Adam Marttinen

Herr talman! Jag tycker ändå att det är ett ganska balanserat uttryck från Helena Vilhelmsson – att man kan känna en oro. Det tycker jag att man ska ha respekt för. Det är därför jag tycker att det är viktigt att riksdagen, i det här fallet, där jag är en del av församlingen, håller ögonen på den här frågan och ser till att de direktiv som kommer till Polismyndigheten blir bekväma för legalt vapeninnehav, inte tvärtom.

Hela syftet från vår sida av politiken, alltså Tidöpartierna, är att det ska vara enklare. Det får man ha tillit till. Sedan kan jag tycka att man som centerpartist borde vara mer orolig för att man i akt och mening i valrörelsen vill tillsätta Morgan Johansson som justitieminister och låta honom sköta direktiven till Polismyndigheten när det gäller hur den ska hantera återkommande kontroller av legalt vapeninnehav. Det tycker jag ärligt talat att man ska känna större oro för än för huruvida vår sida av politiken, Tidöpartierna, kommer att hantera det här på ett tillfredsställande sätt. Jag hyser tilltro till att det kommer att bli ganska bra.

Herr talman! Det korta svaret på frågan är ja. Sedan beror det helt enkelt på vilka kriterier som ställs upp för när och hur underlag ska begäras i tillsynsförfarandet. Detta tas i förordning, och där har regeringen gett ett särskilt uppdrag till Polismyndigheten, som fortfarande har hand om vapenlicensfrågor.

Om vi får vinna valet en gång till kanske vi flyttar vapenlicensfrågorna till en helt ny myndighet, något som just nu utreds på departementet. Det är skillnad jämfört med om Centerpartiets sida av politiken vinner, för då tror jag att de här frågorna kommer att ligga kvar hos Polismyndigheten. Men det är en fråga som tas i förordning.

Vi är helt övertygade om att om ansvaret flyttas från individen till Polismyndigheten, i det här fallet, har den enskilda innehavaren inte längre något ansvar för att inkomma med vissa uppgifter och därefter eventuellt också göra sig skyldig till brott. Det ansvaret och den betungande konsekvensen tar vi nu bort, och det tycker jag är en förenkling i sig.

Herr talman! Vi debatterar nu regeringens proposition och justitieutskottets betänkande En ny vapenlag. Propositionen har länge varit omdebatterad, och många av de frågor som berörs i propositionen och betänkandet bottnar i ett mångårigt engagemang, inte minst från Sverigedemokraterna i opposition.

Jag har personligen varit med på hela denna resa, och den första vapenrelaterade fråga jag hanterade var EU:s vapendirektiv, som kom 2016−2017 efter ett antal fruktansvärda terrorattentat i Europa. EU menade då att det behövdes gemensamma regler och restriktioner för legalt vapeninnehav i EU för att motverka gängkriminalitet och terrorism i Europa. Jag minns att jag studsade till när jag hörde bakgrunden till att man ville ha EU-gemensamma regler och restriktioner för legalt vapenägande. Som enda parti yrkade Sverigedemokraterna avslag på subsidiaritetsprövningen. Vi menade att det inte krävdes ett EU-gemensamt ansvar utan att varje land bäst avgör vilka regler det vill ha för legalt vapeninnehav.

Därefter riktade vi tillsammans med flera andra partier i oppositionen många tillkännagivanden till regeringen i syfte att förenkla legalt vapeninnehav. Det var dubbla, tredubbla och fyrdubbla tillkännagivanden, inte minst om femårslicenserna, som också berörs i propositionen. Men trots upprepade tillkännagivanden från riksdagen vägrade den dåvarande socialdemokratiska regeringen att ens utreda frågan. Detta kan man ha med sig eftersom Socialdemokraterna i dagens betänkande har en reservation där de fortsatt motsätter sig ett förenklat förhållningssätt till femårslicenserna.

Sverigedemokraternas syfte har hela tiden varit att man inte ska straffa legalt vapeninnehav och inte skuldbelägga legala vapenägare för problem kopplade till massinvandring, segregation och gängkriminalitet. Det här är två separata saker som kräver helt olika förhållningssätt. I förslaget till ny vapenlag ser vi också att olika vapenrelaterade överträdelser särskiljs. När de är kopplade till gängrelaterad miljö ska de givetvis leda till straff, men när det handlar om förseelser kopplade till licenser ska det verkligen betonas att detta inte är lika allvarligt som det gängrelaterade vapenvåldet.

Många av de frågor som berörs i propositionen har som sagt debatterats. Ett förbud mot vissa halvautomatiska gevär har diskuterats fram och tillbaka, inte minst mot bakgrund av attentatet mot Risbergska i Örebro där en person begick fruktansvärda brott med legala vapen. Flera med mig ansåg dock att debatten hamnade lite snett och att man agerade lite för snabbt. Tiden gav oss som uttryckte kritik delvis rätt eftersom man backade från förslaget att kräva tillbaka samtliga vapen av denna typ där licens beviljats. Men den kompromiss vi kom fram till innebär att man fortsatt inte kommer att bevilja vissa halvautomatiska vapen för jakt.

Detta kan man ha olika meningar om, och jag tycker att det finns bra argument på båda sidor. Argumenten att dessa vapen skulle vara särskilt stöldbegärliga eller farligare än andra vapen väger inte tungt i min bok. Men andra argument, exempelvis att upprätthålla allmän respekt för jakt genom att vissa vapentyper inte tillåts för jakt, har jag viss respekt för.

