Fru talman! Mattias Vepsä har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta för att bekämpa även psykiskt våld mot kvinnor.

Låt mig börja med att betona vikten av att mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer bekämpas med full kraft, oavsett i vilken form sådant våld förekommer. Det är därför regeringen målmedvetet arbetar med en rad olika lagstiftningsförslag för att flytta fram positionerna i kampen mot olika former av våld i nära relationer.

En viktig del av detta handlar om kontaktförbuden. För närvarande bereder vi inom Regeringskansliet förslag som syftar till att kontaktförbud ska kunna meddelas i fler fall, att mer ingripande kontaktförbud ska kunna användas som en förstahandsåtgärd i större utsträckning än i dag och avse större geografiska områden samt att den elektroniska övervakningen av förbuden ska bli effektivare.

Förslagen innebär också att det ska införas en presumtion för kontaktförbud vid allvarliga brott i nära relationer. Det föreslås också att otillbörlig övervakning genom exempelvis gps-sändare eller appar, vilket utgör en ingripande form av psykiskt våld, ska kunna ligga till grund för ett kontaktförbud. Vidare föreslås att fler omständigheter ska beaktas vid riskbedömningen även om agerandet inte når upp till gränsen för vad som är straffbart. På så sätt ges stöd för en mer nyanserad riskbedömning med mindre fokus på tidigare brottslighet.

Detta ska också ses i ljuset av att regeringen genomför en historisk omläggning av kriminalpolitiken, där fokus flyttas från gärningsmannen till brottsoffret. Sommaren 2023 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över och föreslå skärpningar av straffskalorna för bland annat grova vålds- och sexualbrott och även att reformera påföljdssystemet. Regeringen har också remitterat betänkandet Ett ändamålsenligt samhällsskydd - remisstiden för den utredningen gick ut i mitten av november. Betänkandet innehåller ett stort antal förslag som bland annat bedöms kunna leda till ökad trygghet för brottsoffer, inte minst för den som utsätts för våld och andra kränkningar i en nära relation.

Vi diskuterade tidigare de hyresrättsliga frågorna. I de lagändringar som trädde i kraft i somras finns också förändringar som innebär ett stärkt hyresrättsligt skydd för våldsutsatta kvinnor - det är den våldsamma mannen som ska flytta, inte den våldsutsatta kvinnan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I juni beslutade regeringen också om ett åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. Med våld avses i det sammanhanget fysiskt, psykiskt, materiellt, ekonomiskt och sexuellt våld. Åtgärdsprogrammet innehåller bland annat flera åtgärder inom ramen för ett program för att lämna destruktiva relationer.

Därtill vill jag lyfta fram att regeringen nyligen gav en utredare i uppdrag att se över reglerna om bodelning och betänketid, i syfte att säkerställa en välfungerande, effektiv och rättssäker ordning för personer som vill separera och därigenom också stärka skyddet för den som är utsatt för ekonomiskt våld.

Som Mattias Vepsä nämner har en utredare tidigare lämnat förslag om ett utvidgat straffansvar för psykiskt våld. Vid remitteringen av förslaget kom relativt omfattande kritik från olika remissinstanser, framför allt från de aktörer inom rättsväsendet som ska använda lagstiftningen i praktiken. Förslagen ansågs vara så pass otydliga och oförutsebara att det ifrågasattes om de lever upp till legalitetsprincipens krav.

Det råder ingen tvekan om att psykiskt våld är ett omfattande problem och att det är mycket angeläget att komma åt det även straffrättsligt. Det är därför Justitiedepartementet fortsatt analyserar och arbetar med detta underlag.

Allt våld som drabbar kvinnor, något som förekommer i alltför många nära relationer, måste mötas med kraft och precision i lagstiftningen, oavsett om våldet är fysiskt, psykiskt, sexuellt eller ekonomiskt.

Fru talman! Berättelsen om kvinnan på Arlanda är inte unik. Den är en av många som illustrerar att psykiskt våld kan vara ett lika destruktivt vapen som fysiskt våld. Det är ett sätt att kontrollera, manipulera och bryta ned.

Det här är en fråga som Sverigedemokraterna har drivit i många år. Jag är stolt över att denna regering, med Sverigedemokraternas stöd, har tagit frågan på största allvar och arbetar för att stärka skyddet för de kvinnor som utsätts för våld.

Socialdemokraterna, däremot, hade chansen att ta itu med dessa frågor, men de valde att inte göra det. I stället lämnade de över ett samhälle där förövare fortfarande kan utnyttja luckor i systemen och brottsoffer står ensamma. Nu när Socialdemokraterna är i opposition klagar de på regeringen, som arbetar målmedvetet med att städa upp efter deras misslyckanden. Det är hyckleri på högsta nivå, och det är brottsoffren som får betala priset för deras passivitet.

Fru talman! Sverigedemokraterna har länge varit drivande på flera områden som är centrala när det gäller att bekämpa våld och psykiskt våld och att stärka skyddet för kvinnor. För oss handlar det inte bara om att prata om problemen utan även om att faktiskt leverera lösningar. Det hade aldrig hänt om Socialdemokraterna fortfarande haft makten.

Man kan fråga sig varför Socialdemokraterna inte agerade då de hade makten. Varför gjordes inte de lagändringar som behövdes? Socialdemokraterna pratar mycket om kvinnors trygghet men levererade väldigt lite då de faktiskt hade möjlighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverigedemokraterna, däremot, har alltid satt handling före ord. Vår politik bygger på att skapa ett tryggt Sverige där våld, hot och förtryck, oavsett form, inte accepteras. Vi har varit tydliga med att straffen för våldsbrott måste höjas generellt. Förövare som skadar andra ska känna av rättsstatens fulla kraft. För oss är det en självklarhet att både fysiskt och psykiskt våld ska leda till rejäla påföljder.

Tack vare vårt arbete i samarbetet med regeringen har vi fått igenom flera viktiga prioriteringar: ett starkare brottsofferskydd och utökade stödinsatser till kvinnor och barn i utsatta situationer. Psykiskt våld är inte bara ett privat problem. Det är också ett samhällsproblem som kräver att hela rättsstaten mobiliseras.

Sverigedemokraterna har även varit en stark röst för att stärka polisens resurser. Vi har krävt fler poliser, mer utbildning för att hantera våldsbrott i nära relationer och en effektivare rättsprocess för att säkerställa att brottsoffer inte lämnas ensamma. Att polisen ska ha rätt verktyg för att snabbt agera när kvinnor anmäler psykiskt våld är en grundbult i vår politik.

Sverigedemokraterna har varit tydliga: Vi vill se ett Sverige där tryggheten står i centrum. Våld, hot och förtryck ska mötas av rättsstatens fulla kraft. Därför har vi varit drivande för att skärpa straffen, förstärka polisens resurser och skapa system som skyddar, inte lämnar, brottsoffer.

Fru talman! Jag skulle vilja fråga ledamoten vilket straff han anser ska följa på just psykiskt våld och vilka rekvisit som bör vara uppfyllda för en sådan fällande dom.

Fru talman! Jag tackar alla som deltar i den här viktiga debatten i dag.

Låt mig börja med fallet på Arlanda, som Mattias Vepsä tar upp. Den raka frågan är om det är rimligt. Nej, det är verkligen inte rimligt. Jag följer gärna upp frågan om passhanteringen på ett lämpligt sätt - också i en vidare cirkel, så att säga. Vad får det för konsekvenser, och vem bär kostnaderna för den typen av konsekvenser?

Den här debatten är ett uttryck för att när man talar om mäns våld mot kvinnor, som det i de allra flesta fall handlar om, även om det förstås har sitt värde att lyfta fram att våld av olika slag kan förekomma i andra relationer än mellan män och kvinnor, men likafullt, är det viktigt att ha det bredare perspektivet. Det handlar naturligtvis om fysiskt våld, men det är välgörande att det blir en utveckling i lagstiftningen och på andra sätt som tar sikte på bredden av våldet. Det ekonomiska våldet är en del, och det psykiska våldet är en annan del. Vi ska ha med oss att dessa ofta hänger ihop på ett intrikat sätt.

Låt mig ta fasta på en sak som Sanna Backeskog nämnde, nämligen insikten att till exempel kunskaper om psykiskt våld eller information om förekomsten av psykiskt våld kan finnas hos olika aktörer men inte har kommit till brottsbekämpningens kännedom så att man kan vidta åtgärder för att förhindra och förebygga allvarligare brottslighet - ytterst mord. Det är dessvärre ett känt faktum.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns en hög uppklaring av mord som drabbar kvinnor i nära relationer, men problemet är att morden äger rum i första läget. Då vill jag rikta ljuset på en proposition som regeringen nu lägger på riksdagens bord och som handlar om informationsdelning och en uppgiftsskyldighet hos olika aktörer. Denna proposition kan ha stor betydelse inte minst på det här området.

Brottsbekämpningen kan exempelvis inte veta vilken information om psykiskt våld som finns hos andra aktörer, men om de aktörerna proaktivt måste dela den informationen kommer också det samlade systemets förmåga att förhindra att exempelvis psykiskt våld - nog så allvarligt - också övergår till fysiskt våld och i värsta fall dödligt våld att förbättras. Då kan vi förhindra många fler sådana brott i framtiden. Det är oerhört angeläget, och jag hoppas på ett rungande ja från kammaren när den lagstiftningen väl ska bli föremål för omröstning här.

Även straffrätten bör fånga de olika dimensionerna av våldet. Då är det i varje fall två frågor som inställer sig. Den ena är förstås vad som ska vara straffbart. Där menar jag att även psykiskt våld på ett precist sätt måste träffas av den straffrättsliga regleringen. Jag kommer tillbaka till själva lagstiftningsarbetet, men jag vill bara säga att det finns ännu en dimension, nämligen hur långa straffen ska vara.

Jag har varit lite bekymrad när Socialdemokraterna har kritiserat mig och regeringen för att vara för ofokuserade i vår syn på straffrätten och framfört att vi bara borde fokusera på att bekämpa gängen och den organiserade brottsligheten. Det är förvisso en mycket angelägen uppgift, men det är klart att de frågor vi diskuterar i dag understryker vikten av ett bredare perspektiv också på straffrätten. Vi måste förstås ha straff som på ett bättre sätt återspeglar brottens allvar också på det här området. Det handlar om både vad som ska vara straffbart och hur höga straffen ska vara. Psykiskt våld ska vara straffbart, och straffen ska vara avsevärt mer kännbara än vad som är fallet på området i dag.

Låt mig få säga något om utredningen. Den hyresrättsliga regleringen som vi talade om tidigare höll hög kvalitet, och det var enkelt att arbeta vidare med den skyndsamt. Dessvärre var just den lagstiftning om det psykiska våldet som vi talar om i dag mer problematisk.

Utredningen är inte en hyllvärmare. När jag säger att vi bereder frågan betyder det att vi arbetar med utredningen och att vi kommer att återkomma till riksdagen med ett konkret lagförslag. Däremot tänker jag att jag inte säljer skinnet förrän björnen är skjuten, utan jag återkommer när vi är klara. Men vi arbetar mycket aktivt med frågan.

Fru talman! Jag är faktiskt själv en person som varit utsatt för både psykiskt och fysiskt våld. Jag vet hur svårt det är att lämna en relation. Jag vet hur det känns att vara nedtryckt och hur hotbilden kan ligga på. Jag vet exakt hur det upplevs.

Psykiskt våld är en av de mest destruktiva formerna av maktutövning, och jag är oerhört glad över att regeringen tar denna fråga på fullaste allvar.

Utredningen om straffansvar för psykiskt våld har kommit tillbaka, och vi kommer att göra en omarbetning utifrån de svar som vi fått. Det visar att vi inte bara ser problemet utan faktiskt agerar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När Socialdemokraterna nu sitter i opposition börjar de plötsligt klaga på den regering som måste städa upp efter deras misslyckanden, vilket är anmärkningsvärt. Det är oärligt och respektlöst, inte bara mot oss som arbetar för förändring utan framför allt mot de kvinnor som Socialdemokraterna svek när de hade chansen att göra skillnad. Det är hyckleri på högsta nivå att de nu försöker framstå som om de bryr sig om dessa frågor.

Fru talman! Låt oss vara klara: Det är Socialdemokraternas passivitet som har gjort att kvinnor som kvinnan på Arlanda står ensamma i dag. Deras brist på handling har kostat inte bara pengar och frihet utan också trygghet för kvinnor i hela Sverige.

Vi ser problemen, och vi agerar. Vi städar upp det kaos som Socialdemokraterna lämnade efter sig, och vi gör det med tydliga mål och konkreta åtgärder.

Skillnaden mellan oss och Socialdemokraterna är enkel: Medan Socialdemokraterna pratade gör vi jobbet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag svarar omedelbart på den raka frågan med ett ja. Det kommer riksdagen att få göra. Det arbetet pågår. Men jag vill återkomma till exakt vad vi ska lägga på riksdagens bord och tidpunkten för det när vi är klara. Men arbetet med detta pågår.

Jag vill också understryka att jag är positiv till en sådan kriminalisering. Jag tycker dock att problemet är så allvarligt och konsekvenserna för enskilda brottsoffer så omfattande att det är väldigt viktigt med en straffrättslig reglering som gör jobbet, alltså en reglering som är tillräckligt precis, praktisk och effektiv, så att den får de avsedda effekterna för enskilda människor och de konkreta fallen. Därför lägger vi nu stor omsorg på att få fram just en sådan reglering.

Mattias Vepsä frågar om regeringen gör fler saker utöver detta och om det finns fler åtgärder i verktygslådan. Ja, det gör det verkligen.

Jag har inget som helst problem med att arbeta vidare med underlag som initierats av andra. I en del sådana fall kan jag möjligtvis tycka att man inte har varit tillräckligt offensiv och kanske bara har nått 80 procent av vägen. Vi har ägnat mycket tid åt att spetsa till en lång rad sådana underlag, så att de lagstiftningsförslag som sedan läggs på riksdagens bord verkligen kan göra jobbet.

Låt mig nämna några delar. Tryggare hem är en otroligt viktig lagstiftning som riksdagen ställde sig bakom tidigare under året. Den skapar ett skydd för barn där den ena föräldern utsätter den andra föräldern för våld. Där hade vi ett gott underlag att jobba med men kunde flytta fram positionerna och spetsa till det ytterligare.

När det gäller kontaktförbudslagstiftningen ser jag mycket fram emot att få komma tillbaka till riksdagen med ett omfattande reformpaket, något som i högsta grad är viktigt när det handlar om psykiskt våld. Det utgår från den brottsutsatta eller psykiskt misshandlade kvinnan i mycket högre grad än i dag. Det kan användas i fler fall och omfatta större geografiska områden och tillskapa en verklig trygghet och frihet som utgår från den enskilda kvinnans behov. Det tar sikte på sådant som i högsta grad är just psykiskt våld, och som att man övervakar med appar, gps eller annat. Det är otroligt viktigt att få detta på plats, och det kommer under våren.

En sak som också är väldigt betydelsefull handlar om brottsoffers möjlighet att hävda sig i den rättsliga processen. Vi har en utredning igång som ser över förutsättningarna för inte minst kvinnor som utsatts för våld att också ha med sig målsägandebiträde upp i hovrätten. Det handlar om att man alltså ska orka stå upp när de straffrättsliga bestämmelser som vi nu talar om ska användas i praktiken.

Vi ser också på sådant som handlar om kränkningsersättningar. Ska domstolar verkligen kunna avskilja den frågan från brottmålet, så att den enskilde själv måste driva ersättningsfrågan mot sin förövare i en civilrättslig process? Utöver den psykiska belastning detta innebär kan det också vara förenat med ekonomiska risker när det gäller rättegångskostnader. Vi tycker att det är rimligt att staten i fler fall än i dag ska betala ut en ersättning direkt till brottsoffret i stället för att brottsoffret själv ska behöva driva in ersättningarna från sina förövare.

Sedan kommer vi till straffen, trots allt. Nu talar vi om vad som ska straffbeläggas. Det är viktigt, men det är också viktigt vilka straff och hur långa straff som kommer att mätas ut. För att ta en aktuell fråga kan jag nämna att vi just nu exempelvis ser på möjligheten att livstidsstraff ska kunna följa på upprepade våldtäkter även om livstid inte ingår i straffskalan för det enskilda brottet. Vi ser på förvaringsstraff för att kunna låsa in de riktigt samhällsfarliga brottslingarna och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det långa talets korta mening är detta: Eftersom de här frågorna är så betydelsefulla och konsekvenserna för enskilda så allvarliga måste ett åtgärdsprogram reflektera detta allvar, och det gör regeringens program.

Fru talman! Tack, Mattias Vepsä, för möjligheten att diskutera frågorna i dag! Tack, Sara Gille, för ett väldigt starkt vittnesbörd! Det är starkt av dig att stå här och berätta om detta. Det tillsammans med den berättelse som vi hörde från Arlanda återspeglar vikten av att dessa frågor får stor politisk uppmärksamhet och att vi systematiskt flyttar fram positionerna på en lång rad områden i samhället.

I dag har vi talat om straffrätten. Den är naturligtvis central. Men det gäller att vi gör väldigt mycket också på många andra områden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill i det sammanhanget gärna lyfta en fråga som jag tror lyftes för första gången i en statlig utredning 2005. Den handlar om det ekonomiska och, kan man säga, i hög grad psykiska våld som utövas inom ramen för bodelningar, där den ekonomiskt starkare parten kan använda bodelningen som ett väldigt kraftfullt maktmedel mot den ekonomiskt svagare parten, i regel en kvinna, som vill lämna en destruktiv relation. Jag är väldigt glad att denna regering kunde starta en process när det gäller detta, efter närmare 20 år av en debatt som inte har materialiserat sig i ett konkret lagstiftningsarbete förrän vi nu tar tag i det.

Självklart är frågan om ekonomiska resurser en central del i detta. Som ett resultat av att inflationsbekämpningen nu har varit lyckosam kommer kommuner och regioner att ha 50 miljarder mer i form av minskade pensionskostnader under nästa år. Vi har under den ekonomiska kris som har varit under ett par år ändå kunnat fortsätta stödja kommuner och regioner med mycket substantiella statsbidrag. Det kommer naturligtvis att ske även fortsättningsvis.

Ytterst är detta naturligtvis också en prioriteringsfråga. Kommer olika delar av vårt samhälle att prioritera kampen mot mäns våld mot kvinnor även när det hamnar i konflikt med andra utgifter? Det hoppas jag. Det är nämligen nödvändigt att detta prioriteras även i en tid med växande resurser, som vi har framför oss.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.