Tobias Billström

Herr talman! Det humanitära läget i Gaza är allvarligt. Den palestinska civilbefolkningen genomgår ett mycket svårt lidande. Hamas bär ett stort ansvar för den humanitära situationen, men även Israel har ett ansvar.

Regeringen är djupt oroad över de humanitära konsekvenserna av den israeliska blockaden. Det är av yttersta vikt att fullt och obehindrat humanitärt tillträde säkerställs och att vatten, förnödenheter, bränsle och naturligtvis även mediciner och elektricitet skyndsamt och säkert släpps igenom.

Det är positivt att de humanitära transporterna med nödhjälp via Rafah har ökat. Behoven är enorma, och regeringen kommer att fortsatt betona vikten av fullt och obehindrat humanitärt tillträde till Gaza, inklusive sådana humanitära pauser som behövs för att säkerställa detta.

(Applåder)

Herr talman! Nej, det har regeringen inte alls möjlighet att göra. Denna fråga är delegerad till en enskild myndighet, och enskilda myndigheter i Sverige arbetar enskilt från regeringen. Regeringen har ingen möjlighet att gå in och styra annat än genom regleringsbrev, och regleringsbrev reglerar inte tilldelningen till enskilda partier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Det är också viktigt att skilja på al-Fatah och Hamas. Det är Hamas som har genomfört blodiga terrordåd, och det är Hamas som är ansvarigt för de grymheter som begicks den 7 oktober. Det kan vi varken lägga alFatah eller den palestinska myndigheten till last. Vi måste skilja på dessa organisationer och ytterst också det palestinska folket, som inte är skyldigt till Hamas grymheter.

Herr talman! Det är helt riktigt att svenskt bistånd till politiska partier främst går via partianknutna organisationer, PAO. Det är ett stöd som är tänkt att hjälpa till att bygga demokratiska partier runt om i världen. När det gäller al-Fatah har Socialdemokraternas PAO Olof Palmes Internationella Center haft ett projekt i år, och det är därifrån pengarna gått ut.

Det är alltid en fråga om att väga av. Sida arbetar dock efter principer om tilldelning av dessa pengar, så det landar i första hand på myndigheten att följa upp vad stödet används till.

Fru talman! Jag har tidigare i debatten talat om vikten av att undvika regional spridning av konflikten. Det finns ett stort behov av deeskalering i regionen likaväl som här hemma, där polariseringen är stor och motsättningarna ökar.

Ingen i Sverige ska behöva vara rädd för att leva ett judiskt liv i vårt land eller behöva gömma undan sin davidsstjärna av oro för sin egen säkerhet. Vi ser hur antisemitismen i Sverige ökar som en följd av utvecklingen i Israel. Regeringen beslutade därför tidigare i veckan om ett ökat stöd till judiska organisationers säkerhetsarbete.

Extremister som Hamas vill se och använda motsättningar i samhället mellan judar, muslimer, kristna eller andra grupper. De sprider antisemitism och desinformation om den svenska socialtjänsten och nyttjar koranbränningar för att provocera fram våldshandlingar.

Hoten mot Sverige är allvarliga och påverkar landets säkerhet. I förra veckan drabbades vi av ett fruktansvärt terroristdåd i Bryssel, som var riktat just mot svenskar, där två personer mördades och en skadades allvarligt.

Terrorismen är ett globalt problem med globala följdverkningar. Människoliv släcks alldeles för tidigt runt om i världen på grund av terrorister. Jag vill därför avslutningsvis, fru talman, tacka alla som har deltagit för den balanserade och viktiga debatt som vi har haft här i kammaren i dag.

(Applåder)

Den särskilda debatten var härmed avslutad.

Fru talman! När en sådan här konflikt hastigt kommer är världssamfundet väldigt sällan förberett. Det finns många, mycket jobbiga exempel på det. Det gäller inte minst de problem vi såg i Afrika på 90-talet. Rwanda är ett tydligt exempel på när världssamfundet inte tillräckligt snabbt insåg vad som egentligen höll på att hända.

