Adam Marttinen

Herr talman! Jag kan bara upprepa det jag sa i min första replik. Vi har haft ett system i Sverige som har fått tydliga effekter. I mitt anförande sa jag att 52 barn under 15 år varit involverade i mordplaner och morduppdrag. Det är alltså ganska många under 15 som har varit involverade i grov kriminalitet. Man kan då fråga sig varför inte kriminalvården ska ha ansvaret för dessa personer med grov kriminell identitet. Vi tycker helt enkelt olika i denna del.

Till skillnad från Centerpartiet och vänsterkanten tycker vi att man ska vara ansvarig för sina handlingar, att det är rätt att sänka straffbarhetsåldern och att fängelse är rätt plats för mördare. Om man inte tycker det får man givetvis argumentera mot det.

Nu har regeringen lagt ett förslag på bordet som har en ganska bred majoritet i kammaren bakom sig, vilket bådar gott för att förslaget också ska hålla över tid. Sedan får vi utvärdera hur detta faller ut, och det finns en sådan mekanism i denna lagstiftningsprodukt.

Jag är övertygad om att denna förändring kommer att ge betydligt bättre förutsättningar att ta hand om unga kriminella som har en grov kriminell identitet. Vänsterpartiets huvudanförande gav en bild av hur alternativet kan se ut, och det tror jag inte är önskvärt för någon.

Herr talman! Det korta svaret är att Sverige under lång tid har prövat ett system och fått ett ganska tydligt resultat av detta system, det vill säga att unga som har begått allvarliga brott har varit väldigt tillgängliga för grov organiserad brottslighet. De har kunnat promenera rakt ut från Sis-institutioner för att utföra mord och andra uppdrag på de kriminella gängens begäran.

Det finns flera skäl till att vi gör detta. Ett är att vi ser att de som är involverade i grov organiserad brottslighet ofta har en kriminell identitet och att kriminalvården är den institution som har bäst kompetens att hantera personer med kriminell identitet eller som är involverade i grov organiserad brottslighet. Det är också rimligt att man är ansvarig för sina handlingar oavsett om man är ung eller äldre. Därför är en bevistalan inte tillräcklig, utan man ska också hållas straffrättsligt ansvarig. Det är ett av skälen till att regeringen väljer att sänka straffbarhetsåldern från 15 år till 14 år. Om Sverigedemokraterna hade fått bestämma hade åldern till och med sänkts till 13 år.

Det finns som bekant en straffreduktion på grund av ålder, och vi är givetvis beredda att diskutera vad som är mest lämpligt. Men i ett så kallat fängelsestraff för en person under 15 år kommer även andra institutioner att vara involverade i denna persons framtid. Man kommer inte att lämnas i en kall och mörk cell under den tid man sitter på anstalt, utan det kommer att göras mycket för att man ska få förutsättningar att komma ut som en bättre person.

Vi tror att kriminalvården har bäst förutsättningar att skapa den inlåsningseffekt vi tror är bäst för de personer som på andra institutioner är så tillgängliga för gängen.

Herr talman! Vi debatterar justitieutskottets betänkande om skärpta regler för unga lagöverträdare.

Regeringens proposition utgör en viktig del i avskaffandet av Socialdemokraternas och Vänsterns tidigare kriminalpolitik. Man kan kalla det vi nu gör för ett ordentligt perspektivskifte i kriminalpolitiken. Vi menar att ansvar för egna handlingar måste ha betydelse och att samhällets rätt till skydd från farliga individer måste prioriteras. Upprättelse för brottsoffer är minst lika viktigt, och där har straffets längd en faktisk betydelse.

Sverigedemokraterna har efterlyst detta perspektivskifte väldigt länge. Många av de ändringar som vi kommer att fatta beslut om i dag kan man läsa om i motioner som Sverigedemokraterna har kämpat för i 15 års tid i Sveriges riksdag. Med tanke på hur tidigt Sverigedemokraterna varnade för en utveckling med tilltagande grov kriminalitet kan man säga att det är lite av Sverigedemokraternas signum att vara ute i god tid för att möta och förhindra en ankommande katastrof.

