Tobias Billström

Herr talman! Som jag nämnde tidigare ger Sverige årligen ekonomiskt stöd till det turkiska civilsamhället. I den svenska strategin för reformsamarbete med västra Balkan och Turkiet, som gäller under perioden 2021-2027, klargörs tydligt att det svenska reformstödet har som övergripande mål att främja ett öppet och europeiskt orienterat demokratiskt samhälle. Fokus ska också vara på att stötta och skydda ett pluralistiskt och oberoende civilsamhälle. Jämställdhet och mänskliga rättigheter är centrala mål för strategin.

Svenska utlandsmyndigheter i Turkiet har som en del av reformsamarbetet gett projektstöd till ett utbildningsprogram för hbtqi-personer - detta sagt eftersom interpellanten undrade hur regeringen arbetar med de här frågorna. Syftet med utbildningsprogrammet är att stärka hbtqi-personers politiska deltagande och inflytande i beslutsprocesserna genom att förse deltagarna med kunskap om hbtqi-personers konstitutionella rättigheter.

Herr talman! Human Rights Watch beskriver att Turkiet går kräftgång i utvecklingen avseende respekten för de mänskliga rättigheterna. Situationen för hbtqi-personer beskrivs av organisationen som svår med tilltagande hatretorik mot hbtqi-personer, som känns igen från flera andra länder. Det förekommer diskriminering, hot och våld mot hbtqi-personer, särskilt under prideevenemang, precis som vi har hört här i interpellationsdebatten.

Regeringen fortsätter att följa utvecklingen i Turkiet på det här området med oro. Sverige är dessutom ett av de länder som driver på EU:s uppmaningar till Turkiet att respektera grundläggande mänskliga rättigheter, inklusive för hbtqi-personer.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Daniel Vencu Velasquez Castro för frågan och även för ledamotens engagemang för hbtqi-personers rättigheter. Som jag nämnde inledningsvis är hbtqi-personers rättigheter en angelägen fråga för mig och regeringen.

Regeringen gör stora satsningar på hbtqi-personers rättigheter. Senast i februari i år, för att vara exakt den 5 februari, bjöd jämställdhets- och biträdande arbetsmarknadsminister Paulina Brandberg in civilsamhällesorganisationer till så kallat sakråd för att presentera regeringens arbete med att ta fram en ny handlingsplan för att stärka hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter. Den nya handlingsplanen syftar till att konsolidera, komplettera och kraftsamla arbetet som ska genomföras 2024-2027. Det är en process i vilken dialogen med det civila samhället utgör en viktig del.

Detta är vad vi gör inom Sverige. Parallellt med detta kommer regeringen att fortsätta att prioritera denna fråga internationellt. Jag har tidigare i riksdagen svarat på frågor om regeringens inställning till utvecklingen i hbtqi-området i andra länder, exempelvis i Uganda. Det är självklart för oss att ett prioriterat arbete för förbättrade hbtqi-rättigheter i Sverige går hand i hand med ett internationellt engagemang. Det gäller även Turkiet.

För regeringen är det viktigt att Sverige är en drivande kraft internationellt när det gäller hbtqi-frågor. Under det svenska EU-ordförandeskapet anordnades en konferens i Stockholm med fokus på just dessa frågor. Mötets slutsatser belyser vikten av lika rättigheter för hbtqi-personer i enlighet med EU-rätten med fokus på lagstiftat skydd mot våld, trakasserier och diskriminering.

EU-integrationen förutsätter att kandidatländer anpassar sig till EU:s regelverk. Eftersom Turkiet är ett EU-kandidatland förväntar sig också regeringen att Turkiet följer EU:s strategi för hbtqi-personers lika rättigheter. Att en sådan anpassning ännu inte har skett framgår tydligt av EU-kommissionens årliga utvärdering.

Herr talman! Som jag nämnde tidigare arbetar Sverige aktivt med dessa frågor också i FN. I FN:s råd för mänskliga rättigheter i mars i år deklarerade EU i ett gemensamt uttalande den oro som uttrycktes för Turkiets utveckling. Särskilt kritiserades Turkiets beslut från 2021 att dra sig ur Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, känd som Istanbulkonventionen, som är ett centralt instrument för att motverka våld som är könsdiskriminerande.

Regeringen delar förstås denna oro angående Turkiets beslut att dra sig ur Istanbulkonventionen. Beslutet är djupt beklagligt, särskilt med tanke på att Turkiet var det första landet att ratificera Istanbulkonventionen, vilket för övrigt gav upphov till namnet på konventionen. Konsekvenserna av att Turkiet har lämnat konventionen har blivit kännbara inte bara för jämställdheten utan också för hbtqi-personer i landet.

Herr talman! Daniel Vencu Velasquez Castro har frågat mig om min mening om huruvida Turkiet är en välfungerande demokrati som står upp för alla människors lika värde och om jag mot bakgrund av detta ämnar ta några initiativ. Han har också frågat vilka möjliga vägar jag ser kan användas för att påverka den turkiska staten när det gäller behandlingen av hbtqi-personer. Vidare har han frågat mig vad jag tillsammans med regeringen gör för att stödja hbtqi-personer och organisationer som arbetar med dessa frågor i Turkiet.

Det ligger i Sveriges intresse att fortsätta att främja och bidra till en mer demokratisk utveckling i Turkiet i vilken mänskliga rättigheter respekteras. Detta gäller särskilt situationen för oppositionspolitiker, journalister, personer som tillhör minoriteter, människorättsförsvarare och hbtqi-personer.

Denna situation beskrivs utförligt av olika icke-statliga organisationer, exempelvis Amnesty och Human Rights Watch. Även EU-kommissionen skriver om utvecklingen i Turkiet i sin årliga utvärdering av de framsteg som gjorts på vägen mot EU-medlemskap i vart och ett av EU:s kandidat- och partnerländer. I de senaste slutsatserna, som antogs i december 2023, upprepade rådet bland annat sin allvarliga oro över den fortsatta tillbakagången inom områdena demokrati, rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter i Turkiet.

Sverige arbetar bland annat aktivt i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Där har vi förespråkat att Turkiet ska anta en diskrimineringslagstiftning som omfattar sexuell läggning och könsidentitet som diskrimineringsgrunder. Senast den 20 mars 2024 uppmanade EU Turkiet att respektera sina skyldigheter enligt folkrätten - inklusive mänskliga rättigheter - i ett anförande som även Sverige stod bakom i FN:s råd för mänskliga rättigheter.

Vi framför också dessa budskap direkt till företrädare i Turkiet och agerar lokalt. Sida, Svenska institutet och våra utlandsmyndigheter arbetar på plats i Turkiet för att stärka respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer samt att förbättra förutsättningarna för ett mer jämställt samhälle.

Den svenska ambassaden i Ankara och generalkonsulatet i Istanbul ger årligt stöd till arbetet för mänskliga rättigheter och demokrati i Turkiet, varav stora delar går till civilsamhället, bland annat den turkiska hbtqi-rörelsen.

För regeringen är det självklart att stå upp för allas lika värde, inklusive hbtqi-personers fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Det är allvarligt varje gång ett land inte gör det.

