Fru talman! Det kommer att bli en lång och intensiv period för oss ledamöter i justitieutskottet fram till valet. Regeringen har presenterat ett stort antal propositioner som ska beredas och debatteras och som det ska voteras om. Men i detta flöde av propositioner ska vi såklart också behandla de politiska förslag som vi ledamöter fått lägga fram i riksdagen under allmänna motionstiden. Detta är ett tillfälle då vi i kammaren får debattera sådana motioner i betänkandet Terrorism.

Låt mig vara tydlig. Att bekämpa terrorism handlar inte bara om lagar och paragrafer. Det handlar även om tryggheten i vårt samhälle och om vilket Sverige vi vill leva i. Hotet från terrorism och våldsbejakande extremism ser inte ut som det gjorde för tio år sedan. I dag är det mer splittrat, mer svårfångat och i många fall farligare.

Tidigare talade vi om tre tydliga miljöer: islamistisk extremism, högerextremism och till viss del också vänsterextremism. I dag ser vi något annat: en hybridisering där idéer blandas, där konspirationsteorier, hat och våldsideologi plockas ihop till en egen världsbild och där fienden kan vara vem som helst. Det gör hotet svårare att upptäcka och att stoppa.

Samtidigt har internet förändrat spelplanen i grunden. Radikaliseringen sker inte längre bara i slutna rum eller organiserade grupper. Den sker i mobilen, i chattar och i forum som vuxenvärlden ofta inte ens vet finns. Vi har sett olika exempel på det, till exempel nätverket 764. Där dras unga människor in i miljöer som inte bara sprider hat utan också aktivt driver dem mot våld och i vissa fall även självmord.

Vi ser också att den våldsbejakande islamistiska extremismen fortfarande utgör ett allvarligt hot mot Sverige. Det handlar både om organiserade nätverk och om ensamagerande individer som inspireras av propaganda och uppmaningar till våld.

Samtidigt vet vi att radikaliseringen ofta sker snabbt och inte sällan i digitala miljöer där hatbudskap normaliseras och förstärks. Därför måste arbetet mot all typ av extremism vara lika konsekvent och lika uthålligt.

Fru talman! Extremism är ett samhällsproblem. Och det kräver ett samhällssvar. Socialdemokraterna menar därför att vi måste göra mer på flera fronter samtidigt. Vi behöver ett stärkt rättsväsen, där resurser till Säkerhetspolisen och andra myndigheter stärks för att kunna upptäcka och stoppa hot i tid.

Vi behöver också bli bättre på det förebyggande arbetet – i skolan, i socialtjänsten och i civilsamhället men också genom mer resurser till exempelvis Center mot våldsbejakande extremism.

Vi behöver fler vägar ut, så att den som hamnat fel kan få samhällets hjälp att hamna rätt. Vi behöver fler vuxna som ser, fler som agerar och bättre kunskap om de digitala miljöer där radikalisering sker.

Vi behöver också våga prata om dessa miljöer, som växer, till exempel de så kallade aktivklubbarna, som har tydliga kopplingar till högerextremism. Där byggs våldskapital upp, och där tränas unga män, inte bara fysiskt utan även ideologiskt. Här måste samhället vara tydligt. Och vi behöver bättre kunskap och verktyg för att stoppa denna utveckling.

Fru talman! Terrorism handlar inte bara om bomber och attentat. Det handlar också om att försvaga samhällen, att skapa rädsla och att underminera tilliten.

I dag ser vi att hotet kommer även från statliga aktörer, till exempel Ryssland, Kina och Iran för att nämna några. Sverige och många andra europeiska länder utsätts för det som kallas hybridhot, i form av cyberattacker, desinformation, sabotage och inte minst störningar av GPS-signaler.

GPS-störningar är ytterst allvarliga och riskerar att störa både sjö- och luftfarten på ett sådant sätt att olyckor av skiftande slag kan inträffa. Transportstyrelsen har rapporterat hundratals sådana störningar. Internationella aktörer har pekat ut just Ryssland som främsta källa till dessa.

