Fru talman! Åsa Eriksson har frågat socialministern vilka initiativ han ämnar ta för att skydda barn och unga från att bli porrskadade och för att på så sätt förbättra folkhälsan.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Frågor som rör barn ligger under flera statsråd, och inom mitt ansvarsområde ligger insatser mot skadlig mediepåverkan.

Mediemyndigheten har enligt sin instruktion att verka för att stärka barn och unga som medvetna medieanvändare och att verka för att skydda barn från skadlig mediepåverkan.

I radio- och tv-lagen finns regler om skydd av barn. Program med ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller med pornografiska bilder får inte sändas i tv under sådan tid och på sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se programmen. För beställ-tv och videodelningsplattformar finns motsvarande krav. Leverantörer av tv och beställ-tv ska också varna innan sådant innehåll förekommer.

EU:s förordning om en inre marknad för digitala tjänster, den så kallade DSA-förordningen, är nu fullt ut tillämplig. Förordningen innehåller bland annat regler om hantering av olagligt innehåll. Den innehåller även krav på att vissa plattformar, till exempel videodelningsplattformar, ska införa åtgärder för att säkerställa en hög nivå av integritet, säkerhet och trygghet för minderåriga. Vad gäller detta krav är Mediemyndigheten behörig tillsynsmyndighet.

I tillägg till dessa krav ska de mycket stora plattformsföretagen bedöma vilka risker deras verksamheter innebär utifrån en rad olika aspekter, varav en är just negativa effekter för minderåriga. De ska sedan vidta åtgärder för att minska de risker som identifierats. Det kan handla om att införa ålders- eller föräldrakontroll och verktyg för att hjälpa minderåriga att anmäla övergrepp.

När det gäller att förbättra folkhälsan, särskilt hos barn och unga, finns flera pågående insatser. Folkhälsomyndigheten har till exempel ett pågående uppdrag att tillsammans med Mediemyndigheten göra en kunskapssammanställning om sambandet mellan digital medieanvändning och effekter på den fysiska och psykiska hälsan samt den kognitiva utvecklingen bland barn och unga. Utifrån kunskapssammanställningen och forskningsläget ska Folkhälsomyndigheten därefter ta fram och sprida åldersanpassad vägledning och rekommendationer för digital medieanvändning bland barn och unga i åldrarna 0-18 år.

Fru talman! Jag tackar för en viktig frågeställning.

Utöver det som interpellanten framförde gällande pornografins roll som katalysator för våld finns det en väldigt problematisk psykologisk aspekt sett till barn som målgrupp, och det är att pornografin förvränger och formar sexuella preferenser över tid, vilket barn och unga tyvärr verkar vara särskilt mottagliga för.

Rent praktiskt innebär detta att den sortens pornografiskt innehåll som konsumeras vid ett tillfälle slutar att engagera till förmån för något nytt, ofta mer extremt, innehåll. Läkare vittnar om att det numera inte är särskilt ovanligt med tonåringar och unga vuxna som har erektionsproblem vid samlag, utan någon underliggande fysiologisk ohälsa. Det betyder att könsorganet fungerar men enbart i kombination med pornografi, inte riktigt sex. Detta snuddar vid dystopi, om man frågar mig.

Det handlar alltså om såväl sexuell hälsa som psykiskt välmående, och pornografi blir således en folkhälsofråga. Det positiva är att man kan förvänta sig att den absoluta majoriteten av partierna i riksdagen är överens om de problem som vi pratar om här i dag. Frågan, som jag ser det, är snarare vad politikens begränsningar blir i det här fallet. Detta för oss över till det negativa, nämligen pornografins tillgänglighet.

Det finns enorma pengar i den här marknaden, på flera nivåer, och aktörerna har givetvis ett intresse för att pornografi ska vara lättillgängligt. Hur illa innehållet än må vara är det svårt att bevisa att något skulle vara olagligt. Vi måste också brottas med det faktum att en eventuell begränsning av tillgången till pornografi utifrån åldersgrupp är väldigt svår att implementera och kan medföra oönskade konsekvenser för frihet och integritet på internet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min reflektion blir således att ett samarbete krävs där föräldrarna har det yttersta ansvaret för att skydda sina barn med teknologiska lösningar och där sökmotoraktörer och telekombolag ska göra det svårare att i alla fall oavsiktligt mötas av pornografi på internet, vilket händer en del barn.

Frågan i interpellationen är vilket initiativ som ministern ämnar ta för att skydda barn från våldspornografi. Men mot bakgrund av det som jag nyss nämnde tycker jag att det vore väldigt intressant om ministern kunde dela med sig av sina reflektioner om vilka möjligheter som finns över huvud taget och politikens roll i denna sorts frågor generellt.

