Samuel Gonzalez Westling

Fru talman! Svenska folket har en gång fått ta ställning till frågan om att ingå i den europeiska monetära unionen, EMU. En del i att ingå i EMU är att införa euron som valuta. Det är en viktig del, men det är inte hela EMU.

Svenska folket röstade tydligt nej till ett EMU-inträde 2003. Den folkomröstningskampanj som bedrevs vid den tidpunkten är förmodligen en av vår tids allra största folkbildande insatser. Ja-sidan utövade då en massiv påverkanskampanj, där man försökte förminska frågan till att enbart handla om att slippa jobbiga växelkurser eller att göra det enklare att jämföra priser på semestern.

Frågan är naturligtvis mycket mer omfattande än så, och den handlar i grunden om att avhända sig svenskt inflytande över penningpolitiken till andra aktörer, som har andra intressen. Svenska folket förstod det här då och fattade ett väldigt klokt beslut: Sverige ska stå utanför EMU-samarbetet.

Det har visserligen gått över 20 år sedan dess, men under den tiden har vi kunnat konstatera att det har tjänat Sverige väl att stå utanför EMU. Riksbanken har kunnat anpassa den svenska penningpolitiken efter de omständigheter som främst har gällt för Sverige, medan vi har kunnat se hur andra europeiska länder har fått slita hårt när Europeiska centralbanken har bedrivit en politik som inte alltid har varit i alla enskilda länders intressen.

Det finns flera skäl till att behålla den svenska kronan som valuta. Det finns också en hel del skäl som skulle göra det intressant att byta; man ska inte alls låtsas som något annat. Men det främsta skälet att inte byta valuta och gå med i EMU just nu skulle jag ändå säga är detta: Det är onödigt att laga det som inte är trasigt.

Herr talman! Jag väntar fortfarande på att få höra hur finansministern ser på att man har låtit de svenska hushållen betala priset för den höga inflationen. Vad gäller den disponibla inkomsten sedan 2022 och fram till i dag är det faktiskt en stor skillnad mellan Sverige och andra jämförbara länder. I andra EU-länder och i USA har man haft en utveckling som gjort att man fått en större disponibel inkomst. Man har haft större konsumtionsutrymme än i Sverige, där det har legat still. Det är ett faktum att det förhåller sig på det sättet. Den enda förklaringen till det är att regeringen har valt att inte göra någonting för att hjälpa hushållen. Jag tycker att det är beklämmande.

Vad gäller bränslepriserna tycker jag att man ska vara ärlig. När de hade gått upp så mycket som de gjorde inför 2022 fick halverade bränslepriser en otroligt stor effekt på de faktiska priserna här. Det är ett faktum. Regeringen har också själv konstaterat att det är närmare 1 krona av 10 på bensinpriset som är en effekt av regeringens egna åtgärder.

Men jag vore glad om finansministern kunde svara på frågan. Vi har hört Edward Riedl säga det, men kan finansministern också säga samma sak?

Herr talman! Finansministern försöker dölja att Sverige sticker ut i negativ bemärkelse i jämförelse med både USA och övriga Europa när det gäller utvecklingen av disponibla inkomster och köpkraft.

Regeringen har i stället för att bekämpa livsmedelsjättarnas prisökningar och fastighetsvärdarnas hyreshöjningar låtit hushållen betala för att få ned inflationen genom att göra dem fattigare i relation till utvecklingen i våra grannländer.

Vi vänsterpartister motsätter oss en sådan politik. Vi vill se till att hyrorna hålls nere på rimliga nivåer och att matpriserna sänks. Hushållen ska inte betala ett högt pris för att Elisabeth Svantessons skattesänkningar på hundratusentals kronor för både sig själv och sina rika kompisar ska kunna genomföras.

Finansministern ställde en fråga: Vad hade hänt om Vänsterpartiet hade fått vara med och bestämma? Det som hade hänt är att vi hade sett till att ha en välfärd som finansieras ordentligt. Vi hade sett till att ha en sjukvård som fungerar när man behöver den och där de som är i störst behov av sjukvård får den hjälp de behöver i tid. Vi hade sett till att få en skola som ger eleverna den utbildning de behöver för att de ska stå rustade inför framtiden när de går ut i vuxenlivet.