Det här är inte slumpmässigt. Det är inte tekniska fel. Dessa störningar är systematiska och politiskt motiverade för att störa vårt samhälle. Därför är det enligt oss socialdemokrater rimligt att klassa dem som terrorbrott som ska följas upp med internationella efterlysningar. Vi behöver markera att den typen av angrepp mot det civila samhället inte är acceptabla.

Regeringen meddelar att man arbetar med frågan. Det är bra. Men vi socialdemokrater önskar såklart att man kunde skynda på processen. I grunden handlar det om vilket budskap vi ska skicka. Accepterar vi den typen av attacker, eller ska vi sätta ned foten? För oss socialdemokrater är svaret självklart.

Fru talman! Kampen mot terrorism och extremism kräver mer än enskilda åtgärder. Den kräver samarbete, internationellt och nationellt och mellan olika politiska nivåer. Det här är inte något som händer långt bort. Det är något som påverkar oss här och nu, i våra skolor och i våra digitala miljöer. Det handlar om vår säkerhet. Det är inget område där man har råd med politisk prestige. Det handlar ytterst om att skydda människors liv, vår demokrati och vår framtid.

Fru talman! Sverige blev starkt eftersom vi byggde ett samhälle där trygghet, arbete och jämlikhet ska gälla alla. Det är det Sverige som jag är stolt över. Det är det Sverige som vi nu måste försvara mot krafter som vill splittra och skapa rädsla.

Därför ska vi med lagstiftning stoppa dem som hotar oss. Men framför allt ska vi bygga ett starkare samhälle där färre dras in i extremism från början. Det är så vi bygger tillit, det är så vi pressar tillbaka extremismen och det är så vi gör Sverige tryggare.

Fru talman! Med de avslutande orden vill jag yrka bifall till reservation nummer 3.

(Applåder)

Fru talman! Jag var deltagare vid det möte i Gubbängen som för två år sedan attackerades av högerextrema aktivister. Med största sannolikhet tillhörde de Aktivklubb, en organisation som är känd på många olika sätt, bland annat genom en del kopplingar ända upp till regeringspartierna. Aktivklubb värvar sina medlemmar bland annat genom att kontakta unga pojkar på nätet, ofta genom olika typer av spel eller chattar. De som värvas blir sedan successivt mer och mer radikaliserade, till dess att de har gått så långt att de är beredda att begå avskyvärda våldsamma handlingar. Ofta är det pojkar som aldrig någonsin tidigare har ägnat sig åt kriminalitet. På samma sätt fungerar extrema islamistiska organisationer. De använder sig av samma metoder.

Den som begår brott ska självklart straffas. Men vi måste också se till att man kan lämna de extremistiska miljöerna om man har det önskemålet. Det är därför självklart viktigt att vi har en välfungerande avhopparverksamhet för tungt kriminella extremister, och det arbetet fortskrider nu genom Center mot våldsbejakande extremism. Men en sak som kanske är ännu viktigare är att vi ser till att hitta former för dem som ännu inte har blivit kriminella utan vill hoppa av innan det är för sent. Det är tyvärr inte de befintliga verksamheterna tillräckligt rustade för.

Därför anser vi i Vänsterpartiet att regeringen borde ge Center mot våldsbejakande extremism i uppdrag att ta fram ett program för avhopparverksamhet för personer som vill lämna våldsbejakande extremistiska miljöer utan att ha koppling till kriminalitet. Det är inte en ultimat lösning. Det är inte den slutgiltiga lösningen på det här problemet. Vi har väldigt mycket arbete framför oss för att kunna bekämpa våldsam extremism, inte minst förebyggande socialt arbete. Men vi borde i den här kammaren i alla fall kunna vara överens om att vi ska göra allt vi kan för att hjälpa dem som har blivit inlurade i den extremistiska miljön, så att de kan lämna den så tidigt som möjligt, innan det är för sent. Därför yrkar jag bifall till reservation nummer 1.

Fru talman! Jag ber om ursäkt till mina utskottskollegor för att jag missade inledningen av debatten på grund av andra åtaganden som drabbar det lilla partiet när det är samma person som ska vara på flera platser. Över till dagens debatt.

Terrorism är ett allvarligt hot mot det fria demokratiska samhället. Arbetet mot terror måste bedrivas såväl i och av Sverige ensamt som i samarbete med andra länder. Våldsbejakande extremister är organiserade i olika grad, men några har en global spännvidd.