Fru talman! När man hör ledamöternas inlägg är det alldeles uppenbart att detta är en svår fråga på många vis. Den är svår lagstiftningsmässigt, och den är svår för att den sträcker sig över många ansvarsområden inom regeringens ansvarsområden och inom Regeringskansliet men också inom samhället. Hos vem ligger egentligen ansvaret? Det är en fråga där man kan svara hos ingen eller hos alla. Jag för min del bottnar i att det handlar om det sistnämnda. Detta är någonting som vi behöver ta ett gemensamt ansvar för. Vi behöver ta ett gemensamt ansvar, både inom ramen för politiken naturligtvis och i samhället.

Jag ska börja just i samhället. Jag tror att det är viktigt att vi också förstår att det är klart att man kan begränsa tillgång och ansvar via förordningar och krav. Men jag tror också att vi på en generell nivå behöver bli bättre i samhället på flera nivåer. Vi behöver bli bättre på att prata, utbilda, informera och inte minst möjliggöra för vuxensamhället att ta dessa samtal med våra barn och unga och få till en gemensam diskussion tillsammans. Någonstans handlar det nämligen också om värderingar. Om vi inte kan begränsa allt som våra barn och unga ser, vilket jag tror är en omöjlighet i den digitala värld som vi i dag lever i, måste vi i alla fall möjliggöra för samtalen att äga rum kring vad det är som man ser, vad det innebär och vilka värderingar som vi vill att våra barn och unga ska bära med sig.

Det är klart att politiken har ett ansvar i detta. DSA-förordningen är ett exempel där vi har tagit detta ansvar. Jag fick en fråga om jag kunde specificera vilka plattformar det handlar om. Det finns särskilda krav på riskbedömningar och på utökade riskbedömningar när det gäller de mycket stora onlineplattformarna. Då finns det en begränsning i detta som säger att om man har mer än 45 miljoner aktiva användare i månaden ska man också kunna uppfylla dessa särskilda krav på riskbedömningar. Då faller naturligtvis ett antal av de stora onlineplattformarna inom detta. De ska också kunna identifiera risker för olagligt innehåll och också könsbaserat våld, och det ska kopplas till mentalt och fysiskt välbefinnande. Om det föreligger en risk är plattformen skyldig att vidta åtgärder. Gör man inte det kan man få böter. Det finns alltså konsekvenser.

Jag inser att min talartid är nästan slut. Det är tur att jag har ett inlägg till eftersom det finns mycket att säga om detta. Men när det kommer till regeringens arbete sträcker sig detta över många av de olika departementen, och det bedrivs arbete inom en rad olika departement. Förutom mitt ansvar och det ansvar som Mediemyndigheten har att följa upp detta handlar det också om att vi har ett pågående arbete inom ramen för Socialdepartementet, Arbetsmarknadsdepartementet - det är då närmast jämställdhetsministern som har ett stort arbete som är kopplat till detta - och även Utbildningsdepartementet, som har gett ett uppdrag till Skolverket att följa upp detta kring barn och unga. Men jag hoppas få återkomma om detta i mitt nästa inlägg.

Fru talman! Jag tackar för alla inlägg. Detta är ett obehagligt ämne på många sätt. Sett till dess totala mängd och hur mycket av innehållet som är helt gratis är pornografi faktiskt mer lättillgängligt än barnprogram.

I februari 2020 fick Barnombudsmannen i uppdrag av den tidigare regeringen att genomföra en kartläggning av kunskapen om pornografins inverkan på barn och unga, och i kartläggningen sammanställs forskning som tyvärr bekräftar många av de farhågor vi pratar om, bland annat våldsaspekten.

Det framgår dock även att de flesta unga exponeras för pornografi genom avsiktlig sökning, även om det är en del som möter den oavsiktligt. Det tyder på att man inte riktigt kan åstadkomma helt verkningsfulla folkhälsoåtgärder genom att bara minska den oavsiktliga exponeringen via enklare filter och digitala murar. Därmed kvarstår frågan: Vad kan och bör politiken göra? Det var lite grann det jag var inne på i mitt första anförande. Det vore intressant att höra ministerns synpunkter på detta.

När det gäller exempelvis bank-id, som vi har hört om, tror jag inte att det vore en möjlig väg framåt. Först och främst skulle det inskränka människors integritet och anonymitet på internet, men sedan får man även ha klart för sig att de aktörer som ligger bakom porrindustrin nog inte är särskilt taggade på att begränsa sitt utbud på det sättet.

Ett annat problem, som visserligen förs fram genom anekdotisk bevisföring, är att organisationer som får statliga bidrag eller statlig finansiering är ute i skolor och talar om pornografikonsumtion i neutrala eller positiva ordalag, till exempel att det skulle vara en naturlig del av sexualiteten eller att det är okej att kolla så länge deltagarna samtycker. Detta tycker jag borde följas upp eftersom det på något sätt skickar helt fel signaler i sammanhanget.

