Gunnar Strömmer

Herr talman! Jag tackar Lars Isacsson för möjligheten att få diskutera också denna väldigt viktiga fråga i dag.

Låt mig först säga att de 670 medarbetarna på Ekobrottsmyndigheten gör ett utomordentligt gott arbete. De är hängivna och arbetar på daglig basis med en av vårt samhälles allra mest kritiska och angelägna uppgifter, nämligen att strypa den kriminella ekonomin. De gör det på ett innovativt och ofta väldigt effektivt sätt.

Ett uttryck för den betydelse arbetet har är att regeringen nu har utsett en ny generaldirektör för myndigheten som har en utomordentlig förmåga och kraft att leda myndigheten framåt i en tid med ett stort omvärldstryck beroende på hur den ekonomiska brottsligheten har utvecklats, och också i ett skede där myndigheten mycket riktigt är föremål för en utredning som handlar om hur kampen mot den ekonomiska brottsligheten kan utvecklas och stärkas.

Jag har förståelse för att ett sådant grepp kan skapa oro. Men jag vill vara tydlig med att utredningsuppdraget inte har getts i ett vakuum, utan det gav vi i ljuset av att Riksrevisionen genomförde en ordentlig granskning och gav långtgående rekommendationer om vilka frågor som behöver utredas grundligt för att stärka arbetet mot den ekonomiska brottsligheten. Det är slutsatser som riksdagen också har ställt sig bakom.

Det framgår tydligt i direktiven till utredningen att den är förutsättningslös i så måtto att vi inte i förväg vill binda en kvalificerad utredare att dra vissa slutsatser avseende hur arbetet ska utformas när vi blickar framåt. I uppdraget ingår tydligt att lämna förslag på organisatoriska förändringar också i ett perspektiv där Ekobrottsmyndigheten finns kvar men där arbetsfördelningen och processer mellan dem och andra myndigheter kan behöva förändras på olika sätt.

Jag landar i att greppet är nödvändigt. Det är nödvändigt därför att verkligheten kräver det av oss, givet hur den ekonomiska brottsligheten har utvecklat sig. Omsättningen på 100-150 miljarder är svindlande. Vi kan inte låta någon del av vår brottsbekämpning förbli fredad från förändring och utveckling, och det gäller inte minst på det här området. Under det att en sådan process pågår förstår jag att det kan uppstå frågetecken om vari detta kommer att landa.

Jag vill understryka att hela ansatsen är den att det pågår ett mycket viktigt arbete i Ekobrottsmyndigheten. Syftet är att utveckla och stärka arbetet mot den ekonomiska brottsligheten. De viktiga frågor som har fångats av Riksrevisionen, som riksdagen har ställt sig bakom, finns alltså med i utredningsuppdraget. Men jag tänker inte, och kan inte, föregripa utredarens arbete och de slutsatser som kommer att levereras några månader senare än planerat, framåt senvåren eller möjligtvis försommaren. Det är en extra tid vi gav just för att utredaren ska kunna gå till botten med alla de viktiga frågorna och ge oss ett bra underlag när vi sedan blickar framåt.

Herr talman! har frågat mig om jag kan lugna Ekobrottsmyndighetens medarbetare med att slå fast att utredningen om en översyn av den myndigheten syftar till att utveckla den viktiga verksamheten i kampen mot den grova organiserade brottsligheten och inte att avveckla den.

Regeringen har gjort till en av sina allra viktigaste uppgifter att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten och återupprätta tryggheten i Sverige. Det handlar om tre delar: att slå mot det grova våldet, att strypa den kriminella ekonomin och att bryta rekryteringen av barn och unga till gängen.

Vi vet att det bakom det grova våldet döljer sig en mycket omfattande kriminell ekonomi. Enligt polisen har den växt under många år, till en omsättning som i dag uppgår till svindlande 100-150 miljarder kronor varje år.

Vi vet också att ekonomisk vinning är en av de allra viktigaste drivkrafterna för organiserad brottslighet. Genom att slå just mot möjligheterna att berika sig ekonomiskt på kriminalitet kan vi som samhälle göra kriminella karriärer mindre lockande och också motverka att brottsvinster används för att bygga upp ännu starkare och mer välorganiserade kriminella verksamheter.

Ekobrottsmyndighetens uppdrag är tydligt: att bekämpa den ekonomiska brottsligheten och att begränsa vinsterna från brottslig verksamhet. Myndighetens arbete omfattar brottsförebyggande arbete, underrättelseverksamhet samt utredning och lagföring. Ekobrottsmyndigheten har genom sin expertkunskap en central roll i det gemensamma arbete myndigheter emellan som sker mot just organiserad brottslighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan den senaste översynen gjordes av Ekobrottsmyndighetens verksamhet har det skett stora förändringar när det gäller samhällets utmaningar att hålla jämna steg med den organiserade ekonomiska brottsligheten. Det har blivit övertydligt att den kriminella ekonomin är avgörande för brottslighetens överlevnad. Dessutom har verksamheten granskats. Riksrevisionen har granskat den och kommit fram till att det finns möjligheter att effektivisera arbetet mot den ekonomiska brottsligheten, till exempel genom andra organisatoriska lösningar. Det är synpunkter som riksdagen också har ställt sig bakom.

Detta är bakgrunden till det utredningsuppdrag som vi diskuterar i dag. Regeringen har gett en utredare i uppdrag att förutsättningslöst analysera och utvärdera Ekobrottsmyndighetens uppdrag och konstruktion. Syftet med utredningen är att förbättra och effektivisera arbetet mot den ekonomiska brottsligheten. Regeringen har inte låst utredaren till någon särskild slutsats. Det är alltså utredarens uppgift att självständigt ta ställning till hur arbetet mot ekonomisk brottslighet kan bedrivas på bästa sätt.

När utredningen har redovisat sina slutsatser och remissinstanserna så småningom har sagt sitt kommer regeringen att ta ställning till om utredningens förslag, vilka de nu blir, bör genomföras och i så fall på vilket sätt.

För mig är utgångspunkten att om vi ska lyckas med att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten måste vi strypa den kriminella ekonomin. I det arbetet har vi varken råd att sänka ambitionsnivån eller att slå av på takten. Inriktningen är på det viset glasklar: Det är full fart framåt som gäller i arbetet mot den kriminella ekonomin.

Herr talman! Jag tackar Lars Isacsson för möjligheten att få diskutera dessa viktiga frågor. Tack också till Mattias Vepsä för möjligheten att diskutera dem ur ett Stockholmsperspektiv!

Låt mig först vara väldigt konkret och bara nämna just de särskilda händelserna i framför allt, men inte bara, större städer. Det är helt riktigt att de har inneburit en förflyttning av polisiära resurser från landsort till storstad, lite förenklat. Det är inte alltid flödena går på det sättet, men man kan ändå säga att det över tid har haft en påverkan på den lokala polisiära närvaron ute i landet.

Nu har polisens ledning gett besked om att man har för avsikt att föra tillbaka den delen av verksamheten till den ordinarie verksamheten. Det kommer också att påverka de poliser som lånas ut under långa perioder. Det är väl det som är problemet: I en akut särskild händelse kan man behöva flytta om resurser. Den flexibiliteten är en stor styrka, men om det blir en permanent ordning blir det inte riktigt som det var tänkt. Tanken är att man nu under året ska avveckla detta och återgå till en normal ordning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det betyder också att den polisiära närvaron i exempelvis Stockholm måste lösas på andra sätt. Det understryker vikten av de frågor som var uppe i utbytet med Mattias Vepsä: Det måste också säkerställas att detta inte får orimliga konsekvenser utan att den lokala polisiära närvaron tvärtom kan öka på andra sätt också i storstad.

