Lena Johansson

Herr talman! Under gårdagens förstamajfirande förekom det hot, hat och misshandel. I min hemstad Västerås i Västmanland bjöd LO och Socialdemokraterna in familjer och människor med barn för en festlig stund tillsammans med popcorn, ballonger och allehanda tal.

Min ordförande, Anna Nikula, skriver: "Precis intill lekparken där min 6-åring och en hel massa andra barn röjde runt, marscherade de in. Maskerade och arga, Nordiska motståndsrörelsen, med rop och rök och fanor." Är detta det Sverige vi vill ha?

Min fråga går till statsrådet Carl-Oskar Bohlin. Sverige, Västerås, Gislaved och Gubbängen - vad gör statsrådet åt frågan?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Min fråga går till försvarsminister Pål Jonson.

Mot bakgrund att vi nu är medlemmar i Nato krävs det att vi också ska kunna hantera masskadehändelser inom sjukvården. Därför har regeringen gett Socialstyrelsen och Försvarsmakten i uppdrag att vidareutveckla samarbetet mellan militär verksamhet och civil sjukvård. Det är jättebra.

Det är så beskaffat att vi ska klara de militära behoven av sjukvård men också säkerställa civilbefolkningens behov av sjukvård. Den civila sjukvården ska kunna växla upp och öka antalet vårdplatser. Samtidigt ska Försvarsmakten rekrytera fler sjukvårdare inom till exempel trauma. I dag ser kartan inte riktigt så ut att det blir fler vårdplatser, utan det blir snarare färre.

Min fråga till försvarsministern är om han känner sig trygg med det läge som Sveriges sjukvård befinner sig i vad avser möjligheten för sjukvården att utifrån Försvarsmaktens uppdrag hantera masskadehändelser.

Fru talman! Min fråga går till försvarsministern.

Sverige har en lång tradition av att sända soldater och annan personal på internationella insatser. Det finns utlandsveteraner representerade i samtliga av Sveriges län. Här finns mycket kunskap, kompetens och erfarenhet som kommer hela Sverige till gagn innan, under och efter insats.

Vi känner alla en stor tacksamhet och stolthet gentemot våra veteraner och deras anhöriga, och tidigare regering har arbetat mycket aktivt med veteranpolitiken.

Försvarsministern har tidigare här i kammaren i en interpellationsdebatt lyft frågan om ett veterancentrum liknande det i Norge, där både veteraner och deras anhöriga erbjuds återhämtning, nätverksbildande samt rekreation. Det kallas även rekreationscentrum.

Med anledning av detta vill jag fråga försvarsminister Pål Jonson om ministern avser att vidta några ytterligare åtgärder i frågan om ett svensk rekreationscentrum i enlighet med den norska modellen.

Herr talman! Min fråga går till digitaliseringsminister Erik Slottner.

Näringslivet, kommuner och regioner och statliga myndigheter har blivit drabbade av alltmer intensifierade och frekventa it-störningar och avbrott. Vi är nu ständigt under cyberattack. Det är allvarligt, och det är samhällsstörande.

Roller och ansvar verkar dessutom vara fördelade på flera ministrar. Mot bakgrund av detta vill jag fråga digitaliseringsministern vilka åtgärder han har vidtagit för att säkra samhällets digitala infrastruktur och system.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för klargöranden. Men jag känner mig ändå lite otillfredsställd med svaret mot bakgrund av att det är så himla bråttom, att det ska ske så skyndsamt. Statsrådet har också själv vid tillfälle sagt att något som håller honom vaken på nätterna är när det går långsamt. Är det möjligt för statsrådet att skynda på frågorna om framför allt finansiering? Nu öppnade statsrådet ändå för liknande finansieringar som de 6 miljarderna till sjukvården och att det kan komma mer, som jag uppfattade det. Nu tittar statsrådet strängt på mig, men jag skulle vilja ha svar på om vi kan räkna med liknande tillskott. Och hur ser statsrådet på alternativen 1, 2 och 3 som MSB har som förslag i sin sammanfattande rapport? Är det något som statsrådet har en tanke om? Hur bråttom är det, och hur stor omfattning kan det tänkas bli, nivå 1, 2 eller 3?

Fru talman! Som jag inledde med att säga förstår jag att det här är komplext. Men det är ändå vårt gemensamma ansvar att bygga Sveriges försvarsförmåga stark.

