Tobias Billström

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Begreppet folkmord definieras bland annat i FN:s folkmordskonvention från 1948 och också i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen från 1998. Det är i denna bemärkelse en juridisk term med ett klart definierat innehåll. Att finna ett sådant brottsligt uppsåt förutsätter en bevisbedömning som rättsliga instanser är bäst lämpade att göra.

Därför är det viktigt att komma ihåg att denna princip har inneburit att händelser som ligger långt tillbaka i tiden inte har kunnat rättsligt kategoriseras som folkmord. Efter Förintelsen är det egentligen bara brott i Rwanda och forna Jugoslavien som har betecknats som folkmord av internationella domstolar. Det här är goda argument för att vara försiktig med detta.

Fru talman! Nej, så här är det, och det tycker jag är viktigt att komma ihåg. Att erkänna folkmord är och har alltid varit en komplicerad fråga, inte minst i relation till den svenska riksdagen, som av tradition inte har gjort detta.

Jag tycker att det är viktigt att understryka att det alltid finns risker förknippade med att göra detta. Man riskerar att förvandla sig själv till ett parlament som ägnar sig åt att anta resolutioner snarare än att fatta beslut.

Det råder ingen tvekan om att de händelser som Aron Emilsson refererar till har inträffat. Det råder inte heller någon tvekan om att man ur historisk synvinkel mycket väl kan se massvälten i Ukraina som orkestrerad. Men att dra slutsatsen att den svenska riksdagen ska uttala en absolut åsikt därom ställer vi oss tveksamma till från regeringens sida. Det är i många fall bättre att överlåta till historiker att komma fram till slutsatser kring detta än att låta politiker göra det.

Fru talman! Tack till interpellanten och samtliga ledamöter som har deltagit i debatten här i dag. Det har varit en bra debatt i en viktig fråga.

Det är ingen tvekan om att meningsfulla fredsförhandlingar förr eller senare måste komma till stånd och att den här konflikten måste få ett slut. För att sådana förhandlingar ska vara meningsfulla och kunna inledas krävs att parterna är villiga och redo att förhandla uppriktigt, vilket tyvärr inte är fallet i dag.

Parallellt med den nödvändiga krishantering som nu sker, bland annat genom mötena i Aqaba och Sharm el-Sheikh som jag nämnde tidigare, är det viktigt att fortsätta det långsiktiga arbetet för fred. Och det initiativ som EU:s höga representant Josep Borrell har tagit tillsammans med Arabförbundet och Saudiarabien förtjänar att uppmärksammas. Det handlar om att undersöka hur EU och länderna i regionen utifrån det arabiska fredsinitiativet från 2002 skulle kunna stödja ett övergripande fredsavtal. Genom att försöka konkretisera ett sådant gemensamt bidrag till fred är förhoppningen att man på sikt stärker förutsättningarna för att parterna ska återgå till förhandlingsbordet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som bekant har inte direkta fredsförhandlingar ägt rum på snart tio år. En långsiktig lösning på den israelisk-palestinska konflikten står endast att finna i en framförhandlad tvåstatslösning med fast förankring i folkrätten, där Israel och Palestina kan existera i fred och säkerhet sida vid sida och med Jerusalem som huvudstad för båda staterna.

Fru talman! För att bygga en hållbar och rättvis fred mellan Israel och Palestina måste båda parters behov, rättigheter och säkerhet tas i beaktande. Sverige kommer att fortsätta stödja EU:s och den höga representanten Borrells arbete och engagemang för att bidra till att detta en dag kan bli verklighet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig säga så här: På kort sikt är det centrala att parterna i denna konflikt avstår från allt agerande som kan trappa upp det spända läget ytterligare. Den negativa utvecklingen behöver vändas, och för att så ska ske krävs ett engagemang från det internationella samfundet, inte minst genom USA, länderna i regionen, EU och FN.

På längre sikt är återupptagna fredsförhandlingar mellan parterna avgörande för en hållbar lösning på denna konflikt. EU och det internationella samfundet är övertygade om att det endast är genom en framförhandlad tvåstatslösning med fast förankring i folkrätten som Israel och Palestina kommer att kunna leva sida vid sida i fred och säkerhet.

En grundförutsättning för att kunna förverkliga detta mål är såklart att parterna har den politiska viljan att sitta ned vid ett förhandlingsbord och därtill har förmåga och beredskap att göra de nödvändiga och svåra kompromisser som freden kräver.

Det är tyvärr tydligt - jag skulle till och med gå så långt som att säga att det är ostridigt - att så inte är fallet i dag. Israels nuvarande regeringskoalition har inte politiska förhandlingar om en tvåstatslösning för ögonen. Dess politiska plattform ger uttryck för en annan dagordning. Regeringsprogrammet innehåller till exempel en skrivning som hävdar det judiska folkets exklusiva och obestridliga rätt till hela landet Israel och definierar detta som att det omfattar även det ockuperade Västbanken. Det talas även om annektering som en möjlighet.

Fru talman! Jag beklagar denna inriktning som står i strid med folkrätten och den tvåstatslösning som Sverige och EU tror på.

