Leonid Yurkovskiy

Fru talman! Först måste jag säga att jag inte håller med. Vi är nog inte överens när det gäller definitionerna av regering och regeringssamarbete. Ja, Sverigedemokraterna är en del av regeringssamarbetet. Ja, Sverigedemokraterna är en förutsättning. Men det finns kanske en anledning till att vi inte är en del av regeringen. Och detta medför vissa konsekvenser.

Med det sagt vill jag ändå säga att vi absolut har förtroende för regeringen och budgetprocessen, som den ser ut.

Jag ska ge ett konkret svar på den ursprungliga frågan. Det är inte lämpligt att jag föregriper något slags budgetprocess. Det är inte den roll jag har som ledamot i socialutskottet. Givetvis kommer vi med inspel om klok politik som vi vill genomföra, men jag kan inte ge något besked här om hur budgeten kommer att se ut. Det kan inte heller ledamoten göra från sin sida.

När det gäller skyddad yrkestitel är det korrekt att det är något som våra partier har gemensamt. Som jag nämnde i mitt ursprungsanförande har regeringen faktiskt gått oss till mötes och börjat utreda saken. Det är den konkreta anledningen till att vi inte vill gå vidare med ett tillkännagivande.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna! Först måste jag konstatera att det inte spelar någon roll hur ofta Socialdemokraterna upprepar detta. Det är inte en SD-regering oavsett hur mycket man upprepar det. SD ingår i regeringssamarbetet. Vi har ett gott inflytande i proportion till vår storlek. Det är på gott och ont. Detta kan även partiet som leder regeringen så att säga känna stolthet för. SD ingår inte i det underlaget. Då menar jag att det som blir bra kan regeringen också ha så kallad kredd för.

Det är orimligt att Socialdemokraterna efter åtta år utan någon som helst större tandvårdsreform kommer in här och klagar på att Sverigedemokraterna, som de facto står utanför själva regeringen, inte har levererat när det gäller exempelvis högkostnadsskyddet efter knappt två år av mandatperioden. Det är naturligtvis orimligt.

Vi sverigedemokrater är väldigt nöjda över att vi har fått in två väldigt viktiga punkter. Den ena gäller såklart högkostnadsskyddet. Den andra gäller den orimliga diskriminering som Socialdemokraterna införde: att man skulle ge gratis tandvård till illegala invandrare och asylsökande.

Det är, återigen, magstarkt att tala om resursbrist när man helt kompromisslöst och helt utan någon skam i kroppen - om vi hänvisar till skammens dag - år efter år gör denna prioritering.

Jag kommer snart att få en replik till, men jag hänvisar i övrigt till det jag redan har sagt. Många av dessa frågor har upprepats sedan tidigare replikskiften.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

I detta anförande instämde Jonas Andersson (SD).

Fru talman! Tack, Karin Rågsjö, för följdfrågorna! Ledamoten talar om prioritering av äldre, och det jag tror att hon åsyftar är gränsen för fri tandvård. Där har det gjorts en prioritering av dem med allra sämst munhälsa, det vill säga de äldre, och så försöker man avlasta tandvårdens personal när det gäller dem med kanske allra bäst munhälsa, det vill säga de lite yngre.

När det gäller utredningen om högkostnadsskyddet får jag återgå till min tidigare formulering om de allra flesta. De som är i behov av ett högkostnadsskydd kommer att få billigare tandvård.

Sedan stämmer det som ledamoten säger om bristen på tandläkare, sjuksköterskor och annan tandvårdspersonal. Detta är i synnerhet ett stort problem på landsbygden. Sveriges Radio rapporterade tidigare att man på vissa håll kunde få vänta i två år på att få tid hos folktandvården, och det kan tyvärr bli ännu längre.

Mycket av detta handlar om ett löpande arbete som inte ryms inom en betänkandedebatt i den här kammaren med enskilda förslag. Från Sverigedemokraternas sida kan jag nämna vårt förslag om att tandsköterska ska bli en skyddad titel. Som jag var inne på tidigare pågår nu ett slags process kring detta också.

Fru talman! Tack, Karin Rågsjö, för ytterligare intressanta frågor! Jag kan rekommendera även Vänsterpartiets väljare att rösta på Sverigedemokraterna i nästa val för att få större sannolikhet till en perfekt budget, så att säga. Nu handlar det om det ekonomiska läget och om de kompromisser som man behöver göra i ett samarbete, med reservation för att jag själv inte sitter med alla detaljer som har föranlett den ekonomiska verklighet i budgeten som vi bevittnar nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Det som står i utredningen angående högkostnadsskyddet är att vi ska efterlikna det som gäller i övrig sjukvård. På det sättet kommer det att hjälpa de allra flesta som lider av svår munhälsa.

När det gäller sällsynta sjukdomar får jag hänvisa till det tidigare replikskiftet och det pågående arbetet.

