Aron Emilsson

Herr talman! I grunden tror jag att det är klokt att vi har en ordning i Sverige och Sveriges riksdag där vi är relativt överens och har en stor samsyn i de säkerhetspolitiska frågorna. Det gynnar oss i detta världspolitiska läge.

Men Socialdemokraterna har närmast gjort sig ett varumärke, och klättrat i ligan, av att alltid ändra sig, alltid vara reaktiv och sedan konstatera att man alltid har tyckt något man aldrig har tyckt. Vi har sett det i migrationspolitiken. Vi har sett det i en hel del av säkerhetspolitiken. Vi har sett det på en rad politiska områden.

Nu hävdar Morgan Johansson att man ska gå tillbaka till grunderna, i ett säkerhets- och utrikespolitiskt läge som är det värsta sedan andra världskriget. Det understryker bara Socialdemokraternas närmast utopiska och reaktiva utrikespolitik, som gör att man återigen kommer att behöva ändra sig på en rad väsentliga områden.

Socialdemokraterna verkar inte hörsamma att en ny verklighet kräver helt nya och realistiska åtgärder, en realistisk utrikes- och säkerhetspolitik. Socialdemokraterna har varit ute och jämfört en, trots allt, demokratiskt vald ledare, Donald Trump i USA, med en av världens numera värsta krigsförbrytare, nämligen Putin i Ryssland, i till exempel frågan om Grönland.

Det är naturligtvis så att vi i Norden och från svensk sida har diametralt olika uppfattningar än USA i en hel del utrikespolitiska frågor, inte minst den om Grönland. Där bör vi vara tydliga med att Danmarks och Grönlands sak är vår. Där är vi överens.

Men att i ett sådant här säkerhetspolitiskt läge gå ut och jämföra en ledare som Trump, som leder världens största demokrati, med en av världens värsta krigsförbrytare är riktigt illa. Det är också direkt i strid med Danmarks vädjan och linje.

Frågan är hur Morgan Johansson själv tycker att man agerar i linje med att hålla ihop inom Norden.

Herr talman! Jag tror inte att någon i den här kammaren motsätter sig en tydlig nedrustningspolitik internationellt. Vi vill alla se en icke-spridning av kärnvapen och framför allt undvika att fler länder skaffar kärnvapen i sina arsenaler.

Detta finns det en väldigt stor samstämmighet kring. Jag kan inte uttyda någon politisk konflikt vare sig i betänkandet från sammansatta utskottet, i Försvarsberedningen eller i andra sammanhang. Vi är överens om nedrustning och icke-spridning och att undvika att fler länder skaffar kärnvapen.

Inga skulle dock jubla högre än Ryssland och andra antagonistiska stater om vi tydligt deklarerade att vi avhänder oss den yttersta garantin för avskräckning, nämligen kärnvapenplaneringen. Men det innebär inte att vi vill att de ska användas. Tvärtom är ju ambitionen att se till att de inte används. Det är det som är idén bakom en grundlig och klok planering, och parallellt arbetar vi med just nedrustning, icke-spridning och så vidare.

Jag efterlyser fortfarande vad Vänsterpartiets alternativ till den här delen av den betydelsefulla avskräckningen är, för jag kunde inte höra det i Hanna Gunnarssons svar. Det handlar till syvende och sist om avskräckningen i händelse av en eskalerande konflikt med de stater som faktiskt vill oss, det fria väst och våra samlade demokratier, illa i dag. Det är det de kommer att använda sig av om inte vi har någonting att sätta emot, och då är frågan: Vad vill man se i stället?

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Hanna Gunnarsson för den konstruktiva ansats Vänsterpartiet haft i både försvarsutskottet och utrikesutskottet - och inte minst det sammansatta försvars- och utrikesutskottet - när vi behandlat den här propositionen, trots sitt initiala motstånd mot att Sverige skulle gå med i Nato.

Det är också viktigt att adressera det som Hanna Gunnarsson tar upp i sitt anförande och som är grunden för Vänsterpartiets reservation i betänkandet, nämligen frågan om att samla en gemensam styrka genom att bidra till alliansen - men att göra det på ett haltande vis. Tanken med Nato är ju både avskräckning och försvar. Som jag uppfattar det vill Vänsterpartiet bidra i full utsträckning till försvarsdelen men stå utanför avskräckningsdelen som inte minst handlar om icke-konventionell avskräckning, alltså möjligheten att avskräcka potentiella antagonister genom kärnvapenplanering.

Vänsterpartiet hänvisar till Danmark och Norge som i en annan tid och ett annat sammanhang gjorde unilaterala deklarationer om att inte basera kärnvapen på sina territorier eller öva med sådana. De har dock inga förbehåll. Frågan är vilket alternativ Vänsterpartiet vill se till den kanske allra viktigaste formen av avskräckning om de inte vill att Natos kärnvapenplanering och kärnvapenövning ska fungera. Det är ju detta som till syvende och sist kommer att hålla antagonister som Ryssland stången. Viker vi här kommer avskräckningen att halta betänkligt.

Herr talman! I dag inleder vi kammarens arbetsplenum med att debattera sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande om svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025. Med denna debatt och det betänkande vi överlämnat till kammaren skriver vi också historia. Jag välkomnar därför att såväl utrikesministern som försvarsministern närvarar i dag. Jag vill också inleda med att yrka bifall till utskottets förslag i sin helhet och avslag på samtliga reservationer.

Sverige är numera allierad i Nordatlantiska fördragsorganisationen och därmed också en del av Natos avskräckning och försvar, såväl konventionellt som icke-konventionellt. Avskräckning är ett koncept som bygger på att vi har så stark förmåga att åsamka en potentiell fiende skada att vederbörande väljer att inte angripa oss eller våra allierade. Det är förnuftigt och betydligt mer effektivt än att en väpnad konflikt bryter ut.

I Sverige har vi tidigare resonerat på samma sätt som Nato men i stället talat om tröskelförmåga och om att vårt försvar ska vara utformat så att en angripare inte ska anse det vara värt ansträngningarna att anfalla Sverige. Konceptet om avskräckning är således inte nytt för oss. Det nya är framför allt att vi gör detta som medlem av en försvarsallians och att vi gör det utomlands.

Herr talman! I egenskap av det sammansatta utskottets ordförande vill jag tacka alla ledamöter för era insatser under behandlingen av detta betänkande och i synnerhet för ansträngningarna att uppnå samsyn gällande frågan om information till riksdagen, som det i frågor som dessa är en fördel om det råder någorlunda samförstånd kring, oavsett och oberoende av regeringens sammansättning över tid - särskilt då det är riksdagen som är högsta beslutande organ och regeringen det verkställande organet. Detta är för övrigt en grundlagsfäst ordning även om man mot bakgrund av medierapporteringen under hösten kunnat tro att saken varit klar redan före riksdagens godkännande. Men så, mina vänner, är alltså inte fallet.