Den palestinska regeringen har visserligen deklarerat att man strävar efter förhandlingar om en tvåstatslösning och att de ska inledas så snart som möjligt. Samtidigt har Palestina inte hållit nationella val sedan 2006, och den palestinska splittringen mellan Västbanken, som styrs av palestinska myndigheten, och Gaza, som kontrolleras av Hamas, består. Denna brist på både demokratisk legitimitet och nationell enighet utgör ett betydande hinder för att Palestina ska kunna förhandla om och ingå ett fredsavtal.

Sverige och EU framhåller konsekvent och med stor tydlighet vikten av att Palestina genomför nationella val och uppnår en inompalestinsk försoning. Vi anser likaledes att Israel är skyldigt att medverka till att palestinska val kan genomföras i östra Jerusalem i enlighet med Osloavtalet. Sverige och EU uppmanar därför samtliga palestinska grupper att hålla fast vid de avtal som på palestinsk sida ingåtts med Israel, att ta tydligt avstånd från våld och terrorism, att erkänna Israels rätt att existera och att efterleva demokratiska och rättsstatliga principer.

Vi hoppas givetvis att man på både israelisk och palestinsk sida ska komma att inse att den nuvarande utvecklingen är ohållbar och att parterna därför initierar en fredsprocess för att nå en framförhandlad tvåstatslösning som tillfredsställer både Israels och Palestinas intressen.

Fru talman! Jag önskar att det vore möjligt att återuppta fredsprocessen inom en snar framtid, men som sagt bedöms utsikterna för detta tyvärr vara bleka. Men det är likafullt viktigt att det internationella samfundet fortsätter att arbeta för att skapa förutsättningar för att så ska kunna ske på sikt.

Herr talman! När det gäller den israelisk-palestinska konflikten är EU och Sverige tydliga om vikten av en framförhandlad tvåstatslösning med Jerusalem som huvudstad för båda staterna. Den åsikten framförs ständigt och konsekvent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Bosättningspolitiken undergräver tvåstatslösningen och bidrar till en förhöjd konfliktnivå. Sverige uppmanar Israel att upphöra med denna typ av åtgärder och leva upp till sina folkrättsliga skyldigheter som ockupationsmakt. Dessa skyldigheter kommer Sverige, EU och FN att fortsätta att påminna om så länge ockupationen pågår. Likaså kommer kritik att fortsätta att uttalas när brott mot folkrätten, inklusive den internationella humanitära rätten och de mänskliga rättigheterna, begås av någon part i konflikten.

Den senaste tidens terroristdåd, våldsamheter och civila dödsoffer, inte minst barn, vilket flera av debattörerna i dag har tagit upp, är förfärande. Det visar återigen på vikten av att konfliktens grundorsaker måste adresseras. Både Israel och Palestina behöver avstå från agerande som ytterligare eskalerar det mycket spända läge som just nu pågår.

Vi välkomnar de åtaganden som parterna har påtagit sig vid mötena i Aqaba den 26 februari och i Sharm el-Sheikh den 19 mars om bland annat deeskalering liksom ett stopp för nya bosättningsplaner under ett halvår. Det var därför mycket bekymmersamt att knesset redan den 21 mars fattade beslut som möjliggör återupprättandet av ett antal bosättningar på norra Västbanken som frånträddes 2005.

Sverige välkomnar vidare de utfästelser som har gjorts i Aqaba och i Sharm el-Sheikh om att respektera status quo vid de heliga platserna i Jerusalem. Att dessa åtaganden nu respekteras och implementeras är avgörande för att på kort sikt undvika eskalering, inte minst under de pågående religiösa helgerna, och på längre sikt möjliggöra en utveckling i rätt riktning.

Sverige står upp för Israels legitima säkerhetsbehov och fördömer terroristattacker. Dessa inklusive raketattacker från Hamas och andra terroristgrupper i Gaza mot civila i Israel måste upphöra en gång för alla. Israel har rätt att försvara sig, men det ska ske med proportionalitet och i enlighet med folkrättens övriga principer.

Låt mig, herr talman, avsluta detta inlägg med att återigen konstatera att Israel är en levande demokrati. Vi värnar den goda och breda relationen med landet som Sverige har. Som jag nämnde noterar regeringen att den israeliska regeringen har lagt fram ett antal förslag på omfattande förändringar av rättssystemet, liksom den livliga inrikespolitiska debatt och de protester som pågår i Israel mot förslagen. Precis som EU:s höga representant för utrikes- och säkerhetspolitiska frågor gett uttryck för vill vi inte föregripa resultatet av den debatt som pågår om dessa förslag. EU:s och Sveriges goda relationer med Israel grundas på gemensamma värderingar om demokrati och respekt för rättsstatens principer, och vi utgår från att rättsstatens principer även i fortsättningen kommer att respekteras i Israel.

Herr talman! Johan Büser har frågat mig om jag avser att ta initiativ för ett gemensamt uttalande från EU gällande den israeliska regeringens förslag om att inskränka rättsväsendets oberoende, hur jag ser på möjligheten till nya fredssamtal mellan Israel och Palestina, om jag kommer att ta några initiativ i EU för att få till stånd sådana samtal givet den mer konfrontativa politik Israel nu för i de ockuperade områdena samt om jag avser att ta några initiativ med anledning av den ökade utbyggnaden av de illegala bosättningarna och nya beslut om israelisk annektering av ockuperad mark.