Herr talman! Om vi hade lagt om kriminalpolitiken för 15–20 år sedan hade vi sannolikt inte behövt uppleva den våldsvåg som eskalerade till sinnessjuka nivåer under Socialdemokraternas regeringsår. Till följd av Socialdemokraternas passiva regeringsår, med eskalerande gängkonflikter, kunde vi till slut vittna om att 52 barn under 15 år involverades i mord och mordplaner under 2025. Denna utveckling hade kunnat förhindras med en ansvarsfull regering som inte ägnat åtta år åt att stoppa huvudet i sanden.

Sverigedemokraterna och regeringen gör nu det jobb som egentligen hade behövt göras för länge sedan. Innehållet i den här proposition innebär att vi sänker straffbarhetsåldern till 14 år för de allvarligaste brotten. Det tål att sägas att åldersgränsen på 14 år var en kompromiss – Sverigedemokraterna stod beredda att gå längre.

Socialdemokrater och straffrabatter har ju länge varit synonymer i kriminalpolitiken. I samband med ett annat betänkande kommer Socialdemokraterna i dag att rösta nej till att ta bort mängdrabatter på grova brott. Ett nej är ju ett nej, och det får man respektera. Det är heller egentligen inte så konstigt – Socialdemokraterna har mig veterligen röstat nej till att ta bort mängdrabatter och straffrabatter sedan SD kom in i riksdagen 2010. Under ganska många år har Socialdemokraterna hållit fast sitt motstånd mot att ta bort mängdrabatter och straffrabatter, och det är därför inte så konstigt att de röstar nej till att ta bort mängdrabatten för grova brott.

Genom det här betänkandet, herr talman, tar vi äntligen bort Socialdemokraternas straffrabatt till myndiga brottslingar som hittills har kunnat få straffrabatt på grund av sin ålder när de varit mellan 18 och 21 år gamla. Vi kommer i princip att fördubbla straffen för brottslingar som är under 18 år. Vi öppnar också för att brottslingar under 18 år ska kunna dömas till det längsta tidsbestämda straffet, som är 18 års fängelse. Påföljden ungdomsövervakning kommer att skärpas, och regleringen vid misskötsel av påföljderna ungdomsvård och ungdomstjänst kommer att skärpas.

För oss sverigedemokrater handlar inlåsning av unga brottslingar i första hand om samhällsskydd, upprättelse och en moralisk markering. Det går dock inte att komma ifrån att inlåsning också innebär en befrielse från en destruktiv kriminell miljö för unga som begår brott.

Som jag ser det, herr talman, finns det bara två saker att välja mellan: Antingen tar samhället greppet om unga som involveras i grov brottslighet, eller så tar den grova brottsligheten greppet om unga som inte förstår bättre eller som har en egen drivkraft att begå en massa brott.

Det som Socialdemokraterna och Vänstern så uppenbart har misslyckats med ändrar vi på nu.

Herr talman! Socialdemokraternas bästa samarbetspartier, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet, yrkar i betänkandet avslag på sänkt straffbarhetsålder. Miljöpartiet och Vänsterpartiet röstar också emot slopade straffrabatter för vuxna och vänder sig mot straffskärpningar för dem under 18 år.

Detta betänkande liksom många andra från justitieutskottet sätter fingret på en skillnad som finns på riktigt i svensk kriminalpolitik. Den ena politiken ledde fram till brinnande gängkrig där en eller flera dödsskjutningar i veckan var verklighet i vårt land. Den andra politiken, regeringens och Sverigedemokraternas politik, har satt stopp för den utvecklingen och har som ambition att fortsätta att prioritera samhällsskydd och brottsofferperspektiv framför brottslingars rättigheter och perspektiv.