Fru talman! Jag måste tyvärr rätta ledamoten när det gäller några detaljer. För det första finansierades inte snuset genom tandvården. Det finansierades främst genom höjning av skatten på cigaretter. Det som händer inom tandvården får man se som en helhetsåtgärd för budgeten, inte som en åtgärd för att sänka priset på snus.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Vi har fått till en utredning om högkostnadsskyddet, och som ledamoten mycket väl vet är det så processen fungerar.

Dessutom är utredningen ganska tydlig med att avsikten är att detta ska bli verklighet, som det är lämpligt i en utredning. Sverigedemokraterna kan absolut vara nöjda.

Sedan har jag en generell kommentar när det gäller vad man säger före ett val och efter ett val. Ingen kan förneka att Sverigedemokraterna är det parti som har fått absolut mest genomslag, i rimlig proportion till sin storlek, när det gäller den politik som genomförs. Inget annat parti i modern historia som inte haft egen majoritet kan vara så nöjda som Sverigedemokraterna. Det är en rättelse.

Slutligen vill jag ta upp detta med sällsynta sjukdomar. Ja, man önskar att detta skulle gå fortare. Det jag kan hänvisa till är Sverigedemokraternas politik, som finns i kommittémotionen. Där vill vi ha en nationell strategi som vi fortfarande inväntar. Det är officiellt påbörjat arbete. Sedan ska vi ta ställning till det som TLV inkommer med i sina rapporter.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna! När det först gäller tandvården och ekonomin är det, som tidigare ledamöter har varit inne på, inte alls omprioriteringar gällande snus eller annat som detta handlar om, utan det är ett tufft ekonomiskt läge som gör att omprioriteringar krävs. Och nyckelordet är just omprioriteringar; det handlar inte om någon total nedskärning på tandvården för patienterna. Det som sker är i stället en prioritering inom tandvården av dem med allra sämst munhälsa.

Detta är något som även professionen backar. Det vi har sett hittills, innan vi började fokusera på de äldre, är att väldigt många som söker tandvård inte riktigt är i behov av det - i kombination med enorma brister när det gäller personalresurserna. Detta blir alltså ett slags vinn-vinnsituation även om det naturligtvis inte är önskvärt att resurserna minskar över tid. Detta kommer det att ändras på.

För Sverigedemokraterna har det viktigaste i förhandlingarna varit just högkostnadsskyddet, och det har vi fått igenom. I ett regeringssamarbete kan man, som Centerpartiet själva vet, inte minst efter tidigare regeringssamarbeten nyligen, verkligen inte få allt; det är det absolut värt att påminna om. Men vi i Sverigedemokraterna är väldigt nöjda över att vi har fått igenom just detta med högkostnadsskyddet, som jag hoppas att vi kan vara överens om är bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

En kort kommentar gällande sällsynta sjukdomar: Ledamoten sitter givetvis på en detaljkunskap som är svår för mig att gå in på här och nu. Vi kan konstatera att detta är något som kanske lämpar sig bättre för en interpellationsdebatt, där ett ansvarigt statsråd kan kommentera den konkreta situationen och vilket arbete som är på gång. Inom regeringssamarbetet är det statsråden som har arbetat gentemot vårt parti.

Men man kan konstatera att TLV i september 2023 lämnade en slutrapport där man kommer med förslag på vad som kan göras för att förbättra situationen när det gäller sällsynta hälsotillstånd. Man föreslår bland mycket annat en högre tolerans för kostnader. Jag utgår från att regeringen kommer att följa dessa råd och om inte ta ställning på annat lämpligt sätt.

I detta anförande instämde Jonas Andersson (SD).

Fru talman! Det är kanske inte helt intuitivt att läkemedelsfrågorna och tandvården hamnar under samma betänkande, men vi får tacka för möjligheten att avhandla så mycket intressant på en och samma gång.

Det är en hel del som händer på områdena. Låt oss börja med tandvården.

Jag är givetvis inte helt opartisk, men jag vill ändå hävda att Sverigedemokraterna är regeringssamarbetets tandvårdsparti. Både i valrörelsen och i förhandlingar har vi drivit på hårt för viktiga tandvårdsreformer.

Det kanske viktigaste är det som redan nämnts flera gånger i den här debatten, nämligen att tandvården ska täckas av ett högkostnadsskydd för att göra den mer tillgänglig oavsett ekonomisk situation. Munhälsan är givetvis en del av hälsan i dess helhet och bör behandlas därefter.

Enligt Folkhälsomyndighetens årsrapport från 2023 visade det sig tyvärr att ungefär 9 procent av befolkningen avstår tandvård av ekonomiska skäl. I andra undersökningar är andelen betydligt högre.