Svar på interpellationer

Regeringen noterar att den israeliska regeringen har lagt fram ett antal förslag till omfattande förändringar av rättssystemet. I linje med vad EU:s höga representant för utrikes- och säkerhetspolitiska frågor Josep Borrell uttryckte i Europaparlamentet den 15 mars 2023 vill vi inte föregripa resultatet av den debatt som pågår om dessa förslag.

Israel är en levande demokrati. EU:s och Sveriges goda relationer med Israel grundas på gemensamma värderingar som demokrati och respekt för rättsstatens principer. Vi utgår från att rättsstatens principer fortsatt kommer att respekteras i Israel.

Regeringen står bakom EU:s sedan länge etablerade position om att bosättningsexpansionen, demoleringar och vräkningar måste upphöra. Israels bosättningspolitik strider mot folkrätten, undergräver tvåstatslösningen och bidrar till en förhöjd konfliktnivå. EU och Sverige uppmanar Israel att upphöra med denna typ av åtgärder. Både Israel och Palestina behöver avstå från agerande som ytterligare eskalerar det mycket spända läge som nu råder. Terroristdåd måste fördömas och upphöra. Ett gemensamt uttalande den 8 mars 2023, med stöd av samtliga EU:s medlemsstater, tydliggjorde detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Förutsättningarna för fredsförhandlingar mellan parterna är i dagsläget små. Samtidigt är det ingen tvekan om att meningsfulla fredsförhandlingar måste komma till stånd och att konflikten måste få ett slut. Sådana förhandlingar kräver först och främst en uttalad politisk vilja hos parterna. EU:s höga representant arbetar med Arabförbundet och Saudiarabien för att främja fred utifrån en regional ansats, inklusive det arabiska fredsinitiativet från 2002. Sverige stöder det arbete som görs av EU:s höga representant men även andra initiativ som främjar förtroendeskapande åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

Herr talman! Det är ingen spekulation. Som jag har sagt ett par gånger i detta replikskifte är det ett faktum att om vi hade haft en situation där Miljöpartiet och Vänsterpartiet var stöttepelare till en socialdemokratisk regering ledd av Magdalena Andersson hade inte sagda proposition kunnat läggas på riksdagens bord. Det är ett faktum att det förhåller sig på det viset.

Peter Hultqvist tycker inte att det är roligt att jag berättar det i talarstolen. Men det krävs att vi gör det efter att ha lyssnat på invändningarna från Vänsterpartiet och Miljöpartiet och förstått innehållet i de sju reservationerna i utskottets betänkande.

Jag är ursprungligen från Malmö, och där är man ödmjuk. Vi har alltså inga särskilda talesätt jag kan hänvisa till. Jag nöjer mig med att konstatera att vi är glada över att det funnits ett så brett samförstånd i frågan. Vi tycker naturligtvis att det är bra att den tidigare regeringen lämnade in vår ansökan så att propositionen nu har kunnat läggas på riksdagens bord. Därvidlag finns det ingen motsättning mellan mig och Peter Hultqvist.

(Applåder)

Herr talman! Jag förstår att Peter Hultqvist möjligen tyckte att det var onödigt. Jag tyckte att det var nödvändigt. Det var nödvändigt att visa vilka åsikter som finns hos Miljöpartiet och Vänsterpartiet i denna kammare och hur omöjligt det hade varit, under de omständigheter som skulle ha rått om de hade haft inflytande över ett regeringsalternativ där Magdalena Andersson varit statsminister, att få igenom den här propositionen - och inte bara att få igenom den här i kammaren utan också att över huvud taget lägga fram den. En regering måste ju vara enig innan man lägger en proposition på riksdagens bord.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

Hade regeringsunderlaget bestått av de här två partierna hade vi alltså inte kunnat bli medlemmar i Nato. Det är viktigt att redogöra för detta och att det kommer in i riksdagens protokoll.

När det sedan gäller frågan om min bedömning grundar jag den på precis den uppfattning som jag tidigare redogjorde för i mitt replikskifte med Håkan Svenneling. Eftersom vi har 28 av 30 medlemsstater i ryggen, redan är ratificerade av dessa staters parlament, vet att uppbackningen har varit så pass stark och inte minst vet att den amerikanska senaten i rekordfart, i en process som saknar motstycke i Natos historia, har ratificerat den svenska ansökan är det självklart att vi kommer att kunna bli medlemmar till Vilniusmötet. Vi vet att den styrka som vi har i ryggen är så pass påtaglig att det går att göra en sådan bedömning.

Sedan vill jag säga, inom ramen för den här diskussionen, att det starka stöd i processen vi har här i kammaren i dag naturligtvis också är en av anledningarna till att jag känner mig så välgrundad i min uppfattning på det här området. Övriga världen ser att Sverige vill bli medlem i Nato.

Jag har ingen kritik alls, Peter Hultqvist, mot själva inlämnandet av ansökan. Den står vi tvärtom bakom. Vi har också stått bakom det trilaterala memorandum som togs fram, slutförhandlades och blev verklighet i samband med Natos toppmöte i Madrid.

