Amanda Lind

Fru talman! Det är anmärkningsvärt med en liberal utbildningsminister som ställer utbildning mot bildning på det här sättet, när vi vet hur dessa viktiga utbildningsformer samspelar med varandra och har gjort så historiskt. Detta är heller ingen satsning på folkhögskolorna, som ministern påstår. Man sköt till 100 miljoner, det är sant, men man drog också bort nära 400 miljoner förra året. Folkhögskolesverige är inte nöjt.

Det regeringens dråpslag mot folkbildningen medför är stora konsekvenser för alla de människor runt om i landet som berörs och som deltar i studieförbundens verksamhet. Det är ungdomsbandet som behöver replokal. Det är pensionären som får sin meningsfulla fritid och gemenskap i studiecirkeln. Det är personen med funktionsnedsättning som står långt ifrån arbetsmarknaden och för vilken studieförbunden bidrar till rustning för att personen ska få ett jobb. Inte minst är folkbildningen viktig för integrationen. Med de här drakoniska nedskärningarna blir Sverige ett fattigare land.

Min fråga till utbildningsminister Mats Persson är: I ljuset av de stora konsekvenserna för studieförbunden, är regeringen beredd att backa nedskärningarna för att värna kultur, demokrati och bildning i hela vårt land?

Herr talman! "Nu vet jag vad lycka är." Det sa Thomas Sundvall i ett tal på skolavslutningen i förra veckan på Fellingsbro folkhögskola i Lindesberg. Thomas hade i många år kämpat mot kronisk depression. Han hade haft ett tufft socialt liv, haft självtvivel och lidit av konsekvenserna av sin autism.

Thomas beskrev i sitt avslutningstal hur han till slut, efter uppmuntran från sin familj, hade valt att söka till Fellingsbro folkhögskola och hur han redan första veckan möttes av intresse, vänlighet och leende ansikten. Han blev en del av ett socialt sammanhang. Han utvecklades och mådde bättre fast han kanske inte trodde det själv.

Nu har Thomas behörighet och möjlighet att söka vidare till högre utbildning, men än viktigare är att hans känsla av lycka har väckts igen. Hans år präglades av personlig utveckling och vänskap och av en tillvaro av trygghet och glädje. Han beskriver det själv som att det här är två år i hans liv som tagit honom från hans mörkaste punkt till hans ljusaste. Han trodde inte att en skola kunde vara sådan.

Herr talman! Det går inte att överskatta den betydelse som folkbildningen har i Sverige. Folkbildningen är en levande del av den svenska demokratin. Det är en viktig arena för kunskap, bildning och delaktighet i samhället. Folkbildningen har genom folkhögskolor och studieförbund spelat en viktig roll för ett rikt musik- och kulturliv i hela landet. Det finns många exempel på hur studieförbund och folkhögskolor bidrar till just detta.

I Norrköping, som jag besökte förra veckan, är studieförbunden en aktiv och levande del av Kulturkvarteret Hallarna som har scener för verksamheter av olika storlekar. Det är en levande och myllrande mötesplats, inte minst för civilsamhället och för barn och unga som tar sina första steg in i kulturens värld.

Herr talman! Mer än 1 miljon människor deltar i aktiviteter genom studieförbund och folkhögskolor. Det är en folkrörelse med oerhörd bredd och med lärande, bildning, förkovran och nyfikenhet i centrum för sin verksamhet.

Herr talman! En grupp som är särskilt viktig för folkbildningen, och som folkbildningen är särskilt avgörande för, är den som möter hinder och svårigheter i andra utbildningssystem. Det kan vara personer med funktionsnedsättningar eller oavslutade studier i grundskola eller gymnasium men också nyanlända som genom studieförbund och folkhögskolor ges möjlighet att läsa in grundläggande behörighet för fortsatta studier eller arbete.

Studieförbunden och folkhögskolorna ger var och en möjlighet att utifrån sin individuella förmåga lära tillsammans med andra, växa i samhället, utforska den svenska demokratiska modellen med civilsamhället som grund och även - som Thomas Sundvall så fint beskrev i sitt tal - uppleva vad lycka och gemenskap är och växa tillsammans med andra i den unika utbildningsform som folkhögskolan innebär.

Herr talman! Miljöpartiet värnar folkbildningen. Vi vill ge den goda förutsättningar framåt. Vi har i vår skuggbudget för 2023 lagt in en civilsamhällesmiljard för att ge permanent förbättrade förutsättningar för både folkhögskolan och studieförbunden men också för det breda och rika civilsamhälle vi har i Sverige.

Herr talman! Jag är oroad över de budgetneddragningar som regeringen har gjort 2023. Vi har redan sett hur de har fått negativa konsekvenser för folkbildningen. När nu folkhögskolorna och studieförbunden inte har fått de resurser de behöver och när kommuner och regioner inte har fått det stöd de behöver är vi också oroliga över att folkhögskolorna och studieförbunden i det rådande ekonomiska läget kommer att drabbas av nedskärningar, även kopplat till den lokala och regionala finansieringen.

Herr talman! Det är viktigt att det statliga stödet till folkbildningen kommer just folkbildning till del och att det inte missbrukas eller kommer antidemokratiska krafter till del. De senaste årens rapportering om oegentligheter har lett till flera angelägna åtgärder. Riksrevisionen har granskat hanteringen av statsbidragen till folkbildningen och lämnat rekommendationer till både regeringen och Folkbildningsrådet om hur kontroll och uppföljning av statsbidrag kan skärpas. Flera åtgärder har redan vidtagits av olika regeringar, och det är bra.

Inom Folkbildningsrådet och studieförbunden pågår dessutom ett omfattande förändringsarbete gällande kontroll, uppföljning och hantering av stödet men också utveckling av verksamheten. Jakten på pinnar ska inte stå i centrum, utan det ska bildning, folkbildning och utveckling göra.

Förra mandatperioden tillsatte den dåvarande regeringen en utredning om styrning och uppföljning av folkbildningen för en översyn av nuvarande modell för fördelning av statsbidrag till folkbildningen. Utredningen ska också lämna förslag inför framtiden. Miljöpartiet ser fram emot att ta del av förslagen från den pågående utredningen. Vi vill även understryka vikten av att nya demokrativillkor snarast läggs fram på riksdagens bord.

Miljöpartiet ser dock risker med att åtgärder vidtas som inte beaktar ett helhetsperspektiv och förordar och vill uppmana regeringen att därför invänta förslagen i folkbildningsutredningen innan ytterligare större steg tas.

Herr talman! Folkhögskolor och studieförbund välkomnar alla över hela landet, oavsett bakgrund och intresse. Både studieförbunden och folkhögskolorna bidrar starkt till det lokala kulturlivet genom lokaler, infrastruktur för kulturmöten och verksamheter. Därför behöver vi ta ansvar för att säkra tillgången till folkbildningen över hela landet. Genom samtal, litteratur, studier och kulturaktiviteter bidrar ett starkt folkbildningsväsen till ett samhälle som i högre grad präglas av kunskap och kultur.

Miljöpartiet vill ytterligare utveckla och stärka folkbildningen framåt. Vi vet att folkbildningens verksamheter kan vara livsavgörande.

(Applåder)

Fru talman! Det är återigen uppenbart att Sverigedemokraterna inte har förstått vad principen om armlängds avstånd är. Det ska inte spela någon roll vilken ideologisk inriktning som jag har, vilka teman som jag tycker är viktiga och vilken typ av konst som jag eller för den delen Miljöpartiet tycker är viktig. Det ska finnas en frihet, och det ska finnas armlängds avstånd, att provocera mot det som jag står för. Det ska inte leta sig in i innehållet.

Här menar Sverigedemokraterna någonstans att man har en bild av hur någonting har varit. Det ska legitimera sin egen politik. Det är helt okej att sverigedemokrater vill förbjuda populära sagostunder, kritiserar ett offentligt konstverk på torget eller på olika sätt hävdar att principen om armlängds avstånd inte ska gälla längre. Allt som är skattefinansierat ska vi ha en uppfattning om.

Det är en stor förändring av den svenska kulturpolitiken. Där står ni ensamma här i Sveriges riksdag.

