Tobias Billström

Fru talman! Jag tackar interpellanten för interpellationen. Jag delar Ola Möllers oro. Regeringen ser med allvar på utvecklingen i Turkiet avseende respekten för mänskliga rättigheter, och det är välkänt att det är ett område som lider av brister.

För Sverige är det grundläggande att politiska fångar inte ska förekomma. Länder som Sverige och Turkiet som är medlemmar i den människorättsbaserade organisationen Europarådet måste följa de beslut som Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter fattar. Att Turkiet inte har gjort det i de aktuella fall som ligger till grund för interpellationen är allvarligt, och det är något som Sverige tillsammans med andra medlemmar i Europarådet påtalar återkommande vid möten i Europarådet.

Sveriges regering är tydlig på denna punkt. Vi uppmanar Turkiet att omedelbart släppa både Selahattin Demirtas och Osman Kavala. Detta är nödvändigt för att leva upp till Europarådets värderingar och gemensamma regler. Att Turkiet inte uppfyllt Europarådets krav är också något som återkommande har kritiserats av EU.

Det jag kan säga här tydligt och klart är att Sverige kommer att fortsätta vara en drivande kraft för att främja mänskliga rättigheter internationellt. Sverige har en mycket tydlig hållning till stöd för allas åtnjutande av mänskliga rättigheter.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tror att det är viktigt att understryka att den svenska ambassaden i Ankara och generalkonsulatet i Istanbul alltså är löpande engagerade i arbetet för mänskliga rättigheter och demokrati i Turkiet och att de samarbetar med civilsamhället. Sverige för en aktiv MR-politik gentemot Turkiet både i bilaterala kontakter och i internationella forum, och det kommer fortsatt att vara en hörnsten i vår ansats gällande landet - inte minst inom ramen för Turkiets EU-process.

En del av Ola Möllers fråga i interpellationen handlade just om EU:s relation till Turkiet. Turkiet är fortsatt ett kandidatland, och precis som andra kandidatländer granskas Turkiet av EU-kommissionen varje år. Fjolårets granskning är särskilt kritisk vad gäller just mänskliga rättigheter och det demokratiska styrelseskicket.

Som jag redan har nämnt och även påpekat i tidigare interpellationssvar här i kammaren kommer Sverige fortsatt att lyfta mänskliga rättigheter, inklusive etniska rättigheter - såsom kurdernas - och religiösa minoriteters situation. Sverige skulle stödja en återupptagen dialog mellan den turkiska staten och den kurdiska minoriteten i landet.

På Europeiska rådets möte i april i år diskuterades också Turkiet, och i fokus stod utvecklingen i landet och förutsättningarna för hur EU:s relationer med Turkiet ska se ut i framtiden. I de efterföljande slutsatserna slogs fast att EU är redo för fördjupade förbindelser med Turkiet. Framstegen är dock avhängiga Turkiets konstruktiva engagemang. Statsminister Ulf Kristersson var aktiv i rådsdiskussionen, och Sverige stod bakom rådsslutsatserna. För oss i regeringen är en positiv utveckling inom mänskliga rättigheter och demokrati i Turkiet av särskild vikt.

Fru talman! När det gäller det sista kan jag säga att allting kanske inte utspelar sig här i kammaren.

Sverige arbetar i flera internationella forum för att förmå Turkiet att öka sin respekt för de mänskliga rättigheterna. Jag berättade också i ett liknande interpellationssvar här i kammaren under våren att Sverige verkar i FN:s råd för mänskliga rättigheter för att Turkiet ska anta en diskrimineringslagstiftning som omfattar sexuell läggning och könsidentitet som diskrimineringsgrunder. Senast i mars i år uppmanade också EU Turkiet att respektera landets skyldigheter enligt folkrätten, inklusive mänskliga rättigheter, i ett anförande som även Sverige stod bakom i FN:s råd för mänskliga rättigheter.

Det faktum att allting inte återfinns i kammarens protokoll - även om just det där interpellationssvaret faktiskt gör det - innebär alltså inte att det inte finns en helhetsbild i det här sammanhanget. Dessutom framför regeringen även budskapen direkt till företrädare i Turkiet samt agerar lokalt i Ankara och Istanbul. Sida, Svenska institutet och våra utlandsmyndigheter arbetar på plats i Turkiet för att stärka respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer samt för att förbättra förutsättningarna för ett mer jämställt samhälle.

(Applåder)

Fru talman! har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att Turkiet ska följa och implementera beslutet från Europadomstolen för mänskliga rättigheter gällande frigivningen av Selahattin Demirtas. Vidare har han frågat om jag och regeringen anser att Turkiet uppfyller demokratikraven för att inleda förhandlingar om eventuellt medlemskap i EU.

För fyra månader sedan svarade jag på en interpellation av en annan interpellant om stärkande av demokrati och mänskliga rättigheter i Turkiet (interpellation 2023/24:680). Den interpellationen handlade delvis om Selahattin Demirtas, och frågeställningen var snarlik dagens.

I EU-kommissionens årliga utvärdering av de framsteg som gjorts på vägen mot EU-medlemskap för Turkiet ägnas mycket uppmärksamhet åt de frågor som interpellanten Ola Möller nämner i sin interpellation. I den utvärdering som görs av vart och ett av EU:s kandidat- och partnerländer beskrivs de uppmärksammade fallen i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna utförligt, inklusive de långa processer som pågår för att få Turkiet att frige Selahattin Demirtas. När frågan har kommit upp i Europarådets mellanstatliga format, ministerkommittén, har Sverige som medlem konsekvent ställt sig bakom uppmaningarna till Turkiet att respektera Europadomstolens domar och frige både Selahattin Demirtas och Osman Kavala. Det är allvarligt att Turkiet inte har verkställt dessa domar.