Utskottet tillstyrker regeringens proposition om Sveriges bidrag till Natos samlade avskräckning och försvar i det nordatlantiska området och avstyrker samtidigt motionen från Vänsterpartiet. Den väg som regeringen föreslår innebär inte bara en formell förpliktelse utan också ett starkt och nödvändigt engagemang för säkerheten i vårt eget land och för alliansens stabilitet. Genom att stå enade i vårt åtagande visar vi att vi inte bara är en passiv åskådare utan också en aktiv och pålitlig allierad, i synnerhet i vårt eget närområde.

Om en allvarlig försämring av läget skulle motivera beslut om att förstärka det svenska bidraget ska riksdagen skyndsamt få information och, om det behövs, fatta nya beslut. Utskottet betonar att det i sådana situationer är av största vikt att riksdagens behov av insyn och inflytande inte bara tillgodoses utan också säkerställs genom en skyndsam återkoppling.

I detta avseende understryker också utskottet vikten av den förtroendefulla relationen mellan riksdag och regering, där vi tillsammans ansvarar för att hålla Sverige starkt och stabilt, liksom vår del av alliansen. I ett skarpt läge kan detta innebära att regeringen återkommer till riksdagen för att hemställa om mandat för eventuella ytterligare bidrag.

Herr talman! Vi föreslår i detta betänkande att riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av markförband, specialförband och amfibieförband om högst 1 200 personer, högst 6 örlogsfartyg med tillhörande personal och högst 24 stridsflygplan med tillhörande personal till förfogande till och med den 31 december 2025 för att bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025

Det vi nu debatterar är specifikt planerad förläggning av svensk trupp i Lettland. Detta gör oss och våra allierade säkrare. Som talesperson för Sverigedemokraterna är jag också positiv till att det försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet i Norden och Östersjöområdet förstärks - en ambition vi drivit länge, långt före det svenska Natomedlemskapet. Nu blir detta verklighet, dessutom med en annan styrka än tidigare.

Svensk assistans till vårt östra grannskap är heller inget nytt. Sedan 1990-talet har vi haft ett omfattande samarbete med de baltiska staterna. Utgångspunkten för det var att Ryssland drog tillbaka sina ockupationstrupper och Baltikum behövde bygga upp sin egen försvarsmakt. Sverige bidrog då med en inte oansenlig del försvarsmateriel, som nu dessutom delvis kunnat överföras till Ukraina genom de baltiska staternas generösa militära stöd till landet.

Herr talman! Trovärdigheten i avskräckningen och försvaret av Sverige och Nato är avgörande för att hålla illasinnade antagonister stången i det svåraste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Det bidrag vi nu diskuterar kommer att vara ett substantiellt stöd, vilket är bra. Sverige ska bidra med väl utbildade förband, i tillräcklig numerär. Därför är det nu liggande förslaget väl avvägt. Svensk trupp på plats kommer också att kunna öva med allierad trupp, vilket naturligtvis möjliggör att vår förmåga höjs ytterligare.

Vi kommer också att kunna verka inom ett integrerat operationsområde runt Östersjön och inte begränsas i vår samverkan med allierade stater. Detta underlättar naturligtvis försvaret av vårt eget land, vårt närområde och alliansen som helhet genom att försörjningsleder kan säkras gemensamt och interoperabilitet - säg det ordet snabbt tio gånger - delvis övas i fredstid.

Herr talman! Denna nya uppgift för försvaret ställer naturligtvis ytterligare krav på Försvarsmakten, som redan i dag befinner sig i ett ansträngt läge med en kraftig upprustning samtidigt som stödet till Ukraina tar stora resurser. Bedömningen är emellertid att den framskjutna baseringen kommer att bidra till stabiliteten i vårt närområde och är nödvändig med tanke på det hot som inte minst Ryssland utgör i dag. Den är också en konsekvens av det alla i denna kammare är överens om, nämligen att det säkerhetspolitiska läget är allvarligt.

Därtill är det i sammanhanget viktigt att understryka att detta är en fråga som är större än enbart denna insats. Behovet av att hela samhället ställer upp och stöder säkerhetspolitisk framåtanda och Försvarsmakten i denna ansträngda situation kan inte heller nog understrykas. Arbetsgivare, oberoende av om de finns i privat eller offentlig sektor, behöver se positivt på att anställda engagerar sig i Försvarsmakten. Ska vi lyckas med att bevara friheten, vara herrar i eget hus och stödja andra behöver hela samhället ställa upp.

Herr talman! Jag förstår att det kan finnas en oro för vad det innebär att Sverige nu som Natoallierad deltar aktivt i alliansens försvar och avskräckning. För dem av er som tänker att krigsrisken eller annat nu ökar vill jag påminna om att Nato under hela sin existens lyckats med huvuduppgiften, nämligen avskräckning. Vid en historisk jämförelse är det tydligt att tiden när Nato funnits och utvidgats har varit en tid då dess medlemmar kunnat bevara fred och frihet. Jämför man med tiden före Nato inser man att det var en tid av återkommande krig bland flera av de stater som nu ingår i alliansen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025

Nato är heller ingen överstatlig organisation, som ni vet, utan bygger på konsensus. Sverige kommer alltså inte att tvingas delta i något vi inte själva beslutar om även om vi träder in med det så kallade 360gradersperspektivet - att vara en del av alliansen som helhet.

Herr talman! Slutligen vill jag rikta mig till Försvarsmaktens soldater, sjömän, flygare och civilanställda, som nu kommer att ta sig an ett mycket viktigt uppdrag. Vi är oerhört stolta över er insats och det ni har åstadkommit under er tid i Försvarsmakten och över att ni både verkställer upprustning och stöd till Ukraina och nu blir en del av detta. Uppdraget vi nu beslutar om kommer att innebära ytterligare krav på er, och det är vitalt att klara av dessa.

För att detta ska ske behöver verksamheten präglas av resultatinriktad pragmatism, och jag tror att den inte minst administrativa skottfältsröjning som nu genomförs i Försvarsmakten är av godo och helt nödvändig för att resurser ska kunna frigöras för just detta kärnuppdrag. Krisens och krigets krav är tydliga i det läge Sverige i dag befinner sig i. Vi behöver alla koncentrera oss på vad som är viktigt på riktigt för att stärka försvaret av oss och våra allierade.

Jag vill önska dem som kommer att stationeras i Lettland ett stort lycka till. En del av oss här har besökt basen ni kommer att tillbringa mycket tid på. Jag är övertygad om att det kommer att bli en tid av utmaningar men också en utvecklande tid, då ni blir väl omhändertagna. Tiden där kommer att ge er stora rikedomar och möjligheter till kompetensutveckling för Försvarsmakten som helhet.