Säkerhetspolisen ansvarar för terrorbekämpningen i Sverige. Säpos resurser har stärkts, och flera nya lagar har kommit på plats för att förhindra terror. Det är angeläget också framöver att Säpo har tillräckliga resurser för att arbeta effektivt med terrorbekämpning.

I takt med att uppdraget utvidgas och blir mer komplext måste vi även stärka den interna granskningen av myndighetens arbete så att insatserna och utredningarna sker på ett rättssäkert sätt.

Att förhindra radikalisering till våldsbejakande extremism är att förebygga terror. År 2017 inrättades Centrum mot våldsbejakande extremism, och Miljöpartiet vill att det ska stärkas ytterligare. Samarbete med kommunerna är avgörande för att i tid upptäcka radikaliseringsprocesser hos grupper eller individer och platser där det finns särskilt stor risk att radikalisering kan ske.

Vi bör även satsa särskilt på att motarbeta finansiering av terrorism. Där gäller det både att bekämpa finansiering av terrororganisationer inom Sverige och att förhindra att pengar från Sverige bidrar till terror utomlands.

I relation till de målen är det internationella samarbetet oerhört viktigt särskilt inom EU och inom Europol för att kartlägga finansieringskällor och överföringsmetoder. För att bekämpa terrorfinansiering effektivt behöver vi även stärka arbetet mot penningtvätt.

Fru talman! Vi behöver också ett kraftfullt förebyggande arbete för att minska risken att utsatta, marginaliserade människor blir indragna i extremistiska miljöer. Det kräver långsiktighet och att åtgärder som genomförs inte är enskilda och lösryckta.

Människor ska inte behöva känna sig så trängda socialt och ekonomiskt att de finner extremistiska miljöer attraktiva. Därför vill vi se en grundläggande social rättvisa som kompletteras med ett nationellt program. Det nationella programmet för avhoppare ska vara ett komplement till den verksamhet som bedrivs i olika regioner för att underlätta avhopp från extremistmiljöer. Därmed yrkar jag bifall till reservation 2 som handlar om just det.

Fru talman! Jag vill gärna lyfta fram min motion i betänkandet och samtidigt tala om det långsiktiga arbetet för Sveriges säkerhet. Jag vill även varna för ett lite längre anförande.

Fru talman! Terrorismen är ett av vår tids allvarligaste säkerhetshot. Den har varken hemort eller nationalitet och kan drivas av olika ideologier, religiösa föreställningar, politiska övertygelser, statliga intressen och sociala konflikter. Gemensamt för terrorismen är att den syftar till att sprida rädsla, undergräva våra demokratiska institutioner och inskränka människors frihet.

Därför måste kampen mot terrorism vara både fast och långsiktig. Den kan inte reduceras till tillfälliga utspel, snabba rubriker eller förenklade slagord. Ett effektivt arbete mot terrorism kräver kunskap, internationell samverkan, förebyggande insatser, starka institutioner och ett samhälle präglat av tillit.

Fru talman! Sverige måste noggrant granska hur främmande makt – men även inhemska aktörer – använder desinformation, propaganda och falska berättelser för att undergräva vårt samhälle. Genom att sprida felaktig eller vinklad information kan man steg för steg underminera förtroendet för organisationer, för enskilda människor och i förlängningen för hela samhällsstrukturer. Syftet är alltid att skapa misstro, splittring och polarisering samt att skada de krafter som arbetar för demokrati, fred och säkerhet.

Fru talman! För att effektivt möta hotet från terrorism måste vi också slå mot dess ekonomiska bas. Terrorism finansieras inte av sig själv. Det krävs därför en samlad strategi för att upptäcka, spåra och stoppa finansieringen av extremistiska nätverk och våldsbejakande miljöer. Sverige bör stärka samverkan mellan finanspolisen, banker, myndigheter och internationella aktörer för att försvåra och förhindra ekonomiska flöden till terrorism.

