Linus Lakso

Herr talman! Ja, det är helt otroligt att det nästan inte finns någon debatt som inte kan bli en kärnkraftsdebatt i slutändan. Men jag ska ändå kort bemöta det. Det var marknaden som lade ned den kärnkraften. Vi driver inte på politiskt för att lägga ned kärnkraft. Det får marknaden sköta.

Som jag precis nämnde var vi beroende av import av tysk kolkraft senast Sten Berghedens parti styrde. Nu är vi inte det, tack vare Miljöpartiets politik. Det är fakta. Vi har effektöverskott ungefär 96 procent av tiden. Det är Miljöpartiet som har lagt fram förslag för att få mer effekt, det vi kallar grön baskraft. Moderaterna har i och med Kraftlyftet kopierat Miljöpartiets politik. Grattis till det!

Jag har väl i mångt och mycket svarat vad gäller bränslepriser. Det finns inget självändamål med höga bränslepriser. Man måste fråga sig vad man tror att svenska folket egentligen vill ha om de får välja. Vill de vara beroende av fossila bränslen från Putin, Trump, Iran och Saudiarabien? Eller vill de att vi ser till att alla kan transportera sig på ett hållbart och kostnadseffektivt sätt med energi som vi själva kan producera?

Det är precis därför det behövs en offensiv elektrifiering. Med det elbilsstöd för låginkomsttagare på landsbygd som vi föreslår blir bränslekostnaden motsvarande 5 kronor litern. Det är väl mitt svar till Sten Bergheden: Motsvarande 5 kronor litern kommer det då att kosta att transportera sig.

Vi vill också se betydligt billigare kollektivtrafik. Eftersom vi lägligt nog kommer in på det i nästa debatt kan jag avrunda där.

Herr talman! Jag börjar bakifrån. Återigen kommer det en lång rad av historieförfalskningar från Sten Bergheden. Fakta är nämligen att när alliansregeringen styrde var vi beroende av import. Då var det ett elunderskott, och vi var beroende av import från tysk och polsk kolkraft.

Sedan fick vi en rödgrön regering som kraftigt ökade produktionen av el i Sverige. Vi gick till ett stort överskott. År 2022, när vi lämnade över regeringsmakten, var Sverige Europas största exportör av fossilfri el. Det är fakta.

Vad gäller Karlshamnsverket har regeringen själv upphandlat det för reservkraft med fossil olja som bränsle. Det är Sten Berghedens parti som har sett till att det är just olja som eldas i Karlshamnsverket. Det påhoppet blir ett rent självmål av Sten Bergheden.

Så kommer vi till reduktionsplikten och bränslepriser. Det verkar lite svårt för Sten Bergheden och andra ledamöter att förstå att det inte finns något självändamål med högre bränslepriser, i alla fall inte från Miljöpartiet. Målet är naturligtvis att inte behöva vara beroende av fossila bränslen av flera olika skäl. Men att vi behöver minska utsläppen av koldioxid är naturligtvis ett av de tyngsta skälen.

Vi ser också hur dumt det är för Sveriges säkerhet att vara beroende av fossila bränslen, inte minst indirekt från Ryssland. Det underminerar vår egen säkerhet när vi via köp av fossila bränslen skickar mer pengar till Ryssland än vi stöttar Ukraina med.

Tillsammans med en kraftig elektrifiering och en reduktionsplikt på en lagom nivå – det ser ut att behövas kanske 20 procent för att nå klimatmålen – kan vi få en transportsektor som ställer om och hållbara bränslen med rimliga priser.

Herr talman! Jag tror att det är Thomas Morell som behöver reda ut sambanden. Jag förstår det som att han menar att ellastbilar leder till mer kriminell verksamhet. Det blev väldigt snurrigt på slutet. Om det är några som behöver förstå att kalkylen måste gå ihop är det den här regeringen. Man har lagt över 60 miljarder på subventioner till fossila bränslen, men man har inte gjort någonting för att göra det billigare att köpa en ellastbil. Då är det självklart att det säljs för få ellastbilar. Det är snarare Thomas Morell som behöver förstå den ekvationen.

Om man sänker skatten på det fossila behöver man kraftigt öka investeringsstödet för en ellastbil. Vi har för övrigt fler förslag. Branschen har själv föreslagit ett grönt skatteavdrag som ett sätt att ändra kalkylen så att det blir mer lönsamt att investera i en ellastbil. Man skulle mer offensivt kunna använda offentlig upphandling. Det gick regeringen i och för sig fram med, men sent omsider efter fyra år, för sent och för lite.

Man skulle vidare kunna införa en miljözon 3 för tunga fordon i större områden i våra stora städer för att gynna elektrifieringen. Men inget av detta har regeringen gjort.

Jag kan passa på att bemöta en del andra stolligheter som har sagts. Nej, dieselpriset hade inte varit 30–40 kronor. Det här handlar om att vi behöver få igång en produktion av hållbara biobränslen i Sverige. Det tycks vara svårt för regeringen att förstå det. Här har man slagit undan benen på dem som vill göra investeringar i Örnsköldsvik och Skellefteå för att producera egna bränslen.

Herr talman! Jag tackar för frågorna, Thomas Morell. Jag uppfattade i och för sig inte så många frågor, och vi tycks vara hyfsat överens. Men det är klart att näringsvillkor påverkas av de lagar och regler som regering och riksdag beslutar. Där har vi definitivt en påverkan. Det är alldeles självklart att vi måste få bukt med oseriösa företag och olaglig verksamhet så att vi får sjyst konkurrens.

Sedan var det frågan om elektrifieringen. Visst är det absolut så att våra lastbilsproducenter Volvo och Scania finns på en världsmarknad, men förklara för mig hur de ska marknadsföra sina produkter om de inte fungerar på hemmamarknaden? De får trovärdighetsproblem även på världsmarknaden om deras produkter säljer i Sverige. Det blir ett viktigt lackmustest för någon i ett annat land som vill köpa en lastbil. Det är klart att det spelar stor roll, och det är klart att vi hjälper inte minst Volvo och Scania genom att ha en offensiv strategi för elektrifiering i Sverige. På så sätt visar vi att det går bra att elektrifiera.