För egen del kommer jag ursprungligen från Örnsköldsvik och följer denna fråga mycket noggrant i min kontakt med polisen i Örnsköldsvik och också genom Örnsköldsviks Allehandas löpande bevakning av hur polistillväxten utvecklas i Örnsköldsvik. Där ser glädjande nog prognoserna mycket positiva ut. Det kommer nya poliser hela tiden. Men jag ska också säkerställa att mitt lokala perspektiv inte begränsar sig till min egen hemstad utan att vi också ska ha en utblick över västra Dalarna, Västerbottens inland och alla andra delar av landet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Låt oss börja med Stockholm och sedan röra oss ut i landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag håller med om att det sker väldigt stora framsteg när det gäller tryggheten i Stockholm. Stockholm och andra storstäder har varit hårt drabbade, inte minst av gängkriminalitetens våld. Glädjande nog ser vi sedan 2022 att dödsskjutningarna minskar, vilket har en otroligt stor betydelse sett till våldsutsattheten för medborgarna i Stockholm. Vi ser också hur brottsuppklaringen ökar.

De vistelseförbud som regeringen drev igenom i februari förra året har mycket riktigt inneburit en otroligt stor förändring också för stockholmarna. Jag har själv varit på många platser runt om i landet, inklusive Rågsved, som inte ligger så långt ifrån där jag själv bor. Rågsved har varit en öppen drogscen, dominerad av kriminella, under oerhört många år. Genom de nya verktyg som regeringen har drivit igenom i form av preventiva vistelseförbud har drogscenen stängts ned. De farliga elementen är borta, och medborgarna kommer fram. Föräldrar kan skicka sina barn till skolan utan att behöva vara rädda för drogförsäljning. Företagare vågar till och med ha öppet under kvällstid.

Så ja, det är en fantastisk förändring - och den beror i väldigt hög grad på reformer som den här regeringen har satt på plats och ett fantastiskt arbete av duktiga poliser i Stockholm. Och de ska få fler kollegor. När vi nu genom regeringens styrning säkerställer att nettotillväxten i polisen ska ske lokalt omfattar det i högsta grad Stockholm.

Jag tar fullt ansvar för de två år som jag har varit justitieminister. Jag konstaterar bara att det från polisreformen 2015 fram till 2022, när vi tog över, inte skedde någon tillväxt av poliser i Stockholm. Det kan inte gärna den här regeringen lastas för. Nu håller vi på att styra om allt detta, och stockholmarna ska verkligen kunna påräkna att tillväxten äntligen kommer till dem. Vi ser goda möjligheter att det också blir på det sättet.

Jag ägnar mig inte åt någon svartmålning över huvud taget; jag bara återger fakta. Det var Mattias Vepsä som påstod att jag sa att låg polisnärvaro skulle kompenseras med att man anställer fler ordningsvakter. Jag bara svarade att det är en realitet att man i Stockholm efter maktskiftet har avvecklat två av tre ordningsvakter. Det är inte svartmålning, utan det är bara ett återgivande av fakta.

Jag tror att detta totalt sett är dåligt för trygghetsarbetet. Det gäller också det viktiga trygghetsarbete som ska utföras på fältet av socialsekreterare, fältarbetare och andra som får en större trygghet i vardagen. Medarbetare i Stockholm har också vittnat om att frånvaron av ordningsvakter minskar möjligheten för annat viktigt arbete på fältet, till exempel socialt och brottspreventivt arbete.

Nåväl, detta är på inget vis ett sätt att säga att polisen ska lämpa över sina uppgifter på andra, utan tvärtom. Polistillväxten måste nu äntligen komma även stockholmarna till del. Detta håller vi nu på att säkerställa både från regeringens sida och i Polismyndigheten.

Sedan kommer vi till landet i övrigt. Jag vill bara understryka att jag instämmer helt i den beskrivning som Lars Isacsson gör. Jag tror att legitimiteten i den här satsningen och skattebetalarnas villighet att långsiktigt investera på det här sättet i polisen bygger på att man ser en lokalt närvarande polis oavsett var man bor.

Var och en förstår dock att avstånden kommer att vara längre i Västerbottens inland och i västra Dalarna än de är inne i en tätort. De geografiska skillnaderna kan vi aldrig kompensera för fullt ut. Men det är naturligtvis aldrig acceptabelt att det ska ta flera timmar att få fram en polisresurs på ett akutlarm.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill därför bara säga att det regeringen nu gör på kort sikt - den sista frågan Lars Isacsson hade - är att med vår styrning mot polisen säkerställa att den nettotillväxt som nu kommer ut kommer till våra lokalpolisområden fullt ut och inte fastnar på midjan eller toppen i organisationen.

Herr talman! Först vill jag rikta ett tack till Lars Isacsson för möjligheten att få diskutera de här viktiga frågorna i dag, som kanske delvis kapas av en skattepolitisk Stockholmsdebatt. Vi ska se om jag kan sortera ut frågorna.

Jag tänker börja med att fokusera på det jag tycker är viktigt i Lars Isacssons fråga. Hur säkerställer vi en substantiell polisiär närvaro i hela landet? Den är helt fundamental.

Nu investerar vi otroligt mycket i svensk polis. Vi gör rekordstora satsningar över lång tid, och en del satsningar innebär en rekordstor tillväxt. Hela legitimiteten i den investeringen är att medborgarna i sin vardag verkligen upplever att tryggheten ökar. Det gäller alldeles oavsett om de bor på Södermalm, i Farsta, i Malung eller i Örnsköldsvik.

Därför är det väldigt viktigt för oss när vi gör investeringen att på en rad olika sätt säkerställa en fortsatt tillväxt. Det gör vi genom att investera både i polisen och i polisernas villkor inklusive villkoren för aspiranter. Där möjliggjorde vi den första löneökningen för aspiranter sedan 2002. Det är egentligen en ganska hisnande tanke att deras villkor inte har förbättrats på en så oerhört lång tid.

Vi kombinerar det också med en mycket tydlig styrning till polisen på alla sätt och vis i budget, i regleringsbrev och i myndighetsdialog. Vi följer väldigt löpande upp att den tillväxten ska ske lokalt. Polisen har under det gångna året med olika interna styrmedel redan säkerställt att en stor del av nettotillväxten hamnar ute lokalt. Då menar vi synlig informerad polis.

Det andra jag vill tydliggöra är den stora resa som polisen gjort när det gäller gängbrottsligheten. Skjutningarna har gått ned med 30 procent sedan 2022, och brottsuppklaringen har när det gäller dödskjutningar gått upp till över 70 procent. Det är en magnifik utveckling på ett par år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samma resa måste göras med den brottslighet som drabbar medborgarna i vardagen. Där har vi dessvärre ärvt ett läge där brottsuppklaringen är förfärligt låg i väldigt många fall. Självklart måste polisen komma på akuta larm. Men polisen måste också trovärdiggöra att den kan reda ut brottslighet som stölder, snatterier, misshandel och rån.

Det är sådant som drabbar medborgarna i vardagen. Det gäller för den delen också annan brottslighet, som mäns våld mot kvinnor och annat. Allt detta måste ske genom den synliga lokala närvaron men också den lokala närvaron på insidan så att kvalificerade utredningsresurser finns lokalt.

Jag tänker inte lägga mig i hur polisregioner bestämmer sig för att organisera sin verksamhet lokalt. Jag har inget som helst problem att instämma i upplevelsen som Lars Isacsson förmedlar. För medborgarna är ett lokalt öppet poliskontor en stark symbol för ett närvarande rättsväsen och en närvarande stat. Det är en fråga som jag gärna följer upp utan att för den skull lägga mig i exakt hur polisen väljer att organisera sin verksamhet.

Jag ska avslutningsvis säga någonting om Stockholm, eftersom det också kom upp. Väldigt många stockholmare får sänkt skatt med regeringens politik. Det tror jag att de uppskattar väldigt mycket. Möjligtvis känner de sig lite snuvade på konfekten eftersom de skattesänkningarna raderas ut av de skattehöjningar som Socialdemokraterna i god ordning levererar i Stockholm.

