Tony Haddou

Fru talman! Ledamoten lyssnade inte på svaret. Jag sa att man får se till det stora hela när det gäller lagförslag och så vidare. Men det ville inte ledamoten göra, utan han gick igång direkt med en klassisk översittarstil. Jag tycker att det är en dålig mötesetik som den här ledamoten uppvisar varje gång vi debatterar här i kammaren.

Ett exempel på något som har varit dåligt för integrationen, för att se till det stora hela, som jag återkommer till, är tillfälliga uppehållstillstånd. Det tror jag har varit dåligt, exempelvis för integrationen. Jag tror att det hade varit bättre om människor kunnat känna sig tryggare och säkrare här.

Men vad ledamoten inte vill gå in på över huvud taget är de försvåringar och hinder som uppstår genom den politik han själv står för. Det var det jag var inne på i hela mitt anförande. Man försvårar för människor som kommer till Sverige att bli en del av det svenska samhället.

För att ta det grundligt: Sverigedemokraterna vill inte ha integration. Då faller det sig ganska naturligt att Sverigedemokraterna gör det mycket svårare för människor att få svenskt medborgarskap. Man vill inte ha övergångsbestämmelser, vilket drabbar 100 000 människor i systemet. Man kör kollektiv bestraffning och pratar om brottslingar.

Det är just den människosynen vi inte delar med er, Ludvig Aspling. Vi tror det bästa om människor och talar gott om människor. Vi vill inte se fler hinder som försvårar för integrationen. Vi ser medborgarskapet som positivt i integrationsprocessen. Det gör inte Sverigedemokraterna, och det är där vi skiljer oss åt väldigt mycket.

Det förslag vi nu debatterar kommer att slå som hårdast mot barn, statslösa personer, analfabeter, personer som står långt ifrån arbetsmarknaden, personer som har osäker ekonomi och personer från länder med bristfällig folkbokföring. Det här kommer Sverigedemokraterna över huvud taget inte att ta något ansvar för. I stället kommer de att beskylla människor för dålig integration trots att det är de själva som satt upp hindren.

Fru talman! Man får nog se på den sammantagna bilden. Jag tror också att vi behöver vara ärliga här. Ledamoten vill ju inte att människor som kommer till Sverige ska bli en del av samhället; jag tycker att vi ska vara ärliga med det. Ledamoten har ju föreslagit att de ska återvända – han vill inte ha dem här. Jag har hört det i varje debatt som vi har haft. Jag tror inte att ledamoten är särskilt intresserad av att fler människor ska bli medborgare. I debatterna brukar man höra att de ska skickas hem. Jag tycker att vi ska vara ärliga med att detta ligger i Sverigedemokraternas dna.

Jag går vidare till integrationsprocessen. Vi pratar gott om människor, Ludvig. Det tycker jag är jätteviktigt. Vi ser också de goda exemplen. I en debatt för någon vecka sedan tog jag upp att 400 000 utrikes födda har kommit in på den svenska arbetsmarknaden och att tiden för etablering på arbetsmarknaden har kortats från sju till tre år. Åtta av tio ensamkommande har kommit in på arbetsmarknaden.

Vi pratar gott om människor och tror det bästa om dem. Om politiken skapar förutsättningar för dem att lära sig svenska, komma in på arbetsmarknaden och så vidare tror jag att vi får det bästa av samhället. Då känner människor sig delaktiga och som en del av samhällsgemenskapen.

Jag tror att det är viktigt att människor får bli medborgare. Vi ser inga problem med det. Vi vill inte sätta upp fler hinder för att människor ska kunna bli svenska medborgare. Vi tycker att de ska få vara en del av samhället. Vi alla utgör tillsammans samhället. Många av dem som har blivit medborgare bär upp samhället, och vi pratar gott om dem.

Fru talman! Jag tycker absolut att människor ska lära sig svenska; det tror jag att alla tycker. Jag ställer mig dock inte bakom det som regeringen gör när man utifrån detta vill skapa ett A-lag och ett B-lag och göra det svårare för människor att bli en del av samhället. Där skiljer vi oss åt helt och hållet.

Min fråga tillbaka är: Varför vill den här regeringen hålla människor utanför genom att göra det svårare för dem att bli en del av samhället? Alla politiska förslag från den här regeringen handlar om krav. När människor har det svårt säger man att de väljer att leva på bidrag och så vidare.

Vänsterpartiet delar inte den synen. Här skiljer sig våra partier åt väldigt mycket.

Jag skulle säga att politikens uppgift är att skapa förutsättningar för människor att bli en del av samhället. Det har den här regeringen totalt misslyckats med. Man har inte heller velat eller haft några ambitioner att göra det. Sverige har exempelvis fått 100 000 fler arbetslösa. Vi får höra att de väljer att leva på bidrag.

Vi använder inte den retoriken om människor. Det talas om att lära sig svenska och skapa jobb. Jag tycker att politiken ska skapa förutsättningar för människor att på alla sätt komma in i och bli en del av samhället och förutsättningar för en bra integrationsresa, men det gör inte den här regeringen.

Jag tog upp att regeringen vill ta bort permanenta uppehållstillstånd. Ska människor år efter år känna sig otrygga i Sverige och sedan få ännu svårare att bli svenska medborgare?

Jag var tidigare inne på ojämlikhet. Vi vet att det kommer att slå hårdast mot vissa grupper. Vi lämnar dem inte åt sitt öde, men det gör den här regeringen. Vi har inte den människosyn som ni har, Viktor Wärnick.

Fru talman! Jag kom direkt att tänka på det vi tidigare hört från exempelvis Ludvig Aspling, som ju representerar Sverigedemokraterna, som är ett av Moderaternas samarbetspartier, om att människor väljer att leva på bidrag. Detta har vi hört även från moderater och andra, och det säger väldigt mycket om den här regeringens människosyn.