Fru talman! Det var jag som beställde rapporten Så fri är konsten. Vi har vidtagit åtgärder utifrån dess rekommendationer. Jag måste ändå fråga Alexander Christiansson om ledamoten har läst rapporten.

Den talar om brister och risker i den statliga styrningen. Det har skett något enskilt övertramp som sedan har korrigerats. Den talar om en kulturpolitisk styrning som i huvudsak är rimlig. Men det har letat sig in otydligheter och oklarheter i styrningen från flera regeringar sedan lång tid tillbaka.

Det handlar om saker som vi har varit överens om här i kammaren. Men det har bidragit till otydligheter som har lett till väldigt negativa resultat, oacceptabla resultat. Det ska aldrig vara så - och det vill jag vara tydlig med här i kammaren - att någon konstnär eller kulturskapare avstår från att söka stöd för att den tror att det förväntas någonting i innehållet av den utifrån vad Sverigedemokraterna eller Miljöpartiet tycker är positivt. Självklart är det så. Vi har också vidtagit åtgärder efter det.

Men man använder rapporten för att på något sätt legitimera den egna styrningen man vill göra från Sverigedemokraterna. Man kastar principen om armlängds avstånd över ända. Man står i tv och säger att populära sagostunder inte hör hemma på våra bibliotek för att det är skadligt för barnen. Det är anmärkningsvärt. Vi förtjänar en bättre debatt om konstens frihet än så.

Jag försökte att i mitt anförande peka på bredden av insatser som krävs. Det är inga här som är emot kommersiellt finansierad kultur. Tvärtom tycker Miljöpartiet att vi ska ta initiativ på det området. Men att säga att det bara är den kommersiella kulturen som är fri är en anmärkningsvärd åsikt från Sverigedemokraterna.

Jag måste ställa frågan tillbaka: Ämnar Sverigedemokraterna gå vidare med förslaget från Mykarapporten om att ge en statlig institution ett uppdrag att stötta kommuner och regioner? Det är ofta där övertrampen sker, inte minst av sverigedemokrater.

Kan Alexander Christiansson lova att man går vidare med det förslaget och hjälper till med de viktiga gråzonsdiskussionerna?

Fru talman! Förra veckan ägde World Summit on Arts and Culture rum här i Stockholm. Det är ett internationellt toppmöte med fokus på hur konstens och kulturens frihet kan stärkas. Initiativet till att detta toppmöte skulle äga rum här i Sverige togs under min tid som kulturminister. Jag är glad att efterkommande regeringar har valt att både fullfölja planeringen och genomföra detta toppmöte.

Med cirka 400 deltagare från hela världen delades erfarenheter om hur den konstnärliga friheten på olika sätt inskränks världen över och vad som kan göras, oavsett var man bor och oavsett landets förutsättningar, för att värna och stärka konstnärlig frihet.

Det var, fru talman, djupt berörande att ta del av berättelser om attacker på den fria kulturen och på den fria akademin, om förföljda och fängslade författares och konstnärers erfarenheter och om begränsande censur. Det var berättelser från Ungern, från Bangladesh, från Afghanistan och även från USA.

Fru talman! Toppmötet inleddes med utdelningen av Almapriset. Ungdoms- och barnboksförfattaren Laurie Halse Anderson höll ett starkt tal om hur de böcker som hon nu prisas för i Sverige är förbjudna i flera delar av USA. I Laurie Halse Andersons hemland USA pågår just nu försök att tysta många ungdomsboksförfattare. Det är konservativa politiker som inte vill att unga ska ta del av böcker som handlar om aktivism, rasism och hbtqi-frågor. Flera av Andersons egna böcker har nu förbjudits på folkbibliotek och skolbibliotek. Det finns exempel på säg inte gay-lagar och förbud mot hbtqi-undervisning i skolorna. Detta är alltså i USA.

Fru talman! Det här är en utveckling som vi dessvärre inte är vaccinerade mot ens i Sverige. Vi har de senaste månaderna gång på gång fått bevittna hur Sverigedemokraterna både angriper den fria kulturen och ifrågasätter principen om armlängds avstånd. Dessutom ägnar man sig åt ett osmakligt misstänkliggörande av både populära sagostunder och hbtqi-personer. Detta är inte ofarligt. Det har tvärtom lett till stora mängder hot och hat riktat mot dessa personer. Det är ett misstänkliggörande som är ovärdigt Sverige.

Stegvis har tonläget skärpts från regeringspartierna gentemot samarbetspartnern. Det har gått från en öronbedövande tystnad till att kulturministern för några veckor sedan var förvånad över Sverigedemokraternas upptagenhet i fråga om dragqueens, och nu senast var hon besviken. Och ingen har väl undgått Liberalernas partiledare och partisekreterare som har rutit till både i Agenda-debatter och på Twitter.

Detta är bra, men det är inte tillräckligt. Det lugnar inte att armlängds avstånd är inskrivet i Tidöavtalet, inte så länge Sverigedemokraterna inte accepterar dess definition och inte då höga SD-företrädare gör klart att detta är en kamp man ämnar ta med kraft.

Fru talman! Armlängds avstånd handlar inte bara om att något inte ska vara förbjudet, utan det handlar om att samhället ska kunna stötta fritt skapande. En mångfald av uttryck ska kunna komma fram, även sådant som provocerar och som inte följer normen eller är det mest populära eller kommersiellt gångbart för stunden. Allt detta ska också kunna ta plats i offentliga sammanhang - detta såklart oavsett vad politiker av olika färger tycker om innehållet.

Fru talman! Miljöpartiet har kommit med en mängd förslag, som hanteras i detta motionsbetänkande, för att stärka konstens frihet och armlängds avstånd. Det har vidtagits åtgärder redan efter Myndigheten för kulturanalys rapport Så fri är konsten och i och med museilagens införande, och detta arbete måste fortsätta.

Vi har förslag om att bibliotekslagen skulle kunna skärpas med skrivningar om principen om armlängds avstånd, precis som museilagen.

Den nya utredningen om kultursamverkansmodellen har lagt fram flera spännande förslag. Det är en utredning som kommer att komma i sommar, som talar om att ställa krav på att man ska värna principen om armlängds avstånd när det gäller regionala kulturverksamheter. Det är bra. Det är nämligen en del av den så kallade Mykarapporten Så fri är konsten som inte har diskuterats så mycket. Hur kan vi stötta kommuner och regioner i fråga om att dra dessa gränser och värna denna princip?

Vi menar att effekterna av de justeringar som har gjorts i regleringsbrev och av ansvariga myndigheter behöver följas upp och utvärderas för att man helt enkelt ska se om ytterligare steg behöver tas för att säkra den konstnärliga friheten.

Arbetet med styrelsetillsättningar vid de statliga kulturinstitutionerna bör även fortsättningsvis riktas in på att separera politiken från beslut om konst- och kulturstöd. Det är steg som togs under min tid som kulturminister.

Men detta räcker inte. Vi behöver göra mer för att stärka den fria kulturen och det fria skapandet, och då kommer finansieringsfrågorna och konstnärers generella förutsättningar in.

Vi menar att man borde ta ett initiativ och på allvar titta på om det går att bredda finansieringen av kulturlivet, till exempel genom bättre möjligheter för sponsring av kultur. Den privata finansieringen skulle absolut kunna öka. Men vi har också sagt - och det är väldigt viktigt - att det inte ska ske på bekostnad av den offentligt finansierade kulturen. Det är ju så, fru talman, att konst och kultur måste kunna stå starka och oberoende i förhållande till klåfingriga politiker och kortsiktiga kommersiella villkor.

Vi vill se en bredd och en mångfald och att även det smala kan få ta plats. Därför är värnandet av en stark offentlig finansiering också ett skydd för konstnärlig mångfald, bredd och konstnärlig frihet i praktiken.

Miljöpartiet vill se att det ges ett uppdrag till en lämplig myndighet på kulturområdet att ansvara för kunskapsförmedling och rådgivning inom området konstnärlig frihet och armlängds avstånd. Bidragsgivande myndigheter skulle naturligtvis i dialog med varandra kunna stärka kunskapsutvecklingen. Men det handlar också om kommuner och regioner, som ofta saknar kunskap i de ganska svåra och komplexa frågor som det faktiskt handlar om.

