Gunnar Strömmer

Fru talman! Markus Kallifatides har frågat mig vad det är som förhindrar att jag och regeringen tar initiativ till åtgärder för att likställa lagregleringen av bostadsrättsinnehavarens och hyresgästens ansvar vad gäller trygghet i boendet och närmiljön.

Jag vill börja med att konstatera att regeringen arbetar på mycket bred front mot den organiserade brottsligheten och för att öka tryggheten i samhället. Ett led i det arbetet är också de lagändringar som Markus Kallifatides lyfter i sin interpellation, det vill säga de lagändringar som ger fastighetsägare utökade möjligheter att säga upp hyresgäster som begår brott och som syftar till att skapa bättre förutsättningar för trygga bostadsområden. Dessa lagändringar har trätt i kraft under året.

Vi vet att andelen som känner sig otrygga i sitt bostadsområde är större bland dem som bor i hyreslägenheter än i andra boendeformer. Därför har regeringen också ansett att det är särskilt angeläget att vidta åtgärder när det gäller hyreslägenheter. För att få till dessa trygghetsskapande lagändringar har arbetet bedrivits skyndsamt och fokuserat på var det kan göra mest nytta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är givetvis angeläget att det också vidtas åtgärder för att stärka tryggheten och motverka brottslighet i eller i närheten av bostäder, oavsett boendeform. Det är samtidigt värt att notera att de nya reglerna gäller också det fallet då det finns en eller flera hyreslägenheter i en bostadsrättsförenings hus.

Även om det finns likheter mellan bostadsrätter och hyresrätter finns det också skillnader som behöver beaktas när man funderar på om samma regler om förverkande ska gälla. Till exempel är bostadsrättshavaren medlem i bostadsrättsföreningen, som i sin tur äger fastigheten. En bostadsrätt gäller utan begränsning i tiden och har ett ekonomiskt värde. Bostadsrättshavaren kan också pantsätta sin bostadsrätt. Att förverka en nyttjanderätt till en bostadsrätt aktualiserar alltså flera andra frågor och intressen jämfört med när det är fråga om förverkande av en hyresrätt.

Med det här sagt är det också uppenbart att problemet med brottslighet som kan kopplas till bostäder förekommer även i fråga om bostadsrätter. Det är också därför som regeringen vidtar åtgärder även på det området, exempelvis framtagande av ett bostadsrättsregister, något som länge efterfrågats av brottsbekämpande myndigheter.

Det är heller inte givet att de skillnader som finns mellan bostadsrätter och hyresrätter när det gäller förverkande ska finnas kvar, även om flera andra frågor och intressen alltså gör sig gällande. Därför analyserar vi också den här frågan närmare inom Justitiedepartementet.

Fru talman! Än en gång tack till Teresa Carvalho för möjligheten att få diskutera dessa viktiga frågor!

Att Sverige befinner sig i en kris när det gäller brottsligheten och en rad andra samhällsproblem kopplade till brottsligheten är något som vi har påpekat under ett decennium. Det var i själva verket denna insikt hos medborgarna som gjorde att Socialdemokraterna fick lämna regeringsmakten efter åtta år och gav möjligheten för ett nytt alternativ att på medborgarnas mandat få ordning på Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man kan säga mycket om kritiken mot regeringen, men den lyder ofta som att vi gör för mycket och bryter mönster, att det går för fort och att vi gör saker som vi inte har gjort tidigare. Men detta återspeglar problemens allvar, och åtgärderna måste vara därefter.

Jag välkomnar att Socialdemokraterna stämmer in i denna kör, men just för att vi befinner oss i ett sådant allvarligt läge kan svaret inte vara, om uttrycket tillåts, en ganska svulstig retorik och varmluft när det gäller de konkreta förslagen. Teresa Carvalho sa att alla kan se att regeringen inte genomför en ny maffialagstiftning. Nja, det är nog snarare så att alla kan se att det som finns när det gäller en maffialagstiftning från Socialdemokraterna är fyra rätt luftiga punkter på en knapp A4-sida som inte ens ert eget regeringsunderlag tyckte att det kunde rösta på. Det är vad alla ser.

Jag är verkligen beredd att lyssna på substans och genomförbara reformer som är trovärdiga och kommer att ha effekt och som inte upptar rättsordningen eller socialrättsstaten med sådant som inte är avpassat för att få en verklig effekt som kan trycka tillbaka våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta rekryteringen av barn och unga.

Det är toppen att vi diskuterar dessa frågor, och det är fint att vi kan få breda majoriteter för en offensiv politik. Men dagens slutsats är att Socialdemokraternas enda chans att rösta för en sådan är att Moderaterna styr och med sin majoritet lägger fram den i riksdagen.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Också jag vill uppmuntra till en genomläsning av Tidöavtalet, eftersom dessa punkter i hög grad är en efterfrågan på den politik som finns där.

Låt mig dock hålla mig till de konkreta punkter som lyfts fram. En gång i tiden var det en socialdemokrat som talade om en servettskiss. Jag tror att det handlade om en budget den gången, men det är en ganska träffande beskrivning också av detta utskottsinitiativ. Det är fyra punkter på en knapp A4-sida.

Den första punkten är att samtliga ska kunna dömas till ansvar. Ja, det är en kombination av kriminalisering av deltagande i kriminella nätverk och en reform som moderniserar vår lagstiftning vad gäller de så kallade osjälvständiga brottsformerna, det vill säga förberedelse, stämpling, försök och så vidare. Det är den delen som ger en sådan effekt.

Med en mycket bredare kriminalisering träffar man väldigt många fler runt det huvudsakliga brottet. Med de verktygen ger det också en möjlighet att leta sig uppåt i systemet när någon begår det allvarliga brottet på ett behörigt och bekvämt avstånd från ledarskiktet. Då kan man så att säga bakvägen komma åt dem som ligger bakom och orkestrerar den allvarliga brottsligheten.

Låt mig säga något om kronvittnen, som just har behandlats i utredningen om anonyma vittnen. Utredningen pekar på kombinationen av kronvittnessystemet, där det finns mycket mer att ge i fråga om tillämpningen av det befintliga systemet, anonyma vittnen och riktade straffskärpningar mot de kriminella gängens kriminalitet. Genom en sådan kombination får man en utväxling på dagens system med kronvittnen på ett annat sätt.

Företagandet var också en punkt. Jag vill bara påminna om att frågan om straffansvar för juridiska personer utreddes av den socialdemokratiska regeringen. Utredningen kom fram till att det i så fall handlar om böter. Det är svårt att slänga ett organisationsnummer i fängelse, utan det får handla om ekonomiska sanktioner. Utredningen kom också fram till att vårt system med företagsböter är effektivare än att i den svenska modellen försöka implementera ett straffansvar i form av böter, det vill säga samma slags sanktion. Den socialdemokratiska regeringen valde att hålla fast vid systemet med företagsböter. Det får jag väl ändå ge er en komplimang för - på goda grunder.

Visst kan man importera idégods från andra länder. Det har vi ändå varit mycket öppna med att göra, inte minst från våra nordiska grannländer. Anonyma vittnen, säkerhetszoner, vistelseförbud och dubbla straff för gängkriminalitet är i hög grad import från andra nordiska länder. Men man kan inte importera det rakt av. Om det ska få effekt i vår rättsordning måste det också passa in i vår rättsordning. Det måste vara en svensk modell för anonyma vittnen eller säkerhetszoner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gäller kriminalisering av juridiska personer är den svenska modellen att utveckla och stärka systemet med företagsböter, det vill säga den ståndpunkt som S hade så sent som för några år sedan och som jag ändå ger rätt - man får möjligtvis betrakta det som ett olycksfall i arbetet. Det var en riktig bedömning. Det är det effektiva sättet att hantera frågan i vår rättsordning.