Personligen har jag fullt förtroende för att de som får inneha vapen för jakt även kan hantera vapen som ser lite annorlunda och mer moderna ut, och jag tror att frågan kommer att vara överspelad om 10–15 år. Att just ett vapens utseende väcker så starka reaktioner har jag svårt att respektera.

Vi ser även flera andra lättnader i den nya vapenlagen. Det handlar inte minst om flexiblare förvaringsregler och införande av EU:s vapenpass för både sportskyttar och jägare. Utöver det jag redan nämnt ska man också gå fram med en utökad vapengarderob.

Vissa saker finns i lag, annat i förordning. Men sammantaget genomförs betydande lättnader. Det är också det intryck jag har. Man kan ha synpunkter på om allt i förordning kommer att tillvaratas på ett tillfredsställande sätt av Polismyndigheten, som hanterar dessa frågor. Men detta kommer riksdagen att följa noga.

Sammantaget ser jag att berörda skytteorganisationer, inte minst för pistolskyttar och jägare, ser positivt på de samlade förändringar vi går fram med.

Jag yrkar avslutningsvis bifall till utskottets förslag och, framför allt, avslag på reservationerna från Socialdemokraterna med flera vänsterpartier, som syftar till att göra livet svårare för legala vapenägare.

Fru talman! Vi debatterar motionsbetänkandet från allmänna motionsperioden på temat terrorism.

Terrorism har dessvärre varit ett angeläget tema för vårt land, särskilt de senaste 10–15 åren. Svenska folket har hanterat förhöjda terrorhotsnivåer och fasansfulla terrorangrepp i olika former. Vi har nog alla fått lära oss att leva med tanken att de värsta tänkbara scenarierna faktiskt kan inträffa även här i vårt land.

Allt det här beror huvudsakligen på att tidigare regeringar tvingade på svenska folket en massinvandring som innebar att tiotusentals våldsbejakande islamister kunde komma hit, etablera sig här och till och med bli svenska medborgare. De kunde dessutom bege sig från Sverige till Syrien och Irak och ansluta till Islamiska statens terrorvälde och komma tillbaka till Sverige när kriget gick dem emot. De kunde till och med få hjälp från den förra, socialdemokratiska regeringen med att flygas hem till Sverige, där de i dag utöver att få bidrag kan försörja sig som lärare och arbeta nära våra svenska barn.

Den våldsbejakande islamistiska miljön är till 99 procent ett importerat problem, som det finns ett tydligt politiskt ansvar för. Det är också den största och mest farliga grupperingen bland de våldsbejakande miljöer som går att definiera. Våra myndigheter har bedömt att den är lika stor som den våldsbejakande höger- och vänsterextremismen tillsammans.

Fru talman! Vi har aldrig hört Magdalena Andersson be om ursäkt för det som Socialdemokraterna bär ansvar för. Tvärtom förblir Socialdemokraternas bästa vänner i politiken partier som återigen vill öppna våra gränser för världens alla extremister. Där har vi den avgörande konflikten kopplat till arbetet mot terrorism.

Sverigedemokraterna tänker återigen gå till val på att vi vill skydda Sverige och sätta svenska folkets säkerhet i främsta rummet.

Fru talman! I betänkandet finns det ett antal motioner som under rubriken Utskottets förslag till riksdagsbeslut bemöts med redogörelser för varför det finns förslag om att de avslås. Jag har ingen annan uppfattning och yrkar således avslag på motionerna och bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Vi debatterar justitieutskottets betänkande Säkerhetsförvaring – en ny tidsobestämd frihetsberövande påföljd. När jag valdes in i Sveriges riksdag första gången 2014 var rätt mycket inom kriminalpolitiken väldigt underutvecklat och dysfunktionellt, i alla fall sett ur ett konservativt perspektiv.

Jag kom då från regionpolitiken, som ansvarar för rättspsykiatrin. Jag såg ganska snabbt en brist i straffrätten, nämligen att det helt enkelt saknades en möjlighet att för vissa särskilt farliga brottslingar förena ett tidsbestämt straff med en möjlighet till förlängd tid i anstalt om det finns stor risk för återfall i brott.

Inom rättspsykiatrin finns något som kallas särskild utskrivningsprövning, vilket betyder att man sitter inne så länge som man anses vara sjuk. Jag ville se samma sak inom Kriminalvårdens regi för brottslingar med hög återfallsrisk. Det var mitt motiv till att under mandatperioden 2014–2018 skriva en av mina första motioner om förvaringsdomar.

Fru talman! Jag lyfte som sagt fram det förslag om förvaringsdomar som sedan blev en del av Tidöavtalet. Det blev också en gedigen utredning, som presenteras här i dag. I propositionen och förslaget talas det om säkerhetsförvaring.

Till historien hör att den här frågan har debatterats under årens lopp. År 2018 debatterade jag frågan här i kammaren, särskilt mot Centerpartiet och Miljöpartiet. Annika Hirvonen från Miljöpartiet sa att hon blev alldeles kall när hon hörde mina argument om att låsa in farliga återfallsförbrytare på obestämd tid och anförde att det varit tydligt att SD inte stod upp för grundläggande principer i en rättsstat.

Centerpartiets Johan Hedin körde en utläggning om nazistpartier i Europa och pekade ut auktoritära krafter som utmanade rättsstaten och menade att det var det Sverigedemokraterna var ute efter.