Vi delar inte den synen. Vi anser att medborgarskap bidrar positivt till människors integrationsprocess. Vi vill gärna välkomna människor och ser det bästa i dem.

Förutom att man ägnar sig åt kollektiv bestraffning vill den här regeringen dela upp människor i ett A-lag och ett B-lag. Vissa människor kommer att ha väldigt svårt att få medborgarskap, och andra kommer att ha lättare att få det.

Vi motsätter oss den ojämlikheten. Vi tycker att alla ska få en rimlig och ärlig chans att bli medborgare i Sverige. Vi köper inte de hinder som regeringen sätter upp. De förstärker ojämlikheten och försvårar integrationsprocessen.

Om vi ska vara helt ärliga tror jag att många människor inte känner sig särskilt välkomnade av den här regeringen. Under fyra år har man använt sig av en väldigt rasistisk retorik, ägnat sig åt syndabockspolitik och pekat på invandrare som ett problem.

Vi delar inte den synen. Vi ser det goda i människor och pratar gott om dem. Vi vill välkomna dem och ser integrationsprocessen som en del av medborgarskapet. Det gör inte den här regeringen.

Fru talman! Den som lever i Sverige – som arbetar, studerar, bildar familj och bygger sin framtid här – ska ha en rimlig utsikt att bli svensk medborgare. Det är en viktig del av människors möjlighet att fullt ut bli en del av det svenska samhället.

Regeringens förslag som vi debatterar i dag går i motsatt riktning och syftar snarare till att förhindra och försvåra för människor som har kommit till Sverige att få svenskt medborgarskap. Tidöpartiernas ambition är att göra det avsevärt svårare att bli svensk medborgare jämfört med i dag. Sammantaget har hela deras politiska projekt handlat om att hålla människor utanför; det har de tydligt visat under mandatperioden.

Fru talman! Ett svenskt medborgarskap bidrar positivt till individens integrationsprocess. Medborgarskapslagstiftningen bör därför främja och inte försvåra integrationen. Regeringens förslag bygger på en politik som gör vägen till svenskt medborgarskap längre, osäkrare och mer ojämlik. De förändringar som föreslås riskerar också att förstärka ojämlikhet och utanförskap i stället för att minska det.

Redan utsatta grupper i samhället riskerar att drabbas särskilt hårt. Detta kommer att slå hårdast mot personer som upplever strukturella hinder som individen inte kan påverka, det vill säga hinder som är bortom ens kontroll. Det kommer också att slå hårdast mot barn, statslösa personer, analfabeter, personer som står längre från arbetsmarknaden, personer som har en otryggare och osäkrare ekonomi samt personer från länder med bristfällig folkbokföring.

Hårdare krav för medborgarskap ökar inte incitamenten för integration, utan det bidrar snarare till utanförskap om en växande grupp människor under lång tid befinner sig i landet utanför medborgarskapets grundläggande rättigheter.

Man ska också se det faktum att regeringen gör det mycket svårare att bli svensk medborgare mot bakgrund av att samma regering vill ta bort permanenta uppehållstillstånd. Ett permanent uppehållstillstånd är ett löfte om att man får stanna, att man är trygg och att man får bygga sitt liv och sin framtid här. Parallellt med att regeringen försvårar för människor att bli medborgare vill den alltså ta bort även permanenta uppehållstillstånd. För grupper som äldre eller sjuka och för dem som står långt från arbetsmarknaden är det inte lika lätt att leva upp till tester och krav.

Därutöver är regeringens förslag i många delar tveksamt ur ett rättssäkerhetsperspektiv, och det kan ifrågasättas om det i vissa delar är förenligt med barnkonventionen och principen om barnets bästa. En utmönstring av anmälningsförfarandet riskerar att förstärka utanförskapet och skapa ytterligare hinder för integrationen. Vidare vill regeringen förlänga hemvistkravet från fem till åtta år, vilket försämrar integrationen, riskerar att öka utanförskapet och minskar deltagandet i den demokratiska processen.

Alla eventuella förslag om skärpta villkor för att erhålla medborgarskap behöver vara välgrundade då medborgarskapet är av stor betydelse för enskilda och deras integration i Sverige. Här levererar inte regeringen. Förutsättningarna för att erhålla medborgarskap behöver utformas på ett rättssäkert sätt som förhindrar godtyckliga beslut.

Kravet om skötsamt och hederligt levnadssätt är vagt formulerat och kan öppna upp för godtycke gällande hur medborgarskap uppnås. Särskilt allvarligt är det att även barn som har fyllt 15 år ska omfattas. Regeringen frångår här helt barnkonventionens krav på att barn har särskilda rättigheter och ska behandlas som barn i bedömningarna.

Regeringen föreslår även att det ska införas ett försörjningskrav. Ett försörjningskrav av det slag som regeringen vill ha kommer att slå särskilt hårt mot personer som har svårt att etablera sig på den öppna arbetsmarknaden och medför därför en risk för utestängningseffekter. Det här sker alltså när vi har en regering som har skapat ännu fler arbetslösa och som inte har vidtagit några arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Vi anser inte heller att ett krav på tillräckliga kunskaper i svenska och om det svenska samhället är rimligt. Jag menar: Utbildningsministern, tillika partiledaren för Liberalerna, kunde ju inte ens räkna upp Sveriges grundlagar. Lagstiftare bommar prov som de kräver att andra ska klara. Det blir ojämlikt och skapar ytterligare utestängningseffekter. Jag tycker att man ska fundera lite kring det.

Fru talman! Eftersom man inte bryr sig särskilt mycket om väletablerade principer för rättssäkerhet drabbar förslaget över tiotusentals – uppemot hundratusen – människor, som nekas medborgarskap. Regeringen och SD vill införa den här lagen utan övergångsbestämmelser. Lagrådet anser att det är olämpligt att genomföra förslagen utan övergångsregler och har därför avrått regeringen från att göra detta.