Summan av kardemumman är att förverkandelagstiftningen inte är det enda i en RICO-lagstiftning. Men det tillsammans med alla de andra sakerna, till exempel kriminalisering av deltagande, systemet med kronvittnen och anonyma vittnen, mobiliseringen i form av företagsböter, näringsförbud och annat, kommer att skapa en effekt motsvarande den vi har sett i andra länder med liknande lagstiftning. Det är effekten vi är ute efter. Vill S återkomma med spetsigare och ännu mer relevanta och genomarbetade förslag i den delen välkomnar jag förstås det.

Fru talman! Jag vill tacka för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i kammaren i dag.

Jag vill upprepa att jag förstås välkomnar att Socialdemokraterna nu har vaknat och inser det allvarliga i den situation vi befinner oss i. Som jag har sagt flera gånger är jag utan tvekan beredd att lyssna på alla konkreta förslag och åtgärder som kan vara användbara i kampen mot de kriminella gängen.

Tyvärr tvingas jag ändå konstatera att de nya förslag som hittills har kommit från Socialdemokraterna i opposition har varit rätt grunda, rätt illa genomarbetade och svåra att göra något konkret av, till exempel det här med RICO. Det var ett förslag till ett utskottsinitiativ med fyra punkter på en knapp A4-sida. Inte ens de egna stödpartierna kunde ju rösta för det när det behandlades i utskottet.

Faktum är att Socialdemokraternas enda chans att rösta för en offensiv politik på det här området nog är att stödja att Moderaterna leder regeringen och att vi med stöd av vår majoritet i riksdagen - sverigedemokrater, liberaler och kristdemokrater - kan lägga fram offensiva förslag här i riksdagen.

Vi har inte ens kommit till Socialdemokraternas regeringsunderlag. I september granskade Dagens Nyheter hur oppositionen har ställt sig här i riksdagen till regeringens förslag när det kommer till brottsligheten och migrationen. Glädjande nog har Socialdemokraterna i hög grad röstat för regeringens förslag. Men det har inte era stödpartier gjort. Miljöpartiet har röstat nej i 60 procent av fallen. Vänsterpartiet har röstat nej i mer än 70 procent av fallen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är en realitet att ni under er tid med regeringsmakten stoppade förslag om anonyma vittnen. Ni stoppade förslag om kriminalisering av deltagande i gäng, det vill säga kärnan i RICO-lagstiftningen. Jag välkomnar att ni har bytt fot. Men vi har tappat minst fyra år i kampen mot gängtopparna på grund av det.

Då kommer vi dessutom till den realitet som handlar om just ert regeringsunderlag, om ni får chansen att komma tillbaka. Vi ser att ni saknar en egen seriös, genomarbetad politik och att regeringsunderlaget av allt att döma kommer att stoppa allt det som verkligen kan få en tydlig effekt mot de kriminella nätverken.

Jag välkomnar en bra dialog. Den ska vi verkligen fortsätta. Jag välkomnar också breda majoriteter för de förslag som vi lägger fram här i riksdagen. Läget är utan tvekan fortfarande mycket allvarligt.

Jag vill påminna om att Moderaterna redan före valet, inte minst Ulf Kristersson själv i en intervju i Svenska Dagbladet, påpekade att det kanske kommer att ta 15-20 år innan vi har lyckats vända den här utvecklingen, givet problemens djup, vidd och allvar.

Vi har konsekvent pekat på erfarenheterna i New York och i Danmark där det tog ungefär tio år att trycka tillbaka och få kontroll över gängen. Nu är vi två år in i den tioårsresan. Ett är säkert: Vi kan lyckas, men det förutsätter att vi gör rätt saker. Moderaterna och den här regeringen och våra samarbeten här i riksdagen är en garant för att det blir på det sättet.

Läget är utan tvekan utomordentligt allvarligt. Vi måste slå mot våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta rekryteringen av barn och unga. Nu levererar vi de lagar, verktyg och resurser som krävs för att göra det jobbet. Det arbetet har bara börjat, och vi kommer inte att slå av på takten förrän vi på allvar kan se medborgarna i ögonen och säga: Nu är friheten och tryggheten återupprättad. Nu har vi fått ordning på Sverige.

Fru talman! Teresa Carvalho har frågat mig om jag och regeringen avser eller utesluter att utreda införandet av en svensk maffialag.

Låt mig börja med att konstatera det självklara: Den organiserade brottsligheten är ett av vår tids allra största samhällsproblem. Under alldeles för lång tid gjordes alldeles för lite - för lite för att stoppa våldet, för lite för att strypa den kriminella ekonomin och för lite för att bryta rekryteringen av barn och unga in i gängen.

Det mörka resultatet talar för sig självt. Det dödliga skjutvapenvåldet mer än tredubblades i Sverige mellan 2012 och 2022. Den kriminella ekonomin beräknas i dag omsätta 100-150 miljarder kronor. Det kapitala misslyckandet när det gäller barn och unga kan beskrivas på olika sätt; ett exempel är att 90 procent av de minderåriga som döms till sluten ungdomsvård och har kopplingar till gängen uppskattas återfalla i brott.

Detta är den verklighet som Socialdemokraterna lämnade efter sig. I valet 2022 fick vi väljarnas mandat att på allvar ta itu med brottsligheten och få ordning på Sverige. Vi var tydliga med att det kommer att ta tid att vända utvecklingen men att det kommer att gå om såväl politiken som andra relevanta aktörer i samhället är beredda att göra det som krävs.

Regeringen har också satt högsta fart i omläggningen av politiken. Under 2023 tillsattes eller justerades uppdragen för över 50 utredningar bara på Justitiedepartementet, och flera av de mest tidskritiska åtgärderna har utretts i ett nyinrättat snabbspår. Steg för steg, månad för månad, genomförs nu regeringens plan för att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ser redan nu att nya verktyg och arbetssätt börjar bita. Antalet skjutningar har gått ned sedan 2022. Allt fler grova våldsbrott förebyggs och förhindras. Ytor i offentligheten som tidigare dominerades av kriminella börjar nu tas tillbaka. Samtidigt bubblar risken för nya våldsdåd och våldsspiraler ständigt under ytan.

Jag välkomnar att Socialdemokraterna nu ser behovet av att komma åt de maffialiknande strukturerna och deras ledarskikt. Jag är förstås också beredd att lyssna på alla goda förslag, oavsett från vilka partier de kommer. Men när Socialdemokraterna nu säger sig vilja se en amerikansk RICO-lagstiftning i Sverige är det i själva verket Tidöavtalets program mot den organiserade brottsligheten som de efterfrågar.

Kärnan i RICO är långa straff för gängkriminella och verktyg som kommer åt både gängtoppar och så kallade möjliggörare såsom advokater, mäklare och revisorer. Det är också helt centralt att angripa företag som används som redskap för brottsligheten.

Nu genomför regeringen vad som kan beskrivas som en svensk modell av RICO:

Vi utreder både möjligheten att kriminalisera deltagandet i kriminella gäng och dubbla straff för gängkriminella, detta för att komma åt både topparna och de så kallade möjliggörarna.

Vi remitterar just nu förslag om att modernisera reglerna om försök, förberedelse och stämpling för att kunna komma åt och döma fler.

Vi möjliggör att hemliga tvångsmedel används preventivt mot de kriminella nätverken, och vi utformar verktygen så att vi även kommer åt den kriminella ekonomin.

Vi inför anonyma vittnen och ser över kronvittnessystemet för att fler ska våga vittna, inte minst mot gängtopparna.