Till detta behöver vi dessutom bygga ut laddinfrastrukturen betydligt fortare än i dag. Det är många oroliga för. Jag skulle vilja veta Sverigedemokraternas inställning vad gäller att snabbare bygga ut laddinfrastrukturen för tung trafik.

Herr talman! I kväll debatterar vi yrkestrafik och taxi.

Taxibranschen spelar en väldigt stor roll i det svenska transportsystemet, inte minst när det gäller tillgänglighet. Det handlar om samhällsresor och vardagsmobilitet i hela landet. Därför är det viktigt att uppmärksamma frågan om sjysta villkor och rättvis konkurrens inom den här sektorn.

Uppgifter om bristande arbetsvillkor, låg ersättning och en växande förarbrist är återkommande. Samtidigt förekommer det problem, inte minst i samband med offentliga upphandlingar av samhällsresor där skattemedel i vissa fall riskerar att tillfalla aktörer som konkurrerar genom orimligt låga löner, ohållbara arbetsvillkor eller bristande regelefterlevnad.

Den här situationen skapar en snedvriden konkurrens på marknaden. Seriösa företag som följer lagar och gällande lagstiftning, betalar svenska löner och erbjuder rimliga villkor riskerar att slås ut av aktörer som inte gör det. Det är helt orimligt att det är på det sättet. Utvecklingen har dessutom kraftigt förstärkts av framväxten av den så kallade gigekonomin, där förare ibland saknar den grundläggande trygghet och kollektivavtal som stabila anställningsformer har.

Otrygga anställningar och ekonomisk press på förare kan också äventyra trafiksäkerheten och resenärernas trygghet. Det finns risk för att kvaliteten i verksamheten försämras när förare förväntas arbeta mycket långa arbetspass för att få ekonomin att gå ihop.

Mot bakgrund av detta, herr talman, ser vi att det behövs en rejäl genomlysning och översyn av taxibranschen i syfte att uppnå en bättre regelefterlevnad, stärkt trafiksäkerhet och en rättvis konkurrens med förbättrade villkor för anställda i branschen. Därför står vi också bakom reservation 7.

Även inom åkerinäringen finns det mer att göra, inte minst vad gäller arbetsmiljön. Även här finns problem med osjyst konkurrens från dem som väljer att inte följa gällande lagar och regler. Det skulle bland annat kunna avhjälpas med en så kallad vägslitageskatt, som faktiskt skulle kunna jämna ut villkoren åkare emellan.

Sedan har vi också själva fordonen. Jag var själv och provkörde en av Scanias nya tunga ellastbilar på deras provbana i Södertälje. Därefter fick jag provköra den fossildrivna motsvarigheten. Jag upplevde en mycket trevligare arbetsmiljö i elfordonet, vilket ju är ytterligare en vinst med elektrifieringen – naturligtvis jämte att vi de facto gör oss oberoende av fossila bränslen från skurkstater, minskar våra utsläpp och gynnar ledande svenska företag.

Jag vill passa på att bemöta Sten Berghedens senaste påstående i vårt replikskifte. Jag hade inte fler repliker och hann därför inte bemöta det.

Regeringens havererade elektrifiering beror absolut inte på elbrist. Vi har tvärtom haft ett konstant ökande elöverskott i Sverige, framför allt under den rödgröna regeringen. Höga el- och energipriser berodde på Rysslands invasion av Ukraina och det faktum att Europa är tungt beroende av fossila bränslen, inte minst från Ryssland.

Regeringens politik har dock totalt tvärnitat elektrifieringen. På personbilssidan har vi blivit omsprungna av både Danmark och Finland, som har haft en offensiv politik, och det gör att vi är mer beroende av fossila bränslen från skurkstater än om vi hade haft en fungerande politik för elektrifiering. Ännu värre är det för tunga fordon, där vi ser en väldigt låg andel ellastbilar i nybilsförsäljningen.

Sten Bergheden nämnde att det handlar om totalkostnaden. Man har alltså lagt ungefär 60 miljarder på att subventionera fossila bränslen samtidigt som man inte har stöttat inköp av tunga fordon. Där kan man laborera som man vill; det viktiga är som sagt totalkostnaden. Det måste ju löna sig att köpa en ellastbil när man står och väljer lastbil. Därför hade man kunnat svara med att ytterligare höja investeringsstödet för en ellastbil. Då har vi sänkt skatt å ena sidan, och sedan behöver vi satsa ännu mer skattepengar på att stötta inköpen, vilket leder till höjd skatt, något som Moderaterna inte brukar gilla. Därför har jag lite svårt att få ihop den logiken.

Sist men inte minst är det otroligt viktigt med en fungerande infrastruktur. Vi har lagt en offensiv investering för att återta det eftersatta underhållet på både väg och järnväg.

Herr talman! Ytterligare en viktig fråga där flera partier är överens är att det ska finnas bra rast- och uppställningsplatser som är välhållna och med faciliteter för både manliga och kvinnliga yrkesförare. Därför yrkar jag bifall till reservation 4.

Herr talman! Sanningen är ju att det är den här regeringens politik som leder till att vi förlorar jobb i Sverige, för konkurrensen om nya ellastbilar och om elektrifieringen är stenhård inte minst från Kina. Vi har ett fönster på några år nu för att se till att våra viktiga företag, som Volvo och Scania, faktiskt får avsättning för sina nyutvecklade elektrifierade lastbilar.

Det är alltså den här regeringens politik som leder till att vi förlorar jobb i Sverige och Europa och att vi i stället gynnar Kina genom att hålla oss kvar i ett fossilberoende som dessutom indirekt gynnar Ryssland. Om vi ser till hela Europa skickar vi mer pengar till Ryssland via köp av fossila bränslen än vi stöttar Ukraina med. Jag undrar om Sten Bergheden är nöjd med det och om han inte ser att det undergräver vår egen säkerhet.

Sanningen är ju att vi hade varit bättre rustade för den prischock som vi nu ser om vi hade legat kvar på en högre elektrifieringstakt och producerat mer biobränslen i Sverige. Då hade det naturligtvis också funnits ett utrymme att faktiskt justera vissa skatter på kort sikt. Framför allt handlar det dock om att vi måste se det här som en strategisk fråga.