Jag delar Lagrådets bedömning. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte tar till sig av denna kritik utan avfärdar behovet av sådana regler utan att ha gjort någon analys. Att hundratusen drabbas får stora konsekvenser. En ordning utan övergångsregler undergräver tilliten till systemet. En sådan ordning riskerar även att förlänga de redan oacceptabelt långa handläggningstiderna för medborgarskap.

Att införa en ny lag med skärpta krav är en sak, men att avfärda Lagrådets eller utredarens förslag om övergångsregler drabbar människor som redan har anpassat sig efter nuvarande regler. Detta handlar om rättssäkerhet, rättvisa och förutsägbarhet i svensk lagstiftning, vilket regeringen har gjort väldigt tydligt – inte minst i replikskiften här – att man inte bryr sig särskilt mycket om. Man avfärdar detta, och det undergräver tilliten till våra system och demokratiska principer.

Människor måste kunna lita på att de regler som gäller vid tidpunkten för deras ansökan inte ändras med tillbakaverkande kraft. Det här blir ju på ett sätt retroaktiv lagstiftning – det är den effekt det får – och det drabbar hundratusen människor. Under just den punkten har en samlad opposition reserverat sig, då vi anser att regeringen behöver införa övergångsbestämmelser.

Med det sagt, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 1.

Fru talman! Jag måste bemöta att man återigen nämner det här med brott. Jag vill ändå säga att den nationella säkerheten redan är reglerad. Migrationsverket och Säkerhetspolisen har redan befogenheter att neka medborgarskap för personer som kanske skulle utgöra säkerhetsrisker eller är brottslingar och så vidare. Det är redan reglerat i dag.

Det här handlar ju om något helt annat, nämligen att regeringen vill neka tiotusentals människor som är inne i systemet medborgarskap. De har blivit lurade. De ansökte om medborgarskap under en period då vissa regler gällde. Men efter några år – även när handläggningstiderna är flera år – ändrar regeringen nu lagarna och inför helt andra krav, utan övergångsregler.

Vi har sett hur det går när den här regeringen lagstiftar utan övergångsregler. Människor hamnar i kläm. Människor blir lurade av nya system. Det är inte enligt våra principer, det vill säga rättsstatens principer i Sverige, att lagstifta på det sättet.

Det måste finnas seriösa regler när man stiftar nya lagar. Det har regeringen struntat helt och hållet i, och varje gång kommer det massiv kritik från era egna utredare men även från Lagrådet, som säger att man inte kan lagstifta så här eftersom det är emot rättsstatens principer. Nu gör ni det ännu en gång, så min fråga kvarstår: Varför inför ni inte övergångsbestämmelser?

Ni hindrar alla de här människorna som är inne i systemet, har väntat på medborgarskap i flera år och har ansökt under en tidsperiod då vissa regler gällde. Nu gäller inte de reglerna längre på grund av att regeringen känner för att lägga in andra krav och regler. Dessa människor blev alltså lurade när de ansökte om medborgarskap. Det är inte ett seriöst sätt att lagstifta. Regeringen borde lyssna på Lagrådet.

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Låt oss stifta lag – men det måste ske på ett rättssäkert sätt.

I Moderaternas Sverige hotas rättsstatens principer. Nu vill man alltså genomföra en ny medborgarskapslag utan övergångsbestämmelser.

Att införa en ny lag med skärpta krav är en sak. Det förstår jag, och jag förstår även ledamotens argument. Men att avfärda utredarens och Lagrådets förslag om övergångsregler drabbar tiotusentals människor som redan har anpassat sig efter de nuvarande reglerna.

Brott tas här upp som ett exempel, men ledamoten kan inte på allvar mena att tiotusentals människor som har ansökt om medborgarskap i dag skulle vara brottslingar. Att utifrån de argumenten slopa övergångsregler blir ju en kollektiv bestraffning av alla som är inne i systemen i dag.

Det här handlar ytterst om rättssäkerhet, rättvisa och förutsägbarhet i svensk lagstiftning, något som regeringen inte verkar bry sig om över huvud taget.

Lagrådet anser att det är olämpligt att genomföra förslag om en ny medborgarskapslag utan övergångsregler och har därför avrått regeringen från en sådan ordning. Jag delar Lagrådets bedömning. Det är faktiskt anmärkningsvärt att regeringen inte tar till sig av denna kritik utan avfärdar övergångsregler och undergräver tilliten till systemet och våra demokratiska principer.

Människor måste kunna lita på de regler som gällde vid tidpunkten då man ansökte om medborgarskap. Nu ändras detta med tillbakaverkande kraft. Det här blir i praktiken retroaktivt. En samlad opposition har reserverat sig och anser att regeringen behöver införa övergångsbestämmelser. Varför inför ni inte övergångsbestämmelser? Varför struntar regeringen i dessa människor?

Herr talman! Jag sa att det var rasistiskt – jag kallade inte ledamoten rasist. Men det ledamoten nu visade i två minuter är att han tycker att det är jobbigare att bli kallad rasist än att utsätta människor för rasism. Detta är genomgripande hos Tidöpartierna. I två minuter undvek ledamoten att svara på min fråga.

Det stämmer inte att det bara är kriminella som utvisas. Jag tog precis upp principen om non-refoulement. Det finns många gånger hinder för att genomföra utvisningar på grund av just principen om non-refoulement, alltså att personer riskerar tortyr eller dödsstraff. Men då har vi ett system i dag: Man får ett tillfälligt uppehållstillstånd. Det systemet vill Moderaterna ta bort så att man bara är här obegränsat, och det ska skjutas upp.