Vi behöver alla bidra, och jag tycker att regeringen behöver ta på sig ledartröjan i den här frågan lite mer för att fylla de organisatoriska tomrummen mellan regering, kommuner, företag, frivilligorganisationer och försvarsmakt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skickar med statsrådet det berömda uttrycket att ingen kedja är starkare än sin svagaste länk, för den länk som statsrådet sitter på kan och får inte vara den svagaste. Regeringen får inte bli svaret skyldig om hur förmågehöjningen ska gå till och vem som ska göra vad.

Jag vill ta ett exempel. I mitt hemlän, Västmanland, har vi i Västerås en stor och resursstark kompetens. Det är en kommun som har kommit långt i sitt arbete. Ändå kommer man att behöva ekonomiskt stöd och hjälp och säkert rådgivande insatser. Men vi har också små kommuner som Surahammar, Skinnskatteberg och Norberg, som också ska vara kedjor i den starka länken.

Jag vill bara lyfta fram olikheterna i vårt avlånga och kära Sverige och påpeka vikten av att olikheterna också ger styrka som vi behöver bejaka. Men det kräver också någon form av deliciös hantering. Vi behöver stärka utifrån geografiska förutsättningar, kompetensförutsättningar etcetera.

Under Folk och Försvar sa civilförsvarsministern: Är du kommunalråd? Bra. Är krigsorganisation, trygghetspunkter, nödvattenplan, redundantförsörjning av livsmedel, värme och el säkerställt i omsorgsverksamheten? Har ni en fungerande frivillig resursgrupp? Om inte, sätt igång! Om ni inte har börjat ligger ni efter. Om ni inte vet hur kan ni antingen fråga någon som redan har börjat eller fråga MSB. Svårare än så är det inte.

Med detta inspel från statsrådet får jag känslan att det brådskar, att det är viktigt att ärendet hanteras skyndsamt. Då kvarstår min fråga till statsrådet: Hur ser den långsiktiga planen ut? Är det meningen att som kommun måste man skynda men som statsmakt kan vi vänta till hösten?

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag skulle vilja börja med att säga att jag håller med statsrådet om att en viktig beståndsdel i Sveriges förmåga att motstå kriser och ytterst krig är vår individuella beredskap och försvarsvilja. Det är just mot bakgrund av detta jag ställer mina frågor.

För att vi som individer ska kunna lösa uppgiften och stå starka behöver vi göra det gemensamt. Bara då kommer vi alla att kunna bli vid vår läst och göra vårt jobb, i både normalläge, kris och ofredstider.

Det stöd av ekonomisk karaktär som statsrådet redogör för i sitt svar är en liten bit på vägen, men en alldeles för liten bit. Behovet är mycket större än så.

I sin rapport Framåtanda - en prioritering av åtgärder för att stärka det civila försvaret tar MSB upp frågan om hur behoven ser ut och vad som krävs på olika nivåer. Man talar om nivå 1 på 10 miljarder, som är den lägsta nivån. Nivå 2 är på 15 miljarder och nivå 3 på 20 miljarder

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

På nivå 1, som är den lägsta nivån, 10 miljarder, handlar det om att prioritera åtgärder som syftar till att Sverige som nation ska kunna motstå de inledande konsekvenserna av ett väpnat angrepp. Det handlar om att upprätthålla förmågan till ledning och fungerande elektroniska kommunikationer, att elnätet inte kollapsar och att transporter kan genomföras. Samtidigt ska civilbefolkningen värnas där sjukvården hanterar masskadeutfall, räddningsinsatser utförs efter vapenverkan samt ordningsmakten upprätthåller rättsprincipen.

Här måste statsrådet ändå tillstå att det är en riktig uppförsbacke, med rådande sjukvårdskris, till exempel. Även om regeringen nu tillskjuter 6 miljarder i budget efter hårda påtryckningar och ett massivt behov räcker inte dessa medel.

Statsrådet är en riktig citatmaskin, och det är lite roligt att lyssna på honom. När statsrådet säger att ingen har mandat att vila på stället i väntan på andra är min fortsatta fråga till statsrådet: Hur ämnar statsrådet och regeringen hantera de kostnader som regioner, kommuner, föreningsliv och näringsliv har i samband med kravet på försvarsförmågehöjande insatser? Jag tycker inte att jag riktigt fick svar på det.