Vi mobiliserar mot de kriminella företagen med bland annat ökad kontroll av företag och en utredning i snabbspår om utökat näringsförbud på grund av brott.

Vi genomför också den nya lagstiftningen om förverkande, som går rakt efter maffiatopparnas pengar, lyxprylar och andra tillgångar.

Regeringen har fått väljarnas mandat att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten. För att lyckas måste hela vårt samhälle mobilisera på flera fronter samtidigt: slå mot det grova våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta rekryteringen av barn och unga in i gängen.

Den nödvändiga omläggningen av politiken har inletts med full kraft men är ännu bara i sin början. Jag hoppas förstås på ett brett stöd för alla de reformer som regeringen nu och framöver lägger på riksdagens bord.

Fru talman! Än en gång tack till Rasmus Ling för möjligheten att diskutera de här angelägna frågorna i dag!

För den här regeringen är det en övergripande prioritet att värna Sveriges inre säkerhet. Vi har ett mycket allvarligt säkerhetsläge. Vi har fortfarande en fyra på den femgradiga skalan när det gäller terrorhotet och terrorhotnivån som rör Sverige.

Vi ska dessutom i en komplex värld möta hotet från terrorismen och den våldsbejakande extremismen från olika statliga aktörer och från den organiserade brottsligheten. Vi har också, inte minst under det senaste året, sett hur dessa olika hot interagerar med varandra på ett sätt som är väldigt utmanande för vårt land.

Det är också så att en hel del av de här hoten är gränsöverskridande till sin karaktär. Det är därför naturligt att vi också säkerställer att brottsbekämpningen och olika aktörer som bidrar till den har särskilt effektiva verktyg just när det gäller att bevaka våra gränser.

Gränskontrollerna är ett av de verktygen. Det är också så, och det är viktigt att betona, att det finns andra verktyg - och det finns stor potential i andra verktyg. Jag tror inte minst på den nya lagstiftningen om utökade befogenheter i gränsnära områden. När systemet är så pass utbyggt att hela potentialen i den lagstiftningen kan användas kan säkerligen också gränskontroller komma delvis i ett nytt ljus. Men i nuläget är det alltså inte aktuellt att rulla tillbaka gränskontrollerna, utan vi vill få dem att verka tillsammans med andra verktyg för att motverka de här hoten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig avslutningsvis understryka att jag har mycket stor respekt för att det här kommer med en kostnad. Jag är väldigt angelägen om att ha fortsatt god dialog med den lokala arbetsmarknaden och med näringslivet i både Skåne och Danmark om det här kan göras på ett ur praktiska synvinklar ännu bättre sätt, och jag vet att Polismyndigheten delar den ambitionen.

Jag är också väldigt glad att höra att det finns bred enighet om behovet av nya fasta förbindelser mellan Sverige och Danmark. För att kosta på sig en liten historisk referens så här på fredagen kan man säga att den här bron nog inte hade varit byggd om inte moderater hade drivit på när det begav sig. Det är glädjande att vi kan göra sådant här i bredare enighet i dag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Låt mig först försäkra Rasmus Ling om att den här regeringen i högsta grad flyttar fram positionerna mot den organiserade brottsligheten över hela landet, inte bara vid gränsen. Vi har också tillfört många nya verktyg till brottsbekämpningen för att göra det arbetet, det vill säga allt från säkerhetszoner och vistelseförbud till anonyma vittnen. Det är också fråga om andra viktiga förändringar, till exempel att riva sekretesshinder för utökat informationsutbyte. Vidare trädde ny förverkandelagstiftning i kraft så sent som i fredags, som ger helt nya möjligheter att över hela ytan försöka strypa den kriminella ekonomin.

Insatser som görs över våra gränsnära områden, om vi ska tala om intellektuell heder, kan inte gärna ställas i motsatsförhållande till de omfattande insatser som görs för att bekämpa organiserad brottslighet och för den delen annan brottslighet i hela landet.

Däremot är det en realitet att gränsöverskridande brottslighet så att säga rör sig över gränsen. Hela Schengensamarbetet tar sikte på gräns. Det handlar också om yttre gränskontroller, att hålla EU:s yttre gräns. Allt fokuserar på gräns. Låt oss sätta in gränskontrollerna i ett vidare perspektiv. Lagstiftningen om utökade befogenheter - som det mycket riktigt fanns stor enighet om - tar sikte på gränsnära områden.

Låt oss titta på andra insatser. Vi har just ingått ett avtal med Finland angående hanteringen av den gränsöverskridande brottsligheten i Tornedalen. Vi bygger en gemensam polisstation med Norge på gränsen mellan Värmland och den delen av Norge. Allt är ett uttryck för att gränsöverskridande brottslighet också behöver hanteras i särskild ordning vid gränsen.

Det ligger i sakens natur att man också gör särskilda insatser runt ett lands gränser. Det kan naturligtvis ha olika syften. I de beslut vi har fattat om gränskontrollerna betonas det allvarliga säkerhetsläget och att hoten i hög grad rör sig in i Sverige från andra länder. Det är förstås därför det är befogat att överväga vilka extra verktyg som behövs för att möta de hoten just vid gränsen eller i våra gränsnära områden.

Sverige är inte heller ensamt om att göra detta i rådande säkerhetsläge. Det förekommer i våra nordiska grannländer, och det förekommer i Tyskland, Frankrike och Österrike. Det är inte så att vi nödvändigtvis av detta kan dra slutsatser att vi också måste göra det i Sverige, men det är inte unikt att en analys av samtidens säkerhetsproblem också leder fram till slutsatsen att vi måste ha kraftfulla verktyg och agera i våra gränsnära områden.

Jag säger igen att den nya lagstiftningen när det gäller de utökade befogenheterna naturligtvis är en rättslig ram som nu måste fyllas med ett konkret verksamhetsinnehåll från brottsbekämpningens sida men även andra myndigheters sida. Det är där jag ser att vi kan bygga en robust ordning som gör att betydelsen av en gränskontroll kan minska och i förlängningen tas bort. Men där är vi inte i dag. I dag skulle det i högsta grad få negativa konsekvenser för vår inre säkerhet, om vi utan att ha full utbyggnad av systemet när det gäller de gränsnära områdena skulle ta bort verktyget gränskontroller.

Låt mig avsluta med att Rasmus Ling tog upp ett antal andra frågor som handlar om hur detta praktiskt sett ska genomföras på ett sätt som innebär mindre negativa konsekvenser för pendlare och andra. Det är förstås en diskussion värd att ta, men det är i sådana fall inom ramen för en kvarvarande gränskontroll. Det handlar mer om hur de ska genomföras på ett bra sätt.

Fru talman! Tack, Rasmus Ling, för möjligheten att få diskutera de här viktiga frågorna i dag!

Bakgrunden till att gränskontroller används är ju det allvarliga säkerhetsläget. Vi får väl ändå konstatera, om vi ser på den tid som har förflutit sedan 2015 fram till i dag, att hoten mot Sveriges inre säkerhet har fortsatt att vara höga även om de över tid har skiftat karaktär och vid vissa tidpunkter har varit större än vid andra.

Vad gäller ansvaret för gränskontrollerna under den period som förflöt från 2015 till oktober 2022, när vi hade en socialdemokratisk regering i landet som nästan ända till slutet bestod av Socialdemokraterna och Miljöpartiet, kan jag inte gärna lastas för det. De frågorna måste riktas till Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som ansvarade för regeringsmakten under lejonparten av den period som vi nu talar om.

Under den tid som jag kan överblicka och som jag har varit ansvarig för de här frågorna har säkerhetsläget dessvärre förvärrats i en rad olika avseenden. Det gäller förstås hotet från våldsbejakande extremism och terrorism. Vi har sett hur statliga aktörer använder kriminella nätverk i Sverige som verktyg för att begå allvarliga våldsbrott i Sverige och möjligtvis också, med Sverige som utgångspunkt, i andra nordiska länder. Vi har dessutom den organiserade brottsligheten som sådan, som är systemhotande och som till sin karaktär också är gränsöverskridande.

Jag delar inte alls uppfattningen att vi är ointresserade av det praktiska utfallet eller att vi inte genomför utvärderingar. Det görs löpande och vid varje givet tillfälle när gränskontrollerna håller på att löpa ut och inför att vi ska ta ställning till huruvida de ska återinföras, förlängas eller tas bort.

Jag vill också säga att vi gör det i ett bredare sammanhang, för jag tycker att man måste se gränskontrollerna i kombination med den nya lagstiftning som trädde i kraft förra sommaren och som ger polisen utökade befogenheter i de gränsnära områdena. I den lagstiftningen ligger också potentialen för att i framtiden kunna hantera gränsövervakning på ett delvis annorlunda sätt.

Däremot är det en realitet att polisens arbete enligt den nya lagstiftningen inte är fullt utbyggt. I vissa avseenden, till exempel när det gäller användningen av kameraövervakning i ökad utsträckning, finns det mycket arbete kvar att göra innan vi kan se att hela potentialen i den nya lagstiftningen är möjlig att utvinna. Det är i det sammanhanget som jag menar att det är naturligt att ha kvar möjligheten att också utföra gränskontroller som ett bland flera verktyg för att hantera den här situationen.

Varför sker de här kontrollerna på en järnvägsstation i Malmö och inte på pendeltåget mellan Uppsala och Stockholm? Det ligger i sakens natur: Gränskontrollerna hanterar man vid landets yttre gräns, inte inne i landet. De nya befogenheterna när det gäller gränsnära områden rör sig just om järnvägsstationer, flygplatser och gränsövergångar av det enkla skälet att det handlar just om gränskontroll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dessutom är de hot som vi avser att hantera med de här verktygen till sin natur gränsöverskridande. Det ligger därför i sakens natur att de här verktygen just riktas mot gränsen och inte mot vilken pendeltrafik som helst i vårt land.

Fru talman! Rasmus Ling har frågat mig om jag och regeringen är för den fria rörligheten inom EU, om min och regeringens långsiktiga målsättning är att de inre gränskontrollerna mot Danmark ska upphöra och om jag och regeringen har satt upp några kriterier för när de kan upphöra och i så fall vilka kriterier det är. Slutligen har han också frågat om jag och regeringen kommer att göra någon utredning av hur effektiva de inre gränskontrollerna har varit i förhållande till de kostnader som finns.

Fri rörlighet för personer är, som bekant, en av EU:s fyra friheter och därmed också en av de mest grundläggande och viktiga principer som unionen bygger på. Att värna och verka för den fria rörligheten är därför en självklarhet för mig och för regeringen.

Den fria rörligheten kommer bland annat till uttryck genom Schengensamarbetet. Jag ska därför ge Rasmus Ling samma svar som det jag gav till bland annat EU-kommissionen när vi i oktober underrättade dem inför det beslut om gränskontroll vid inre gräns som regeringen fattade den 7 november.

Det är regeringens absoluta målsättning att återgå till ett fullt fungerande Schengensamarbete så snart som situationen medger det. Ett fullt fungerande Schengensamarbete innebär däremot inte bara upprätthållandet av den fria rörligheten. Det innebär också att en säker kontroll över Schengenområdets yttre gräns upprätthålls på ett sätt som inte alltid sker i dag. Utöver de brister som finns i kontrollen av vilka som reser in i Schengenområdet råder det fortfarande ett mycket allvarligt säkerhetsläge. Händelser i omvärlden får konsekvenser även i Sverige, och väpnade gängkonflikter har blivit gränsöverskridande. Hotbilden är alltså allvarlig. Som vi har sett exempel på, med flera våldsdåd mot olika mål och med olika motiv, är den också bred. En återinförd gränskontroll vid den inre gränsen är därför ett av flera verktyg som Polismyndigheten använder för att kunna möta det hot som finns. Det verktyget måste kunna användas så länge som den allvarliga hotbilden föreligger och så länge som verktyget behövs.

Genom den återinförda gränskontrollen har Polismyndigheten också bättre möjligheter att kontrollera vilka som försöker resa in i landet, och kontrollerna leder regelbundet till upptäckter och beslag kopplade till grov organiserad brottslighet. Arbetet sker självklart inte bara genom gränskontroller utan också med stöd i olika typer av lagstiftning och i samarbete med såväl svenska som danska myndigheter.

Från den 1 augusti 2023 har polisen också utökade befogenheter i gränsnära områden - för att med större kraft kunna komma åt både gränsöverskridande brottslighet och olovlig vistelse i Sverige. Men i det allvarliga säkerhetsläge som råder behöver Polismyndigheten så många verktyg i verktygslådan som möjligt, inte färre. Genom fortlöpande och regelbunden dialog och avstämningar med Polismyndigheten vet vi att gränskontrollen ger resultat och att den behövs. När en gränskontroll vid inre gräns upphör är en medlemsstat också skyldig att rapportera till EU-kommissionen om bland annat resultaten av den återinförda kontrollen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen och jag följer noga Polismyndighetens arbete och omvärldens och säkerhetslägets utveckling. Ett avskaffande av den inre gränskontrollen eller en utredning av den är av de skäl som jag nu har redogjort för inte aktuellt i nuläget.

Fru talman! Vad som är kännetecknande för denna regering är att vi får saker och ting gjorda. Det gäller även den lagstiftning som Daniel Vencu Velasquez Castro refererar till och som, om vi nu ska ge en rättvisande beskrivning av hanteringen av den frågan, uppenbarligen också skapade rätt stora konvulsioner i socialdemokratin. Vi hittade en väg att föra den frågan genom riksdagen. Det är ett uttryck för ett pragmatiskt förhållningssätt i parlamentariska realiteter, där vi ser till att få saker och ting gjorda. Detta är inte ett undantag.

Som sagt: Hade vi fått ett underlag som hade gett oss möjlighet att gå vidare med lagstiftning hade detta varit på plats redan i dag. Nu fick vi inte ett sådant underlag, utan vi fick ett ofullständigt underlag i dessa delar. Det kan inte gärna den här regeringen lastas för. Vi varken tillsatte utredningen eller formulerade tilläggsdirektiven. Vi tog däremot fram, så att säga, förslag som saknades på just detta område. Det är den realitet som jag har att hantera också på det här området, om vi nu ska tala om arvegodset.

Nu hittar vi en väg för att komma åt det problem som bland annat statsministern upprepade gånger har beskrivit. Vi har understrukit allvaret i problematiken. Vår lojalitet gentemot processen är ägnad att komma åt problemen. Däremot tänker jag inte ta på mitt ansvar att ta fram hastverk, när det gäller en reglering, som inte kommer att göra jobbet.

Vi tittar nu på den specifika frågan om omvändelseförsöken. Vi ser på detta också ur andra synvinklar. Exempelvis tar vi nu itu med den halvfärdiga produkten rörande psykiskt våld, som också låg och väntade på oss när vi kom in.

När det gäller frågan om huruvida saker och ting blir levererade eller inte säger jag: Låt oss se tiden an! Jag kan försäkra Daniel Vencu Velasquez Castro om att engagemanget i denna fråga är genuint. Just därför är det väldigt viktigt att de lösningar som kommer fram kommer att göra jobbet. Det ansvaret tänker jag ta i denna fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag har utomordentligt stor respekt för alla som ser det här problemets djup, vidd och allvar - vi är väldigt många som gör det. Om man ska komma åt detta problem är det också väldigt viktigt att man gör detta effektivt och med stor precision.