Fru talman! För en reell konstnärlig frihet krävs det rimliga villkor för dem som skapar konsten och kulturen. Vi har flera hyperviktiga utredningar som antigen har landat eller snart kommer att landa på regeringens bord.

Utredningen om sjukpenninggrundande inkomst var väldigt efterlängtad - det var något som det trycktes på i Återstartsutredningen. Vi i den rödgröna regeringen tillsatte den, och den kommer att lämna sina förslag senare i år.

Vi har utredningar om a-kassan och om socialförsäkringen.

Vi vet att alla dessa utredningar utgör pusselbitar när det gäller att man som konstnär ska få en större trygghet i att man kan vara föräldraledig, kan vara sjuk och kan få en vettig pension. Naturligtvis handlar det också om att vi vill att en bredd av människor ska våga söka sig till konstnärsyrket. Det ska inte bara vara den som har en ekonomisk ryggsäck eller en trygghet hemifrån som ska våga kasta sig ut i den ofta osäkra värld som det innebär att vara konstnär, frilansare eller kombinatör.

Det behövs naturligtvis ännu fler insatser. Stipendiesystemet bör ses över och utvecklas. Systemet med konstnärsallianser är ett annat sätt att möjliggöra trygga arbetsvillkor för många. Det är viktigt att MU-avtalet följs upp, och vi behöver fortsatt rikta insatser mot hot och hat mot konstnärer. Det handlar om insatser här i Sverige men också om att fortsätta utveckla det fristadssystem som gör att vi har kunnat ta emot många förföljda konstnärer och kulturskapare världen över. De har kunnat bidra till en debatt här hemma i Sverige som vidgar våra perspektiv och som jag tror också är gynnsam för den konstnärliga friheten i grunden.

Fru talman! Jag står givetvis bakom samtliga Miljöpartiets reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall bara till reservation 2 av mig.

Fru talman! Jag tackar Kristina Axén Olin för svaret.

Det är positivt att ledamoten säger att det här är en process som ska ske i dialog mellan Fastighetsverket och Operan. Jag hör inte heller att ledamoten utesluter att det kan bli en utbyggnad. Om det ska till en andra scen, om baletten ska få rimliga möjligheter att repetera och om barn- och ungdomsverksamheten ska utvecklas kan det krävas att man tittar på dessa frågor. Det behöver inte bli exakt som förslaget i NOiO, men det kanske finns en variant där man ändå tillgodoser möjligheterna att skapa en modern opera.

Jag ställer min fråga igen. Utredningen har inte uteslutit detta. Jag hör lite dubbla signaler, dels säger Parisa Liljestrand att det ska finnas förutsättningar för en modern operaverksamhet i världsklass, och det är glädjande, dels säger man att man har lämnat NOiO bakom sig. Hur stort utrymme finns att ta ett modernt operahus i beaktande?

Kristina Axén Olin betonade i sitt anförande att det här är en fråga med ett brett engagemang hos alla. Jag tror att det kan finnas en poäng att samtala över blockgränsen, och det finns ett sådant motionsyrkande i betänkandet. Exakt vilken form är upp till kulturministern, men jag undrar om Moderaterna ser att det finns ett värde. Även om initiativ tas nu kan det ta flera år till dess projektet färdigställs, och det kan komma situationer där det kan vara bra med blocköverskridande samtal.

Fru talman! Jag tackar Kristina Axén Olin för hennes anförande. Jag delar bilden av att det finns ett brett engagemang i kammaren och i kulturutskottet för många av de frågor som betänkandet behandlar. Många av frågorna kommer vi att återkomma till i kammaren. Vi kan ju inte diskutera alla nu.

Jag vill ställa en fråga angående ett ärende som många partier och regeringar har hanterat under åren - jag tror att vi skulle tjäna på en bred diskussion - nämligen renoveringen av Kungliga Operan. Det är en svår fråga.

Det togs initiativ av en moderat kulturminister. Både Alice Bah Kuhnke och jag under min tid som statsråd jobbade vidare med frågan. Det har lagts fram flera utredningar, och nu har regeringen tagit ytterligare ett steg och bett om en ytterligare bedömning. Det är i sig rimligt utifrån inflationen och kostnadsberäkningen från det gamla förslaget, kallat NOiO. Det syftade till att göra de akuta renoveringarna, skapa en bättre arbetsmiljö på Operan och göra vissa utbyggnader så att Operan kan få en bättre verksamhet, till exempel en andra scen, vilket borde anstå en nationalscen, bättre möjligheter för barn- och ungdomsverksamheten samt bättre möjligheter för baletten med mera.

Jag har skrivit i mitt särskilda yttrande om uppdraget till Statens fastighetsverk att ta fram en ny projektering eller ett nytt förslag, som jag är lite bekymrad över. Hur snävt är uppdraget? Finns förutsättningar att på allvar beakta Operans långsiktiga utvecklingsverksamhet? Man har pratat om en ringa utbyggnad och renovering. Det är här jag undrar hur Moderaterna tänker. Finns utrymme att under processens gång säkra en operaverksamhet som kan utvecklas och där arbetsmiljön inte blir lidande därför att lokalerna även i fortsättningen kommer att vara för små?

Fru talman! Återigen: Om man hade velat se över kreditreglerna, om man hade velat se över reglerna om undantag, om man hade velat se över exakt hur telefonförsäljning bedrivs och om man hade velat se över det som Jonas Andersson framför allt betonar, nämligen generellt aggressiva marknadsföringsmetoder, inte minst när det gäller de spelformer som faktiskt är farligast i Sverige, hade man naturligtvis kunnat göra detta på ett helt annat sätt.

Man hade kunnat göra det i linje med det sätt som den rödgröna regeringen jobbade på, genom att arbeta brett i utskottet och processa frågor på ett brett sätt. I frågor som direkt handlar om finansiering för oppositionen bör det självfallet hanteras på ett brett sätt, i bred dialog.

Det sätt man har gjort det hela på är anmärkningsvärt, och det spelar ingen roll hur mycket man försöker legitimera det.

Fru talman! Då ska jag ställa några frågor till Jonas Andersson: Anser inte Sverigedemokraterna och Jonas Andersson att partier är en del av det ideella Sverige - ideella organisationer? Och om nu frågan om spelmissbruk är så viktig för Sverigedemokraterna, varför ställer man sig då inte bakom de förslag på skärpningar vi har lagt fram, till exempel kring riskklassificering när det gäller spel? Anser Jonas Andersson att lotterier är lika farliga som nätkasinon när det gäller att hamna i spelmissbruk?

Fru talman! Jag måste säga att de argument man använder är hyckleri. Ville man på allvar titta på bättre transparens när det gäller partifinansiering är det inte genom spellagstiftningen man skulle jobba utan på andra sätt. Och om man verkligen menar allvar med spellagstiftningen, att man tycker att den är ett problem för ideella lotterier, hur ser man då på att det faktiskt finns andra ideella lotterier som inte är den här lilla föreningen som behöver ett lotteri? Vi har ju Svenska Postkodlotteriet - som bidrar med mångmiljonbelopp till det svenska föreningslivet - som drivs i stor skala och som faller under den här lagstiftningen. Är Jonas Andersson kritisk till den regleringen också?

Man hade kunnat gå vidare på många andra sätt om man hade velat apostrofera dessa frågor. I stället gör man på det här sättet och pratar om att man vill täppa till kranen för Socialdemokraterna. Det andas väldigt märklig demokratisyn att man är beredd att på det här sättet försvåra för oppositionens möjligheter att verka. Det är inte en seriös spelpolitik man bedriver, utan det är en attack mot den fria oppositionen i Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Förra mandatperioden präglades av pandemin. En stor kulturutredning hade varken riksdagen eller Centerpartiet eller, tror jag, Kultursverige mått bra av.