Med detta sagt vill jag än en gång upprepa vikten av att stå upp för de multilaterala organisationer som Sverige är medlem av, till exempel FN, och att arbeta med EU som den viktigaste plattformen i det här sammanhanget. När EU talar med en röst är vi nämligen mycket starkare.

Vi ska naturligtvis också arbeta tillsammans med partner i regionen. Jag har själv haft mycket omfattande diskussioner och långa samtal om de här frågorna med flera kollegor i regionen vid de möten i både Oman och Alger som jag deltagit i. Det kommer regeringen att fortsätta göra.

(Applåder)

Fru talman! Den stående, klara centralpelaren i diskussionen är att Israel har en självklar rätt att försvara sig mot Hamas terrorism och mot den raketskjutning som alltjämt äger rum, medan vi står här i kammaren och debatterar.

Men självklart måste också den legitima responsen från Israel ske i enlighet med folkrätten och den internationella humanitära rätten. Därför arbetar Sverige tillsammans med såväl FN som EU och i de diplomatiska kontakter vi har med partner i arabvärlden för att åstadkomma precis det. Det kräver mycket diplomatiskt hantverk. Det är mycket svåra frågor och flera olika intressen vi står inför.

Det gläder mig ändå att den långsiktiga målsättningen om en tvåstatslösning finns kvar hos väldigt många partner. Det måste vara slutmålet, och det är kanske det som mitt i den här mycket dystra situationen bär upp ansträngningarna för att nå både det kortsiktiga och det långsiktiga målet.

Fru talman! Nej, vi glömmer inte Ukraina i den här diskussionen. Det gäller även behovet av att inte ha några dubbla standarder.

Jag delar Kerstin Lundgrens uppfattning att det behövs utökat humanitärt tillträde för att det humanitära stödet ska kunna levereras. Det är självklart. Sverige stöder aktivt både FN:s och EU:s ansträngningar för att etablera ett säkert och hållbart humanitärt tillträde.

Genom Sida stöder Sverige också bland annat Röda Korset och civilsamhällesorganisationer. Det stöd som de tillhandahåller går till de mest utsatta grupperna i det här läget, särskilt barn, och bidrar bland annat till socialt skydd, tillgång till mat, hälsa, psykosocialt stöd, vatten och sanitet. Det sista är inte minst viktigt med tanke på den situation som uppstått på grund av vattenbristen.

Fru talman! Jag delar Kerstin Lundgrens uppfattning att det är viktigt att se till att civilbefolkningen i Gaza nås av humanitärt stöd. Sverige deltar, inte minst inom EU, i arbetet med att verka för humanitärt tillträde till Gaza. Det är positivt att humanitära konvojer vid flera tillfällen har släppts in från Egypten den senaste veckan. Detta måste fortsätta, och det måste vidareutvecklas.

Vidare har FN lagt fram en nödappell för att svara upp mot de stora behoven av humanitärt stöd i Gaza. Sverige är en stor kärnstödgivare till flera FN-organ och till humanitära organisationer som verkar på plats. Sveriges kärnstöd gör det möjligt för humanitära aktörer att snabbt skala upp sitt arbete när en humanitär kris, såsom denna, plötsligt uppkommer. Genom Sida bidrar Sverige också med direkt humanitärt stöd till civilbefolkningen i Gaza.

Fru talman! Det är sant att det krävs två sidor för att fredsprocessen ska kunna fungera. Men jag hörde inte Håkan Svenneling tala om ansvaret för den palestinska myndigheten. De fredslösningar som har lagts fram under åren sedan Osloavtalet tecknades har inte bara handlat om vad israeliska politiker har gjort utan också om vad den palestinska myndigheten har gjort.

Regeringen är för att stödja den palestinska myndigheten i dess arbete. Men jag vill betona att en förutsättning för detta är att myndigheten tar avstånd från Hamas agerande. Det är viktigt att understryka. Det har inte skett på ett tillräckligt tydligt sätt. Men slutligen har president Abbas och den palestinska myndigheten fördömt dödandet av civila på båda sidor och uppmanat till frisläppande av gisslan. Detta framför Sverige också i officiella möten med myndigheten.