Med detta, herr talman, yrkar jag återigen bifall till utskottets förslag i sin helhet och avslag på samtliga reservationer. Om vi inte får tillfälle till det senare vill jag också önska herr talmannen, talmanspresidiet och samtliga ledamöter en riktigt god jul och ett gott nytt år.

Fru talman! I det här betänkandet presenterar vi i utrikesutskottet vår behandling av regeringens budgetproposition med fokus på utgiftsområde 5 Internationell samverkan och fyra motioner som väcktes under den allmänna motionstiden för innevarande riksmöte. Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på reservationerna i betänkandet.

Till betänkandet presenteras en detaljerad sammanställning av regeringens och Sverigedemokraternas anslagsförslag för 2025 samt de avvikelser som föreslås av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet i deras respektive budgetmotioner.

Internationell samverkan

Den 5 oktober förra året beslutade utrikesutskottet att göra en fördjupad granskning av bildandet av centrumbildningar för Kina och Ryssland vid Utrikespolitiska institutet - detta som en del av utskottets uppföljning av regeringens resultatredovisning inom utgiftsområde 5. För att stödja det arbetet lät vi riksdagens utvärderings- och forskningssekretariat ta fram ett underlag som noggrant belyser de här verksamheterna, de utmaningar de står inför och med vilka aktörer de samverkar och samarbetar.

Mot bakgrund av rådande omvärldsläge fyller dessa centrumbildningar en viktig funktion, och mycket talar för att Sveriges samlade forskning och kunskap om Kina och Ryssland kommer att bli allt viktigare framöver i takt med att säkerhetshotet från dessa länder trappas upp.

Fru talman! För utgiftsområdet finns resultatindikatorer för följande fem områden. Det gäller internationell krishantering och fredsfrämjande insatser. Det gäller forskning om säkerhetspolitik, nedrustning och icke-spridning. Det gäller exportkontroll. Det gäller nordiskt samarbete, och det gäller Sverigefrämjande.

Som utrikesutskottet tidigare har påpekat är anslagsmedlen inom det här utgiftsområdet inte själva den direkta orsaken till att effekterna blir som regeringen har avsett när det gäller att trygga Sveriges intressen i internationella relationer, men de här anslagen är smörjmedel som gör det möjligt för oss att agera i fler avseenden på den internationella arenan.

Det är också värt att notera att en betydande del av dessa medel - närmare 62 procent under förra året - går till att finansiera Sveriges obligatoriska avgifter till internationella organisationer där vi är medlemmar. Sveriges aktiva deltagande i de här organisationerna utgör en plattform för oss att föra fram vår utrikespolitik och få gehör för de mål som riksdagen har satt upp.

För Sverigedemokraternas del är jag särskilt glad över att det nordiska samarbetet fått förnyad fart sedan valet 2022 och i dag står i centrum i mycket av det internationella samarbetet. Det nordiska och nordisk-baltiska samarbetet i sig och som gemensam flank i det internationella samarbetet i en rad organisationer har i modern tid sällan varit så centralt som det är i dag. Vi bildar en stark intressegemenskap. Vi är tillsammans med Polen och andra stater frontstater i stödet till Ukraina. Vi är grannar. Vi är likasinnade och kulturellt närstående, och vi har en gemensam samhällssyn och språkförståelse som är svårslagen i vår värld i dag. Det är en enorm styrka.

För vår del ser vi Sverige som en del av en i fallande skala nordisk, europeisk, västerländsk och global gemenskap. I linje med det vill jag understryka vikten av att fördjupa det nordiska samarbetet på fler områden. Det anser vi i dag är möjligt och strategiskt klokt även om oppositionen emellanåt kallar det passivt och provinsiellt i sin kritik mot regeringens utrikespolitik. Ofta är man då svaret skyldig vad alternativet skulle vara och hur vi då skulle nå framgång.

Sverigedemokraterna har också länge varit pådrivande för ett ökat anslag till Inspektionen för strategiska produkter, en tidigare liten myndighet vars betydelse blivit allt större i takt med ett skärpt säkerhetspolitiskt läge. I vanlig ordning såg vi det komma tidigt, och vi välkomnar att fler nu har fått upp ögonen för detta.

Myndigheten förstärks i årets budgetproposition. Medel anslås för myndighetens arbete med ekonomisk säkerhet respektive uppdraget att vara behörig myndighet i anslutning till genomförandet av sanktioner mot Ryssland och Belarus. En del av resurserna rör också permanent säkerhetshöjande åtgärder och medel för att genomföra efterkontroller i utlandet.

ISP bedöms behöva ett förstärkt anslag kopplat till det försämrade säkerhetspolitiska läget generellt. Ökningen har varit stor de senaste åren, från 55 miljoner kronor 2022 till 147 miljoner kronor 2024. Samtidigt går det inte att utesluta fortsatta förstärkningar framöver. Uppdragen har blivit fler utifrån ökad användning av sanktionsinstrumentet, ny lagstiftning mot utländska direktinvesteringar och efterkontrollverksamhet med mera.

Fru talman! Utskottet kan i likhet med regeringen konstatera att stödet till Ukraina otvivelaktigt fortsätter att vara den främsta och mest brinnande uppgiften på den utrikespolitiska scenen, en uppgift som innebär ett stort ansvar och väger tungt i vår tids historia.

Sveriges inträde i Nato markerar inte bara ett medlemskap utan ett paradigmskifte och en vändning i vårt säkerhetspolitiska landskap, där tidigare gränser suddas ut och nya allianser formas. Det här skiftet påverkar inte bara vårt försvar utan också vår utrikespolitik, där Sverige nu ska navigera i en värld där solidaritet, samarbete och gemensamt försvar står i centrum samtidigt som det är vår uppgift som valda av Sveriges folk att avpassa detta mot svenska intressen.

Genom att stå enat med sina allierade inom Natos tre kärnuppgifter avskräckning, kollektivt försvar och krishantering ska Sverige vara en aktiv och pådrivande kraft för fred och säkerhet. Samtidigt öppnar medlemskapet dörren till ett ännu tätare samarbete med länderna i den nordiska och nordisk-baltiska kretsen, vilket förstärker vår gemensamma säkerhet och stabilitet i vårt eget hem.

Europeiska unionen fortsätter att vara en central utrikespolitisk arena, inte bara som ekonomisk aktör utan som europeisk spelare på den globala utrikes- och säkerhetspolitiska scenen. Med det följer också ansvar. EU ska spela en mindre roll i inrikespolitiska angelägenheter och inte agera klåfingrigt i ärenden som vi hanterar bättre i kommuner, regioner och riksdag.

