Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

Herr talman! Jag ska i huvudsak uppehålla mig vid tre saker i mitt anförande: rastplatser, kontroll av den yrkesmässiga trafiken och underhållet av vintervägar.

För yrkesförare är det viktigt att man kan ta sina raster och viloperioder på trygga rastplatser. Tyvärr är utbudet av rastplatser utmed landets vägar för litet, och de minskar dessutom i antal. Än värre blir det när vägkrogar tar bort parkeringsyta för tunga fordon och i stället placerar laddstolpar på den ytan. Även kommunerna inför parkeringsförbud i sina industriområden för den tunga trafiken. För yrkesförarna blir det här ett problem eftersom de enligt lag är tvungna att ta sina raster och viloperioder, annars riskerar de dryga böter.

För trafiksäkerheten är det viktigt att förarna får en god sömn, vilket ställer krav på en lugn och trygg miljö. Andelen kvinnliga yrkesförare ökar, vilket är glädjande, och det ställer ytterligare krav på trygga rastplatser för att erbjuda den rast och vila varje förare behöver.

Herr talman! Gränsen på max 24 timmars nyttjande av rast- och parkeringsplatser respekteras sällan av utländska aktörer, och det har blivit ett problem för de yrkesförare som måste ta sin rast eller dygnsvila. Många rastplatser nyttjas för långtidsuppställning i väntan på nya transportuppdrag. När föraren inte hittar en lämplig plats att stanna på riskerar även arbetsgivaren omfattande sanktionsavgifter eftersom Transportstyrelsen då anser att arbetsgivaren inte har planerat arbetstiden för sin chaufför. Med dagens situation blir det nästan omöjligt för förare och arbetsgivare att följa lagstiftningens krav när utbudet av rastplatser är så begränsat.

Här för vi i Tidöpartierna en tät dialog med Trafikverket, och redan nästa vecka har jag personligen ett möte med Trafikverkets generaldirektör.

Herr talman! Även om Trafikverket måste bli bättre på leverans när det gäller utbyggnaden av rastplatser finns det ytterligare en problematisk dimension, och det är den olagliga yrkesmässiga trafiken som rullar på våra vägar. Den otillåtna cabotagetrafiken är omfattande, och dessa fordon står ofta långtidsuppställda på rastplatserna.

Under de senaste åren har den seriösa åkerinäringens villkor debatterats flitigt, inte enbart här i riksdagen utan också hos gemene man. Allt fler människor förstår kopplingen mellan den olagliga godstrafiken och annan kriminell verksamhet. Det har uppmärksammats i medierna att det förs ut stöldgods ur landet motsvarande cirka 2 miljarder kronor årligen, och då talar vi enbart om det gods som är försäkrat. Vägen är de kriminellas viktigaste verktyg, och det är dags att sätta stopp för det.

Vi sverigedemokrater har under många år fört fram behovet av en väl fungerande kontrollverksamhet på väg. Nu har vi en bra dialog med regeringen om både behov och möjligheter att utveckla kontroller på väg. Tillsammans med ledamoten Sten Bergheden har vi lyft denna fråga direkt med justitieministern.

En effektiv kontroll är viktig för att skydda det seriösa företagandet men också för att försvåra för de kriminella nätverken att skaffa sig ekonomiska resurser. Ett belysande exempel på omfattningen av de kriminellas verksamhet är beslaget i Helsingborg i januari då uppskattningsvis tre ton kokain beslagtogs. Det är det i särklass största narkotikabeslaget någonsin i Sverige och värderas till cirka 3 miljarder kronor. Vad som inte kom fram i medierapporteringen var att ytterligare tre och ett halvt ton var på väg till Sverige men att de beslagtogs innan de nådde hit. Då förstår man omfattningen av denna verksamhet. De tre ton som nådde Sverige var givetvis planerade att gå vidare på lastbil, och här har de kriminella hela logistikflödet i sin hand. Det är dags att grusa maskineriet för de kriminella.

Herr talman! Sverigedemokraterna vill rusta upp vägkontrollerna och se till att välutbildade tjänstemän kontrollerar den yrkesmässiga trafiken. Vi vill lägga kontrollverksamheten i en särskild enhet inom polisen, med egen budget och egen styrning. Enheten ska inte vara kopplad till den reguljära polisverksamheten utan ha sitt eget givna uppdrag: att utföra kontroller på väg. Till enheten ska även Transportstyrelsens företagskontroller läggas. Givetvis ska även lagstiftningen moderniseras och straffen skärpas.

Herr talman! En viktig del av yrkestrafiken är våra taxiföretag. De lever i en situation där konkurrensen från svarttaxi är stenhård. De seriösa taxiföretagen är i behov av stöd från samhället, det vill säga kontroller. Det är sannerligen dags att vi får en förändring. I flera tidningsreportage har vi kunnat läsa om det utbredda fusket inom taxiverksamheten, ett fusk som bokstavligt talat slår undan benen för det seriösa företagandet inom taxibranschen.