Självklart kan inte ordningsvakter ersätta polis. Jag har aldrig krävt att Stockholm ska anställa många nya ordningsvakter. Möjligtvis hade situationen varit lite bättre om man inte hade avskedat allihop. Jag ska verkligen säkerställa att tillväxten av den lokala polisiära närvaron också ska ske i Stockholm. Det har stockholmare rätt att förvänta sig av staten.

Herr talman! Lars Isacsson har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att säkerställa en jämlik polisiär närvaro i hela landet, även på landsbygden. Lars Isacsson har även frågat mig vad jag och regeringen gör för att säkerställa att lokala poliskontor inte avvecklas, särskilt i glesbygd där de är avgörande för tryggheten.

Att återupprätta tryggheten i Sverige är en av regeringens allra viktigaste frågor, och en ökad lokal polisiär närvaro är en central del i det arbetet. När rikspolischef Petra Lundh tillträdde i december 2023 gav regeringen henne ett mycket tydligt förändringsuppdrag, varav en viktig del handlade om att förstärka arbetet med en lokalt synlig och trygghetsskapande polis och en god service till medborgarna. I regleringsbrevet för 2024 styrde regeringen Polismyndigheten mot målet att öka den lokala närvaron i hela landet.

Inriktningen mot en ökad lokal närvaro ligger fast. Enligt årets regleringsbrev, som beslutades före årsskiftet, ska myndigheten bland annat redovisa vilka åtgärder som har vidtagits för att säkerställa en ökad lokal närvaro i hela landet och vilka åtgärder som vidtagits för att öka antalet uniformerade poliser i yttre tjänst. Det handlar alltså om att myndigheten ska öka antalet poliser som patrullerar på våra gator och torg och i våra lokalsamhällen och som möter medborgarna där de finns. Det handlar även om att förstärka styrningen av poliser mot den lokala nivån, så att vi kan säkerställa att Polismyndigheten växer lokalt.

Polismyndigheten ska även redovisa hur den lokala polisnärvaron ser ut över landet i form av antal anställda inom lokalpolisområdena och antal kommunpoliser och områdespoliser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen konstaterar i budgetpropositionen för 2025 att den lokala polisnärvaron har ökat över tid, inte minst antalet områdespoliser, och att den fortsatt ökar. Regeringen gör emellertid bedömningen att det finns ett fortsatt behov av att Polismyndigheten ökar den lokala polisiära närvaron i hela landet. En förutsättning för att nå dit är att polistillväxten fortsätter och att fler söker till och genomför polisutbildningen. För att säkra den fortsatta tillväxten tillförs Polismyndigheten 400 miljoner kronor i höständringsbudgeten för 2024 och drygt 1 miljard kronor i budgetpropositionen för 2025. Från och med i år har myndigheten även tillförts medel för att stärka polisaspiranternas villkor. Av budgetpropositionen framgår också att regeringen avser att lämna förslag om att de som studerar vid polisutbildningen hösten 2024 eller senare ska kunna få sina studielån avskrivna eller återbetalda under vissa förutsättningar och villkor.

Polisiär närvaro i hela landet handlar för regeringen och för mig som ansvarig minister inte bara om att det ska finnas fysiska polisstationer utan även om att polisen ska tillhandahålla god service till medborgarna och vara tillgänglig via telefon och digitalt. Polismyndigheten arbetar löpande med att förbättra sina svarstider vid polisens kontaktcenter, som tar emot anmälningar om brott och tips via telefon. Myndigheten förbättrar även löpande sin webbplats, polisen.se, där anmälan om brott eller lämnande av tips kan göras digitalt. Enligt Polismyndighetens regleringsbrev för 2025 ska myndigheten redovisa vilka åtgärder som har vidtagits för att förbättra service och tillgänglighet för medborgarna.

Regeringens satsningar på en fortsatt polistillväxt förväntas ge fler uniformerade poliser i yttre tjänst. Tillsammans med en tydlig styrning mot den lokala nivån väntas Polismyndigheten fortsätta öka sin närvaro i hela landet, även på landsbygden. Regeringen fortsätter med den styrningen av myndigheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Herr talman! Vi överväger naturligtvis noggrant Trygghetsberedningens förslag. Beredningen leddes, helt riktigt, av Henrik Vinge från Sverigedemokraterna. Det kom fram en lång rad mycket gediget underbyggda förslag - dessutom i stor partipolitisk enighet. Det är klart att vi överväger de förslagen mycket noggrant.

En viktig utgångspunkt har varit att den typen av exempelvis elektronisk övervakning och fotboja förvisso skulle kunna användas i flera fall men inte i sådana fall när det till exempel handlar om brott där det skulle vara stötande att använda den typen av påföljd - typiskt sett brott som riktas mot person.

Vi är öppna för detta, och det ingår i en del av den helhet som vi nu arbetar med vad gäller påföljderna och Kriminalvårdens framtid.

Jag vet inte om vi kommer att ha fler utbyten före jul, och låt mig därför få säga ett stort tack för alla meningsfulla meningsutbyten med Rasmus Ling. Likväl måste jag ändå göra en reflektion om det så kallade alternativet till det som vi fyra partier för fram i dagens debatt. Det gäller några saker som jag tar med mig härifrån i dag.

En sådan är Socialdemokraternas besked att man inte har ett samlat alternativ bakom sig utan bara argumenterar som ett parti. Det kanske håller några månader till, men jag tror inte att det kommer att hålla så mycket längre. När det kommer till kritan måste man få ihop detta. Jag vet att det fanns olika uppfattningar om man skulle gå in i arbetet med olika syn på vilka ekonomiska ramverk som ska gälla. 200 miljarder är inga småpengar. Antingen köper inte Socialdemokraterna detta när det kommer till kritan, och då ska 200 miljarder av Rasmus Lings budget bort. Är det då rättsväsendet som ska ta den smällen? Eller så får Socialdemokraterna ge med sig, och då kommer skuldsättningen att öka. Då kommer skattebetalarnas pengar att gå till räntor på lån i stället för till rättsväsendet. Det ska bli en intressant och utomordentligt central debatt att fortsätta framöver.

Sedan är det ett faktum att Socialdemokraterna röstar på våra förslag eftersom vi lägger dem på bordet, men i 70 procent av fallen säger Vänsterpartiet nej och i 60 procent av fallen säger Rasmus Ling nej. Hur ni ska få ihop det politiska innehållet återstår också att se, men det får vi ta på det nya året.

Tack för i år och på återseende!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 11 december.)

Herr talman! Tack, Rasmus Ling, för frågan!

Det råder ingen som helst tvekan om att det är ett stort tryck på den svenska kriminalvården, och det är en lång rad faktorer som har fört oss till den punkten.

Det går inte att komma runt att utbyggnaden av kriminalvården kom igång alldeles för sent. Samhällsutvecklingen, som vi har beskrivit den från olika håll i dag, med en organiserad, väldigt allvarlig brottslighet skapar i sig ett väldigt tryck. När vi ser att polisen nu ökar brottsuppklaringen från 20 till 70 procent när det gäller dödsskjutningar, de allra allvarligaste brotten, som kommer att ge väldigt många fängelseår är det en enormt stor framgång i vårt samhälle, men det är klart att det också bidrar till att ytterligare öka trycket på kriminalvården.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Nödvändiga straffskärpningar som har bidragit till detta är redan gjorda, exempelvis fördubblingen av minimistraffen för de grova vapenbrotten och den olovliga hanteringen av sprängmedel - detta är helt nödvändiga straffskärpningar som också bidrar till det ökade trycket. I det läget är vi naturligtvis beredda att göra en rad olika saker för att inte bara lätta på trycket utan också uthålligt se till att kriminalvården expanderar och kan genomföra sitt uppdrag.