Under den här tiden vill Moderaterna, i sin iver att utvisa människor, ha samtal med talibanerna, världens främsta terrororganisation. Och detta vill Moderaterna inte över huvud taget kännas vid eller svara på frågor om. Det är alltså talibanerna vi pratar om, som kränker de mänskliga rättigheterna å det grövsta och som vill bli internationellt erkända. Och så har de hittat Moderaterna här, som kan bidra till det i sin iver att utvisa så många som möjligt.

Det här handlar inte bara om kriminella, utan det handlar också om vanliga människor. Moderaterna har fått det till att alla utvisningar handlar om kriminella, men det stämmer inte.

Men jag får ställa frågorna igen, i och med att detta visar på hur lite respekt Moderaterna har för internationell rätt, mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter. Hur mycket tänker ni muta talibanerna med för att kunna utvisa människor dit? Hur tänker ni er att samtal med talibanerna, världens främsta terrororganisation, ska gå till? Och varför legitimerar Moderaterna talibanerna?

Herr talman! Jag behöver klargöra att förslaget som läggs fram här inte bara handlar om kriminella, men det säger något om Moderaterna att man står här och i ett anförande bara pratar om invandrare som kriminella. Det är rasistiskt; just det ledamoten säger att han inte är. Det här handlar ofta om att personer inte kan utvisas eller avvisas till sina hemländer på grund av principen om non-refoulement, det vill säga att det finns ett hinder att genomföra utvisningen därför att en person riskerar tortyr eller dödsstraff i hemlandet. Då är regeln i dag att ge ett tillfälligt uppehållstillstånd, och nu vill regeringen ta bort systemet i sin iver att utvisa så många som möjligt.

Jag kom att tänka på gårdagen där det blev känt att regeringen tänker bjuda in talibanerna, världens främsta terrororganisation, för att diskutera utvisningar. Det är allmänt känt att de använder sig av tortyr och systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter. Rättssäkerheten är obefintlig, och det är framför allt kvinnors rättigheter som man stampar på.

Talibanerna vill bli internationellt erkända. Här har de hittat Moderaterna, som legitimerar dem – man gör talibanerna internationellt erkända när man ska föra diskussioner med dem – i sin iver att utvisa så många som möjligt. Detta sker trots att det finns en internationell rätt som säger att dessa människor inte får utvisas dit på grund av tortyr eller dödsstraff. Hela världen vet vad talibanerna är för terrororganisation.

Det här visar hur lite respekt Moderaterna har för internationell rätt och mänskliga rättigheter. Vad tänker Moderaterna gå med på i sina samtal med talibanerna?

Herr talman! Personer vars utvisningsbeslut inte kan verkställas av olika skäl och vars verkställighet föreslås skjutas upp kan väntas bli kvar i Sverige under många år.

I dag beviljas som regel ett tillfälligt uppehållstillstånd. Den ordning regeringen vill ha handlar om att man i stället för att beviljas tillfälligt uppehållstillstånd under denna tid ska få sin verkställighet inhiberad – alltså att den skjuts upp – under potentiellt lång tid. Det medför långtgående effekter på målgruppernas rättigheter genom att de exempelvis inte tillåts bo var de vill, röra sig fritt, ha tillgång till privatliv, arbeta och försörja sig själva och så vidare.

Sammantaget innebär alltså förslaget alltför betydande inskränkningar för människor, och senast i går riktade Amnesty kritik mot Sverige för att man backar när det gäller grundläggande mänskliga rättigheter. Här öppnar man för godtyckliga bedömningar som riskerar att drabba enskilda människor på ett oproportionerligt och rättsosäkert sätt. Det kan Vänsterpartiet inte acceptera.

Särskilt allvarligt är förslaget om den otydliga formuleringen om särskilda omständigheter hänförliga till utlänningens levnadssätt och att det ska kunna leda till inhibition av verkställighet och med det alltså inskränkningar på ens rörelsefrihet. Det kan också handla om att man inte får arbeta, försörja sig eller bo där man vill.

Begreppet saknar tydlig avgränsning och preciserad innebörd i lagtext. Remissinstanser som Asylrättscentrum, Institutet för mänskliga rättigheter och Sveriges advokatsamfund har riktat skarp kritik mot förslaget. Vänsterpartiet delar denna kritik.

Lagstiftningen ska vara så klar att den enskilde i rimlig utsträckning kan förutse konsekvenser av sitt handlande. Ett sådant krav på förutsebarhet i lagstiftningen är en grundläggande princip i svensk rättsordning och en förutsättning för en rättsstat. Uttrycket ”särskilda omständigheter hänförliga till utlänningens levnadssätt” uppfyller inte detta krav.

Herr talman! Migrationspolitiken ska vila på rättsstatliga principer och respekt för mänskliga rättigheter. Otydliga bedömningar kring levnadssätt och så vidare hör inte hemma i en rättssäker lagstiftning. Det är en åsikt som Vänsterpartiet delar med flera av remissinstanserna som Asylrättscentrum, Sveriges advokatsamfund, Institutet för mänskliga rättigheter och Justitieombudsmannen, för att bara nämna några.

Sammanfattningsvis menar Vänsterpartiet att förslagen innebär alltför omfattande inskränkningar i grundläggande mänskliga rättigheter. Liksom flera remissinstanser ifrågasätter vi dessutom om de föreslagna reformerna verkligen leder till effektivare verkställighet och befarar att de i stället skapar långvarig rättsosäkerhet.

Vänsterpartiet yrkar avslag på propositionen i sin helhet, inklusive förslagen som rör anmälningsplikt, områdesbegränsning, begränsning i rätten att arbeta, inskränkningar i bistånd samt tilldelning av boende utan överklagandemöjlighet.