Vad jag förstår sitter det representanter för taxibranschen på läktaren under denna debatt.

Vi kan inte stillatigande se på när seriösa företagare slås ut från marknaden med resultatet att förare blir utan arbete och staten går miste om skatteintäkter. Staten har en skyldighet att bekämpa brott och skydda sina medborgare. Den skyldigheten måste också gälla företag och förare inom yrkestrafiken.

Att bekämpa den vägburna kriminaliteten är viktigt ur flera synpunkter. Givetvis handlar det om att skydda det seriösa företagandet, men det är också viktigt för att bekämpa de kriminella nätverken. Att öka kontrollerna på väg är en ren investering för samhället.

Herr talman! Med en effektiv kontroll på väg med välutbildade tjänstemän kan Sverige återigen erbjuda den seriösa transportnäringen sjysta villkor. Vi får dessutom tillfälle att begränsa de kriminella nätverkens möjlighet att nyttja vår infrastruktur för brottslig verksamhet.

Herr talman! Även om vintern är på väg bort blir det vinter igen. Var så säkra! Vi kan konstatera att underhållet på våra vintervägar har varit katastrofalt dåligt, med olyckor och stora störningar till följd av detta. Trafikverket har fått omfattande kritik från yrkesförarna, vilket är helt naturligt, för det är ju deras arbetsplats det handlar om.

Situationen är oacceptabel, och vi är många som har påpekat för Trafikverket att man misslyckas med det mest grundläggande i sitt uppdrag: att hålla våra vägar farbara. Visst, vädret kan ibland vara övermäktigt, men det kan knappast vara snökaos över hela landet samtidigt.

Men det ser ut att ljusna vid horisonten. De samtal vi har haft direkt med generaldirektören har varit konstruktiva. Underhållet av vintervägarna har varit en stående punkt under denna vinter, och nu ser vi fram mot förändringar inför nästa vinter.

Vägarna är en viktig del i försörjningen för vår industri. Stopp i trafiken innebär per automatik stopp i viktig produktion. Den yrkesmässiga trafiken är en viktig kugge i samhällets maskineri. Det är sannerligen något att tänka på!

(Applåder)

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

Herr talman! Svaret är oerhört enkelt. Det förslag som lades fram i utskottet var inte bra nog. Jag har vid upprepade tillfällen pratat med er i Socialdemokraterna. Jag kan hjälpa er att förstå lagstiftningen och vad som måste göras vid en kontroll. Ni föreslår hela tiden en yrkestrafikinspektion, men det är inte lösningen på problemet. Om man ska komma åt problemet ute på vägarna måste man ha hela lagstiftningens verktygslåda med sig. Där är det polisen som gör jobbet.

Helt plötsligt står man inför ett brott som ligger utanför vägtrafiken men som har en koppling till den. Då måste personalen där ute kunna vidta åtgärder. De kan inte stå där och säga: Ursäkta, vi kan ingenting göra. Vi har inte stöd i lagen, så du kan åka vidare.

Det duger inte. Ska vi ha en sådan kontroll på vägen måste vi ha personal som är välutbildad och har stöd i lagstiftningen, oavsett vad de träffar på. Då räcker inte yrkestrafiklagstiftningen. Ena stunden kan det lösas med sanktionsavgifter, men i nästa stund är det ett brottsbalksbrott. Då är det en helt annan lagstiftning som träder in. Det här har jag försökt förklara flera gånger för er i Socialdemokraterna. Ni måste styra upp det här, för ni visar och blottlägger att ni inte har koll på problembilden i dess helhet.

Jag har själv stått ute på vägarna och jobbat i tolv år, så jag vet vad som krävs för att man ska kunna göra ett bra jobb i samband med en kontroll på väg. Det räcker inte med att stoppa ett fordon, presentera sig och säga ”God dag”, utan jobbet börjar när man väl har fått stopp på fordonet. Då börjar det bli komplicerat, för man börjar i framändan och slutar i bakändan på ekipaget. Där räcker inte era förslag.

Herr talman! Men snälla nån! Jag förklarade ju precis för ledamoten varför vi inte stöttar det.

(KADIR KASIRGA (S): Taxibranschen!)

Det beror ju på att förslaget inte var bra nog. Man kan inte dela upp en kontroll på väg och säga att i dag kontrollerar vi lastbilar och nästa gång taxi. Personalen måste kunna hantera alla yrkesgrupper. Vi pratar om yrkesmässig trafik. Taxi är yrkesmässig trafik, precis som att köra lastbil. Då måste man ha stöd i lagstiftningen för vartenda steg man tar.