Det är några exempel på hur det har låtit i debatten. Sverigedemokraterna lyfter upp förslag, och de andra partierna ropar om rasism och demokratins undergång. Politikutvecklingen står sedan helt still, och när problemen som Sverigedemokraterna adresserat till slut blir för svåra att ignorera ger samtliga partier Sverigedemokraterna rätt.

Problemet med den här ordningen, fru talman, är att oskyldiga människor dör medan den politiska vänstern ska hålla på och spela politisk teater. Avsaknaden av en möjlighet att hålla kvar farliga brottslingar i anstalt har genom åren föranlett att farliga brottslingar, ofta som en del av vänsterns omhuldade villkorliga frigivning, har släppts ut och som förväntat mördat, våldtagit och förstört livet för oskyldiga människor helt i onödan.

Frågan jag ställer mig är varför Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet inte kunde ta en saklig debatt för tio år sedan och inte kunde ta intryck av Sverigedemokraternas kriminalpolitik redan då. Varför var det viktigare för era partier att markera motstånd mot Sverigedemokraterna med svammel om demokratins undergång än att göra vad som krävdes för att skydda samhället från farliga pedofiler, mördare och våldtäktsmän?

Ni får såklart själva leva med hur ni valde att prioritera när ni hade makten. Jag kan bara känna en oerhörd tacksamhet till svenska folket som till slut avsatte Sveriges mest destruktiva regeringar – under Socialdemokraterna – och till slut gav Sverigedemokraterna chansen att få inflytande.

Nu gör vi på riktigt om kriminalpolitiken i grunden. Vi skyddar vanligt folk från farliga brottslingar och prioriterar brottsoffer och deras anhöriga framför brottslingarnas intressen – och när vi gör det, fru talman, vänder ju alla partiers tidigare motstånd till ett unisont stöd i fråga efter fråga. Är inte det helt fantastiskt?

Att vi nu får säkerhetsförvar på plats är en tydlig sverigedemokratisk politisk framgång. Och tänk, när sverigedemokratisk politik som tidigare ansågs hota demokratin väl presenteras här i Sveriges riksdag är den så attraktiv att samtliga partier röstar för den och vill att den ska införas så snabbt som möjligt. Det är såklart ett erkännande av Sverigedemokraternas intention och vår politiska förmåga. Detta kan vi såklart tacka för, även om det aldrig kommer att uttryckas explicit.

Fru talman! Ingen politisk reform är perfekt, men jag vill låta den här reformen verka innan jag är beredd att börja skruva på den eller utvärdera den. Jag är dock till skillnad från många andra partier öppen för samtal om något parti vill diskutera hur vi kan göra politiken mer träffsäker framöver.

Med det sagt vill jag yrka avslag till reservationerna och bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Nu har vi kommit till 2025 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar. Det kanske inte är själva innehållet i redogörelsen som lockar till ett anförande denna sena tisdagskväll utan snarare att Vänsterpartiet genom sitt särskilda yttrande vädrar traditionsenliga invändningar mot lagen som sådan.

Lagen ger rättsvårdande myndigheter en möjlighet att stärka säkerheten i vårt land genom att begränsa tillvaron i Sverige för farliga utlänningar och att utvisa utlänningar som exempelvis befaras utföra eller medverka till allvarliga brott, exempelvis terroristbrott.

Vi kan konstatera att det genom denna lag endast fattas ett fåtal beslut årligen och att de flesta utvisningar från vårt land sker till följd av brott som processas på sedvanligt sätt i domstol. Men när utlänningar utvisas innan de begår allvarliga brott, med stöd av lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar, sker det ofta med stöd av uppgifter som Säkerhetspolisen på olika sätt kommit över.

Att dessa uppgifter inte kan vädras offentligt på samma sätt som uppgifter vid brottmål i domstol beror på att det skulle blottlägga hur Säkerhetspolisen arbetar. Det skulle på ett allvarligt sätt skada Säkerhetspolisens framtida förmåga, och inte minst skulle det skada trovärdigheten i förhållande till jämförbara parter som delar information med Säkerhetspolisen.

Detta är alltså vad Vänsterpartiet önskar: att all information som presenteras till nackdel för ett utländskt säkerhetshot ska läggas på bordet med mer eller mindre obegränsad allmän insyn.

Det skulle, som sagt, få som direkt följd att Sveriges förmåga att hantera allvarliga säkerhetshot skulle skadas. Den sannolika effekten skulle nog bli att ingen utlänning som utgör ett säkerhetshot skulle utvisas, åtminstone inte innan ett allvarligt brott har inträffat.

Dessvärre har vi i Sverige fått erfara vad utländska terrorhot är kapabla att göra för att skada vårt land. För Sverigedemokraterna väger vissa rättssäkerhetsaspekter kopplade till ett fåtal utlänningar i extremistmiljöer lite lättare än de förfärliga konsekvenser som ett misslyckat säkerhetsarbete kan innebära.

Om man skulle följa Vänsterpartiets invändningar mot lagen skulle det innebära att Sverige gör mindre i arbetet mot extremism och terrorhot.

Fru talman! Sverigedemokraterna vill tvärtom växla upp arbetet med att utvisa utländska säkerhetshot, och det finns en färdig utredning som ger oss möjligheter att göra det. Vänsterpartiet, som röstade emot de senaste skärpningarna av lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar, kommer sannolikt att ha en del invändningar mot en än mer offensiv lag.