Herr talman! Sverige kommer som jag sa att fortsätta sitt arbete inom kärnvapennedrustningen inom ramen för icke-spridningsfördraget, NPT, som utgör hörnstenen i det globala nedrustnings- och icke-spridningsarbetet. Det är det enda avtal där de fem erkända kärnvapenstaterna har åtagit sig att göra sig av med sina kärnvapen.

Sverige kommer att vara en engagerad kraft som kommer att verka konstruktivt, både nationellt och som en del av EU. Vi kommer att värna och stärka NPT för att uppnå konkreta framsteg i avtalets samtliga tre pelare: nedrustning, icke-spridning och fredlig användning av kärnenergi. Som en del i detta arbete kommer vi också att fortsätta driva Stockholmsinitiativet för kärnvapennedrustning.

(Applåder)

Herr talman! Nej, det borde vi inte göra. Kärnvapen utgör den yttersta delen av Natos avskräckningsdoktrin. Så länge kärnvapen existerar kommer Nato att förbli en kärnvapenallians. Men denna allians har samtidigt även ett uttalat mål att arbeta för att skapa förutsättningar för en värld fri från kärnvapen. Nato har också i sin kärnvapendoktrin konstaterat att omständigheterna där kärnvapenanvändning kan behöva beaktas är mycket avlägsna.

Herr talman! Lotta Johnsson Fornarve talade om "en gång i världen". Jag vill gärna poängtera att Sveriges engagemang för nedrustning och icke-spridning av kärnvapen kvarstår oavsett ett medlemskap i Nato. Sverige kommer fortsatt att framhålla behovet av att fullgöra alla skyldigheter enligt fördraget om icke-spridning av kärnvapen, Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear Weapons, NPT, inklusive åtaganden vid tidigare översynskonferenser, liksom behovet av konkreta framsteg på vägen mot slutmålet om ett totalt avskaffande av kärnvapen.

Nato som organisation har, som sagt, detta uttalade mål. Jag ser inga som helst konflikter mellan vårt Natomedlemskap och att ha dessa ambitioner. Det är också värt att komma ihåg att vi är omgivna av länder, inte minst våra vänner Danmark och Norge, som trots att de varit medlemmar i Nato inte heller har haft några som helst problem med att stå upp för dessa åsikter i internationella sammanhang.

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker inte att det finns så mycket mer att säga i denna diskussion än det jag nyss sa. Vi står på en säker grund när det gäller det memorandum vi har överenskommit med Turkiet. Vi vet vilka åtaganden vi har att göra, och vi har uppfyllt dem till punkt och pricka. Vi tänker som sagt inte göra vare sig mer eller mindre än så.

Som jag sa tidigare är det notabelt att Håkan Svennelings omsorg om den här processen är så stor. Det är, som jag sa i den utrikespolitiska debatten, rörande vilken oro Vänsterpartiet känner inför denna fråga. Men man behöver bara gå till de sju reservationer som finns i utrikesutskottets betänkande för att förstå att om Vänsterpartiet hade utgjort en del av regeringsunderlaget hade det aldrig någonsin kunnat bli något Natointräde för Sveriges vidkommande. Det är ett faktum. Magdalena Andersson hade haft Håkan Svenneling på ena axeln och Jacob Risberg på den andra - Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det är tur att det inte är på det viset.

(Applåder)

Herr talman! Apropå Håkan Svennelings observation om hur bra det går för regeringen kan jag säga att vi i dag fattar det största säkerhetspolitiska beslutet på 200 år och gör det med bred enighet i denna kammare. Propositionen ligger på riksdagens bord, vilket den ju aldrig hade gjort om Håkan Svenneling, Jacob Risberg och våra vänner från Socialdemokraterna hade styrt Sverige. De hade naturligtvis aldrig kunnat fatta det här beslutet. Det hade säkert glatt Håkan Svenneling, men för dem som lyssnar på den här debatten kan det vara värt att komma ihåg att det faktum att propositionen ligger på riksdagens bord beror på att vi har en annan regering, där Håkan Svenneling inte utgör en del av underlaget.

Apropå de problem vi står inför när det gäller diskussionerna med de länder som räknades upp kan jag säga att Ungern vid upprepade tillfällen det senaste året har sagt att man avser att ratificera både Sveriges och Finlands ansökningar. Det är vår uppfattning att man också bör göra det. Det finns inget memorandum och inga särskilda överenskommelser med detta land, utan det ungerska parlamentet bör kunna ratificera vårt ställningstagande.

Vad gäller Turkiet fortsätter vi med att uppfylla de åtaganden vi har gjort i det memorandum som ingicks i Madrid förra året. Vi kommer inte att göra vare sig mer eller mindre när det gäller detta, och vi kommer att förlita oss på våra allierade - de 28 medlemsstater som redan i dag har ratificerat Sveriges och Finlands medlemskapsansökningar, gett oss tydliga och klara säkerhetsförsäkringar och dessutom nästan varje dag när vi har haft kontakter med dem har talat om hur mycket de välkomnar oss in i organisationen. Att veta att dessa stater står på vår sida är det starkaste stödet, och det uppväger mer än väl de problem vi just nu har i ratifikationsprocessen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

Herr talman! Vi befinner oss i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Vi har på nytt ett stort krig i Europa som i grunden påverkar säkerheten även i Sveriges närområde.