Vi är därför väldigt optimistiska inför att en utredning har tillsatts för att stärka tandvårdens högkostnadsskydd för att mer efterlikna det som finns i övrig vård. Det här innebär kort och gott en billigare tandvård för de allra flesta med svåra besvär.

Det är faktiskt tack vare Sverigedemokraterna som detta nu utreds. Vi var helt ensamma om att driva det under valet, kan jag säga med stolthet. Det finns andra partier som beklagar sig över att det inte går tillräckligt fort. Jag tycker att man kan ta ett större ansvar även inför valet.

Sedan har vi frågan om skyddad titel för tandsköterskor, något som vi driver i vår kommittémotion.

Skyddad titel skulle innebära högre status, bättre förutsättningar och större möjligheter till löneökningar inom yrket. Samtidigt skulle det bidra till att öka patientsäkerheten och göra yrket mer attraktivt. Att behålla, rekrytera och locka ny personal är av yttersta vikt för att skapa en långsiktig och hållbar arbetsmiljö.

Vi är glada för att regeringen även här har gått oss till mötes och tillsatt en utredning om just yrkesreglering inom hälso- och sjukvård och tandvård.

Slutligen vad gäller tandvården i det här anförandet har vi den så kallade femtiolappen.

Den 22 maj 2013 debatterade och beslutade riksdagen att ge illegala utlänningar, alltså personer som inte ens får vistas i Sverige, rätt till avgiftsfri sjuk- och tandvård. SD var det enda parti som tog strid mot förslaget medan övriga partier i den före detta - med betoning på före detta - sjuklövern försvarade det och röstade igenom det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Vi ansåg såklart att politiken var djupt orättvis då, och det är den nu också. Medan svenska pensionärer som kanske jobbat hela livet avstod tandvård i brist på pengar gav de övriga partierna detta avgiftsfritt till personer som inte har rätt att vistas i landet.

Dessutom skapade politiken helt fel incitament när det gäller att invandra illegalt till Sverige. Det har med största sannolikhet bidragit till den situation vi har i dag med problem med illegal invandring.

När Björn Söder föredömligt sammanfattade debatten talade han om "skammens dag". Jag vill hävda att skammens tid är förbi. Nu kan vi äntligen se fram emot en politik att vara stolta över. Diskrimineringen av svenskar inom den svenska tandvården kommer äntligen att få ett slut.

Detta är ett tilläggsdirektiv i utredningen om stärkt stöd till tandvård för våldsutsatta och ökad kontroll över tandvårdssektorn, med slutdatum den 31 oktober i år.

För alla som vill se hur det kan fungera i praktiken med tandvård för illegala vill jag verkligen tipsa om att söka på "dold kamera, tandvård för 50 kronor" i valfri sökmotor. Det är en skrämmande demonstration av hur enkelt systemet har kunnat missbrukas genom åren.

Sedan något om läkemedel. Som vi har varit inne på under dagen är läkemedelsbrist och sällsynta hälsotillstånd kanske det mest aktuella på läkemedelsområdet nu. Vi har en EU-lagstiftning som direkt eller indirekt berör alla dessa saker.

Sverigedemokraterna har i sina kommittémotioner påtalat orimligheten i att Sverige fortfarande saknar en nationell strategi för sällsynta sjukdomar. Man ska komma ihåg att även om sjukdomarna i sig är sällsynta är de många; den samlade patientgruppen är alltså stor.

Därför är det väldigt glädjande för oss att även detta snart kan prickas av på att-göra-listan då regeringen officiellt har påbörjat ett arbete med att ta fram en sådan strategi. Detta är givetvis något som Sverigedemokraterna ser med glädje på och kommer att följa upp.

Läkemedelsverkets statistik visar att läkemedelsbristen ökar. Detta är givetvis inte alltid kopplat till politiken - det kanske bör tilläggas till de tidigare inläggen. Det kan handla om problem på tillverkningssidan eller om brist på aktiva substanser och andra komponenter, som ni säkert vet. Oväntat hög efterfrågan är också en sak som ibland är svår att ta höjd för.

I maj 2023 gav regeringen i uppdrag till Läkemedelsverket att kartlägga, analysera och föreslå åtgärder för att förebygga och hantera rest och bristsituationer när det gäller läkemedel för den svenska marknaden. Även detta följer vi med glädje upp senare.

Det är kanske ganska få saker som vi sverigedemokrater anser hanteras bättre på EU-nivå, men läkemedelstillgänglighet är nog en sådan fråga. De nya förslagen från EU kommer att innebära förenklade patentprocesser och ett ökat samarbete, vilket vi hoppas kommer att bidra till en bättre tillgänglighet till läkemedel inte bara i Sverige utan i hela Europa.

Sammanfattningsvis är det alltså väldigt mycket bra som görs och som fortsatt kommer att behöva göras, sannolikt även av kommande regeringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, mina meddebattörer, för inspelen! Debatten är såklart inte tröttsam - då hade jag inte gått upp här. Det som är tröttsamt är att Socialdemokraterna försöker underlätta illegal migration. Socialdemokraterna är oroliga över det sociala experimentet, som så tydligt har misslyckats.