Frågan kommer att återupptas till hösten, då Turkiet väntas offentliggöra domskälen och då Europadomstolen kommer att granska domen. Sverige anser att det turkiska agerandet är helt oacceptabelt och fortsätter att driva på för en omedelbar frigivning. Det faktum att Turkiet inte har följt Europadomstolens beslut i fallen Kavala och Demirtas tas också upp i den framåtblickande rapport om Turkietrelationen som EU-kommissionen och EU:s utrikestjänst tog fram på uppdrag av Europeiska rådet i november 2023.

Vidare upprepade EU-kommissionen i den senaste utvärderingen av Turkiet från 2023 bland annat sin allvarliga oro över den fortsatta tillbakagången inom områdena demokrati, rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter i Turkiet. Denna situation beskrivs även utförligt av olika icke-statliga organisationer, exempelvis Amnesty och Human Rights Watch.

Sverige delar bedömningen från såväl EU-kommissionen som EU:s utrikestjänst. Vi tillmäter situationen för de mänskliga rättigheterna stor vikt i synen på alla EU-kandidatländer, inklusive Turkiet.

Jag vill betona att Sverige kommer att fortsätta att verka för en mer demokratisk utveckling i Turkiet där mänskliga rättigheter fullt ut respekteras. Detta gäller särskilt situationen för politiker, journalister, personer som tillhör minoriteter, människorättsförsvarare och hbtqi-personer.

Fru talman! Jag tackar så mycket för interpellationen!

Desinformation är en komplex utmaning som Sverige delar med många likasinnade länder. Arbetet med att förebygga och motverka spridning av vilseledande information om Sverige i utlandet är högt prioriterat för den här regeringen. De politiska och diplomatiska kontakterna, inte minst i länder där bilden av Sverige har utmanats, har varit mycket intensiva och har enligt min uppfattning varit viktiga. Varje sådan kontakt som genomförs på ett positivt sätt är en byggsten som sätts i det bygge som vi kallar Sverigebilden och som handlar om våra i grunden mycket goda relationer med omvärlden.

Det leder därför tanken fel att tro att bilden av Sverige skulle vara stadd i stor förändring. Bilden av Sverige är i grunden stabil, och den är positiv i stora delar av världen.

Det innebär dock inte att vi inte har påverkats på kort sikt av de påverkanskampanjer som har riktats mot Sverige. De har haft direkta både säkerhetsmässiga och utrikespolitiska konsekvenser. För att anpassa oss till vår nya verklighet där desinformation har blivit ett verktyg som strategiskt används av aktörer som av olika anledningar vill skada Sverige och svenska intressen har regeringen växlat upp arbetet med att främja Sverige i utlandet. Målet är en ökad kännedom om och en faktabaserad och positiv bild av Sverige.

Når vi framgångar i detta arbete - och det är jag övertygad om att vi kommer att göra - kommer detta att öka genomslaget för svenska intressen. Det kommer att stärka svenska företags konkurrenskraft, och det kommer dessutom att skapa motståndskraft i utlandet mot desinformation om Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! I tider av desinformations- och påverkanskampanjer är det viktigt att inte glömma vår utgångspunkt: Sveriges anseende i världen är generellt mycket gott, och varumärket Sverige står sig mycket starkt internationellt.

Jag får det bekräftat under mina många resor och kontakter. Sveriges starka anseende framgår även av oberoende undersökningar och av Svenska institutets analyser. Den senaste internationella studien om länders attraktionskraft, som kallas Nation Brands Index, visar till exempel att Sveriges attraktionskraft ökar i länder som Storbritannien, USA och Japan. När det gäller uppfattningar om hur olika länder bidrar till fred och säkerhet rankas Sverige på tredje plats av 50 länder. Det är inget dåligt betyg.

Studier visar också att det finns motståndskraft mot desinformation inom Sverige. Personer i utlandet som har en stark Sverigebild och egna erfarenheter av Sverige tenderar att ha en fortsatt positiv uppfattning trots att de till exempel har tagit del av påverkanskampanjer eller negativ rapportering om Sverige.

Detta understryker vikten av att vi kontinuerligt kommunicerar om Sverige, de värden Sverige står för och vad Sverige har att erbjuda. Sverige ska vara ett attraktivt land att besöka, att investera i och för internationella talanger att arbeta i.

Jag sa tidigare, och ser ett behov av att repetera det, att studier också visar en försämring av hur Sverige uppfattas i länder som Saudiarabien, Iran och Turkiet. Enligt Svenska institutets analyser är detta dock bara delvis en effekt av koranbränningarna och den så kallade LVU-kampanjen, det vill säga den desinformationskampanj som säger att svensk socialtjänst omhändertar muslimska barn utan rättsligt stöd.

En annan förklaring är, också enligt SI:s analys, den generellt negativa inställningen till väst och liberala sekulära värderingar hos vissa grupper i dessa länder. Det är en utmaning inte bara för Sverige utan även för en rad andra likasinnade demokratiska länder, liksom för EU. Sverige deltar också i ett flertal internationella nätverk och har ett nära samarbete med sina nordiska grannar och EU i dessa frågor.

Enligt Svenska institutet ska genomslaget för LVU-kampanjen och koranbränningarna även ses i ljuset av Sveriges process mot ett Natomedlemskap och ökade geopolitiska spänningar i och med Rysslands aggressionskrig mot Ukraina.