Vi hade sett till att vi inte hade haft den massarbetslöshet i Sverige som den här regeringen har åstadkommit. Vi har en halv miljon arbetslösa i Sverige i dag. Regeringen har ingen arbetsmarknadspolitik, utan det enda den gör är att slakta akassan och se till att tiotusentals, för att inte säga hundratusentals, människor får leva på svältgränsen. Det hade vi satt stopp för.

Vi hade också sett till att stycka upp livsmedelsbolagen och den oligarki vi har i Sverige som ser till att hålla uppe matpriserna. Vi kan inte ha en sådan situation i Sverige, utan vi måste se till att priserna på mat sänks. Vi måste se till att vi har en marknad i Sverige. Jag hoppas att Moderaterna kommer ihåg den fria marknaden, där man har konkurrens och där man ser till att priserna handlar om efterfrågan och tillgång. På den marknaden har man inte något oligopol som håller matpriserna uppe. Allt detta hade vi sett till att ordna.

Vi hade sett till att införa Sverigepriser på el så att människor som bor i Sverige inte hade behövt riskera att känna rädsla inför varje vinter och tänka: Kommer elpriserna att sticka iväg nu igen? Vi ska inte bli smittade av de höga europeiska elpriserna.

Inget av detta hade lett till högre inflation, inte ens det som regeringen påstår när det gäller att bygga ut välfärden. Konjunkturinstitutet har redan för länge sedan konstaterat att om man satsar på välfärden, bygger ut skolan, ser till att sjukvården fungerar och har en värdig äldreomsorg har man sådant som inte påverkar inflationen men som ser till att man förbättrar människors levnadsstandard. Detta hade Vänsterpartiet sett till om vi hade fått vara med och bestämma.

Tack och lov är det valår! Om några månader ska vi se till att vi byter ut den här regeringen, och då ska vi få Sverige på rätt kurs igen. Det tycker jag att svenska folket förtjänar.

Herr talman! Nu var det en stund sedan, men jag häpnade ändå över det som finansministern sa innan frågestunden. Det är inte första gången som vi fått höra att regeringen sänkt priset på drivmedel. Det är heller inte första gången som vi får höra just det här exemplet om prissänkningen på en tank diesel som regeringen antas ha gjort.

Först och främst får vi lov att konstatera att bilar som drivs av diesel inte ens utgör en tredjedel av alla fordon i Sverige. De allra flesta kör fortfarande bensinbilar. Priset på drivmedel har sänkts, men det beror framför allt på att världsmarknadspriset i princip har halverats sedan toppnivåerna 2022.

Regeringens bidrag till sänkningen motsvarar en dryg krona av sänkningen av literpriset på bensin enligt regeringens egna uppgifter. För diesel är effekten av regeringens åtgärder visserligen något större, men den är knappast i närheten av de summor som finansministern säger.

Här står Elisabeth Svantesson och påstår att regeringen sänkt drivmedelspriserna med hundratals kronor. Sanningen är att av de 10 kronor per liter som bensinpriset sänkts med är regeringens bidrag bara en krona. Resten beror på rena omvärldsfaktorer.

Jag tror inte att finansministern är så dum att hon verkligen tror att den svenska regeringen har ett sådant inflytande att den kan halvera världsmarknadspriset på olja. Antingen ljuger finansministern om regeringens påverkan på drivmedelspriserna, eller så försöker hon hävda att hon och regeringen har extremt stort inflytande på islamistiska staters prissättning på olja.

Herr talman! Det är inte särskilt otippat att regeringen tror på sina egna prognoser. Men här står finansministern och påstår sig veta hur hushållens ekonomi kommer att se ut under hela 2026.

Herr talmannen får ursäkta mig. Jag kollade i kalendern i morse. Det är den 15 januari. Det är ganska vågat av finansministern att uttala sig om hela året.

Regeringens samarbete med ett högerextremt nationalistiskt parti som Sverigedemokraterna har inte bara gjort det legitimt. Det har också varit en katastrof för svenska hushåll.