Herr talman! Jag tackar för engagerat deltagande från alla i interpellationsdebatten. Den humanitära situationen i Gaza är fruktansvärd och berör oss alla starkt. Det stora antalet civila offer, inte minst barn, i det pågående kriget är förfärande. Alla oskyldiga civila är naturligtvis personer som har fått sätta livet till just därför att de är oskyldiga. Där är jag och ledamoten Ola Möller helt överens.

Därtill lider många människor av akut undernäring. Det finns en överhängande risk för att hungersnöd bryter ut, vilket skulle kunna leda till att ännu fler människor dör till följd av bristen på mat och rent vatten och den sårbarhet för sjukdomar som dessutom följer.

En sådan utveckling kan förhindras. Det kräver att parterna kommer överens om att striderna ska upphöra, åtminstone för en tid. Om det kallas humanitär paus eller vapenvila är av mindre vikt. Det kräver också att ett omfattande humanitärt stöd tillåts komma in utan hinder och distribueras på ett säkert sätt. Parterna har ett ansvar för att se till att så sker genom att följa säkerhetsrådets resolution 2728. Jag lyssnade på vad Ola Möller sa. Ett utmärkande tecken för svensk utrikespolitik genom åren har varit att vi respekterar vad säkerhetsrådet kommer fram till. Vi anser att FN är den på global nivå viktigaste plattformen för den här typen av dialog. Europeiska rådets slutsatser är också väldigt viktiga i sammanhanget. Det får vi inte lov att göra avkall på eller trycka åt sidan.

Omvärlden måste fortsätta att pressa på för framsteg. Sverige och EU är en tydlig och stark röst för vikten av att respektera den internationella humanitära rätten. Regeringen avser att tillsammans med andra länder fortsätta engagera sig, inte minst i frågan om humanitärt tillträde, där vi har möjlighet att göra skillnad. Israel har inte gjort och gör inte nog för att tillräckligt med humanitärt stöd ska kunna nå nödlidande i Gaza. Vi är fast beslutna att driva på ytterligare.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Precis som Azra Muranovic nyss nämnde får vi inte glömma att Hamas terrordåd den 7 oktober fortsatt är ett trauma för Israel, dess befolkning och judar över hela världen, även i Sverige. Hamas bär genom sitt agerande ett tungt ansvar för den katastrofala situationen i Gaza.

Regeringen är pådrivande i arbetet för att förbereda ytterligare EU-sanktioner mot Hamas, dels på grund av det sexuella våldet i samband med attackerna den 7 oktober, dels för att ytterligare kringskära organisationens förmåga och finansiering.

Israel har rätt att försvara sig mot Hamas, men detta måste ske inom folkrättens och den internationella humanitära rättens ramar. Antalet civila som har dödats och skadats i kriget i Gaza är mycket stort. Det fortsätter att öka. Omfattningen av krigföringens konsekvenser för civilbefolkningen väcker allt fler allvarliga frågor om den internationella humanitära rättens efterlevnad.

I sammanhanget vill jag påminna om att Israel är skyldigt att efterleva den internationella domstolens beslut om provisoriska åtgärder. Domstolen har också riktat sig till Hamas med krav på att gisslan ska släppas. Det är ett krav som Sverige tillsammans med övriga EU upprepar med bestämdhet. Hamas användande av civila som mänskliga sköldar måste också upphöra.

I Rafah i södra Gaza har över 1 miljon människor sökt skydd. En israelisk markoffensiv där skulle i rådande läge få omfattande och förödande humanitära konsekvenser. Europeiska rådets slutsatser i mars skickade en tydlig uppmaning till Israel att inte genomföra sådana militära operationer i Rafah som skulle försämra en redan katastrofal humanitär situation. Civila måste alltid skyddas.

Ansträngningarna för en humanitär vapenvila behöver fortsätta. Det handlar om att rädda liv i Gaza. Men ett uteblivet eldupphör innebär också risk för spridningseffekter på regional nivå. Regionalt förblir situationen mycket spänd vid gränsen mellan Israel och Libanon, med återkommande beskjutning av mål i bägge riktningar. De senaste dagarnas israeliska attacker mot mål i Syrien, även i anslutning till Irans ambassad i Damaskus, kan bidra till ökad eskalering.

På Västbanken pågår frekventa sammandrabbningar mellan israeliska säkerhetsstyrkor och palestinier. Extremistiska bosättares attacker mot civila fortlöper utan i princip några rättsliga påföljder för förövarna. Det är oacceptabelt. Jag välkomnar att EU har nått en politisk överenskommelse om att införa sanktioner mot extremistiska bosättare och att ett formellt antagande väntas ske senare den här månaden. Europeiska rådet fördömde de beslut som nyligen fattades om ytterligare bosättningsexpansioner. Sverige och EU påtalar konsekvent att bosättningspolitiken strider mot folkrätten, bidrar till ökade spänningar och underminerar förutsättningarna för en förhandlad tvåstatslösning.

Som sades här tidigare av Daniel Vencu Velasquez Castro är uppgiften för EU inklusive Sverige att fortsätta vara en stark röst för en framförhandlad tvåstatslösning där Israel och Palestina kan samexistera i fred och säkerhet. En nära dialog med USA, regionala företrädare och andra nyckelaktörer om hur vi gemensamt kan verka för det här målet är oundgänglig. Den svenska regeringens tydliga uppfattning är dessutom att inget annat alternativ än en tvåstatslösning är möjligt. En hållbar och fredlig väg framåt kräver Israels och Palestinas engagemang, men på egen hand kommer de inte att kunna nå en fredsöverenskommelse. Det internationella samfundet behöver driva på, och EU har en viktig roll att spela i sammanhanget.

Herr talman! Den humanitära katastrofen i Gaza fortsätter att fördjupas med ofattbart mänskligt lidande. Det är tusentals barn som har dödats, och det är andra som har mist sina föräldrar. Det har rapporterats om flera fall med små barn som dör av undernäring, och hela befolkningen bedöms lida av akut otrygg livsmedelsförsörjning.

De oberoende experterna i Famine Review Committee konstaterade i den senaste IPC-rapporten, som utgör ett centralt kunskapsunderlag för FN-systemet och de humanitära aktörerna, att gränsen för hungersnöd, som i dagligt tal kallas svält, förväntas överskridas i de norra delarna av Gaza under de närmaste två månaderna. De pekar därtill på en tydlig risk för samma utveckling i de mellersta och södra delarna på något längre sikt. Rapporten bekräftar att det humanitära läget är akut och att det humanitära tillträdet måste öka samt att en omedelbar humanitär vapenvila måste komma till stånd.

Situationen är ohållbar och oacceptabel. Det internationella samfundet måste öka trycket på parterna. Regeringen fortsätter att driva på för en humanitär vapenvila och ökat humanitärt tillträde. Bägge delarna är nödvändiga för att möta den överhängande risken för svält.