Det finns aktörer som vill skada Sverige och svenska intressen. Kriget mellan Israel och Hamas har skapat ytterligare ett mycket spänt och polariserat läge.

I allt detta är Sverigefrämjandet ett långsiktigt arbete. Det finns inga enkla eller snabba genvägar. Våra verktyg är diplomatiska kontakter, bilaterala samarbeten och strategisk och faktabaserad information och kommunikation. Det inkluderar också en bredd av aktörer, inklusive myndigheter och näringsliv.

Sverige driver sedan länge en aktiv utrikespolitik, inklusive i länder där vi nu ser en försämring av hur Sverige uppfattas. Det är centralt för att upprätthålla tillit och förtroende. Mina regeringskollegor och jag arbetar tillsammans med hela utrikesförvaltningen mycket intensivt för att bygga vidare på våra i grunden mycket goda relationer med omvärlden.

Fru talman! Just det vill jag också upprepa: "Att sprida desinformation är djupt ovarsamt om vårt land." Det gäller oavsett om det är en svensk eller utländsk aktör som sprider informationen.

Som utrikesminister i regeringen är det mitt ansvar att se till att utrikesförvaltningen bidrar till att vidta lämpliga motåtgärder om en utländsk statlig aktör sprider eller bidrar till att förstärka vilseledande information eller information om Sverige och vars agerande får konsekvenser för Sveriges säkerhetspolitiska och andra utrikespolitiska intressen. Men det ligger inte inom mitt ansvarsområde som utrikesminister att närmare kommentera svenska aktörers eventuella spridande av desinformation.

Det ligger i utrikesförvaltningens uppdrag, inte minst genom våra drygt 100 utlandsmyndigheter, att bygga långsiktiga relationer och att främja en positiv och faktabaserad bild av Sverige i utlandet. På samma sätt gäller att utrikesförvaltningen ska motverka en negativ, falsk eller vilseledande bild av Sverige i utlandet. Det gäller oavsett vad denna bild grundar sig i, hur den sprids och av vem.

Det Sverigefrämjande arbetet är viktigt av flera olika orsaker. Sverigebilden påverkar Sveriges möjlighet att få genomslag för vår diplomati och utrikespolitik. Den påverkar också svenska företags möjligheter att göra affärer i utlandet och svenskars möjligheter att resa och röra sig fritt.

Under det senaste året har vi påmints om betydelsen av Sverigebilden också när det gäller vår säkerhet. Konsekvenserna av och kostnaderna för de påverkanskampanjer som riktats mot Sverige är avsevärda. Den höjda hotnivån när det gäller terrorism, terrordådet i Bryssel i höstas och attackerna mot Sveriges ambassad i Bagdad förra sommaren är några prominenta exempel.

Situationen har också gett oss ytterligare ett skäl för att växla upp arbetet för att främja bilden av Sverige i utlandet. Målet är ökad kännedom om och en faktabaserad och positiv bild av Sverige, för att skapa ännu bättre förutsättningar för att driva svenska intressen och öka svensk konkurrenskraft.

Sverigefrämjandet bidrar också till att stärka och skapa motståndskraft. Vi vet att den som har en faktabaserad och positiv bild av Sverige är mindre benägen att tro på vilseledande information och desinformation om Sverige.

Vi har även sett ett behov av att modernisera hur vi arbetar tillsammans med svenskt näringsliv, akademin, civilsamhället och myndigheter. Det är aktörer och ibland partner som vi vet både påverkar och påverkas av Sverigebilden på olika sätt.

Tidigare i vår gav regeringen Svenska institutet i uppdrag att inrätta och samordna en Team Sweden-grupp, vars uppgift är att skapa ett positivt intresse och förtroende för Sverige i utlandet. Arbetet i gruppen ska ske i nära dialog med berörda myndigheter samt lärosäten, organisationer och representanter för det svenska näringslivet.

Bilden av Sverige är, som jag ser det, ett gemensamt ansvar.

Fru talman! Tomas Eneroth har frågat mig om jag har mottagit information som styrker påståenden om att svensk desinformation spridd utomlands skadat Sverigebilden samt vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att förhindra att svenska så kallade trollkonton sprider desinformation på ett sätt som skadar Sverige.

Påverkanskampanjer riktade mot Sverige och svenska intressen är vår nya verklighet. Det är tydligt att otillbörlig informationspåverkan och desinformation har blivit ett verktyg och tillvägagångssätt som strategiskt används av aktörer som av olika anledningar vill skada Sverige, svenska intressen och bilden av Sverige i utlandet. Arbetet med att förebygga och motverka spridning av vilseledande information om Sverige är prioriterat för denna regering.

Det kan vara lätt att få uppfattningen att bilden av Sverige i utlandet är under stor förändring. All erfarenhet visar dock att personers och gruppers uppfattningar om ett land vanligtvis förändras mycket långsamt. Den senaste internationella mätningen av länders attraktionskraft bekräftar att bilden av Sverige i merparten av världen är fortsatt stabil, och god. Detta är viktigt att ta fasta på.

Studier visar dock en försämring av hur Sverige uppfattas i länder som Saudiarabien, Iran och Turkiet. Enligt Svenska institutets analys är detta bara delvis en effekt av desinformation och påverkanskampanjer, såsom LVU-kampanjen, som riktats mot Sverige på senare år. En annan förklaring är, enligt myndighetens analys, den generellt negativa inställningen till väst och liberala sekulära värderingar hos vissa grupper i dessa länder. Det är alltså en utmaning inte bara för Sverige utan även för en rad andra likasinnade demokratiska länder liksom för EU. Sverige deltar i ett flertal internationella nätverk och har ett nära samarbete med våra nordiska grannar och EU i dessa frågor.