Fru talman! Skulle Vänsterpartiet dessutom ingå i en framtida Sregering finns det stor risk att nödvändiga skärpningar helt och hållet uteblir.

För Sverigedemokraterna har det alltid varit helt obegripligt att rödgröna regeringar har haft gränsen vidöppen för utländska extremister som vill komma till Sverige. Genom Sverigedemokraternas samarbete med regeringen är det nu slut på det, och det är dags att växla upp arbetet med fullt berättigade utvisningar.

Frågan, fru talman, som väljarna ska ställa sig inför ett stundande val är om vi har för många eller om vi har för få utländska säkerhetshot i vårt land. Anser man att det är för få kan man rösta på något parti i Magdalena Anderssons regeringsalternativ. Anser man däremot att det är för många gör man helt rätt i att rösta på Sverigedemokraterna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 11 mars.)

Herr talman! Jag är beredd att hålla med. Det här är en komplicerad historia där man kanske gick fram lite för snabbt i början och blev tvungen att backa. Då blir det komplicerat att förstå de principiella resonemangen.

Jag tror egentligen inte att någon tycker att det här vapnet i sig är farligt, utan det finns andra skäl till att man inte anser att det är lämpligt för jakt.

Personligen tycker jag att det absolut kan vara lämpligt för jakt. Det är upp till var och en att själv välja vad man tycker är lämpligt för jakt. Jag tycker inte att vi ska förbjuda vapen för jakt på grund av utseendet. Utseendet har nämligen presenterats som ett av skälen till att inte längre bevilja tillstånd för detta vapen för jakt.

Jag förstår Centerpartiets invändningar. Jag tycker att det finns principiella problem i hela den här historien. Jag var också en av de ledamöter som uttryckte kritik ganska tidigt. Som riksdagsledamot har jag dock ett ansvar att hantera frågan utifrån de förutsättningar som finns.

Frågan ligger ytterst hos regeringen och, just nu, Regeringskansliet. Det kommer att komma en proposition med mer detaljerade inriktningar för just denna fråga att debattera närmare.

Herr talman! Man får nästan följa den här frågan i någon form av kronologisk ordning. Detta beslut fattades ju av regeringen och SD mot bakgrund av det attentat som skedde för ungefär ett år sedan i Örebro. Då hänvisade man till att det här vapnet av en rad olika skäl inte ansågs vara lämpligt för jakt. Sedan fattade man beslut om att dessa vapen skulle återkallas från dem som fått licens för innehav.

Då kommer vi till principen att man ska kunna återkalla saker och ting. Om någon har fått licens för att inneha ett vapen kommer vi till en annan princip om man från statens sida ska kunna dra tillbaka ett sådant beslut. Regeringen och SD tyckte att det var en ganska komplicerad historia och kände sig inte helt bekväma med den biten.

Vad jag förstår kvarstår kritiken mot denna vapentyp. Man vill dock inte gå över till en princip som säger att man ska kunna återkalla vapen som människor en gång har fått licens för. Som jag har uppfattat det är detta orsaken till att man har landat i de olika slutsatserna.

Herr talman! Vi debatterar justitieutskottets betänkande om vapenfrågor. Det är ett betänkande som hanterar de motioner som inkom under den allmänna motionstiden, alltså hösten 2025, och är inte att förväxla med regeringens kommande proposition om en ny vapenlagstiftning, som förväntas lämnas till riksdagen om tre fyra veckor.

Detta betänkande behandlar ett antal motioner och innehåller även fyra reservationer. De handlar om översyn av lämplighetsprövningen i vapenlicensärenden, skjutvapens lämplighet för jakt och frågan om vapenamnesti.

Vapenutredningen har lagt fram förslag om nya regler för lämplighetsprövning, och dessa har hanterats av regeringen. Vi avvaktar helt enkelt lagrådsremissen och sedermera propositionen, som kommer att landa i utskottet i närtid. Frågan har även kommenterats av justitieministern i intervjuer, för dem som på förhand vill ta del av lite djupare resonemang i denna fråga.

Gällande skjutvapens lämplighet för jakt har regeringen fattat beslut om en förordningsändring som innebär att Polismyndigheten sedan augusti 2025 inte längre beviljar tillstånd för innehav av vissa halvautomatiska vapen för jakt och avlivning av fällfångade djur. Det finns även förslag som har remitterats till Lagrådet om att förbudet ska framgå av en ny vapenlag.

Med hänsyn till den beslutade förordningsändringen och det fortsatta arbete som pågår i frågan anser utskottet att det inte finns skäl att rikta något tillkännagivande till regeringen i de här frågorna.

Herr talman! Utskottet ser inte heller något akut skäl till att uppmana regeringen att införa en tidsbegränsad vapenamnesti. Skjutvapenvåldet i de kriminella miljöerna har nästan halverats de senaste åren. Regeringen går fortsatt fram med en mer offensiv politik för att komma åt de illegala vapnen – det är ju dessa vapen som egentligen utgör problemet ute i samhället – och framför allt komma åt de kriminella miljöer som drar nytta av ett sådant vapeninnehav.

Herr talman! Jag yrkar avslag på samtliga reservationer och bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Vi debatterar konstitutionsutskottets betänkande om ökat informationsutbyte mellan myndigheter – en ny sekretessbrytande bestämmelse. Man kan kortfattat säga att lagändringen innebär att uppgifter som omfattas av sekretess till skydd för enskilda ska kunna lämnas mellan myndigheter om det behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet.