Jag tänkte bemöta några av de invändningar som har kommit nu under andra rundan. Det första är detta med angiverisamhälle. Med angiveri brukar man mena att människor i sitt privatliv på individnivå förväntas anmäla grannar, bekanta eller andra medmänniskor. Just nu pratar vi om myndigheter eller åtminstone offentligt anställda, som redan i dag behöver anmäla i vissa fall.

Samhället måste samarbeta. Vi måste jobba tillsammans för att få bukt med skuggsamhället, och då är det orimligt att den ena myndigheten jobbar för att utvisa en person som inte ska vara här medan den andra myndigheten underlättar situationen i motsatt riktning. Så kan vi inte ha det.

Med detta sagt vill jag starkt hävda att ordet angiverisamhälle är kategoriskt fel. I så fall skulle Tyskland, som kanske är det primära exemplet, vara ett angiverisamhälle, och så tror inte jag att någon ser på saken.

Sedan har vi problemet med illegala överlag. Ett ökänt exempel kunde vara terroristen Rakhmat Akilov, som i stället för att lämna landet när han fick avslag valde att gå under jorden. Trots Säpos varningar var det först när polisen fick i uppdrag att verkställa utvisningen som det framkom att han inte bodde på den adress där han skrivit sig, och utvisningen verkställdes inte. Därför kunde oskyldiga skadas och dö.

"Det handlar om barn" är ett annat argument som jag har hört. Barn ska givetvis inte ses som skyldiga till sina föräldrars agerande, men just med hänsyn till barnperspektivet kan vi inte tolerera att de tvingas växa upp i ett illegalt skuggsamhälle i Sverige. Det måste hanteras så att barnet får vistas antingen lagligt här eller lagligt i ett annat land.

I detta anförande instämde Jonas Andersson och Mona Olin (båda SD).

Fru talman! Jag tackar för de angelägna interpellationerna, som lyfter ett väldigt viktigt ämne, och tackar givetvis också ministern för svaret.

Med full respekt för vissa människors helt ärliga frågor kring vad den utökade informationsplikten skulle kunna innebära för exempelvis yrkesintegriteten eller rätten till vård måste jag ändå säga att det är lite tröttsamt att den rödgröna sidan, i det här fallet Socialdemokraterna, ständigt verkar söka ursäkter för en ansvarslös hållning i migrationsrelaterade frågor. Jag väntar mig att vi inom några år kommer att få stå här och höra Socialdemokraterna säga: Vi har alltid varit för informationsplikt - det är Reinfeldts fel att samhället har tappat kontrollen! Det sistnämnda kan jag i och för sig hålla med om till viss del. Detta hypotetiska scenario är inte så otänkbart, inte minst med tanke på att informationsplikt i någon form har varit gällande även under socialdemokratiska regeringar.

Detta är inget nytt påhitt från regeringen eller Sverigedemokraterna utan något som råder i ganska hög grad redan i dag enligt vad som framgår i 7 kap. utlänningsförordningen under rubriken "Underrättelseskyldighet", och det har som sagt även rått under röda regeringar. Nuvarande regler gäller Arbetsförmedlingen och Skatteverket, men fram till 2015 gällde underrättelseskyldigheten dessutom skola och socialtjänst.

Man talar om att det här skulle leda till det man kallar för hudfärgsbaserad profilering. Det är såklart inte sant. Huruvida man vistas illegalt i landet eller inte har givetvis ingenting med ens hudfärg att göra. Det är därför vi har legitimation, pass och så vidare. Men, fru talman, om vi lägger ironin åt sidan en liten stund verkar ledamotens främsta invändning och oro vara att det grundläggande förtroendet för samhällsbärande yrkesgrupper skulle försämras samt att det skulle leda till viss splittring i samhället på olika sätt.

Här är det viktigt att erkänna några saker. För det första finns det personer som inte ska vistas i Sverige. Så enkelt är det. Det kan röra sig om personer som har begått grova brott, våldtagit, förnedrat, ljugit för att ta del av svensk välfärd eller - vilket är det mest relevanta i det här fallet - helt enkelt blivit nekade att vara här men valt att inte acceptera Sveriges beslut. Det här är något som samhället måste fånga upp, men det är något som man har misslyckats med hittills.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För det andra är det inte så att myndigheterna har sitt främsta ansvar gentemot andra länders medborgare, framför allt inte när dessa vistas här illegalt. Med det sagt kan man fortfarande fullfölja sitt uppdrag som myndighet. Man kan till exempel behandla en patient även om man är transparent med att personen i fråga inte ska stanna kvar i landet efteråt.