Herr talman! En röst på Socialdemokraterna, Miljöpartiet eller Vänsterpartiet utgör en uppenbar risk för en återgång till det samhällskaos som vårt land tyvärr har fått uppleva. Jag hoppas att svenska folket inte längtar tillbaka dit. Sverige kan bättre, och vi svenskar förtjänar mer. Låt oss tillsammans välja ett tryggt och sammanhållet Sverige.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på vänsterkantens olika reservationer.

Fru talman! Vi debatterar betänkandet om stärkt skydd mot utlänningar som utgör kvalificerade säkerhetshot. Förslagen till ändringar syftar till att stärka skyddet mot utlänningar som utgör kvalificerade säkerhetshot och innebär bland annat utökade möjligheter att ta dessa utlänningar i förvar med längre förvarstider och sänkta beviskrav vid förvar av vuxna. Det är ett förtydligande avseende förutsättningar för att besluta om utvisningar och skärpta straff för vissa brott enligt den här lagen.

Ändringarna som föreslås i betänkandet syftar helt enkelt till att skydda vårt land mot utlänningar som på ett eller annat sätt utgör ett säkerhetshot. I klartext handlar det ofta om utlänningar som genom olika typer av våldsbejakande extremism utgör terrorhot.

Fru talman! I det här sammanhanget är det svårt att inte prata en liten stund om Vänsterpartiet. Vänsterpartiet är det parti som mest av alla partier omfamnar politiskt våld och extremism. Det handlar inte bara om att deras ungdomsförbund är uttalat revolutionärt kommunistiskt och har nära samarbete med den öppet våldsbejakande vänsterextrema miljön. Samma sak gäller moderpartiet, där partiledaren under 2000-talet definierat sig själv som kommunist.

Inför valet 2006 välkomnade Vänsterpartiet en av Sveriges värsta landsförrädare genom tiderna som medlem i sitt parti. I nutid har partiet nedlusats av personer som tagit ställning för terrorism som metod. Exempelvis har ett betydande antal kandidater uttryckt stöd för Hamas och deras terrorattack den 7 oktober 2023, men även stöd för Putin och regimen i Iran har uppdagats.

Uteslutningar av vissa terrorsympatisörer som har skett efter uppmärksammade granskningar har mötts av omfattande protester i partiet, vilket vittnar om att det inte handlar om några olyckliga rekryteringar utan snarare om rekryteringar som har stort internt stöd.

När regeringen nu vill stärka säkerheten mot utlänningar som utgör ett säkerhetshot vill jag bara säga: Gissa vilket parti som yrkar avslag på regeringens proposition? Ja, ni gissade förmodligen rätt. Det är Socialdemokraternas och Magdalena Anderssons ideologiska vänner i Vänsterpartiet.

Vänsterpartiet har i dessa frågor en lång tradition av motstånd mot att Sverige ska kunna utvisa utlänningar som utgör ett säkerhetshot. De har velat avskaffa lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar och samtidigt öppna gränsen för mer okontrollerad invandring.

Valet i höst handlar såklart om väldigt många frågor, men en fråga som jag anser borde få större betydelse gäller just arbetet mot utländska säkerhetshot. Svenska folket måste förstå att en röst på Socialdemokraterna kommer med ett särskilt ansvar nu när Socialdemokraterna har välkomnat Vänsterpartiet som en tilltänkt del av sin regering. Det är ett parti som välkomnar en fortsatt islamisering av vårt land genom massinvandring, ett parti med allt tätare band till våldsbejakande islamistiska miljöer och ett parti som här i dag röstar nej till ett förslag som syftar till att skydda svenska liv mot utlänningar som utgör terrorhot. En röst på Socialdemokraterna kommer alltså med ett särskilt ansvar.

Vill vi ha mer islamisering och fler utländska säkerhetshot, eller ska vi låta en blågul regering fortsätta att trygga vårt land från såväl inre som yttre hot?