Ett medlemskap i Nato är det bästa sättet att värna Sveriges säkerhet och solidariskt bidra till att stärka hela det euroatlantiska områdets säkerhet. Att riksdagen i dag ska besluta om godkännande av Sveriges anslutning till det nordatlantiska fördraget är en historisk händelse. Det är ett av de viktigaste säkerhetspolitiska besluten någonsin för vårt land.

Rysslands oprovocerade, olagliga och oförsvarliga aggression mot Ukraina påminner oss om att fred och frihet inte kan tas för givet. Rysslands brutala krigföring är inte bara en attack mot Ukrainas suveränitet utan visar även på ett gränslöst förakt för folkrätten och den europeiska säkerhetsordningen. Putin har valt ut de fria demokratierna till sin fiende för att vi står för det han vill montera ned, alltså det öppna samhället.

Givet det nya säkerhetspolitiska läget lägger regeringen också om kursen i den samlade utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken. Det är en styrka att sex av åtta partier i denna kammare står bakom ansökan om ett svenskt Natomedlemskap. Det starka stödet i riksdagen och folkopinionen för Sveriges ansökan är viktigt.

Natomedlemskapet innebär en ny svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitisk identitet. Vi blir en allierad och en del av Natos kollektiva försvar, vars kärna utgörs av de ömsesidiga försvarsgarantier som följer av artikel 5. Detta innebär att ett väpnat angrepp mot Sverige kommer att ses som ett angrepp mot samtliga Natoländer. De andra Natoländerna kommer då att ha en skyldighet att bistå Sverige med de åtgärder som bedöms nödvändiga, inklusive militära medel. På motsvarande sätt kommer Sverige att ha en skyldighet att betrakta ett väpnat angrepp mot ett annat Natoland som ett angrepp mot Sverige.

Som Natomedlem kommer Sverige att uppfylla sina åtaganden enligt det nordatlantiska fördraget och gentemot samtliga övriga allierade. Ett svenskt Natomedlemskap bidrar till att stärka säkerheten i vårt närområde. Samtidigt kommer vi att ha ett så kallat 360-gradersperspektiv på vårt medlemskap. Sverige har unika förmågor att bidra med på områden som cyber, ny teknik och rymden. Sverige kommer att vara en allierad att lita på.

Herr talman! Protokollet avseende Sveriges anslutning till det nordatlantiska fördraget undertecknades av samtliga Natoländer i Nordatlantiska rådet den 5 juli 2022. Sverige fick då tillsammans med Finland status som inbjudet land, invitee, till Nato.

Nu pågår en gradvis integrering i Natos politiska och militära strukturer. Som inbjudet land deltar Sverige i närapå alla delar av Natos verksamhet. För att Sverige och Finland ska kunna bli fullvärdiga medlemmar krävs att alla Natoländer ratificerar våra anslutningsprotokoll. Ratificeringsprocessen har gått mycket snabbt - av 30 länder återstår nu bara Ungern och Turkiet.

Sverige och Finland ansökte om medlemskap samtidigt. Den finska riksdagen godkände den 1 mars Finlands anslutning till Nato, och Finland väntas i närtid slutföra sin nationella process inför anslutningen. Det är angeläget att vi båda snabbt blir medlemmar. Dagens beslut om riksdagens godkännande av Sveriges anslutning till det nordatlantiska fördraget innebär att vi kommer att ha vidtagit alla de förberedelser vi förfogar över för att möjliggöra en snabb anslutning till Nato. Så snart alla Natoländer har ratificerat vårt anslutningsprotokoll och vi därefter har deponerat vårt anslutningsinstrument hos USA:s regering blir Sverige fullvärdig medlem i Nato.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

Herr talman! Jag ska säga några kortfattade ord om propositionens innehåll.

För det första föreslås i propositionen att riksdagen godkänner Sveriges anslutning till det nordatlantiska fördraget.

För det andra föreslås att riksdagen godkänner att Sverige tillträder ett statusavtal som reglerar immunitet och privilegier för Nato och vissa personalkategorier, vilket förutsätter en lagändring.

För det tredje föreslås att regeringen bemyndigas att fatta beslut om att ta emot stöd i form av militära styrkor från Nato. Också detta kräver en ändring i lagen.

Den första punkten om det nordatlantiska fördraget är tämligen självförklarande.

När det gäller den andra punkten om statusavtalet för Nato, nationella representanter och organisationens internationella personal reglerar detta avtal immunitet och privilegier för Nato och vissa personalkategorier. Denna typ av bestämmelser gäller redan i dag för de mellanstatliga organisationer som verkar i Sverige och för ett stort antal andra organisationer som Sverige tillhör, inklusive FN och EU. För att avtalet ska kunna införlivas i svensk rätt krävs en ändring i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall, varför riksdagens godkännande krävs för att Sverige ska kunna tillträda avtalet.

Detta för mig till den tredje punkten om militära styrkor från Nato. När Sverige blir medlem i Nato är det angeläget att det finns goda förutsättningar för att på ett snabbt och effektivt sätt kunna ta emot och lämna operativt militärt stöd inom ramen för det nordatlantiska fördraget. Militärt stöd från Nato utgörs framför allt av militära styrkor från enskilda allierade, och sådant stöd innefattar samtidigt stöd från Nato som organisation eftersom allierades styrkor ställs under Natobefäl.