Inom Regeringskansliet ansvarar Utrikesdepartementet för arbetet med att främja en faktabaserad och positiv Sverigebild i utlandet. Utrikesdepartementet ansvarar också för arbetet mot otillbörlig informationspåverkan och desinformation inom ramen för utrikes- och säkerhetspolitiken. Påverkanskampanjer som riktas mot Sverige har ofta kopplingar till statliga och icke-statliga aktörer utanför Sverige, och deras agerande får konsekvenser för Sveriges säkerhetspolitiska och andra utrikespolitiska intressen, direkt eller indirekt.

I dagens alltmer sammankopplade värld leder det tanken fel att tala om desinformation inom och utanför Sverige. Gränser existerar inte för desinformation och påverkanskampanjer. Personer och grupper i Sverige sprider och påverkas av vad utländska aktörer skriver och säger om vårt land och vice versa. Att sprida desinformation är djupt ovarsamt mot vårt land. Regeringen har under de senaste årens påverkanskampanjer mot Sverige tydligt markerat allvaret i detta.

Fru talman! Jag tackar interpellanten för interpellationen. Hur den dystra utvecklingen i den israelisk-palestinska konflikten ska vändas är en fråga som inte har något enkelt svar. I grunden handlar det om att man på israelisk och palestinsk sida måste komma till insikt om att en framförhandlad tvåstatslösning är den enda hållbara lösningen, att den ligger i både Israels och Palestinas intresse och att alternativet, det vill säga fortsatt våld och konflikt, inte tjänar någons intressen.

Därför är det positivt att samtalet mellan parterna om USA:s färdplan har återupptagits och att Israel ska ha accepterat det senaste förslaget. Bollen ligger nu, som nämnts, hos Hamas. En humanitär vapenvila i Gaza är också en förutsättning för att deeskalera situationen mellan Israel och Hizbollah såväl som för att få en mer varaktig avspänning i regionen i stort.

Regeringen tror stort på vikten av diplomatiskt engagemang och arbetet för att nå en fredlig lösning. Sverige och EU, liksom det internationella samfundet i stort, behöver hålla fast vid en tydligt folkrättsbaserad politik som grund för fortsatta ansträngningar i förhållande till bägge parter. Israeler och palestinier har lika rätt att leva i fred och säkerhet och att åtnjuta mänskliga rättigheter. Detta är en viktig och betydelsefull fråga som enligt min uppfattning inte kan upprepas tillräckligt många gånger.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Kriget i Gaza efter terroristorganisationen Hamas fruktansvärda terroristattacker mot Israel för snart ett år sedan har lett till ofattbara konsekvenser för civilbefolkningen och har även orsakat en ökad spänningsnivå i hela regionen med risk för en större konflikt. Regeringen ser med mycket stor oro på den tilltagande eskaleringen både mellan Israel och Hizbollah och mellan Israel och Hamas liksom på de ökande spänningarna mellan Israel och Iran. Regeringen uppmanar alla sidor att visa återhållsamhet. Med gemensamma diplomatiska ansträngningar kan vi motverka fortsatt upptrappning och ytterligare spridningseffekter i regionen.

Regeringen anser att det är viktigt att stödja väl avvägda initiativ som kan lugna situationen och minska polariseringen. Arbetet med att förmå parterna i Gazakriget att acceptera och genomföra den plan som har presenterats av USA och som inkluderar en omedelbar humanitär vapenvila, ökat tillträde för humanitär hjälp och frigivande av gisslan måste fortsätta. Detta har jag framfört direkt till både Israels och Palestinas utrikesministrar såväl som i samtal med andra regionala aktörer. Gårdagens besked att Israel sägs acceptera medlarnas senaste förslag om vapenvila är givetvis glädjande. Det är nu upp till Hamas att godta förslaget, så att stridigheterna upphör, gisslan släpps och den katastrofala humanitära utvecklingen kan vändas.

Samtidigt behöver vi se bortom det akuta krisläget och vidta åtgärder som kan leda till en genuin fredsprocess. Här ingår att stoppa återkommande våldscykler, hantera underliggande orsaker till konflikten och bidra till att öka förtroendet mellan israeler och palestinier. Hamas, som sedan drygt 20 år tillbaka är listat som en terroristorganisation av EU, måste upphöra med sina våldshandlingar. Regeringen stöder och deltar aktivt i det arbete för ytterligare restriktiva åtgärder mot Hamas som pågår i bland annat EU:s medlemsländer. Exempelvis har EU fattat flera beslut om sanktioner mot ledande företrädare för Hamas, och man har inrättat en särskild sanktionsregim efter den 7 oktober förra året för att på ett mer effektivt sätt kunna begränsa terroristorganisationens finansiering.

Samtliga palestinska grupper som vill spela en roll i ett framtida Palestina måste - som den palestinska myndigheten har gjort - ta avstånd från våld och terrorism, erkänna Israels rätt att existera och hålla fast vid de avtal som på palestinsk sida har ingåtts med Israel. Israel måste å sin sida stå fast vid tvåstatslösningen och upphöra med sin bosättarpolitik, som strider mot folkrätten, undergräver tvåstatslösningen och bidrar till en förhöjd konfliktnivå.