Den svenska regeringens inställning är som den har varit; vi förespråkar deeskalering, ett slut på våldet och naturligtvis att man återgår till förhandlingsbordet. Israel har rätt att försvara sig. Men det måste som sagt ske inom ramen för den internationella humanitära rätten.

Fru talman! Jag har hela tiden från regeringens sida varit mycket tydlig i beskeden vad gäller ansvaret. Israel har en självklar rätt att försvara sig mot Hamas terrorism och urskillningslösa raketbeskjutning, men lika självklart är det att Israels legitima respons måste ske i enlighet med folkrätten och särskilt den internationella humanitära rätten. Detta måste naturligtvis avgöras från fall till fall, och det var också det jag försökte få fram när jag diskuterade frågan i det inslag som Håkan Svenneling refererar till.

Vad som gäller just nu och framåt är att se till att parterna så långt som möjligt tar det ansvar de behöver ta för att undvika att skada civila. Som jag sa tidigare är direkta attacker mot civila och civil egendom inte tillåtna. Principerna om åtskillnad, proportionalitet och försiktighet måste alltid tillämpas.

Det är också förbjudet att använda civila som sköldar, vilket Hamas och andra terroristgrupper i Gaza gör.

Långsiktigt måste vi naturligtvis diskutera fredsprocessen och tvåstatslösningen, men det har jag redan redogjort för i mitt anförande.

Fru talman! Regeringen har genomgående uppmanat båda sidor att respektera den internationella humanitära rätten och inte minst att skydda den civila befolkningen. Enligt den humanitära rätten har Israel som ockupationsmakt därtill en skyldighet att säkerställa humanitärt tillträde och tillgodose civilbefolkningens humanitära försörjning, det vill säga att den har tillgång till mat, vatten, medicin och annat som är nödvändigt för dess överlevnad. Det förtar dock inte Hamas skyldigheter enligt den internationella humanitära rätten, inklusive när det gäller att inte försvåra humanitärt tillträde.

Den svenska regeringen överväger just nu vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas när det gäller det humanitära biståndet och kommer att återkomma till detta.

Fru talman! Jag kan också instämma i många av de saker som sades både här och i Morgan Johanssons första anförande. Israel har en självklar rätt att försvara sig mot Hamas terrorism och urskillningslösa raketbeskjutningar. Lika självklart är det att Israels legitima respons måste ske i enlighet med folkrätten och särskilt den internationella humanitära rätten, som syftar till att begränsa lidandet för civilbefolkningen och som alla parter till en konflikt måste följa. Det är naturligtvis också viktigt att man så långt som möjligt undviker att skada civila.

Regeringen gör just nu en genomgång av biståndet. Vi samarbetar också mycket med internationella partner. Vi kommer att komma tillbaka med ett besked i den här frågan.

Jag noterade inget i Morgan Johanssons anförande om vikten av att också betona hur förbjudet det är att använda civila som sköldar, vilket Hamas och andra terroristgrupper i Gaza gör, och vikten av att släppa den gisslan fri som Hamas olagligt har tagit. Morgan Johansson har dock tillfälle att göra det nu, så att den saken också står helt klar.

Fru talman! Regeringen har arbetat aktivt för att bistå svenskar i Israel och Palestina sedan Hamas terroristattacker inleddes. Vi har följt situationen timme för timme tillsammans med de andra nordiska länderna. Regeringen har under hela tiden planerat för olika scenarier och haft beredskap.

Hittills har Sverige genom assisterad utresa kunnat hjälpa 266 personer från Tel Aviv till Arlanda. Den absoluta merparten av dessa var svenskar. På de svenska flygen kunde även ett antal nordiska medborgare och enstaka andra europeiska medborgare erbjudas plats. Svenskar har på motsvarande sätt kunnat resa ut genom assisterade utresor som andra länder har tillhandahållit eller, i den mån det är tillgängligt, med reguljärflyg.