Det är därför vi investerar rekordstora summor i svensk kriminalvård. Det är en anslagsökning utan historiskt motstycke. Vi har gett uppdrag till kriminalvården om effektiviseringar av verksamheten på olika sätt. Det bedrivs till exempel ett väldigt progressivt digitaliseringsarbete som också kan vara väldigt rationaliserande när det kommer till personalresurser i kriminalvården. Vi undersöker möjligheten att hyra anstaltsplatser utomlands. Vi är också öppna för att se på andra verktyg och åtgärder som kan bidra till detta.

Utan att på förhand skriva av några förslag ska vi ha med oss vad som är syftet med häktningarna. Det får inte äventyras. Risken för flykt och för att man förstör utredningen måste alltid komma i första rummet. Om man kan ta hänsyn till det och ändå bidra till att lätta på trycket är jag öppen för att titta på det, men jag kan inte ge några mer konkreta besked i dag.

Herr talman! Tack, Ulrika Liljeberg, för att du lyfter dessa otroligt viktiga frågor gällande småföretagsamheten! Där finns en stark arbetsgemenskap, och det är, oss emellan, möjligen därför jag också tycker att den mer systematiska partiarbetsgemenskapen borde föras framåt en del.

Med det sagt vill jag bara säga att det är väldigt viktigt att vi får lyfta dessa frågor nu.

Gällande den lokala tillväxten har vi sagt några saker till, om jag ska utveckla den delen av uppdraget. Vi investerar inte så mycket av skattebetalarnas pengar i polisen nu för att det ska växa på toppen, utan det måste växa nära medborgarna. Polisen måste svara i telefon när medborgarna ringer. Polisen måste kvittera.

När det gäller de Ica- och Coophandlare som Ulrika Liljeberg refererar till säger många också att de inte ringer till polisen, för de tycker inte att det är meningsfullt. Man kanske inte upplever att polisen responderar på det sätt man skulle önska, men dessvärre är det också så att den resa som inleds om man ska ta en fråga hela vägen till domstol, med effekten av alltför låga straff och annat, framstår som en meningslös operation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Jag håller alltså helt med om detta. Vi ska ha en polis som växer lokalt och som svarar i telefon när medborgarna ringer. Polisen ska hantera också det som ibland lite slarvigt, tycker jag, beskrivs som mängdbrottslighet, alltså den medborgar- och företagarnära brottsligheten. Polisen ska överföra de effektiva arbetssätt som gör att man fått upp brottsuppklaringen så markant när det gäller exempelvis dödsskjutningar också till den brottsutredande verksamheten lokalt.

Detta arbete har inletts. När jag sa ett till två år menade jag att de ska se effekterna av det här påtagligt i närtid, även om vi har nog med insikt just utifrån internationella erfarenheter att säga att den punkt där vi kan säga att vi har tagit ett ordentligt stryptag på de kriminella nätverken och verkligen tryckt tillbaka dem till en punkt när vi ligger före kurvan nog ligger ett antal år framåt i tiden.

Herr talman! Det kan möjligtvis ta ett år eller i värsta fall två år.

Tack för möjligheten att få diskutera en väldigt viktig aspekt av brottsligheten. Den återspeglas också i det uppdrag som vi gav till den nya polisledningen när den tillträdde för ett år sedan.

Det råder ingen som helst tvekan om att man ska bekämpa den organiserade brottsligheten. Det gäller våldet, den kriminella ekonomin och rekryteringen av barn och unga, som vi har talat om hittills. Det är en otroligt central uppgift för polisen. De omfattande resursförstärkningarna måste förstås i hög grad ses i det ljuset.

Men som jag underströk tidigare måste man se att de stora resurstillskott som nu sker också är ägnade att se till att inte den uppgiften ska tränga undan allt annat viktigt polisiärt arbete.

I uppdraget till polisledningen låg först och främst att säkerställa att polistillväxten sker lokalt där brottsligheten sker nära medborgarna. Det är det första.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Det andra är de framgångar vi nu ser när det gäller till exempel brottsuppklaringar av dödsskjutningar. Det är brottsuppklaringar sedan 2022. Det har gått från ungefär 20 procent nationellt till över 70 procent i år.

Det är en ganska remarkabel resa som polisen gör med nya arbetssätt, nya resurser och nya verktyg. Det arbetssättet ska också överföras till den medborgarnära brottsligheten. Det är den andra viktiga delen av uppdraget. Där har vi sådant som inte räknas som vardagsbrottslighet, som mäns våld mot kvinnor och den typen av brottslighet, men där finns i högsta grad tillgreppsbrotten, de stölder som drabbar många medborgare och inte minst lantbrukare, till exempel dieselstölder och andra drivmedelsstölder, maskiner och stöld av elektronik.

Jag tycker därför att vi ska vända åter till de brottsutsatta lantbrukarna och säga att räddningen är på väg. Polisen har nu ett uppdrag att implementera de effektiva arbetssätten från gängkriminaliteten också när det gäller den vardagsnära brottsligheten, som förvisso i de här fallen också kan vara en del av en organiserad brottslighet. Steget är inte långt.

Herr talman! Jag kan utlova att engagemanget kommer att vara minst lika högt som det har varit under två år när vi reformerar också det brottspreventiva arbetet med samma systematik som för det brottsbekämpande arbetet.

Faktum är att de barn som nu dras in i gängen var antingen precis nyfödda eller två, tre eller fyra år gamla när de socialdemokratiska statsråden klev in i Rosenbad.

Jag håller helt med om behovet av att ändra systemet, ändra på det brottsförebyggande arbetet och reformera hela barn- och ungdomsvården. Men det är svårt att säga att man kan hitta någon ledning i det arbete som Socialdemokraterna själva bedrivit på området. Vi tvingas söka inspiration på andra håll, och det gör vi nu också.

Det gäller allt från de mest absurda delarna. Det har exempelvis inte varit möjligt att ta mobiltelefoner eller surfplattor från dem som är intagna på Sis-hemmen. Det vore ändå klädsamt med ett visst mått av ödmjukhet om man lämnar ett sådant arv efter sig när det gäller prevention.

Det är inte så att socialtjänsten har haft de verktyg som de behöver. Äntligen kommer nu en socialtjänstlag på plats, som för övrigt paras med en investering på 8 miljarder kronor för att det ska kunna få full effekt.

Den punktmarkering som efterlystes kommer nu. Om du önskar lite mer engagemang från min sida skulle jag på det nya året önska lite mer kommunikation och substans än varmluft. Jag har noterat initiativen i utskotten. De kännetecknas av att det är en halv A4-sida med ett dubbelt radavstånd, och inga andra partier röstar för dem.

Om jag ska visa lite mer glöd på politikområden som andra statsråd ansvarar för vill jag gärna få lite mer substans att jobba med från andra hållet. Det kanske vore ett lämpligt ömsesidigt nyårslöfte.

Det jag tar med mig från den här dagen, där jag har suttit ganska länge och lyssnat här i kammaren, är vad vi kommer med här. Det är fyra partier med en stor insikt om verkligheten, en förmåga att förnya politiken när det gäller både brottsbekämpning och brottsprevention och en förmåga att komma överens om pengar som är på riktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Dessutom ansvarar vi gemensamt för en ekonomisk politik som är stabil och har en idé om att kakan ska växa så att vi kan investera ännu mer. Jag hörde Teresa Carvalho säga att hon inte har med sig ett alternativ samlat bakom Socialdemokraterna. Det har bekräftats i dag. Kanske får vi även se mer av den varan på det nya året.

(Applåder)

Herr talman! Jag lyssnar på socialdemokratiska kommunalråd som inte alls tror att det ens är möjligt, möjligtvis teoretiskt, att kommunalisera barn- och ungdomsvården.