Påståendet att regeringen inte vidtar åtgärder i de här avseendena stämmer inte. Sverige har bland annat - jag tittar på den lista som finns - varit tydligt med sina krav på respekt för den internationella humanitära rätten. Vi har krävt att Israel ska respektera och följa besluten från Internationella domstolen. Det gäller de beslut om provisoriska åtgärder som domstolen fattat i år i Sydafrikas mål mot Israel. Domstolen har dock inte avgjort det målet i sak.

Vi har också aktivt verkat för listning av extremistiska bosättare inom ramen för EU:s sanktionsregim. Vi har givit stöd till ett associeringsråd mellan EU och Israel för att förmedla tydliga budskap. Vi har även framfört tydliga budskap till den israeliska regeringen om våra krav på respekt för internationell humanitär rätt samt humanitärt tillträde och om den humanitära situationen i Gaza, liksom uttryckt vår oro över offensiven i Gaza. Vi har tillsammans med det internationella samfundet och EU öppet krävt att Israel ska avbryta offensiven i Rafah i ljuset av dess humanitära konsekvenser. Vi har tillsammans med det internationella samfundet och EU gett ett tydligt stöd till den vägkarta för vapenvila och hållbar fred som har presenterats av USA och "endorserats" av FN:s säkerhetsråd.

Allt det här är naturligtvis viktiga åtgärder, fru talman. Det är inte tillräckligt - vi behöver fortsätta att hålla trycket uppe. Men den som säger att regeringen inte är aktiv i den här frågan talar inte sanning.

Fru talman! Jag vill tacka deltagarna för deras frågor i debatten.

Palestina har sedan 2012 status som observatörsstat i FN. Resolutionen från den 10 maj innebär att Palestina får vissa utökade rättigheter som observatör i FN. Exempelvis kommer Palestina nu att placeras bland medlemsstaterna vid FN-möten, i alfabetisk ordning. Palestina får också rätt att göra uttalanden å en grupps vägnar i FN, rätt att presentera ändringsförslag till resolutioner och rätt att ansluta sig som medförslagsställare. Palestina har fortsatt inte rätt att rösta i generalförsamlingen och kan inte kandidera till FN-organ. Allt detta sammantaget visar att resolutionen således främst handlar om proceduraspekter rörande Palestinas deltagande i FN.

Som jag lyfte i mitt första inlägg anser regeringen att stegen mot Palestinas fulla medlemskap i FN inte bara ska vara symboliska utan ska vara en del av en politisk process som kan leda till en tvåstatslösning, där Israel och Palestina kan samexistera i fred och säkerhet. Då resolutionen inte tillräckligt tydligt reflekterade nödvändigheten av en framförhandlad tvåstatslösning valde Sverige, i likhet med flera andra likasinnade länder, att avstå.

Jag vill understryka att Sveriges erkännande av Palestina och stödet för en tvåstatslösning inte förändrats av vår röst om den här resolutionen. Regeringens syn på och förhållningssätt till det beslut som den dåvarande socialdemokratiska regeringen fattade 2014 har jag redogjort för tidigare i den här kammaren, vilket interpellanten Ola Möller också berörde i sitt inlägg. Omröstningen i generalförsamlingen handlade inte om detta utan snarare om i vilken ordning stegen bör tas för att nå en tvåstatslösning.

Resolutionen från den 10 maj lades fram för generalförsamlingen mot bakgrund av USA:s veto den 18 april mot en säkerhetsrådsresolution om fullvärdigt palestinskt medlemskap i FN. Jag kan konstatera att generalförsamlingsresolutionen från den 10 maj innehöll en uppmaning till säkerhetsrådet, där frågan först ska behandlas, att behandla frågan igen. Det är dock en grundförutsättning att det finns stöd i FN:s säkerhetsråd för dels en tvåstatslösning, dels ett fullvärdigt palestinskt medlemskap i FN.

Några av frågeställarna har också undrat över regeringens bredare politik på detta område. Låt mig först och främst understryka nödvändigheten av en omedelbar vapenvila. Europeiska rådet och FN:s säkerhetsråd har länge varit tydliga när det gäller detta, och det har även Sverige varit, givet den fruktansvärda situationen i Gaza, som flera av deltagarna i interpellationsdebatten har berört.

Sverige stöder de ansträngningar som under de senaste månaderna har gjorts av medlarna - USA, Egypten och Qatar - för att nå fram till en vapenvila och har uppmanat parterna att godkänna det förslag som president Biden presenterade den 31 maj. Det innebär en fullständig vapenvila i en första fas på sex veckor, som ska övergå i en överenskommelse om permanent vapenvila i en andra fas. Frigivandet av gisslan, israeliskt tillbakadragande och återuppbyggnaden av Gaza är också centrala komponenter i detta förslag.

Om förslaget godkänns av alla parter ger det förhoppningar om att ett slut på kriget i Gaza ska kunna nås. Det är viktigt att förutsättningarna för den palestinska myndigheten att återta styret i Gaza säkerställs. Detta är en fråga som behöver klargöras inom ramen för fortsatta förhandlingar. Varken fortsatt israelisk ockupation av Gaza eller fortsatt Hamasstyre är ett hållbart alternativ. Det långsiktiga målet måste vara, och är för regeringen, att inom ramen för en trovärdig process mot en framförhandlad tvåstatslösning uppnå detta mellan Israel och Palestina.

Fru talman! Ola Möller har frågat mig hur jag menar att Sveriges nedlagda röst vid omröstningen i FN:s generalförsamling, om huruvida Palestina skulle ges fullvärdigt medlemskap i organisationen, gynnar en tvåstatslösning.