Jag vill fråga Sten Bergheden hur han tänker sig att vår fordonsindustri ska överleva om vi inte hänger med i elektrifieringen. Framför allt vill jag återigen fråga – eftersom jag inte fick något svar – om Sten Bergheden är nöjd med att vi är beroende av oljeproducerande länder som Ryssland, Saudiarabien, Iran och USA för våra transporter på lång sikt eller om vi kanske borde ställa om till våra egenproducerade bränslen och el.

Herr talman! Tack så mycket, Sten Bergheden, för anförandet!

Jag tyckte att ledamotens anförande väckte en del intressanta frågor. Men det framfördes även en del saker som jag inte tycker stämmer.

Sten Bergheden var väldigt stolt över att den här regeringen har sänkt priset på fossila bränslen och anklagade samtidigt den tidigare regeringen för att ha höjt priset. Han tycks helt missa eller inte vilja förstå att de stora svängningarna både 2022 och nu beror på samma sak, nämligen världsmarknadspriset på olja. Om man inte förstår det blir agerandet kanske därefter.

Jag undrar varför Sten Bergheden är så otroligt angelägen om att Sveriges transporter, inte minst Sveriges lastbilar, ska drivas med energi från mullornas Iran, Saudiarabien under sharialagar, Putins Ryssland och ett alltmer instabilt USA. Varför anser Sten Bergheden att det är viktigt?

Varför kan vi inte lika gärna köra på våra egna biodrivmedel? Vore inte det bättre och säkrare och dessutom något som gör att vi faktiskt når klimatmålen, till skillnad från vad den här regeringen lyckats åstadkomma?

Vore det inte bättre att vi gynnade våra egna lastbilstillverkare, som Sten Bergheden själv nämnde? De har utvecklat fantastiska produkter i och med elektrifierade lastbilar. Den här regeringen har förstört hemmamarknaden för två av våra viktigaste företag.

Frågan är inte om vi ska ha lastbilar. Frågan är vad de ska drivas med.

Fru talman! Först och främst tar Ebba Busch inte bort effekttarifferna. Hon har skällt på energibolagen och tycker att de ska ta bort dem eftersom hon har gett ett uppdrag att utreda hur man eventuellt kan utforma dem bättre någon gång i framtiden, kanske om ett år. Det är otroligt svagt agerat. Det här borde styras upp betydligt mer resolut, och det borde ha gjorts för länge sedan när man såg hur elnätsbolagen började införa effekttarifferna.

Fru talman! Under mitt anförande sa jag aldrig att det skulle bli dyrare med fossil energi. Jag sa att det var dumt att vara beroende av fossil energi.

Jag tror inte att den svenska befolkningen är intresserad av att deras bil ska drivas av just olja från Ryssland, Iran, Saudiarabien eller Qatar. Jag tror att svenska folket vill ha billiga, hållbara transporter. Om det kan ske på energi som vi producerar i Sverige med svensk teknik som kan ge svenska jobb, fru talman, tror jag att man kommer att välja det alternativet.

Det är precis det som Miljöpartiets politik går ut på, medan Moderaternas politik är precis tvärtom. Man stoppade elektrifieringen. När Ulf Kristersson blev statsminister tvärbromsade andelen elbilar. Andelen föll till och med, vilket gjorde att vi fick ut mer fossilbilar på vägarna. Det är ett totalt misslyckande och gör att vi blir mer beroende av fossil energi.

Detta är så dumt, och det är det jag menar med den totala avsaknaden av att kunna tänka strategiskt och långsiktigt. Det handlar om att bygga bort och investera bort oss från ett beroende av fossila bränslen och i stället gynna svenskproducerad energi och svensk teknik.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 april.)

Fru talman! Att man bör styra utifrån effekt kommer ursprungligen från ett EU-direktiv. Det har implementerats på olika sätt runt om i Europa, och vi har sett implementeringar som är betydligt smartare. Att vi bör styra utifrån effekt så att vi kan nyttja elnätet smartare är i grunden en god tanke som vi är positiva till. Det hoppas jag framgick i mitt anförande.

Direktivet kom 2021 via EU till Energimarknadsinspektionen. Det är däremot först nu som vi ser hur elnätsbolagen har utformat sina effekttariffer. Det har vi kunnat se den här mandatperioden. Det är nu det har hänt.

Man borde ha varit mer förutseende redan tidigare. Problemet är dock att energiministern inte har agerat och inte klarar av att styra sina myndigheter på ett adekvat sätt när man ser att det går fel. Det är det som är problemet, och det är det som är vår kritik. Min kritik är att Ebba Busch inte snarast tog tag i problemet när man såg att det här inte blev bra, utan att det blev fel. Då hade man behövt agera.

Om Jesper Skalberg Karlsson har en annan uppfattning än att man bör ta tag i de problem man ser när man ser dem får han gärna berätta det för mig.

Fru talman! På grund av regeringens totala oförmåga att tänka långsiktigt och strategiskt och att förebygga risker och svagheter står nu Sverige sämre rustat att möta den typen av kriser som vi ser i och med Irankriget än innan Tidöregeringen tillträdde. Sverige är numera mer beroende av fossila bränslen som produceras i Putins Ryssland, mullornas Iran, Trumps USA och sharialagarnas Saudiarabien än innan Ebba Busch blev energiminister och Ulf Kristersson statsminister. Det gör att Sverige står svagare och är mer sårbart. Det är hushållen som nu får ta smällen efter den här regeringens totala inkompetens och kortsiktiga tänkande vad gäller Sveriges energiförsörjning.

I början av mandatperioden gjorde Tidöpartierna ett stort nummer av att ändra målet till att gälla fossilfri el, med någon typ av löfte om att gynna fossilfria energikällor. Men inget kunde vara en större lögn. För, fru talman, den energikälla vars användning har ökat allra mest är just den fossila energin. Det handlar om 14 terawattimmars ökning av den årliga användningen bara mellan 2022 och 2024. Det är en ökning på ungefär 10 procent.

Det är som om man inte har lärt sig någonting eller kan göra några som helst konsekvensanalyser. Den prischock vi såg 2022 berodde naturligtvis, enligt alla experter, på Rysslands invasionskrig mot Ukraina och det faktum att Europa är tungt beroende av fossila bränslen, inte minst från Ryssland. I det läget har man alltså ökat fossilberoendet.