Det är naturligtvis inte samma sak som att försvara de missförhållanden som finns både i hem som drivs av privata aktörer och i dem som till exempel drivs i förbund mellan olika kommuner.

Under hösten har polisen i samspel med Ekobrottsmyndigheten och Ivo som är tillsynsmyndigheten bedrivit ett mycket intensivt arbete för att leta upp, granska och stänga ned hem där det finns missförhållanden.

Det råder ingen som helst tvekan om regeringens linje och de ansvariga myndigheternas linje. Det arbetet kommer inte att upphöra förrän det sista inslaget av kriminalitet är uppdraget med rötterna. Det gäller oavsett vem som råkar vara huvudman för hemmen.

När det gäller avmagringskurer är det dessvärre så att den inflation som vi ärvde av den tidigare regeringen har satt hela vårt samhälle på avmagring. Faktum är att det bästa vi kan göra för att säkerställa att kommuner långsiktigt har resurser att också bedriva ett offensivt arbete för brottsprevention är att trycka tillbaka inflationen så att inte pengarna fortsätter att tappa i värde. Genom det arbetet har hela kommun- och regionsektorn bara när det gäller minskade pensionskostnader nästa år 50 miljarder mer att röra sig med.

När det gäller sänkta skatter på arbete fanns det en tid när Socialdemokraterna också ägnade en tanke åt hur resurserna i samhället ska växa. Vi vet att det bästa sättet att få resurserna till välfärden och rättsväsendet att växa är att människor arbetar och att det lönar sig att arbeta.

Jag är stolt över att vi återupprättar den linjen. Det är den som borgar för att tillväxten ska öka, att resurserna ska öka och att möjligheterna ska bli bättre för kommuner och brottsbekämpande myndigheter att arbeta både preventivt och repressivt mot kriminaliteten.

Herr talman! I valet 2022 fick Moderaterna och de partier som finns på vår sida av politiken mandatet att få ordning på Sverige. En majoritet av väljarna röstade för ett skifte för att vända utvecklingen i ett Sverige som blivit fattigare och farligare.

Vi tog över i ett läge där tioåriga barn rekryteras in i kriminella nätverk och där barn både mördar och blir mördade. Vi tog över i ett läge där skjutningar och sprängningar undergräver integriteten, friheten och tryggheten för oskyldiga människor och där regler om sekretess hindrar skola, polis och socialtjänst att sitta ned runt samma bord och dela information med varandra om barn som far illa.

Vi tog över i ett läge där myndigheter utsätts för infiltration och påverkan, där kriminella bedrar våra välfärdssystem och där den kriminella ekonomin har fått frodas medan gängtopparna lever lyxliv och ägnar sig åt grov brottslighet mot Sverige från soligare breddgrader.

Det utgångsläge vi ärvde var alltså mörkt. Mellan 2012 och 2022 tredubblades det dödliga skjutvapenvåldet i Sverige. Polisen har uppskattat att den kriminella ekonomin omsätter 100-150 miljarder kronor per år, och svindlande 62 000 personer bedöms vara antingen aktiva i eller kopplade till ett kriminellt nätverk.

Den svenska problembild som vi tog över saknar motstycke i våra nordiska grannländer och för den delen i andra europeiska länder. I förlängningen hotas vårt fria och öppna samhälle.

Under alldeles för många år gjordes alldeles för lite - för lite för att slå mot våldet, för lite för att strypa den kriminella ekonomin och för lite för att bryta rekryteringen av barn och unga in i gängen. Men nu har vi lagt om kursen. Ingen uppgift är viktigare för regeringen än att trycka tillbaka den systemhotande organiserade brottsligheten.

Sedan regeringsskiftet för drygt två år sedan lägger vi om politiken för att bekämpa och förebygga brott. Strategin är enkel och står på tre ben: slå hårt mot gängens grova våld, strypa den kriminella ekonomin och bryta rekryteringen av barn och unga in i gängen. Månad för månad blir det nu mycket svårare att vara kriminell i Sverige.

I oktober förra året fick polisen rätt att avlyssna gängkriminella för att förhindra skjutningar och sprängningar och att också göra detta preventivt. I januari fördubblades minimistraffet för grovt vapenbrott, i februari infördes vistelseförbud och i april fick polisen rätt att upprätta säkerhetszoner samtidigt som skyddet för poliser stärktes. Det handlar om de poliser som arbetar närmast och som är mest utsatta för den organiserade brottsligheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

I juli blev det enklare att vräka kriminella hyresgäster, i september utökade vi ytterligare möjligheterna att använda hemliga tvångsmedel och i november fick polis och åklagare äntligen möjlighet att gå direkt på maffialedarnas tillgångar och lyxprylar.

Två år in i mandatperioden är vi dock långt ifrån klara. Vi är bara i början av en tioårsresa för att ta kontroll över gängen.

Från årsskiftet, herr talman, blir det enklare att bryta gängens tystnadskultur genom anonyma vittnen. Reglerna om sekretess kommer att ändras så att information kan delas mellan myndigheter för att förebygga och klara upp brott, och systemet när det gäller de unga görs om i grunden - alltifrån en ny socialtjänstlag hela vägen till ungdomsfängelse. Samtidigt gör regeringen stora ekonomiska satsningar både på rättsväsendet och på bredare brottspreventiva insatser.

Herr talman! Regeringen föreslår alltså att anslagen till rättsväsendet under åren 2023-2027 ska öka från 69 till 100 miljarder kronor totalt. I budgeten för nästa år finns tydliga prioriteringar. Låt mig nämna fyra av dessa.

För det första ökar vi polistätheten och stärker den polisiära förmågan. Polisen ska växa mot målet att polistätheten åtminstone ska motsvara genomsnittet i EU. För att få fler att söka sig till polisutbildningen stärker vi aspiranternas villkor. Det är den första substantiella löneökningen för aspiranter sedan 2002. Vi föreslår att de som studerar vid polisutbildningen från höstterminen 2024 under vissa förutsättningar och villkor ska få sina studielån återbetalda eller avskrivna.

Vi inrättar nu ett finansiellt underrättelsecentrum inom polisen och stärker polisens kameraförmåga. När vi nu gör så kraftiga satsningar på polisen handlar det i högsta grad också om att polisen ska kunna göra mycket mer än att bekämpa gängbrottsligheten. Det gäller inte minst mäns våld mot kvinnor.

Det här är alldeles nödvändigt för att vi också ska få full kraft i alla andra reformer på detta område som nu är på gång: de skärpta kontaktförbuden, de skärpta straffen och de sekretessbrytande reglerna, som så att säga ska rivas ned för att man ska kunna dela information i syfte att förhindra det dödliga våldet mot utsatta kvinnor.

Tillväxten är också viktig för att säkerställa att det sker lokalt. Det ger ökade möjligheter att klara upp fler brott i den brottslighet som drabbar medborgarna i vardagen. I det uppdrag som vi gav den nya rikspolischefen vid tillträdet för ett år sedan underströk vi betydelsen av att öka effekten och effektiviteten - jag använder gärna ordet produktiviteten - i myndigheten när vi nu tillför så mycket mer av skattebetalarnas pengar. Det var det första.

För det andra stärker vi Säkerhetspolisens förmåga att reducera allvarliga hot från främmande makt och våldsbejakande extremism och terrorism.

För det tredje säkerställer vi att Kriminalvården kan fortsätta sin utbyggnad med full kraft.

För det fjärde tillförs domstolarna medel för att kunna hantera ett ökande antal mål och stärka säkerheten. Samtidigt får också Åklagarmyndigheten ökade resurser så att fler brott kan utredas och lagföras och fler brottsvinster återtas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Dessa prioriteringar handlar om att vi som land ska kunna hantera de potenta hoten mot vår inre säkerhet: terrorismen och den våldsbejakande extremismen, de statliga aktörer som agerar fientligt mot Sverige och den organiserade brottsligheten. Samtidigt ska vi ha en bredd så att vi också kan hantera alla andra utmaningar mot enskilda människors frihet och trygghet i vårt land.