Kampen mot terrorism handlar dock inte enbart om övervakning, lagstiftning och säkerhetsarbete i traditionell mening. Sverige är i dag ett land där människor från hela världen lever och verkar. De flesta ser Sverige som sitt hem. De vill bidra, arbeta, betala skatt, ta ansvar och vara en del av samhället. Det är en styrka.

Med tillit, inkludering och ömsesidig respekt kan människor med olika bakgrund också spela en avgörande roll i arbetet mot terrorism och extremism. De bär på språkkunskaper, kulturell förståelse, erfarenheter och nätverk som kan hjälpa samhället att förebygga hot, dämpa motsättningar och bygga trygghet inifrån.

När vi bygger broar i stället för murar stärker vi inte bara sammanhållningen; vi stärker också vår säkerhet och vår välfärd. Tillit skapar ansvar, och ansvar skapar vilja att skydda det samhälle man känner sig som en del av.

Sverige har därför mycket att vinna på att se människor med internationell bakgrund som en tillgång och inte som ett problem. Ger vi dem förtroende får vi tillbaka ett starkare, tryggare och mer hållbart samhälle.

Fru talman! Detta är inte en teoretisk slutsats för mig, utan den bygger också på egen erfarenhet. När Magdalena Andersson, Sveriges första kvinnliga statsminister, vid ett tillfälle sa om mig att jag har ägnat hela mitt liv åt att bekämpa terrorism möttes det av ifrågasättande från vissa håll. Detta ifrågasättande säger kanske en del om bristen på förståelse för vad detta arbete faktiskt innebär.

Kampen mot terrorism syns sällan utåt. Den märks inte i rubriker eller i stora utspel. Den bedrivs genom långsiktiga relationer, internationella kontakter och ett tålmodigt arbete med att bygga förtroende – sådant som sällan syns men som är avgörande för att skydda landet.

Efter terrorattacken i New York den 11 september 2001, den dag då en stads skyline, själ och trygghet slogs i spillror inför hela världens ögon, skickade dåvarande utrikesminister Anna Lindh mig till Bryssel för att företräda Sverige tillsammans med dåvarande vice statsminister Lena Hjelm-Wallén. Lena reste från Stockholm och jag från Köpenhamn.

Hela Europa var representerat, inklusive flera länder från det tidigare Östeuropa. Mötet leddes av Storbritanniens dåvarande utrikesminister Robin Cook. Budskapet var tydligt: en enad europeisk röst mot terrorism, stöd till kampen mot al-Qaida och tydliga överväganden om hur omvärlden borde agera.

Vid den efterföljande konferensen i Granada i februari 2002 deltog länder från både Europa och Mellanöstern – Egypten, Tunisien, Libyen, Libanon, Israel och Palestina. Där blev det tydligt hur viktigt det är med språk- och kulturförståelse i säkerhetsarbetet.

Israels utrikesminister Shlomo Ben-Ami var närvarande, liksom många andra högt uppsatta företrädare. Ben-Ami talar flytande arabiska eftersom han är född i Marocko. Jag var den enda deltagaren från Europa som behärskade arabiska och som därmed hade insikt i de kulturella koderna.

Jag kan inte gå in på alla detaljer, men jag vill understryka att detta arbete bidrog till att lägga grunden för hur Europa arbetade mot terrorism under de följande åren och för att många hot kunde avvärjas.

Några dagar innan Anna Lindh mördades körde jag henne till Sturup för att hon skulle hinna med sista flyget. Det var bråttom men ändå ett lugnt ögonblick som jag inte tänkte på då men som har stannat kvar hos mig. Från min bil ringde Anna sina barn och sa att hon skulle bli sen och att de inte skulle vänta uppe. Och så önskade hon dem godnatt. När hon klev ur bilen och vi tog farväl bad jag henne att vara extra försiktig. Det var det sista jag sa till henne.

När Anna mördades förlorade Sverige inte bara en utrikesminister utan också ett unikt nätverk av relationer och förtroende världen över. Hon var högt respekterad, inte minst av USA:s utrikesminister Colin Powell.

När bombdådet i Stockholm inträffade 2010 då Taimour Abdulwahab sprängde sig själv till döds utanför IF Metalls lokaler i Stockholm var det en brutal påminnelse om att också Sverige kunde drabbas direkt av jihadistisk terror. Då tog jag initiativ till en manifestation mot terrorism. Tillsammans med omkring 500 personer samlades vi på Stortorget i Malmö under parollen Rör inte vårt land.