Fru talman! Vi hade kunnat föra en politik som ökade elproduktionen i Sverige, som stimulerade svenska bönder att producera mer biogas och svenska företag att satsa på hållbara bränslen och elektrobränslen och som gjorde att utbyggnadstakten av fossilfri el faktiskt ökade. Det hade inte behövt vara som under den här regeringen där takten kraftigt minskar. Det handlar om en minskning av utbyggnaden med 75 procent så här långt under mandatperioden.

Jag vill understryka att det Camilla Brodin påstår vad gäller Miljöpartiet och vindkraft är en ren lögn. Miljöpartiet är det parti som säger mest ja till vindkraft sedan 2020 och framåt.

Efter fyra år med Tidöregeringen är Sverige mer beroende av importerad fossil energi än tidigare. Europa lägger mer pengar på att köpa fossila bränslen från Ryssland än på att stötta Ukrainas försvarskrig. Totalt sett har regeringen lagt 57 miljarder på att subventionera fossila bränslen. Det är pengar som i stället hade kunnat stötta svenska företag att producera mer hållbar energi i Sverige och göra oss starkare och mer oberoende.

Den ökade fossilenergianvändningen är uppenbart dålig och skadlig för klimatet. Utsläppen har ökat kraftigt under den här regeringen. Men vi ser också hur den underminerar vår säkerhet och Sveriges stabilitet. Miljöpartiet har varnat för dessa risker i över 20 år, men hos regeringen har polletten inte trillat ned än. Svaret är fortfarande att göra oss mer beroende av fossila bränslen.

Nu ser vi ett krig rasa i Mellanöstern. USA och Israel har anfallit Iran, som har svarat med att stänga Hormuzsundet, och de internationella leveranskedjorna av fossil energi störs. Drivmedelspriserna skenar. Mot den bakgrunden är det extra skadligt att regeringen har stoppat både utbyggnaden av mer hållbar el i Sverige och elektrifieringen som hade kunnat göra oss mer oberoende av importerad olja än vi är i dag.

Ett annat exempel på regeringens inkompetens är införandet av effekttariffer, som vi också debatterar med anledning av det här betänkandet. Jag påtalade det problemet redan för ett år sedan och skrev en motion i höstas om att vi behöver dra i handbromsen. Detta är infört på ett uselt sätt av regeringen, och det förtjänar all kritik det har fått. Vi hade kunnat göra det här på ett smart sätt. Vi hade kunnat gynna dem som bidrar till elmarknaden och elsystemet genom att använda effekt på ett smart sätt och ge en morot till dem som vill investera i solceller, batterier och AI-styrning av sin effektanvändning. Det kan faktiskt bidra till att minska nätkostnaderna för alla elnätskunder.

Dagens nätkostnader är inte skäliga, i motsats till vad Moderaterna påstod i den senaste debatten om elnätspriserna. De är orimligt höga jämfört med vad de skulle kunna vara om vi hade en bättre styrning och utnyttjade elnätet smartare.

Fru talman! Det är tydligt att vi behöver en ny inriktning i energipolitiken jämfört med den här regeringens. Vi behöver en regering som tar Sveriges och Europas säkerhet på allvar genom att öka produktionen av inhemska bränslen. Vi behöver en regering som ökar produktionen av el i Sverige och har en vilja att elektrifiera, stötta industrin och ge långsiktig stabilitet. Vi behöver inte en regering eller ett regeringsunderlag som hånskrattar här i riksdagen när stora svenska företag går i konkurs och tusentals människor blir arbetslösa. Vi behöver en regering som tar klimathotet på allvar och erbjuder hushållen hållbara alternativ till låg kostnad.

Fru talman! Vi köper fossila bränslen för ungefär 100 miljarder per år i Sverige. Jag kan komma på rätt så många bättre sätt att använda de pengarna. Vi skulle kunna ha en politik som möjliggör för kemiindustrin på västkusten att ställa om till biogas och vätgas. Även stålindustrin kan ställa om till ljusbågsugnar och till reduktion med vätgas. Fjärrvärmen kan bidra mycket till att stabilisera elsystemet och delta på elmarknaden.

Hade regeringen haft vett att ta bort elskatten på att köra in överskottsel till fjärrvärmen hade vi haft ett bättre energisystem. Hade man ställt krav på att ta in spillvärme från datorhallar hade man kunnat köra fjärrvärme mer flexibelt. Hade man stöttat energilagring hade fler kunnat göra som i Västerås och ha ett stort energilager för värme och därmed också kunnat köra elproduktionen mer flexibelt i fjärrvärmen. Det hade stärkt fjärrvärmens konkurrenskraft, utvecklat fjärrvärmen och förbättrat elmarknaden.

Transporterna är kanske det absolut viktigaste i sammanhanget. Vi hade kunnat ha betydligt fler elbilar som drevs av energi producerad med solceller på taken, av vindkraftverk runt om i Sverige och av den förnybara, fossilfria el vi redan har. Vi hade framför allt kunnat ha fler tunga elbilar på vägarna, producerade av svenska företag, till exempel Scania och Volvo, som har tagit fram världsledande teknik för tunga fordon. Men det sätter regeringen käppar i hjulet för genom att föra en politik som främjar importerad fossil energi framför svensk teknik och framför energi som vi kan producera hållbart i Sverige.

Vi hade kunnat ha en energipolitik och ett elsystem som gjorde oss säkrare och tryggare. Vi bör lära oss av Ukraina, där Ryssland systematiskt attackerar storskalig och centraliserad elproduktion. Vi kunde ha byggt ett system med distribuerad, hållbar energi från sol och vind, lokala energilager och grön baskraft och stimulerat mer ödrift så att alltifrån villafastigheter till energigemenskaper och större elområden kunde bli oberoende.

Fru talman! Det behövs verkligen ett omtag i energipolitiken och en politik som tar ansvar för klimatet, energisäkerheten och Sveriges konkurrenskraft. Vi står såklart bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 12.

Fru talman! Min fråga går till vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz.

I Eskilstuna har företaget Senior Material fått tillstånd att släppa ut väldigt stora mängder av den förbjudna kemikalien metylenklorid, som har varit förbjuden sedan 1996 i Sverige.

Nu har Mark- och miljööverdomstolen tillfälligt stoppat detta. Regeringen har också gett ett uppdrag till Kemikalieinspektionen att se över lagstiftningen. Det ska redovisas först 2027.