Samtidigt behöver unionen spela en större roll i det utåtriktade arbetet i det rådande omvärldsläget och säkerhetspolitiska läget. Ska kontinenten inte spela andrafiolen i både handelsfrågor och industriinvesteringar behöver man agera mer proaktivt i förhållande till både Kina och USA och agera tydligare mot Ryssland, Kina, Iran och Nordkorea med flera som dagligen analyserar EU:s samlade svar på Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina. Är det inte genom fullskalig traditionell krigföring de utmanar EU är det genom hybrid- och cyberkrigföring. Europa är i många avseenden reaktivt snarare än proaktivt i dag. Så kan vi inte ha det.

Fru talman! Sveriges insatser för att bidra till internationell krishantering och fredsfrämjande verksamhet ska präglas av ett förebyggande perspektiv, där vi inte bara släcker bränder utan också arbetar för att rötterna till konflikterna ska kunna besegras.

Vi behöver undanröja gränshinder, inte minst i den nordiska kretsen men också bilateralt gentemot andra.

Vi behöver se Utrikespolitiska institutet, Sipri, FOI och andra som nyckelspelare i vårt arbete för global fred och säkerhet. De utgör en samlad förmåga och resurs för att vi beslutsfattare ska kunna navigera med aktuella sjökort på ett säkerhetspolitiskt stormande hav, oavsett om det rör Östersjön, Atlanten, Sydkinesiska havet eller andra vatten.

Slutligen ska Sverige fortsätta att arbeta för en demokratisk utveckling i de auktoritära staterna samt för stärkt yttrandefrihet och respekt för de mänskliga rättigheterna. Detta är, som vi alla vet, sammantaget en kamp som aldrig får stå stilla och inte heller gör det.

Med detta vill jag återigen yrka bifall till utskottets förslag som helhet och avslag på reservationerna.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statsministerns frågestund

Herr talman! I riksdagen bereder vi just nu såväl regeringens skrivelse om en nationell säkerhetsstrategi som totalförsvarspropositionen. Vi identifierar yttre och inre hot och aktörsdrivna och icke aktörsdrivna hotbilder.

De auktoritära axelmakterna - Ryssland, Kina, Iran med flera - har under åratal visat sig vara framgångsrika med att äta sig in i civil infrastruktur och den svenska samhällskroppen från lokal till nationell nivå.

Beredskap på nationell nivå är en sak. Beredskap på lokal nivå kan vara något helt annat. Vi som valda ombud för Sveriges folk möter ofta frågor om bristande beredskap och en hunger efter handling i vårt avlånga land.

Därför vill jag fråga statsministern hur han och regeringen avser att balansera de komplexa hotbilder som råder när det kommer till att stärka motståndskraften i kommuner och regioner och säkerställa att självständighet, handlingsfrihet och inte minst konkurrenskraft inte undergrävs av dessa auktoritära aktörer på samhällets olika nivåer.

Herr talman! Håkan Svenneling nämnde också tidigare under debatten Norge som ett föredöme och sa att de agerar på ett sätt som är att föredra. Saken är bara den att följden av Norges agerande har varit att den diplomatiska relationen mellan Israel och Norge bröts fullständigt och att Israel kallade hem sin ambassadör. Norges möjlighet att påverka israelisk politisk utveckling inrikes och utrikes minimerades drastiskt, vilket man också har nämnt i olika sammanhang. Det har alltså inte underlättat den diplomatiska relationen, och därför undrar jag hur Håkan Svenneling ser på att det faktiskt försvårar en del möjligheter att påverka politiska makthavare i Israel.

Är det så att Håkan Svenneling kan erkänna det som helt uppenbart är problemet i konflikten - det krig som nu rasar - mellan terrorn och Israel, nämligen att terrorn mot civila israeler kommer att fortsätta om Israel drar sig tillbaka men att freden kommer att vinnas om terrorn förlorar? Instämmer Håkan Svenneling i den verklighetsbeskrivningen?

Herr talman! Det råder inget tvivel i dag om att det finns enorma interna splittringar i Vänsterpartiet landet runt. Den propalestinska och vänsterextrema svansen verkar splittra partiet i många avseenden. Det är fortfarande svårt att få en helhetsbild. Jag förstod av tidningarna i dag att det kallas till krismöten för distriktstoppar etcetera.

I det här sammanhanget blir det intressant att höra Håkan Svennelings syn på grunden till konflikten och hur den ska kunna lösas. Håkan Svenneling nämnde i sitt första anförande att Palestina är den enda fredliga parten i konflikten och att det blir fred om man lutar sig mot Palestina.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om situationen i Mellanöstern

Problemet är just det jag pekade på: att den ena parten i Palestina har nära band till krigsförbrytaren Putin som göder Irans krig i Mellanöstern och att den andra parten är en deklarerad, erkänd terrororganisation. Vem är det Vänsterpartiet tycker att vi ska arbeta med för att säkra freden som man talar sig så varm för?

Herr talman! Det är ingen tvekan om att det i Sverige råder en extremt polariserad åsiktskorridor och debatt som omgärdar synen på konflikten i Mellanöstern. Jag deklarerade från Sverigedemokraternas sida tidigare ett väldigt tydligt stöd för Israel i grunden. Det är vi väldigt noga med att göra eftersom vi vet vad konflikten handlar om i grunden och vad som kan stå på spel. Jag förnekar inte heller att även Israel har begått allvarliga övertramp och misstag under kriget, och av allierade ska man också tåla att höra ärlig kritik.

Däremot är jag bekymrad över dem som lite svepande påstår att Israel begår folkmord liksom att vi har ledamöter för riksdagens största parti som jämför Israel med Ryssland och relativiserar deras diplomatiska närvaro i landet. Det är skamligt.

Israel utkämpar ett försvarskrig för sin existens. Iran och dess lakejer gör det för att förinta det judiska folket och livet. Det är samma andas barn som verkade tillsammans med nazismen under 30-talet och under andra världskriget, i förbund och samarbeten. Låt oss inte glömma detta - det är samma andas barn.

Jag konstaterar att utrikesutskottet ställt sig positivt till att långsiktigt stärka handel, utbyte, forskning och utvecklingssamarbete med Israel. Men vi har gjort det samtidigt som vi har visat tydlig och konstruktiv kritik mot Israel. Det finns en enighet i utrikesutskottet i riksdagen bakom ett stärkt humanitärt tillträde till Gaza och nödlidande civila, och det finns en enighet bakom omedelbar vapenvila för att förbättra livsvillkoren för civila. Men det kräver också - vilket någonstans är det viktigaste villkoret - frisläppandet av den gisslan som fortfarande sitter i tunnlar och inte når sin familj.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om situationen i Mellanöstern

Vi behöver se långsiktiga förbättringar i levnadsvillkoren för civila, men det gör vi inte utan att förstå grunden bakom konflikten.