Innan en uppgift lämnas ska en intresseavvägning dock göras. En uppgift får inte lämnas om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Viss sekretess undantas helt från bestämmelsens tillämpningsområde.

Fru talman! Syftet är att generellt förbättra myndigheternas möjlighet att utbyta information om enskilda för att därigenom förebygga, utreda och bekämpa olika former av fusk, regelöverträdelser och brottslighet.

Sammantaget innebär detta ett systemskifte när det gäller sekretess. Vi går från att utgångspunkten har varit att inte dela information till att utgångspunkten ska vara att dela information när det exempelvis behövs för att förebygga och bekämpa brott.

Att riva sekretesshinder för att kunna hindra att unga dras in i kriminalitet eller för att olika aktörer ska kunna göra bättre insatser med en bredare kunskapsbild är någonting som har efterfrågats under väldigt lång tid. Jag personligen har under mina tio år som riksdagsledamot tagit del av omfattande kritik mot just sekretesshinder, och jag förstod faktiskt aldrig riktigt vad som hindrade politiken från att agera i denna fråga.

När vi nu har fått en ny regering på plats med stöd av Sverigedemokraterna levererar vi en solklar ny sekretessbrytande bestämmelse. Då synas också korten bland de politiska partierna, och förklaringen till ett sekretessbrytande motstånd syns nu tydligt. Vänsterpartiet yrkar avslag på regeringens lagförslag i sin helhet, och Miljöpartiet har väldigt starka invändningar.

Detta förklarar såklart varför socialdemokratiska regeringar inte har kunnat agera tidigare. Förklaringen är, precis som med andra avgörande lagförslag mot brottslighet, att det finns ett starkt motstånd i det rödgröna lägret.

Jag menar att de farhågor som lyfts fram i flera reservationer inte motiverar att exempelvis socialtjänstsekretessen bör undantas från de nya bestämmelserna eller att ändringen inte skulle vara proportionerlig. Tvärtom, fru talman, talar brottsutvecklingen i vårt samhälle för att mer behöver göras och att fler aktörer behöver bidra till ett brottsförebyggande och brottsbekämpande arbete. Nu levererar vi just det som så länge har efterfrågats.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på de rödgröna partiernas olika reservationer.

Herr talman! Regeringen och Sverigedemokraterna levererar väldigt bra saker nästan varje dag. I går kunde vi se hur vår biståndspolitik har löst problemet med att verkställa tvångsutvisningar av somalier. Socialdemokraterna och deras samarbetspartier protesterar högljutt, men jag tycker att det var en av de bästa biståndsnyheterna någonsin. Äntligen kan vi verkställa tvångsutvisningar till Somalia! Det är bra jobbat – det menar jag verkligen.

Hur kan vi utvisa fler utlänningar som inte nödvändigtvis har begått brott men som på olika sätt utgör ett hot mot rikets intressen? Det kan handla om imamer som predikar med syfte att islamisera Sverige eller extremister som på olika sätt understöder terrorism eller allvarlig brottslighet. Det kommer snart en utredning om stärkt skydd mot utlänningar som utgör ett säkerhetshot mot Sverige. Vad ser migrationsministern framför sig för möjliga förändringar när den utredningen är klar?

Herr talman! Vi debatterar regeringens och Sverigedemokraternas proposition om hemliga och preventiva tvångsmedel när barn under 15 år begår brott. Enligt regeringen och Sverigedemokraterna är det här en väl avvägd politisk väg framåt när man beaktar olika intressen som inte minst belyses genom remissvaren.

Ett intresse är att värna integritet hos unga som riskerar att dras in i väldigt grov brottslighet. Ett annat är rättsstatens möjlighet att förhindra att allvarliga brott begås av barn som är under 15 år.

I den här avvägningen kan vi se hur de preventiva tvångsmedlen mot vuxna faktiskt har förhindrat väldigt många allvarliga brott. Ofta handlar det om så pass allvarliga brott som planerade mord, där det som alltid är betydligt fler som drabbas än ett tilltänkt mordoffer. Det handlar om barnfamiljer som väcks mitt i natten av att det skjuts med vapen och om grannar som får leva med vetskapen om vad som skett i deras område. Det handlar om helt oskyldiga människor som oavsiktligt drabbas av ett dödligt våld.

När vi har tagit in det allvarliga läge som Sverige fortsatt befinner sig i har vi landat i att det är värt att skydda unga och samhället i stort genom att låta polis, tull och säkerhetspolis få utökad möjlighet att använda dessa hemliga tvångsmedel.

Mellan 2012 och 2022 tredubblades det dödliga skjutvapenvåldet i Sverige. Det är en utveckling som Sverigedemokraterna såg komma långt innan dess, och vi har inte minst i den här församlingen årligen försökt peka på allvaret inför ett flertal handlingsförlamade vänsterregeringar.

Även om det dödliga skjutvapenvåldet årligen har minskat efter att Sverige fick en ny regering på plats vet vi att konfliktnivåerna fortfarande är höga och att efterfrågan på våldsutövare fortsatt är hög. När vi ser hur många barn som dras in grov kriminalitet, där beställare ofta lockar in just barn för att begå fruktansvärda handlingar, måste vi ställa oss frågan om vi ska agera eller om vi ska titta på.