Regeringen har enligt nuvarande lagstiftning möjlighet att begära stöd i form av militära styrkor från enskilda allierade för att möta ett väpnat angrepp mot Sverige och hindra kränkningar av svenskt territorium. För att förbättra Sveriges förmåga att ta emot militärt stöd bör regeringen ges möjlighet att begära operativt militärt stöd även från Nato som organisation. Detta förutsätter en ändring i lagen om operativt militärt stöd.

Det pågår också för närvarande ett arbete inom Försvarsdepartementet med att se över vissa rättsliga frågor med anledning av ett Natomedlemskap. Översynen rör dels Sveriges anslutning till ett antal avtal som Sverige förväntas tillträda som Natomedlem, dels vilka övriga författningsändringar på försvarsområdet som bör göras med anledning av ett Natomedlemskap. Regeringen kan komma att återkomma till riksdagen i dessa frågor.

Herr talman! Jag vill avsluta med att på nytt understryka att ett medlemskap i Nato innebär en historisk förändring av Sveriges utrikes, säkerhets- och försvarspolitik. Det starka stödet i riksdagen för detta historiska vägval är av stor betydelse för Sverige i detta nya, allvarliga säkerhetspolitiska läge.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill åter tacka alla deltagare i debatten för en utmärkt diskussion kring en fråga som engagerar många människor och där det är uppenbart att sista ordet inte sagts.

Jag uppfattar inte att det i nuläget finns enighet inom EU för att driva frågan att lista IRGC under EU:s terrorismsanktioner. Inget land har heller lagt fram något konkret förslag eller juridiskt underlag för en sådan listning.

Tillsammans med EU:s medlemsstater fortsätter vi att analysera diskussionen och diskutera möjliga ytterligare sanktioner. Enigheten är av central betydelse för EU:s trovärdighet, oavsett om Sverige eller något annat land har ordförandeskapet. Det innebär också att möjligheten att påverka situationen är avhängig av denna enighet. Därför bör den värnas. Sverige kommer att fortsätta att stödja en tydlig och enad Iranpolitik också under vårt ordförandeskap. Vi utesluter ingenting när det gäller frågan om vidare sanktioner.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill börja med att än en gång uttrycka min uppskattning av det engagemang som finns i Sverige för den allvarliga situationen i Iran och som visar sig här i riksdagen såväl som i den allmänna debatten.

Sverige fortsätter att verka på bred front för att upprätthålla trycket mot den iranska regimen och ge stöd till det iranska folket, stöd som också går bortom vårt agerande i EU.

Vi fortsätter att lyfta fram situationen i direkta kontakter med Iran. Jag har själv vid två tillfällen talat med Irans utrikesminister. Det var inte ambassadören utan utrikesministern jag talade med, apropå Lawen Redars synpunkter. Jag har då tydligt uttryckt Sveriges och EU:s skarpa kritik mot Irans agerande och förklarat att vi fortsätter att se över möjliga ytterligare åtgärder.

I samordning med andra EU-stater har vi också kallat upp Irans ambassadör för att på så sätt markera när Iran trappat upp repressionen. Detta gör vi också genom vår ambassad i Teheran, både i nationell kapacitet och som lokal samordnare av EU:s medlemskrets i egenskap av ordförandeland.

Sverige har också gett starkt stöd till den FN-mekanism som nu inrättats, en så kallad fact-finding mission, för att utreda våldet mot protesterna. Detta blir ett viktigt verktyg för att internationellt stödja ansvarsutkrävande. Sverige och övriga EU var pådrivande i den specialsession i MRrådet i november där mekanismen beslutades. Vi kommer att följa och stödja missionens arbete och diskutera dess första återrapportering till FN:s MRråd senare i år.

Vad gäller detta med terrorismsanktioner är det ju så att en listning under EU:s terrorismsanktioner behöver uppfylla rättsstatens kriterier och underbyggas av ett beslut från en rättslig eller likvärdig behörig myndighet om förundersökning, åtal eller dom för terroristdåd eller försök till detta. Ett sådant beslut måste uppfylla grundläggande krav på rätten till försvar och ett effektivt rättsskydd. Rådet måste också verifiera att händelserna som ligger till grund för listningen inte inträffat alltför långt tillbaka i tiden. Något sådant underlag har ännu inte presenterats av någon medlemsstat, men diskussionerna om de rättsliga och politiska förutsättningarna för terroristlistning av IRGC fortsätter inom EU.

Regeringen fortsätter att genom alla lämpliga plattformar arbeta för att upprätthålla trycket på Iran bilateralt i FN och genom EU. Jag välkomnar i det sammanhanget fortsatt diskussion hos andra om hur vi mest strategiskt och effektivt kan stödja det iranska folket och bidra till en reell förändring av situationen i landet.

Tack så mycket för en bra debatt här i dag!

Fru talman! Jag tackar ledamöterna för inläggen hittills i debatten.

Som jag har redogjort för pågår det diskussioner i Bryssel om ytterligare åtgärder mot Iran, inklusive möjliga ytterligare sanktionslistningar. Jag tycker att det är viktigt att vi här i debatten i kammaren ser till de sanktionsregimer som bedöms vara juridiskt mest tillämpliga och politiskt mest effektiva.