(Applåder)

Herr talman! Det grundläggande problemet som jag tycker att oppositionen sammantaget missar, oavsett vilket parti det är som talar om den här konflikten, är att om terrorn som genom Iran är orkestrerad och utbredd i Palestina lyckas fortsätta att kuva Israel finns det inte längre ett judiskt folk. Om Israel drar sig tillbaka och terrorn skulle vinna skulle Israel inte vinna som stat.

När det gäller att vara konstruktiv i konflikten har Socialdemokraterna sina kontakter med Fatah som man har haft i mer än 50 år. Tycker man att detta har bidragit till demokratisk utveckling? Har man genom sitt bistånd under åratal märkt av en förbättring? I dag ser vi snarare allt fler tecken på att det inte finns en fungerande palestinsk stat, oavsett om vi talar om Västbanken eller Gaza, oavsett om vi talar om PLO/Fatah eller teknokratregeringen som i och för sig gör ett ansträngt försök.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om situationen i Mellanöstern

Det här är det grundläggande problemet. Vem ska vi jobba med?

Herr talman! I den svenska säkerhetspolitiken talar vi mer och mer om att Ryssland, Kina och Iran samlat utgör det största säkerhetshotet även mot svensk säkerhet. Morgan Johansson brukar i de här debatterna om Mellanöstern återkomma till att man gör stor skillnad mellan Hamas och Fatah i Palestina.

Eftersom Fatah nu mer och mer oförblommerat uttrycker sin stolta relation till Putin och Ryssland och vi vet mer och mer om hur Ryssland göder Irans krigskassa och därmed också proxykrigares krigskassa i kriget i Mellanöstern inställer sig trots allt frågan: Hur ser Morgan Johansson och Socialdemokraterna på sin långvariga politiska och ideologiska samhörighet med Fatah när Fatah i den här konflikten inte klarar av att ta avstånd från terrorattacken eller bryta med andra krigsförbrytare som med terror också göder konflikten i Mellanöstern?

Jag tycker att det vore intressant att höra Morgan Johanssons svar på detta och hur man resonerar mot bakgrund av sitt långvariga bistånd till just Fatah.

Herr talman! Mellanöstern är en region som under århundraden, närmast sedan tidernas begynnelse, i många fall präglats av konflikt, instabilitet och humanitära kriser. Den komplexa väv av historia, kultur och politik som råder i regionen och inte minst antisemitismen gör att situationen i regionen inte stabiliseras på kort sikt.

Abrahamavtalen var en framgång för normaliserandet av en del relationer mellan flera arabstater och Israel. Men det sjuder och kokar åter under ytan, intensivt, mot bakgrund av det pågående kriget som sliter sönder regionen.

Iran är sedan maktövertagandet 1979 ett ondskans näste i Mellanöstern. Det ser vi gång på gång i hur landet ligger bakom terror, illdåd och anfallskrig inte bara i Mellanöstern utan också på svensk mark, där skjutningar, attentatsförsök och organiserad kriminalitet sker på uppdrag av Iran och dess lakejer.

Iran bistår också Ryssland i dess krig mot Ukraina och har exporterat omfattande mängder drönare. Iran är således inte bara ett säkerhetsproblem i Mellanöstern utan även för oss i Europa, liksom Ryssland omvänt är för Israel i Mellanöstern.

Herr talman! Det nu omfattande krig som pågår i regionen drivs av Iran. Det är Iran som har understött Hamas och Hizbollah. Det är Iran som understöder huthirebellerna i Jemen, och det är Iran som har attackerat Israel med långdistansvapen på ett sätt som världen inte har sett i regionen på decennier.

Israel, Mellanösterns enda i grunden fungerande demokrati, är det land som tydligast tagit striden mot den islamistiska teokratin i Iran och dess proxykrigare. Israel har moralisk och juridisk rätt att som hem för det judiska folket efter Förintelsen och efter århundraden av förföljelse försvara sig såsom frontstat utsatt för världens värsta terrororganisationer, som dessutom är koncentrerade i dess omedelbara närhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om situationen i Mellanöstern

Israel är för oss västländer en strategisk allierad som en bastion för demokrati men även underrättelseutbyte, handel och teknologisk utveckling.

Herr talman! Kriget som pågår i Mellanöstern efter Hamas attack mot civila den 7 oktober förra året är brutalt. Civila blir offer i stridigheterna. Det humanitära lidandet är enormt och förstörelsen omfattande, i synnerhet i ett krig som bedrivs i tätbefolkade områden där islamistiska terrorister använder civila som mänskliga sköldar och FN:s faciliteter i sin krigföring.

Även om Israel har vidtagit åtgärder för att minimera antalet civila offer är dödstalen stora och bristen på katastrofbistånd till nödlidande stor, varför ett omedelbart frisläppande av gisslan, tillfällig vapenvila och humanitärt tillträde är kritiskt för att lindra nöd och förhindra fortsatt död. Det vi nu ser utvecklas i Mellanöstern får inte utvecklas till en ny global konflikt där antisemitismen stärks när den visar sitt fula tryne.

(Applåder)

I detta anförande instämde Eric Westroth (SD).

Fru talman! I min hand håller jag det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande 1, där det föreslås att riksdagen godkänner avtalet om försvarssamarbete mellan Konungariket Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering, det så kallade DCA-avtalet. Jag har haft förmånen att vara ordförande vid det sammansatta utskottets behandling av propositionen i riksdagen. Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet och avslag på reservationerna.

Jag vill passa på att tacka utskottets deputerade ledamöter för konstruktiva beredningstillfällen, där till och med reservanter bidragit till majoritetens skrivningar i vissa fall, trots meningsskiljaktigheter. Betänkandet menar jag är ett uttryck för att nationens förtroendevalda kan samla sig kring säkerhets- och försvarspolitik och realpolitik i nationens intresse, även i en tid då ett högt och polariserande tonläge råder i den offentliga debatten och piskar upp skummande vågor.

För omkring 400 år sedan bröt skeppet Kalmare Nyckel vågorna över Atlanten i sina seglatser mellan Sverige och USA och blev närmast unikt för sin tid genom att genomföra fyra transatlantiska seglatser. I Joe Bidens hemstad Wilmington ligger i dag en kopia av skeppet förtöjd. Med Carl Milles staty i fonden vårdar man skeppet, dess historia och den marina transatlantiska länken med stolthet. På stadens torg ser man emellanåt också den svenska flaggan vaja. Här är den transatlantiska länken mellan just våra två länder påtaglig, liksom det kollektiva minnet av att relationen inte utvecklades i går utan har utmejslats under århundraden.