För det tredje kan man inte bygga sammanhållning parallellt med ett skuggsamhälle. Ska man återbygga sammanhållningen i Sverige är det helt avgörande med brottsbekämpning tillsammans med en seriös migrationspolitik som är i ordning.

Socialdemokraterna lyfter fram att det här skulle skapa misstro bland invandrargrupper. Men det är inte fråga om homogena grupper. De som vistas här som invandrare lagligen berörs inte av detta förslag på något vis, utan det är en åtgärd för att minska det illegala.

För att sammanfatta, fru talman: Varken sjukvården eller skolväsendet ska genomföra något slags utvisning. Det här ändrar inte deras uppdrag. Vård som inte kan anstå ska finnas tillgänglig i samhället, och det är inget som en utökad informationsplikt på något vis kommer att ändra på.

Med det sagt och med all respekt: Samhället har ett väldigt stort problem med människor som befinner sig illegalt i landet. För att lösa detta problem måste det finnas ett samarbete, och rätt myndigheter måste få kännedom om personer som exempelvis stannar i Sverige efter utvisningsbeslut. Menar man allvar med att åtgärda de problem som Socialdemokraterna och den före detta sjuklövern har skapat på migrationsområdet behöver man få till en utökad informationsplikt.

I detta anförande instämde Jonas Andersson (SD).

Herr talman! Även min fråga går till Acko Ankarberg Johansson. Den handlar om läkarnas arbetsvillkor.

Detta är ju bokstavligen en livsviktig yrkesgrupp, som tyvärr på många sätt har orimliga arbetsförhållanden i dag. En minut räcker nog inte för att redogöra för hela situationen. Det handlar om en orimlig belastning som innebär att man knappt hinner äta mat under dagen. Enormt mycket administration slukar tid som läkarna naturligtvis hellre skulle tillbringa med patienter. Vissa läkare har i princip dubbla heltidsjobb i och med jour.

Jag har fullt förtroende för att ministern är medveten om problemen. Det vittnas, för att förenkla det hela, om en ond spiral som går ut på att låga löner leder till färre medarbetare, vilket i sin tur leder till en sämre arbetsmiljö. Detta leder i sin tur till färre medarbetare, och så fortsätter det.

Detta leder till att ungefär en tredjedel av de legitimerade läkarna, som är väldigt eftertraktade på marknaden, väljer att inte jobba med patienter. Det är ett stort problem. Min fråga är därför om statsrådet kan redogöra för hur regeringen arbetar med att förbättra läkarnas arbetsförhållanden, inte minst vad gäller administrationsbördan.

Fru talman! Min fråga riktar sig till socialminister Forssmed. Folkhälsomyndigheten publicerade för drygt en vecka sedan en rapport om psykisk ohälsa och suicid i Sverige, och vi kan tyvärr konstatera att utvecklingen fortsätter gå i fel riktning. Sedan 2008 har uttaget av adhd-läkemedel, bland både flickor och pojkar, mångdubblats. Antalet barn som vårdas i psykiatrin har flerdubblats. Antalet barn som tar ut antidepressiva läkemedel har också flerdubblats. Detta handlar om barn, hundratusentals. Det är en folkhälsofråga.

Nuläget är i sig fullständigt oacceptabelt, framför allt för individen som drabbas. Men det är också så att Sverige som land riskerar sin livskraft med en svagare och faktiskt olyckligare befolkning.

Hittills har politikens åtgärder bevisligen inte fungerat, och därför är min fråga: Vilka nya och framför allt konkreta åtgärder kommer regeringen att vidta för att vända utvecklingen?

Herr talman! Jag riktar min fråga till sjukvårdsministern.

Att utsätta barn för religiösa ritualer där man tar bort frisk hud kring könsorganet tycker jag är etiskt tvivelaktigt i sig. Men efter tisdagens interpellationsdebatt om icke-medicinska omskärelser undrar jag hur barnkonventionen kan förenas med regeringens i det här fallet något passiva hållning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Enligt barnkonventionen ska en stat vidta alla effektiva åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa. Detta efterlevs inte i dag.

Jag vill också beröra två invändningar mot ett förbud. Det ena gäller religionsfrihet. Friheten att utöva en viss religion, vilken som helst, innebär ju inte en frihet att få utföra ritualer på en annan människa. Det andra gäller påståendet att fler skulle fara illa vid ett förbud. Detta bygger på tron att vissa religiösa minoriteter skulle vara obenägna att följa svensk lag om ett förbud skulle införas. Det är både cyniskt och osäkert.

Jag vill vara uppriktig och säga att slutsatsen för mig är glasklar: Vi ska inte utföra förhudsritualer för barn inom svensk sjukvård. Därför är min fråga till statsrådet: Varför vill regeringen fortsätta att tillåta icke-medicinsk omskärelse för barn?

