Fru talman! Lena Johansson har frågat mig vilka mina och regeringens planer är för att på både kort och lång sikt stödja civilsamhället och främja gemensamma lösningar som ökar robustheten i samhället, särskilt i normalläge men också för att hantera kriser och ofredstider. Vidare har Lena Johansson frågat hur jag och regeringen ämnar hantera de kostnader som kommuner, regioner, föreningsliv och näringsliv har i samband med kravet på försvarsförmågehöjande insatser.

Vi befinner oss i ett mycket allvarligt säkerhetspolitiskt läge som ställer krav på samhället att snabbt skapa en ökad förmåga att hantera händelser som kan omfatta hela hotskalan. Regeringen har därför under 2024 genomfört en rad satsningar för att höja förmågan och stärka motståndskraften i det civila försvaret, till exempel 100 miljoner kronor i ökade bidrag till kommunernas och regionernas arbete med krisberedskap och civilt försvar.

Vi har tillfört 40 miljoner kronor för aktivering av civilplikten inom kommunal räddningstjänst. För att stärka räddningstjänsten under höjd beredskap har vi också tillfört 40 miljoner samt 100 miljoner kronor till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap för fortsatt upprustning och modernisering av skyddsrum.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vidare fortsätter regeringen att stärka och utveckla försörjningsberedskapen, bland annat genom uppdrag till Socialstyrelsen att köpa in och lagra sjukvårdsprodukter för traumavård till ett värde av 500 miljoner kronor samt genom att tillskjuta 1 000 miljoner kronor till regionerna under 2022-2024 för att öka lagerhållningen av läkemedel.

En viktig beståndsdel i Sveriges förmåga att motstå kriser och ytterst krig är vår individuella beredskap och försvarsvilja. Här har det civila samhället en viktig uppgift i att bidra till att skapa delaktighet utifrån engagemanget och viljan att påverka såväl den egna livssituationen som samhället i stort.

Erfarenheterna från Ukraina visar på vikten av ett engagerat civilsamhälle. Vid Rysslands fullskaliga och brutala invasion styrde det ukrainska civilsamhällets organisationer snabbt om sina verksamheter för att hantera de behov som uppstått. Det handlade till exempel om hanteringen av boende för flyktingar och om att stödja sjukvården.

Befolkningens känsla av samhörighet med och delaktighet i samhället har betydelse för viljan att engagera sig. Det är glädjande att se att det under de senaste två åren skett en stor ökning av sökande till de frivilliga försvarsorganisationernas verksamheter. Dessa organisationer är en viktig del när vi nu ska bygga upp det militära och civila försvaret.

Regeringen ser behov av att omhänderta det stora intresse som finns för frivilligorganisationerna. I det allvarligaste säkerhetsläget sedan andra världskrigets slut behövs alla goda krafter som kan stärka Sveriges totalförsvar. Därför har regeringen ökat den ekonomiska tilldelningen till de frivilliga försvarsorganisationerna med ytterligare 55 miljoner kronor.

Senare i vår lämnar Försvarsberedningen sin rapport om det militära försvaret och ekonomiska förutsättningar för både det militära och det civila försvaret. Den redovisningen kommer tillsammans med andra underlag att utgöra grunden för den totalförsvarsproposition som regeringen avser att lämna till riksdagen i höst, om totalförsvarets fortsatta inriktning och utformning.

Fru talman! Tack, interpellanten, för en engagerande och viktig fråga! Det omedelbara svaret när det gäller regionernas resurstilldelning är naturligtvis bland annat det som gavs i går, nämligen ett ytterligare tillskott på 6 miljarder kronor från staten till regionerna för att de ska kunna hantera sitt ordinarie uppdrag - detta alltså utöver de historiskt stora statsbidrag som satsades i budgetpropositionen för 2024.

Civilt försvar är dock till sin karaktär något mer och något annat än den ordinarie verksamheten. Där handlar det om särskilda satsningar som inte kan förväntas rymmas inom regionernas ordinarie budget och verksamhet. Det rör sig till exempel om det jag nämnde, ett nationellt traumasjukvårdslager för att kunna hantera ett masskadeutfall på svenskt territorium - något som Sverige fram till nyligen har saknat och ett ansvar som vi inte har kunnat förvänta oss att regionerna ska ta på egen hand. Detta har regeringen under det gångna året genomfört.

Vi har också, som nämndes, tillskjutit särskilda medel för att regionerna ska kunna arbeta på ett mer ändamålsenligt sätt med sin försörjningstrygghet gällande läkemedel och helt enkelt bygga upp beredskapslager av läkemedel som det kan bli brist på. Detta är ett arbete som just nu pågår.

Sedan handlar det om särskilda satsningar på till exempel säkra lokaler, reservkraft och så vidare som regeringen i budgeten för 2024 avsätter särskilda medel till på hälso- och sjukvårdsområdet. Det är alltså utöver de generella statsbidrag som regeringen ger på det här området.