I sak anser Vänsterpartiet dock att det är rimligt att inhibition av verkställighet ska kunna meddelas om en utlänning har utvisats på grund av brott eller om en utlänning utgör en säkerhetsrisk. Men det är inte enbart dessa målgrupper som regeringen tar sikte på med sitt förslag, och därför har vi också ett tillkännagivande i vår motion.

Med det sagt yrkar jag bifall till reservation 1.

Herr talman! Det var en väldigt snygg historierevidering. Vi har haft yttranden och reservationer om de här frågorna.

År 2016 hade vi mycket att säga om att det skulle bli familjesplittring. Det hade vi även när den dåvarande regeringen tillsammans med Liberalerna lade fram att man skulle ta bort ventilen, alltså det sista skyddet. Vi stod här i talarstolen under en fyra timmar lång debatt och varnade för att just det här skulle komma att hända. Det är alltså historierevidering rakt av. Det är också på grund av sådana yttranden från oss som ledamöter här kallar oss asylaktivister och så vidare – för att vi tycker att de ska få stanna.

Man säger att man vill stoppa tonårsutvisningar och står i TV4 och säger att man har stoppat tonårsutvisningar, men ändå utvisas de här unga. De kan ju inte sitta och vänta på att regeringen ska komma med ett lagförslag som lutar sig på en utredning som riskerar att förvärra situationen för tonåringarna.

Den proposition som regeringen lägger fram handlar om skärpta krav för anhöriginvandring – skärpta krav. Det ska finnas en liten ventil, men utredningen säger också ganska tydligt att detta kanske inte kommer att hjälpa dem. Ska de unga som sitter i de här situationerna alltså sitta och vänta på en ventil som kanske inte träffar dem?

Man får också ha med sig lite sannolikhet. För två år sedan röstade regeringen bort den sista ventil som gav ett skydd för dessa unga. Sedan blev det kritikstorm, och då ska man komma tillbaka och införa en ventil för att skydda de unga. Man vill dock inte gå riktigt hela vägen där.

Liberalerna säger att de vill stoppa tonårsutvisningar, och jag tycker att de ska ta chansen att rösta på utskottsinitiativet från Vänsterpartiet och Miljöpartiet i morgon så att dessa unga inte utvisas utan i stället får vara kvar i väntan på att regeringen ska ta fram den proposition som vi ska rösta om i riksdagen. Se till att rösta på förslaget!

Herr talman! För någon vecka sedan såg jag Liberalernas partiledare i TV4, där hon uttryckte sig så här: Vi har stoppat tonårsutvisningarna.

Problemet är att det inte stämmer. Tonårsutvisningar pågår fortfarande. Vi har unga i Sverige som har den starkaste av anknytningar hit och hela sin familj här. Föräldrarna har permanenta uppehållstillstånd eller medborgarskap, vilket resten av familjen oftast också har. Men den som fyller 18 får i stället ett utvisningsbeslut i 18-årspresent.

Partiledaren för Liberalerna säger att man har stoppat tonårsutvisningarna. Det stämmer alltså inte, för unga sitter hemma med utvisningsbeslut och kan när som helst utvisas. Det finns också de som sitter i förvar i väntan på utvisning. Man har inte stoppat de utvisningarna heller.

Jag vill fråga Liberalerna vad man vill i frågan om tonårsutvisningarna. Man säger att man har stoppat tonårsutvisningarna. Det framstår som lite av en lögn – det har man ju inte när de fortfarande pågår.

I morgon ger vi Liberalerna ännu en chans att på riktigt stoppa tonårsutvisningarna. Man står i TV4 och säger att man har stoppat tonårsutvisningarna. I morgon får man möjligheten i utskottet, där vi har lagt fram ett utskottsinitiativ om att unga inte ska behöva lämna landet om de har fått ett utvisningsbeslut. Precis som regeringen vill med spårbytarna ska de kunna söka uppehållstillstånd på nytt inifrån Sverige. Hur tänker Liberalerna göra där? Säger man att man vill stoppa utvisningarna, då tänker jag att man vill göra det. I morgon finns den chansen.

Herr talman! Ledamoten ger uttryck för att invandringen ska vara minimal. Men var finns satsningarna? Man pratar om att dra in bidrag och så vidare för att fler ska komma i arbete, men vi har fått 100 000 fler arbetslösa under den här regeringen. Man investerar ju inte direkt för jobb. Man skapar en högre arbetslöshet, och det är framför allt de människor som står längst bort från arbetsmarknaden som får betala priset för det.

Jag tycker inte att man ska skylla det på invandringen eller på att vi har haft ett stort mottagande och alla de bitarna. Man gör ju investeringar och satsningar för att människor ska komma i arbete. Det är de satsningarna och investeringarna som totalt uteblir med den här regeringen. Det gör hela Sverige fattigare, och då får vi de problem som jag lyfte upp.

Det är inte så konstigt att regeringen inte vill prata om de här frågorna. Väldigt många av problemen beror på regeringen själv och har uppstått under den här regeringens tid vid makten, då investeringar och satsningar har uteblivit. När man har haft möjlighet att skapa jobb har man i stället lagt miljarder på ett återvandringsbidrag som skadar integrationen. Jag tycker att det är oseriöst och ansvarslöst att föra en sådan politik. Jag tycker att man ska göra investeringar så att människor kan komma i arbete.

Om vi ska prata segregation har regeringen en väldigt stark politik för segregation och en väldigt svag politik för det som kallas integration, alltså att människor som kommer till Sverige ska närma sig majoritetsbefolkningen när det gäller ekonomi, bostad med mera. Men under denna mandatperiod har regeringen bedrivit en politik för ökade ekonomiska och sociala klyftor.

Herr talman! Jag fick inget svar från Moderaterna på frågorna om segregation och det som vi var inne på. Kristdemokraternas ledamot inledde sitt anförande med att tala om segregation och integration men kopplade det till invandring och till att vi därför ska ha minskad invandring och alla de bitarna.