Herr talman! Vi ser nu att nya resurser, nya verktyg och nya arbetssätt börjar få effekt. Antalet skjutningar under årets tre första kvartal har gått ned påtagligt i jämförelse med det blodiga rekordåret 2022. Avsevärt fler våldsbrott förhindras och klaras upp.

Steg för steg ger vi också tillbaka makten till den skötsamma majoriteten. Genom vistelseförbud har öppna drogscener kunnat stängas, och hederliga medborgare har börjat få tillbaka det offentliga utrymmet från gängen. Men risken för nya våldsspiraler finns kvar. Oskyldiga människor fortsätter att drabbas av våldet. Gängen hittar hela tiden nya sätt att berika sig och rekrytera nya barn och ungdomar.

Redan före valet sa Moderaterna att det skulle ta minst ett decennium att vända utvecklingen. Erfarenheter från andra länder bekräftar detta. Vi talar om ett maraton, inte sprint. I New York tog det tio år att ta tillbaka kontrollen från gängen. I Danmark tog det ungefär lika lång tid.

Sverige är nu två år in på sin tioårsresa. Vi kommer att fortsätta att flytta fram positionerna tills vi är framme - tills vi har slagit ned våldet, strypt den kriminella ekonomin och brutit rekryteringen av barn och unga i Sverige.

Budget för budget, reform för reform fortsätter vi att göra Sverige till ett tryggare och friare land.

(Applåder)

I detta anförande instämde Caroline Högström (M).

Fru talman! Tack, Mattias Vepsä, för möjligheten att diskutera frågorna i dag! Tack, Sara Gille, för ett väldigt starkt vittnesbörd! Det är starkt av dig att stå här och berätta om detta. Det tillsammans med den berättelse som vi hörde från Arlanda återspeglar vikten av att dessa frågor får stor politisk uppmärksamhet och att vi systematiskt flyttar fram positionerna på en lång rad områden i samhället.

I dag har vi talat om straffrätten. Den är naturligtvis central. Men det gäller att vi gör väldigt mycket också på många andra områden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill i det sammanhanget gärna lyfta en fråga som jag tror lyftes för första gången i en statlig utredning 2005. Den handlar om det ekonomiska och, kan man säga, i hög grad psykiska våld som utövas inom ramen för bodelningar, där den ekonomiskt starkare parten kan använda bodelningen som ett väldigt kraftfullt maktmedel mot den ekonomiskt svagare parten, i regel en kvinna, som vill lämna en destruktiv relation. Jag är väldigt glad att denna regering kunde starta en process när det gäller detta, efter närmare 20 år av en debatt som inte har materialiserat sig i ett konkret lagstiftningsarbete förrän vi nu tar tag i det.

Självklart är frågan om ekonomiska resurser en central del i detta. Som ett resultat av att inflationsbekämpningen nu har varit lyckosam kommer kommuner och regioner att ha 50 miljarder mer i form av minskade pensionskostnader under nästa år. Vi har under den ekonomiska kris som har varit under ett par år ändå kunnat fortsätta stödja kommuner och regioner med mycket substantiella statsbidrag. Det kommer naturligtvis att ske även fortsättningsvis.

Ytterst är detta naturligtvis också en prioriteringsfråga. Kommer olika delar av vårt samhälle att prioritera kampen mot mäns våld mot kvinnor även när det hamnar i konflikt med andra utgifter? Det hoppas jag. Det är nämligen nödvändigt att detta prioriteras även i en tid med växande resurser, som vi har framför oss.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag svarar omedelbart på den raka frågan med ett ja. Det kommer riksdagen att få göra. Det arbetet pågår. Men jag vill återkomma till exakt vad vi ska lägga på riksdagens bord och tidpunkten för det när vi är klara. Men arbetet med detta pågår.

Jag vill också understryka att jag är positiv till en sådan kriminalisering. Jag tycker dock att problemet är så allvarligt och konsekvenserna för enskilda brottsoffer så omfattande att det är väldigt viktigt med en straffrättslig reglering som gör jobbet, alltså en reglering som är tillräckligt precis, praktisk och effektiv, så att den får de avsedda effekterna för enskilda människor och de konkreta fallen. Därför lägger vi nu stor omsorg på att få fram just en sådan reglering.

Mattias Vepsä frågar om regeringen gör fler saker utöver detta och om det finns fler åtgärder i verktygslådan. Ja, det gör det verkligen.

Jag har inget som helst problem med att arbeta vidare med underlag som initierats av andra. I en del sådana fall kan jag möjligtvis tycka att man inte har varit tillräckligt offensiv och kanske bara har nått 80 procent av vägen. Vi har ägnat mycket tid åt att spetsa till en lång rad sådana underlag, så att de lagstiftningsförslag som sedan läggs på riksdagens bord verkligen kan göra jobbet.

Låt mig nämna några delar. Tryggare hem är en otroligt viktig lagstiftning som riksdagen ställde sig bakom tidigare under året. Den skapar ett skydd för barn där den ena föräldern utsätter den andra föräldern för våld. Där hade vi ett gott underlag att jobba med men kunde flytta fram positionerna och spetsa till det ytterligare.

När det gäller kontaktförbudslagstiftningen ser jag mycket fram emot att få komma tillbaka till riksdagen med ett omfattande reformpaket, något som i högsta grad är viktigt när det handlar om psykiskt våld. Det utgår från den brottsutsatta eller psykiskt misshandlade kvinnan i mycket högre grad än i dag. Det kan användas i fler fall och omfatta större geografiska områden och tillskapa en verklig trygghet och frihet som utgår från den enskilda kvinnans behov. Det tar sikte på sådant som i högsta grad är just psykiskt våld, och som att man övervakar med appar, gps eller annat. Det är otroligt viktigt att få detta på plats, och det kommer under våren.

En sak som också är väldigt betydelsefull handlar om brottsoffers möjlighet att hävda sig i den rättsliga processen. Vi har en utredning igång som ser över förutsättningarna för inte minst kvinnor som utsatts för våld att också ha med sig målsägandebiträde upp i hovrätten. Det handlar om att man alltså ska orka stå upp när de straffrättsliga bestämmelser som vi nu talar om ska användas i praktiken.

Vi ser också på sådant som handlar om kränkningsersättningar. Ska domstolar verkligen kunna avskilja den frågan från brottmålet, så att den enskilde själv måste driva ersättningsfrågan mot sin förövare i en civilrättslig process? Utöver den psykiska belastning detta innebär kan det också vara förenat med ekonomiska risker när det gäller rättegångskostnader. Vi tycker att det är rimligt att staten i fler fall än i dag ska betala ut en ersättning direkt till brottsoffret i stället för att brottsoffret själv ska behöva driva in ersättningarna från sina förövare.

Sedan kommer vi till straffen, trots allt. Nu talar vi om vad som ska straffbeläggas. Det är viktigt, men det är också viktigt vilka straff och hur långa straff som kommer att mätas ut. För att ta en aktuell fråga kan jag nämna att vi just nu exempelvis ser på möjligheten att livstidsstraff ska kunna följa på upprepade våldtäkter även om livstid inte ingår i straffskalan för det enskilda brottet. Vi ser på förvaringsstraff för att kunna låsa in de riktigt samhällsfarliga brottslingarna och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det långa talets korta mening är detta: Eftersom de här frågorna är så betydelsefulla och konsekvenserna för enskilda så allvarliga måste ett åtgärdsprogram reflektera detta allvar, och det gör regeringens program.

Fru talman! Jag tackar alla som deltar i den här viktiga debatten i dag.

