mest ändamålsenliga lösningen. I det här fallet har vi landat i att det är den här modellen, det vill säga rättssäkerhetsgarantier kopplat till interimistiska prövningar och så vidare och ovanpå det underrättelseskyldighet och möjlighet till överläggning. Det är en rimlig och balanserad punkt att placera sig på i ett spektrum av olika val man hade kunnat göra, även om det är uppenbart att ledamoten tycker att man skulle ha gjort ett annat val.

Fru talman! Det här förslaget innebär en rimlig och balanserad punkt, och man behöver inte göra det till en del av någon större konspiration om hur arbetsmarknaden ska utvecklas. Vårt stöd för den arbetsrätt som vi har i Sverige är solitt och kommer inte att förändras av hur vi fattar beslut i den här lagstiftningen.

Fru talman! Vad är Sveriges största tillgång? Vad är det vi inte kan vara utan? När man läser statsvetenskaplig forskning blir det ganska tydligt att det är tilliten. Det är den mellanmänskliga tilliten, men det är också tilliten mellan människor och offentliga institutioner.

Det här är djupt rotat i svensk historia, i vår samhällsmodell, i den samhällsutveckling som vi har haft sedan Sveriges demokratisering i början av 1900-talet. Människor tror gott om staten. Man litar på staten och på att staten vill gott. Den tilliten gör att Sverige kan utvecklas. Den tilliten kan leda till att vi får förutsättningar att lösa våra samhällsproblem, för det gemensamma är någonting gott i vårt land.

Vi socialdemokrater kommer alltid att kämpa för att det ska fortsätta att vara så. Det är ingen tvekan om att tilliten i vårt samhälle är under attack på många olika sätt och från många olika håll. Vill vi ha ett starkt samhälle och en stark gemenskap måste vi göra det vi kan för att upprätthålla tilliten till de offentliga institutionerna.

Det vi behandlar i dag rör en liten del av den här frågan. Folk ska kunna lita på staten. Då ska inte olämpliga personer vara statens företrädare. Om det finns skäl att göra sig av med en statligt anställd för att den har agerat i strid med det som ska följas måste staten också kunna upprätthålla medborgarnas förtroende genom att ha möjlighet att stänga av den personen från dess tjänst.

Detta måste ske på ett ordnat, sjyst och rättssäkert sätt och med respekt för de principer som gäller i svensk arbetsrätt. Vi har haft en utveckling i Sverige sedan början av 90-talet där den statliga arbetsrätten mer och mer har kommit att efterlikna den arbetsrätt som gäller generellt på arbetsmarknaden. Vi har fortsatt lagen om offentlig anställning, men vi ser att det finns fler och fler likheter mellan anställningsförhållandena i staten och anställningsförhållandena i privat eller kommunal sektor. Detta är i grunden någonting bra. Det finns ändå skäl att ha specifika regler gällande statliga anställningar, och det är därför vi har kvar den lagstiftningen.

Vi socialdemokrater menar att det förslag som nu ligger på riksdagens bord är välavvägt. Det tjänar allmänhetens intresse och utgår från det som ska gälla i svenska arbetsrättsliga relationer.

Vi hörde tidigare i debatten att lagförslaget inte respekterar partsmodellen. Men i sammanfattningen i betänkandet ser vi väldigt tydligt att regeringen faktiskt har beaktat de remissynpunkter som inkommit och kommit med en lösning. Man säger visserligen att förhandlingsskyldigheten inte ska tillämpas inför ett beslut om avstängning med anledning av de förutsättningar som normalt gäller i sådana ärenden, men här har man justerat förslaget. Om arbetstagaren är fackligt organiserad ska arbetsgivaren vara skyldig att underrätta den arbetstagarorganisation som arbetstagaren tillhör om avstängningen. Man stannar inte heller där, utan man säger också att arbetstagarorganisationen även ska ha rätt till överläggning med arbetsgivaren.

Det här är med respekt för den svenska partsmodellen. Det är väl avvägt, och därför ställer vi oss bakom utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)