EU:s sanktionsregim är ju, som flera av talarna har varit inne på, specifikt utformad för att motverka allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran. Den har hittills använts för att införa sanktioner - inklusive sanktioner mot delar av IRGC - som en reaktion på den brutala repressionen av protesterna i landet. Dessa omfattande sanktionspaket har utgjort kraftfulla politiska markeringar. De har varit direkt riktade mot dem som är ansvariga i Iran, inklusive befäl och förband inom IRGC. Därtill är IRGC i sin helhet redan tidigare sanktionslistat under regimen mot Iran i fråga om spridning av massförstörelsevapen.

Listningar under EU:s terrorismsanktioner, som har varit uppe i dagens debatt, syftar till att förhindra terrorism och finansiering av terrorism. För att en individ eller organisation ska listas i EU:s terrorismlagstiftning krävs bland annat, precis som Stefan Olsson nyss redogjorde för, ett nationellt beslut från en behörig myndighet, exempelvis en domstol, som fastställer att individen eller enheten varit involverad i en terroristhandling.

Vad gäller svensk straffrättslig terrorismlagstiftning kan man konstatera att det finns straffbestämmelser i till exempel terroristbrottslagen som förbjuder olika handlingar kopplade till terroristorganisationer. Att en sammanslutning förekommer på EU:s eller FN:s lista över organisationer som omfattas av internationella sanktioner är en omständighet som starkt talar för att det rör sig om en terroristorganisation i lagens mening, men det är varken nödvändigt eller under alla omständigheter tillräckligt för att så ska vara fallet.

Om IRGC som organisation skulle listas också under EU:s terrorismsanktioner skulle det inte heller per automatik innebära att enskilda medlemmar träffas av den frysning av tillgångar som dessa sanktioner omfattar, utan de skulle behöva listas separat. Revolutionsgardet i Iran är, som Stefan Olsson just redogjorde för, inte en tydligt avgränsad organisation utan genomsyrar stora delar av styret och samhället i Iran och uppskattas omfatta hundratusentals medlemmar.

Därtill är det, som jag tidigare har redogjort för, fru talman, centralt att EU agerar med full enighet i alla dessa åtgärder gentemot Iran.

Här har Sverige en viktig uppgift under ordförandeskapet, för det är bara när EU talar med en röst och samtliga 27 medlemsstater står bakom som vi är kraftfulla och har möjlighet att få genomslag för våra åsikter.

Fru talman! Alexandra Völker har frågat mig på vilka omständigheter och fakta jag baserat min ståndpunkt om terrorlistning av revolutionsgardet i Iran. Vidare frågar hon om jag avser att omvärdera mitt ställningstagande i frågan mot bakgrund av EU-kommissionens ordförande von der Leyens ståndpunkt. Völker frågar om regeringen kommer att arbeta för att samla stöd för att terrorlista revolutionsgardet. Slutligen frågas också vilka försäkringar jag har gett i mina samtal med representanter för Iran.

Som jag återkommande framfört här i kammaren och i andra sammanhang ser regeringen med största allvar på situationen för mänskliga rättigheter i Iran och den våldsamma repressionen, inklusive dödsdomar och avrättningar, som utövats mot de fredliga protesterna i landet. Sverige har varit pådrivande inom EU för att öka det politiska trycket på Iran och ge internationellt stöd till den iranska befolkningens rättmätiga krav på mänskliga rättigheter.

Sedan protesterna utbröt i höstas har situationen i Iran diskuterats vid varje tillfälle som EU:s utrikesministrar sammanträtt i rådet för utrikes frågor. Vid varje sammanträde har rådet också antagit skärpta sanktioner mot Iran. Sanktionerna består bland annat av inreseförbud i EU och frysning av tillgångar i EU. EU har också, under en separat sanktionsregim, infört listningar av iranska aktörer med anledning av Irans försäljning av drönare som använts av Ryssland i Ukraina.

Revolutionsgardet i Iran, IRGC, sanktionslistades redan 2010 under sanktionsregimen mot Irans spridning av massförstörelsevapen. Andra centrala individer och enheter som hör till IRGC är också sanktionslistade under relevanta sanktionsregimer för IRGC:s agerande i regionen, dess roll i MR-kränkningar i Iran och det materiella stödet till Ryssland.

När det gäller att motarbeta våldet mot protesterna i Iran har EU hittills bedömt det vara mest ändamålsenligt att använda det sanktionsramverk som är inriktat just på allvarliga MR-kränkningar i Iran och rikta sanktionerna mot individer och enheter som varit direkt ansvariga. Många befälhavare och enheter inom IRGC har därför listats under MR-regimen, senast vid gårdagens utrikesministermöte där ett femte sanktionspaket antogs.

Listningar under EU:s terrorismsanktioner syftar till att förhindra terrorism och finansiering av terrorism. De är juridiskt komplexa och kräver att särskilda kriterier är uppfyllda. Som tidigare framförts kan inte IRGC listas under terrorismsanktioner enbart för de MR-kränkningar som pågår i Iran.