Fru talman! Många är vi nu som har förmedlat hur det ser ut i Sveriges regioner i dag. Statsrådet har säkerligen fått en bra bild av hur hälso- och sjukvården i Sverige mår. Nu behöver man bara ställa rätt diagnos, och det bör vara lätt för statsrådet att göra det.

Har man väl en diagnos är det ju också ganska lätt att medicinera. Här är vi alla legitimerade av svenska folket att ställa diagnos och medicinera. Min förhoppning är att regeringen tar sig tid att ställa rätt diagnos och föreskriver tillräckligt med medicin. Denna fråga får inte lämnas att vänta i väntrummet utan måste lösas snabbt. Det är en akut fråga inte bara för Köpingsborna och västmanlänningarna utan för hela Sverige och alla dess invånare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet säger att man behöver ha en återhållsam budget. Så är det absolut, och man behöver göra prioriteringar. Men den här regeringen har ju prioriterat skattesänkningar och lyx-rot. Avser statsrådet att även fortsättningsvis ställa fel diagnos, eller avser hon att ställa rätt diagnos och felmedicinera?

(Applåder)

Fru talman! Tack till ledamoten Marcus Wennerström, som lyfter denna fråga som berör och rör hela Sverige!

Jag kommer från Västmanland. Vår region, Region Västmanland, är en av de 17 regioner som aviserar neddragningar, nedskärningar, uppsägningar och avvecklingar.

När jag pratade med min partikamrat Kenneth Östberg, som är regionråd i opposition, var han mycket bekymrad. Det är en vanligtvis lugn man, men när han utrycker oro och bekymmer blir jag bekymrad på riktigt.

För mig och för västmanlänningarna är det viktigt att jag för fram till statsrådet den oro som många känner och uttrycker. Jag vill att statsrådet ska förstå den och ha den kunskapen med sig, för nu är det kris.

Hälso- och sjukvården i Västmanland prognostiserar ett underskott för 2023 om 1,1 miljarder. Som det ser ut kommer stadsrådets partikamrater, som sitter och styr i minoritet tillsammans med Liberalerna och Moderaterna samt med stöd av Sverigedemokraterna, att lösa minusresultatet för 2023 genom att hänskjuta det som ett underskott i budgeten för 2024. Det är bekymmersamt, då man bara skjuter problemet framåt.

Men det är inte bara 2023 års ekonomiska resultat och ingången budget för 2024 som skapar oro och bekymmer. Utöver det aviseras och diskuteras en mängd besparingar och neddragningar. Jag ska nämna några.

Regionens styre har redan beslutat om 100 färre anställda. Det diskuteras också reducering av vårdplatser. Trots att utredningar talar om behovet av fler vårdplatser diskuteras nedskärningar och neddragningar av de befintliga. Förutom detta har det diskuterats neddragningar på våra mindre sjukhus.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det värsta av allt är förslaget om stängning av Köpings akutmottagning. Här delar jag inte bara regionrådet Kenneth Östbergs oro utan också Köpingsbornas oro. Massiva protester och namninsamlingar visar den oro och frustation som Köpingsborna och Västmanland känner. Ordet är obra!

Hälso- och sjukvården är viktig. Människor ska kunna känna den trygghet de behöver i det samhällskontrakt vi ber dem skriva på. Det går inte att kräva skatter och lojalitet av Sverige, Västmanland och Köping om man som region eller stat inte finns där när människor kanske befinner sig i den svåraste situationen i livet och behöver stöd, vård och hjälp. Det går inte att bygga ett land eller en hälso- och sjukvård som ska fungera i kris- och ofredstid om vi inte klarar av att bygga dem starka i ett normalläge.

Fru talman! Jag tror att ingen i denna kammare, inte heller statsrådet, är av någon annan uppfattning. Men har man denna kunskap med sig in förpliktar det. Det är regeringens och statsrådets plikt att verka för att bidra till det robusta samhällsbygge som vi alla strävar efter. Jag hoppas att statsrådet ser detta och tar det ansvar ämbetet kräver.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Framför allt tackar jag för att hon medger att det inte blev så jättebra; så uppfattar jag det. Det är bra när man kan säga att det inte blev som man hade tänkt sig.