Däremot tog vi initiativ till återstartsutredningen, som pekade på behovet att utveckla kulturlivet framåt, bland annat genom utredningen Kreativa Sverige, men också den översyn av kultursamverkansmodellen som just nu sker och som vi vet också är viktig när det gäller spelkulturens möjligheter runt om i landet. Det är ju ofta regionalt som en del starka initiativ tas, och det är där man också har möjlighet att jobba i samarbete med både föreningsliv och näringsliv för att stärka detta område.

Miljöpartiet har för övrigt lagt fram en motion när det gäller att tillsätta en kulturpolitisk utredning. Den har Centerpartiet inte valt att ställa sig bakom.

Fru talman! Det är ingen hemlighet att Miljöpartiet står upp både för en aktiv spelpolitik och för att e-sportens villkor behöver förbättras.

När det gäller frågan om inresetillstånd var det något som vi till slut kunde lösa. Det var uppenbart då att vi behöver ändra den lagstiftningen. Jag är glad över Centerpartiets engagemang i dessa frågor i riksdagen, och jag ser fram emot att fortsätta samarbeta kring att ta fler initiativ för att stärka e-sporten.

Spelkulturfrågor och e-sportfrågor handlar ju om olika politikområden, och det känner Rickard Nordin till väl. När det gäller kreativa och kulturella näringar, där spelutvecklingen är en viktig del, tog vi ett initiativ om att tillsätta en utredning, Kreativa Sverige, där spel rimligtvis är en del. Kreativa Sverige har lämnat sitt förslag till regeringen, och det bereds på Regeringskansliet. Här förutsätter jag att spelutvecklingen är en stark del av den strategi man förhoppningsvis snart kommer att lägga fram.

Fru talman! Motionsbetänkandet hanterar flera olika delar av spelområdet, och jag tänker kommentera några av dem.

Jag börjar med att säga några ord om e-sport. E-sport är en aktivitet som engagerar många barn, unga och vuxna i Sverige. Man kan kalla det en växande folkrörelse. Vi vet att e-sport är en verksamhet som också lätt faller mellan stolarna. E-sportförbundet ingår ännu inte i Riksidrottsförbundets specialidrottsförbund och har därmed inte möjlighet att ta del av den finansiering eller det stöd för ungas organisering som ett medlemskap i Riksidrottsförbundet innebär.

Vi vet att det finns utmaningar med barns och ungas stillasittande, och därför skulle ett större engagemang mellan idrottsrörelsen och e-sporten vara gynnsam, inte minst när det gäller barns och ungas rörelse, psykiska hälsa och möjlighet till organisering. Det skulle också innebära en förbättring för själva e-sportandet.

Jag hänvisar till Miljöpartiets och Centerpartiets gemensamma reservation om att e-sport bör likställas med annan sport. Riksdagen kan inte bestämma vilka aktörer som ska in i Riksidrottsförbundet, men om e-sporten inte tas upp inom RF har det offentliga ett ansvar att se till att alla de barn och unga som aktivt sysslar med denna sport ges bättre stöd och förutsättningar.

Frågan om inresetillstånd för deltagare i e-sporttävlingar har också nämnts, och det är givetvis något som måste lösas i lagstiftning. Jag emotser därför förslag från regeringen på hur vi kan komma vidare i denna fråga. Denna fråga var som sagt stor under förra mandatperioden, och under pandemin gjordes starka uttalanden inte minst från Moderaterna om att detta måste lösas. Vi behöver nu få en långsiktig reglering på plats.

Fru talman! Miljöpartiet ställer sig bakom regeringen förslag på ändringar i spellagen. Detta har processats länge med bred politisk enighet och stort engagemang. Det gäller exempelvis uppgiftsskyldighet för betaltjänstleverantörer, möjlighet för Spelinspektionen att göra så kallade testköp och en förbättrad möjlighet för idrottsrörelsen att dela information.

Låt mig nämna ett område där Miljöpartiet menar att man bör gå längre. Det matchfixningsråd som har funnits i ett antal år har inte haft tillräcklig kapacitet. Därför är det bra att Riksidrottsförbundet får bättre möjlighet att dela information. Vi vet att matchfixning är en av de stora utmaningarna för idrotten, inte minst när den organiserade brottsligheten tränger sig in i idrotten och skapar misstro mot alla spelare i lagen och mot de enskilda idrottsutövare som riskerar att dras in i den kriminalitet det faktiskt handlar om.

Miljöpartiet menar att regeringen bör få i uppdrag att se över ytterligare möjligheter att begränsa vadhållning inom fler idrotter och på enskilda händelser. Vi vet att man kan gå ett steg längre för att minimera möjligheten att spela på sådana spelmoment som är lätta för en enskild idrottsutövare att manipulera.

Fru talman! Marknadsföring av spel har tidigare diskuterats i kammaren. Efter att spelmarknaden omreglerades har möjligheten att kontrollera de spel som riktas mot konsumenter som bor i Sverige ökat. Miljöpartiet och Vänsterpartiet anser i en gemensam motivreservation när det gäller motionerna från Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna avseende detta att motivet inte är tillräckligt skarpt. Vi menar att motivet bör vara att motionerna inte i tillräcklig utsträckning stävjar riskerna med den aggressiva marknadsföringen av spel.

Jag hänvisar till tidigare debatter i kammaren då Miljöpartiet har argumenterat för att man bör ha en tuffare reglering när det gäller denna typ av spel, att det skulle behöva införas en riskklassificering av de olika spelformerna och att man skulle behöva gå längre i definitionen av måttfullhet. Vi skulle vilja införa begreppet "särskild måttfullhet" eftersom riskerna för spelmissbruk behöver tas på allvar. Nätkasinon är den absolut farligaste formen för spel, och ett system med riskklassificering skulle göra det möjligt att differentiera vilka åtgärder som vidtas och vilka marknadsföringsbegränsningar som görs.

Frågan har som sagt diskuterats tidigare i kammaren, och jag ser fram emot att följa upp den nuvarande lagstiftningen och hoppas att regeringen är beredd att vid behov ta ytterligare initiativ.

Fru talman! Så till frågan om politiska lotterier. Häromveckan meddelade Tidöpartierna att de ämnar tillsätta en utredning i syfte att förbjuda politiska partier att driva allmännyttiga lotterier. De hänvisade bland annat till bristfällig transparens i partifinansieringen, det problematiska i att partier skapar undantagsregler för sig själva och risk för spelberoende. Sverigedemokraterna var inte heller hemliga med sin intention att syftet var att skada Socialdemokraterna och oppositionens möjlighet till finansiering.

Fru talman! Miljöpartiet driver inget partilotteri. Vi är också starkt pådrivande för att öka transparensen för att minska risken för korruption när det gäller partifinansiering. Men att från regeringens sida ta initiativ till att förbjuda politiska partier att sälja lotter som en del i sin finansiering är naturligtvis djupt anmärkningsvärt. Argumenten som används liknar närmast hyckleri.

Fru talman! Det är en sak att ha synpunkter på regleringen och frågor om kredit, ökad transparens i partifinansiering och försäljningsmetoder - allt detta är naturligtvis sådant som är legitimt att diskutera inom ramen för dels spelregleringen, dels frågan om partifinansiering. Det är naturligtvis något som Miljöpartiet kan vara beredda att diskutera vidare. Men det helhetsgrepp och den breda dialog som har funnits i spelfrågorna - den breda enighet som Moderaterna talade om här i talarstolen tidigare - raserar man med det här förfarandet.

Fru talman! Politiska partier är en del av det civila samhället. Här delar Miljöpartiet Centerpartiets ingång som de beskriver i sin motivreservation: att alla allmännyttiga lotterier ska behandlas lika oavsett huvudman.

Här menar vi också att det är viktigt att separera frågan om spelreglering å ena sidan och frågan om reglering rörande politiska partiers finansiering å andra sidan. Om man tar ett sådant här initiativ som så allvarligt riskerar att skada det största oppositionspartiets finansiering borde det självklart göras i ett brett politiskt initiativ, med dialog över blockgränserna och också med en bredd kring partifinansieringsfrågan generellt.

Men det är uppenbart att det inte är detta man är ute efter från Tidöpartiernas sida. "Nästa år blir det ett fattigare första maj-tåg för sossarna", säger Tobias Andersson, riksdagsledamot från Sverigedemokraterna, i det uttalade syftet att beröva det största oppositionspartiet en viktig inkomstkälla - man "drar åt kranen till S".