Vänsterkanten är i vanlig ordning djupt splittrad med ett starkt motstånd mot huvuddelar av propositionen om att ge polis, tull och säkerhetspolis möjlighet att avlyssna unga som dras in i grov brottslighet. Det är såklart en tydlig bild som förklarar den passivitet som präglade Magdalena Anderssons sida av politiken när de regerade Sverige. Men nu har vi en regering som med stöd av Sverigedemokraterna går fram med en enad politisk offensiv mot gängkriminalitet, där vi konstaterar att mer behöver göras.

När 14-åringar planerar och utför sprängningar och mord med skjutvapen räcker det inte att bara klara upp brotten i efterhand. Vi menar att många av de brott som unga är involverade i är så pass allvarliga att vi måste ge rättsvårdande myndigheter en möjlighet att försöka hindra att de utförs från första början.

Regeringen och Sverigedemokraterna har utformat propositionen så att den nya lagen gör det möjligt att genom hemliga tvångsmedel utreda all allvarlig brottslighet med ett förväntat straffvärde på över fyra år. Det som vi särskilt vill betona är brott som mord, människorov, allmänfarlig ödeläggelse, grovt vapenbrott, grovt narkotikabrott och grov utpressning, det vill säga brott som är vanligt förekommande i den gängkriminella miljön.

Vi har även utvidgat förslaget så att både Polismyndigheten och Tullverket ges samma förutsättningar som Säkerhetspolisen att använda sig av hemliga tvångsmedel mot personer under 15 år.

Sammantaget kan man säga att vi har gjort det mesta möjliga av den utredning som legat till grund för regeringens proposition.

Herr talman! Om man vill förhindra allvarliga brott där barn är involverade kommer man inte runt att preventiva tvångsmedel i dag är en avgörande nyckel. Det tål att betonas att även om flera remissinstanser har uttryckt en del kritik mot olika delar är det här något som Polismyndigheten, Brottsförebyggande rådet med flera har välkomnat.

Herr talman! Den fråga som jag ställer mig i och med ännu en proposition som splittrar oppositionen är om svenska folket är redo att släppa fram en socialdemokratisk statsminister – en statsminister som ska regera med partier som inte bara vill stoppa och begränsa möjligheten till preventiv avlyssning utan som även visat ett kompakt motstånd mot all framgångsrik politik som regeringen och Sverigedemokraterna levererat under mandatperioden.

Det tål att upprepas att Miljöpartiet och Vänsterpartiet kommer att rösta nej till regeringens förslag om att ge polisen möjlighet att förhindra att unga personer utför allvarliga brott som mord och sprängningar innan de ägt rum.

Den som lägger sin röst på Socialdemokraterna kommer att äventyra ett stabilt arbete mot gängkriminalitet och riskerar därmed att kasta förslag, som välkomnas av inte minst Polismyndigheten, i papperskorgen. En röst på Socialdemokraterna riskerar att ta oss tillbaka till en tid med eskalerande våldsbrottslighet där det är de kriminella gängen som flyttar fram sina positioner i stället för att det, som det blir med vårt förslag, är de rättsvårdande myndigheterna som tar rejäla kliv framåt.

Voteringen om denna proposition i eftermiddag illustrerar på ett bra sätt vad som står på spel i det kommande valet: en enad front mot gängkriminalitet på min sida av politiken eller ett splittrat rödgrönt gäng som är både för och emot på den andra sidan. För den som vill se handlingskraft och resultat borde valet vara enkelt.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet och avslag på vänsterkantens olika motioner.

Fru talman! De vapen som hör hemma på slagfälten är förhoppningsvis av en lite annan sort än den AR-15-modell som i dag är tillåten för jakt, om vi nu ska ha ett hyggligt starkt försvar.

Som sagt finns det ingen egentlig meningsskiljaktighet i dag mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna i just den här frågan, vad jag har kunnat utläsa av replikskiftena och den reservation som finns i betänkandet. Men exakt hur förslaget kommer att se ut kommer vi att få anledning att diskutera närmare, för det kommer också att innehålla en hel del detaljer. Där kanske vi kan hitta oenighet – vem vet? Men i dag blir det ingen roligare debatt än så här.

Fru talman! Det var en lång inledning till en kort fråga, för att försöka sammanfatta det.

I ett politiskt parti diskuterar man alltid olika frågor – mer eller mindre, beroende på vad det handlar om. I den här frågan finns det goda argument på båda sidor, anser jag. Sedan har vi som politiskt parti landat i slutsatsen att det här är en rimlig avvägning utifrån hur Naturvårdsverket ändrade sina föreskrifter 2023. Vi tycker att det ska vara en viss begränsning när ändamålet är jakt. Det kan man ha olika synpunkter på i ett politiskt parti, vilket jag inte tycker är konstigt.

Huvudpoängen är att det här är ett förslag som kommer att genomföras med Sverigedemokraterna och regeringspartierna. Vad jag förstår finns det också ett brett stöd i Sveriges riksdag utöver det, inte minst med tanke på den reservation som Petter Löberg själv står bakom.

Det blev ett lite kortare svar än vad frågan mynnade ut i räknat i sekunder och minuter.

Fru talman! Ingen har som sagt sett ett färdigt förslag, men det finns en utredning som har pekat på lite olika vägar. Det kan man givetvis ta som utgångspunkt. Men för mig är det viktigt att man inte ska låta det här drabba bredare än vad man har sagt från början.