Fru talman! Vi lever i en ofredstid. Vi upplever under vår stund på jorden det värsta säkerhetsläget i Europa sedan andra världskriget. Ett storskaligt krig råder i vårt omedelbara närområde. Vår militärt mäktigaste granne, Ryssland, är aggressor och slungar vilt, inte bara mot Ukraina utan också mot den regelbaserade ordningen. Ryssland, som också är världens största kärnvapenmakt, hotar återkommande med att använda just dessa vapen. I vår Östersjöregion ser vi hur undervattenskrigföring och gps-störningar blivit allt vanligare och mer omfattande. Ryssland kränker också återkommande svenskt territorium. Bara förra veckan skedde åter en kränkning i luften, och den svenska incidentberedskapen fick gå upp och avvisa ryskt flyg. Läget är alltså minst sagt allvarligt. Om detta råder enighet bland oss valda ombud och bland experter.

Säkerhetslägets mörka moln ser heller inte ut att skingras. Ljusningen dröjer. Snarare förvärras situationen. Vi kan skönja ett antal faktorer som gör att det allvarliga läget kan bli ännu allvarligare. Om detta råder också enighet. Det är mot den bakgrunden jag menar att man behöver läsa och förstå avtalet om försvarssamarbete med världens militärt mäktigaste demokrati, USA, och se hur det tagits fram och prövats av remissinstanserna.

Behovet av att snabbt trygga Sveriges säkerhet är mycket stort, särskilt efter årtionden av nedrustning som gör att vi i dag har ett betydligt svagare försvar än i slutet av kalla kriget, även om det är på väg tillbaka. Vi håller på att rusta upp, vilket är bra och nödvändigt. Men upprustningen håller inte takten med den säkerhetspolitiska utvecklingen. Det tar lång tid att rusta upp, medan det går snabbt att rusta ned, vilket man alltid har vetat och vilket vi har erfarit de senaste åren. Försvarsberedningen, som nyss i bred politisk enighet lade fram sin rapport, planerar för att svensk upprustning behöver fortgå en bra bit in på 2030-talet. Vad som händer därefter återstår att se, men detta visar på den tid som det tar innan vi på egen hand når upp till en acceptabel försvarsförmåga.

Fru talman! Det är utifrån dessa förutsättningar som det ligger i Sveriges intresse att ingå DCA-avtalet med USA. Kritiker har ställt legitima frågor om varför inte medlemskapet i Nato räcker och varför även ett separat avtal med USA behöver ingås. Nato är förvisso grundstenen i det militära samarbete som Sverige ingått, men Natos grundläggande fördrag från 1949 är övergripande. Nato har heller inga egna stående förband. Därför behöver avtal slutas med stater som kan bidra med faktiska förmågor för att avskräcka och för att försvara oss och försvarsalliansen tillsammans med oss. Då är det USA som gäller. Genom DCA-avtalet öppnar vi för att konkret kunna hysa amerikanska styrkor på svensk mark för att i förlängningen avskräcka rysk aggression mot oss och kunna försvara oss om vi blir utsatta.

Fru talman! En annan kritik som riktats mot DCA-avtalet är att det på olika sätt inskränker svensk suveränitet. Det är självklart sant att vi överlåter viss myndighetsutövning till annan stat, liksom vid många andra internationella samarbeten som Sverige ingått. Även Sveriges inträde i FN inskränkte på sin tid delar av den svenska suveräniteten, vilket var föremål för mycket debatt då. Få hävdar i dag att Sverige borde lämna Förenta nationerna.

Det är också viktigt att se de tydliga begränsningar som finns i DCA-avtalet, som endast handlar om försvarssamarbete och möjligheterna att på vissa utvalda platser kunna stationera trupp och förvara materiel och vapensystem.

Det är mot bakgrund av omfattande respekt för Sveriges suveränitet på alla områden inga klausuler som på något sätt berör hur vi fritt utformar vår utrikes- och säkerhetspolitik.

Fru talman! Sveriges folk och vi riksdagsledamöter behöver se hur vi kan stärka försvaret av vårt land. Naivitet när det gäller krig och fred för vårt land är inte ett alternativ. Vi bör vara förberedda för de hot som finns i dag och de ändrade hot som vi kan skönja vid horisonten.

I scouterna lär man sig att vara redo, alltid redo. DCA-avtalet är just en del av att vara förberedda och att rigga förutsättningar med de allierade så att vi aldrig tvingas ha rysk fientlig trupp i våra bygder igen.

Låt oss inte ta miste på det som står på spel om vi misslyckas med att stärka försvaret av vårt eget land. Varje dag kan vi bevittna hur Ryssland begår krigsbrott i Ukraina, hur man på ockuperad mark begår massakrer mot civila, hur man genomför tvångsförflyttningar och hur man kidnappar barn i syfte att utrota den ukrainska nationen, språket och identiteten.

Det handlar också om hur man attackerar Ukraina över hela dess territorium där civil infrastruktur attackeras och civila mål beskjuts regelmässigt. Det är ytterst det som vi måste förhindra att det också sker här.

Fru talman! Avslutningsvis: Vi upplever ett stort engagemang för dagens debatt och beslut. Namnunderskrifter har samlats in. Intresseorganisationer yttrar sig. Opinionsmätningar har publicerats. Bland detta ser vi också desinformation om avtalet orkestrerat av regimen i Kreml.

Till oroliga medborgare och genuina kritiker av DCA-avtalet vill jag säga att jag förstår er oro när beslut fattas kvickt. Många av er kan säkert uppleva att vi borde ha mer tid för debatt och analys.

Jag välkomnar diskussion och debatt. En del av den för vi här i dag, i nationens högsta beslutande organ. En del av den har förts i vårt lands fria och oberoende medier. En del av den har förts inom branschorganisationer och genom medborgarinitiativ.

Dialog har förts med berörda kommuner. Över hundratalet remissinstanser har yttrat sig över förslaget liksom Lagrådet. Man har kunnat ordna studiecirklar och seminarier.

Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet beslutade i maj att ge konstitutionsutskottet, justitieutskottet, finansutskottet, skatteutskottet, socialutskottet och även trafikutskottet möjlighet att yttra sig över förslaget från sina respektive kompetenser. Vi har naturligtvis också inhämtat information från Försvarsmakten.

Även om tidsutdräkten för analys och beredning hade kunnat vara längre får man ta i beaktande att i det säkerhetsläge som vi befinner oss är att inte handla i tid också en risk. Det är en risk som vi inte har råd att ta när det gäller just krig och fred.