Fru talman! Allvarliga värden står på spel. En regering måste vara överens när man fattar beslut om utvisningar av exempelvis utländska Hamassympatisörer som utgör ett säkerhetshot. Någonting säger mig att en rödgrön regering vars partier nominerar liknande personer till förtroendeuppdrag för sitt parti kommer att låta dessa utländska säkerhetshot stanna kvar i vårt land. Det är en utveckling som vore djupt olycklig, men här i dag kan jag konstatera att regeringen med stöd av Sverigedemokraterna tycks ha majoritet för sin proposition.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på vänsterkantens olika reservationer.

Herr talman! Jag märker att ledamoten först distanserar sig från de anledningar och motiv som hon själv angav till att rösta nej, nämligen att det sker få rymningar. Det var tydligen inte Miljöpartiet som sa det, utan det kom från en remissinstans. Men i slutklämmen är det ändå ett av flera huvudmotiv till att man väljer att rösta nej till att kriminalisera rymningar.

Ledamoten säger att det får en oklar avskräckande effekt. Jag har inte anfört att det är den avskräckande effekten som är det huvudsakliga skälet till att vi går fram med en kriminalisering av rymningar. Det här är ett klandervärt beteende som ska få en straffrättslig konsekvens. Det är bara så det är – svart eller vitt, punkt slut, nu är det klart. Nu åker du in i fängelse igen om du rymmer.

Vad som är rätt och fel i samhället måste vara enkelt och begripligt. För mig är det obegripligt att det har varit straffritt att fly från fängelsestraff. Det är nästan pinsamt att vi inte har åtgärdat det här tidigare i vårt land.

Vi har som sagt olika motiv till våra olika röstutfall i voteringen. Vi får väl bara konstatera att vill man ha kriminaliseringar av klandervärda beteenden och vill man ha ett politiskt ledarskap som tar politiskt ansvar för sina beslut och inte bara lägger sig platt för lättvindiga invändningar från remissinstanser ska man rösta på något av de partier som styr landet just nu. Vill man däremot ha en lite svajigare regering som hellre lutar sig tillbaka och är nöjd med situationens tillstånd kan man rösta på något av de rödgröna partierna.

Herr talman! Jag förstår precis Miljöpartiets invändningar. Det är precis samma retorik som Socialdemokraterna anförde i åtta år i regeringsställning när vi år efter år försökte få en kriminalisering av rymningar på plats. Morgan Johansson var väldigt bestämd och framförde ungefär samma invändningar som Miljöpartiet gör här i dag.

Det jag noterade var att man pekar på att rymningarna är ganska få, och därför behövs det ingen kriminalisering. Det är oklart om det får en avskräckande effekt, och därför vill man inte kriminalisera rymningar. Det är också oklart om den i övrigt är effektiv, och därför vill man inte kriminalisera rymningar. Det här är tre skäl som jag tycker är ganska svaga i sammanhanget.

Det jag lyfte fram i mitt anförande var att en rymning från anstalt, häkte eller förvar är en klandervärd handling i sig, som gör att man genom sitt klandervärda handlande förtjänar en straffrättslig konsekvens. Jag tycker inte att det ska råda straffrihet för den som utsätter kriminalvården för till exempel situationer som eskalerar till följd av en rymning. Det kan vara våldsamma situationer som uppstår där personalen kan fara väldigt illa.

Man ställer till oreda, och man visar ingen respekt för rättssamhället i stort om man väljer att försöka rymma. Vi tycker helt enkelt att det är en klandervärd handling som förtjänar en straffrättslig konsekvens. Det är motivet till att vi går fram med förslaget.

Vi tycker också att det är viktigt att ta hänsyn till allmänhetens förtroende för rättssamhället. Vi tror inte att det räcker med att man får en permission indragen eller liknande. Det är en alldeles för klen respons för dem som väljer att avvika eller rymma från en frihetsberövande påföljd.

Vi tycker helt enkelt olika i frågan. Det är helt tillåtet och bara bra. Då blir det enklare för väljarna att göra sitt val. Tycker man att det ska vara kriminaliserat att rymma kan man rösta på Sverigedemokraterna. Vill man att det ska räcka med att en villkorlig frigivning blir uppskjuten kan man rösta på Miljöpartiet.