Nu har man pekat ut AR-15 och använt begrepp som militärliknande utseende. Då måste man också kunna definiera vad militärliknande utseende är och vilket krig man ska utgå ifrån. Tanken är inte att man ska förbjuda alla vapen som finns över huvud taget eller ens hälften. Det måste vara ett ganska precist framlagt förslag som inte får oanade följdeffekter, exempelvis att en ansvarig myndighet kan ha subjektiva uppfattningar om vad ett militärliknande utseende är.

Mitt parti äger inte frågan helt. Det är regeringens ansvar att ta fram en lagrådsremiss. Men för mig är det viktigt att regeringen sanktionerar det förslag som man vill eller tänker gå fram med, så att alla förstår vad det innehåller och vilka följdverkningar det kan få. Det tycker jag är viktigt om man ska få en så bred acceptans som möjligt för ett sådant förslag. Det är vad jag kan säga nu.

Tidsaspekten äger jag inte heller. Jag säger bara vad jag hör utifrån de samtal jag har. Ytterst är det regeringen som äger också tidsaspekten.

Fru talman! Jag tolkar det som två frågor. Den ena gäller riksdagens hantering. Riksdagen har möjlighet att rikta tillkännagivanden till regeringen om man anser att regeringen bör göra någonting som regeringen inte redan har aviserat att den ska göra. Det är så själva instrumentet ska tolkas.

Man kan absolut rikta ett tillkännagivande för sakens skull. Men om regeringen redan har aviserat att arbetet pågår – det finns en färdig utredning som har kollat på detta – känns det lite overkill, om jag får använda ett engelskt uttryck, att rikta ett tillkännagivande om att de verkligen ska göra det som de redan har sagt att de ska göra.

Sverigedemokraternas inställning är som bekant att vi ställer upp på regeringens linje. Men vi vet inte exakt hur förslaget kan komma att utformas i detalj. Jag tycker att man ska vara väldigt varsam och inte skynda fram en produkt bara för att man har sagt att man ska göra det. Man ska ta tid på sig, tänka igenom de här sakerna och se till att det inte blir några oönskade följdverkningar av något slag.

Jag tycker att man ska föra en nära dialog med riksdagspartierna. Man kan för den delen också ha en bred dialog med flera intresseorganisationer under processens gång innan man lämnar en lagrådsremiss. Det är min inställning till hur regeringen bör hantera frågan. Men ytterst är det regeringens ansvar att ta fram underlagen som ska bli en lagrådsremiss till slut.

Fru talman! Det hade varit mycket enklare om jag hade varit en del av ett regeringsparti i det här sammanhanget. Men det jag har hört är att det finns möjlighet att komma med en lagrådsremiss efter sommaren. Den kommer att innehålla flera delar för att förändra vapenlagstiftningen, bland annat att utöka vapengarderoben och göra det enklare på många olika sätt när det kommer till förvaring och sådant. Den kommer också att innehålla den del som vi har aviserat, och som framgår i betänkandet, om att begränsa tillgången till vissa halvautomatiska vapen med militärt utseende för just jaktändamål. Det är huvudinriktningen för den lagrådsremiss som kommer.

När den kommer kan jag inte svara på. Men om man vill ha svar på den frågan kan man lämpligen ställa den till berört statsråd. Då kommer man att kunna få ett mycket mer kvalificerat svar. Det är vad jag kan säga här och nu.

Fru talman! En korrekt historiebeskrivning är att betänkandet drogs tillbaka med anledning av att regeringen och Sverigedemokraterna hade gjort en positionsförändring och därmed behövde ändra innehållet i betänkandetexten.

Vi ändrade också den texten, och den finns att läsa på sidan 8, tror jag, i betänkandet. Där motiverar man avstyrkandet av den motion som ledamoten har varit med och skrivit. Motiveringen är just att regeringen och Sverigedemokraterna har ett nytt besked: att vi ska gå på utredningens förslag när det gäller begränsningen av vissa halvautomatiska vapen med militärt utseende, såsom AR-15.

Poängen var inte att komma tillbaka till riksdagen med ett färdigt förslag. Poängen var att avisera att regeringen kommer att ta arbetet vidare med den del i utredningen som berör just detta.

Det är upp till regeringen att komma med en proposition till riksdagen. När det sker kan jag inte svara på; mitt parti står utanför regeringen.

Fru talman! Vi debatterar riksdagens motionsbetänkande om vapenfrågor. I betänkandet finns två reservationer. Den ena rör skjutvapens lämplighet för jakt, och den andra rör krav på skjutbanor.

När det gäller skjutvapens lämplighet för jakt anför motionärerna från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet att lagen behöver ändras så att man inte kan få licens för halvautomatiska vapen med militärt utseende, såsom AR-15, för jakt.

Den 7 februari i år lämnade regeringen och SD ett gemensamt besked om att gå vidare med förslag om att förtydliga reglerna för lämplighetsprövningen och även om att begränsa tillgången till vissa halvautomatiska vapen såsom AR-15 för jakt. Samarbetspartierna hänvisar till Vapenutredningens förslag och anger att syftet med begränsningen är att återställa läget till det som gällde innan Naturvårdsverket ändrade sina föreskrifter. Av den anledningen saknas det skäl att tillkännage för regeringen det som motionärerna efterfrågar om att vidta nya åtgärder.