Manifestationen var inte bara ett uttryck för sorg, motstånd och samhällsansvar – den skickade också signaler till omvärlden om att Sverige är en röd linje. Den visade att människor från olika bakgrunder kan samlas i försvar för demokrati, fred och trygghet. Jag blev intervjuad av TV4, och initiativet hyllades av IF Metalls dåvarande ordförande Stefan Löfven.

När motsättningarna mellan judar och palestinier fördjupades efter första Gazakriget 2011 och stämningen i Malmö blev alltmer ansträngd tog Dan Olofsson initiativ till samtal och en fredskonferens för att skapa försoning i staden. Jag var den förste talaren på konferensen och sa bland annat: Ytterst är vi alla människor. Det är mer som förenar oss än som skiljer oss åt.

Jag betonade också vikten av att förebygga splittring genom samtal, respekt och ansvarstagande. På konferensen deltog Fred Khan som judisk representant. Göran Persson, Ilmar Reepalu och Alf Svensson var närvarande, och Lars Adaktusson var moderator.

Under åren har jag också vidarebefordrat tips och information av betydelse till Säkerhetspolisen. Två ärenden förmedlades även vidare genom dåvarande utrikesutskottets ordförande Kenneth G Forslund under min tid i utskottet 2018–2022. Forslund är i dag vice talman i Sveriges riksdag.

Fru talman! Jag nämner inte detta för att framhäva mig själv utan för att påminna om att arbetet för ett lands säkerhet ofta sker i det tysta, genom ansvar, vaksamhet och förtroendefulla kontakter.

Även i andra sammanhang som i efterhand blivit omdiskuterade har min utgångspunkt varit densamma: att bidra med tydliga budskap för fred, ansvar och politisk realism. När jag deltog i den palestinska konferensen var mitt syfte att palestinier i Europa måste stå upp för en tvåstatslösning, för politisk legitimitet och för ansvarstagande ledarskap. Dialog utan tydliga principer leder ingenstans.

När jag talar i palestinska demonstrationer tar jag även med judarnas historiska utsatthet. I en demonstration i Stockholm i februari 2024 sa jag bland annat: Låt mig vara tydlig. För ett par månader sedan deltog jag i en kippavandring för att visa min solidaritet med det judiska folket. Judar bär inte ett kollektivt ansvar för Israels krigföring i Gaza. Vi måste skilja mellan staten Israel som ockupationsmakt och judar världen över.

Detta möttes av kraftiga applåder.

I motioner, artiklar och intervjuer lyfter jag konsekvenserna av terrorism för både samhällen och individer. Jag visar hur våld föder rädsla och splittring och urholkar tilliten mellan människor. Samtidigt synliggör jag dem som drabbas hårdast av långvarig ockupation bland annat i Palestina. Jag betonar alltid ansvar, medmänsklighet och respekt för folkrätten samt behovet av tydligt ledarskap, dialog och hållbara lösningar för fredlig samexistens.

Fru talman! Det är just därför jag reagerar när människor i dag snabbt ropar om terrorism utan att förstå vad som faktiskt krävs för att motverka den. De saknar ofta insikt i det långsiktiga arbete som under decennier har bedrivits inom socialdemokratin, inom folkrörelserna, inom diplomatin, i civilsamhället och i säkerhetsstrukturerna för att skydda och stärka landet.

Säkerhet handlar inte bara om snabba reaktioner. Den handlar om uthålliga insatser, starka institutioner, internationellt samarbete, förtroende och förebyggande arbete som byggs upp över tid.

Fru talman! Vi får aldrig vara naiva inför terrorismens hot. Men vi får inte heller vara ytliga i vår förståelse av hur den ska bekämpas. Ett starkt samhälle försvarar sig inte bara med lagar och kontroll, utan också med sammanhållning, kunskap, erfarenhet och förmågan att bygga tillit mellan människor.

Det är så vi skyddar Sverige – inte genom ord utan genom handling, inte genom populism utan genom trovärdighet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 1 april.)