Statsrådet är känd för sina roliga formuleringar och sitt bildspråk i form av falukorvar och annat. Vid något tillfälle sa statsrådet att man ska skiva falukorven skiva för skiva. Här har man skivat falukorven skiva för skiva, men den är ojämnt skivad. Det är tunnare skivor till vissa kommuner. Jag hoppas att statsrådet kommer att ta till sig detta och hitta en möjlighet att starta en dialog med de berörda kommunerna. Det är inte alls så att Sala kommun, som jag tog som exempel, har mindre kostnader eller bättre förutsättningar. Sveriges kommuner och regioner har en tuff situation. Det vet jag att statsrådet känner till. Men ska verkligen 130 kor avgöra om man ska få ta del av elstödet eller inte? Här tror jag att även statsrådet känner att det behövs en insats. Jag hoppas att Amanda Lindblad kommer att få höra av statsrådet vid tillfälle.

Fru talman! Jag sällar mig till interpellanten och tidigare talare med anledning av statsrådets svar.

Jag kommer från Västmanland. Där har vi en kommun som heter Sala. Det är en av de kommuner som drabbats orättvist av fördelningen av elstödet. Sala är en kommun som har ungefär 23 000 invånare, och den har, precis som många av Sveriges kommuner, en tuff tid beträffande utgifter. Sala ansvarar, precis som andra kommuner, för kommunens vård, skola och omsorg - alltså kommunala kärnuppdrag.

Det finns många bra saker med Sala. En av dem är att kommunen driver Ösby Naturbruksgymnasium. Det gör de i förvaltningsform. I dagens Sverige har vi utmaningar när det gäller kompetensförsörjning i många yrkesgrupper. Just Ösby bidrar till vår framtida kompetensförsörjning inom till exempel lantbrukssektorn. Det blir därför lite extra knepigt när Sala kommun ansöker om elstöd på 7,3 miljoner men beviljas 2,1 miljoner just mot bakgrund av att man driver Ösby.

Tidigare talare har talat om elstöd till företag och näringar och § 18 i förordningen. Jag tänker alltså inte stanna där. Men bland mina politikerkompisar i Sala finns bland annat Amanda Lindblad, som är kommunstyrelsens ordförande. Hon säger: Jag leder en kommun, inte ett jordbruk.

Det hänger på något sätt som en kappa över hela situationen. Amanda har tillsammans med flera kommun- och regionpolitiker, både socialdemokrater och moderater, lämnat in en skrivelse till ministern där de bland annat skriver: "Som politiska företrädare har vi inte väntat oss att behöva underteckna ett brev till svensk regering där vi tvingas förklara att vi varken företräder jordbruk eller företag. Vi är kommuner och regioner inom ramarna för svensk förvaltningsmodell."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Amanda Lindblad påpekade så tidigt som den 23 oktober i ett brev till statsrådet att den här situationen hade uppkommit. Mot bakgrund av det frågade jag Amanda vilken dialog man har fört med henne om problematiken. Hon säger att ingen dialog har upprättats. Det är ju tråkigt.

Min fråga till ministern blir självklart: Ser ministern det här? Avser ministern att vidta åtgärder för att förhindra att Sala kommun och övriga kommuner och regioner ska gå miste om de miljonbelopp som aviserats tidigare?

Herr talman! I dag hanterar vi försvarsutskottets betänkande Personalförsörjning. Jag vill börja med att säga att vi socialdemokrater står bakom alla våra reservationer, men för tidseffektivitet väljer vi att yrka bifall bara till reservation 6.

Hur bygger vi då ett motståndskraftigt och robust försvar? Är det genom införskaffande av materiel och utrustning, eller är det genom att ha relevanta fastigheter, fordon, flygplan, båtar och ubåtar? Ja, det är viktiga delar, men den viktigaste delen är den vi diskuterar i dag, personalen.

Vi behöver ha någon som flyger flygplanet, någon som kör båten eller ubåten, någon som bevakar och övervakar och någon som planerar, kommunicerar och dirigerar för att tillsammans få en uppgift löst. Vi behöver dem alla, alltifrån soldaten till kocken, sjukvårdaren och piloten. Ja, alla behövs, och det är många yrkesgrupper och yrkeskategorier. Allihop behövs för att vi ska få det motståndskraftiga försvar vi behöver.

Vi socialdemokrater har under de två föregående mandatperioderna kraftigt ökat anslagen till försvaret, då vi såg ett behov av att tillskapa ett väl förankrat folkförsvar.

Förutom att vi nästan har fördubblat anslagen till försvaret har också värnplikten införts, och ett stort arbete har gjorts för veteranernas synliggörande, erkänsla och stöd.