Fru talman! Den ogenerade glädjen i att slå mot oppositionens finansiering rimmar illa med demokratiska principer. Det är en fråga om anständighet. Jag beklagar djupt att regeringen har valt denna väg, och jag hoppas att man tänker om. Det finns frågor i en demokrati som är fundamentala: föreningsfrihet, organisationsfrihet, yttrandefrihet; alla de olika demokratiska grundbultarna. En fri, levande och stark opposition är också en sådan grundbult. Jag förutsätter att regeringen tänker till djupt innan man på det här sättet riskerar att allvarligt skada både förtroendet, dialogen i denna kammare och oppositionens möjligheter att verka.

Fru talman! Jag står givetvis bakom samtliga Miljöpartiets reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 12 av Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

(Applåder)

Fru talman! Varje rörelse räknas. Det är ett budskap från både forskning och profession som jobbar med folkhälsa och fysisk rörelse. Det är inte givet att det enbart är de pulshöjande intensiva träningstimmarna som ger den starkaste folkhälsan för bredden av vår befolkning, utan det är den dagliga lågintensiva rörelsen som vi behöver alltmer.

Situationen i Sverige i dag är dessvärre alarmerande. Vi rör oss allt mindre. Många barn och ungdomar tillbringar i dag stora delar av sin vakna tid stillasittande. I PEP-rapporten från 2022, där över 7 000 barn i åldern 4-17 år har fått svara på frågor om sina levnadsvanor, framkommer att endast två av tio barn når rekommendationen för fysisk aktivitet.

I snitt sitter vi i dag stilla nio till tio timmar per dag. Det är i snitt. Då förstår ni att det finns de som sitter stilla i långt fler timmar än så. Det framkommer även ett tydligt samband mellan upplevd psykisk ohälsa och bristande fysisk aktivitet. Pojkar rör sig generellt mer än flickor, även om inte heller de rör sig tillräckligt, och de med lägre inkomst rör sig mindre än de med högre. Läget är alltså alarmerande.

Fru talman! Idrottsrörelsen i Sverige är stark, och den är viktig för så många. Den bidrar till gemenskap, till rörelseglädje och till utveckling och växtkraft både för den enskilde individen och för vårt samhälle. Tidigare S-MP-regeringar har kraftigt utökat det statliga stödet till idrottsrörelsen. Nuvarande regering har tagit ytterligare steg, vilket jag bejakar.

Under Miljöpartiets tid i regering sjösatte vi även en rörelsesatsning i skolan, där Riksidrottsförbundet ska kraftsamla för mer idrott och rörelse och utveckling av rörelseförståelse under skoldagen tillsammans med en stor mängd skolor runt om i vårt land. S-MP-regeringen har också utökat antalet idrottstimmar i grundskolan med 100 timmar, främst i de högre årskurserna, där vi vet att man riskerar att röra sig mindre.

Allt detta har varit väldigt viktigt, men jag och Miljöpartiet ser att mer behöver göras. Vi behöver jobba vidare för att främja fysisk aktivitet, och då även för alla de barn och unga i vårt land som inte känner att idrottsrörelsen är någonting just för dem.

Fru talman! S-MP-regeringen beslutade i april 2020 att utse en kommitté som ska lämna förslag på åtgärder som främjar fysisk aktivitet. Men den ska också genom utåtriktat arbete bidra till att öka den allmän kunskapen om de positiva effekter som fysisk aktivitet bidrar till. Kommittén har lämnat två delrapporter och kommer att komma med en slutrapport senare i år med förslag på åtgärder för hur vi kan stärka den fysiska aktiviteten i Sverige.

Kommittén väntas lägga fram förslag inom flera områden: samhällsplanering, socialpolitik, idrotts- och friluftslivspolitik och, inte minst, utbildningspolitik. Kommittén för fysisk hälsa pekar i sin rapport från 2022 på att förskolan och skolan har en alldeles särskilt viktig roll för barns rörelse. Det är ju där vi når alla barn och unga, och där finns möjlighet att kompensera för flera av de skillnader som finns i barns uppväxtvillkor.

Fru talman! Detta är en fråga som berör alla politikområden. Jag hoppas att alla partier är taggade för att ta emot slutsatserna från kommittén och sedan bidra till att göra dem till verklighet.

Fru talman! Miljöpartiet menar att ett viktigt steg vore att ta fram ett förslag på en nationell strategi för barns och ungas rörelse. Vi vet att det finns ett behov av att samla berörda aktörer, att jobba brett och att undvika stuprör och att lägga fram konkreta mål och åtgärder för att uppnå dessa. Det är en möjlighet att stärka samordningen och få till den kraftsamling som vi vet att vi så väl behöver för att öka den fysiska aktiviteten och främja folkhälsan, inte minst hos våra barn och unga.

Fru talman! Frågan om idrottsanläggningar tillgängliga för alla är en central utmaning för Sveriges idrottsrörelse och, i förlängningen, för folkhälsan. Regeringen beslutade i januari 2021 att ge Centrum för idrottsforskning i uppdrag att genomföra en fördjupad analys av behovet av ändamålsenliga anläggningar och utemiljöer både för idrott och för andra former av hälsofrämjande fysiska aktiviteter. Man skulle titta på hur anläggningssituationen ser ut för olika idrotter och aktiviteter men också för olika samhällsgrupper i delar av samhället.

Uppdraget redovisades till den dåvarande regeringen i april 2022, och med detta uppdrag som grund gav den dåvarande regeringen Cif i uppdrag att upprätta och driva en kunskapsplattform för anläggningar och utemiljöer för idrott och fritid. Tanken var att samla, utveckla och förmedla kunskap för att samhället ska nå både breda och nya grupper av idrotts, motions- och friluftslivsutövare.

Uppdraget har alldeles nyligen redovisats i en rapport. Jag noterar att utskottsmajoriteten och regeringen inte vill gå vidare med de ganska många yrkandena på området för att man vill avvakta regeringens beredning av uppdraget. Jag tycker att det är bra att man skickar en på det viset positiv signal.

Vi vet att man i Danmark har inrättat en anläggningsfond som ger möjlighet både att ge stöd till särskilt innovativa anläggningar och att sprida kunskapen. Det är alltså i linje med det uppdrag som Centrum för idrottsforskning fick. Miljöpartiet förordar att vi inrättar en anläggningsfond med denna inriktning, och vi hoppas att regeringen avser att återkomma med konkreta förslag på hur Centrum för idrottsforsknings arbete kan tas vidare så att det stärker arbetet med anläggningar i hela landet.

Fru talman! Mellan 10 och 15 procent av befolkningen har en funktionsnedsättning som innebär extra behov av stöd vid idrottande. Vi vet att svensk parasport har stora behov. Det stöd som tilldelas idrotten motsvarar inte de behov som finns. Vi vet att det här är en grupp som har svårt att utöva idrott kopplat till både ekonomi, tid, tillgängliga anläggningar och andra typer av behov. Det kan till exempel krävas kostsam utrustning eller finnas särskilda behov av assistans.

Fru talman! Miljöpartiet menar att vi bör ta ett helhetsgrepp om frågorna kring svensk parasport. En del av detta berör idrottspolitiken, men det finns också frågor som ligger på andra utskott. En utredning kan vara ett steg, men det finns behov av ett samlat grepp. Vi vet att parasportutövare är den grupp som efter pandemin har haft svårast att hitta tillbaka till idrotten, och detta pekar på att politiken bör göra insatser.

Det är positivt att Riksidrottsförbundet har gjort ett eget arbete, men en hel del saker landar återigen hos oss. Här vill vi trycka på att politiken tar ett större ansvar.

Fru talman! Jag ska avslutningsvis säga några ord om friluftslivspolitiken. Precis som redan har sagts från talarstolen här fyller friluftslivet en viktig funktion för många människor, inte minst för den grupp som kanske inte känner sig hemma inom just den organiserade idrotten.