Det finansministern säger om disponibla inkomster får nog de svenska hushållen att förbluffas. Hon slår sig för bröstet över att de disponibla inkomsterna har legat stilla under tre år. Samtidigt har hon själv ägnat sig åt att öka sina egna och övriga extremt rikas disponibla inkomster genom gigantiska skattesänkningar.

Det hon egentligen säger är att det är de vanliga svenska hushållen som har betalat för att dämpa inflationen. Det är vad hon säger. Regeringen har inte vidtagit några åtgärder över huvud taget. Att göra ingenting är också en handling.

Det kanske tydliggörs bäst av ett konkret exempel. När prischocken i livsmedelshallen fick ensamstående mammor att avstå från måltider för att barnen skulle kunna bli mätta tog finansministern en fika med livsmedelsjättarna.

Det hade kunnat göras annorlunda och gjordes annorlunda i andra länder. Sverige sticker ut enligt Riksbanken. Både köpkraften och de disponibla inkomsterna har under samma period ökat inom euroområdet och i USA.

Fru talman! En av de stora anledningarna till att det här ärendet debatteras i dag är en artikelserie som skrevs av DN för en kort tid sedan. Vi kunde till vår stora fasa läsa om hur filippinska barn i olika åldrar, allt från unga tonåringar ned till ammande spädbarn, utnyttjas, våldtas, mot betalning.

I granskningen framkommer det att det ofta är barnens egna föräldrar eller syskon som säljer dem. En väldigt stor andel av de män som köper de sexuella övergreppen, våldtäkterna, kommer från Sverige.

Om jag med ord skulle försöka att beskriva vad jag verkligen känner inför sexuella övergrepp mot barn skulle talmannen förmodligen tvingas avvisa mig från kammaren. Tänk då vad som skulle hända om jag tvingades att ge uttryck för mina känslor om handeln med just desamma.

Det finns inga ursäkter. Att det över huvud taget existerar är ett hån mot de barn som utsätts, men också mot oss själva. Att detta händer är ett så kapitalt misslyckande för oss som samhälle.

Det är så fruktansvärt att jag överväger om det ens går att kalla oss människor civiliserade över huvud taget. Jag avstår därför från att i detalj gå in på vad dessa övergrepp består av.

Men jag kan säga så mycket som att det som de här barnen – tusen och åter tusen barn – utsätts för dagligen är så vidrigt att om Dante hade levt i dag hade det tillfogats ytterligare en krets i helvetet i hans Inferno.

De här barnen utsätts av dem som borde vara deras allra största trygghet i livet, familjemedlemmar och föräldrar, och av västerländska män. Bland de värsta av dem har vi män från Sverige.

Föräldrarna kan inte ursäktas, men de går att förstå. De har ofta själva varit utsatta för övergrepp i sin barndom. Utfattiga lever de i ett kapitalistiskt system som håller världen i ett järngrepp.

Kapitalismen är till sin själva natur en förödande kraft mot mänskligt liv. Det har vi sett gång på gång genom århundradena. Man ska inte förväxla kapitalism med den fria marknaden. De ska aldrig likställas med varandra. Den fria marknaden behöver regleringar och lagstiftning baserade på moral och etik.

Kapitalismen är avsaknaden av moral och etik. Det enda som återstår är drivkrafterna att på alla sätt som är möjliga kunna göra en förtjänst. Den får människor att begå illgärningar och samtidigt vara helt likgiltiga inför konsekvenserna av dem.

Visst skapas en och annan miljardär. Men priset är alltför ofta total misär för den övriga befolkningen. Låt oss inte bli lurade av det bedrägliga sken som kapitalismen ger om ett bättre samhälle. Det är bara en vacker fasad. Bakom fasaden är det hänsynslöshet och rovdrift på andra människor som härskar. I fattigdomen som kommer i dess spår råder misär och desperation som drabbar alla människor.

Fru talman! Föräldrarna kan inte försvaras. Men det går trots allt att förstå deras drivkraft inom det kapitalistiska systemet. Hade deras förutsättningar varit annorlunda hade kanske den vedervärdiga handeln med barn som vi har sett aldrig existerat, eller åtminstone inte i den omfattning som vi nu har sett.