UD arbetar också med att i den mån det är möjligt bistå svenskar på Västbanken och i Gaza. Svenska myndigheter har dock mycket begränsade möjligheter att bistå svenskar i Gaza, och UD har haft en avrådan från alla resor till Gaza i nästan tio år.

Förutom den konsulära hanteringen av situationen i Israel och Palestina pågår även ett förberedelsearbete om krisen skulle förvärras och spridas i regionen, i synnerhet om sammanstötningarna mellan israeliska säkerhetsstyrkor i norra Israel och Hizbollahrörelsen och milisen i södra Libanon skulle eskalera. Med anledning av det försämrade säkerhetsläget har UD skärpt avrådan för Libanon och uppmanar svenskar som befinner sig i Libanon att lämna landet.

Fru talman! Riskerna för en regional upptrappning är betydande. I skuggan av vad som sker i Gaza har konfliktnivån och bosättarvåldet på Västbanken ökat sedan den 7 oktober. Detta är allvarligt och riskerar att destabilisera situationen ytterligare. Regeringen stöder EU:s och FN:s ansträngningar för att deeskalera situationen.

Under de senaste veckorna har jag rest i regionen och deltagit i både ett ministermöte mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd i Oman och ett nordisk-afrikanskt utrikesministermöte i Alger. Sverige är också en stor kärnstödsgivare till flera av de humanitära aktörerna på plats. Det är angeläget med ytterligare humanitärt stöd till Gaza, någonting som USA också har uppmanat alla länder till.

Det finns även ett pågående arbete mellan USA, Egypten, Israel, FN och andra regionala aktörer för att säkerställa att humanitärt stöd kan nå civilbefolkningen i Gaza utan att Hamas eller andra terroristgrupper kan dra nytta av detta.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg och Marie-Louise Hänel Sandström (båda M).

Fru talman! Den 7 oktober var en mörk dag, inte bara för Israel utan för oss alla. Aldrig i Israels historia har så många civila dödats som den 7 oktober. Familjer brändes ihjäl levande. Barn avrättades framför sina föräldrar. Hundratals unga människor mejades skoningslöst ned när de försökte fly över öppna fält från en festival. Omfattningen av grymheten i terrorgruppen Hamas attacker mot Israel är svår att ta in. Över 1 400 människor har dödats och 5 000 skadats i Israel. Därtill har över 200 civila, inklusive barn och äldre, tagits som gisslan och förts till Gaza. Bland dessa finns israeler, amerikaner, thailändare, italienare, britter och många fler.

Fru talman! I denna svåra stund måste vi hålla flera tankar i huvudet samtidigt. För det första har Israel en självklar rätt att försvara sig mot terrorism och den urskillningslösa raketbeskjutning som fortsatt pågår. Regeringen har reservationslöst fördömt terroristgruppen Hamas attacker. Vi har även krävt att gisslan friges villkorslöst.

Med detta sagt är rätten att försvara sig inte absolut. Israels legitima självförsvar måste ske i enlighet med folkrätten, inklusive den internationella humanitära rätten. Folkrätten och den internationella rätten gäller alla och alltid, oavsett geografisk kontext.

För det andra måste civila skyddas. Civila och civil infrastruktur får inte användas som måltavlor. Det betyder att Hamas och andra terroristgrupper i Gaza inte får gömma sig bakom oskyldiga och använda dessa som mänskliga sköldar. Det betyder också att Israel så långt som möjligt ska undvika att skada civila när de utövar rätten att försvara sig. Direkta attacker mot civila och civil egendom är inte tillåtna. Principen om åtskillnad mellan militära och civila mål, proportionalitet och försiktighet måste alltid tillämpas.

För det tredje är humanitärt tillträde fundamentalt. Ett stort ansvar för den humanitära katastrofen i Gaza vilar på Hamas, som styrt Gaza sedan 2007. Men vi måste skilja på terroristorganisationen Hamas, den palestinska myndigheten som styr på Västbanken och den palestinska civilbefolkningen. Det palestinska folket bär inte ansvar för Hamas terrorism.