Miljöpartiet har väckt en motion där vi menar att arbetet med de friluftspolitiska målen bör utvecklas. Detta var ett arbete som gjordes av kulturutskottet under förra mandatperioden. Man utvärderade friluftslivspolitiken, och man pekade på ett antal förbättringar som behövde göras och att de skulle behöva kvantifieras och tidssättas. Man menade också att regeringen bör initiera ett utvecklingsarbete för att förbättra statistik och underlag.

I svaret från utskottsmajoriteten på motionen pekar man på att man står bakom utvärderings- och uppföljningsgruppens rapport från kulturutskottet. Man hänvisar också till att Naturvårdsverket har ett pågående arbete och att de i december i år ska lämna förslag på hur de friluftslivspolitiska målen ska nås. En ny uppföljning kommer också. Utskottet vill inte föregripa den beredning som pågår.

Här hade jag naturligtvis velat se ett tydligare besked än så. Vad innebär det uppdrag och det arbete som Naturvårdsverket har? Kommer de att återkomma med förslag på faktisk utveckling av målen och inte bara på åtgärder för att nå dit?

Men jag vill även där se positivt på den ton som finns i svaren, för friluftslivspolitiken är någonting som vi alla tycker är viktigt. Det visar den bredd som fanns i kulturutskottets utvärdering.

Jag står givetvis bakom Miljöpartiets samtliga reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 2.

Herr talman! Precis som Kristina Axén Olin påpekade lever vi i en orolig tid, och vikten av oberoende journalistik har kanske aldrig varit större. Rysslands invasion av Ukraina sätter press på journalistiken och på det fria ordet, naturligtvis i berörda länder men också här i Sverige, där behovet av saklig information och oberoende journalistik är oerhört stort. Vi ser dessvärre hot och hat mot journalister bre ut sig. Desinformation och propaganda från olika länder ökar kraven på oberoende nyhetsförmedling.

Herr talman! Public service, alltså Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion, spelar en omistlig roll för vår demokrati och för en vital mediemarknad. Det gäller nyhetsförmedling i hela landet, speglings- och folkbildningsuppdragen, sändningar på de nationella minoritetsspråken och naturligtvis public services bidrag till ett rikt kulturliv, bland annat genom dess bidrag för att stärka det svenska språket och för en levande film- och tv-produktionsmarknad.

I tider av höjd beredskap vet vi att public service spelar en viktig roll. Under pandemin sökte sig många till SVT:s sändningar, Sveriges Radios rapportering eller Utbildningsradions förklarande program för unga. Det är likadant nu under Rysslands brutala invasion av Ukraina.

Herr talman! Precis som tidigare har påpekats har arbetet i den parlamentariska public service-kommittén nu påbörjats inför sändningsperioden 2026-2033. Miljöpartiet kommer att delta konstruktivt i kommitténs arbete, där frågor som berörs i detta betänkande kommer att diskuteras. Därför har vi valt att inte lämna en reservation gällande den generella public service-politiken. Vi har i stället lämnat ett särskilt yttrande med hänvisning till det kommande arbetet i kommittén.

Våra ingångar är dock kända. Vi värnar en bred public service som främjar allmänhetens kännedom om public service-bolagen och deras relevans, bland annat som en del av speglingsuppdraget. Alla ska känna att public service är någonting för dem.

Vi är kritiska till de signaler som initialt skickades från regeringen om ett avsmalnat uppdrag. Samtidigt har jag noterat att kulturministern betonat att public service-kommitténs uppdrag är öppet och att public services breda uppdrag naturligtvis har betydelse.

Jag hoppas, inte minst med hänvisning till den viktiga roll som public service spelar, att vi kan hitta vägar framåt så att vi stärker förtroendet för public service ytterligare i samtliga grupper i samhället utan att nagga på den bredd som har en avgörande betydelse för det breda förtroendet.

Herr talman! Synliggörandet av de nationella minoriteterna och minoritetsspråken i samhället genom public service är av stor betydelse för att åstadkomma en ökad medvetenhet och kunskap om de nationella minoritetsspråken. Nyheter och information liksom kulturupplevelser i både radio och tv synliggör minoritetsspråken och därigenom också minoriteterna som talar dem.

Med public service ges minoritetsspråken en självklar plats i samhället. Detta främjar många människors möjligheter att ta del av sitt minoritetsspråk och sin kultur oavsett var i Sverige de bor. Inte minst gör ett brett tv och radioutbud på de nationella minoritetsspråken att de yngre generationerna får bättre möjligheter att hålla sitt språk och sin kultur levande.

I det förra sändningstillståndet ökades förstasändningarna på vart och ett av de nationella minoritetsspråken, alltså finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska. Vi menar att riksdagen redan nu bör ge till känna att public services programutbud på de nationella minoritetsspråken ska öka i kommande sändningstillstånd. Det behövs både mer nyhetsinslag och mer kulturinslag för att hålla minoritetskulturer och minoritetsspråk levande. Exakt hur detta ska göras blir en fråga för kommittén, naturligtvis efter dialog med de nationella minoritetsorganisationerna.

Herr talman! Andra viktiga och stora frågor för public service-kommitténs arbete kommer att vara hantering av beredskapsfrågorna, en teknikneutral reglering, en public service-lag, det viktiga folkbildnings- och kulturuppdraget samt, inte minst, arbetet med lokal journalistik i hela landet.

Häromdagen besökte kulturutskottet SVT i Norrbotten. Det var glädjande att höra att den förstärkning av lokal journalistik som vi enades om i förra sändningstillståndet bland annat har inneburit att man öppnat en ny redaktion i Arvidsjaur. I ett län av Norrbottens storlek är det naturligtvis omöjligt att all bevakning sker från residensorten. Närheten till det som händer är viktig i journalistiken - det gäller både i glesbygd, på landsbygd, i småstad, i förort och i storstad.

Herr talman! Att SVT och SR under innevarande sändningsperiod har stärkt sin lokala nyhetsförmedling är viktigt, och detta är ett arbete som bör fortsätta. Det ska inte finnas några vita journalistiska fläckar i vårt land.

Jag går över till den andra delen av betänkandet, herr talman, nämligen filmpolitiken.

Sverige är ju ett fantastiskt filmland som är fullt av producenter, manusförfattare, regissörer, skådespelare och filmarbetare i alla yrkeskategorier av högsta klass. Under de senaste rödgröna regeringarna har flera steg tagits för att stärka svensk films förutsättningar. Jag tänker bland annat på övergången till en ny statlig filmpolitik, de omfattande kris- och återstartsstöden under pandemin och det efterlängtade införandet av produktionsincitament för film.

Men mer behöver göras för att svensk film ska stå stark i en tid av snabb förändring och nya förutsättningar för såväl produktion och distribution som konsumtion av film. Miljöpartiet menar att regeringen snarast bör tillsätta en ny filmpolitisk utredning. Sedan den nya filmpolitiken sjösattes 2017 har förutsättningarna för svensk film drastiskt förändrats. Pandemin, strömningstjänsternas explosionsartade utveckling, införandet av produktionsincitament och nya beteendemönster för hur vi tar del av film är exempel på att det nu är tid att både utvärdera den förda filmpolitiken och staka ut en ny riktning framåt.

Jag noterar att utskottsmajoriteten i sitt svar hänvisar till att det pågår en diskussion inom regeringen och att nya överväganden ska ske på detta område. Jag väljer att se positivt på det och ser fram emot att regeringen återkommer i denna fråga.

Vi menar att det finns olika frågor som bör analyseras och övervägas i en ny filmpolitisk utredning. Jag hoppas till exempel att regeringen väljer att titta på hur kompetensförsörjningen och breddad rekrytering kan stärkas inom svensk film, på filmarbetares villkor, på hur biograferna kan värnas framöver i hela landet och på möjligheten att införa en avgift för medfinansiering av inhemsk produktion av film och tv-drama. Detta är någonting som tack vare EU-lagstiftning kan tas ut från plattformarna. Det är någonting som har införts eller är på gång i flera av Sveriges grannländer. Jag menar att det är väl värt att titta vidare på detta och analysera om det kan vara ett tillskott till den svenska filmmarknaden och till filmpolitiken i hela landet.