Vi välkomnar att samtliga EU-länder vid förra månadens Europeiska råd kunde samlas bakom ett gemensamt ställningstagande för vapenvila och att FN:s säkerhetsråd förra veckan för första gången enades om en resolution som kräver omedelbar vapenvila under återstoden av ramadan, vilken ska kunna leda till en hållbar och varaktig vapenvila. Det var ett framsteg. Resolutionen är också tydlig med att gisslan måste släppas omedelbart och förbehållslöst och att samtliga hinder för humanitärt tillträde måste hävas, så att omfattande humanitärt stöd kan nå fram till civilbefolkningen. Det finns alltså ett brett stöd i det internationella samfundet för omedelbar vapenvila, och Sverige och den svenska regeringen stöder alltså detta.

Samtidigt bör det noteras att varken FN:s säkerhetsråd eller Europeiska rådet använder begreppet permanent vapenvila utan refererar till en stegvis process där en omedelbar humanitär paus eller vapenvila, inklusive frisläppande av gisslan, ska leda fram till en mer hållbar och varaktig överenskommelse. Det är en ansats som regeringen stöder.

Säkerhetsrådets resolutioner måste efterlevas. Det är beklagligt att så inte har skett. Regeringen uppmanar parterna att agera i enlighet med Säkerhetsrådets krav. Det är samtidigt centralt att Egypten, Qatar och USA fortsätter sina försök att få till stånd en överenskommelse mellan parterna.

Sverige tog nyligen initiativ till Intermarche i Israel, som leddes av EU och där ett trettiotal länder deltog. Det är Israels skyldighet, enligt internationell humanitär rätt, att medverka till säkert och obehindrat humanitärt tillträde. Införsel av livsmedel, vatten, mediciner och andra förnödenheter måste öka. Mer hjälp måste nå fler människor utan dröjsmål.

Vi har mycket tydligt uttryckt vår förväntan på Israel att göra mer för att underlätta för betydligt större volymer av humanitärt stöd att komma in i Gaza. Det handlar om konkreta förändringar som att öppna upp för fler landövergångar, att säkerställa en snabbare och mer effektiv granskning vid gränsen och inte minst beviljande av tillstånd för att humanitär personal och transporter ska kunna röra sig säkert i alla delar av Gaza, inte minst i norr där behoven är som mest akuta.

Det är fullt möjligt för Israel att omedelbart agera på dessa punkter, och i den akuta situation som råder krävs konkret handling. Detta har vi framfört med stor tydlighet, och vi är beredda att ytterligare inskärpa detta budskap.

Herr talman! har frågat mig hur allvarlig situationen i Gaza ska bli innan jag kräver en permanent vapenvila och vilka åtgärder jag och regeringen är beredda att vidta för att sätta press på Israel att följa internationell humanitär rätt såväl i Gaza som på Västbanken.

Jag delar frågeställarens djupa oro för den humanitära situationen i Gaza, som är katastrofal. Hela befolkningen bedöms lida av akut otrygg livsmedelsförsörjning, och enligt experter kan hungersnöd vara nära förestående i norra Gaza. Situationen är ohållbar och måste omedelbart förbättras.

Regeringen vill se en omedelbar humanitär vapenvila. Det är en prioritering som vi delar med en mycket stor del av det internationella samfundet och som vi menar är det mest angelägna att fokusera på. Regeringen välkomnar att FN:s säkerhetsråd antog resolution 2728 som kräver en omedelbar vapenvila under återstoden av ramadan som ska respekteras av alla parter och som ska kunna leda till en hållbar och varaktig vapenvila. Vi uppmanar parterna att följa och genomföra säkerhetsrådets beslut.

Vi välkomnar de fortsatta ansträngningar som görs av inte minst Egypten, Qatar och USA för en vapenvila. Kvarvarande personer i gisslan måste omedelbart och förbehållslöst friges, humanitärt bistånd måste ges på ett säkert sätt och i tillräcklig omfattning nå hjälpbehövande och regionala spänningsnivåer behöver dämpas.

Det svenska humanitära biståndet till Gaza har ökat med drygt 400 miljoner kronor sedan oktober. Sverige är dessutom en av de största givarna av kärnstöd till flera av de humanitära organisationer som under oerhört svåra förhållanden verkar för att rädda liv och skapa förutsättningar för överlevnad i Gaza. En utbetalning av 200 miljoner kronor till UNRWA har genomförts. Utbetalningen är gjord i ljuset av de akuta humanitära behoven och mot bakgrund av att UNRWA avser att genomföra åtgärder för stärkt granskning och kontroll. Ytterligare utbetalningar kommer att bli aktuella senare under året baserat på vilka framsteg som görs på dessa områden. På svenskt initiativ har ett mycket stort antal EU-länder inskärpt budskapen till Israel om nödvändigheten av rejält förbättrat humanitärt tillträde. Mer hjälp måste nå fler människor, och det omgående.

Regeringen välkomnar de slutsatser som Europeiska rådet antog i mars och har konsekvent bilateralt, genom EU och i FN uppmanat alla sidor att respektera den internationella humanitära rätten och skydda den civila befolkningen. Det höga antalet döda civila väcker allvarliga frågor.

Regeringen stöder antagandet av EU-sanktioner mot extremistiska bosättare på Västbanken. Det är angeläget att EU på så sätt markerar det allvar med vilket vi ser på att Israel inte vidtar utlovade åtgärder mot extremistiska bosättare som begår våldsamheter.

Regeringen stöder de internationella ansträngningar som görs för en återupptagen process mot en förhandlad tvåstatslösning, där Israel och Palestina kan samexistera i fred och säkerhet.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för en bra interpellationsdebatt som verkligen har belyst och illustrerat hur viktigt det är att vi kontinuerligt arbetar med att lyfta fram folkmordet i Srebrenica, något som regeringen kommer att göra. Jag delar kanske inte riktigt interpellantens uppfattning att detta skulle vara bortglömt. Jag tror att få händelser har framstått som så fasansfulla i det moderna Europas historia som just folkmordet i Srebrenica, och en betydande uppmärksamhet har genom åren riktats mot detta, vilket är bra eftersom just förutsättningarna som ledde fram till detta folkmord var så hemska. Jag syftar på forna Jugoslaviens sammanbrott, våldsamheterna som krävde så många civila dödsoffer och givetvis omständigheten att den serbiska minoriteten gick in för att utplåna den här bosniakiska gruppen, precis som interpellationen har belyst.

Jag är alltid beredd att prata om händelserna i Srebrenica i de sammanhang där det är relevant, och vi kommer givetvis, baserat på det jag precis har pratat om, det vill säga vår mellanfolkliga relation med Bosnien, aldrig att glömma bort detta. Men det viktigaste och mest angelägna nu är att minnet av folkmordet i Srebrenica också måste leda framåt mot en försoning och förbättring av förhållandena i Bosnien och Hercegovina så att man slutligen kan lägga detta bakom sig och blicka mot framtiden och det EU-närmande som jag precis har berättat om och som just nu är regeringens viktigaste prioritet i relationen till detta land.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Mitt och regeringens engagemang för västra Balkan är stort. Bland annat besökte jag och statsrådet Jessika Roswall samtliga länder på västra Balkan under det svenska EU-ordförandeskapet förra året. Jag fick då möjlighet att besöka Bosnien och Hercegovina, och statsrådet Roswall besökte så sent som förra veckan landet. Det är tydligt att dessa länders EU-närmande och förankring i det europeiska samarbetet utgör en viktig hävstång för deras nödvändiga reformarbete och även en investering i vår gemensamma säkerhet och utveckling. Regeringen välkomnar därför Europeiska rådets beslut om att inleda anslutningsförhandlingar med Bosnien och Hercegovina, något som jag har verkat för.

Samtidigt behöver reformarbetet givetvis fortsätta, och det är särskilt angeläget i fråga om rättsstatens principer, demokrati och grundläggande rättigheter liksom när det gäller åtgärder mot korruption och organiserad brottslighet. Därtill kommer det som är föremålet för dagens interpellationsdebatt, nämligen frågan om fred och försoning och att det utgör en förutsättning för Bosnien och Hercegovinas EU-närmande.

Vi har en långvarig och mycket god relation bilateralt mellan Sverige och Bosnien och Hercegovina, och den har präglats av starka mellanfolkliga band, precis som Azra Muranovic har tagit upp i sina inlägg. Den stora bosniska diasporan i Sverige är en drivande kraft i denna relation, och den bidrar också stort till det svenska samhället. Jag utgår från att ingen ifrågasätter detta.

Jag har god och regelbunden kontakt med min bosniske utrikesministerkollega Elmedin Konakovic och bygger kontinuerligt upp en bra, god och förtroendefull relation med honom. Vid våra möten, inklusive det i München nyligen, har jag alltid uttryckt uppskattning över den långvariga och goda bilaterala relationen mellan våra länder, inklusive den starka mellanfolkliga relation som finns. Denna goda bilaterala relation inkluderar ett långsiktigt och omfattande utvecklingssamarbete som syftar till att bidra till Bosnien och Hercegovinas EU-närmanden. Vi har ett växande handelsutbyte, där diasporan är en drivande faktor, och en stark mellanfolklig relation med alla delar av det bosniska samhället. Detta är en relation som jag och regeringen kommer att fortsätta att vårda och fördjupa.

Jag ser också fram emot ett nära samarbete med Bosnien och Hercegovinas nye ambassadör i Sverige, Bojan Sosic, som jag träffade när han tillträdde i december.

Herr talman! Som jag sa inledningsvis: När det gäller själva frågan om folkmordet är det självklart så att regeringens bestämda åsikt är att alla handlingar och uttalanden som förminskar eller förnekar folkmordet är djupt besvärande. Det kan aldrig tolereras. Arbetet med ansvarsutkrävande för internationella brott är alltså en prioritering för regeringen.

Som jag också nämnde tidigare besökte ambassadör Helena Lagerlöf Srebrenica för att hedra minnet av offren för folkmordet. Det var den uttalade avsikten med besöket, och det gjorde hon bland annat genom att lägga ned blommor vid minnescentret för Srebrenica i Potocari.

Likt tidigare svenska ambassadörer och andra EU-ambassadörer träffade hon även andra aktörer, inklusive den folkvalde borgmästaren. Detta är något som svenska ambassadörer återkommande har gjort i samband med sina besök i Srebrenica, även under tidigare regeringar. Vid dessa tillfällen har svenska ambassadörer även fått träffa överlevande, anhöriga och anställda vid Srebrenica Memorial Center, och jag hoppas att den ordningen kan återupptas.

Vidare var ambassadör Lagerlöf vid mötet med borgmästaren tydlig med att syftet med hennes besök var att hedra offren för folkmordet. Hon framhöll också de folkvaldas ansvar att arbeta för fred och försoning - ett arbete som måste fortsätta i Bosnien och Hercegovina.

Sveriges aktiva arbete för fred och försoning i Bosnien och Hercegovina inkluderar att så långt det är möjligt hålla öppna kanaler för kommunikationen med samtliga parter, precis som Azra Muranovic just sa. Det är viktigt att diplomater har kontakter och att man arbetar i många olika kanaler samtidigt. Ambassadörens agerande var därmed i enlighet med hennes uppdrag, som innebär att tala med såväl företrädare för civilsamhället och organisationer som folkvalda företrädare. Det är därför vi har diplomater; det är därför vi har ambassadörer.

Det är givetvis beklagligt att besöket missuppfattas syfta till något annat än att hedra minnet av offren.

Herr talman! Azra Muranovic har frågat mig om jag har haft kontakt med Sveriges ambassadör till Bosnien och Hercegovina, Helena Lagerlöf, angående avsikten med ambassadörens besök i Srebrenica den 6 februari. Azra Muranovic har även frågat mig vad jag avser med mitt svar att ambassadör Lagerlöf under sitt besök har hedrat offren för folkmordet i Srebrenica, samt hur jag och regeringen kommer att arbeta för att reparera relationerna med den bosniakiska folkgruppen i Bosnien och Hercegovina och i Sverige om relationerna har tagit skada av besöket.

Jag vill börja med att uttrycka min djupaste sympati och solidaritet med offren för folkmordet, de överlevande, anhöriga och vänner. Det är fastställt av Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien, ICTY, och Internationella domstolen i Haag, ICJ, att det som hände i Srebrenica i juli 1995 klassificeras som folkmord. Som jag nämnt tidigare är det också regeringens bestämda åsikt att alla handlingar och uttalanden som förminskar eller förnekar folkmordet är djupt besvärande och inte kan tolereras. Arbetet med ansvarsutkrävande för internationella brott är en prioritering för regeringen.

Som jag nämnde i mitt svar på tidigare riksdagsfråga gällande ambassadör Helena Lagerlöfs besök i Srebrenica står Utrikesdepartementet i nära kontakt med våra utlandsmyndigheter och myndighetschefer, inklusive ambassadören till Bosnien och Hercegovina. Jag har själv haft kontakt med henne efter händelsen.

Ambassadörens tydliga avsikt med besöket var att hedra offren för folkmordet i Srebrenica. Detta gjorde hon bland annat genom att lägga ned blommor vid minnescentret för Srebrenica i Potocari. Att i mötet med den folkvalde borgmästaren framhålla de folkvaldas ansvar att arbeta för fred och försoning är ytterligare ett sätt att hedra offren för folkmordet. Det handlar om att markera Sveriges tydliga syn på saken och att bidra till en bättre, mer tolerant framtid för alla i Bosnien och Hercegovina.

Jag har en god och regelbunden kontakt med min bosniske utrikesministerkollega Elmedin Konakovic. Vi träffades senast i samband med säkerhetskonferensen i München den 16-17 februari i år, då jag på nytt uttryckte uppskattning för den långvariga och mycket goda bilaterala relationen mellan våra länder, inklusive de starka mellanfolkliga banden. Detta är en relation som jag och regeringen avser att fortsätta vårda och fördjupa.

Folkmordet i Srebrenica får aldrig glömmas bort eller förminskas. Det är viktigt med ett aktivt arbete för att hedra offren, bidra till försoning samt ge ett tydligt budskap till kommande generationer.

Herr talman! Jag har redan i mitt svar till Håkan Svenneling talat om vad som är regeringens position i det avseendet. Det är inte så att något land kan påtvingas att ha kärnvapen på sitt eget territorium mot sin vilja. Detta är alltid ett nationellt suveränt beslut. Nato äger inga kärnvapen, Emma Berginger. Det är viktigt att komma ihåg detta. När man lyssnade på inlägget kunde man förledas att tro att det förhåller sig annorlunda.

Nato har genom åren varit mycket tydligt med att ett kärnvapenkrig aldrig får lov att utkämpas. Det är något som Nato upprepade gånger har uttalat. Däremot har andra parter, framför allt den tidigare Warszawapakten, aldrig någonsin haft den linjen i det avseendet. På den tiden när Ryssland ingick i pakten hade man en helt annan och mer konfrontatorisk linje när det gäller kärnvapenanvändning. Det har inte Nato haft.

Jag kan avsluta med att konstatera att Sverige är en del av alliansen och en del av dess avskräckningskoncept. Vi ser inte ett behov av något förbud, som tvärtom skulle kunna leda till att man ifrågasätter trovärdigheten i artikel 5 för vårt vidkommande.

(Applåder)

Herr talman! Som medlem i alliansen är Sverige en del av alliansens samlade avskräckning och försvar, där kärnvapen ingår som en del.

Det hade varit bra om världen inte hade haft kärnvapen över huvud taget. Men om diktaturerna har kärnvapen måste också demokratierna ha kärnvapen. Den princip som Emma Berginger vill fastställa som säger no first use skulle vara ett effektivt sätt att skapa fantastiska verktyg för de auktoritära staterna att utpressa demokratierna. Därför kan man inte formulera det på det viset.

Som jag sa i mitt anförande ska Sverige i stället vara en tydlig röst för rustningskontroll, för icke-spridning och för nedrustning även som Natomedlem. Jag är stolt över att Sverige redan i dag är en aktiv och relevant aktör i frågorna med internationellt erkänd expertis. Det ämnar vi fortsätta att vara.

Sverige leder också, tillsammans med Tyskland, Stockholmsinitiativet för icke-spridning. Sverige kommer i vår - den vår vi är mitt uppe i - att stå värd för ett internationellt möte med deltagande av både kärnvapenländer och andra länder, i syfte att stärka arbetet för att minska risken för användning av kärnvapen. Det är angeläget i denna spänningsfyllda tid.

En sak vill jag säga till Emma Berginger och alla andra i debatten. Vi får aldrig glömma att det är Ryssland som är problemet. Det är Ryssland som systematiskt har undandragit sig rustningskontrollens begränsningar. Det är Ryssland som skramlar med kärnvapen och framför hot som är oansvariga och oacceptabla. Syftet med Natos kärnvapenpolitik är att bevara freden, förhindra utpressningen, som jag nyss pratade om, och även avskräcka från aggression. Det är nödvändigt i ljuset av ryska förmågor och ryska hot. Sverige står därför bakom alliansens kärnvapenpolitik.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm (M).

Herr talman! Jag delar fullständigt Kerstin Lundgrens engagemang för frågorna. Jag känner dessutom Gabrielius Landsbergis, min litauiske kollega, mycket väl. Jag förstår och delar hans engagemang i frågorna.

Nyckelordet här är långsiktighet. Kerstin Lundgren har rätt; vi arbetar hela tiden med enskilda paket. Det är just för att etablera principer och processer som gör att vi säkrar förutsättningarna för att Ukraina ska få stöd ekonomiskt, politiskt och militärt som regeringen arbetar med dessa frågor i detta nu. Men det måste också ske hand i hand med Ukraina. Det är Ukraina som vet vad Ukraina behöver militärt, politiskt och ekonomiskt.

Vi har i det förgångna - det märktes inte minst när invasionen inleddes - från den europeiska sidan inte heller alltid varit tillräckligt lyhörda för de behov som faktiskt finns. Det behöver vi vara nu, och det är den principen som regeringen kommer att arbeta efter.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Kerstin Lundgren för de goda orden om utrikesdeklarationen. De värmer.

Ingen fråga är lika central som att säkerställa ett starkt och långsiktigt internationellt stöd till Ukraina. Där är jag och Kerstin Lundgren helt eniga. Trots att den amerikanska kongressen ännu inte har kunnat enas om nästa stödpaket ser vi hur ett flertal viktiga processer fortskrider. En av dessa processer är vår egen, för att tillsammans med den ukrainska regeringen diskutera stödformerna. Det är ett arbete som pågår inom Regeringskansliets olika departement i detta nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

Jag kan garantera att frågan om att säkerställa stödet, precis som jag sa i deklarationen, kommer att vara den främsta utrikespolitiska prioriteringen för regeringen. Men det måste ske hand i hand med Ukraina, och vi måste lyssna på vilken typ av stöd Ukraina behöver.

I Europeiska unionen arbetar vi också vidare. I februari kunde EU enas om den så kallade Ukrainafaciliteten, som omfattar 50 miljarder euro. Sverige har varit en aktivt pådrivande medlemsstat i det arbetet.

Den 18 mars enades EU:s medlemsstater om att upprätta ett särskilt Ukrainakuvert, en så kallad Ukraine Assistance Fund, inom den europeiska fredsfaciliteten. Samtidigt har ett flertal bilaterala säkerhetsåtaganden upprättats med Ukraina. Det är också ett arbete som vi bedriver.

På alla dessa punkter går arbetet framåt. Vi är inte vid slutpunkten än, och där kommer vi inte att hamna förrän vi har slutfört överläggningarna med Ukraina.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

Herr talman! Upp flyga orden, tanken stilla står, heter det. Det passar verkligen bra när man lyssnar på Håkan Svenneling.

Nato äger inga egna kärnvapen. Det gör enskilda allierade. Det gör USA, Storbritannien och Frankrike. Eventuella utplaceringar sker således efter nationella beslut och i uppgörelse med enskilda allierade. Det är ett suveränt nationellt beslut. Det är ett beslut för ett allierat lands regering och riksdag huruvida det tillåter utplacering av eller lagring av kärnvapen på sitt territorium. Försök inte göra gällande att sakförhållandena är på ett annat sätt, Håkan Svenneling, för det kommer du inte att lyckas med!

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm (M).

Herr talman! Håkan Svenneling talar som representant för ett av de två partier som inte är för att Sverige ska vara med i Nato, så det är naturligt att han lägger tyngdpunkten på dessa frågor.

Han glömmer dock bort två saker. När det gäller uppräkningen av Danmark, Norge och Finland finns det i framför allt Danmarks och Norges fall en erfarenhet att falla tillbaka på, vilket även Sverige gör. Det finns inga formella förbehåll från dessa två staters sida, precis som det inte fanns förbehåll från Sveriges sida. Ingen allierad har några förbehåll i sitt Natomedlemskap. Riksdagen har godkänt regeringens proposition om Sveriges medlemskap med brett stöd, och där framgår att Sveriges ansökan till Nato har lämnats in utan förbehåll men att det på samma sätt som i övriga nordiska länder inte finns skäl att ha kärnvapen på svenskt territorium i fredstid.

Sverige har också under decennier intagit en tydlig position om att inte tillåta att kärnvapen medförs av gästande stridskrafter. Denna position får anses vara välkänd, och den har respekterats av andra stater. Andra stater är folkrättsligt förpliktade att följa de villkor Sverige uppställer för aktiviteter och verksamheter på sitt territorium. Detta följer bland annat av suveränitetsprincipen.

Vad gäller DCA-avtalet ger det bra förutsättningar för oss att få stöd när vi behöver det. DCA-avtalet i sig skapar framför allt förutsättningar för att vi snabbt och tydligt får ett effektivt amerikanskt militärt stöd i ett försämrat läge, både bilateralt och inom ramen för Nato. Det är konfliktavhållande och stabiliserande. Därför är det bra att vi har detta avtal på plats, och det kommer inte att leda till de inskränkningar Håkan Svenneling försöker göra gällande.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm (M).

Herr talman! Sverige är sedan den 7 mars medlem i Nordatlantiska fördragsorganisationen, Nato - de västliga demokratiernas försvarsgemenskap. Det är en epokgörande händelse för vårt land och innebär en djupgående och omedelbar förändring av Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik. Därför är det angeläget för regeringen att i dag presentera en extra utrikesdeklaration för riksdagen.

Den 4 april är det 75 år sedan Nato grundades i Washington DC. Alltsedan dess har alliansen varit ett oundgängligt fundament för fred och frihet i vår del av världen, och för att möta de auktoritära krafter som hotat den.

Sverige ansluter sig nu med stolthet som den 32:a allierade till denna gemenskap vars betydelse för internationell säkerhet aldrig varit viktigare.

Herr talman! Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina är en oåterkallelig brytpunkt för svensk, europeisk och global säkerhet. Sveriges Natomedlemskap är en direkt följd av detta olagliga, oprovocerade och oförsvarliga anfallskrig. Rysslands mål med kriget är att återskapa ett imperium och med våld omkullkasta den europeiska säkerhetsordningen. Ukraina försvarar därför även vår säkerhet och vår frihet.

I december 2021 ställde Ryssland ultimativa krav på nya avtal om Europas säkerhet. De skulle på avgörande punkter ha inskränkt även Sveriges självbestämmande och säkerhet.

Ryssland har använt militärt våld för att nå sina politiska mål - redan i Georgien 2008, i Ukraina sedan 2014, i Syrien sedan 2015 och genom krigföringen med Wagnergruppen som ombud i en rad länder på flera kontinenter.

Ryssland har ytterligare sänkt sin tröskel för användning även av massivt militärt våld. Landet är berett att ta mycket stora risker - större än vi tidigare sett - och acceptera mycket stora förluster, inte minst i människoliv, både bland sina egna medborgare och andras.

Ryssland har steg för steg undandragit sig rustningskontrollens begränsningar. I närtid har man suspenderat sitt deltagande i det nya Startavtalet, dragit tillbaka sin ratificering av provstoppsavtalet och slutgiltigt lämnat avtalet om konventionella styrkor i Europa. De ryska hoten om kärnvapenanvändning är djupt oansvariga.

Den yttre aggressionen går hand i hand med en hårdnande inre repression i Ryssland. Det begränsade utrymme som tidigare fanns för oppositionella krafter, fristående medier och civilsamhälle har så gott som utraderats. Den ryska statsledningen bär ansvaret för den ryske oppositionsledaren Aleksej Navalnyjs död.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

Rysslands agerande har kraftigt och för lång tid framöver försämrat det säkerhetspolitiska läget i Europa och i Sveriges närområde. Ryssland har valt ett konfrontatoriskt förhållningssätt till EU och Nato. Den konfrontationen måste och behöver bemötas.

Sverige måste tillsammans med sina partner och allierade föra en samlad, långsiktig och strategisk politik för att motverka Rysslands maktexpansion och möjligheter att göra skada. Ett starkt, förutsägbart och uthålligt stöd till Ukraina är inte bara moraliskt riktigt; det är även vår främsta möjlighet att påverka ryskt agerande. Det är tydligt att Ryssland inte självmant kommer att stoppa sin aggression.

Hur långt Ryssland kan tänkas gå i sitt agerande är inte bara en fråga för Moskva. Svaret beror i hög grad på om vi som delar grundläggande demokratiska värderingar står stadigt, starkt och enade.

I denna farofyllda tid gör Sveriges och Finlands Natomedlemskap läget i vår del av Europa mer förutsägbart. Det höjer tröskeln för en väpnad konflikt i vårt närområde. Det ökar säkerheten och stabiliteten både för oss och för våra allierade. Därför blir Sverige medlem i Nato.

Vår ansökan lämnades in av en regering, och processen fullbordas nu under en annan. Vi utövar därmed - med brett stöd i Sveriges riksdag - den ovärderliga rätt som är kärnan i den europeiska säkerhetsordningen: varje stats rätt att själv fritt göra sina egna säkerhetspolitiska vägval.

Regeringen vill här i riksdagen också tacka alla de länder som välkomnat Sverige som fullvärdig medlem i Nato och som gett oss stöd på vägen dit. Vi ser fram emot ett fördjupat samarbete med alliansens samtliga medlemmar.

Herr talman! Få politiska beslut har så i grunden präglat Sveriges moderna historia och identitet som den neutralitets- och alliansfrihetspolitik kung Karl XIV Johan lade grunden för år 1812. Vår utrikes- och säkerhetspolitik har sedan dess haft sina rötter i detta vägval.

Neutralitetspolitikens historia är inte rätlinjig. Sveriges hållning har ofta, men inte alltid, prövats i brytningstider och när förhållandena har ändrats. Det har funnits skäl att ifrågasätta den förda politiken vid flera historiska skeenden.

Sverige valde efter första världskriget att söka kollektiv säkerhet inom Nationernas förbund. När krigsmolnen åter hopades övervägdes ett gemensamt försvar av Åland med Finland. Och under det finska vinterkriget gavs Finland ett omfattande militärt stöd.

I det andra världskrigets inledningsskede gjorde samlingsregeringen eftergifter till Tyskland. I dess slutskede utbildades danska och norska förband i Sverige. I det första fallet ansåg Sverige sig tvunget att gå utanför neutralitetsrättens regler. I det andra fallet ville vi göra det.

När kalla kriget kopplade sitt grepp om Europa prövades idén om ett skandinaviskt försvarsförbund. Men Norge och Danmark valde - med sina geografiska lägen och med sina historiska erfarenheter - att ansluta sig till Nato. Sverige valde - med vårt geografiska läge och med våra historiska erfarenheter - alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig. Hänsynen till Finland vägde tungt, då som senare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

Samtidigt vidtogs i tysthet förberedelser för att Sverige skulle kunna få militärt stöd av västmakter om neutralitetspolitiken skulle misslyckas. Detta bottnade i erfarenheter från andra världskriget.

Sovjetunionens fall innebar ett i grunden förändrat läge för Sverige. Utvecklingen av svensk säkerhetspolitik för en ny tid inleddes. Vi engagerade oss tidigt för att stärka Estlands, Lettlands och Litauens säkerhet och suveränitet. Sverige anslöt sig 1994 till Natos Partnerskap för fred och blev 1995 medlem i Europeiska unionen. Samma år ställdes för första gången svensk trupp under Natobefäl.

Sedan dess har vi fortsatt att kontinuerligt fördjupa våra säkerhetspolitiska samarbeten: med Nato, inom EU och med våra nordiska och baltiska grannländer.

När Estland, Lettland och Litauen för 20 år sedan blev medlemmar i EU och i Nato stärktes både deras och vår säkerhet, precis som när Finland blev Natomedlem i april förra året. Steg för steg har samarbetet och solidariteten befästs som bärande pelare för vår säkerhetspolitik.

Sveriges medlemskap i Nato utgör därför slutpunkten för ett långt avsked till neutralitets- och alliansfrihetspolitiken. Sverige har nu anslutit sig till den västliga försvarsgemenskap som varit en grundförutsättning även för vår säkerhet och frihet under de senaste 75 åren. Vi har kommit hem.

Herr talman! Det finns en stark och bred politisk enighet om grunderna för Sveriges säkerhetspolitik som Natomedlem. Det är en stor styrka för vårt land.

Det vitala nationella säkerhetsintresset för oss i Sverige är att hävda vårt lands självständighet, suveränitet och territoriella integritet. Vi är beredda att - ytterst med vapenmakt - försvara vårt land, vår befolkning, vår demokrati, vår frihet och vår värdegemenskap.

Sverige ska fortsatt bygga säkerhet tillsammans med andra som solidarisk medlem i Nato och EU. Vi i Sverige ska föra en solidarisk allianspolitik som syftar till att stärka säkerheten och stabiliteten i vårt närområde liksom i hela det euroatlantiska området.

Sverige har ingått avtal om bindande ömsesidiga försvarsgarantier i enlighet med artikel 5 i det nordatlantiska fördraget. Det kollektiva försvarsåtagandet i Nato utgör en central del i den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Som allierad ska Sverige upprätthålla en stark nationell försvarsförmåga för att bidra både till det nationella försvaret och till det kollektiva försvaret i enlighet med artikel 3 i det nordatlantiska fördraget.

Sverige har ett ansvar gentemot EU:s medlemsstater och omfattas av den solidaritet som EU-medlemskapet innebär. Lissabonfördraget, inklusive artikel 42.7 i fördraget om Europeiska unionen och solidaritetsklausulen i artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, innebär att medlemsländerna har åtagit sig ett solidariskt ansvar för Europas säkerhet.

Sveriges säkerhetspolitik förutsätter ett aktivt, brett och ansvarsfullt internationellt agerande. Utmaningar och hot mot vår säkerhet ska så långt som möjligt mötas i samverkan med andra länder och organisationer. Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik bygger på sammanhållningen i EU och Nato liksom på samarbetet i Norden och Östersjöområdet och samarbetet inom FN och OSSE.

Samarbetet med strategiska allierade såsom våra nordiska och baltiska grannländer, USA och Storbritannien är av särskild vikt för vår säkerhet. En stark transatlantisk länk är omistlig för Europas säkerhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

Sverige ska fortsätta att främja grundvärden i sin utrikes- och säkerhetspolitik. Sverige ska inom Nato, liksom i EU, FN, OSSE och Europarådet, värna den regelbaserade världsordningen, den europeiska säkerhetsordningen, demokrati, frihet, mänskliga rättigheter och jämställdhet.

Herr talman! Sveriges och Finlands medlemskap i Nato är en av de största geopolitiska förändringarna i Europa sedan Berlinmurens fall. Vårt vägval stärker den europeiska säkerhetsarkitekturen. Med Sverige blir Nato starkare. Utvecklingen i vårt närområde blir också mer förutsägbar och våra grannländer tryggare.

Nato är en mellanstatlig organisation där besluten fattas enhälligt. Nato är det främsta forumet för transatlantiska säkerhetspolitiska konsultationer. Sveriges säkerhet gynnas av att Sverige nu har säte och stämma när Nato fattar beslut om Europas säkerhet. Det är en ny möjlighet för svensk diplomati.

Sverige ska verka för att folkrätten och principerna i Helsingforsslutakten och Parisstadgan upprätthålls.

Den avgörande utgångspunkten för regeringens säkerhetspolitik är bedömningen att Ryssland under överskådlig tid kommer att utgöra ett allvarligt hot mot Sveriges och Europas säkerhet. Sverige ska därför konsekvent verka för en klarsynt, realistisk och långsiktig Rysslandspolitik som begränsar Rysslands möjligheter till aggression, destabilisering och maktexpansion. I förhållande till Ryssland måste vår säkerhet värnas från en styrkeposition - politiskt, ekonomiskt och militärt.

Vårt bidrag till Natos avskräckning och försvar är en viktig del i att begränsa Rysslands handlingsmöjligheter och är till betydande gagn för alliansen som helhet. Sveriges geografiska läge och förmåga att stödja andra allierade är avgörande för att Nato ska kunna verka i denna del av Europa. Sverige tar detta ansvar. Vi bejakar fullt ut våra möjligheter att väsentligt underlätta det kollektiva försvaret även av våra grannländer.

Herr talman! Nato är en defensiv allians, och Sveriges solidariska allianspolitik är stabiliserande. Vi kommer att engagera oss i samtliga Natos kärnuppgifter: avskräckning och kollektivt försvar, krishantering och säkerhetssamarbete. Att värna sammanhållningen i Nato är att värna alliansens styrka. Detta är ett svenskt kärnintresse som medlem. Sverige ska bidra till hela Natos säkerhet i enlighet med alliansens 360-gradersansats och kommer att agera beslutsamt och solidariskt i kampen mot terrorism.

Sverige ska stå för en rättvis bördefördelning inom Nato. Sveriges försvarsutgifter överskrider i år 2 procent av bnp, och detta ska ses som ett golv. Vi européer bör ta ett större ansvar i de transatlantiska förbindelserna och på så sätt skapa ett starkare Europa i Nato. Vi ska aktivt bidra till Natos incidentberedskap och dess framskjutna försvar, inte minst i vårt eget närområde.

Förutsättningarna för att låta värnpliktiga tjänstgöra inom ramen för Nato analyseras inom Regeringskansliet och kommer även att behandlas i Försvarsberedningen. Regeringen eftersträvar bred politisk enighet i frågan.

Teknologisk spetskompetens är en grundval för vår säkerhet. Svensk innovation och svenskt tekniskt kunnande kommer att stärka Nato. Vår försvarsindustri är en viktig tillgång.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

Sverige står bakom Natos strategiska avskräckning och ska fortsatt vara en stark röst för rustningskontroll, nedrustning och icke-spridning. Sveriges arbete för att reducera risken att kärnvapen används ska stärkas i en tid av starka spänningar.

Sverige ansökte med brett stöd i riksdagen om medlemskap i Nato utan förbehåll. Denna hållning står fast, men det finns på samma sätt som i övriga nordiska länder inte skäl att ha kärnvapen eller permanenta baser på svenskt territorium i fredstid.

Med Sverige som Natomedlem är det viktigt att riksdagens behov av insyn och inflytande tillgodoses. Regeringen har tagit initiativ till samtal med talmannen och riksdagspartierna om detta. Regeringen kommer att informera riksdagen inför Natos formella minister- och toppmöten och presentera en årlig skrivelse om Nato.

Herr talman! Som Natomedlem kommer Sverige att fortsätta verka för ett nära samarbete mellan EU och Nato. Stödet till Ukraina visar hur väl organisationerna kan komplettera och förstärka varandra.

Sverige är fast beslutet att bidra till ett starkt och enat EU med den stora handlingskraft som krävs i en säkerhetspolitisk brytningstid. EU:s utvidgning är en geostrategisk investering i fred, demokrati, säkerhet, stabilitet och välstånd. Den går hand i hand med Natos stöd till partnerländer som Moldavien, Georgien och Bosnien och Hercegovina.

Militärt, politiskt och ekonomiskt stöd till Ukraina är Sveriges främsta utrikespolitiska uppgift under de kommande åren. Ukrainas sak är vår. Natos roll i det långsiktiga stödet till Ukraina bör stärkas. Sverige står bakom Vilniuskommunikén, som slår fast att Ukrainas framtid är i Nato.

Kinas auktoritära styre kombinerat med dess växande maktanspråk och fördjupade samarbete med Ryssland utmanar både regional säkerhet och den regelbaserade världsordningen.

Säkerhetsmässigt är de euroatlantiska och indopacifiska regionerna mer sammanflätade än någonsin tidigare. Därför välkomnar Sverige fördjupningen av Natos samarbete med partnerländer som Japan, Australien, Sydkorea och Nya Zeeland.

Herr talman! Sverige och Finland ansökte samtidigt om Natomedlemskap. Att även Sveriges anslutning nu är fullbordad innebär att samtliga länder runt Östersjön utom Ryssland är medlemmar i både EU och Nato och att sju av åtta arktiska stater är Natoländer. Det är ett historiskt ögonblick för den nordisk-baltiska regionen som helhet. Som fria och demokratiska allierade försvarar vi varandra och stärker tillsammans vår motståndskraft.

Våra nordiska grannar har erfarenhet av krig. Våra baltiska grannländer har fortfarande färska minnen av ockupation och förtryck. De vet att man inte kan kompromissa med auktoritärt mörker. Nu är alla förenade i en allians vars uttalade syfte är att bevara fred och frihet. Vi välkomnar detta nya kapitel i de nordisk-baltiska relationerna.

När det säkerhetspolitiska mönstret i vår del av världen förändras uppstår nya möjligheter till ett fördjupat samarbete mellan likasinnade grannar i Norden och i Östersjöregionen. Sverige ska vara med och utveckla detta under det kommande året. Det gör vi som ordförande i det nordiska och det nordisk-baltiska utrikespolitiska samarbetet. Sverige och Finland har även föreslagit en säkerhetspolitisk dialog i samband med nästa ministermöte i Östersjöstaternas råd. Där ingår även Tyskland och Polen, som är nära samarbetspartner. En stark Östersjöregion, fast förankrad i Nato och EU, ligger i Sveriges säkerhetspolitiska intresse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

Herr talman! I sommar är det 80 år sedan allierade styrkor landsteg i Normandie. Dagens Nato är arvtagare till denna koalition och är det främsta uttrycket för den transatlantiska länken. Den är omistlig för svensk och europeisk säkerhet men får aldrig tas för given. Det är grundläggande att Sverige upprätthåller och fördjupar sina relationer med USA. Kanada är en viktig partner.

DCA-avtalet om försvarssamarbete är en grundbult i relationen med USA. Det stärker såväl svensk som amerikansk säkerhet. Det utgör ett mycket viktigt bidrag till stabiliteten i vårt närområde. Det är en styrka att våra nordiska och baltiska grannländer har liknande bilaterala samarbetsavtal med USA. Det signalerar vår säkerhetspolitiska samstämmighet, stärker säkerheten i Nordeuropa och understöder Natos gemensamma planering.

Försvarssamarbetet Joint Expeditionary Force bidrar till att stärka säkerheten i närområdet och är ett uttryck för Storbritanniens betydelse som partner. Även Frankrikes tydliga engagemang i norra Europa är av vikt för vår säkerhet.

Herr talman! Sverige har gjort ett historiskt vägval. Vårt inträde i Nato innebär en ny identitet för svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Sveriges solidariska allianspolitik har en bred politisk och folklig förankring, och vi står redo att fullfölja alla våra förpliktelser enligt det nordatlantiska fördraget. Nu kan det växa samman som säkerhetspolitiskt hör samman i Norden, runt Östersjön, i Europa och transatlantiskt. Det innebär en historisk möjlighet att utveckla dessa olika dimensioner av Sveriges säkerhet i samklang med varandra.

Vi står stadigt tillsammans med våra allierade för fred och frihet. En för alla, alla för en.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm, John E Weinerhall, Mattias Karlsson i Luleå, Stefan Olsson och Jesper Skalberg Karlsson (alla M).

Herr talman! Jag vill kanske inte gå in och diskutera ett uttalande från en enskild FN-tjänsteman. Vi har ett nära och bra samarbete och diskussioner med ledningarna för både UNRWA och andra FN-organ. Jag tror dock att vi måste förstå att den situation som råder i området är sådan att det är väldigt svårt att tänka sig någon annan organisation än UNRWA som i detta läge har bättre och mer välutvecklade lokala förhållanden och komponenter för att kunna bispringa människor.

Genom åren har det varit mycket diskussion om behovet av att reformera UNRWA, och det är en dialog som Sverige gärna deltar i. Jag tror absolut att det finns utrymme att föra den typen av samtal om hur man kan göra saker och ting bättre. Det är också självklart att UNWRA, i ett läge där vi rör oss mot en tvåstatslösning, kommer att komma upp i denna diskussion. Men just här och nu är det väldigt svårt att se något alternativ. Jag noterar att de organisationer som har fått frågor om detta, till exempel Unicef eller World Food Programme, unisont har svarat att de i detta läge inte kan ta över detta ansvar. Det är däremot ett faktum att organisationerna, inte genom uttalanden från enskilda tjänstemän utan genom formella uttalanden, har gjort detta. I detta läge ser regeringen därför att det är nödvändigt att hantera frågan på detta sätt.

Herr talman! Detta är en fråga som är viktig för regeringen av de skäl som jag också redogjorde för i det tidigare replikskiftet. Sverige har mycket goda förbindelser med Taiwan, som har utvecklats under många år inom ett flertal områden.

Låt mig bara kortfattat redogöra för det faktum att Business Swedens kontor i Taipei har varit aktivt sedan 1991. Det var dessutom ett av dåvarande Exportrådets första kontor som upprättades i Asien. Sverige har också hållit handelsöverläggningar på statssekreterarnivå med Taiwan årligen sedan 1980-talet, vilket erbjuder en plattform för utbyte på flera områden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Låt mig, eftersom Joar Forssell är så konkret i sin fråga, säga att handel, investeringar, grön omställning och ekonomisk säkerhet är fyra väldigt tydliga områden. Men Sveriges samarbete med Taiwan är brett och långsiktigt. Och inom ramen för Sveriges ett-Kina-politik verkar regeringen naturligtvis för att fördjupa utbytet ytterligare.

Dessutom passar detta in i den större diskussionen om det engagemang i den indopacifiska regionen som regeringen har för avsikt att utöka. Vi vill fördjupa samarbetet med partner i denna region inom områden som digitalisering, ekonomisk säkerhet, försvar och handel. Detta samarbete sker såväl bilateralt som genom EU och också inom ramen för EU:s strategi för denna region.