Låt mig börja med fallet på Arlanda, som Mattias Vepsä tar upp. Den raka frågan är om det är rimligt. Nej, det är verkligen inte rimligt. Jag följer gärna upp frågan om passhanteringen på ett lämpligt sätt - också i en vidare cirkel, så att säga. Vad får det för konsekvenser, och vem bär kostnaderna för den typen av konsekvenser?

Den här debatten är ett uttryck för att när man talar om mäns våld mot kvinnor, som det i de allra flesta fall handlar om, även om det förstås har sitt värde att lyfta fram att våld av olika slag kan förekomma i andra relationer än mellan män och kvinnor, men likafullt, är det viktigt att ha det bredare perspektivet. Det handlar naturligtvis om fysiskt våld, men det är välgörande att det blir en utveckling i lagstiftningen och på andra sätt som tar sikte på bredden av våldet. Det ekonomiska våldet är en del, och det psykiska våldet är en annan del. Vi ska ha med oss att dessa ofta hänger ihop på ett intrikat sätt.

Låt mig ta fasta på en sak som Sanna Backeskog nämnde, nämligen insikten att till exempel kunskaper om psykiskt våld eller information om förekomsten av psykiskt våld kan finnas hos olika aktörer men inte har kommit till brottsbekämpningens kännedom så att man kan vidta åtgärder för att förhindra och förebygga allvarligare brottslighet - ytterst mord. Det är dessvärre ett känt faktum.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns en hög uppklaring av mord som drabbar kvinnor i nära relationer, men problemet är att morden äger rum i första läget. Då vill jag rikta ljuset på en proposition som regeringen nu lägger på riksdagens bord och som handlar om informationsdelning och en uppgiftsskyldighet hos olika aktörer. Denna proposition kan ha stor betydelse inte minst på det här området.

Brottsbekämpningen kan exempelvis inte veta vilken information om psykiskt våld som finns hos andra aktörer, men om de aktörerna proaktivt måste dela den informationen kommer också det samlade systemets förmåga att förhindra att exempelvis psykiskt våld - nog så allvarligt - också övergår till fysiskt våld och i värsta fall dödligt våld att förbättras. Då kan vi förhindra många fler sådana brott i framtiden. Det är oerhört angeläget, och jag hoppas på ett rungande ja från kammaren när den lagstiftningen väl ska bli föremål för omröstning här.

Även straffrätten bör fånga de olika dimensionerna av våldet. Då är det i varje fall två frågor som inställer sig. Den ena är förstås vad som ska vara straffbart. Där menar jag att även psykiskt våld på ett precist sätt måste träffas av den straffrättsliga regleringen. Jag kommer tillbaka till själva lagstiftningsarbetet, men jag vill bara säga att det finns ännu en dimension, nämligen hur långa straffen ska vara.

Jag har varit lite bekymrad när Socialdemokraterna har kritiserat mig och regeringen för att vara för ofokuserade i vår syn på straffrätten och framfört att vi bara borde fokusera på att bekämpa gängen och den organiserade brottsligheten. Det är förvisso en mycket angelägen uppgift, men det är klart att de frågor vi diskuterar i dag understryker vikten av ett bredare perspektiv också på straffrätten. Vi måste förstås ha straff som på ett bättre sätt återspeglar brottens allvar också på det här området. Det handlar om både vad som ska vara straffbart och hur höga straffen ska vara. Psykiskt våld ska vara straffbart, och straffen ska vara avsevärt mer kännbara än vad som är fallet på området i dag.

Låt mig få säga något om utredningen. Den hyresrättsliga regleringen som vi talade om tidigare höll hög kvalitet, och det var enkelt att arbeta vidare med den skyndsamt. Dessvärre var just den lagstiftning om det psykiska våldet som vi talar om i dag mer problematisk.

Utredningen är inte en hyllvärmare. När jag säger att vi bereder frågan betyder det att vi arbetar med utredningen och att vi kommer att återkomma till riksdagen med ett konkret lagförslag. Däremot tänker jag att jag inte säljer skinnet förrän björnen är skjuten, utan jag återkommer när vi är klara. Men vi arbetar mycket aktivt med frågan.

Fru talman! Mattias Vepsä har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta för att bekämpa även psykiskt våld mot kvinnor.

Låt mig börja med att betona vikten av att mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer bekämpas med full kraft, oavsett i vilken form sådant våld förekommer. Det är därför regeringen målmedvetet arbetar med en rad olika lagstiftningsförslag för att flytta fram positionerna i kampen mot olika former av våld i nära relationer.

En viktig del av detta handlar om kontaktförbuden. För närvarande bereder vi inom Regeringskansliet förslag som syftar till att kontaktförbud ska kunna meddelas i fler fall, att mer ingripande kontaktförbud ska kunna användas som en förstahandsåtgärd i större utsträckning än i dag och avse större geografiska områden samt att den elektroniska övervakningen av förbuden ska bli effektivare.

Förslagen innebär också att det ska införas en presumtion för kontaktförbud vid allvarliga brott i nära relationer. Det föreslås också att otillbörlig övervakning genom exempelvis gps-sändare eller appar, vilket utgör en ingripande form av psykiskt våld, ska kunna ligga till grund för ett kontaktförbud. Vidare föreslås att fler omständigheter ska beaktas vid riskbedömningen även om agerandet inte når upp till gränsen för vad som är straffbart. På så sätt ges stöd för en mer nyanserad riskbedömning med mindre fokus på tidigare brottslighet.

Detta ska också ses i ljuset av att regeringen genomför en historisk omläggning av kriminalpolitiken, där fokus flyttas från gärningsmannen till brottsoffret. Sommaren 2023 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över och föreslå skärpningar av straffskalorna för bland annat grova vålds- och sexualbrott och även att reformera påföljdssystemet. Regeringen har också remitterat betänkandet Ett ändamålsenligt samhällsskydd - remisstiden för den utredningen gick ut i mitten av november. Betänkandet innehåller ett stort antal förslag som bland annat bedöms kunna leda till ökad trygghet för brottsoffer, inte minst för den som utsätts för våld och andra kränkningar i en nära relation.

Vi diskuterade tidigare de hyresrättsliga frågorna. I de lagändringar som trädde i kraft i somras finns också förändringar som innebär ett stärkt hyresrättsligt skydd för våldsutsatta kvinnor - det är den våldsamma mannen som ska flytta, inte den våldsutsatta kvinnan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I juni beslutade regeringen också om ett åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. Med våld avses i det sammanhanget fysiskt, psykiskt, materiellt, ekonomiskt och sexuellt våld. Åtgärdsprogrammet innehåller bland annat flera åtgärder inom ramen för ett program för att lämna destruktiva relationer.

Därtill vill jag lyfta fram att regeringen nyligen gav en utredare i uppdrag att se över reglerna om bodelning och betänketid, i syfte att säkerställa en välfungerande, effektiv och rättssäker ordning för personer som vill separera och därigenom också stärka skyddet för den som är utsatt för ekonomiskt våld.

Som Mattias Vepsä nämner har en utredare tidigare lämnat förslag om ett utvidgat straffansvar för psykiskt våld. Vid remitteringen av förslaget kom relativt omfattande kritik från olika remissinstanser, framför allt från de aktörer inom rättsväsendet som ska använda lagstiftningen i praktiken. Förslagen ansågs vara så pass otydliga och oförutsebara att det ifrågasattes om de lever upp till legalitetsprincipens krav.

Det råder ingen tvekan om att psykiskt våld är ett omfattande problem och att det är mycket angeläget att komma åt det även straffrättsligt. Det är därför Justitiedepartementet fortsatt analyserar och arbetar med detta underlag.

Allt våld som drabbar kvinnor, något som förekommer i alltför många nära relationer, måste mötas med kraft och precision i lagstiftningen, oavsett om våldet är fysiskt, psykiskt, sexuellt eller ekonomiskt.