Som Möller framhåller avstod Sverige i omröstningen den 10 maj 2024, som främst handlade om utökad observatörsstatus och proceduraspekter rörande Palestinas status i FN. Detta var i likhet med likasinnade länder såsom Finland, Nederländerna och Kanada.

För att en grund för hållbar fred mellan Israel och Palestina ska läggas krävs en förhandlad tvåstatslösning. Detta reflekterades tyvärr inte tillräckligt tydligt i generalförsamlingens resolution. Regeringen anser att stegen mot Palestinas fulla medlemskap i FN inte bara ska vara symboliska utan vara en del av en tvåstatslösning, där Israel och Palestina kan samexistera i fred och säkerhet. En förhandlad tvåstatslösning, med fast förankring i folkrätten, med Jerusalem som huvudstad för båda stater, är och förblir den enda hållbara vägen mot fred och säkerhet i hela regionen.

Utvecklingen i Gaza efter terroristorganisationen Hamas fruktansvärda terroristattacker mot Israel för snart ett år sedan har lett till ofattbara konsekvenser för civilbefolkningen. Regeringen stödjer de initiativ som tas för att förmå parterna att acceptera och genomföra den fredsplan som presenterats av USA, inklusive en omedelbar humanitär vapenvila och frigivande av gisslan. Detta skulle också bidra till att minska de regionala spänningarna samt möjliggöra utökad och mer säker distribution av humanitär hjälp till de behövande i Gaza.

Herr talman! Jag säger precis som jag har sagt i de tidigare replikskiftena: Det är inte så att personal från de amerikanska styrkorna är straffria. De omfattas av båda ländernas strafflagstiftning.

Sverige kommer att ta tillbaka domsrätten i fall som vi anser är av särskild betydelse för oss. Men det vore mig fjärran att här, som representant för regeringen, börja göra en lista på vilka fall som det kan handla om.

Emma Berginger måste ändå vara med på att det inte bara kan handla om en avgränsning till sexualbrott. Vi skulle kunna diskutera frågor som har att göra med rattfylla - ett allvarligt brott i det här landet. Vi skulle kunna diskutera mord eller stöld. Vi skulle kunna göra en väldigt lång lista. Men frågan är: Är det upp till oss i den här kammaren, sett till maktdelningsprinciper och förhållandet mellan regering och domstolar, att göra ett sådant urval? Tjänar det verkligen våra intressen att börja göra den typen av listor? Det ställer jag mig mycket skeptisk till.

Därför är det helt riktigt att, som regeringen har gjort, inte välja att definiera detta utan i stället säga att vi kommer att återta domsrätten när vi anser att det finns skäl för detta. Det är upp till regeringen att inför riksdagen svara för de fallen. Det är naturligtvis rimligt att regeringen hålls ansvarig för detta i ett senare skede, men inte att vi på förhand börjar definiera vilka de fallen faktiskt kommer att vara.

Herr talman! Vi ska ju inte överlämna gåvor eller någonting annat i kammaren, men utrikesdeklarationen måste väl ändå utgöra ett undantag. Emma Berginger får den av mig så att hon kan studera de delar som handlar om kärnvapen extra noga.

(Applåder)

Herr talman! Jag vet inte hur mycket tydligare man kan bli. I den extra utrikesdeklaration jag avgav i kammaren den 20 mars i år med anledning av Sveriges medlemskap i Nato står på sidorna 8 och 9: "Sverige står bakom Natos strategiska avskräckning, och ska fortsatt vara en stark röst för rustningskontroll, nedrustning och icke-spridning. Sveriges arbete för att reducera risken att kärnvapen används ska stärkas i en tid av starka spänningar. Sverige ansökte med brett stöd i riksdagen om medlemskap i Nato utan förbehåll. Denna hållning står fast, men det finns på samma sätt som i övriga nordiska länder inte skäl att ha kärnvapen, eller permanenta baser, på svenskt territorium i fredstid."

Hur mycket tydligare kan det bli? Det undrar jag. Detta är dessutom utgivet på tre språk: svenska, engelska och franska. Jag tycker alltså att det borde framgå vid det här laget vad som är regeringens position.

(Applåder)

Herr talman! Såväl Stockholmsinitiativet som de övergripande principerna för rustningskontroll har alltid varit en del av hur mitt parti har betraktat frågorna om kärnvapen. Låt mig vara tydlig med att det aldrig har funnits några som helst intentioner att vare sig lägga ned Stockholmsinitiativet eller förändra dessa principer.

Vänsterpartiet och den moderatledda regeringen är dock inte överens om synen på TPNW, alltså konventionen om förbud mot kärnvapen. Det beror på att regeringen anser att konventionen har ett flertal brister. Den erbjuder inte en trovärdig eller effektiv väg mot vare sig kärnvapennedrustning, icke-spridning eller främjande av fredlig användning av kärnteknik. Dessutom anser regeringen att TPNW, till följd av hur den är utformad, inte är förenlig med de åtaganden som följer av vårt medlemskap i Nato. Därför beslutade regeringen efter en samlad bedömning att vi inte skulle delta som observatörer vid detta möte. Detta beslut fattades med utgångspunkt i de skäl jag precis har angett.

Herr talman! Det är intressant med spinnet från Vänsterpartiet och Håkan Svenneling om att detta visar att vi viker oss. På vilket sätt visar detta att vi viker oss? Utformningen av avtalet är precis som jag har sagt tidigare tydlig. Personalen från de amerikanska styrkorna är inte på något vis straffria. Håkan Svenneling försökte nu göra en snygg vändning genom att försöka ta bort ordet immunitet. Men det råder alltså ingen straffrihet heller, utan båda ländernas jurisdiktion och strafflagstiftning omfattar personalen från de amerikanska styrkorna.