Nu har den regering som ledamotens parti tillhör minskat invandringen till Sverige, men satsningarna uteblir. Tvärtom har vi fått satsningar som skadar integrationen i Sverige.

Ni har minskat invandringen, Ingemar Kihlström. Då är frågan: Vad är det som har blivit bättre när det kommer till de här frågorna?

Den här regeringen har kraschat bostadsbyggandet för vanligt folk. Sverige har fått 100 000 fler arbetslösa under den här regeringen, och då passar man på att sänka ersättningarna. Fattigdomen har fördubblats under de senaste åren, och rekordmånga barn vräks. Man har lämnat människor vind för våg, och Sverige är skörare än på mycket länge. Vad är det som har blivit bättre?

Man har ju inte direkt minskat de sociala eller ekonomiska klyftorna. Tvärtom har man lagt fram förslag som skadar integrationen och ökar klyftorna i Sverige. Människor har lämnats efter. Vad är det som blir bättre av att regeringen kan stoltsera med att rekordfå människor kommer till Sverige?

Herr talman! Jag tror inte att någon människa är illegal. Om exempelvis en kvinna i Sverige, som är från Afghanistan eller Iran, har fått avslag tycker jag att hon ska få stanna. Vi kan inte ha ett system där vi skickar människor till döden.

Jag förstår att Sverigedemokraterna vill göra allt för att skicka bort människor. De pratar gärna om hur dåliga regimer är. Det är regimer som människor flyr från. Men man vill gärna skicka tillbaka dem så fort som möjligt.

Jag delar inte den uppfattningen eller åsikten. Jag ser inte människor i första hand som illegala, som Sverigedemokraterna gör.

Det finns en seriös utredning om hela den fråga som lyfts. Den handlar om vad som händer med människor som är i Sverige och som inte kan utvisas, exempelvis. Det finns en seriös kunskapsbank när det gäller de här frågorna. Det har lagts fram politiska förslag. Jag tänker på människor som är i Sverige år efter år och som inte kan utvisas till de här länderna. De har etablerat sig här. De arbetar eller pluggar och har hela sin anknytning här. De har familj och barn i Sverige. Då tycker jag att man ska följa den här utredningens förslag – att de då ska få möjlighet till uppehållstillstånd.

Det är inte svårare än så. Men detta vill inte Sverigedemokraterna. De har i hela sitt case, hela sin politik och hela sitt dna att människor från andra länder ska bort härifrån och att människor är illegala. Jag delar inte den människosynen. Jag delar inte de åsikterna, och jag delar inte det som ledamoten här ger uttryck för.

Jag tycker att vi ska skapa trygghet och värdighet i Sverige. Människor ska inte vara rädda. Det handlar om den politik som Sverigedemokraterna går fram med. Jag tycker att det är fruktansvärt.

Herr talman! Ledamoten säger att Vänsterpartiets politik skulle leda till en ohållbar situation, men jag tycker att ledamoten ger en bild som inte stämmer med verkligheten, helt enkelt.

De senaste tio åren har vi fått in 400 000 utrikes födda på svensk arbetsmarknad. Vi har kortat den tid det tar för nyanlända att komma in på svensk arbetsmarknad från sju till tre år. Sedan gäller det de 35 000 ensamkommande flyktingbarn som kommit de senaste tio åren. Åtta av tio har jobb – det är mer än dubbelt så många jämfört med svenskfödda ungdomar i samma ålder. Oftast arbetar de inom välfärd och omsorg.

Det är det här som ledamoten kallar en ohållbar situation. Jag tycker att de här människorna förtjänar respekt. Jag tycker faktiskt att alla människor i Sverige förtjänar respekt från politiker.

Det jag konsekvent hör från Sverigedemokraterna i de här debatterna är att de skiter fullständigt i de här människorna. Det har bara med en sak att göra: var människor kommer ifrån.

Vi hörde tidigare i debatten att Moderaterna sa att gör man saker rätt och riktigt och anstränger sig lite ska man få stanna kvar och så vidare. Men då stannar man alltså kvar i det här hatet, som vi får höra från Sverigedemokraterna i varje debatt. Det handlar om hur mycket de avskyr människor som har kommit till Sverige, och de målar upp dem som ett och annat.

Men så ser inte verkligheten ut. Nu gav jag några exempel på hur bra det går för människor som kommer till Sverige. Det har gått bra för Nima, exempelvis. Det går bra för människor som kommer till Sverige, och jag tycker att de ska behandlas likvärdigt och ha rättigheter.

Herr talman! Avslutningsvis kan jag säga att den frågan får precis samma svar som tidigare. Det ändrar sig inte. Det har inte ändrats i någon debatt här.

Ledamoten talar om att de vill minska segregationen och utanförskapet genom att minska invandringen. Då blir det alltså bättre. Men vi har ju under den här mandatperioden minskat invandringen till Sverige. Berätta gärna för mig vad som har blivit bättre!

Vad är det som har blivit bättre? Ni har kraschat bostadsbyggandet för vanligt folk i Sverige. Det finns 100 000 fler arbetslösa, och ersättningarna har sänkts. Rekordmånga barn vräks i Sverige. Man har lämnat människor vind för våg. Sverige är skörare än någonsin förut.

De enda som den här regeringen har brytt sig om är miljardärerna, inga andra. Det är precis så det har varit. Det är inte barnfamiljerna eller några andra grupper. Människor går arbetslösa. Fattigdomen har fördubblats under den här regeringen.

Här pratar man om att man vill minska utanförskapet. Det stämmer faktiskt inte. I stället bedriver man en väldigt stark politik för att faktiskt öka utanförskapet i Sverige. Den har lett till sociala och ekonomiska klyftor. Det ligger i Moderaternas hela politik att öka de ekonomiska klyftorna. Det blir inte bättre av att ni minskar invandringen eller ställer högre krav.