Det finns nu en överhängande risk att man får tillstånd att släppa ut stora mängder. Jämför man med liknande fabriker i Polen och i Kina släpper de bara ut en bråkdel.

Min fråga är ganska enkel. Kommer miljöministern att tillåta att det sker stora utsläpp av en farlig kemikalie i Eskilstuna?

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker att det är en lite lustig fråga från ett parti som hela mandatperioden har gjort ett nummer av att vi inte ska ställa olika transportslag mot varandra. Jag tycker att Johanna Rantsi faller på eget grepp här. Alla typer av transportmedel behövs naturligtvis och ska användas där de gör sig bäst, är mitt enkla svar.

Men när frågan ändå är uppe skulle vi, som jag nämnde, vilja se en överflyttning till sjöfart. Där kanske vi kan vara ganska överens, men jag saknar initiativ från regeringen för omställning till en hållbar sjöfart.

Vi ser alldeles för lite av initiativ från regeringen även när det gäller att producera hållbara bränslen i Sverige, vilket ju är både näringspolitik och säkerhetspolitik. Jag är förvånad över att man inte plockar en så lågt hängande frukt. Vi ser ju hur pråmtrafik elektrifieras i Europa. Det vore ett otroligt smart och miljövänligt sätt att transportera mer gods i Sverige. Det har också bäring på säkerhetspolitiken att vi kan producera vår egen el och inte vara beroende av fossila bränslen och självklart också minska klimatutsläppen.

Jag ser fram emot en ny regering som med kraft kan ta sig an de här problemen på allvar och både stärka sjöfarten och framför allt skynda på omställningen inom sjöfarten i Sverige, som jag vet är en bransch som verkligen vill det.

Fru talman! Det är helt korrekt att jag inte är kommunpolitiker i Göteborg. Jag vet att den frågan har diskuterats, men jag kan inte ge mig in i den i detalj.

Det är som jag ser det två viktiga perspektiv som står emot varandra. Jag vet att man vill göra Göteborg mer tillgängligt. Älvar, åar och annan infrastruktur utgör ju barriärer i städer, och det är alltid ett problem. Det behövs järnvägar. Man vill bo nära vatten. Det finns väl lite motstående intressen – att öka tillgängligheten och att gynna olika branscher och olika delar av samhället. Man får väl helt enkelt försöka ha med sig de här perspektiven när man fattar beslut om infrastruktur i Göteborg.

Fru talman! Vi ser ett krig blossa upp i Mellanöstern, där USA och Israel har attackerat Iran. Iran har svarat bland annat med att stoppa sjöfarten i Hormuzsundet, där en stor del av världens fossila bränslen passerar.

Alla som inte har lyssnat på den här debatten kanske inte vet att 90 procent av världens handel sker via just sjöfart. Det gäller även importen till Sverige – 90 procent av handeln till Sverige är beroende av att sjöfarten fungerar. Fungerande sjöfart är alltså otroligt viktigt för Sverige.

Men det finns ett problem här, som bara har lyfts i förbifarten i den här debatten: Sjöfarten är i dag helt beroende av fossila bränslen från vad vi kan benämna som skurkstater – icke-demokratier och så vidare. Miljöpartiet har länge varnat för riskerna med att sitta fast i ett beroende av energi från skurkstater.

Fru talman! Den här regeringen gjorde i början av mandatperioden ett stort nummer av att ändra det långsiktiga energimålet till fossilfritt. Alla fossilfria energislag skulle vara välkomna. Men sanningen är att utvecklingen har varit precis den motsatta. Den energikälla som har ökat allra mest under den här mandatperioden är den fossila energin. Det handlar om 14 terawattimmar, motsvarande 10 procent, mellan 2022 och 2024.

Detta, fru talman, sker i ett läge när Europa lägger mer pengar på att köpa fossila bränslen av Putin än på att stötta Ukraina. Genom att driva upp beroendet av fossil energi undergräver vi därmed vår egen säkerhet. Tidöregeringen har lagt 57 miljarder på att subventionera fossila bränslen och därmed fördjupa det här beroendet.

Fru talman! En sjöfart med fler svenskflaggade fartyg som går på svenska hållbara bränslen, självklart tillsammans med en utbyggd järnväg och elektrifierade transporter på väg, hade kunnat göra Sverige starkt, säkert och långsiktigt hållbart i en orolig omvärld. Men detta misslyckas regeringen fatalt med.

Vi ser i stället som sagt ett ökat fossilberoende och en tragisk slapphet och handlingsförlamning när det gäller att agera mot den ryska skuggflottan på Östersjön. För över två år sedan lade Miljöpartiet fram ett initiativ i riksdagen om ett tuffare agerande. Först nu ser vi att myndigheter själva tar tag i detta, utan större entusiasm och uppbackning från regeringen. Det tycker jag är tragiskt.

Fru talman! Vi i Miljöpartiet är väldigt angelägna om att påskynda omställningen. En av de absolut viktigaste reformerna är att få till en produktion av fossilfria bränslen i Sverige, inte minst elektrobränslen. Detta skulle underlätta sjöfartens omställning i en värld där vi vill värna såväl miljö och klimat som säkerhet och svenska arbetstillfällen.

Men, fru talman, under den här regeringsperioden har vi tyvärr sett motsatsen. Vi har fått besked om att satsningar i Sverige avbryts. Det är satsningar som hade kunnat bidra till mer hållbara bränslen, fler arbetstillfällen, näringslivsutveckling och så vidare. Flagship One i Örnsköldsvik, exempelvis, stoppades och har nu försenats med flera år. Jag kan nämna Uniper, som ville göra en satsning i Långsele men där man också har dragit i handbromsen. Skellefteå Kraft har stora planer på att investera men tvekar på grund av ett otillräckligt stöd av den här regeringen.

Hållbara bränslen är helt avgörande för sjöfarten, men på kortare sträckor är elektrifiering faktiskt ett bra alternativ – inte minst där Sveriges geografi lämpar sig väl för sjöfart på inre vattenvägar, som kanaler, insjöar, älvar och så vidare. Ett genomsnittligt pråmfartyg kan lasta lika mycket som 200 lastbilar, så det är ett effektivt sätt att transportera gods på ett miljövänligt sätt. Men för att möjliggöra en sådan utveckling behövs ett enklare och mer ändamålsenligt regelverk och att till exempel lotskrav och farledsavgifter ses över för att undanröja hinder.