Det hade varit mycket enklare att agera snabbt om det underlag som den förra regeringen lämnade efter sig på Regeringskansliet hade varit tillräckligt. Nu var det inte det. Dessvärre gäller det inte bara denna lagstiftningsprodukt. Det gäller även andra lagstiftningsprodukter som skulle kunna vara verkningsfulla mot denna problematik, exempelvis när det gäller det psykiska våldet.

Efter att ha remitterat utredningen och tagit del av remissvaren arbetar vi på bred front med alla de verktyg som på olika sätt kan komma åt dem som ägnar sig åt denna typ av väldigt allvarliga övergrepp i form av omvändelseförsök.

Vi analyserar frågan vidare för att, förstås, få precision. Det är en precision som hittills alltså inte har funnits i någon lagstiftningsprodukt ägnad att ta itu med detta problem. Det handlar om att få en sådan precision i alla frågor, så att vi vet att en kriminalisering, om vi nu ska ta ytterligare steg på detta område genom en kriminalisering, verkligen gör jobbet.

Jag har en väldig respekt för otåligheten. Viktiga frågor borde helst ha varit lösta för länge sedan. Jag tar gärna emot detta som, så att säga, en blåslampa för att vi ska föra processerna framåt. Men det är inte berättigat att misstänkliggöra vare sig syftet med processen eller processen som sådan - tvärtom. I ljuset av tidigare processer som inte har gjort jobbet vill vi ha en process som kommer att göra jobbet. Det är det vi arbetar med. Jag lovar att återkomma med ytterligare besked när den processen är klar och tydlig, inklusive frågan om en utredning som tar dessa frågor vidare.

Fru talman! Ingenting behöver bli tydligare när det gäller problemet som sådant. När vi säger att det krävs mer analys handlar det alltså inte om allvaret i den situation alltför många unga människor befinner sig i, som Daniel Vencu Velasquez Castro refererar till. Jag håller helt med om att i den mån det har tillförts nytt underlag när det gäller problembeskrivningen har det bara understrukit omfattningen av problemet och allvaret i konsekvenserna för enskilda. I den delen finns det inget behov alls av ytterligare analys.

Vi har från första början sagt att detta är ett så stort och allvarligt problem att dagens rättsliga reglering inte räcker till för att komma åt problemet. Men utgångspunkten är problemets allvar, och det är inte det som är föremål för ytterligare analys.

Det som däremot är föremål för ytterligare analys är hur man ska angripa problemet rättsligt. Det är detta som är frågeställningen.

Vår utgångspunkt har hela tiden varit att omvändelseförsök bör kriminaliseras. Det är fler som har haft den utgångspunkten. Det fanns en utredning som var tillsatt av den förra regeringen som hade till uppgift att se på den frågan och lämna förslag i den delen. Men jag kan konstatera att det inte kom några förslag från den utredningen. Det var där vi påbörjade vårt arbete.

När vi säger att detta behöver analyseras är det alltså inte ett uttryck för att det skulle finnas oklarheter när det gäller problemets djup eller vidd, dess konsekvenser för enskilda eller för den delen konsekvenserna för vårt fria, öppna samhälle. Det som frågan gäller är hur vi på ett så effektivt sätt som möjligt ska se till att den här typen av övergrepp förhindras och motverkas och att, när övergrepp ändå sker, de som är ansvariga för dem träffas av träffsäker och effektiv sanktion.

Utredaren pekar, i och för sig inte utan grund, på att det finns andra straffrättsliga bestämmelser som träffar också den här situationen. En fråga är då om de på något sätt kan spetsas till så att de blir mer verkningsfulla mot just den här situationen.

Jag nämnde även den utredning rörande psykiskt våld som också tillsattes under förra mandatperioden. Där fick utredarens förslag dessvärre rätt omfattande och nog rätt berättigad kritik för att vara svårtillämpade i praktiken. Jag vill dock verkligen understryka att det problem som utredningen riktade sig mot, alltså förekomsten av psykiskt våld, är reellt.

När jag säger att vi analyserar innebär det också att vi i det fallet arbetar med att arbeta om dessa förslag, så att vi kan återkomma till riksdagen med ett väl genomarbetat lagförslag som tar sikte på psykiskt våld och också kommer att kunna användas för att hantera den situation och de problem som vi nu talar om vad gäller olika försök till omvändelse, inte minst av utsatta unga människor.

Med detta sagt har jag inte uteslutit att vi behöver göra mer, i linje med vad som uttrycktes i tilläggsdirektiven till den utredning som sedan inte kom med några förslag, det vill säga en kriminalisering som riktar in sig just på omvändelseförsöken. Men hur detta i så fall ska utformas, avgränsas och samspela med andra straffskärpningar liksom med nya straffbestämmelser som inte har funnits tidigare, exempelvis rörande psykiskt våld, och hur en sådan reglering ska fungera på ett praktiskt och effektivt sätt och göra den nytta vi vill att den ska göra är fortfarande föremål för analys. Det betyder inte att ingenting sker. Tvärtom är det ett mycket seriöst arbete, och jag hoppas kunna återkomma med mer konkreta svar om inte alltför lång tid.

Fru talman! Daniel Vencu Velasquez Castro har frågat jämställdhets och arbetslivsministern om statsrådet och regeringen kommer att tillsätta en ny utredning med kommittédirektiv om att förbjuda omvändelseförsök i Sverige och när riksdagen kan förvänta sig att få information om regeringens arbete i frågan om förbud mot omvändelseförsök. Arbetet inom regeringen är fördelat på det viset att det är jag som ska svara på interpellationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellanten ställde tidigare i år en liknande fråga. Mitt svar är nu som då att min och regeringens ståndpunkt är glasklar: Sverige ska vara ett land där alla kan leva sitt liv i frihet och trygghet oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck - och detta utan att riskera att utsättas för hat, hot, våld, trakasserier eller diskriminering. Men det är också en realitet att verkligheten för alltför många inte ser ut på det sättet i dag.

Vi kommer aldrig att acceptera att hbtqi-personer tvingas förändra, dölja eller avstå från att leva i enlighet med sin sexuella läggning eller könsidentitet. Sådana påverkansförsök kan i dag träffas av flera olika brottsrubriceringar, som misshandel, olaga tvång eller ofredande.

Vi arbetar på bred front för att hbtqi-personer ska få det stöd och det skydd de behöver. Jämställdhetsmyndigheten har bland annat fått i uppdrag att kartlägga hbtqi-personers utsatthet och risk för våld i nära relationer samt att föreslå konkreta insatser. Regeringen har också gett Nationellt centrum för kvinnofrid ett särskilt uppdrag att driva en stödtelefon för transpersoner och icke-binära personer som utsätts för våld. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har fått i uppdrag att genomföra en fördjupad analys av behovet av stödinsatser mot hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive utsatthet för omvändelseförsök mot unga hbtqi-personer. Vid sidan av detta pågår även ett arbete med att ta fram en ny och uppdaterad handlingsplan för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter.

Vi vet att hbtqi-personer kan vara särskilt utsatta i hederssammanhang. När det gäller att skärpa samhällets reaktioner mot dem som utövar hedersrelaterat våld och förtryck har regeringen vidtagit flera åtgärder. I januari gav vi en särskild utredare i uppdrag att se över ett antal straff- och civilrättsliga frågor i syfte att skärpa synen på hedersrelaterat våld och förtryck, bland annat genom att ta ställning till om straffskalorna för vissa hedersrelaterade brott bör skärpas. Regeringen har också förstärkt det våldsförebyggande arbetet genom en permanent förstärkning på 50 miljoner kronor årligen för arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck.

Utöver detta analyserar vi nu på Justitiedepartementet ett förstärkt straffrättsligt skydd för det som ofta kallas för psykiskt våld, mot bakgrund av en utredning som lämnades för en tid sedan (Ds 2022:18 Straffansvar för psykiskt våld). Vi ser att olika studier visar att psykiskt våld kan förekomma bland annat inom en hederskontext och omfatta såväl verbala kränkningar som olika former av kontrollerande eller tvångsmässiga beteenden.

Den utredning som Daniel Vencu Velasquez Castro hänvisar till hade i uppdrag att analysera vilket straffansvar som i dag finns när det gäller omvändelseförsök och ta ställning till om det straffrättsliga skyddet bör förstärkas. Som vi nu känner till gjorde utredningen utifrån sina iakttagelser bedömningen att det inte bör införas en särskild reglering som kriminaliserar omvändelseförsök, och utredningen lämnar inte heller något sådant förslag. Detta var det underlag som jag ärvde - om jag får uttrycka mig så - från den tidigare regeringen.

Frågan om hur vi på ett effektivt och ändamålsenligt sätt kan motverka omvändelseförsök är föremål för fortsatt analys på Justitiedepartementet men också i andra delar av Regeringskansliet. Jag delar verkligen interpellantens engagemang i dessa frågor och ser fram emot att diskutera hur vi kan säkerställa att Sverige är och förblir ett land där alla har rätt att vara den man är och älska vem man vill.

Fru talman! Tack, Eva Lindh, för möjligheten att diskutera de här väldigt angelägna frågorna i dag! Tack också, Ann-Charlotte Hammar Johnsson och Martina Johansson, som var tvungen att gå lite tidigare, och alla andra som under lång tid varit engagerade i frågan här i riksdagen och förstås utanför politiken!

Det är i alla fall 20 år sedan frågan aktualiserades på ett mer systematiskt sätt i en annan utredning, men den fick då inte en hantering. Nu kan vi vara glada för att en utredning är på plats, och den kommer att vara navet för att föra frågorna framåt.

Jag vill också uttrycka uppskattning för ert sätt att hela tiden påminna om att det här är lagstiftning som verkligen påverkar enskilda människor och att det kan få förödande konsekvenser när den inte fungerar. Det är en påminnelse om att våld inte bara är fysiskt våld. Det kan också vara psykiskt våld och ekonomiskt våld.

Våld kan utövas i väldigt olika skeden av en relation. Det vi nu talar om är en sorts eftervåld, något som händer när man kanske tagit sig ur relationen på ett sätt men ändå är kvar i den juridiskt, regelmässigt och ekonomiskt. Det finns väldigt stora möjligheter för den som är destruktiv och våldsam att utöva mycket våld också i efterhand.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Allt det här har aktualiserats av många under lång tid. Det är helt riktigt att detta inte är en universallösning när det gäller mäns våld mot kvinnor eller för den delen våldsamheter och kränkningar i andra nära relationer. Men det är en viktig del i helheten.

Jag ser fram emot både att följa utredningen och att själv vara del i ett fortsatt utbyte med alla engagerade krafter här i riksdagen och med olika aktörer utanför politiken som alla har ett starkt engagemang och starka intressen i de här frågorna. Jag har stora förhoppningar om att vi ska kunna föra detta framåt på ett väldigt bra sätt. Låt oss hålla linan öppen under processens gång och med gemensamma krafter landa det här på ett fint sätt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! När det först gäller processen är det otroligt viktigt att många har möjlighet att vara med i det fortsatta arbetet. Fram till det att vi nu tillsatt utredningen är det Justitiedepartementet som i hög grad varit samlingspunkten för en sådan process. Vi har som sagt varit i civilutskottet vid flera tillfällen och diskuterat frågorna och haft flera olika sittningar med både ledamöter i riksdagen och företrädare för civilsamhälle, forskning, advokater och andra som har uppdrag som bodelningsförrättare och så vidare, just för att få till stånd direktiv som fångar alla frågor som ligger på bordet.

Nu ser jag framför mig att utredningen och utredaren under detta år kommer att vara navet för att involvera olika aktörer i arbetet. Jag förutsätter förstås att kommittén kommer att ha experter från olika håll och även bedriva ett eget utåtriktat arbete och träffa olika aktörer som har mycket att komma med och kan ge input under arbetets gång.

När vi väl får ett förslag från utredningen ska det förstås hanteras på det vanliga sättet med både remissrundor och dialog mellan regering och riksdag. Jag ser verkligen framför mig att det finns goda förutsättningar att komma till tals för den som vill vara med och påverka att de här frågorna förs framåt. Men under det kommande året är det som sagt framför allt utredningen som är navet för den processen och dialogen.

Jag skulle vilja lyfta upp ett par sakfrågor som jag tror är viktiga att få med. Den ena är sanktioner. Det berörs också i direktiven. Vi vill se nya, effektivare verktyg för bodelningsförrättare att kunna föra processen framåt och i synnerhet att kunna ingripa mot någon som fördröjer eller på andra sätt förstör processen.

Det står i direktiven att om verktygen ska vara verkningsfulla måste man kunna matcha dem med olika typer av sanktioner om de inte efterlevs. Där kommer till exempel vitet in. Man kan också fördela kostnader för processen på ett annat sätt, så att den som fördröjer får betala mer för processen än den som medverkar. Man kan även tänka sig andra verktyg.

Jag vill understryka att sanktionerna definitivt finns med i det här upplägget. Annars blir de nya, effektivare verktygen inte särskilt effektiva. Det ligger liksom inom ramen för det.

När det gäller den bredare frågan om att egentligen avskaffa hela det här systemet och bygga ett annat system låter jag utredaren själv analysera helheten. Jag uppfattar inte riktigt att det har legat i korten när vi har diskuterat med civilutskottet eller med andra aktörer för den delen. Det har handlat mycket om att utgå från ett system som det finns goda skäl för men som av olika skäl inte fungerar som det varit tänkt och om att på olika sätt nu styra upp detta. Det ska inte bli förändringar i marginalen. Och vi kommer att kunna mäta det på effekterna av förändringarna. Vi vet vilka effekter vi vill uppnå med detta. Då måste reformerna såklart kunna leda till dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En sakfråga till, som Ann-Charlotte Hammar Johnsson lyfte upp och som andra kanske också har varit inne på, är de ekonomiska förutsättningarna för en ekonomiskt svagare part att delta i sådana här processer. Det finns i dag en sorts ersättningsgaranti eller ett system för det, men det berättigar bara till ett begränsat stöd för den enskilde. Den frågan har vi också med i direktiven. Vi talar ofta om att man ska ha en effektiv rättvisa, access to court. Det ska alltså vara en rättvis process även i praktiken. Därför finns även den typen av ersättningsfrågor med i utredningsdirektiven.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack till Eva Lindh för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i dag! Tack också till Martina Johansson, Ann-Charlotte Hammar Johnsson och alla andra som har varit engagerade i frågorna under mycket lång tid och drivit dem på ett fantastiskt fint sätt!

Den dialog som regeringen gjorde till ett grundackord i hanteringen av frågan redan när vi tillträdde och som jag vågar påstå att vi har hållit i på ett nästan unikt sätt när det kommer till lagstiftningsärenden har vi förstås för avsikt att fortsätta att hålla i.

Jag tänker inte älta tidsperspektiven. Men låt mig säga så här: Jag tar lite lätt på synpunkten att just jag har varit långsam av det enkla skälet att frågan aktualiserades i en SOU 2005, och det har suttit många regeringar sedan dess. Även Centerpartiets kamrater i Socialdemokraterna hade åtta år på sig att göra någonting åt det här, men det blev inte så mycket av den frågan. Utan att älta det som har varit tycker jag att det är värt att ta fasta på vad Ann-Charlotte Hammar Johnsson sa om responsen i de här frågorna under föregående mandatperioder. Det var väldigt stumt från Justitiedepartementet på den tiden.

Jag är väldigt glad att det med en moderat justitieminister blev möjligt att komma framåt i frågorna, och jag tycker att det är en stor styrka att det har kunnat ske med en så bred förankring i riksdagen. Jag är övertygad om att processerna också kommer att föras i mål i stor samsyn kring innehållet.

Utredningen och dess direktiv ligger helt i linje med det tillkännagivande som kommer från riksdagen. Det är också dessa frågeställningar som vi har tagit fasta på när vi tillsammans med civilsamhällesföreträdare och företrädare för advokater och andra som uppträder som bodelningsförrättare och även domare och annan expertis har diskuterat igenom frågorna ordentligt.

Jag ser inget behov av några tilläggsdirektiv, utan jag uppfattar att alla de frågor som vi också har lyft här i dag mycket väl täcks av de direktiv som vi har formulerat.

Martina Johansson nämnde frågan om att komma snabbare till domstol. Det är ju hela grundackordet till utredningen; tidsgränsen är precis detta. Jag kan dock säga att det viktigaste är att få till stånd en bra överenskommelse så snabbt som det bara går utan att hamna i domstol. Det är det huvudsakliga syftet också med tidsgränsen.

Jag vill också varna för tron att det blir bättre om mycket mer hamnar i domstol. Då talar vi om flera års processer i flera instanser, dessutom till väldigt höga kostnader. Om man måste till domstol för att lösa tvisten finns det såklart ett starkt intresse av att komma dit så fort som möjligt, och det jobbet kommer en tidsgräns eller en motsvarande ordning att kunna bidra till. Men jag skulle ändå säga att det allra viktigaste målet är att försöka få till stånd en bodelning utan att behöva gå till domstol men att göra det på ett mycket effektivare sätt än vad som sker i dag. Tidsgränsen kan göra jobbet i båda avseenden.

När det gäller effektivare verktyg och att föra processen framåt menar jag att direktiven är skrivna på ett sådant sätt att alla de verktyg som kan bli aktuella för att åstadkomma det kommer att vara möjliga för utredaren att utforska.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är kanske inte någon tillfällighet att man talar om möjligheten att använda vite på ett mer kraftfullt sätt och att använda kostnadsfördelningen för processer som ett påtryckningsmedel. Ofta finns det en viss typ av verktyg i verktygslådan när det gäller att föra processer framåt, men det finns ingenting som hindrar att utredaren identifierar andra verktyg som kan vara med och göra jobbet.

Jag upplever att vi har skrivit ett direktiv som ger en mycket skicklig utredare alla möjligheter att vända på alla stenar som måste vändas på för att slutresultatet ska bli så bra som vi alla hoppas och tror.

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig vad som händer med frågan om att införa en bortre tidsgräns vid bodelning. Starkt sammanfattat kan man väl säga att det händer mycket nu och att det var på tiden.

Att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor och andra kränkningar i nära relationer är högt prioriterade frågor för regeringen. Det handlar inte bara om att motverka allvarlig brottslighet utan också om att värna alla människors frihet. Regeringen arbetar enträget för en ökad jämställdhet med fokus på att mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som interpellanten lyfter upp är det angeläget att en person som har bestämt sig för att lämna en våldsam relation inte möts av hinder på vägen mot ett nytt liv. Det är inte acceptabelt att ekonomiska faktorer avhåller någon från att lämna en våldsam partner.

I dag kan en make förhala eller på annat sätt obstruera bodelningsprocessen i syfte att utöva påtryckningar och makt eller undanhålla egendom. Det kan beskrivas som en form av ekonomiskt våld. En utdragen bodelningsprocess kan leda till problem av olika slag, bland annat med att hitta en ny bostad. Bodelningsprocessen kan därför utgöra ett hinder för den som vill lämna en destruktiv relation.

För att gå till botten med orsakerna till problemen har vi hållit rundabordssamtal med riksdagsledamöter, domare och advokater samt med representanter för intresseorganisationer och forskningen. Bilden som framträder är att det finns en samstämmighet om svårigheterna med handläggningen, vilka bland annat orsakas av parters passivitet eller obstruktion.

Därför har regeringen nu gått vidare och så sent som förra veckan tillsatt en utredning som ska se över bodelningsprocessen. Syftet är att säkerställa en välfungerande, effektiv och rättssäker ordning och att motverka ekonomiskt våld. En del av utredarens uppdrag handlar om att ta ställning till den fråga som Eva Lindh lyfter, det vill säga om det bör införas en bortre tidsgräns för bodelningsförrättningen. Men utredaren ska också överväga andra åtgärder. Det handlar exempelvis om att ta ställning till om bodelningsförrättaren bör ha tillgång till skarpare verktyg att använda mot en part som inte medverkar eller som på annat sätt försöker förhindra en effektiv handläggning. Det handlar också om att bedöma om det bör införas striktare regler för hur kostnaderna för bodelningsförrättarens arbete kan fördelas, så att en make som inte medverkar får betala en större del av kostnaderna.

Låt mig i detta sammanhang också nämna andra viktiga åtgärder som regeringen har vidtagit eller planerar att vidta för att bekämpa mäns våld mot kvinnor samt våld i andra nära relationer.

En väldigt viktig del handlar om att stärka det straffrättsliga skyddet för utsatta kvinnor. Därför genomför vi nu en stor omläggning av kriminalpolitiken där fokus flyttas från gärningsmannen till brottsoffret och det omgivande samhällets behov av skydd. Regeringen gav förra sommaren en särskild utredare i uppdrag att se över straffskalorna och reformera systemet med påföljder i grunden. Utredaren ska bland annat lämna förslag som innebär att livstids fängelse ska kunna komma i fråga för vissa allvarliga fall av upprepade vålds- och sexualbrott även om inget av de enskilda brotten har livstids fängelse i straffskalan.

En annan väldigt viktig del handlar om att reformera lagstiftningen om kontaktförbud. För närvarande bereder vi inom Regeringskansliet förslag som syftar till att fler kontaktförbud ska kunna meddelas och att den brottsförebyggande funktionen ska stärkas - allt i syfte att säkerställa att kontaktförbud utgör ett effektivt skydd för den som utsätts eller riskerar att utsättas för våld och andra kränkningar i nära relationer.

Det har också genomförts lagändringar som ska ge stärkt hyresrättsligt skydd för våldsutsatta. Konkret innebär ändringarna att förövaren ska kunna bli av med sin hyreslägenhet samtidigt som den våldsutsattas - ofta kvinnans - möjligheter att bo kvar stärks. Det är alltså förövaren som ska flytta, inte brottsoffret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sammanfattningsvis angriper regeringen mäns våld mot kvinnor från flera olika håll. Arbetet bedrivs målmedvetet och uthålligt, och vi kommer inte att sänka ambitionsnivån eller slå av på takten.

Fru talman! Jag tackar Sanna Backeskog för möjligheten att diskutera de här frågorna i dag. Jag håller helt och hållet med om att det har och måste ha högsta prioritet att värna integriteten för vår demokrati, vår rättsstat och våra beslutsprocesser i offentligheten, oavsett om det handlar om myndighetsutövning mot enskilda eller lagstiftningsarbetet här i riksdagen.

När vi talar om att den här brottsligheten är systemhotande är det precis det vi menar. Utöver de förödande konsekvenserna av skjutningarna, sprängningarna och bedrägerierna för enskilda brottsoffer blir effekterna för samhället i stort och i förlängningen hoten mot vårt fria och öppna samhälle så stora att det motiverar väldigt långtgående åtgärder med syftet att vända och trycka tillbaka utvecklingen.

Jag har inget som helst problem med att säga att det förstås är olämpligt att ha ett umgänge där det förekommer personer med kopplingar till kriminella sammanhang, detta oavsett om man är partiledare, riksdagsledamot, statsråd eller något annat. Jag känner mig också utomordentligt trygg med att de system som finns i Regeringskansliet när det gäller säkerhetsprövningar och säkerhetsarbete i övrigt är mycket robusta och skulle fånga eventuella risker i de hänseendena.

Jag vet att justitieutskottet ska diskutera dessa frågor tillsammans med företrädare för våra myndigheter. Jag välkomnar den diskussionen. Det är bra att vi diskuterar hur vårt system kan bygga en robusthet mot olika hot mot integriteten i vår demokrati. Jag är säker på att vi får många möjligheter att återkomma till detta i ett utbyte även här i kammaren både debattvis och kring konkret lagstiftning. Regeringen avser att redan under nästa år återkomma med viktiga förslag ägnade att stärka skyddet för vår demokrati och vår rättsstat och värna vårt fria och öppna samhälle.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill bara upprepa att det är utomordentligt viktigt att vi talar om frågor som rör otillbörlig påverkan, korruption och hot och hat mot politiska företrädare, politiska partier, rättsstatens olika aktörer och tjänstemän på kommunal, regional och statlig nivå.

Regeringen har ett strategiskt arbete på området med botten i vår nya nationella strategi mot den organiserade brottsligheten. Vi inför lagstiftning som ska skydda politiska företrädare lokalt. Vi har tagit fram en handlingsplan ägnad att motverka korruption på alla nivåer i den statliga förvaltningen, inklusive den statliga nivån. Vi har gett våra viktiga myndigheter i uppdrag att arbeta med integriteten och säkerheten när det gäller både beslutsprocesser, skyddet för medarbetare och annat. Vi har en utomordentligt nära och god dialog med företrädare på kommunal och regional nivå om den verklighet som finns där och hur den bäst ska bemötas.

Jag har inget stort behov av att jämföra värdet av olika insatser. Jag kan möjligtvis tänka mig att en och annan äldre person som har blivit lurad i en lotteriverksamhet med tydliga kopplingar till gängkriminalitet kan tycka att det i varje fall låter sig jämföras eller diskuteras i samma sammanhang som bröllopsgästen i det aktuella fallet. För egen del kan jag bara konstatera att det är utomordentligt olämpligt att ledande politiker har sådant umgänge, och jag vågar påstå att de allra flesta som har haft anledning att kommentera frågan också har understrukit det.

Vi kommer mycket metodiskt att arbeta vidare på området. Jag vill gärna ta fasta på den senaste veckans väldigt viktiga debatt som handlat om skyddet för lokala företrädare. Det är inte tillnärmelsevis lika robust som det som kan erbjudas politiker på nationell nivå, i alla fall inte när det gäller den personliga säkerheten. Därför är jag väldigt glad över att vi i nära samspel med landets kommuner och regioner nu äntligen får en lagstiftning på plats som tydliggör att kommuner har samma ansvar att skydda sina lokala företrädare, förtroendevalda, som de har när det gäller deras anställda tjänstemän. Det tror jag kommer att vara en utomordentligt stor vinst för integriteten, för vår demokrati och för skyddet och tryggheten för våra beslutsfattare.

Fru talman! Tack för möjligheten att diskutera de här väldigt viktiga frågorna i dag!

Det råder ingen som helst tvekan om att den här regeringen kom till därför att väljarna underkände åtta år av socialdemokratiskt styre, inte minst vad gäller oförmågan att hantera den organiserade brottsligheten här i landet. Jag vet inte hur många gånger de dödliga skjutningarna har dubblats eller tredubblats under en tioårsperiod. Det är ett faktum. Den kriminella ekonomin har fått växa till en omsättning på 100 eller 150 miljarder kronor. Rekryteringen av barn och unga träffar nu inte bara minderåriga utan är långt under 15-årsgränsen.

Vi har under många år sett exempel på hur kriminella klaner, i exempelvis Göteborg, utövar påtryckningar på socialtjänsten och hur kriminella nätverk i Södertälje tar sig in i stadsbyggnadskontor och politiska partier och tar över andra så kallade utförartjänster i den privata sektorn som ägnar sig åt att leverera till de kriminella nätverken. Det är klart att allt detta gör att vi med rätta beskriver den här brottsligheten som systemhotande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det var socialdemokratins oförmåga att ta det systemhotet på tillräckligt stort allvar och att göra tillräckligt för att slå mot våldet, strypa den kriminella ekonomin och stoppa rekryteringen av barn och unga som gjorde att det blev ett regeringsskifte.

Sedan oktober 2022 har vi i alla dessa avseenden gjort allt som går att göra under två års tid för att just slå mot våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta rekryteringen av barn och unga. En av de allra mest angelägna frågorna när det gäller systemhotet är just problematiken med otillbörlig påverkan, påtryckningar av annat slag, hot mot enskilda tjänstemän, politiker och annat. Det är också därför vi riktar så mycket resurser till den frågan.

Det råder ingen som helst tvekan om att de exempel som tagits upp här när det gäller Sverigedemokraterna är djupt bekymmersamma. För den som har ett intresse av att lyssna på debatten med ett rättvisande öra råder det inte heller någon som helst tvekan om vad Moderaterna, jag själv, statsministern eller andra företrädare för regeringen har sagt om den saken.

Men för den som verkligen och på allvar vill ta itu med den här problematiken kan det nog vara klokt att ändå ha ett bredare perspektiv. Jag kommer ihåg att 22 av de granskade kandidaterna i publiceringen i Acta Publica stod på Socialdemokraternas listor. Den här hösten har vi också fått rapportering om att den socialdemokratiska lotteriverksamheten uppenbarligen haft ett nära samspel med olika gängkriminella aktörer. Haveriet i Botkyrka kommun med kriminell infiltration av fritidsgårdsverksamheten som ledde till en partisprängning av Socialdemokraterna lokalt hör också till bilden.

Jag är väldigt glad att Mattias Vepsä tog upp rapporteringen i förra veckan som tog sin utgångspunkt i det moderata kommunalrådet i Sigtuna. Han tog för övrigt över efter ett korrupt haveri med socialdemokratiskt styre som klappade ihop. Han har haft kampen mot korruptionen och den organiserade brottsligheten som sin högsta prioritet och har fått betala ett utomordentligt högt pris för det.

Den bakgrunden vittnar också Jimmy Jansson, socialdemokrat i Eskilstuna, om. Även Boel Godner, socialdemokrat i Södertälje, och många andra har vittnat om att det finns stora brister i vårt sätt att skydda utsatta politiker.

Därför är jag så glad att vi nu i ett snabbt spår har tagit fram lagstiftning ägnad åt att klargöra ansvarsförhållanden och för att bygga ett robust skydd runt inte minst våra lokala företrädare runt om i landet som står upp mot den organiserade brottsligheten.

Återigen: Jag är mycket glad över att få möjlighet att diskutera de här frågorna i dag. För den som verkligen är intresserad av sakfrågan och vill göra något åt problematiken hör de exempel som har lyfts fram i talarstolen här i dag utan tvekan till bilden. Men bilden är oerhört mycket bredare, och det är den som vi med gemensamma krafter måste attackera om vi på allvar ska kunna värna integriteten för vår demokratiska rättsstat.