Fru talman! Än en gång tack till Markus Kallifatides för möjligheten att diskutera dessa frågor och också för viss hjälp på traven med att föra frågorna framåt!

Jag vill inte älta historien, men eftersom det ändå mellan och på raderna sägs att regeringen kanske till och med skulle ha något slags intresse av att peka ut hyresrätter framför bostadsrätter vill jag bara en gång till understryka att det alltså var den socialdemokratiska regeringen som tillsatte en utredning som enbart tog sikte på hyresrätter. Mycket kan man belasta Moderaterna för men inte det, eftersom det inte var vi som satt i regering. I den mån det skulle ha varit ett uttryck för något slags stigmatisering eller signal från statsmakterna får Socialdemokraterna helt och hållet ta på sig detta.

Däremot tar jag gärna på mig att vi när vi klev in tog oss an detta underlag, som ändå rymde en hel del löftesrikt, och så skyndsamt som möjligt har försökt föra det i mål.

Därutöver gör vi - om jag ändå ska älta historien lite till - det som Socialdemokraterna inte gjorde under åtta år: Vi tittar på hur vi kan bredda perspektivet till att också omfatta andra boendeformer, inklusive bostadsrätter. Jag har nämnt, vilket jag tycker är en helt hårresande insikt, att det inte finns något register - från myndigheternas sida kan man alltså inte ens överblicka Bostadsrättssverige. Vi har uppmanat myndigheterna att leverera detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att många av de frågor som Markus Kallifatides har lyft i sin interpellation är angelägna och viktiga att arbeta vidare med, och det gör jag gärna. Jag ger också gärna Markus Kallifatides att jag tror att tempot i den processen möjligtvis dras upp en del genom våra återkommande utbyten i denna fråga. Detta tycker jag är en fin avslutning på en interpellationsdebatt som började väldigt glädjande med citat ur lagstiftning. I denna fina anda säger vi tack för i dag och på återhörande i denna angelägna fråga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Som jag sagt flera gånger ser vi över de här frågorna på Justitiedepartementet, och det gör vi i ljuset av att problem med brottslighet naturligtvis inte begränsar sig till hyresrätter.

Låt mig ändå säga varför det var bråttom. Det var därför att vi utgår från samhällsproblemen, och det är en realitet att både den faktiska och den upplevda otryggheten i samhället är avsevärt större bland människor som har hyresrätt än bland människor som har andra boendeformer.

Jag antar att det kanske också var en del av bakgrunden till att Socialdemokraterna i regeringsställning valde att tillsätta en utredning som tog sikte på just hyresrätterna. Sedan hade vi synpunkter på hur direktiven till den utredningen hade utformats, till exempel att den hade begränsats när det gällde ansvaret som redan fanns för brottslighet som begås i lägenheten, i trapphuset eller i entrén och som omfattar även barn som bor i lägenheten. Det ansvaret ville den dåvarande regeringen, enligt de direktiv som gavs till den utredningen, inte skulle utsträckas till att också gälla närområdet.

Det tycker jag var en felaktig bedömning. Om vi nu ska roa oss med hyresrättslig eller för den delen bostadsrättslig juridik skulle det ha skapat en asymmetri i lagstiftningen som hade varit väldigt olycklig. Men framför allt handlar det om att det inte återspeglade samhällsproblemens storlek och art. Det var väldigt viktigt att det ansvar som fanns i lägenheten, också för de egna barnen, utsträcktes till ett större geografiskt område. Det finns ingen logik i att man har ett stort hyresrättsligt ansvar för en 17-åring som är inneboende men inte har motsvarande ansvar för sin egen son eller dotter som är 17 år gammal. Det korrigerade vi, men på ett underlag som för all del hade sin bakgrund i en utredning som tillsattes av socialdemokratin.

I den mån någon känner sig utpekad tror jag att vi får dela på den bördan, för det var som sagt Socialdemokraterna i regeringsställning som drog igång den lagstiftningsprocess som vi sedan slutförde skyndsamt i ljuset av de stora samhälleliga behov som finns för att öka tryggheten och friheten och värna integriteten för människor som bor i hyresrätter.

Med det sagt understryker jag igen att det såklart också finns otrygghet kopplad till bostadsrätter - kanske i ännu högre grad, vilket inte minst brottsbekämpande myndigheter har påtalat, då bostadsrätter används som ett verktyg för brottslighet, exempelvis för att tvätta pengar. De brottsbekämpande myndigheterna har bland annat sagt att detta är svårt att följa upp och kontrollera eftersom det inte finns register som överblickar bostadsrättsföreningar och vilka som har bostadsrätter här i landet. Detta har vi alltså korrigerat eller är på väg att korrigera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är också beredd att titta närmare på den fråga som har aktualiserats i dag, i konstruktiv anda och i linje med vad Markus Kallifatides har anfört i sin interpellation.

Fru talman! Jag tackar Markus Kallifatides, inte bara för möjligheten att diskutera denna angelägna fråga här i riksdagen i dag utan också för den finstämda och informativa starten på diskussionen som var att helt enkelt läsa högt ur lagtexten i bostadsrättslagen. Det är svårt att tänka sig en finare start på en arbetsvecka än just den.

Det gläder mig också att Markus Kallifatides har gjort en analys av de här frågorna som i hög grad överensstämmer med både min och Justitiedepartementets. Det vill säga att på det här området finns det ett behov av att flytta fram positionerna på motsvarande sätt som vi gjort när det gäller den hyresrättsliga regleringen.

Bakgrunden, bara för att säga det, är att syftet är att skapa tryggare bostadsområden. Jag kommer tillbaka till skälet till att vi fokuserade på hyresrätterna initialt. Som jag sa är skälet att vi vet att otryggheten, både den upplevda och den faktiska, är avsevärt högre bland människor som bor i hyresrätt.

Ett annat viktigt skäl var förstås att den tidigare regeringen hade initierat ett arbete som rörde just hyresrätterna. Det var då naturligt att ta fasta på det arbete som gjorts och gå vidare med frågorna på det området. Det var inte helt okomplicerat att göra, ska sägas, det vill säga att det krävde en hel del arbete. Vi gjorde allt vi kunde för att kunna föra fram de här frågorna så snabbt som det bara gick, och det gick också mer skyndsamt än underlaget initialt gav vid handen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med det sagt är jag förstås öppen för att göra andra ytterligare justeringar i den lagstiftning som gäller bostadsrätter.

Vi har börjat med något som varit väldigt efterfrågat av de brottsbekämpande myndigheterna - att upprätta ett fungerande register över bostadsrätter. Det har varit en enorm nackdel för brottskämpningen att det inte finns sammanställt på ett enkelt sätt vilka bostadsrättsföreningar som finns och vilka som innehar bostadsrätter. Det har gjort det väldigt komplicerat, inte minst för Kronofogdemyndigheten och andra myndigheter som arbetar med penningtvätt och andra frågor, att motverka brottslighet som sker med bostadsrätter som bas eller som verktyg. Det arbetet är inte bara igång utan har kommit mycket långt.

Som jag också sa analyserar vi nu närmare inom Justitiedepartementet möjligheten att göra den typ av övningar som Markus Kallifatides lyfter fram. Det finns möjligtvis ett eget värde i att den här typen av frågor behandlas så lika som det bara går i olika boendeformer. Samtidigt råder det inget tvivel om att det finns omständigheter som rör bostadsrätter som skiljer sig i hög grad från dem som rör hyresrätter, vilket också gör förverkandet mer komplicerat eller i varje fall inte lika givet som när det gäller hyresrätter.

Men det sagt landar jag där jag började. Den här frågan analyseras närmare inom Justitiedepartementet, i hög grad enligt de linjer som Markus Kallifatides håller sig till i sin interpellation.