Den palestinska civilbefolkningen genomgår ett mycket svårt lidande. Bilderna från Gaza är förfärande. Enligt uppgifter som framhållits av FN har över 6 000 dödats, varav 2 000 barn, och 15 000 skadats. Över 1 miljon människor är nu internflyktingar. Även om Hamas bär ett stort ansvar för den humanitära situationen i Gaza har även Israel ett ansvar.

Regeringen är djupt oroad av de humanitära konsekvenserna av den israeliska blockaden. Det är av yttersta vikt att humanitärt tillträde säkerställs och att vatten, förnödenheter, bränsle, mediciner och elektricitet släpps igenom. Regeringen stöder EU:s och FN:s ansträngningar att etablera en humanitär korridor och välkomnar att en del humanitär hjälp har släppts igenom i samråd med Israel i Rafah vid Gazas södra gräns mot Egypten. Men mycket mer behövs.

För det fjärde måste regional eskalering undvikas. Riskerna för en regional upptrappning är betydande, och en sådan skulle få än mer förödande konsekvenser. Det är viktigt med gemensamma diplomatiska ansträngningar, inklusive av regionala aktörer och FN, för att undvika ytterligare upptrappning med risk för ett fullskaligt regionalt krig och andra spridningseffekter i regionen. I detta har även EU en viktig roll.

För det femte bygger en hållbar fred på en tvåstatslösning. Vi får inte tappa vårt fokus på en framförhandlad tvåstatslösning där Israel och Palestina kan samexistera sida vid sida. Här ingår att stoppa återkommande våldscykler, hantera underliggande orsaker till konflikten och bidra till att öka förtroendet mellan israeler och palestinier. En förhandlad tvåstatslösning är och förblir den enda hållbara vägen mot fred.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg och Marie-Louise Hänel Sandström (båda M).

Fru talman! Förhållandet mellan klimatpolitiska frågor i vid bemärkelse och säkerhetspolitiska frågor blir allt viktigare.

Sverige kommer att fortsätta driva på för en ambitiös europeisk klimatpolitik, inte minst för att minska beroendet av ryska fossila bränslen. Med ny kärnkraft skapar man förutsättningar för att få ned utsläppen samtidigt som man ökar tillgången på ren el och minskar beroendet av rysk fossil energi.

Allt detta sammantaget är avgörande för klimatomställningen, och EU:s roll för att upprätthålla den globala ambitionsnivån för klimatomställningen är central. Det var just därför det svenska ordförandeskapet prioriterade att med hög ambitionsnivå ta vidare förhandlingarna om de delar av Fit for 55-paketet som kvarstår. Den prioriteringen kvarstår för oss även efter avslutat ordförandeskap.

Avslutningsvis vill jag påpeka att regeringen skulle välkomna sanktioner mot rysk gas, det som interpellationen handlar om. Frågan har dock inte väckts av andra medlemsstater i samband med sanktionsdiskussionerna i rådet även om jag har meddelat att Sverige skulle stödja ett sådant förslag.

Det finns naturligtvis också andra, mer effektiva sätt att stödja Ukraina. Sverige hör till de tio största bidragsgivarna till landet. Vi har hittills bidragit med stöd värt över 25 miljarder kronor, och vi har just lanserat en biståndsstrategi som är den enskilt mest omfattande någonsin samtidigt som vi för bara någon timme lanserade ytterligare ett militärt paket till Ukraina.

Ukraina blir nu vår största biståndsmottagare, och inom ramen för vårt stöd har Ukraina också fått några av våra mest avancerade vapensystem. Vi kommer att fortsätta vara en långsiktig partner till Ukraina och ge det humanitära, civila och militära stöd som landet behöver både nu och långsiktigt för att kunna bygga upp sitt land igen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tror att interpellanten och jag är överens på ett par punkter. Först och främst måste Europa öka omställningstakten från fossil energi till fossilfri energi. Tillgången till ren el är avgörande för klimatomställningen, samtidigt som det också minskar beroendet av rysk fossil energi. Med ny kärnkraft skapas förutsättningar för att minska utsläppen.

Det här gäller framför allt rysk fossil energi, men för att klara klimatomställningen och stärka den europeiska konkurrenskraften måste hela samhället ställa om till fossilfritt så snart som möjligt. Sverige har kommit förhållandevis långt i det arbetet, och vi är därför inte lika direkt drabbade av Rysslands agerande som andra. Men även vi drabbas både direkt och indirekt med höga energipriser.

För ett år sedan lanserade USA och Europeiska kommissionen ett nytt partnerskap för att snabbt minska Europas beroende av ryska fossila bränslen och påskynda Europas gröna omställning. Detta partnerskap har överträffat våra mål. Det har levererat mer än dubbelt så mycket amerikansk flytande naturgas till Europa jämfört med vad vi lovade i utgångsläget. Det är med andra ord en mycket stor framgång. Vi har noterat de betydande europeiska insatserna för att diversifiera energiförsörjningen och påskynda energiomställningen, vilket har bidragit till att begränsa effekterna av den globala energikrisen i Europa.

Svaret på frågan från interpellanten är att vi kommer att fortsätta att arbeta tillsammans för att främja energisäkerhet och hållbarhet i Europa genom att diversifiera källor, sänka energiförbrukningen och minska Europas beroende av fossila bränslen. Detta är regeringens politik.

Vi kommer också att fortsätta vår nära samordning för att stödja Ukrainas energisäkerhet genom landets vidare integration i den europeiska energimarknaden. Vi kommer vidare att fortsätta vårt samarbete för stabila och balanserade globala marknader och försörjningstrygghet, och vi kommer att påskynda övergången till ren energi globalt, bland annat genom insatser för att minska metanutsläppen inom energisektorn.

Slutligen, fru talman, vill jag notera att ursprunget för LNG-importen är svårt att avgöra. Det går inte att avgöra om den ryska andelen av LNG-importen till svenska hamnar är betydande. I de fall fartyg går direkt från rysk hamn till svensk hamn utan omlastning på vägen skulle gasens ursprung eventuellt kunna härledas till Ryssland. Det är dock inte säkert att gasen är helt rysk, även om den skeppas direkt från en rysk hamn till en svensk hamn.

LNG köps, liksom vanlig fossilgas, ofta genom så kallat take-or-pay-kontrakt. Vad innebär detta? Jo, om importören inte tar emot gasen måste den ändå betalas, och den ryske exportören kan då sälja gasen en gång till och således få betalt en gång till. Det nya priset kommer att vara högre än det som angavs i take-or-pay-kontraktet. Även om den ursprungliga importören vägrar att betala kommer den ryska exportören att tjäna på detta, och det vill vi undvika.

Fru talman! Regeringen har under Sveriges ordförandeskap i EU drivit på att EU ska öka pressen på Ryssland, inklusive genom sanktioner, samtidigt som vi har värnat enigheten inom EU. Under det svenska ordförandeskapet antogs två kraftfulla sanktionspaket. Rysslands viktigaste inkomstkälla råolja och andra petroleumprodukter är redan belagda med importförbud. Import av rysk kol och fasta fossila bränslen förbjöds för över ett år sedan.

Det senaste sanktionspaketet innehåller ytterligare ett steg för att förhindra Rysslands tillträde till EU:s energimarknad. Paketet innehåller ett förbud mot tillhandahållande av gaslagringskapacitet för ryska operatörer inom EU, och det omfattar också åtgärder som begränsar Rysslands tillgång till europeisk teknik och även motverkar att sanktionerna kringgås via tredjeland. På så sätt har vi strypt den ryska statens inkomster och krigsförmåga ytterligare.

Vi har nu de kraftfullaste och mest långtgående sanktionerna någonsin mot Ryssland, som innebär direkt minskade inkomster för den ryska statskassan. Men mer behöver göras. Och där tror jag att jag och interpellanten är överens. Efter ordförandeskapet har Sverige fortsatt att driva på för ytterligare sanktioner mot Ryssland. Vi förutsätter att kommissionen kommer att lägga fram ett förslag om detta under hösten.

En grundläggande princip för sanktionspolitiken är dock att sanktioner är som mest effektiva när de når brett internationellt stöd. Nationella åtgärder skulle ha marginell effekt på den ryska statens inkomster. Detta gäller än mer i fallet med kontrakt för flytande fossilgas. De löper över lång tid, och där saknas ofta förutsättningar för att avbryta dem.

Från svensk sida skulle vi, precis som jag sa tidigare i mitt inledande anförande, ställa oss bakom förslag som innebär EU-sanktioner mot rysk gas. Detta har jag även meddelat i rådet. Vi har även undersökt förutsättningarna för detta med andra medlemsstater. I nuläget verkar det inte vara aktuellt. Frågan blir därför hur vi kan utforma den sanktionslagstiftning som får störst effekt. Regeringens ambition och övertygelse är att lagstiftningen bäst tas fram tillsammans med Europeiska unionens övriga medlemsstater. Anledningen är enkel, nämligen att detta är ett gemensamt problem för hela EU. Och ett gemensamt problem kräver också gemensamma svar.

Vi vill undvika något annat, och det har inte minst Ukrainas regering själv varit tydlig med, nämligen att olika länder i Europa gör på helt olika sätt. Det är av den enkla anledningen att alla har egna lagstiftningar. I en sådan situation skulle möjligheterna för Ryssland att hitta olika kryphål i nationella lagstiftningar öka, och det är därför som det är så viktigt att hålla ihop.

Fru talman! Linus Lakso har frågat energi- och näringsminister Ebba Busch om hon och regeringen avser att verkställa riksdagens beslut om att stoppa importen av rysk fossilgas. Interpellationen har överlämnats till mig.

Som statsministern framförde i regeringsförklaringen är försvaret av Ukrainas frihet och suveränitet de kommande årens främsta utrikespolitiska uppgift. Regeringen fördömer gårdagens brutala angrepp mot en ukrainsk matvaruaffär i Charkivregionen. Enligt uppgifter från ukrainska myndigheter ska ett femtiotal människor ha mist livet.

Detta visar återigen på Rysslands hänsynslöshet. Attacker mot civila utgör krigsförbrytelser. Vi kommer att fortsätta att stödja Ukraina så länge som det krävs, och vi kommer att fortsätta att öka trycket på Ryssland.

Det är också därför som regeringen är drivande i EU-kretsen för att få till stånd så robusta och effektiva sanktioner som möjligt mot Ryssland i syfte att strypa den ryska statens inkomster och den ryska krigsförmågan.

Importen av rysk naturgas till EU har minskat dramatiskt det senaste året. EU har inte beslutat om att införa sanktioner mot rysk gas; dock innehåller det senaste sanktionspaketet ett förbud mot att tillhandahålla gaslagringsfaciliteter till ryska företag och individer.

Regler om certifiering av gaslagerägare har införts för att förhindra missbruk av de europeiska gaslagren. Sverige har inga nationella sanktioner utöver EU:s sanktioner. Sanktioner är mest effektiva när de beslutas gemensamt inom EU. Nästa steg är att höja ambitionsnivån ytterligare. Regeringen driver tydligt linjen i EU att det europeiska beroendet av rysk energi, inte minst fossil energi, snarast möjligt ska upphöra. Detta kan i sin tur förbättra förutsättningar för sanktioner även på detta område.

Utöver detta anser regeringen att EU bör anta sanktioner mot både rysk fossilgas och rysk kärnkraft. Vi diskuterar förutsättningarna med andra medlemsstater, och jag har även meddelat detta under diskussionerna i rådet.

Sanktionerna antas genom enhällighet, och även om regeringen anser att EU bör anta sanktioner mot rysk fossilgas har många andra medlemsstater en annan energimix och andra handelsflöden på energiområdet jämfört med Sverige. Vi måste vara lyhörda och ha förståelse för andra medlemsstaters situationer.

Frågan har inte väckts av andra medlemsstater i samband med sanktionsdiskussionerna i rådet, men jag har meddelat att Sverige skulle stödja ett sådant förslag. Det är viktigt att värna enigheten i EU och EU:s antagande av kraftfulla sanktioner mot Ryssland på andra områden, inte minst eftersom sanktionerna ofta antas i paket.

Regeringen driver således tydligt linjen att EU kontinuerligt ska öka trycket mot Ryssland. Vi fokuserar på de områden där vi tror vi kan få ett konkret resultat genom ett antagande. Vi arbetar kontinuerligt tillsammans med likasinnade i EU för att utforska hur ytterligare sanktionsåtgärder kan utformas.

Herr talman! Låt mig tacka interpellanten och övriga deltagare för debatten, som verkligen har visat att den feministiska utrikespolitiken var just en tom etikett som skapade mer problem än vad den löste.

Låt mig avsluta med att återigen lyfta fram regeringens konkreta syn på jämställdhetsfrågan, som vägleder oss i vårt arbete. I multilaterala forum som EU och FN står Sverige upp för ett starkt språk som framhåller vikten av jämställdhet. Där är inte minst SRHR en viktig skiljelinje där Sverige står enat mot de länder som vägrar att kompromissa vad gäller frågor som till exempel rätten till säker abort och tillgång till allsidig sexualundervisning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jämställdhet är även en djupt integrerad aspekt av utvecklingssamarbetet. Här är det viktigt att framhålla att jämställhet handlar om mer än bara rättigheter. Det är även en förutsättning för demokrati och ett verktyg för ekonomisk utveckling. Forskningen visar även, precis som har lyfts fram i debatten, att fredsavtal där kvinnor har varit en del av processen är mer hållbara över tid. Därför utgör jämställdhet en viktig fråga för Sverige i de flesta av våra bilaterala och regionala utvecklingsstrategier men även i globala tematiska strategier, som styr exempelvis Sidas verksamhet.

Herr talman! Det är genom detta konkreta arbete, inte genom etiketter, som Sverige stöder jämställdheten i världen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! När man lyssnar på den här debatten kan man inte undgå att ställa sig frågan om vi har läst samma rapport. En av EBA:s slutsatser är att etiketten feministisk utrikespolitik var just en etikett och inte en fråga om nytt innehåll. Innehållsmässigt var det alltså inte något nytt, då Sverige i decennier har arbetat för stärkt jämställdhet, precis som Magdalena Thuresson berättade här i talarstolen nyss.

Detta leder till en fråga till Eva Lindh, som visserligen inte har fler repliker, men ändå: Vad var det egentligen som de tackade för på seminariet? Var det etiketten, eller var det innehållet? Jag tror att de personer som ledamoten lyssnade på tackade oss för etiketten, och jag tror att de gjorde rätt i det.

Termen feministisk utrikespolitik har i många länder varit polariserande snarare än enande, och Sverige har behövt ägna tid och kraft åt att förklara vad den feministiska utrikespolitiken egentligen innebär snarare än att fokusera på konkreta insatser.

Här är våra närmaste grannländers inställning mycket talande. Trots att vi har väldigt lika syn på vikten av jämställdhet har de aldrig anammat konceptet feministisk utrikespolitik. Detta nämner inte Linnéa Wickman, men det är faktiskt tänkvärt. De har fokuserat på innehållet snarare än på etiketten. Jag ser därför inga risker, men däremot ser jag många möjligheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som jag framhöll redan i utrikesdeklarationen är varje individs lika värde, oavsett kön, ålder, sexuell läggning eller religion, en frihetsfråga som är prioriterad av regeringen. I förra veckan återupprepade jag detta i talarstolen i FN:s generalförsamling när jag höll Sveriges nationella anförande, och jag betonade särskilt kvinnors och flickors rätt till mänskliga rättigheter.

Med detta sagt och med hänsyn till interpellationsdebatten i dag i kammaren är EBA:s utvärdering ändå intressant. Rapporten drar bland annat slutsatser om hur man kan få utrikesförvaltningen att arbeta med politiskt prioriterade frågor, och detta är lärdomar som kan överföras till andra områden. Som sådan är studien ett välkommet bidrag för en utrikesminister som är mån om att nå resultat. Och det är jag.