Fru talman! När jag träffar sjöfartsnäringen och svenska rederier märker jag en otroligt stor vilja att vara med i klimatomställningen. Men vi ser väldigt lite av initiativ från den här regeringen för att fånga upp den stora entusiasm som faktiskt finns.

Utskottet var nyligen i Norge. Där kunde vi inspireras av den norska regeringen, som tillsammans med sjöfartsnäringen har tagit fram en långsiktig plan och ett samordnat program för att påskynda omställningen till en hållbar sjöfart.

Fru talman! Sjöfarten har, som jag har nämnt, väldigt stor potential att transportera stora mängder gods på ett effektivt och klimatvänligt sätt. Men jag vill samtidigt passa på att påminna om Riksrevisionens senaste granskning av statens insatser vad gäller den marina miljön. Skrubbrar har nämnts, och det är väldigt bra att vi inför ett förbud. Men det totala förbudet kommer först 2029, och det är ganska senfärdigt. Jag hade velat se att man agerade snabbare. Vi har ju fortsatta problem med att man kan tvätta tankar och tömma dem rakt ut i Östersjön, som är ett väldigt hårt belastat marint ekosystem. Här behöver vi se fler initiativ och att man följer upp Riksrevisionens rekommendationer.

Fru talman! Vi står självklart bakom alla våra reservationer, men jag väljer att yrka bifall till reservationerna 3 och 16.

Fru talman! Vilket energislag har ökat mest med Tidöregeringen och Ebba Busch som energiminister? Det ska jag strax berätta.

Den här mandatperioden har det varit väldigt mycket prat och väldigt lite verkstad. I början av mandatperioden gjorde Tidöpartierna ett stort nummer av att ändra målet till fossilfritt. Det hette att alla fossilfria energislag skulle vara välkomna.

Inget kunde vara en större lögn, fru talman. Den energikälla som har ökat allra mest är nämligen den fossila energin. Mellan 2022 och 2024 ökade den årliga användningen med 14 terawattimmar. Det är en ökning med ungefär 10 procent. Det har vi aldrig sett i modern tid i Sverige.

Det har dessutom skett i ett läge där Europa skickar mer pengar för att köpa fossila bränslen av Putin än vi skickar till Ukraina för att stötta dem i kriget. Genom att driva upp fossilenergianvändningen undergräver vi vår egen säkerhet. Tidöregeringen har valt att lägga 57 miljarder på att subventionera fossila bränslen i stället för att göra Sverige mer energioberoende.

Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina föreslog Miljöpartiet ett stopp för importen av fossila bränslen från Ryssland. Det fick Moderaternas Carl-Oskar Bohlin att rasa. Och Tidöpartierna fortsatte importera rysk fossil gas i två år efter det. I dagarna har vi dessutom kunnat läsa en essä om att Carl-Oskar Bohlin hatar den energikälla som har stor potential när det gäller att göra Sverige mer energioberoende.

Det är uppenbart att det här är skadligt för klimatet. Utsläppen har ökat lavinartat under den här regeringens tid. Vi ser också hur det underminerar vår säkerhet. Miljöpartiet har länge varnat för riskerna med att sitta fast i ett beroende av energi från skurkstater och har förespråkat att öka självförsörjningen av energi i Sverige.

Nu ser vi ett nytt krig blossa upp i Mellanöstern. USA och Israel har attackerat Iran, som bland annat har svarat genom att stänga Hormuzsundet, som en stor del, ungefär en femtedel, av världens fossila bränslen passerar. Vi kan alltså vänta oss höjda drivmedelspriser och även att priset på el drivs upp, då Europas elproduktion är beroende av fossil gas. Det hade vi behövt skydda oss mot.

Mot den bakgrunden är det extra skadligt att regeringen i princip har stoppat utbyggnaden av ny kraftproduktion i Sverige och tvärnitat elektrifieringen.

Hur det kommer sig att den fossila energin har ökat så kraftigt under den moderatledda regeringen kan man undra. Det får Tidöpartierna egentligen svara på själva. Men vi har kunnat läsa en del intressanta granskningar i medierna, inte minst om Moderaternas kopplingar till fossilindustrin ända sedan 90-talet. Bland annat tog Ulf Kristersson och Gunnar Strömmer under sin tid på Timbro emot pengar från fossilindustrin för att sprida desinformation om klimatet. Det verkar också hålla i sig. Nyligen avslöjade nämligen bland annat Aftonbladet att EU-parlamentarikern och moderaten Jörgen Warborn har samarbetat med oljebolag och allierade till Trump om att sänka EU:s klimatpolitik och därmed göra oss mer beroende av fossila bränslen från både Ryssland och USA.

Fru talman! Hur går det då för den fossilfria energin, som Tidöpartierna lovade skulle byggas ut? Till att börja med har takten för det förnybara minskat med ungefär 75 procent. När vi lämnade över regeringsmakten hade vi en utbyggnadstakt av kraftproduktionen på 3 gigawatt per år. Det var en historiskt hög utbyggnadstakt, som har gett Sverige ett stort energiöverskott som vi skulle behöva omsätta i elektrifiering. Men det har tvärnitat. Vi saknar också mål i närtid för mer energi till 2030 och 2035.

Den kraftiga minskningen beror bland annat på att Tidöpartierna genom det kommunala vetot stoppar i princip all vindkraft som skulle kunna tillkomma ute i kommunerna. Och man har lagt en död hand över hela Östersjön vad gäller havsbaserad vindkraft. Man har sagt direkt nej till motsvarande mer än tio kärnkraftsreaktorer i stället för att ge försvaret i uppdrag att samordna med energiintresset.

Förutsättningarna för solenergin har försämrats genom att man har lagt en straffskatt på den i och med att man tagit bort det skatteavdrag på 60 öre som solcellsägare fick. Man har sänkt det gröna avdraget i en lågkonjunktur, när vi skulle behöva fler som jobbade inom energibranschen. Vi behöver öka självförsörjningen i Sverige, inte minst genom solenergi.