Fru talman! Nej, det är naturligtvis inte så att regeringen väntar till hösten i onödan, utan vi bedriver ett mycket framåtriktat arbete med att redan nu omhänderta sådant som Försvarsberedningen har levererat i sin senaste rapport, det vill säga redan innan Försvarsberedningen som helhet är färdig med arbetet inför det kommande försvarsbeslutet.

Det handlar helt enkelt om att bryta ut delmängder och att hitta snabbspår, vilket vi har gjort på en lång rad områden, och att skydda civilbefolkningen, aktivera civilplikten i sektorn kommunal räddningstjänst, därefter sektorn elförsörjning och så vidare. Vi behöver få en linjär förmågetillväxt där vi inte väntar på det perfekta systemet någon gång långt bort i framtiden, eftersom vi inte vet hur lång tid vi har på oss.

Mitt medskick till kommunerna, som interpellanten återgav här, syftar till att ställa ett antal kontrollfrågor, det vill säga om man som kommunal företrädare har börjat med detta. Om man inte har gjort det är det väldigt hög tid att sätta igång.

Vi har ett mycket långt och vidsträckt kommunalt självstyre i det här landet som de flesta kommunpolitiker slår vakt om. Det må vara gott så. Men det ställer också ett mycket stort anspråk på ansvarstagande i de allvarstider som vi just nu befinner oss i.

Genom en överenskommelse mellan staten och SKR och mellan MSB och SKR tillförs också riktade medel för arbetet med civilförsvar. Men det är viktigt att komma ihåg att det grundläggande ansvaret för den fredstida krisberedskapen är ett kommunalt ansvar, och det kräver kommunala prioriteringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är exempel på några av de punkter som jag nämnde i mitt tal som är sådant som kommuner behöver arbeta med. Om man inte ska göra just detta behöver man i vart fall fundera över vad man ska göra i stället för att ta ansvar för det som kan hända under normala fredstida omständigheter för att ha en grundläggande nivå för att sedan klara av arbetet för civilt försvar och höjd beredskap.

Det ser väldigt olika ut runt om i Kommunsverige som en konsekvens av att vi har ett stort mått av självstyre, det vill säga att kommunpolitiker får prioritera de här frågorna i stort efter eget gottfinnande. Det ställer naturligtvis krav på ansvarstagande i allvarsamma tider.

Precis som interpellanten säger har olika kommuner väldigt olika förutsättningar. Man kan befinna sig i olika geografiska och militärstrategiska lägen, vilket naturligtvis kan ställa olika typer av anspråk på beredskapsarbetet. Men mitt generella råd till mindre kommuner som per definition inte är lika resursstarka och har svårt att bedriva det här arbetet på egen hand är att gå samman med närliggande kommuner som har samma eller liknande geografiska och demografiska förutsättningar för att poola resurser. Det är ett exempel på hur man kan arbeta.

Apropå vägledning för kommuner har länsstyrelserna en särskild finansiering för att stödja kommunerna i arbetet med uppbyggnaden av det civila försvaret.

Fru talman! Även om det är bråttom är det naturligtvis på det sättet - vilket jag är helt övertygad om att interpellanten är medveten om - att det finns en ordning för saker och ting. Framtida budgetsatsningar presenteras inte i interpellationsdebatter.

Det jag redogjorde för var den satsning som meddelades i går som kommer i vårändringsbudgeten. Det är en extra satsning på ekonomiska tillskott till regionerna som en konsekvens av den svåra ekonomiska situation som många regioner upplever. Detta lämnar naturligtvis bättre förutsättningar att fokusera på kärnverksamheten, men det ställer också ett mycket stort anspråk på ansvarstagande även där. De kommunpolitiker som de facto är ansvariga och som har beskattningsrätt när det gäller den verksamhet de bedriver måste se till att prioritera det som är den viktiga verksamheten, kärnverksamheten, och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller angelägenheten är det bråttom. Jag tycker inte att jag har sagt någonting som lämnar minsta utrymme för tvetydighet i den delen. På Försvarsdepartementet arbetar vi som jag nämnde med att bryta ur delmängder ur det som annars hade legat längre fram i tiden. Snabbspåret för aktivering av civilplikten är en sådan sak. Allt detta upptar naturligtvis bandbredd för vårt arbete och kräver att vi prioriterar på ett mycket tydligt sätt. Därför har vi under det gångna året valt att gå fram med det vi uppfattar som allra mest angeläget.

Kan jag då redan nu säga vad som ska respektive inte ska prioriteras i MSB:s underlag? Svaret är naturligtvis nej, för detta är ett underlag som har gått till Försvarsberedningen. Vi har en ordning där Försvarsberedningen får arbeta självständigt och regeringen inte under tiden är med och kör från baksätet. Det tror jag är en ordning som även Socialdemokraterna tillskyndar och tycker är lämplig.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.