Herr talman! Vi debatterar en av regeringens alla propositioner som lämnas på riksdagens bord. Denna proposition, Ett förstärkt samhällsskydd och tydligare reaktioner vid återfall i brott, syftar till att stärka samhällsskyddet vid allvarlig och upprepad brottslighet, minska risken för återfall i brott, öka tryggheten för brottsoffer och skärpa reaktionerna vid misskötsamhet eller återfall i brott.

Det finns flera delar i propositionen. En av dem handlar om att rymningar från vissa former av frihetsberövande, såsom häkte, anstalt och förvar, kommer att kriminaliseras. Andra delar handlar om att återfall i brott ska få större betydelse vid straffmätningen, och möjligheten att förena skyddstillsyn med fängelse utökas.

Den som är dömd till skyddstillsyn eller är villkorligt frigiven ska meddelas begränsningar av rörelsefriheten om han eller hon är involverad i eller har koppling till en grupp som utövar allvarlig brottslighet och riskerar att begå brott eller på annat sätt medverka till allvarlig brottslighet på en viss plats eller i ett visst område. Det kan handla om exempelvis gängkriminella som behöver få rörelsefriheten begränsad för att hindras från att återfalla i brott.

Vistelseföreskrifter ska kunna meddelas i syfte att skydda målsäganden. Vi tycker att det är fullt rimligt att stärka brottsofferperspektivet när man ändå reglerar de här föreskrifterna.

Det anges i lag att involvering i eller koppling till en grupp som utövar allvarlig brottslighet ska beaktas vid beslut om permission, det vill säga att gängkriminella ska kunna få mer begränsad permission utifrån de förutsättningar och den hotbild som de utgör genom sin gängkriminella tillhörighet.

I betänkandet har Miljöpartiet en reservation med invändningar mot en del i betänkandet. Det handlar om rymningar från häkte, anstalt och förvar. Man menar att det inte behövs en kriminalisering av det. Man tycker kanske till och med – om jag förstod föregående talare rätt – att det är ett dåligt förslag att kriminalisera rymningar från fängelser och anstalter.

Som motiv för sitt avslagsyrkande lyfter man fram att det sker ganska få rymningar och att det är oklart om det får en avskräckande effekt och om det är en effektiv åtgärd. De invändningarna, herr talman, kan lyftas mot en rad olika brott. Om det exempelvis är relativt få överfallsvåldtäkter ett år kan man kanske undra varför det ska vara straffbart. Ska en överfallsvåldtäkt vara straffbar om det inte har en avskräckande effekt? Är det en effektiv åtgärd mot en överfallsvåldtäktsman att han får ett straff för en våldtäkt? Vem vet? När det gäller den kategorin är antalet återfall i brott ganska högt.

Med de motiven skulle man kunna avkriminalisera en rad olika brottsliga och klandervärda handlingar. Det som jag vill betona när jag lyfter fram regeringens ståndpunkt är just att detta är en klandervärd handling, som i sig förtjänar en kriminalisering.

Herr talman! De senaste åren har vi sett ett antal rymningar och fritagningar. Till exempel skedde en väpnad fritagning av en morddömd 17-åring våren 2023 i samband med ett tandläkarbesök. Varje rymning är ett hån mot brottsoffer och deras anhöriga. Och det är ett slag i ansiktet på polis och åklagare som lyckats lagföra brottslingen. Det är också ett angrepp på kriminalvårdens medarbetare och är stötande för medborgarna. Det kan även innebära att farliga kriminella rör sig fritt i samhället.

Regeringen och Sverigedemokraterna har vidtagit en rad åtgärder för att höja säkerheten på anstalter, för att förebygga och förhindra rymningar och fritagningar. Men det förekommer fortfarande att frihetsberövade personer rymmer. I de fall det sker måste det finnas en reaktion från samhället som speglar allvaret i att rymma.