För detta ändamål har vi den specifika sanktionsregimen för MR-kränkningar. För att en listning under EU:s terrorismsanktioner ska vara möjlig krävs bland annat att individen eller enheten varit involverad i en terroristhandling och att detta bekräftats av en rättslig eller likvärdig nationell behörig myndighet, såsom en domstol eller åklagare. De politiska och rättsliga förutsättningarna för ytterligare åtgärder mot IRGC, inklusive under sanktionsregimen mot terrorism, och vilka åtgärder som skulle vara mest verkningsfulla diskuteras nu inom EU.

Regeringens inriktning har hela tiden varit att Sverige, i synnerhet under vårt ordförandeskap, ska verka för en EU-gemensam, stark och strategisk Iranpolitik. Vi ska bidra till största möjliga tryck mot Iran och IRGC, genom de verktyg som är juridiskt tillämpliga och som har störst förutsättningar att påverka Irans agerande. Detta kan handla om ytterligare skärpta sanktionslistningar, inklusive mot IRGC.

Jag noterade den kommentar från kommissionsordförande Ursula von der Leyen som Alexandra Völker hänvisar till. Som jag återgett diskuteras denna fråga och andra möjliga åtgärder mellan EU:s medlemsländer och EU:s utrikestjänst inom rådet för utrikes frågor, där Sverige fortsätter att verka för en sammanhållen och kraftfull EU-gemensam Iranpolitik.

Slutligen, när det gäller frågan om mina samtal med iranska företrädare, har jag i mina samtal med min iranske motpart naturligtvis inte gett några försäkringar, vare sig om EU:s kommande agerande, såsom sanktionslistningar, eller något annat. Jag har tydligt framfört hur allvarligt Sverige och övriga EU ser på utvecklingen och Irans agerande, som föranlett de åtgärder som hittills vidtagits, och att vi fortsatt följer utvecklingen nära och överväger ytterligare åtgärder.

Herr talman! Ja, klarspråk ska jag tala, men kanske inte riktigt på det vis som Morgan Johansson tänker sig. Jag har inga problem med att fördöma och tala om de händelser som inträffat, vare sig de handlat om att hänga dockor eller bränna heliga skrifter. De har naturligtvis varit förkastliga. Det har jag också sagt när jag fått frågan.

Men Morgan Johansson tycks utgå från att den här problematiken började när Sverige fick en ny regering. Det gjorde den alltså inte. När vi tillträdde fick vi ärva den situation som fanns tidigare. Där fanns ett misstroende på turkisk sida beroende på ett avtal som ingåtts med Amineh Kakabaveh, till helt nyligen ledamot i den här kammaren, som din regering och också du själv, Morgan Johansson, i högsta grad var involverad i. Det är klart att det skapade en uppförsbacke som vi har haft att jobba med i regeringsställning.

Dock kan jag säga att det varit väldigt tydligt i kontakterna från turkisk sida att vi i den nytillträdda regeringen inte upplevdes ha samma bagage som den gamla regeringen. Vi har naturligtvis just nu en situation som har varit mer negativ, men vi kommer alltså till ett annat bord än tidigare.

Herr talman! Jag vill än en gång välkomna Socialdemokraternas stöd till den pågående Natoprocessen. Det är det viktigaste utrikespolitiska projektet under den här mandatperioden och naturligtvis längre än så. Det är viktigt att understryka att den breda parlamentariska uppslutningen här i kammaren är ett bra stöd för regeringen i arbetet med att se till att genomföra det memorandum som den tidigare regeringen ingick.

Jag vill också understryka att regeringen ser ett mycket starkt stöd från Sveriges allierade, inte minst genom besöken i Stockholm de senaste veckorna från såväl Polens som Tysklands utrikesministrar. Vi har också sett det själva när vi åkt ut i världen. Jag har ett bra exempel på detta i mitt eget besök i Washington i höstas tillsammans med Finlands utrikesminister, då jag upplevde den uppslutning som finns bland Natoallierade för att Sveriges medlemskap ska kunna bli verklighet så fort som möjligt.

Jag tyckte att det var viktigt att ta till orda här för att säga att påståendet att processen skulle ha lagts på is inte är korrekt. Det har den inte alls. Man har inte haft några politiska samtal därför att Turkiet själva konstaterat att det inte varit meningsfullt. Men det betyder inte att memorandumet, som är vår vägkarta för att bli medlemmar, inte fortsätter att genomföras. Det förs samtal på tjänstemannanivå och omfattande verksamhet är i gång på myndighetsnivå för att se till att detta blir verklighet. Det är viktigt i det här sammanhanget att inte sätta bilden av att processen ligger på is, för det gör den alltså inte.

Herr talman! Jag tror mig inte kunna övertyga Jacob Risberg. Det ingår också i oppositionens roll att kritisera regeringen. Jag måste ändå säga att den som läser innantill i utrikesdeklarationen kommer att finna raka motsatsen till det som Jacob Risberg precis lade ut texten om.

Vi tror att jämställdhetspolitik är viktigt, och vi tror att det är relevant att lyfta fram detta i situationer där det faktiskt kan göra skillnad för enskilda individer. Det är någonting helt annat att hålla sig med en etikett som säger att utrikespolitiken ska vara feministisk när diskussionen snarare handlar om etiketten på flaskan än om innehållet.

(Applåder)