Fru talman! Det är glädjande att ännu ett steg i rätt riktning nu tas för public service. Det är naturligtvis ingen nyhet att mer och mer av mediekonsumtionen sker via internet, och eftersom public service har en närvaro där är det lika självklart att även innehållet på internet ska kunna granskas utifrån de villkor som ska gälla för en sådan offentligt finansierad medieaktör. Sverigedemokraterna är det parti som har lämnat in en dedikerad public service-motion, där vi har drivit frågan att mer av public services innehåll ska kunna granskas, specifikt på webbtjänsterna.

Man kan absolut ha förståelse för Vänsterpartiets invändning om att det aktuella förslaget inte går hela vägen. Rena textpublikationer ska enligt regeringen inte omfattas av innehållsvillkoren i fråga. Till detta finns praktiska anledningar - det skulle krävas ytterligare lagändringar - vilket även Vänsterpartiet själva noterar.

Men det positiva är att det finns en bred samsyn i frågan. När det i utredningsdirektiven inför det nya sändningstillståndet står att kommittén ska föreslå vilka författningsändringar och styrdokument som behövs för en fullständig och så långt som möjligt teknikneutral reglering av public service-uppdraget verkar förutsättningarna alltså vara mycket goda för att nå enighet. Detta är väldigt viktigt, för frågorna om allmänhetens förtroende för public service, bolagens saklighet och opartiskhet med mera är direkt kopplade till möjligheten att granska innehållet. Sedan tycker partierna uppenbarligen olika om hur väl public service-bolagen har lyckats hittills, men det är en debatt vi får ta en annan gång.

Just det här förslaget är i vilket fall som helst ett välkommet steg i rätt riktning. Och med tanke på att tillståndsperioden snart löper ut är det positivt att vi hinner implementera detta redan nu, även om det finns mer att göra.

Fru talman! Jag förstår logiken i resonemanget. Men jag tycker inte att det håller fullt ut.

Om det är ett problem att det är fler som undviker nyheter och väljer att titta på underhållning bör inte det primära fokuset vara på att erbjuda mer underhållning. Jag förstår resonemanget om att det blir något slags proxy för att sedan få en relation till public service. Där menar vi att det är nyhetsprogrammen, men inte bara Rapport och Aktuellt utan även de mer kreativa formaten, som vi ser faktiskt attraherar tittare och bygger relation. Det är där man har lyckats, och det är därför vi vill satsa mer på det. Vi ser inte samma sak med till exempel Drag Race eller programmen om hundar, som vi alltid gillar att lyfta fram som exempel på något som skulle kunna skötas privat. Det är det som är vårt resonemang.

Fru talman! Tack, ledamoten, för den stora äran att få ta det första replikskiftet i detta block!

Jag vill börja med att kommentera den första frågan angående förtroendet för public service och public services uppdrag. Vi håller med om att public service gör ett bra jobb när det gäller rapporteringen. till exempel i kris. Vi vill gärna att fokus ska hamna där, och det var det jag försökte lyfta fram i mitt anförande. Det är det som public service gör bäst. Det är där förtroendet byggs upp, och det är där relationen med tittarna byggs upp - inte med diverse underhållningsprogram som görs mycket bättre på annat håll.

Konkret när det gäller den sista frågan eftersträvar vi en public service, som jag sa i anförandet, med ett smalare och vassare uppdrag. Det är svaret på frågan, och motiveringen är att det enligt oss är det bästa sättet att bygga upp förtroende och en god relation till allmänheten.

Fru talman! Som har sagts flera gånger har det tillsatts en ny parlamentarisk kommitté som ska utreda och föreslå hur public service-bolagen ska regleras. Utredningen ska givetvis hantera många olika detaljfrågor, men jag vill fokusera på det som är viktigast för oss och det som av en slump har blivit allra mest uppmärksammat i den allmänna debatten.

Låt oss börja med det vassa uppdraget. Vi är flera partier som under en längre tid har tittat med längtande blick efter en sådan inriktning och formulering, och i utredningsdirektiven står nu att kommittén ska "föreslå hur innehållsuppdraget för public service ska utformas under nästa tillståndsperiod, med fokus på folkbildning och journalistik för hela landet".

Fokus på folkbildning och journalistik är precis vad som behövs. Kantar Sifos undersökningar visar att andelen som upplever att SVT ger trovärdiga nyheter minskar över tid. Det gäller också kunskapsförmedlingen. Detta är ju kärnuppdraget.

Vi har även en rykande färsk Demoskopundersökning som visar att väljare från i princip alla partier utom Vänsterpartiet och Miljöpartiet ställer sig negativa till att public service ägnar sig åt exempelvis nischade underhållningsprogram. Men alla partier vill såklart se att public service-avgiften går till nyhetsförmedling med mera.

Därutöver har vi, som också nämnts i ett tidigare anförande, en oroväckande trend vad gäller en nyhetsundvikande befolkning. Det är forskning från Reuters Institute som har lyft fram det här som en allvarlig trend. I Sverige bedöms andelen vara runt 32 procent.