Herr talman! Att produktionsincitamenten nu finns på plats är väldigt viktigt för att filmsektorn ska återhämta sig efter pandemin och för att jämna ut konkurrensförutsättningarna gentemot andra länder i Europa. Redan nu finns det dock skäl att reflektera över införandet och tillämpningen av dem. Vi vet att Tillväxtverket fick stänga ned ansökningssystemet för produktionsincitamenten redan efter en dag på grund av den stora tillströmningen. Regeringen bör skyndsamt utvärdera lärdomarna och se över hur mer resurser kan tillföras systemet.

Herr talman! Hela Sverige har att tjäna på att produktionsincitamenten för film utvecklas och att Sverige blir en gynnsam plats att spela in film på. Det ger ökade intäkter för turistbranschen och gynnar ekonomin och den kulturella näringen i regionerna samtidigt som filmsektorn stärks i hela landet.

Herr talman! Jag står givetvis bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 2.

Herr talman! Min fråga går till kulturminister Parisa Liljestrand.

I höstas halverade regeringen det statliga stödet till kulturskolan, och när vårändringsbudgeten presenterades i måndags stod det klart att det inte blir några nya pengar till kulturen. Därmed kvarstår det halverade stödet till kulturskolan.

Kulturskolan har alltid haft en central roll för barn och unga i vårt samhälle, och i tuffa tider har den en kanske ännu viktigare roll. Nu ser vi dessvärre att barns och ungas möjligheter till kulturutövande riskeras. Enligt en ny rapport från Kulturskolerådet kommer sju av tio kommuner att minska antalet elevplatser till följd av det sänkta statliga stödet, vilket leder till att nära 60 000 platser i Kulturskolan riskeras.

Min fråga till kulturministern blir hur regeringen tänker kompensera de barn och unga som är beroende av Kulturskolans verksamhet och de barn och unga som Kulturskolan nu inte kommer att kunna nå ut till. Vad planerar regeringen att göra för de barnen?

Herr ålderspresident! Jag tackar kulturministern för debatten.

Jag vet att många är engagerade i verksamheterna som bedrivs just nu på Musikaliska kvarteret, som säkerligen följer debatten. Jag vet att de över 27 000 personer som har skrivit under namninsamlingen säkert är mycket intresserade av kulturministerns besked i debatten i kväll.

Jag vill fortsätta att vara positiv, utifrån det engagemang jag hör från ledamöterna Ahlström Köster, Ollén och kulturministern om att man vill fortsätta att värna verksamhetens värde. I ett positivt scenario är kulturministern beredd att skjuta till medel för att stötta i det fall hyresförhandlingen inte slutar så att den inryms inom verksamheternas nuvarande budgetar. Men jag hör inte detta, utan jag hör att kulturministern säger att lokalerna egentligen inte har någon betydelse. Det är ett mer nedslående besked från kulturministern.

Ingenstans i debatten har jag eller ledamot Lawen Redar hävdat att vi ska gå över gränsen för principen om ministerstyre. Vi har pratat om budgeten och om kulturpolitiskt engagemang för viktiga verksamheter. De verksamheter som finns i centrala delar av Stockholm är också tillgängliga och fungerar som ett nav, inte minst för de lite smalare musik- och konstformerna inom Musikaliska Kvarterets verksamhet.

Fastigheten är ett byggnadsminne, och hela byggnaden omfattas av skyddsföreskrifter. Det är inte möjligt att bedriva vilken verksamhet som helst i huset. Den dynamik som råder där nu är unik, och jag menar att helheten i lokalerna är värd att värna.

Ett fruktbart utvecklingsarbete har skett under flera års tid. Min förhoppning är att man ska landa i något som kan få Musikaliska kvarteret att blomma framåt, och jag önskar att kulturministern också är beredd att verka i den riktningen.

Herr ålderspresident! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag upplever att både kulturministern och ledamöterna svarar på frågor som inte har ställts och påståenden som inte har gjorts. Det är faktiskt så att den försäljning som möjliggjordes i vårändringsbudgeten fick en klausul som innebar att verksamheternas förutsättningar ska analyseras närmare liksom att både Musikaliska Akademiens och Blåsarsymfonikernas behov av tillgång till ändamålsenliga lokaler bör beaktas. Det var alltså inget carte blanche för en försäljning.

Frågan har sedan dess inte varit aktuell. Tvärtom har det under flera år skett ett ganska spännande och fantastiskt utvecklingsarbete som beskrevs av båda parter fram till i höstas som fruktbart, delvis finansierat av Statens kulturråd. Även verksamheterna själva har gått in med medel.

Detta är en process som jag i min tidigare roll som kulturminister har följt och tyckt varit spännande och intressant. Frågan om en försäljning har aldrig varit på bordet. Det var ju i höstas när sittande regering och nuvarande kulturministern hade tillträtt som frågan om en hyreshöjning kom. Frågan om utredningen om kostnads- och marknadshyror rör inte den här fastigheten utan andra fastigheter, så även detta är ett försök att blanda bort korten, herr ålderspresident.

Jag är glad över de moderata riksdagsledamöternas engagemang för frågan, och jag är glad att kulturministern säger att det här är någonting som man vill se hur man kan stötta framåt. Men jag har fortfarande inte fått svar på mina frågor. Hur ser kulturministern på utvecklingsprojektet Musikaliska kvarteret? Det är ju en kulturpolitisk fråga och inte en fråga om hyressättning. Det handlar om hur Early Music Sweden ska kunna utvecklas till ett nav för barock- och medeltidsmusik - en nationell scen som de ser det - och det handlar om att Stallet, folk- och världsmusikscenen som är unik i Sverige, ska kunna fortsätta sin verksamhet. Det handlar också om hur mångfalden och genrebredden i Musikaliska kvarteret i högre grad ska kunna stå på egna ben.

Statens fastighetsverk har själva sagt att detta inte är någonting som man ämnar stötta med någon form av kulturhyra, och då kommer frågan tillbaka till kulturministern och till övriga finansiärer: Är man beredd att i budgeten skjuta till för att möjliggöra för en sådan här utveckling? Det är ju i högsta grad en kulturpolitisk fråga. Vad har det att göra med ministerstyre, herr ålderspresident? Det är viktigt att upprepa att detta inte bara är en fråga om hyressättning utan en fråga om ett fruktbart utvecklingsprojekt som alla säger sig värna och en verksamhet som löper en överhängande risk att behöva lämna lokalerna.

Jag skulle vilja höra från kulturministern, återigen, om man från regeringens sida är beredd att agera för att möjliggöra utvecklingen av den här platsen. Hur ser kulturministern på risken att det inte finns någonting att analysera vid en eventuell försäljning om verksamheterna på grund av höjd hyra inte längre finns kvar i lokalerna?

Herr talman! Vi behöver ett levande musik- och kulturliv, och det även i våra stadskärnor. Vi behöver tillgängliga mötesplatser och musikaliska oaser för själen, inte bara för kommersen. Utveckling där vi ser hur lokaler för kultur och musik i våra stadskärnor antingen tvingas stänga ned på grund av för höga hyresnivåer eller flyttas ut från stadskärnan är naturligtvis olycklig.

Fastigheten Musikaliska Akademien på Nybrokajen 11 invigdes redan år 1877. Det är Sveriges första konserthus, byggt specifikt för högre musikalisk utbildning. Här ryms en stor genrebredd - scener och ytor för folk och världsmusik, jazz, nutida konstmusik, popmusik, klassisk musik och så kallad tidig musik från barocken och medeltiden, men också för annan livemusik. Det fungerar även som nationellt nav för många av dessa genrer.

Uppslutningen kring Musikaliska kvarteret har varit enorm. Jag tog själv emot en namninsamling på över 27 000 namn som överlämnades till riksdagens finans- och kulturutskott för ett par veckor sedan och som jag vet också har nått kulturministern. Det handlar om musiker, artister, arrangörer och engagerad publik från hela Sverige som ser Musikaliska kvarteret som ett självklart nav och vill att verksamheten ska utvecklas, inte avvecklas.