Energieffektivisering har en enorm potential att sänka energikostnaderna. Beräkningar visar att vi kan trycka ned elpriserna med 50 procent om vi effektiviserar med 10 procent, eftersom den marginalprissättning vi har påverkar på det sättet. Det tror jag att väldigt många elkunder hade varit glada för under den här vintern. Men det har man inte gjort; man har tagit bort alla tidigare stöd för energieffektivisering. Regeringen bedömer själv att man inte når EU:s lågt satta mål för energieffektivisering till 2030.

I stället har elkunderna drabbats av höga pristoppar som beror på att vi inte har mer reglerbar effekt. Framför allt har de drabbats av höjda elnätsavgifter på grund av att vi har haft väldigt dålig styrning. Regeringens egen myndighet, Energimarknadsinspektionen, har framhållit att elnätsbolagen tar ut alldeles för höga avgifter, men Ebba Busch har inte gjort någonting åt den saken. Hon har inte heller gjort något åt de illa införda effekttarifferna, som skulle kunna utformas på ett klokt sätt och sänka den totala kostnaden för elnäten.

Fru talman! Jag höll på att glömma det – det var ju kärnkraften som skulle lösa allt. Hur går det här då, kan man undra?

Vi ska bygga kärnkraft de första 100 dagarna, sa Elisabeth Svantesson. Den ska byggas utan statligt stöd, sa Ulf Kristersson – det var före valet. Tio nya reaktorer ska vi ha, sa Romina Pourmokhtari. Ett första spadtag ska tas före mandatperiodens slut, sa Ebba Busch.

Nu har snart hela mandatperioden gått. Tidsplanen för ny kärnkraft har spruckit totalt. I princip inget har hänt annat än att Vattenfall har landat i ett teknikval. Man har fortfarande inte valt leverantör. Något investeringsbeslut är inte i sikte förrän 2029. Dessutom har regeringens ambitioner om två stora reaktorer till 2035 krympt till en tummetott. Vattenfall överväger nu en liten SMR-reaktor som eventuellt kan vara klar till tidigast 2035. Lägg därtill att alla aktuella kärnkraftsprojekt i EU har blivit i snitt tio år försenade och att ingen av de leverantörer som Vattenfall har dialog med har byggt en enda reaktor av den typ som vi pratar om.

Det mesta talar alltså för att Sverige kan få eventuell ny kärnkraft på plats som tidigast någon gång efter 2045, det vill säga efter att Sverige ska ha uppnått klimatneutralitet. Sanningen är ju att den här regeringens kärnkraftsplaner har varit helt orealistiska. De har egentligen ingenting med klimatomställningen att göra, utom möjligen för att de bromsar och försenar den.

Mer reglerbar kraft är något som jag har efterfrågat i flera replikskiften. Regeringens politik har inte gett en enda kilowatt mer av fossilfri reglerbar kraft. Det som har tillkommit är Öresundsverket, som är ett fossilgaseldat kraftverk. Skellefteå Kraft har också byggt en till turbin i en kraftstation i Rengård, och det har gett 35 megawatt mer.

Tidöpartierna har tidigare stått här och skrutit om effektbalansen men har inte haft en aning om vad den faktiskt består i. Det har man inte kunnat svara på i ett enda av mina replikskiften. Vad det handlar om är att prognosen för elkonsumtionen har skrivits ned. Det kan ju tyckas vara bra – om det hade berott på en aktiv politik för energieffektivisering. I själva verket beror det på en totalt misslyckad elektrifiering. Industrin bromsar sina investeringsplaner, och elektrifieringen inom transportsektorn har tvärnitat.

Det som faktiskt har förbättrat effektbalansen och gett oss mer kraft är vindkraften. Flera tidigare talare från Tidöpartierna har ondgjort sig över att vindkraften inte alls kan bidra till mer effekt när vi behöver sådan. Samtidigt står de och skryter över en förbättrad effektbalans som beror på just mer vindkraft.

Förvirringen är alltså total hos Tidöpartierna, och det ser man också på det havererade resultatet av energipolitiken, inte minst nu under vintern. Vi har fått höga pristoppar, och det beror på att man inte har satsat på mer reglerbar kraft, mer flexibilitet och mer energilagring, vilket skulle behövas. De höga pristopparna har också berott på låga nivåer i vattenmagasinen. Dessa hade kunnat vara mer välfyllda om vi hade haft mer kraftproduktion totalt sett.

Fru talman! Jag vet inte vad jag ska jämföra den här mandatperioden med. Jag kommer närmast att tänka på de stora fettberg som har kloggat igen hela Londons avloppssystem. Ingenting händer. Det är totalstopp. Det är ungefär så vi kan sammanfatta den här mandatperioden.

Fru talman! För mig är det väldigt tydligt att Sverige behöver en ny inriktning i energipolitiken. Vi behöver en regering som tar Sveriges och Europas säkerhet på allvar och ökar den inhemska produktionen av hållbar energi. Vi behöver en regering som ökar elproduktionen, åstadkommer mer reglerbar effekt och stöttar industrins och transportsektorns elektrifiering genom långsiktiga spelregler. Inte minst, fru talman, behöver vi en regering som tar klimathotet på allvar och erbjuder hållbara alternativ till låg kostnad för hushållen och industrin.

Vi i Miljöpartiet står såklart bakom alla våra reservationer, men jag väljer att yrka bifall endast till reservation 27.

Fru talman! Jag tackar Camilla Brodin för delvisa svar, så länge, och ser fram emot att få svar på mina övriga frågor.

Jag ska väl orda lagom mycket om historia, men jag var personligen inblandad i att ge både bud och motbud i en omförhandling av energiöverenskommelsen. Det är väl på sin plats att påpeka att den skatt som lades på kraftvärme gällde fossila bränslen i kraftvärmen. Om fossila bränslen i kraftvärme är något som Camilla Brodin värnar och vill se mer av har vi olika uppfattning.

Det leder mig också till en intressant följdfråga. Jag skulle vilja veta om Camilla Brodin kan svara på vilket energislag det är som har ökat allra mest under den här mandatperioden. Jag kan väl också lägga till en ytterligare följdfråga, nämligen vilken reglerbar fossilfri kraft som har tillkommit för att förbättra effektbalansen.

Jag ser dock fram emot svaren på vad de 2 000 megawatten i förbättrad effektbalans består av och vad de 7 000 megawatten i ökad elproduktion består i – samt när det beslutades att det skulle byggas. Det skulle jag jättegärna vilja veta.

