Linus Lakso (MP) svarade Johanna Rantsi i en replik om Sjöfartsfrågor i debatten ”Protokoll 2025/26:93 Torsdagen den 19 mars” den 19 mars 2026.
Johanna RantsiM· i en replikTack, ledamoten, för svaret! Skärgårdsredarna har uttryckt i den här frågan att detta skulle vara en dödsstöt även för den lokala yrkestrafiken i Göteborgs hamn. Då ska vi komma ihåg att Göteborgs hamn inte bara är…Fru talman! Vi ser ett krig blossa upp i Mellanöstern, där USA och Israel har attackerat Iran. Iran har svarat bland annat med att stoppa sjöfarten i Hormuzsundet, där en stor del av världens fossila bränslen passerar.
Alla som inte har lyssnat på den här debatten kanske inte vet att 90 procent av världens handel sker via just sjöfart. Det gäller även importen till Sverige – 90 procent av handeln till Sverige är beroende av att sjöfarten fungerar. Fungerande sjöfart är alltså otroligt viktigt för Sverige.
Men det finns ett problem här, som bara har lyfts i förbifarten i den här debatten: Sjöfarten är i dag helt beroende av fossila bränslen från vad vi kan benämna som skurkstater – icke-demokratier och så vidare. Miljöpartiet har länge varnat för riskerna med att sitta fast i ett beroende av energi från skurkstater.
Fru talman! Den här regeringen gjorde i början av mandatperioden ett stort nummer av att ändra det långsiktiga energimålet till fossilfritt. Alla fossilfria energislag skulle vara välkomna. Men sanningen är att utvecklingen har varit precis den motsatta. Den energikälla som har ökat allra mest under den här mandatperioden är den fossila energin. Det handlar om 14 terawattimmar, motsvarande 10 procent, mellan 2022 och 2024.
Detta, fru talman, sker i ett läge när Europa lägger mer pengar på att köpa fossila bränslen av Putin än på att stötta Ukraina. Genom att driva upp beroendet av fossil energi undergräver vi därmed vår egen säkerhet. Tidöregeringen har lagt 57 miljarder på att subventionera fossila bränslen och därmed fördjupa det här beroendet.
Fru talman! En sjöfart med fler svenskflaggade fartyg som går på svenska hållbara bränslen, självklart tillsammans med en utbyggd järnväg och elektrifierade transporter på väg, hade kunnat göra Sverige starkt, säkert och långsiktigt hållbart i en orolig omvärld. Men detta misslyckas regeringen fatalt med.
Vi ser i stället som sagt ett ökat fossilberoende och en tragisk slapphet och handlingsförlamning när det gäller att agera mot den ryska skuggflottan på Östersjön. För över två år sedan lade Miljöpartiet fram ett initiativ i riksdagen om ett tuffare agerande. Först nu ser vi att myndigheter själva tar tag i detta, utan större entusiasm och uppbackning från regeringen. Det tycker jag är tragiskt.
Fru talman! Vi i Miljöpartiet är väldigt angelägna om att påskynda omställningen. En av de absolut viktigaste reformerna är att få till en produktion av fossilfria bränslen i Sverige, inte minst elektrobränslen. Detta skulle underlätta sjöfartens omställning i en värld där vi vill värna såväl miljö och klimat som säkerhet och svenska arbetstillfällen.
Men, fru talman, under den här regeringsperioden har vi tyvärr sett motsatsen. Vi har fått besked om att satsningar i Sverige avbryts. Det är satsningar som hade kunnat bidra till mer hållbara bränslen, fler arbetstillfällen, näringslivsutveckling och så vidare. Flagship One i Örnsköldsvik, exempelvis, stoppades och har nu försenats med flera år. Jag kan nämna Uniper, som ville göra en satsning i Långsele men där man också har dragit i handbromsen. Skellefteå Kraft har stora planer på att investera men tvekar på grund av ett otillräckligt stöd av den här regeringen.
Hållbara bränslen är helt avgörande för sjöfarten, men på kortare sträckor är elektrifiering faktiskt ett bra alternativ – inte minst där Sveriges geografi lämpar sig väl för sjöfart på inre vattenvägar, som kanaler, insjöar, älvar och så vidare. Ett genomsnittligt pråmfartyg kan lasta lika mycket som 200 lastbilar, så det är ett effektivt sätt att transportera gods på ett miljövänligt sätt. Men för att möjliggöra en sådan utveckling behövs ett enklare och mer ändamålsenligt regelverk och att till exempel lotskrav och farledsavgifter ses över för att undanröja hinder.
Fru talman! När jag träffar sjöfartsnäringen och svenska rederier märker jag en otroligt stor vilja att vara med i klimatomställningen. Men vi ser väldigt lite av initiativ från den här regeringen för att fånga upp den stora entusiasm som faktiskt finns.
Utskottet var nyligen i Norge. Där kunde vi inspireras av den norska regeringen, som tillsammans med sjöfartsnäringen har tagit fram en långsiktig plan och ett samordnat program för att påskynda omställningen till en hållbar sjöfart.