Ett bekymmer med taxinäringen är att den fortfarande har sagoboken att redovisa sin tid i. Redan när jag gick polisutbildningen var 1297:an en del av kontrollen, och det är precis samma lagtext i dag, 30 år senare. Den har inte utvecklats. Vi har lagt fram förslag – Sten var med mig inne hos justitieministern med en tjock lunta med förslag – om hur vi ska lösa situationen på vägarna. De innefattar lastbilar, budbilar och taxi.

Man måste ha personal på vägarna som kan hantera lagstiftningen i dess helhet. Att bara belysa en sak leder inte till en lösning.

Problemet är också – det vet jag sedan tidigare – att om man väl har fått en sak får man vara nöjd. Man måste göra en total översyn av hela den yrkesmässiga trafiken. Man måste skärpa och förbättra lagstiftningen. Framför allt måste man se till att man har en kontrollverksamhet som är rustad för uppdraget. Det har vi inte i dag, och det beror bland annat på den förra regeringen, som rent av misshandlade och avvecklade trafikpolisen.

När jag slutade i Skara var det tre turlag med nio personer i varje. I dag är de totalt fem personer. Hur ska de klara jobbet?

(Applåder)

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

Herr talman! Tack så mycket, Sten Bergheden, för anförandet!

Jag tyckte att ledamotens anförande väckte en del intressanta frågor. Men det framfördes även en del saker som jag inte tycker stämmer.

Sten Bergheden var väldigt stolt över att den här regeringen har sänkt priset på fossila bränslen och anklagade samtidigt den tidigare regeringen för att ha höjt priset. Han tycks helt missa eller inte vilja förstå att de stora svängningarna både 2022 och nu beror på samma sak, nämligen världsmarknadspriset på olja. Om man inte förstår det blir agerandet kanske därefter.

Jag undrar varför Sten Bergheden är så otroligt angelägen om att Sveriges transporter, inte minst Sveriges lastbilar, ska drivas med energi från mullornas Iran, Saudiarabien under sharialagar, Putins Ryssland och ett alltmer instabilt USA. Varför anser Sten Bergheden att det är viktigt?

Varför kan vi inte lika gärna köra på våra egna biodrivmedel? Vore inte det bättre och säkrare och dessutom något som gör att vi faktiskt når klimatmålen, till skillnad från vad den här regeringen lyckats åstadkomma?

Vore det inte bättre att vi gynnade våra egna lastbilstillverkare, som Sten Bergheden själv nämnde? De har utvecklat fantastiska produkter i och med elektrifierade lastbilar. Den här regeringen har förstört hemmamarknaden för två av våra viktigaste företag.

Frågan är inte om vi ska ha lastbilar. Frågan är vad de ska drivas med.

Herr talman! Sanningen är ju att det är den här regeringens politik som leder till att vi förlorar jobb i Sverige, för konkurrensen om nya ellastbilar och om elektrifieringen är stenhård inte minst från Kina. Vi har ett fönster på några år nu för att se till att våra viktiga företag, som Volvo och Scania, faktiskt får avsättning för sina nyutvecklade elektrifierade lastbilar.

Det är alltså den här regeringens politik som leder till att vi förlorar jobb i Sverige och Europa och att vi i stället gynnar Kina genom att hålla oss kvar i ett fossilberoende som dessutom indirekt gynnar Ryssland. Om vi ser till hela Europa skickar vi mer pengar till Ryssland via köp av fossila bränslen än vi stöttar Ukraina med. Jag undrar om Sten Bergheden är nöjd med det och om han inte ser att det undergräver vår egen säkerhet.

Sanningen är ju att vi hade varit bättre rustade för den prischock som vi nu ser om vi hade legat kvar på en högre elektrifieringstakt och producerat mer biobränslen i Sverige. Då hade det naturligtvis också funnits ett utrymme att faktiskt justera vissa skatter på kort sikt. Framför allt handlar det dock om att vi måste se det här som en strategisk fråga.

Jag vill fråga Sten Bergheden hur han tänker sig att vår fordonsindustri ska överleva om vi inte hänger med i elektrifieringen. Framför allt vill jag återigen fråga – eftersom jag inte fick något svar – om Sten Bergheden är nöjd med att vi är beroende av oljeproducerande länder som Ryssland, Saudiarabien, Iran och USA för våra transporter på lång sikt eller om vi kanske borde ställa om till våra egenproducerade bränslen och el.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 7.

Låt oss börja med det grundläggande: Yrkestrafiken är en av Sveriges mest samhällsbärande funktioner. En mycket stor del av allt gods transporteras på väg, och utan lastbilen stannar industrin, handeln och hela vardagen. Samtidigt står transportsektorn för ungefär en tredjedel av utsläppen. Det innebär att denna bransch är avgörande både för ekonomin och för klimatomställningen. Åkeribranschen har själv en vilja att ställa om, men investeringarna är dyra och förutsättningarna osäkra. När regeringen sänker ambitionerna och skapar otydlighet bromsas också klimatomställningen.