Låt mig återknyta till ett annat ord som varit uppe i debatten, nämligen samtycke. Det finns anledning att repetera måste alltså den svenska statens samtycke inhämtas för de åtgärder man vidtar. Avtalet reglerar rätten att utöva jurisdiktionen, men vi har förbehållit oss rätten att ta tillbaka domsrätten i fall vi anser vara av särskild betydelse. Vilka dessa fall kommer att vara är som sagt något som måste byggas genom praxis. Men det är naturligt. Det är inget okänt eller konstigt att det förhåller sig på detta vis. Det finns redan andra internationella avtal där praxisbyggande i relationen mellan två stater är en del av hur avtalet är uppbyggt. Det är alltså ingen innovation för DCA-avtalet.

Herr talman! Vi fick inget svar på om de amerikanska soldaterna faktiskt blev dömda för brottet. Det skulle vara intressant att få höra det, eftersom detta lyftes fram som ett exempel.

Nej, Lotta Johnsson Fornarve, det är inte i huvudsak amerikansk rätt som ska gälla. Det som avtalet reglerar är enbart jurisdiktionen, alltså vilket land som ska ha primär rätt att åtala och döma för ett brott som begåtts i Sverige. Vi kommer att ha möjlighet att ta tillbaka domsrätten i fall som vi anser är av särskild betydelse. Som sades här tidigare under något av replikskiftena - jag tror att det var Anna Starbrink som sa det - finns det därmed möjlighet för Sverige att bygga praxis genom att arbeta på det viset. Det är alltså så lyckligt att avtalet är utformat på precis detta vis.

Jag känner ingen som helst oro över att vi skapar detta förhållande till USA genom att utforma avtalet på det vis som parterna har kommit överens om. Som har konstaterats under debatten har varken Lagrådet eller konstitutionsutskottet heller haft synpunkter på hur vi har hanterat framtagandet av detta avtal.

Herr talman! Jag tackar Lotta Johnsson Fornarve för frågorna.

Det är intressant att höra Lotta Johnsson Fornarve använda sig av formuleringen "i stort sett inte lyda". Personal från de amerikanska styrkorna är inte på något vis straffria. De omfattas av bägge ländernas strafflagstiftning - både Sveriges och USA:s.

Det som avtalet reglerar, och som riksdagen nu har att ta ställning till i samband med avtalet, är rätten att utöva jurisdiktionen, alltså närmare bestämt vilket land som har den primära rätten att åtala och döma för ett brott som begås i Sverige. Om man lyssnar på en del av deltagarna i debatten skulle man kunna få intrycket att vi ska fatta beslut om att tillerkänna straffrihet för den som begår ett brott och som är amerikansk medborgare. Detta är under inga omständigheter aktuellt.

USA kommer att ha den primära domsrätten för brott som begås av medlemmar i styrkan såväl inom som utom tjänsten. Från Sveriges sida kommer vi att kunna ta tillbaka domsrätten i fall som vi anser är av särskild betydelse för oss när det rör händelser utom tjänsten som inte enbart riktas mot amerikanska intressen.

Jag har en fråga till Lotta Johnsson Fornarve: Blev de amerikanska soldater som greps för att ha köpt sex straffade? Det skulle jag gärna vilja få reda på.

Herr talman! I dagens säkerhetspolitiska läge är DCA-avtalet, det bilaterala avtalet om försvarssamarbete med USA, av synnerlig vikt för Sveriges säkerhet. Rysslands olagliga och oprovocerade fullskaliga invasion av Ukraina har i dag pågått i över två år. Säkerhetsläget i Europa och vårt närområde har drastiskt försämrats till följd av detta. Det har lett att vi i Sverige gemensamt har beslutat att gå med i Nato och rusta upp vårt försvar.

Sveriges DCA-avtal med USA bör ses i detta säkerhetspolitiska sammanhang. DCA-avtalet är stabiliserande. Det höjer tröskeln för angrepp mot Sverige och är viktigt för försvaret av hela vårt närområde. Rysslands försök att underminera den europeiska säkerhetsordningen, landets systematiska undandragande från rustningskontrollens begränsningar liksom hot och skrammel med kärnvapen är både oansvarigt och oacceptabelt. Rysslands agerande har kraftigt och för lång tid framöver försämrat det säkerhetspolitiska läget i Europa och i Sveriges närområden.

Ryssland har valt ett konfrontativt förhållningssätt till EU och Nato, liksom till hela västvärlden. Den konfrontationen behöver bemötas genom sammanhållning, motståndskraft och förstärkt förmåga att försvara oss tillsammans med våra närmaste grannländer och allierade. I dag har alla nordiska och baltiska länder undertecknat DCA-avtal med USA. Det är ett kraftfullt uttryck för den säkerhets- och försvarspolitiska samstämmighet som nu finns i Nordeuropa och som saknar historisk motsvarighet.

Sveriges geografiska läge gör att vår förmåga att stödja andra allierade är avgörande för att Nato ska kunna verka i vår del av Europa. Sverige tar detta ansvar. Vi bejakar fullt ut våra möjligheter att väsentligt underlätta det kollektiva försvaret även av våra grannländer. Sveriges DCA-avtal är av vikt även för dessa länders säkerhet, och vi gynnas av att Norge, Danmark och Finland har effektiva och mycket likartade samarbetsformer med USA. Det underlättar även Natos försvarsplanering.