I dag är det som sagt inte straffbart i sig att rymma från exempelvis ett häkte, ett fängelse eller Migrationsverkets förvar. Det är inte rimligt. Samhällets signaler ska vara entydiga, och konsekvenserna för den som rymmer måste bli än mer kännbara.

Herr talman! Jag tror ärligt talat att många medborgare skulle bli förvånade om de visste att det i dag är i princip lagligt att rymma från ett fängelsestraff. Därför går vi fram med den här propositionen, som bland annat innebär att rymning och försök till rymning ska kriminaliseras. Brottet omfattar den som dömts till fängelse eller sluten ungdomsvård eller som sitter i häkte på grund av misstanke om brott och som rymmer. Men även utlänningar som har tagits i förvar och rymmer från Migrationsverkets förvar omfattas. Straffet för rymning föreslås bli fängelse i högst två år.

Vi föreslår också att det ska införas en grov grad av brottet. Brottet ska kunna bedömas som grovt om det till exempel föregås av noggrann planering och om det har varit organiserat eller på annat sätt särskilt hänsynslöst eller farligt. Det kan handla om att personer på utsidan har hjälpt till eller att vapen, våld och allvarliga hot har använts. Straffet för grov rymning ska vara fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

Herr talman! Sverigedemokraternas kriminalpolitik ger rättvisa åt brottsoffer och trygghet till folket. Det talar de tydliga resultaten för. Antalet sprängningar och skjutningar har minskat, och allt färre dör i de gängkriminella uppgörelserna när vi låter rättssamhället flytta fram sina positioner, ger polis och åklagare nya verktyg och lägger fram nya straffskärpningar som ger effekt.

Socialdemokraterna kan såklart låtsas att de är överens i sak med regeringen och Sverigedemokraterna i fråga om stora delar av Tidöavtalets kriminalpolitik. Men man ska komma ihåg att Socialdemokraterna inte under ett enda av sina regeringsår tog ett enda initiativ för att genomföra någon del av det kriminalpolitiska program som vi nu genomför.

Herr talman! Det gäller inte minst kriminalisering av rymningar. Där återfinns nu Socialdemokraternas tidigare kompakta motstånd i en ensam reservation från Miljöpartiet, alltså det parti som Socialdemokraterna helst av allt vill utforma morgondagens kriminalpolitik tillsammans med.

Med det sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Jag tycker att det här är en intressant filosofisk debatt. Den tar jag del av på många sätt utöver de debatter som förs i riksdagen. Jag tycker det är väl värt att reflektera över sådana saker. Det vi kan ta till oss är att den folkliga acceptansen för exempelvis kameraövervakning har varit långt större än vad politikens acceptans har varit genom årtiondena.

Kamerorna har fått större plats i våra samhällen. Man kan filosofera över hur allmänheten uppfattar att det finns en kamera. Innebär det faktum att man blir övervakad per automatik att man undviker ett område eller undviker vissa beteenden? Jag tror inte att det är så.

Givet begränsningarna i propositionen tror jag inte att kameror ute på stan kommer att föranleda att befolkningen begränsar sina rörelsemönster på något sätt. Det torde i så fall vara tvärtom. I propositionen kan man läsa att användningen av detta ska begränsas till personer som är misstänkta för allvarliga brott. Jag tror alltså tvärtom att man törs röra sig mer i exempelvis centrumnära miljöer snarare än att undvika dem för att man är rädd för allvarlig brottslighet.

Människors frihet från brott är ett perspektiv som väger väldigt tungt i den här debatten. Om man riskerar att utsättas för allvarlig brottslighet eller andra kränkningar undviker man ju offentliga miljöer. Det kan undvikas genom en viss typ av bevakning som ger någon form av trygghet för dem som befinner sig i centrumnära miljöer och annat. Jag tycker att vi har en bra balansgång i det här, medan splittringen i oppositionen är tydlig, som jag anförde i mitt första inlägg.