Alternativet till att inte avskräcka Ryssland och möjliggöra mobilitet för våra likasinnade parter är att bjuda in till aggression. Det har vi sett utfallet av i andra länder så många gånger tidigare i både äldre och modern historia.

För att summera: DCA-avtalet avser ett försvarssamarbete som gagnar Sveriges intressen och respekterar svensk suveränitet. Det skapar handlingsutrymme och minimerar byråkratiska processer i händelse av en allvarlig eller allvarligare händelseutveckling.

Det innebär förändringar som vi inte är vana vid. Det innebär också Natomedlemskapet. Vi kan konstatera att vårt grannland Norge har ett likartat DCA-avtal. Finland och Danmark bereder eller kommer inom kort att bereda liknande avtal. Våra nordiska grannländer går i takt, och Nordens sak är vår. Därför antar vi nu detta mellanstatliga avtal och stärker Sveriges handlingsfrihet och försvar.

(Applåder)

Herr talman! Jag delar den bilden. Däremot tror jag att det är väldigt viktigt att adressera och betona att Sverige har gått in i Natomedlemskapet utan förbehåll. Det är viktigt att konstatera detta. Alla, även de auktoritära staterna, vet att där finns en kärnvapenplanering och ett kärnvapenprogram.

Sedan ska vi naturligtvis inte spekulera i hur olika förfaranden och scenarier skulle kunna se ut i en eventuell framtida krigssituation. Det är självklart. Men beredskapen behöver finnas där.

Det är därför jag tycker att det är så viktigt att betona att det handlar om att kärnvapen eller permanenta baser inte ska finnas på svenskt territorium i fredstid. I krigstid kan saker som vi vet se helt annorlunda ut. Överraskningar sker.

Vi vet sedan tidigare att amerikanska kärnvapen exempelvis har funnits på Grönland. Det är inte svartvitt; det är inte så att Danmark och Norge genom förbehållen har undanhållit sig helt från att vara en del av den kollektiva kärnvapenplaneringen, som man kanske försöker låta påskina.

Återigen: Det är klart att de breda skrivningar som vi har nått majoritet kring i frågan gäller. Sedan vill inte jag föregripa de detaljerade skrivningarna i betänkandet kring DCA-avtalet eftersom vi har det under beredning, men man kan utgå ifrån att det är de här skrivningarna som det vilar på.

Jag hör fortfarande inte Morgan Johansson svara på frågan. Det är uppenbart att Socialdemokraterna är djupt kritiska till att det finns ett kärnvapenprogram, en kärnvapenavskräckning och så vidare. De tycker att det bästa hade varit om det inte fanns. Jag tror att de flesta i grunden kan skriva under på detta.

Men vad vore i Socialdemokraternas värld i dag det realpolitiska alternativet till kärnvapenavskräckning som icke-konventionell avskräckning gentemot en stat som Ryssland? Jag har inte sett något sådant på bordet. Och ingen skulle bli gladare än Putin om vi i det samlade väst- eller Natokollektivet skulle klä av oss den allra viktigaste avskräckningen.

Herr talman! Morgan Johansson apostroferade undertecknad, utöver Stefan Olsson, i sitt anförande, så jag tänkte ta tillfället i akt att ge vårt besked och svar på de frågor som ställdes.

Det är klart att det finns en bred uppslutning bakom och överenskommelse om att det inte är aktuellt med kärnvapen på svenskt territorium. Morgan Johansson missade möjligen detaljen att man bör lägga till: i fredstid. För det är också så att vi i detta nu är en del av Nato. Vi är en del av Nato fullt ut. Vi är en del av Natos kärnvapenplanering och program. Det gör att vi inte kan lägga en hämsko när det gäller hur eventuellt helt oförutsedda situationer i en framtid, där vi kan befinna oss i krigstillstånd, ser ut. Det är därför det tillägget är väldigt viktigt.

Men plötsligt händer det. Det kan hända att Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna är överens. Det märkte jag att vi var, i det replikskifte som Morgan Johansson hade med Stefan Olsson. Det gällde att ett Natoland kan vara för kärnvapennedrustning eller ett kärnvapenland kan vara för kärnvapennedrustning, som Morgan Johansson nämnde. Det var precis det jag också nämnde i mitt inledningsanförande tidigare. Att ingå i Natos kärnvapenplanering och program behöver inte stå i motsats och kontrast till att fortsatt vidmakthålla starka svenska initiativ för nedrustning. Det finns till exempel en bred uppslutning i riksdagen, också från vår sida, bakom icke-spridningsavtalet och Stockholmsinitiativet. Det är väl en styrka för svensk del att det finns en nationell samling kring det.

Men min fråga till Morgan Johansson i detta skede blir: Vad är till syvende och sist egentligen Socialdemokraternas realpolitiska alternativ i den värsta av världar när den icke-konventionella avskräckningen med just kärnvapen för Natos del gentemot auktoritära stater som Ryssland och Kina kan behöva vara ett faktum? Vad skulle vi annars kunna ha som icke-konventionell avskräckning för att mota dessa auktoritära regimer?

Fru talman! Det är mycket riktigt så att verkligheten har förändrats. Den förändrades också i det här fallet när det kommer till Rysslands krigföring mot Ukraina redan 2014, naturligtvis i och med annekteringen av Krim. Det var faktiskt då kriget startade, inte under våren 2022, som ibland hävdas i debatten - inte just här, men som vi ibland stöter på.

Det är klart att vi har sett den långsiktiga utvecklingen. Men det var också så redan 2008, när vi såg den ryska invasionen av Georgien. Då förespråkade och förordade Sverigedemokraterna en ökad militär upprustning för svensk del och att det svenska totalförsvaret skulle stärkas. Ända sedan vårt riksdagsinträde har vi lagt fram skarpa förslag och statsbudgetförslag som innebär kraftiga förstärkningar av den svenska totalförsvarsförmågan när andra inte har lyssnat på det örat. Det är klart att vi alla behöver titta på vad som är gjort och vad som behöver göras i dag och framåt.

Jag hoppas också, apropå att analysera som Kerstin Lundgren nämnde, att även Centerpartiet framöver kommer att vara beredda att stödja Sverigedemokraternas förslag och göra en ordentlig analys och utvärdering av Sveriges säkerhetspolitik, som vi beskriver i betänkandet. Jag tror att det är bra för forskningen och för vår egen förmåga att dra lärdomar av tidigare svenska misstag som gjorts, oavsett regering. Det hoppas jag att även Centerpartiet kan ansluta sig till framöver.

Fru talman! Det är mycket riktigt. Vi i Sverigedemokraterna omprövade vår inställning till ett svenskt Natomedlemskap efter den fullskaliga invasionen av Ukraina från rysk sida.