Herr talman! Ordning och reda på våra vägar borde vara en självklarhet, men verkligheten ser annorlunda ut. Fusk, oseriösa aktörer och osund konkurrens breder ut sig i yrkestrafiken och taxibranschen. Vad gör regeringen? Jo, man hänvisar till pågående utredningar och lutar sig tillbaka.

Det här betänkandet handlar i grunden om vilket samhälle vi vill ha. Vill vi ha en transportsektor där seriösa företag konkurreras ut av fusk, där chaufförer pressas till orimliga villkor och där säkerheten sätts på spel, eller vill vi ha ordning och reda och sjysta villkor som gäller för alla?

För oss socialdemokrater är svaret självklart. Vi har lagt fram konkreta förslag om en yrkestrafikinspektion för att få fler och skarpare kontroller, om åtgärder mot fusk, om en översyn av taxibranschen och om bättre arbetsvillkor. Allt detta avslås dock i betänkandet. Det är inte för att förslagen är felaktiga utan för att Tidöregeringen tillsammans med Sverigedemokraterna väljer att inte agera.

Herr talman! Låt mig vara tydlig: Den här passiviteten är inte ny, utan Sverige har haft fyra förlorade år då regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har valt att stå still i frågor som är avgörande för transportsektorn. Det handlar om fyra år då fusket har fått fortsätta, fyra år då kontrollerna inte stärkts och fyra år då klimatomställningen har bromsats in. Branschen vill ställa om, men regeringen möter detta med otydliga spelregler och sänkta ambitioner. Det är inte bara dålig klimatpolitik; det är också dålig näringspolitik.

Herr talman! Låt oss också titta på verkligheten i taxibranschen. Vi kunde nyligen läsa i en debattartikel i Expressen att man i dag sätter sig i en taxi och hoppas på det bästa. Det säger något om hur illa det fungerar. I en rapport från Transportarbetareförbundet och Tankesmedjan Tiden beskrivs utvecklingen ännu tydligare. Man talar om ett system där människor i praktiken tvingas köra på ackord. Vi har ett system där priserna är fria men svåra att förstå. Arbetsgivaransvaret är otydligt, och arbetsvillkoren pressas. Det är själva definitionen av ett marknadsmisslyckande.

Bakom varje taxi finns en människa – en chaufför med ansvar för människors säkerhet men ofta utan trygghet i sin egen arbetsvardag. Många arbetar på procentlön, och det betyder att de inte får betalt när de väntar på nästa körning. Det är som om personalen i en butik bara skulle få lön när det står en kund i kassan.

Herr talman! Konsekvenserna är tydliga: 74 procent arbetar mer än heltid, och många arbetar uppemot 60 timmar i veckan. Stressen påverkar både arbetsmiljö och trafiksäkerhet, och det här är inte värdigt ett land som Sverige.

Herr talman! Det vi ser är en växande gigifiering av arbetsmarknaden. Digitala plattformar organiserar arbetet, men utan att det tas något arbetsgivaransvar. Rapporten från Transportarbetareförbundet visar också hur styrningen sker via appar och algoritmer, samtidigt som ansvaret flyttas över på individen. Chauffören får ta risken, men inte de digitala plattformarna – och de slipper arbetsgivaransvar.

Det allvarligaste är att detta inte kommer att stanna vid taxibranschen, om inte politiken agerar. Den här affärsmodellen kommer att sprida sig till hela yrkestrafiken, om inte politiken sätter stopp. Då får vi fler gigjobb, färre fasta anställningar och pressade kollektivavtal. Det vore ett systemskifte bort från den svenska modellen.

Herr talman! Det här handlar inte bara om transporter, utan det handlar också om vilket arbetsliv vi ska ha i Sverige. Antingen accepterar vi en utveckling där ansvar flyttas från företag till individ, eller så står vi upp för trygghet, rättvisa villkor och ordning och reda.

Vi socialdemokrater nöjer oss inte med att bara beskriva problemen, utan vi vill också lösa dem. Därför vill vi skärpa kontrollen i taxibranschen, säkerställa kopplingen mellan appar, taxameter och redovisning, stärka arbetsvillkoren för förarna och framför allt återupprätta förtroendet för branschen. Det handlar om att återupprätta ordning och reda och konkurrens på lika villkor.

Herr talman! Taxi och hela yrkestrafiken är en del av vår samhällsbärande infrastruktur, och de måste behandlas så. Vi har inte råd med fler förlorade år, inte för jobben, inte för konkurrensen och inte för klimatet. Där är dags att gå från ord till handling.

(Applåder)

(forts. § 14)