Försvarsministern har beskrivit hur DCA-avtalet förbättrar de praktiska förutsättningarna för det löpande bilaterala försvarssamarbetet med USA. Jag vill understryka att avtalet därmed skapar nödvändiga förutsättningar för att ta emot ett tidigt och effektivt militärt stöd från USA, både bilateralt och inom ramen för Nato, i händelse av ett försämrat säkerhetspolitiskt läge.

Jag vill också understryka att USA:s säkerhetspolitiska engagemang och militära närvaro i norra Europa är av vitalt intresse för Sveriges säkerhet, särskilt i det rådande säkerhetsläget. USA är centralt för trovärdigheten i Natos artikel 5. DCA-avtalet är därför av synnerlig vikt ur ett krigsavhållande perspektiv och för vår förmåga att försvara Sverige och få möjlighet att stärka säkerheten och stabiliteten i närområdet.

Den transatlantiska länken är omistlig för Europas och Sveriges säkerhet. Sverige är allierat med USA, och samarbetet med USA utgör en grundpelare i svensk utrikes- och säkerhetspolitik.

DCA-avtalet ger möjligheter att ytterligare fördjupa vårt säkerhetspolitiska samarbete med USA på ett sätt som gagnar våra vitala intressen. Avtalet stärker såväl svensk som amerikansk säkerhet och bekräftar den strategiska relationen mellan Sverige och USA.

DCA-avtalet med USA är ett samarbetsavtal. Allt som sker inom avtalet sker med svenskt samtycke och med respekt för Sveriges suveränitet.

Herr talman! DCA-avtalet ändrar inte den breda politiska samsyn om kärnvapen och permanenta baser som i dag finns i Sverige och som kom till uttryck i samband med Sveriges Natoansökan. Sverige ansökte med brett stöd i riksdagen om medlemskap i Nato utan förbehåll. Denna hållning står fast, men på samma sätt som i övriga nordiska länder finns det inte skäl att ha kärnvapen eller permanenta baser på svenskt territorium i fredstid.

Låt mig i sammanhanget framhålla att Sverige fortsatt är en tydlig röst för rustningskontroll, nedrustning och icke-spridning. Ett exempel på detta är det internationella möte i syfte att stärka arbetet för att minska risken för användning av kärnvapen - med deltagande av 21 länder från olika delar av världen, inklusive kärnvapenländer - som Sverige nyligen stod värd för. Därutöver är Sverige tillsammans med Tyskland fortsatt drivande i Stockholmsinitiativet för kärnvapennedrustning.

För att USA och Nato effektivt ska kunna bidra till försvaret av Sverige på svenskt territorium ger DCA-avtalet amerikansk militär tillträde till 17 befintliga svenska anläggningar som Försvarsmakten, och i ett fall Försvarets materielverk, förfogar över. Det handlar inte om etablering av permanenta baser.

De rättigheter som amerikansk militär får genom avtalet ges inom väl reglerade ramar i linje med en standard som flera Natomedlemmar, EU-medlemmar och andra nordiska länder använder i sina respektive avtal med USA. Det slås redan i avtalets preambel fast att alla aktiviteter ska ske med full respekt för svensk suveränitet, svenska lagar och Sveriges internationella förpliktelser. Det slås även fast att det närmare säkerhetssamarbete som fastställs genom DCA-avtalet sker i enlighet med folkrätten och baseras på svenskt samtycke. Dessa principer har varit viktiga utgångspunkter i vår dialog med USA, och detta återspeglas väl i avtalet.

Herr talman! Vi lever i en farofylld tid. Det bästa sättet att bidra till en fredlig utveckling är att förstärka vår konfliktavhållande förmåga och vår förmåga att försvara oss tillsammans med våra allierade. Ryssland kommer att utgöra ett allvarligt hot mot Europas säkerhet under överskådlig tid, och USA:s säkerhetspolitiska engagemang och militära närvaro är av vitalt intresse för Sveriges och Sveriges grannländers säkerhet.

DCA-avtalet är ett viktigt steg i anpassningen av svensk säkerhetspolitik till dessa förändrade förutsättningar. Med den solidariska allianspolitiken som ledstjärna är vi från Sveriges sida aktivt med och formar den framtida säkerheten i vårt närområde. DCA-avtalet är instrumentellt för att vi tillsammans med USA och i samklang med våra nordiska och baltiska grannländer ska tillvarata de möjligheter som vårt Natomedlemskap ger oss att stärka vår egen säkerhet och den regionala säkerheten.

(Applåder)

Fru talman! Tack till interpellanten för en bra debatt!

Jag vill börja med att säga att regeringen förutsätter att alla svenska aktörer följer tillämplig lagstiftning, inklusive EU:s sanktioner. Det är företagen själva som har ansvaret att hålla sig underrättade om vilka sanktioner och regler som gäller i det enskilda fallet och att dessa följs. Eventuella sanktionsbrott utreds och lagförs av de rättsvårdande myndigheterna.

Samtidigt fortsätter regeringen naturligtvis att följa utvecklingen i Iran nära. Den svenska regeringen gör sig inga illusioner om regimens karaktär. Det är också viktigt att omvärlden fortsätter att uppmärksamma situationen i Iran.

Tillsammans med övriga EU och våra internationella partner fortsätter Sverige att se över våra åtgärder och att verka för ett starkt internationellt tryck som på ett effektivt sätt motverkar repressionen, stöder folkets krav på respekt för mänskliga rättigheter och tydligt markerar att Irans agerande får internationella konsekvenser.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.