Jag tackar återigen för interpellationen och för ministerns engagemang. Sammanfattningsvis är min vädjan till ministern och regeringen att söka konstruktiva vägar tillsammans med tech- och telekomaktörer som är verksamma i Sverige. Det räcker nämligen inte att samtalet stannar här i Riksdagshuset, utan vi måste faktiskt hitta något konkret. Det kan visa sig vara helt avgörande för en generation barn.

Fru talman! Jag tänker att jag ska ge lite praktiska exempel på vad regeringen gör, för det hann jag inte med förra gången.

Precis som jag sa inledningsvis är detta en så pass bred fråga att den sträcker sig över många olika delar av samhället. Därmed sträcker den sig också genom många delar av politiken, vilket innebär att det görs saker på olika håll. Man behöver se detta sammantaget för att förstå hur den palett ser ut som vi har att jobba med och som vi också tänker att vi ska ta ansvar för rent politiskt. Vi kan göra nedslag i några - inte alla, utan några - av de uppdrag som regeringen har givit den senaste tiden.

Bland annat gav vi i maj 2023 Folkhälsomyndigheten i uppdrag att inhämta och sammanställa kunskap om sambandet mellan hälsoeffekter och digital medieanvändning bland barn och unga. Det uppdraget blir naturligtvis jätteviktigt, det vill säga att utifrån kunskapssammanställningen och forskningsläget titta på vägen framåt. Folkhälsomyndigheten ska komma med sådana rekommendationer.

Inom ramen för regeringens jämställdhetspolitiska arbete finns det på Arbetsmarknadsdepartementet en tioårig nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Regeringen jobbar nu intensivt med att ta fram ett nytt åtgärdsprogram, som ska sträcka sig från 2024 till 2026 och som handlar om att motverka och bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck, vilket också ligger inom ramen för vad man behöver jobba med som har kopplingar till detta.

Vi har också Skolverket, som i år har fått i uppdrag att kartlägga och analysera förskolors, skolors och huvudmäns arbete med att förebygga, upptäcka och åtgärda våld i unga relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Skolverket ska även utveckla, genomföra och följa upp insatser inom området för att fylla på det som den tidigare regeringen påbörjade genom uppdrag till skolan och Skolverket.

Som ledamoten var inne på gav vi den 7 mars Rättsmedicinalverket i uppdrag att förstärka kunskapen om strypvåld. Ett förbättrat kunskapsläge när det gäller strypvåld förväntas bidra till höjd kvalitet i förundersökningar och i förlängningen till rättsväsendets arbete med att förebygga och förhindra våld av detta slag, inte minst i nära relationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är klart att jag också blir bestört av de berättelser vi kan höra och de siffror vi kan se i statistiken. Bland annat kan vi se att det är dubbelt så hög risk för unga kvinnor som för kvinnor som fyllt 25 att dödas genom strypning.

Det är vedervärdigt att det är på detta sätt. Vi måste fortsätta att arbeta med en bred palett av insatser där det inte går att säga att man ska göra någonting endast inom ramen för mitt departement eller inom ramen för Mediemyndigheten, som ska bevaka och följa upp att lagstiftningen följs. Att denna del fungerar är en sak. Sedan måste vi fortsätta att arbeta med lagstiftning som DSA. Vi måste fortsätta att följa upp detta och även komma med nya åtgärder inom den breda paletten för att komma åt den problematik som porren leder till.

I grund och botten är detta, precis som vi var inne på inledningsvis, en mycket komplicerad fråga eftersom den också påverkar yttrande- och informationsfriheten. Det är där det blir problematiskt när man ska börja begränsa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag får börja med att beklaga att ledamoten har tvingats dras med mig i stället för med socialministern. Jag hoppas att det ändå har fungerat väl i debatten.

Åsa Eriksson frågade inledningsvis vilka initiativ jag ämnar ta för att skydda barn och unga och på så sätt också förbättra folkhälsan. Jag hoppas att jag har tydliggjort att det inom regeringen finns en bredd av insatser som pågår för att skydda barn och unga. Inom mitt ansvarsområde har Mediemyndigheten naturligtvis ett mycket viktigt uppdrag att verka för att skydda barn mot skadlig mediepåverkan både genom tillsyn och genom främjandearbete i form av kunskapshöjande insatser.

Jag vill tacka ledamoten för att hon väckt en viktig fråga. Jag hoppas att detta kommer att få fortsätta vara en viktig debatt där vi kan arbeta tillsammans för barns och ungas bästa.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.