Jag hoppas att alla förstår att det inte finns någon välvillig, god kraft som vill ha en befolkning som inte vill, orkar eller vågar bry sig om vad som händer i samhället. Det är ännu en uppenbar anledning till att verkligen fokusera på nyhetsjournalistiken.

Utöver allt detta finns även ett ideologiskt argument i grunden, nämligen att en aktör med en påtvingad och garanterad finansiering inte ska ägna sig åt allt möjligt som faller utanför kärnuppdraget eller som för den delen fullt ut tillgodoses av andra mediala aktörer som man kan betala för frivilligt.

Demoskopundersökningen som jag nyss nämnde visar även att det är en stor andel högersympatisörer som egentligen inte vill se något public service alls. Det här bör tolkas som ännu ett tecken på bristande förtroende som tyvärr återigen endast slår mot dem som inte röstar vänster.

Låt mig här påminna om de tidigare undersökningar som har gjorts gällande förtroende för public service sett till partisympati. Det är samma sak där - lägst förtroende på högersidan.

Visst kan en del av detta förklaras med att vissa partier kanske har en ideologisk skepsis till offentligt ägande. Men det gäller inte den grupp väljare som har allra lägst förtroende för public service, nämligen sverigedemokratiska sympatisörer.

Public service har alltså ett stort förtroende överlag. Det finns dock en diskrepans mellan höger- och vänsterväljare, och det är symtom på ett annat sorts problem, nämligen partiskhet.

Med anledning av detta har jag en väldigt stor förhoppning om att kommittén kommer att utforska transparensfrågan närmare. Förutom fokus på kärnuppdraget, som jag nämnde, är det vår uppfattning att transparens är en enkel väg till ökat förtroende. Behovet av ökad transparens gäller främst nyheter och samhällsprogram. Vilka ämnen man aktualiserar, vilka personer som man väljer ska medverka, vilka expertyttranden som inslaget förhåller sig till - allt detta har enorm påverkan på mottagarens upplevelse men också för opinionsbildningen. Därför är min förhoppning att de nya direktiven, direkt eller indirekt, kommer att leda till att public service-bolagens beslutsprocesser framgår tydligare.

Något ytterligare konkret som faktiskt skulle öka förtroendet i SD-gruppen är att återgå till ett sunt och mer värderingsneutralt speglingsuppdrag.

Fram till tillståndsperioden 2014-2019 framgick det att programutbudet ska spegla förhållanden i hela landet, vilket naturligtvis är rimligt sett till att nyheter och samhällsinformation ska vara relevanta för allmänheten oavsett var i Sverige man råkar bo.

Den dåvarande regeringen valde dock att utöka speglingsuppdragets omfattning genom att inkludera människors identitetsmarkörer som något slags relevant parameter. Som exempel i handlingarna lyfter man etnisk och kulturell bakgrund, religion, sexuell läggning, kön, könsidentitet och könsuttryck. Samtidigt med den förändringen införde man också ett krav på att programverksamheten i dess helhet ska bedrivas utifrån ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv.

Nu står det i utredningsdirektiven att kommittén ska "analysera om speglingsuppdraget är ändamålsenligt utformat och vid behov föreslå förändringar". Det här tycker vi är bra. Sverigedemokraterna har jobbat för detta, och vi är glada att det finns med.

Nu ser vi fram emot att följa kommitténs arbete, där Sverigedemokraterna kommer att verka för dessa goda värden med transparens, ökat förtroende med mera. Närmare i tid kan vi se fram emot att min partikollega kommer att redogöra för den filmpolitiska delen av detta betänkande.

Herr talman! Tack, statsministern, för svaret! Det var mycket intressanta reflektioner.

Mot bakgrund av det som nyss sades om att Rysslands krig mot Ukraina eventuellt kan vara ett referensprojekt för Kina och om att Kina går i en problematisk riktning - finns det några konkreta åtgärder som kan ha diskuterats, såsom planer på minskat beroende av kinesiska råvaror eller möjligtvis tvärtom, att man vill gå närmare Kina, för att undvika en fortsatt negativ utveckling? Oavsett hur det är kommer det sannerligen att finnas anledning att återkomma till ämnet.

Herr talman! Tack så mycket, statsministern, för ännu en intressant återrapport!

Jag vill fördjupa mig lite grann i det ämne som nämndes lite snabbt alldeles nyss, nämligen Kina. Förra veckan, tisdagen den 21 mars, möttes Vladimir Putin och Xi Jinping i Moskva. Faktum är dock att dessa två presidenter har träffats över 40 gånger det senaste decenniet. Det är naturligtvis särskilt bekymmersamt i dessa tider, för av allt att döma var det inte direkt någon uppläxning eller något allvarssamtal som Kina kom med. På video hör man ett kryptiskt adjö från Xi Jinping med orden: Det råder förändringar - förändringar som inte skådats på över hundra år, och vi är de som driver dessa tillsammans.