Jag kan konstatera att kulturministern inte ger ett särskilt uttömmande svar på mina frågor. Förvisso är det bra att kulturministern ser värdet av verksamheterna i huset, men hur agerar ministern konkret för att främja och värna dem? Statsrådet säger att hon delar engagemanget, men hur visar hon det i praktiken? För detta är inte enbart en fråga om hyressättning, herr ålderspresident. Det handlar om en kulturpolitiskt värdefull verksamhet i en kulturhistoriskt värdefull byggnad som alla säger sig vilja värna och som nu riskerar att slås i spillror, och det dessutom när staten är hyresvärd. Det är naturligtvis helt orimligt.

Det handlar också om ett arbete som har drivits i flera år för att utveckla verksamheten i kvarteret. Det är ett arbete som har kunnat göras med stöd av medel från Statens kulturråd, bland annat för att kunna dra in mer pengar till verksamheten för att kulturverksamheterna ska stå mer stadigt på kommersiella ben. Utan restaurangkök, utan möjlighet att spela på alla scener samtidigt, utan fler toaletter och ett fungerande brandskydd, till exempel, är det omöjligt att driva en rationell verksamhet.

Det är glädjande att Blåsarsymfonikerna och övriga verksamheter i huset har sagt sig vara beredda att betala mer hyra om lokalerna fungerar på ett tillfredsställande sätt. Som det ser ut nu är hyresprocessen mellan parterna svår. En överklagandeprocess skulle ta verksamheterna lång tid, och jag har heller inte hört vad som händer med utvecklingsarbetet i huset. Ligger hyran kvar på den nivå som nu är aviserad utan konkreta besked om utveckling av fastigheten blir det omöjligt för verksamheterna att vara kvar. Det gäller inte minst Blåsarsymfonikerna, som ju är garanten för kvarterets utveckling.

Mina frågor är nu: Hur ser kulturministern på utvecklingsprojektet Musikaliska kvarteret? Har kulturministern några besked om vad som händer med det? Vad gör kulturministern konkret för att värna verksamheterna i Musikaliska kvarteret? Planerar kulturministern att driva ett tillskott i kulturbudgeten för att möjliggöra både att verksamheterna blir kvar och att kvarteret ska utvecklas till den blomstrande oas som det har möjlighet att fortsätta att vara?

Herr talman! Trevligt att få delta i den här debatten för ovanlighetens skull, i en viktig fråga - hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap!

Hälso- och sjukvården behöver planeras så att situationer med många skadade kan hanteras samtidigt som vi har stora sjukdomsutbrott eller pandemier. Här ser Miljöpartiet att vi behöver dels en allmän förstärkning av vården, dels en ökad förmåga i hela vårdkedjan. En motståndskraftig vård i vardagen ger oss nämligen en bättre krisberedskap också vid allvarliga händelser.

Att säkra tillgången till sjukvårdsprodukter och övrig utrustning som skyddar personalens hälsa och säkerhet är en oerhört viktig aspekt för att förbättra arbetsvillkoren och få fler att vilja jobba kvar. För att säkra tillgången till nödvändig sjukvårdsutrustning måste det finnas en helt annan försörjningsberedskap än det gör i dag. Om det verkar vi vara överens.

Bristen på skyddsutrustning under coronapandemin ledde till stora arbetsmiljöproblem och svårigheter för personalen att utföra en god vård. Regeringen bör återkomma med förslag som innebär att det i hälso- och sjukvårdslagen uttryckligen anges att sjukvårdsprodukter och övrig utrustning ska finnas för att skydda sjukvårdspersonalens hälsa.

Herr talman! Miljöpartiet anser att staten bör ta ansvar för att bygga upp beredskapslager och tillsammans med näringsliv, kommuner och regioner säkerställa att lagerhållningen i samhällskritiska försörjningskedjor är tillräcklig för att klara kriser och krig.

Livsmedel, sjukvårdsmaterial, läkemedel, reservdelar och bränsle är exempel på varor som behöver finnas i lager för att samhället ska få tid till omställning vid störd handel. Nuvarande lagerhållning är inte tillräckligt omfattande, och ansvarsförhållandena är oklara. Lagerhållningen behöver därför förbättras steg för steg under flera decennier och hela tiden anpassas till de behov som finns i samhället.

En del lagerhållning behöver ske centralt i statlig regi, men lager behöver också finnas nära människor och verksamheter. Därför behöver offentlig sektor samarbeta med näringslivet om lagerhållning av varor som är kritiska för försörjningen. Det bör också undersökas vilka varor det går att starta eller utöka inhemsk produktion av. Att Sverige har en egen produktionsförmåga av viss materiel och vissa grundkomponenter inom medicin är nödvändigt framåt.

Regeringen bör se till att arbetet med att stärka hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap genomförs successivt så snart det är möjligt och redovisa för riksdagen hur kvarvarande förslag från Utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap avses att tas om hand.

Herr talman! Covidpandemin har på ett påtagligt sätt visat Sverige och andra länder att en stabil läkemedelsförsörjning är central för hälso- och sjukvården och folkhälsan under en samhällskris. I enlighet med utredningen och regeringens bedömning anser vi i Miljöpartiet att möjlighet till sanktionsavgifter bör införas för att säkerställa att information om kommande brist gällande ett läkemedel når de relevanta aktörerna i tid.

Immaterialrättsfrågor

Samtidigt innebär förslaget om sanktionsavgift risker. Det är viktigt att avgifterna kan användas på ett flexibelt sätt i förhållande till aktörernas storlek och ekonomiska situation, samtidigt som avgifterna är tillräckligt stora för att få avsedd effekt. Det är en uppenbar risk att vissa företag kan försöka att skydda sig från risken att drabbas av sanktioner genom att helt enkelt erbjuda ett mindre sortiment.

Herr talman! Hälso- och sjukvården behöver bli bättre på att ta del av och implementera den kunskap och de forskningsresultat som tagits fram inom katastrofmedicinska centrum för att stärka beredskapen i hela vårdkedjan. Vi ställer oss också positiva till att kunskaperna ökar inom katastrofmedicin genom att göra det till en obligatorisk del i grundutbildningen för personal inom hälso- och sjukvården.

Jag står bakom Miljöpartiets samtliga reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 4.

Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 13 april.)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det är glädjande att höra det engagemang som finns för skolbiblioteken från statsrådet. Jag ser fram emot att regeringen kommer att lägga fram en proposition. Jag konstaterar dock att ministern fortfarande inte är tydlig med att det faktiskt är bemannade skolbibliotek man ämnar skriva en proposition om.

Jag vill bara upprepa här att endast 46 procent av landets skol- och gymnasieelever i dag har tillgång till ett bemannat skolbibliotek. Vi vet att skolbibliotekarierna har en alldeles utomordentligt viktig roll att spela när det gäller att introducera eleverna till böcker och läsning, att hitta rätt bok till rätt elev och att fungera som ett stöd till lärarna i undervisningen. De har också den viktiga funktionen att jobba med medie- och informationskunnighet, en uppgift som absolut inte har blivit mindre relevant i takt med den digitalisering som vi pratat om här.

Jag konstaterar att Liberalerna är ett av de partier som vill se att vi går fram med den här utredningen och med skarp lagstiftning om bemannade skolbibliotek. Man har stöd från Moderaterna för den linjen, så jag kan bara hoppas att skolministern har framgång i de interna förhandlingarna i Regeringskansliet. Jag konstaterar också att det finns ett brett stöd i riksdagen för att gå vidare med utredningens förslag.

Fru talman! Miljöpartiet har varit pådrivande när det gäller det läsfrämjande arbetet och kommer att fortsätta vara det. Jag tycker att det är positivt att regeringen går fram med att stärka läsandet i tidig ålder. Så lägger vi en grund. Men vi vet också att läsning är något du måste fortsätta jobba på. Du måste fortsätta läsa skönlitteratur som tonåring och som vuxen och öva den grundläggande läsförståelsen hela livet.

Därför fyller bemannade skolbibliotek en viktig roll i både vårt utbildningsväsen och vårt samhälle. Vi behöver fler böcker och mer läsning, och vi behöver kunnig, utbildad personal som kan bistå i den utvecklingen. Jag hoppas att skolministern menar allvar när hon säger att hon kommer att återkomma med en proposition.