Fru talman! Från en personlig horisont vill jag dock flagga för att jag tror att frågan är betydligt mer komplicerad än vad många har föreställt sig. Det finns enligt mig goda skäl till att regeringen bereder detta noggrant och att regeringen i största möjliga mån visar hänsyn till skötsamma jägare som kan komma att beröras av några förändringar till följd av förslaget. Det är också av yttersta vikt att försöka förutse och förhindra oönskade följdeffekter och att ändamålet inte tillåts helga medlen för att så snabbt möjligt försöka genomföra det man har aviserat.

Fru talman! Frågan har kommit att bli djupt infekterad, och jag menar att det tyvärr finns goda skäl till det. Till att börja med har flera partier haft en tydlig åsikt innan det fruktansvärda attentatet i Örebro och sedan en helt motsatt uppfattning efter den 7 februari. Plötsliga ompositioneringar i politiken är svåra att kommunicera i sig, och att den här frågan aktualiserades vid denna tidpunkt gjorde det nog bara värre. Det är omöjligt att frånskilja beslutet från det fruktansvärda attentat som inträffade i Örebro, och då uppstår såklart frågan varför ett förbud mot en vapentyp som inte ens användes vid attentatet ska aktualiseras. Argument om att just det här vapnet skulle vara särskilt farligt väcker frågan om jägare skulle löpa större risk att bli massmördare med just ett sådant vapen i händerna. Det bästa hade såklart varit att låta frågan debatteras med de bästa argumenten innan man fattar ett beslut under helt andra förutsättningar.

Jag personligen var inte involverad inför det gemensamma beslutet, men jag hade redan då kunnat säga att det även med den bästa tänkbara kommunikationen kommer att bli en svår sak att få respekt för beslutet hos berörda medborgare som inte håller med i sak. Nu är läget som det är, och vi är flera som på olika sätt på olika nivåer är involverade för att förslaget ska bli så bra som möjligt – med utgångspunkt i det som aviserades från samarbetspartierna den 7 februari.

Fru talman! Gällande reservationen från Centerpartiet om att värna och stärka tillgängligheten till fler skjutbanor, om jag får tolka motionärernas intentioner, finns inget politiskt motstånd från Sverigedemokraterna eller regeringen i den frågan. Det korta svaret från regeringen är att man bevakar dessa frågor noggrant och att ett tillkännagivande inte skulle föranleda ett nytt engagemang i frågan.

Den 7 maj i år lämnades en ny utredning till regeringen om en ny viltvårdsmyndighet, och en av de frågor som har hanterats där är om den nya viltvårdsmyndigheten ska få ansvar för tillsyn och tillståndsprövning av skjutbanor. Det finns några aktuella saker som behöver beaktas när regeringen hanterar frågan om skjutbanor framgent.

I övrigt, fru talman, har inte Sverigedemokraterna några egna reservationer att bevaka i motionsbetänkandet. Våra motioner resulterade i, som många känner till, tillkännagivanden under föregående mandatperiod. Ambitionen har hela tiden varit att dessa tillkännagivanden ska realiseras. Detta kom också till tydligt uttryck i de tillkännagivanden som resulterade i att den socialdemokratiska regeringen tillsatte Vapenutredningen 2022.

Fru talman! Vissa saker har vi fått klara besked om från regeringen. Vissa förslag kommer att genomföras utan några större problem. Det handlar bland annat om utökad vapengarderob, förbättringar i fråga om EU:s skjutvapenpass, förenklade förvaringsregler och så vidare. Dessvärre gav Vapenutredningen som helhet lite blandat resultat, och i vissa delar uteblev nödvändigt utredningsunderlag för att snabbt kunna leverera på tillkännagivanden och utredningsdirektiv. Det är något som oroar mig, och jag försöker såklart göra vad jag kan för att pressa regeringen så hårt som möjligt för att leverera på våra tidigare tillkännagivanden. Om det skulle visa sig att regeringen antingen levererar lite halvt eller inte vidtar de åtgärder som krävs, exempelvis utreder något på nytt, finns en risk att Sverigedemokraterna i dessa frågor inte kommer att stå enade med regeringen.

Fru talman! Det är såklart min ambition att vi ska ro frågorna i hamn. Om jag ska nämna några frågor som jag vill betona lite extra är det den Tidöreglerade uppdelningen mellan förseelser kopplade till egna legala vapen, brott som sker i illegala sammanhang och sist, men inte minst, frågan om att en gång för alla slopa femårslicenserna.

Herr talman! Ett sådant angrepp som vi fick höra från Martin Melin kommer man inte undan med här i kammaren.

För det första: År 2004 hette Liberalerna Folkpartiet – 10 till Sverigedemokraterna. För det andra: Sverigedemokraterna satt inte i riksdagen 2004 utan först 2010 – 20 till Sverigedemokraterna. Därefter, från 2010 och framåt, har vi i våra budgetförslag gjort en ganska utpräglad satsning på kriminalvården. Resterande partier har haft betydligt mindre anslag för sina satsningar på kriminalvården.

Vi påtalade som sagt detta behov redan 2012, tror jag, när vi började se ett skifte och anstalterna började bli lite mer fulla igen. Tidigare hade det varit lite luftigare, men från 2012 och framåt såg vi en utveckling där anstalterna blev betydligt mer ansträngda. Därefter har Sverigedemokraterna utmärkt sig särskilt, och det kan man kolla genom att läsa JuU1, som jag hänvisade till. Om man söker på riksdagens hemsida ser man utgiftsområdet och kan läsa budgettabellerna. Det uppmanar jag både Liberalerna och Folkpartiet, eller vad de nu vill kalla sig, att göra så att vi får historien rätt i talarstolen framöver.