Detta, kombinerat med fullt tänkbara vapenaffärer med Ryssland och faktiska förslag om att lätta på de rådande sanktionerna, visar att Vladimir Putin och Xi Jinping inte bara har gemensamma fritidsintressen - deras politiska ambitioner är uppenbarligen inte heller helt utan likhet. Därför är det inte överraskande att Kina som ämne inte undkom rådsmötet som ägde rum bara några dagar senare.

Lettlands premiärminister beskrev Xi Jinpings möte med Vladimir Putin som ögonöppnande för Europa. Spaniens premiärminister meddelade att han kommer att flyga till Beijing den här veckan mot bakgrund av den utveckling man ser mellan Kina och Ryssland. Som jag förstod det uttryckte även statsministern viss oro över att Kina kan bistå Ryssland med krigsmateriel.

Min fråga blir därför vilka slutsatser man kan dra gällande utvecklingen av EU:s attityd till Kina, mer specifikt mot bakgrund av den senaste tidens händelser.

Fru talman! Som många före mig i den här kammaren och som säkert flera efter mig i dag vill jag ägna anförandet åt att tala om de ungas situation i vårt samhälle. Här finns såklart många saker att nämna.

Låt oss börja med MUCF:s senaste rapport om ungas ekonomiska utsatthet. Den visar att var tionde ung i åldern 20-25 år har en inkomst som ligger under gränsvärdet för vad som krävs för en skälig levnadsstandard. År 2020 var det sammantaget 134 500 unga som var ekonomiskt utsatta. Det motsvarar en stor svensk kommun helt befolkad av ekonomiskt utsatta unga. Den siffran ökar nu tillsammans med skuldsättningen.

Utöver det ekonomiska är det väldigt tydligt att den psykiska ohälsan nu utgör ett av de största och farligaste problemen hos unga i Sverige. Enligt Folkhälsomyndigheten handlar det om socioekonomi, skolstress med mera. Man kan också läsa om hur unga inte får vård i den utsträckning som behövs.

Till den här listan av potentiella anledningar vill jag lägga till den överlägset mest dominerande kulturportal som ungdomar har. Det är sociala medier i olika former. Där finns fullständigt skeva utseendeideal och ännu skevare ideal kring sex och samlevnad. Där finns ätstörningar, könsdysfori, självmordstankar med mera som tar mycket plats. Och detta är inte bara ämnen som diskuteras, utan det är ämnen som projiceras och får fäste.

Med det här vill jag säga att vi måste vara ärliga: Ungdomars utsatthet i dag har inte med kulturbidrag eller fritidsgårdarnas öppettider att göra. Det har att göra med en misslyckad skola, en misslyckad invandringspolitik, en svikande vård och slutligen en dekadens i samhället som tidigare generationer har banat väg för.

Därför ska man också vara ärlig med sina ambitioner. Man kan säga att kulturpolitiken kan ge barn och unga utvecklande upplevelser. Den kan absolut bidra till en meningsfull fritid, men den kan inte vara plåster på misslyckanden på andra politiska områden.

(Applåder)

I detta anförande instämde Runar Filper (SD).

Herr talman! Tack, statsministern, för återrapporteringen! Migrationen var bevisligen ett väldigt tungt ämne under det senaste rådsmötet. Det är naturligtvis förståeligt. Det är trots allt en ödesfråga för Europas folk, och utfallet av EU:s migrationspolitik får därför inte lämnas till vår tro och förhoppning. Det måste finnas en förutsägbarhet i vilka resultat vi kan uppnå med det här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 9-10 februari

Även om vissa delmoment står olösta är det mycket glädjande att man är överens om att man vill öka kontrollen över vilka som tar sig in i EU och att man verkar för att skicka tillbaka de migranter som inte har rätt att stanna. Rådsslutsatserna presenterar en rad konkreta åtgärder för att uppnå det här. Det är mycket bra. Men i slutsatserna konstateras det också att minskat tryck på EU:s yttre gränser kommer att uppnås genom vad man kallar för mutually beneficial partnerships, det vill säga ömsesidigt fördelaktiga samarbeten med utomstående länder.

Det är givetvis en god grund för det här arbetet, men sett till det kritiska läget bedömer jag risken vara stor att EU inte kommer att kunna presentera tillräckligt starka incitament för de utomeuropeiska länderna att agera på ett sätt som behövs för att åtgärda den rådande situationen.

Därför är min fråga: Är regeringen redo att förutom genom det samarbete som åsyftas i rådsslutsatserna verka för att ge ytterligare incitament till ursprungs- och transitländerna att förbättra sin hantering av migranter, genom exempelvis fler negativa konsekvenser?