Fru talman! Sjöfarten har, som jag har nämnt, väldigt stor potential att transportera stora mängder gods på ett effektivt och klimatvänligt sätt. Men jag vill samtidigt passa på att påminna om Riksrevisionens senaste granskning av statens insatser vad gäller den marina miljön. Skrubbrar har nämnts, och det är väldigt bra att vi inför ett förbud. Men det totala förbudet kommer först 2029, och det är ganska senfärdigt. Jag hade velat se att man agerade snabbare. Vi har ju fortsatta problem med att man kan tvätta tankar och tömma dem rakt ut i Östersjön, som är ett väldigt hårt belastat marint ekosystem. Här behöver vi se fler initiativ och att man följer upp Riksrevisionens rekommendationer.
Fru talman! Vi står självklart bakom alla våra reservationer, men jag väljer att yrka bifall till reservationerna 3 och 16.
Fru talman! Tack till ledamoten för ett intressant anförande!
Jag uppskattar särskilt att ledamoten lyfter frågan om inlandssjöfarten. Det är något man också har lagt fram en del motioner om och har reservationer om i betänkandet. Man skriver att regeringen bör vidta åtgärder för att stärka och utveckla sjöfarten på inre vattenvägar och påskynda utvecklingen av densamma.
Vi i regeringspartierna vill också prioritera inlandssjöfarten. Vi satsar på att förlänga den nationella samordnarens uppdrag. Vi gör ett investeringsstöd för överflyttning av gods. Vi lyfter viktiga hamnar i Vänern och Mälaren, och vi moderater vill att samtliga hamnar i Vänern ska ha kvar sitt riksintresse, vilket Trafikverket bråkar lite om. Framför allt bygger vi nya slussar i Trollhättan, vilket har varit prioriterat länge och är ett stort steg i att utveckla just Vänersjöfarten.
Fru talman! Jag hyser däremot en stark oro när det gäller en ny, låg bro som planeras i Göteborg. Jag är fullt medveten om att ledamoten Lakso inte är kommunpolitiker i Göteborg, men det här är en satsning som drivs av styrande partier i Göteborg, där Linus Laksos parti ingår.
Detta skulle få förödande konsekvenser för hela Vänersjöfarten och då också en stor del av Sveriges inlandssjöfart, så jag undrar vad Miljöpartiet vill med inlandssjöfarten i Vänern. Ledamoten säger själv att sjöfarten och inlandssjöfarten har stor potential, men varför vill ni då begränsa den i Vänern?
Fru talman! Det är helt korrekt att jag inte är kommunpolitiker i Göteborg. Jag vet att den frågan har diskuterats, men jag kan inte ge mig in i den i detalj.
Det är som jag ser det två viktiga perspektiv som står emot varandra. Jag vet att man vill göra Göteborg mer tillgängligt. Älvar, åar och annan infrastruktur utgör ju barriärer i städer, och det är alltid ett problem. Det behövs järnvägar. Man vill bo nära vatten. Det finns väl lite motstående intressen – att öka tillgängligheten och att gynna olika branscher och olika delar av samhället. Man får väl helt enkelt försöka ha med sig de här perspektiven när man fattar beslut om infrastruktur i Göteborg.
Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!
Skärgårdsredarna har uttryckt i den här frågan att detta skulle vara en dödsstöt även för den lokala yrkestrafiken i Göteborgs hamn. Då ska vi komma ihåg att Göteborgs hamn inte bara är Sveriges största hamn utan också Nordens största hamn, så jag skulle jättegärna se att ledamoten lyfte också det nationella perspektivet i den här frågan – kanske med sina kollegor i Göteborg.
Jag upplever att frågan är större än att ta sig fram på cykel i Göteborg. Det här kommer även att påverka en stor del av resten av landet när det gäller både lokal yrkestrafik och stadens identitet och hela Sveriges sjöfart.
Fru talman! På måndag är det cykeldebatt här i kammaren, så vad kan vara en bättre övergång än att ställa sista frågan till ledamoten Lakso: Vad är viktigast, sjöfarten eller cykeln?
Fru talman! Jag tycker att det är en lite lustig fråga från ett parti som hela mandatperioden har gjort ett nummer av att vi inte ska ställa olika transportslag mot varandra. Jag tycker att Johanna Rantsi faller på eget grepp här. Alla typer av transportmedel behövs naturligtvis och ska användas där de gör sig bäst, är mitt enkla svar.
Men när frågan ändå är uppe skulle vi, som jag nämnde, vilja se en överflyttning till sjöfart. Där kanske vi kan vara ganska överens, men jag saknar initiativ från regeringen för omställning till en hållbar sjöfart.
Vi ser alldeles för lite av initiativ från regeringen även när det gäller att producera hållbara bränslen i Sverige, vilket ju är både näringspolitik och säkerhetspolitik. Jag är förvånad över att man inte plockar en så lågt hängande frukt. Vi ser ju hur pråmtrafik elektrifieras i Europa. Det vore ett otroligt smart och miljövänligt sätt att transportera mer gods i Sverige. Det har också bäring på säkerhetspolitiken att vi kan producera vår egen el och inte vara beroende av fossila bränslen och självklart också minska klimatutsläppen.
Jag ser fram emot en ny regering som med kraft kan ta sig an de här problemen på allvar och både stärka sjöfarten och framför allt skynda på omställningen inom sjöfarten i Sverige, som jag vet är en bransch som verkligen vill det.