Herr talman! När det kommer till den splittrade oppositionen får jag väl låta den som granskar våra betänkanden avgöra ifall det uppstår en bild av enighet. Jag tycker att reservationerna i det här betänkandet utgör ett exempel på just den splittringen, där ett av partierna som ska ingå i regeringsunderlaget avstyrker förslaget i dess helhet och de andra två partierna utöver Socialdemokraterna har invändningar när det kommer till proportionalitet, misstankegrad och begränsningar av lagstiftningen på annat sätt.

Jag tycker att det är absolut rimligt att ha en debatt om integritet och hur identifierbara personers identitet ska hanteras av våra myndigheter. Det är en fullt legitim debatt. Men som jag redogjorde för, och som inte minst propositionen redogör för, finns det väl avvägda avgränsningar.

Man kan diskutera AI vitt och brett, men det är också en garanti för att det mänskliga ögat inte behöver processa identiteten hos olika personer som kan dyka upp i en skanning, utan det görs av en funktion som inte kränker den personliga integriteten. Det finns alltså både för- och nackdelar med teknikens framsteg.

Vi tycker att den begränsning vi har gjort är väl avvägd. I det här läget skapar tekniken sådana effektivitetsvinster för myndigheterna att vi tycker att den är nödvändig för att gå i takt med befolkningens uppfattning om hur effektiva myndigheterna ska vara när det kommer till att bekämpa brott.

Herr talman! Vi debatterar justitieutskottets betänkande Polisens användning av AI för ansiktsigenkänning i realtid. Sammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom regeringens förslag till en ny lag som bland annat innebär att Polismyndigheten får möjlighet att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för att kunna bekämpa brott.

Den nya lagen innebär att Polismyndigheten ska få använda AI-teknik om det är absolut nödvändigt för att lokalisera eller identifiera en viss person som exempelvis misstänks vara utsatt för ett brott som människorov, människohandel eller människoexploatering eller som är försvunnen och misstänks vara utsatt för ett brott. Det kan även handla om att det finns en överhängande risk att en person kommer att begå ett allvarligt brott som innebär fara för annans liv eller fysiska säkerhet eller att en person skäligen kan misstänkas ha begått ett visst allvarligt brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i fyra år eller mer eller att ett sådant straff kan följa för försök, förberedelse och stämpling till sådana brott, i syfte att utreda eller lagföra brottet. Det kan också handla om personer som har dömts för sådana brott, där syftet är att kunna verkställa den straffrättsliga påföljden.

Användningen av tekniken ska vara proportionerlig, och det ska krävas ett tillstånd från åklagare eller domstol. I brådskande fall ska användningen dock få påbörjas utan tillstånd, och då ska en ansökan om tillstånd göras inom 24 timmar.

Det här är ett lagförslag som Polismyndigheten själv har efterfrågat och som regeringen och Sverigedemokraterna anser vara väl avvägt utifrån samhällets behov av att kunna ha en effektiv brottsbekämpande myndighet som sätter människors liv och säkerhet i främsta rummet. Man kan ta förestående terrorattentat som ett exempel och hur viktigt det då är att på sekunder kunna identifiera misstänkta gärningsmän som, om de hade varit på fri fot, skulle kunna göra väldigt stor skada för samhället och för enskilda individer.

I vanliga fall tar det kanske veckor att identifiera en gärningsman som har begått ett allvarligt brott. Nu är det i stället en fråga om sekunder. Det här är en typ av effektivisering som jag tror att folket i stort ställer sig bakom. Mot bakgrund av att det måste finnas en misstankegrad handlar det här inte om några stora intrång i den personliga integriteten. Det måste vara fråga om allvarlig brottslighet, och det krävs också beslut från domstol eller åklagare i det här fallet.

Det här är alltså ett exempel på vad Sverigedemokraterna och regeringen går fram med. Vi kan också i betänkandet se splittringen i oppositionen, som faktiskt inte är unik. Den splittring som vi kan se i det här betänkandet, där exempelvis Centerpartiet är emot och Vänsterpartiet och Miljöpartiet har invändningar och begränsningar och föreslår att det inte ska vara lika effektivt, ser vi betänkande efter betänkande.