Vi har ju provat att minska invandringen. Det har blivit fler arbetslösa i Sverige. Vad gör regeringen då? Jo, man sänker deras ersättning. Man måste nog byta case eller något från regeringens sida. Antingen vi har fler eller färre invandrare har vi med den här regeringen fått ökade ekonomiska och sociala klyftor. Regeringen bryr sig inte om vanligt folk. Regeringen bryr sig om miljardärerna.

Herr talman! Den frågan har jag fått under hela den här mandatperioden, och varje gång har jag sagt samma sak: Vi går till val på Vänsterpartiets politik. Roligare än så blir inte svaret, helt enkelt.

Det fanns väl ingen anledning till att jag blev kallad asylaktivist av ledamoten när han tog upp alla förslagen, men jag vill ändå bemöta några punkter, framför allt detta om segregation. Om man vill ha segregation och utanförskap har den här regeringen en väldigt stark politik för att just uppnå detta både socialt och ekonomiskt. Man ökar de ekonomiska klyftorna och har fördubblat fattigdomen under mandatperioden.

I ärlighetens namn bygger man knappt några bostäder alls, utan man har ägnat mandatperioden åt att kritisera Socialdemokraternas förslag när det gäller det. Man har aldrig pratat om sin egen politik. Man har helt och hållet kraschat bostadsmarknaden. Vi har en enorm bostadsbrist i Sverige.

Det är just därför Moderaterna behöver invandringen att peka på: Kolla, där är problemet! Jag tycker att det är oseriöst och väldigt allvarligt, för i slutet av dagen är det alla människor där ute som får betala priset för detta, precis som jag sa i mitt anförande.

Den här regeringen är inte intresserad av att bygga bostäder för vanliga människor eller av att skapa arbeten. Vi har 100 000 fler arbetslösa under den här regeringen.

Man pekar på Vänsterpartiet och säger att man är rädd för vår migrationspolitik, som handlar mer om trygghet för människor som kommer hit i stället för att de ska vara otrygga, rädda och så vidare. Vi vill inte ha ett sådant samhälle.

Sedan tycker jag att man ska få avsluta sin flykt i Sverige. Man kan inte leva tillfälligt i 10 eller 20 år och hela tiden behöva ansöka om förnyat uppehållstillstånd. Jag tycker att vi ska ha kvar systemet med permanenta uppehållstillstånd, och man borde få det tidigare. Det får gärna vara huvudregeln. Det stärker integrationen.

Herr talman! Efter snart en mandatperiod med den här regeringen har vi sett resultaten av Tidöpartiernas migrationspolitik. Den har endast inneburit djupa försämringar och grova inskränkningar för asylsökande. Det är framför allt barn på flykt som får betala det högsta priset. Migrationspolitiken har präglats av rättsosäkerhet och konstanta försämringar ur barnets perspektiv, försämrad jämställdhet och försämrad integration.

I stället för en regering som har en genomtänkt, rättssäker och solidarisk migrationspolitik, som tar avstamp i asylrätten och andemeningen i internationella konventioner, har vi en regering som inte har några som helst ambitioner att skapa ett tryggt och säkert mottagande i Sverige. Tvärtom är det bara försämringar och inskränkningar, mer otrygghet och mer osäkerhet.

Den här regeringen har också systematiserat utvisningar på ett fruktansvärt sätt. Varje dag möts vi av nya reportage om liv och drömmar som krossas framför ögonen på oss. Det handlar om människor med djup förankring i Sverige. Barn som är födda här och ungdomar som vuxit upp här utvisas till länder som de många gånger aldrig varit i eller har någon anknytning till. De kan inte heller språket. Föräldrar som arbetar, kanske inom vård, omsorg eller andra bristyrken, utvisas. Det handlar om familjevänner, kollegor eller barnens klasskompisar. De är väletablerade som alla andra och har gjort allting rätt och riktigt.

Detta syns tydligt i de tonårsutvisningar som pågår. Alla riksdagspartier, även Sverigedemokraterna, hävdar att de vill stoppa tonårsutvisningarna. Trots det riskerar unga människor som rotat sig i Sverige fortfarande att utvisas, och det fattas fortfarande utvisningsbeslut.

Efter massiv kritik från allmänheten och från partiernas egna medlemmar kallade regeringen och Sverigedemokraterna till pressträff. Inför hela svenska folket påstod de att tonårsutvisningarna skulle pausas till dess att man hunnit utreda lagen. Men regeringens paus gäller bara de ungdomar som ännu inte fått beslut. Alla som redan fått sin dom ska fortfarande utvisas, och migrationsdomstolen säger att de inte omfattas av pausen. Politiskt skådespel från regeringen hjälper inte alla de unga som fått orimliga, omänskliga beslut om utvisning.

Systrarna Donya och Darya studerade till sjuksköterskor när de fick ett utvisningsbeslut i 18-årspresent, trots att hela familjen fick stanna kvar. Nu sitter de fast i krigets Iran och har fått avslag på ansökan om att få komma tillbaka till Sverige. De måste få komma hem igen. Sveriges regering måste ta sitt ansvar när det gäller att identifiera unga i samma situation och se till att de får komma hem till sina familjer.

Sedan borde ingen av dessa unga med familjer här tvingas lämna landet när de söker uppehållstillstånd på nytt, utan de måste få söka det inifrån Sverige. Det handlar som sagt om riktiga människor som är djupt rotade i Sverige, som studerar eller arbetar och har hela sina liv här. Det handlar om våra barns kompisar, våra grannars barn, våra unga vänner och våra kollegor, som riskerar att utvisas till länder där de inte har familj och i många fall inte ens har varit.