Fru talman! Det var ett intressant anförande av Camilla Brodin. Att sänka konfliktnivån och blicka framåt och sådant var ju precis det vi för ungefär tio år sedan försökte göra när vi slöt en bred energiöverenskommelse och satte upp långsiktiga mål. Alla var överens i några år tills Kristdemokraterna med buller och bång valde att bryta upp överenskommelsen och starta ett kulturkrig inom energisektorn. Vi var ju redan då beredda att förhandla och även omförhandla dåvarande överenskommelser. Vi har varit beredda att sluta en långsiktig energiöverenskommelse även denna mandatperiod.

Jag skulle vilja ställa lite liknande frågor. Alla företrädare för Tidöpartierna har ju skrutit om dessa 2 000 megawatt i förbättrad effektbalans, och om man är så stolt borde man ju kunna berätta vad detta består i. Camilla Brodin skröt ju även om 7 000 megawatt tillkommen produktion under mandatperioden. Samtidigt pratar hon ned sol och vind och säger att vi absolut inte kan ha mer av det, för det förstör hela elsystemet.

Jag blir lite nyfiken på vad det är för 7 000 megawatt som Camilla Brodin pratar om och vad det är som har stärkt effektbalansen med 2 000 megawatt.

Fru talman! Det är intressant att Jesper Skalberg Karlsson talar om Kraftlyftet. Det är ju en kopia av den del av Miljöpartiets politik som hette Kraftsteget och som handlade om att satsa på grön baskraft. Det är i och för sig bra, men då blir kritiken mot att vi lägger för mycket pengar på detta lite märklig.

Hur många kilowatt har regeringen fått fram via Kraftlyftet och de andra satsningar som man har gjort? Jag fick inte riktigt svar på den frågan. Jag fick heller inte svar på frågan om vad som har tillkommit. Jag skulle också vilja ha svar på om kraftproduktionen, eller takten, ökar eller minskar.

När det gäller att livstidsförlänga befintliga reaktorer blir det intressant. Den här regeringen vill ha kärnkraft. Varför väljer man då inte att satsa 50 miljarder på att livstidsförlänga de reaktorer som finns, som Jesper Skalberg Karlsson själv nämnde, i stället för att satsa 840 miljarder på ny kärnkraft? Kritiken mot att andra partier lägger mycket pengar framstår som ganska löjlig. Det man inför här är ren planekonomi.

Jesper Skalberg Karlsson tog upp en intressant aspekt vad gäller att nyttja biomassa bättre. Det kan vi göra på ett väldigt enkelt sätt, nämligen genom att ta bort skatten för att skicka in överskottsel i kraftvärmen. Då kan man spara biomassa och nyttja biomassan på ett smartare sätt. Kanske kan man använda den till mer biodrivmedel. Övriga partier lyssnade på Miljöpartiets förslag att göra just detta. Frågan är varför det inte har genomförts om man nu vill att biomassa ska nyttjas smartare.

Jag skulle gärna vilja ha svar på de frågor som jag har ställt men inte fått svar på.

Fru talman! Jag får väl börja med att korrigera Jesper Skalberg Karlssons lögnaktiga historieskrivning. Jag kan citera Lars G Nordström, Vattenfalls dåvarande styrelseordförande, som uttalade sig i SvD:

”Det var ingen påtryckning från den politiska sidan. Det var ett rent kommersiellt beslut. Vi satsade på att investera i de fem reaktorer som hade längst teknisk livslängd och där det krävdes minst investeringar för att gradera upp dem.”

”Vi hade sju reaktorer igång. En i Ringhals som gick riktigt dåligt och gick på dispens, den hade bland annat rostskador i bottenplåten. Och den hängde ihop med en annan reaktor i Ringhals produktionsmässigt.”

”Ägarna till Oskarshamns kärnkraftverk var i samma situation. De hade redan i januari 2014 aviserat att de förberedde att stänga reaktor 1, Sveriges äldsta reaktor, som togs i drift 1972.”

Man kan tycka att det var rätt eller fel och att det var en felaktig eller korrekt bedömning rent kommersiellt. Men det var de beslut som togs, och det var efter det att vi slöt en bred energiöverenskommelse. Vi tog till exempel bort effektskatten helt, så den kan man inte skylla på. Hade det berott på den hade man ju ändrat de besluten.

Det här leder oss in på den verklighet som faktiskt råder. Energiproduktion kommer att falla för åldersstrecket. Mellan 2035 och 2045 kommer vi, som jag nämnde, att tappa ungefär 10 terawattimmar per år på grund av att byggnader och så vidare bara håller en viss tid.

Jesper Skalberg Karlsson påstod att det behövs mer av allt. Det kan vi i och för sig vara överens om, men då är min fråga – som liknar den till Tobias Andersson – vad vi har fått mer av. Har utbyggnadstakten ökat eller minskat? Vad har gett förbättrad effektbalans?

Fru talman! Som jag redan nämnde var detta något som primärt diskuterades för två år sedan. Det är klart att förutsättningarna har ändrats, och det beror inte minst på Tidöpartiernas politik, som har bromsat utbyggnaden av kraftproduktion med 75 procent under den här mandatperioden. Det är klart att en sådan katastrofal politik kommer att ta tid att reparera efter nästa val.

Tidöpartierna har beslutat om ett planeringsmål på 300 terawattimmar till 2045. Jag har ställt denna fråga förut till Tobias Andersson, som kanske har haft lite tid att fundera över svaret. Vi har inte fått så mycket svar hittills. Vad anser Sverigedemokraterna? Vilken kraftproduktion ska detta bestå av? Niklas Wykman har ju nu meddelat att det inte blir några tio nya kärnkraftsreaktorer. Vi saknar väl ungefär, om vi pratar konsumtion, 160 terawattimmar. Då ska vi räkna in att man mellan 2035 och 2045 räknar med att ungefär 10 terawattimmar per år i produktion kommer att falla för åldersstrecket. Det är alltså ganska mycket mer el som behövs. Var ska den komma från? Och framför allt, vad vill Sverigedemokraterna att den används till?

Sedan undrar jag fortfarande lite grann vilken energi som har tillkommit den här mandatperioden och vad Tidöpartierna faktiskt har gjort för att stärka effektbalansen.