Däremot skiljer vi oss från Socialdemokraterna genom att vi till exempel redan 2020 röstade för en svensk Natooption här i kammaren, vilket Socialdemokraterna inte var beredda att göra då. Vi ville ha beredskap och ta en större diskussion med större framförhållning när vi såg att det säkerhetspolitiska läget försämrades successivt.

Det har alltså funnits en öppning från vår sida tidigare, även om vi efter en process i vårt parti bytte fot definitivt våren 2022. Jag tycker att det är viktigt, riktigt och rimligt och är glad att vi gjorde det. Sedan vi inledde den processen har jag sagt att det är vad som krävs i dag för att förstärka Sveriges säkerhet och bygga säkerhet tillsammans med andra likasinnade partner. Det har vi också ett väldigt brett stöd för i vår partiorganisation och bland våra väljare.

Att göra realpolitiska bedömningar och utvärderingar när verkligheten förändras, det vill säga att anpassa kartan efter verkligheten och inte tvärtom, är viktigt, precis som Kerstin Lundgren säger. Jag hör också att Centerpartiet har gjort det när det kommer till hur man tidigare år ändå varit en av parterna i arbetet för nedrustning och med att sätta upp regelverk för försvarsindustrin som faktiskt har hämmat och riskerat utvecklingen, som i dag hade kunnat se annorlunda ut. Det hade kunnat vara lättare att stödja till exempel Ukraina, och det hade kunnat finnas bättre upparbetade villkor för svensk försvarsindustri om vi till exempel hade haft en nationell försvarsindustristrategi och annat som andra, likasinnade länder har. Det har vi inte i dag, men Sverigedemokraterna har föreslagit det.

Det är alltså klart att det finns mycket att göra för båda våra partier, dels hand i hand, dels genom opposition och majoritet. Jag hoppas att vi kan fortsätta arbeta på det här spåret. Det krävs nationell samling för att bygga en tydligare och starkare säkerhet i Sverige.

Fru talman! Det gör vi dagligen. Jag refererade också just till den breda politiska enighet som i dag finns i Försvarsberedningen. Där ingår såvitt jag vet både Miljöpartiet och Sverigedemokraterna, bland alla andra partier.

Miljöpartiet skrev dock i den säkerhetspolitiska analysen att Sverige ska förbehålla sig rätten att inte stödja Natos uttalanden om kärnvapen. Det är egentligen väldigt otydligt vad man åsyftar där. Miljöpartiet har dessutom inte fördömt Rysslands utan i stället Natos kärnvapenuttalanden, trots att de är defensiva och betonar att kärnvapen inte ska användas.

Apropå anständighet menar jag att man i den bredare bilden av säkerhetsfrågor som vi nu diskuterar måste beröra och adressera icke-konventionell avskräckning, eftersom vi i dag är en del av Natos gemensamma planering. Nato är en del av det svenska totalförsvaret, och det svenska totalförsvaret är en del av Nato. Där finns det fortsatt frågetecken.

Jag tycker att jag klargjorde i mitt resonemang att man bland annat behöver beskriva historiken, hur det har sett ut. Det är viktigt. Sedan får väljarna genomföra sitt ansvarsutkrävande i valen, om man tycker att Miljöpartiet har haft en trovärdighet i försvars- och säkerhetspolitiska frågor tidigare eller inte och huruvida de har det i dag.

Jag betonade just att det är glädjande att man har ändrat sig på senare år. Men så har det inte alltid varit. Det var vad det handlade om.

Fru talman! Tack för frågan, Emma Berginger!

Jag refererade i mitt anförande till den breda politiska enighet som finns och har funnits mellan samtliga partier i Försvarsberedningen. Där räknar jag in även Miljöpartiet.

Det är glädjande att man har hittat rätt i dagens läge. Så har det nämligen inte alltid sett ut. Det var vad det handlade om när jag nämnde att Vänsterpartiet och Miljöpartiet definitivt inte har varit några förespråkare för ökad försvarsförmåga eller militär upprustning i Sverige. Men under de år som har gått har det visat sig att det hade behövts. Därför har vi en dålig beredskap i dag. Det finns orsak och verkan, som man behöver adressera.

Det är mycket bra att Miljöpartiet har ändrat ståndpunkt, bytt fot och i dag faktiskt sluter upp bakom den nationella samling som behöver finnas om en upprustning av den svenska totalförsvarsförmågan. Jag tror att många gläds åt det.

Man har dock varit tydliga med att man inte ställer sig bakom det behov av avskräckningsförmåga som debatten också handlat om hittills. Det gäller till exempel att vi nu är en del av Natos kärnvapenplanering och hur viktig den icke-konventionella avskräckningsförmågan mot Ryssland är, också för vårt totalförsvar och svensk säkerhet. Om man ifrågasätter den och vill sätta krokben för den på olika sätt, till exempel om vi med olika förbehåll försöker skjuta ut oss från den gemensamma kärnvapenplaneringen, kommer det naturligtvis att minska vårt eget handlingsutrymme och vår trovärdighet framöver.

Fru talman! Vi kan väl konstatera att det har getts en hel del svar när det gäller just Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning i den öppna debatt som har varit sedan Kalla faktas granskning, så jag tänker inte upprepa alltför mycket av det.

Vi kan väl bara konstatera att det har funnits anonyma konton. Det fanns också i valrörelsen 2018, då det som då kallas trollfabriker uppdagades hos Socialdemokraterna. Det fick Socialdemokraternas kommunikationschef gå ut och krypa till korset med och slå ned på.

Om det finns i dag ska det väl belysas där det uppkommer. Det var precis det beskedet jag gav. Jag kommer också personligen se till att det görs.

I det fall som Morgan Johansson refererar till i sin replik togs medarbetaren som nämndes ur tjänst så fort det kom fram. Det är min bild. Det är väl precis så man ska reagera. Det finns inte rum eller utrymme för medarbetare som driver den typen av propaganda eller desinformation att vara anställd hos Sverigedemokraterna. Det hoppas jag att det inte gör i något parti.

Man får agera när man får vetskap om någonting. Det är svårt att agera på information man inte har. Det tror jag att Morgan Johansson också vet, efter alla år som minister och riksdagsledamot.

Jag har dock en fråga och tycker fortfarande att Socialdemokraterna behöver förklara en sak. Generalfelet i fråga om svensk säkerhet har under decennier varit att man har fullkomligt slaktat det svenska totalförsvaret och försvarsförmågan. Det vet vi i dag. Man har undergrävt svensk försvarsförmåga och svensk säkerhet, men man har inte ett uns av ansvarskänsla när det gäller att förklara hur man tänkte eller vilja att utreda och lära av de misstag man en gång har gjort, för att inte upprepa dessa. Det tycker jag är något som Socialdemokraterna behöver gå tillbaka till sin kammare och begrunda.