Herr talman! Tonårsutvisningarna har skett på grund av politiska beslut. Tidöpartierna har haft en sådan iver att göra det svårare för människor att få stanna i Sverige att man inte har brytt sig om konsekvenserna. Reformerna har varit kategoriska, förhastade och omänskliga. Det är detta som har lett oss dit där vi står i dag. Att Tidöpartierna nu förstår sitt misstag är uppenbart – det har alla sett. Men det är mindre uppenbart att man är villig att göra vad som krävs för att få ett stopp på dessa orimliga utvisningar av unga människor.

Regeringen vill ha ordning och reda i migrationspolitiken men har i stället skapat en stor oreda. Man sa att det är slut med att lappa och laga, men man lappar och lagar.

Medan Tidöpartierna drar ut på frågan i ett försök att komma undan kritikstormen fortsätter utvisningarna. Familjer som splittras kan inte vänta på att regeringen ska återkomma med en ventil. Ungdomar som står på randen till att få sin framtid sönderslagen kan inte sätta sitt hopp till att regeringens ventil ska omfatta just dem. Tvärtom lutar sig regeringen på en utredning som riskerar att leda till fler tonårsutvisningar, inte färre. Därför måste tonårsutvisningarna omedelbart stoppas. För de unga och deras familjer är läget akut.

Herr talman! Den här regeringens politik kommer också med ett högt pris: Det är inte bara asylsökande som drabbas av politiken. Jag tror att många som lyssnar på den här debatten kan hålla med mig om att Sverige är skörare än på mycket länge. Människor lämnas vind för våg. De får hantera den ekonomiska krisen själva. Välfärden går sönder, inte för att det måste vara så utan för att regeringen har bestämt att det ska vara så. Den rekordhöga massarbetslösheten lämnas helt utan åtgärder, och regeringen har lyckats tvärnita och krascha bostadsmarknaden.

Det är också därför den här regeringen återkommande och konsekvent behöver syndabockspolitiken. Det är bara att konstatera att regeringen och Sverigedemokraterna på punkt efter punkt totalt misslyckas med att hantera allvarliga samhällsproblem och inte kan skylla på annat än invandringen. Vi ser gång på gång vilka som får betala priset för detta.

Det är inte invandring som har gjort Sverige skörare. Det är den här regeringens prioriteringar och ogenomtänkta signalpolitik som skadar sammanhållningen i samhället, förvärrar och fördjupar de sociala och ekonomiska klyftorna mellan människor och gör att vi inte heller kan rusta upp Sverige.

Med den här regeringen har vi fått en rekordhög arbetslöshet. Tillväxten är låg, fattigdomen har fördubblats och rekordmånga barn vräks från sina hem. Samtidigt har vi ett gäng miljardärer och en förmögenhetskoncentration som är tydligare än någonsin. Vanliga löntagare betalar betydligt större andel av sin inkomst i skatt än den rikaste procenten. Tänk om regeringen ställde lika höga krav på miljardärerna som på asylsökande eller arbetslösa – att miljardärerna skulle bidra lite mer när barnfamiljerna är fattiga eller sjukvården har nått bristningsgränsen och att vi börjar investera och omfördela lite mer i Sverige. Då hade kanske ledamöterna här tagit fram ”rör inte min kompis”.

Herr talman! Så här kan vi inte fortsätta. Vi behöver bryta den här utvecklingen och bygga ett bättre och tryggare Sverige.

En regering som slår sönder människors liv, splittrar familjer och river isär samhället på det sätt som nu sker kan inte sitta kvar. Den behöver röstas bort efter sommaren. För nyckeln till framgång för Sverige har aldrig någonsin varit försämringar, nedskärningar eller sämre villkor. Vår styrka i Sverige har varit att investera i samhället och i varandra – i välfärd, utbildning, bostäder, hälsa och jämlikhet. Det är så Sverige utvecklas, och det är så Sverige växer. Det har hela vår moderna historia bevisat.

Det går att bygga ett rymligare och starkare Sverige genom att investera i samhället och människorna i det. Det är det effektivaste och viktigaste vi kan göra, och det är detta som avgör hur väl vi lyckas.

Jag yrkar bifall till reservation 9.

Herr talman! Ledamoten undvek min fråga. Jag frågade vad han tycker är lämpligt, och jag tog upp exempel från i går och de senaste månaderna. Bara den senaste tiden har sverigedemokratiska politiker åkt dit för våldtäkter, för sexuella övergrepp och för att ha narkotika i blodet.

Nej, jag vill inte ha extremister i Sverige, men jag tog precis upp vilket parti som utmärker sig här. Det är därför jag frågar om lämpligheten.

Ledamoten säger: Kommer man till Sverige ska man inte begå brott. Jag tycker inte att någon ska begå brott. Det är det som är skillnaden här, nämligen att Sverigedemokraterna vill ta fram en särlagstiftning.

Om man tittar på mönstret av kriminella handlingar och vilka som utför dem är frågan väldigt befogad: Är det lämpligt att Sverigedemokraterna tar fram sådan här lagstiftning retroaktivt? Senast i går åtalades ju en politiker från Sverigedemokraterna för flera våldtäkter och sexuella övergrepp. För några månader sedan blev ledamotens kollega här, en riksdagsledamot, tagen med narkotika i blodet. Vi kan också tala om Jimmie Åkessons bröllop, vilka som var inbjudna dit och vilka gängkriminella kopplingar som finns. Då tror jag att man vill veta hur lämpligt det är att Sverigedemokraterna ska ta fram lagförslag om bristande vandel och införa detta retroaktivt. Det ska vara olika lagstiftningar för olika människor.

Detta är ytterst en fråga om lämplighet, så jag får ställa frågan igen i och med att jag inte fick svar: Tycker ledamoten att det är lämpligt att ni tar fram ett sådant lagförslag när ni själva inte hade levt upp till kraven gällande vandel?