Jag är väldigt glad och positiv över att Sverigedemokraterna och regeringen har kunnat flytta fram positionerna för brottsbekämpande myndigheter under den här mandatperioden och nått faktiska resultat ute i verkligheten, där vi ser att sprängningar och skjutningar minskar för varje år som går och grovt kriminella lagförs även om de befinner sig utomlands.

Vi flyttar alltså fram positionerna på många sätt och gör det möjligt att trycka tillbaka brottsligheten. Samtidigt minns vi vad åtta år av en rödgrön regering innebär, nämligen grus i maskineriet för rättsväsendets möjligheter att bekämpa allvarliga brott. Det kan vi se i det här betänkandet, precis som i många andra betänkanden när det kommer till justitieutskottets arbete mot allvarlig brottslighet. Det tycker jag att väljarna ska ta med sig.

Vi har en regering som prioriterar effektiva brottsbekämpande myndigheter samtidigt som vi beaktar rättssäkerheten och integriteten och lyckas enas om kriminalpolitiska förslag. På den andra sidan är de splittrade, och det är vad som väntar ifall det, gud förbjude, blir ett regeringsskifte i höst: en splittrad opposition som kommer att träta mer än att leverera på rättsväsendets område.

Detta för mig slutligen, herr talman, till att jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på oppositionens olika motioner.

Herr talman! Då kan vi konstatera att den kritik som har förekommit i debatten är av ganska marginell betydelse om man ser till de problem som vi vill bekämpa genom reformen.

Lagändringarna kommer att vara på plats inom tio månader, så det kommer inte att vara ett praktiskt problem i någon större utsträckning. Däremot kommer vi att kunna erbjuda unga personer som har en grov kriminell identitet en annan tillvaro i ungdomsanstalter i stället för att de ska sitta på Sis-hem och vara tillgängliga för gängkriminella och kunna rymma och begå nya brott. Det är bara positivt att vi kan gå fram med detta så snabbt som vi gör.

När det kommer till konsekvenser och när Miljöpartiet inte vill sänka straffbarhetsåldern blir frågan hängande i luften. Jag vill gärna ha ett väldigt konkret exempel. Vad blir det för konsekvens för den 14-åring som gruppvåldtar och gör sig skyldig till grov våldtäkt? Vilken konsekvens är det Miljöpartiet erbjuder? Jag vill gärna ha det exemplifierat.

Med Sverigedemokraternas politik kommer vi att öppna möjligheten till ett straffrättsligt ansvar för en sådan handling. Det säger Miljöpartiet nej till. Vi kommer också genom vår politik att kunna erbjuda ungdomsfängelser för dem som begår den typen av allvarliga brott. Det vill inte Miljöpartiet.

Frågan är: Vilken typ av konsekvens blir det för de 14-åringar som begår gruppvåldtäkt och gör sig skyldiga till grov våldtäkt? Beskriv den för väljarna! Jag tror att många är intresserade av det.

Herr talman! Då kan vi konstatera att den kritik som har förekommit i debatten är av ganska marginell betydelse om man ser till de problem som vi vill bekämpa genom reformen.

Lagändringarna kommer att vara på plats inom tio månader, så det kommer inte att vara ett praktiskt problem i någon större utsträckning. Däremot kommer vi att kunna erbjuda unga personer som har en grov kriminell identitet en annan tillvaro i ungdomsanstalter i stället för att de ska sitta på Sis-hem och vara tillgängliga för gängkriminella och kunna rymma och begå nya brott. Det är bara positivt att vi kan gå fram med detta så snabbt som vi gör.

När det kommer till konsekvenser och när Miljöpartiet inte vill sänka straffbarhetsåldern blir frågan hängande i luften. Jag vill gärna ha ett väldigt konkret exempel. Vad blir det för konsekvens för den 14-åring som gruppvåldtar och gör sig skyldig till grov våldtäkt? