Herr talman! Tack, utrikesminister Billström, för svaret!

Hbtqi-personer i Turkiet står inför en rad utmaningar med bland annat diskriminering och trakasserier där människor kan bli av med jobbet på grund av sin sexuella läggning utan möjlighet till upprättelse. Rapporter om hedersrelaterade mord på hbtqi-personer kommer veckovis.

Den turkiska regeringen har gjort stora inskränkningar i yttrandefriheten och förbjudit det den kallar hbtqi-propaganda från public service. I FN har president Erdogan sagt att kärnfamiljens värderingar är hotade och att hela världen måste stå upp mot dem som försöker att förstöra de värderingarna. I presidentvalet ökade hatretoriken mot just hbtqi-personer påhejat av president Erdogan. Mot slutet togs i vartenda tal som president Erdogan höll hotet från hbtqi-personer upp.

Under 2022 var det 650 rapporterade fall av tortyr av hbtqi-personer i Turkiet. Det var personer som utsatts för våld under en längre period. Det är människor som behöver hjälp från hbtqi-organisationer som möter upp och hjälper dem som har varit utsatta. Men de läggs ned av den turkiska staten för att de hotar den turkiska identiteten och kärnfamiljens värderingar.

Varenda dag pågår det våldshandlingar mot hbtqi-personer, och deras mänskliga rättigheter kränks utan att de har någon möjlighet till upprättelse. Enligt ILGA-Europe är Turkiet det värsta landet i Europa med omnejd för hbtqi-personer att leva i.

De inskränkningar som sker i Turkiet av de mänskliga rättigheterna, yttrandefriheten, pressfriheten och föreningsfriheten är inte synonymt med en demokrati. Trots det, herr talman, har utrikesminister Billström och andra från regeringsunderlaget uttryckt att Turkiet är en fungerande demokrati eftersom Turkiet har fria val. Det är rätt häpnadsväckande uttalanden från en utrikesminister från en av världens starkaste demokratier, anser jag.

Det är uppenbart att Turkiet inte är en fungerande demokrati, långt ifrån det. Det manifesteras som allra tydligast i hatet och hoten mot hbtqi-personer. Det anordnas demonstrationer för att förbjuda homosexualitet, men prideparaden är förbjuden sedan 2015. Hbtqi-organisationer behöver starta flera organisationer samtidigt så att de snabbt kan flytta sin verksamhet när de läggs ned. Det är inte om de läggs ned, utan när de läggs ned.

I ett sådant läge som Turkiet befinner sig i anser jag det rätt så ansvarslöst av utrikesministern, herr talman, att inte kunna problematisera situationen i Turkiet ytterligare. Det gäller exempelvis att landet inte har någon diskrimineringslagstiftning, något som utrikesminister Billström själv tog upp. Det innebär att det inte finns något skyddsnät för hbtqi-personer när de blir utsatta.

Herr talman! Under lång tid har Sverige haft en Natoansökan som Turkiet använt emot oss vid vartenda tillfälle som getts. Det har inte varit bra för vare sig Sverige eller världen. Turkiets utnyttjande av Natoprocessen i syfte att fortsätta med sina demokratiska inskränkningar är problematiskt. Det är hög tid att vi står upp för mänskliga rättigheter i Turkiet och markerar mot de övergrepp som president Erdogans odemokratiska metoder och hat mot hbtqi-personer innebär.

Jag vill därför fråga utrikesministern, med anledning av hans svar på min interpellation: På vilka konkreta sätt förs det samtal om mänskliga rättigheter och situationen för hbtqi-personer i Turkiet med den turkiska regeringen?

I Turkietstrategin står det tydligt att man bör undvika samarbeten med offentliga institutioner. Vad gör regeringen för att stärka civilsamhället i Turkiet och i Sverige för att stärka hbtqi-personers rättigheter i Turkiet?

Herr talman! Angående handlingsplanen för hbtqi-personer kan vi konstatera att den är sen, utrikesminister Billström. Just nu har Sverige ingen handlingsplan som är gällande. Det är någonting som jag har framfört till minister Brandberg. Men vi kan återgå till att tala om de ansvarsområden som utrikesminister Billström har.

Det är 13 procent av världens befolkning som lever i det vi kallar fungerande demokratier. Auktoritära stater ökar till antalet, och aldrig har mänskliga rättigheter varit så hotade som de är i dag. I ett sådant läge kan jag inte begripa varför regeringen inte vill att Sverige ska vara en stark röst och en offensiv stat som gör sitt yttersta för att mänskliga rättigheter ska respekteras i alla världens hörn. Det är fullt möjligt.

Herr talman! Utvecklingen i Turkiet har varit bekymmersam. Men under ganska lång tid och under många år var utvecklingen på väg åt rätt håll. I början av 2000-talet demokratiserades Turkiet med fler organisationer som etablerades som arbetade för bland annat hbtqi-personers rättigheter. Staten blev mer sekulär, och militärens grepp om de statliga institutionerna blev svagare. Den första prideparaden genomfördes i Istanbul 2003. Den mötte först väldigt mycket motstånd för att sedan bli en kärleksfest som vi också känner igen här hemma i Sverige.

Men det var inte som att turkiska staten en dag bara fick för sig att stärka mänskliga rättigheter och införa prideparaden i Istanbul 2003. Det var hårt arbete som framför allt genomfördes av civilsamhället i Turkiet men också av andra civilsamhällesorganisationer från bland annat Sverige, herr talman.

Det var anledningen till min föregående fråga om civilsamhällets roll och på vilket sätt regeringen kan stärka det i Turkiet, för det är relevant. Vi vet att stater och särskilt auktoritära stater ogillar när andra stater kommer in och samarbetar med organisationer som är i konflikt med landets regering.

Därför är det väldigt viktigt att civilsamhället har en aktiv roll i länder som exempelvis Turkiet. Det såg vi under början av 2000-talet när samarbetet mellan det svenska civilsamhällets organisationer och det turkiska civilsamhällets organisationer fick fritt spelutrymme att kunna verka och kunde realisera en demokratisering av den turkiska staten. Det är efter de lärdomarna som man i dag i strategin konstaterar att civilsamhällets roll är avgörande för att främja mänskliga rättigheter i Turkiet.

Herr talman! Nu går utvecklingen åt fel håll igen. Paraden i Istanbul har varit förbjuden sedan 2015.

Den svenska regeringen har varit ganska passiv gentemot Erdogan och hans regering. Det får vara nog med det nu! Den svenska regeringen måste skapa förutsättningar för att stärka hbtqi-personers rättigheter i Turkiet om den över huvud taget ska vara trovärdig i frågor som rör mänskliga rättigheter.

Men i detta läge väljer regeringen att minska sitt engagemang i omvärlden och därmed i Turkiet. De minskade anslagen till bistånd i Sverige har påverkat arbetet med att stärka hbtqi-personers rättigheter i Turkiet. Organisationer som RFSL får minskat utrymme att bedriva ett effektivt demokratiarbete i Turkiet, herr talman, och detta på grund av beslut som är fattade av den här regeringen.

I utrikesdeklarationen sa Tobias Billström att mänskliga fri- och rättigheter måste försvaras. Vad bra! Då måste det också göras. Försvara dem! Gör det genom att vara en aktiv aktör som kräver svar av Erdogan när det gäller vad som händer med de hundratals fängslade hbtqi-aktivisterna! Vad görs mot det våld som hbtqi-personer behöver genomlida varenda dag i Turkiet? Vad görs mot de inskränkningar som sker i hbtqi-personers demokratiska rätt att organisera sig? Vad görs mot det våld som hejas på av Erdogans regering i Turkiet? Markera och agera!

Herr talman! Jag vill fråga utrikesministern om han anser att det är läge att han omvärderar sin inställning till Turkiet och arbetar mer fokuserat för att stärka mänskliga rättigheter i landet och i det arbetet också främjar hbtqi-personers rätt till fria liv.

Herr talman! Jag skulle vilja påstå att regimen i Turkiet har anslutit sig till den högerextrema rörelse som den här regeringen också har gjort sig beroende av, där hbtqi-personer används som slagträn i den samhällspolitiska debatten och till följd av det behöver utstå fysiskt och psykiskt våld.

Det här sker i Ryssland, i delstater i USA och i Argentina, Indonesien, Uganda, som Billström själv tog upp, och många fler länder. Detta är en internationell angelägenhet som kräver att stater som i praktiken värnar om hbtqi-personers rättigheter också är aktiva i världssamfundet för att utkräva ansvar av dem som inte gör det.

Herr talman! FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna är bara verkningsfulla om vi som står upp för dem och gör det i samtal med stater som inte följer dem. Turkiet har skrivit under båda dessa konventioner, men det är uppenbart att landet inte följer dem.

Det hade varit intressant att höra vad utrikesministern tänker att han kan göra ytterligare inom sitt ämbetes fulla kraft för att sätta press på Turkiet att respektera hbtqi-personers rättigheter.

Herr talman! Som jag har redogjort för tidigare i debatten har regeringens ansvarslösa sätt att hantera biståndet och Natoprocessen förvärrat situationen för hbtqi-personer i Turkiet. Sverige tappar förtroende i frågor som rör de mänskliga rättigheterna.

Hbtqi-personers rättigheter har blivit en stor utrikespolitisk fråga som går hand i hand med frågor som rör demokrati. Ett friare samhälle för hbtqi-personer innebär ett friare samhälle för alla. Sverige har, inte minst i början av 2000-talet, visat vilken effekt ett effektivt biståndsarbete och en tydlig utrikespolitik kan ha i länder som Turkiet. För att det ska ske behövs politisk handlingskraft och tydliga ställningstaganden. Det är något som regeringen tyvärr saknar.

Det är beklagligt i ett läge där hbtqi-personer världen över är i stort behov av en humanitär stormakt som bejakar deras rättigheter och rätt att existera.