Allt kan bli bättre, som det brukar heta. Vad avser personalfrågor är det en ständigt pågående process vilken alla arbetsgivare behöver vara framåtlutade i. Med detta sagt är det viktigt att Försvarsmakten har en förmåga att attrahera, behålla och utveckla kompetent personal. Ska Försvarsmakten ha förmåga att växa i enlighet med försvarsbeslutet och de intentioner som riksdagen har måste Försvarsmakten också ge de anställda goda villkor och förutsättningar.

Som en del i den planerade tillväxten ser vi ett etappmål om minst 10 000 värnpliktiga och en krigsorganisation som omfattas av minst 100 000 befattningar år 2030. Vår bedömning är att officersutbildningen måste anpassas för att Försvarsmakten ska kunna klara sin kompetensförsörjning på lång sikt.

Vidare ser vi det som viktigt att andelen kvinnor ökar vad avser både värnpliktiga och anställda. Vi anser att Försvarsmakten bör ha som ambitionsnivå att andelen kvinnor som fullgör värnplikten ska vara minst 40 procent år 2030. Försvarsmakten måste arbeta aktivt med jämställdhet och inkludering men också med möjligheten att kombinera karriär och familjeliv för all personal.

En annan viktig del i det personalstrategiska arbetet är att de hinder som finns för reservofficerares möjlighet att öva och tjänstgöra måste undanröjas, bland annat genom att de ges rätt till tjänstledighet. Det är orimligt att personer ska förhindras att tjäna vårt land på grund av att de inte får tjänstledigt från sitt civila arbete.

Med det sagt behöver vi fortsätta det arbete som präglat de senaste två mandatperioderna vad avser till exempel veteranpolitiken. Precis som övrig personalpolitik kräver även veteranpolitiken kontinuitet och utveckling. Vi socialdemokrater har arbetat metodiskt för att öka stödet till Sveriges veteraner och öka medvetenheten hos den breda allmänheten om de militära och civila veteranernas insatser.

Sverige har en lång tradition av att skicka soldater och annan personal på internationella insatser. Det finns utlandsveteraner representerade i samtliga Sveriges län. Det är mycket kunskap, kompetens och erfarenheter som kommer hela Sverige till gagn innan, under och efter insats.

Vi känner alla en stor tacksamhet och stolthet gentemot våra veteraner och deras anhöriga. Anhöriga är otroligt viktiga innan, under och efter en insats för den som gör sin mission. Vi har alla ett ansvar i Sverige, och vi i denna kammare i synnerhet, när det gäller att erkänna, uppmärksamma och vara stolta och tacksamma över våra veteraner och deras anhöriga. Vi kan på olika sätt visa denna tacksamhet.

Vi socialdemokrater har tillsammans med Försvarsmakten vidtagit flera åtgärder på området, bland annat instiftandet av Försvarsmaktens medalj till sårade i strid respektive Försvarsmaktens förtjänstmedalj med svärd, upprättandet av veteranmonument och inrättandet av veterandagen, som sedan 2018 också är allmän flaggdag.

Den socialdemokratiska regeringen gav 2017 Försvarsmakten i uppgift att inrätta ett veterancentrum som ska driva, utveckla och implementera myndighetens veteran- och anhörigarbete. Från 2015 fram till 2022 avdelade den socialdemokratiska regeringen 227 miljoner kronor i statsbidrag till frivilliga veteransoldat- och anhörigorganisationer för verksamhet och stöd. För Försvarsmaktens arbete med uppföljning av personal i internationella insatser har sedan 2015 avdelats 130 miljoner kronor.

Veteraner förtjänar samhällets uppskattning och stöd. Veteranpolitiken syftar till att ge personal som tjänstgör i insatser och deras anhöriga ett stöd som står i proportion till de risker och påfrestningar som de utsätts för och de uppoffringar de måste göra.

Det är viktigt att det metodiska arbetet fortsätter, och därför föreslår vi att en veteranstrategi utvecklas som innehåller mål och åtgärder som riktar sig till de cirka 55 000 nu levande svenska kvinnor och män som har tjänstgjort i militära insatser utomlands. Utvecklandet av strategin ska syfta till att konsolidera, stadfästa och fortsätta den nuvarande veteranpolitiken och ta sin utgångspunkt i redan genomförda och beslutade åtgärder. Arbetet med strategin ska slutföras 2023.

Låt mig avsluta där jag började, med att det viktigaste Sveriges försvarsmakt har är just personalen. Det är också därför det är viktigt att Försvarsmakten kan attrahera, behålla och utveckla personalen för att vara en attraktiv arbetsgivare.