När det gäller köparna, de svenska männen, finns varken förlåtelse eller förståelse. Det är män som tycker sig ha rätten, och har tagit sig rätten, att köpa barn, andra människor. I vilket syfte sker det? För att tillfredsställa sig själv. Det finns ingen som kan ursäkta det.

Det är en skam för oss i Sverige att vi har blivit ett land där vi är kraftigt överrepresenterade med gärningsmän av den här sorten. Det är bra att vi här i dag från alla Sveriges partier kan enas om att vi behöver göra mer för att förhindra dessa vederstyggligheter. Det är precis som med handeln med sexdockor med barnlikt utseende och andra saker.

Jag tror också att vi alla är överens om att det krävs mycket mer. Polisen behöver prioritera den här typen av brott. Låt det därför vara helt klart att så länge den här typen av brott kan pågå och Sverige sticker ut på detta sätt ska vi också vara väldigt försiktiga – för att inte säga förhindrade – att påstå att vi utgör den civiliserade delen av världen.

Det här är ett första steg, men vi behöver ta många fler, och Vänsterpartiet kommer alltid att stå i frontlinjen mot sexuella övergrepp mot barn. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Det här landet har så många otroligt stora problem. Vi har en sjukvård som befinner sig i kris. Vi har en skola som kapitalister bara plockar pengar ur. Regeringen låter det här förfalla. Och i stället för att ägna sig åt att lösa de problem som vi står inför väljer man att lägga flera miljarder på att försöka locka människor att lämna landet.

Jag har väldigt svårt att förstå varför man gör den typen av prioriteringar, särskilt när en mängd olika kommuners största problem är att se till att sjukvården och skolan fungerar, eftersom regeringen är benägen att skylla på kommunerna och regionerna och säga att det är deras ansvar.

Jag vill upplysa ministern om att den stora intäkt som kommuner har är beroende av hur stor befolkning man faktiskt har som lever och verkar där. Men regeringen försöker minska befolkningen och pengarna som kommuner och regioner har att använda sig av för att finansiera välfärden. Det är helt sanslöst.

Jag uppmanar regeringen att tänka om, att ta tillbaka det här förslaget till ritbordet och i stället lägga pengarna på saker som samhället faktiskt behöver, till exempel sjukvård och skola i de små glesbygdskommunerna där befolkningen minskar och man ser resurserna dräneras, inte minst på grund av regeringens övriga politik.

(Applåder)

Fru talman! ”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre, där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ned och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.”

Fru talman! Det sa Per Albin Hansson i riksdagen för nästan 100 år sedan. Med detta som ledstjärna blev Sverige ett av de rikaste och mest jämlika länderna i hela världen.

Om Sverige är ett hem är statsledningen att likna vid svenska folkets föräldrar. I främsta ledet står regeringen och dess ministrar. Alla vi som är föräldrar vet vilket ansvar det innebär. Det är därför det är så olyckligt att Sverige har en regering och en minister som grovt missköter sitt ansvar i både ord och handling – och då är ändå just den här ministern känd för sitt tal om föräldraansvar.

Sverige har stora bekymmer. Arbetslösheten är katastrofalt hög. Hushållens kostnader skenar. Det är kostnader som ökar eftersom hyresvärdar, banker och livsmedelsföretag passar på att göra enorma vinster i krisens spår. Sverige är i dag, 100 år efter Per Albin Hanssons tal om folkhemmet, det land inom OECD där ojämlikheten ökar snabbast. Regeringen blundar, håller för näsan, slår ihop hälarna och önskar att saker och ting ska lösa sig. När önskningarna inte går i uppfyllelse är det enligt regeringen invandrarnas fel.

Det är alltid någon annans fel. Invandrare är den här regeringens styvbarn. Men det är sällan invandrarna som är ägare till de stora livsmedelskedjorna. Det är inte invandrare som är kända för att vara stora fastighetsägare, och det är inte invandrare som äger de stora bankerna. Det är Ica-direktören som höjer matpriserna. Hyrorna höjs av direktören för fastighetsbolaget, och räntorna för bolånen höjs av direktörerna för bankerna. Men dem vill regeringen inte göra något åt.

De besuttna och starka trycker ned och plundrar de fattiga och svaga, men regeringen skyller på invandrarna. Fördomsfulla åsikter och framför allt främlingsfientliga åsikter är som bekant tyvärr ärftliga. Det föräldrar säger vid köksbordet har en tendens att fästa sig hos barnen, ta skruv och bli värre. Barn tenderar att ta vuxnas och framför allt sina föräldrars åsikter och göra dem ännu mer extrema. Det är inte bara ansvarslöst, fru talman. Det är rent av avskyvärt.

Här har vi en regering som i stället för att lösa familjernas problem skyller på styvbarnen. Nu försöker regeringen, likt den elaka styvmodern i sagan om Hans och Greta, övertala fadern om att det är bäst att göra sig av med barnen. Tur är det väl då att det finns kommuner som inte gör skillnad på kelgrisar och styvbarn och som försöker göra vad de kan för att alla ska kunna rota sig i samhället.

För att vi tillsammans ska kunna bli det goda hemmet behöver regeringen ta sitt ansvar. Varför vill inte den här ministern ta sitt föräldraansvar?

(Applåder)

I detta anförande instämde Malcolm Momodou Jallow och Karin Rågsjö (båda V).

Fru talman! Kristdemokraterna går enligt sig själva under beteckningen Vårdpartiet, samtidigt som de systematiskt har valt att lägga fram budgetar som gör att sjukvården inte går ihop. Inget av de vallöften som utställdes inför valet 2022 har infriats. I stället har vi sett nedskärningar inom vården som slår otroligt hårt mot patienter och personal. Det är 80 000 fler i kö än det var i mitten av 2022, brist på vårdplatser i alla regioner utom tre och behov av ytterligare 1 864 vårdplatser, vilket motsvarar en vårdplatsbrist på 12 procent. Intensivvården borde öka med 10 procent – nu har vi färre intensivvårdsplatser än vi hade under pandemin. Det är de sjuka som får ta smällen.

Regeringen föreslår i stället skattesänkningar med över 50 miljarder för 2026. Varför har Kristdemokraterna och regeringen misslyckats så kapitalt med att fixa sjukvården?

Herr talman! Det är ingen som säger att man ska ta bort återvandringsbidraget helt och hållet. Som det ser ut i nuvarande form är det ju okej. Det är helt rimligt att det finns kvar. Men ska man lägga så mycket pengar på att försöka få människor att lämna Sverige? Vi har kommuner som befinner sig i ekonomisk kris och som inte har råd att tillhandahålla nödvändig välfärdsverksamhet. Är det verkligen rimligt att man i det läget lägger statens pengar på saker som kommunerna inte ens vill ha? Man vill ju behålla sina invånare i kommunerna i stället.

Herr talman! De senaste veckorna har regeringen med stolthet höjt återvandringsbidraget ganska kraftfullt. Regeringens egen utredare har konstaterat att det är en höjning som är både dyr och ineffektiv.

Den särskilda samordnare som regeringen har utsett har bjudit in kommunerna till ett möte om att genomföra detta. En mängd kommuner har tackat nej, eftersom de vill behålla sina invånare.

Samtidigt har regeringens samarbetspartner Sverigedemokraterna hotat med att man ska dra in statsstöden till kommunerna. Kommunerna ska kunna tillhandahålla samhällelig service och är redan otroligt pressade.

När nu kommunerna inte vill ha återvandringsbidraget, skulle inte finansministern kunna säga att det är rimligt att man fördelar om pengarna och ger dem till kommunerna, så att de kan lägga dem på välfärdsverksamhet i stället?

Herr talman! I går fick vi tyvärr beskedet att Anna-Karin Hatt, Centerpartiets partiledare, har valt att inte fortsätta sitt uppdrag på grund av hat och hot. Det är ett underkännande av det politiska samtalsklimatet. Tyvärr är detta inte ett undantag, utan det är något som drabbar många fler.

Den senaste veckan har hatet mot min partiledare Nooshi Dadgostar fullkomligt exploderat på sociala medier som X och även på andra plattformar. Hon framställs av uttalade och kända sympatisörer till Moderaterna bland annat som en skrikande apa. Demoniserande ord som ”gaphals” nyttjas av såväl statsråd som den svans som rör sig i kommentarsfälten. Man går också ännu längre med direkt rasistiska och hatiska kommentarer som ”åk hem!” och ”babbejävel”.

Vilket ansvar har statsministern för sin svans? Vad tänker statsministern göra åt det här problemet? Jag vill också påminna talmannen om att statsministern är här för att svara på frågor från riksdagen och inte tvärtom.

Herr talman! Ministern kan få låta hur förvånad hon vill i frågan, men trots det finns det människor som lider på grund av att de står i långa vårdköer.

Ministern pratar om att det är regionerna själva som ska ansvara för detta med hjälp av sin beskattningsrätt och att regeringen inte ska skjuta till några pengar för att lösa detta. Men regeringen har själv sagt att man vill minska möjligheten för regionerna att ta ut skatt för att finansiera vården.

Varför vill inte regeringen och sjukvårdsministern att människor ska få vård i tid?

Herr talman! Det är väldigt många människor i Sverige som just nu ställer sig frågan: Varför vill inte den här regeringen att människor ska få vård när de blir sjuka?

De senaste åren har regionerna haft underskott på drygt 10 miljarder varje år. Den lilla kömiljard som regeringen nu skjuter till kommer inte ens att räcka till att täcka upp Västra Götalands underskott.

Inte nog med att regeringen vill att barnen i de fattigaste familjerna ska svälta, utan med berått mod tänker man nu också sätta sjukvården på svältkur – trots att regionerna ropat på hjälp i åratal.

Regeringen låter människor dö i vårdköer – exempelvis Mikael, som dog i väntan på att få komma till skiktröntgen för sina hjärtbesvär.

Med regeringens politik blir vårdköerna ännu längre. Varför vill inte sjukvårdsministern att folket i Sverige ska få sjukvård när de behöver det?

Herr talman! Om jag förstår ministern rätt vill han alltså inte uttala sig om huruvida han tycker att det är bättre om en station ligger i centrum av en stad, där folk bor, eller utanför. Jag har väldigt svårt att förstå det. Forskningen är ju tydlig när det gäller det här. Det är bättre att den ligger inne i stan, eftersom det är då trafiken och resandet ökar. Det är inte en fråga där man kan diskutera vad som är bättre eller sämre.

Jag förstår att ministern inte vill ta ställning. Om han nu skulle säga att han tycker att det är bättre att stationen ligger inne i stadskärnan skulle han nämligen riskera att gå emot sig själv i och med att han sedan kan komma att fatta ett beslut om att flytta stationen i Hudiksvall. Det är en sådan flytt som blir effekten av det här, och jag tycker att det vore djupt olyckligt. När vi planerar så omfattande saker som infrastruktursatsningar – investeringar i Sveriges framtid – borde vi ta hänsyn till vad som är bäst för dem som bor på platsen.

Jag tror inte att Trafikverket över huvud taget skulle lyfta upp frågan på bordet om att flytta stationen i Göteborg utanför stadens centrum eller flytta stationen i Stockholm utanför staden. Nej, man gör det här för att det handlar om Norrland. Det är lite talande att den här regeringen inte har någon minister som kommer från Norrland. Det talar sitt tydliga språk när man ser vilken politik som utformas. Men jag hoppas från djupet av mitt hjärta att regeringen kommer till besinning och fattar ett beslut som innebär att man inte kommer att placera stationer utanför stadskärnan, framför allt inte den som ska byggas i Hudiksvall.

Herr talman! Det är klart att ministern inte ska uttala sig om enskilda objekt innan någonting är klart. Det var inte heller min fråga. Min fråga var om ministern anser att det är lämpligt att man flyttar en befintlig, i dag centralt belägen, station till en plats utanför stadskärnan. Det kan handla om Hudiksvall, och det skulle kunna handla om Fagersta. Det skulle kunna handla om Göteborg, Malmö eller Stockholm. Det är alltså en generell frågeställning: Anser ministern att det är lämpligt att göra det?

Detta är nämligen själva kärnan i frågan när Trafikverket – på grund av besparingskrav från regeringen, ska sägas – tar fram den här typen av förslag. Det är ganska allvarligt att man i det här fallet gör kortsiktiga besparingar som riskerar att skada den samhälleliga infrastrukturen och samhällsplaneringen på lång sikt.

Som ministern säger är det här någonting som kommer att komma upp i planen framöver. Man kommer att ta beslut om det i vår, men som vi har hört här har regeringen lovat att det ska stå klart först 2035. Förhoppningsvis kommer väl järnvägen att användas i åtminstone några decennier; den nuvarande järnvägen har ju legat där i nästan hundra år. Därför kanske man ska ha i åtanke att det mest lämpliga möjligen inte är att placera en station utanför stadskärnan.

Det är det som är min fråga till ministern, och den skulle jag gärna vilja få ett svar på. Tycker ministern att det är rimligt att bygga ny järnväg med stationslägen som aktivt försvårar resande och stadsutveckling, trots att det finns bättre alternativ som är billigare om man ser på det på lång sikt?

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret, även om det i praktiken kanske inte var ett svar på just de frågor jag ställde. Det var mer av ett generellt resonemang om kostnadskontroll och prioriteringar, och kanske också en klapp på huvudet när det gäller vad som ingår i den nuvarande nationella planen.

Detta berör dock inte den faktiska hanteringen av nya Ostkustbanan, och framför allt inte de alternativ som Trafikverket nyligen har fattat beslut om när det gäller sträckning och stationsläge i just Hudiksvall – som råkar ligga i Gävleborgs län där jag bor. Där förordar man nu ett förslag som skulle placera stationen utanför stadens centrum – där stationen ligger i dag. Man ska flytta den utanför centrum.

Det är just detta som är kärnan här. Att lägga en ny station utanför stadskärnan är inte bara ett dåligt beslut ur ett resenärsperspektiv. Det är ett samhällsekonomiskt tveksamt beslut. Vi vet att centrala stationslägen ger ett högre resandeunderlag, bättre tillgänglighet och större potential för stadsutveckling. Att välja ett mer perifert läge skulle också minska nyttan av hela investeringen. Är det så här regeringen tänker att vi ska bygga ny järnväg i Sverige?

Jag vill också lyfta upp frågan om dialogen med den lokala och regionala nivån. Det finns en bred enighet i regionen – där även ministerns eget parti Kristdemokraterna är med och styr – om att det centrala läget är det bästa i just Hudiksvall. Detta gäller ur både kostnads- och nyttoperspektiv.

Att Trafikverket går emot den samlade lokala kunskapen är anmärkningsvärt – men man går ju i det här fallet också emot vedertagen forskning. Om regeringen är mån om att hålla nere kostnaderna på sikt borde den också vara mån om att lyssna på dem som har bäst kännedom om platsen i fråga.

Det är sant att Trafikverkets förslag till ny nationell plan kommer snart. Jag förstår att ministern gärna hänvisar dit, men det är ju nu vi måste få svar på om regeringen är beredd att ta ansvar för att det här projektet genomförs på ett sätt som är både kostnadseffektivt och samhällsnyttigt samt om regeringen är beredd att ompröva ett beslut som riskerar att försvaga hela projektets nytta.

Anser regeringen – trots att det finns bättre och i det långa loppet billigare alternativ som har stöd både lokalt och regionalt – att det är rimligt att bygga en ny järnväg med stationslägen som aktivt försvårar resande och stadsutveckling?

Herr talman! Jag förstår att sanningen ibland gör ont, särskilt när man känner sig träffad. Det är ändå ett faktum att regeringen vill att barn i Sverige ska svälta. Så är det. När man inför ett bidragstak och säger att familjer inte ska kunna få pengar så att de kan överleva vill man indirekt att barnen inte ska få mat. Det är ett faktum. Det är vad som händer. Varifrån ska de annars få pengar?

Vi vet svaret. Det har redan gjorts utredningar, efter att detta införts i Danmark. Det blev försämrade skolresultat och ökad kriminalitet. Är det kanske det som är regeringens målsättning?

Låt mig återgå till frågan om värdesäkring, som är ämnet för debatten. Jag vet svaret, eftersom jag ställt samma fråga till ministern förut. Det svar jag fick då var att man visst skulle kunna värdesäkra välfärden men att det då blir mindre pengar över till reformutrymmet. Detta reformutrymme är skattesänkningar. Det är regeringens enskilt största budgetpost varje år. Det betyder att regeringen och ministern väljer att sänka skatterna för alla men mest för sig själva. En brevbärare fick förra året 175 kronor mer per månad, medan statsministern fick 4 700.

Detta är ett faktum, och man väljer att göra det här. Samtidigt ser vi välfärden successivt monteras ned tills det inte finns något kvar. Regeringens målsättning är, herr talman, att var och en ska betala för sin egen välfärd.

Herr talman! Den här regeringen består av kvacksalvare och lurendrejare. Man talar om hur viktig och värdefull välfärden är. Man talar om hur man försöker hjälpa de pressade hushållen och att man vill se en fungerande sjukvård. Jag har ännu inte hört att man anser att arbetslösheten är ett särskilt stort problem, men de 100 000 som har blivit arbetslösa under den här regeringen skulle nog tycka att det är det, precis som vi i oppositionen gör.

Nu hör vi från ministern att man låtsas att ansvaret för välfärden ligger på någon helt annan, att det skulle vara kommunerna och regionerna som är ensamt ansvariga för välfärden, trots att det är ett uppdrag som staten har gett till dem.

Herr talman! Regeringens politik går ut på att göra de fattiga fattigare och sig själva i regeringen rikare. Det gör man genom att sänka skatterna. Det är nämligen så att skatter är det som finansierar vår gemensamma välfärd, och regeringen kommer att ha sänkt skatterna med 100 miljarder under den här mandatperioden när man är klar. Det är pengar som skulle ha gått till välfärden, till sjukvården och skolan. I stället har man valt att stoppa dem i sina egna fickor. Jag tycker att det är ynkligt.

Herr talman! Jag har svårt att inte dra paralleller till det som pågår i Israel. Med tanke på att ministern är kristdemokrat, att det råder massvält i Gaza just nu och att ministerns egen partiledare anser att Israel gör världen en tjänst måste jag ändå lyfta fram att det som pågår i Gaza är fruktansvärt. Det är brott mot mänskligheten som begås där.

Det är inte nog med att Kristdemokraterna anser att barnen i Gaza ska svälta. De tycks också anse att barnen i Sverige ska svälta eftersom de vill göra barnens familjer fattigare. De bedriver en aktiv politik gentemot kommunerna, som ministern själv säger är ansvariga för välfärden, och säger till dem att de inte ska ge familjerna tillräckligt med pengar för att barnen ska få mat. Det blir ju resultatet när man inför bidragstak, som regeringen vill göra. Det är en del av välfärden.

Jag tycker att ministern och regeringen borde vara lite ärligare. Är det inte så att de anser att välfärden inte är särskilt viktig för dem själva och deras närmaste och att de tycker att välfärden borde skäras ned – helst upphöra? Anser de inte att det borde vara vars och ens eget ansvar att betala för sin sjukvård, skola och äldreomsorg och att om man inte har råd får man skylla sig själv? Jag tycker att det vore ärligare att säga detta, för det är det regeringen faktiskt bedriver som sin politik. Ministern ska få möjlighet att svara på det.

Herr talman! I går presenterade regeringen ett förslag om att införa ett bidragstak i Sverige.

Danmark har redan gjort det en gång i tiden, och det har utvärderats. Enligt professorn i nationalekonomi Olof Åslund har bidragstaket i Danmark, på grund av den ökade ekonomiska pressen på barnfamiljer, inneburit att barnens skolresultat försämrats och att kriminaliteten ökat bland de unga. Det är dock inte säkert att det har lett till några fler jobb.

Vi vet att regeringen lider av vanföreställningar om att det behövs drivkrafter för att söka jobb. Det effektivaste sättet för regeringen att skapa sådana är tydligen att öka barnfattigdomen i Sverige. Det är en ideologisk rättighet man har. Men har arbetsmarknadsministern någon annan utvärdering som visar att ett bidragstak faktiskt leder till fler jobb?