(Applåder)

Herr talman! Jag har en fråga till försvarsminister Pål Jonson.

Vi socialdemokrater vill att Sverige ska ha ett folkförsvar - ett totalförsvar av och för svenska folket, med folklig förankring, kompetens, personalförsörjning och en militär närvaro i hela landet. Vi socialdemokrater vill se minst 10 000 värnpliktiga som nästa etappmål och en krigsorganisation som ökar till minst 100 000 befattningar till 2030. I detta vill vi se antalet kvinnor öka, både värnpliktiga och anställda. Vi har sett hur ett ökat antal kvinnor i Försvarsmakten har gett viktiga och kvalitetsmässiga bidrag.

Min fråga är därför: Vad har försvarsministern för plan för att öka andelen kvinnor i Försvarsmakten?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Min fråga går till försvarsminister Pål Jonson.

Jag vill börja med att citera den tidigare försvarsministern Peter Hultqvist: Det är i frontlinjen mellan Ryssland och Ukraina som kampen mellan demokrati och diktatur äger rum. Därför är stödet till Ukraina ytterst viktigt.

Mot bakgrund av dagens presskonferens och regeringens aviserade stödpaket till Ukraina - ett stödpaket som innehåller bland annat stridsfordon 90, pansarvärnsvapen inklusive NLAW samt artillerisystemet Archer - vill jag ställa följande fråga till försvarsminister Pål Jonson: Hur bedömer försvarsministern att det försvarsmateriel som föreslås ingå i det aviserade stödpaketet till Ukraina kommer att påverka den svenska försvarsförmågan?

Herr talman! Vid kris, krig, katastrofer, pandemier och gråzonsproblematik prövas samhällets och organisationers robusthet.

Vi är nog alla överens om att vi ska ha en bra beredskap och kapacitet vad avser läkemedel och sjukvårdsmateriel. Vi är säkerligen överens om att vi ska ha ett totalförsvar som är uthålligt och starkt, liksom stabila och goda förutsättningar för att vatten, energi och bränsle levereras i tid och till rimliga priser. Vi ska ha en väl utbyggd och en väl fungerande infrastruktur med hög säkerhet vad avser sjöfart, järnvägar, vägar och flyg. Även infrastruktur och säkerhet kring cyber och it är avgörande i de nya tiderna.

Här ska vi inte glömma livsmedelsproduktion och andra viktiga näringar. Alla dessa områden, och många fler, klarar vi av om vi har tillräckligt goda finansiella förutsättningar och om vi gemensamt bidrar till samhällsbygget via skattekronan. Vi klarar det om vi samverkar, samhandlar och samarbetar med olika aktörer i samhället.

Herr talman! Jag ställer frågan: Vilka är det som bygger vårt robusta samhälle på riktigt? Jo, det är människorna i Sverige, Sveriges invånare. Det är vanligt folk, som behöver stöd av oss politiker. Vi ska fördela stöd och resurser på ett jämlikt, klokt och solidariskt sätt. Vi behöver varandra.

När personalbristen är nationell inom många yrken och professioner skapas inget starkt och robust samhälle. Det hjälper inte att vi har nya batonger och hårdare straff om vi inte har poliser, domare och åklagare för att fälla och ta fast gärningsmännen. Det hjälper inte att vi öppnar fler vårdplatser eller har dyrare, finare och snabbare operationsrobotar om vi inte har personal som bemannar dessa. Och det hjälper inte att vi har skördetröskor och kor om vi inte har någon som kör dem eller mjölkar dem.

Vi behöver dem alla. Vi behöver undersköterskan Fehmi Paulus i Region Västmanland. Vi behöver Carl-Johan Nordström, åklagare i Västmanland, och vi behöver vårdaren Marie Persson inom LSS i Köpings kommun. Vi behöver mjölkbonden och lantbrukaren Johan Sommar på Svånö gård i Rytterne och många, många fler, för vi tillsammans utgör det robusta samhället - alla och envar.

Herr talman! Med det sagt är det begripligt att alla människor är lika mycket värda och behövda. Det är vårt ansvar att ge förutsättningar för invånare i Sverige att bygga landet starkt och robust för allas vår nytta. Det är viktiga investeringar. Förutsättningar för och behov av att bidra måste ses utifrån varje individ. Därmed handlar det också om var man står och är.

(Applåder)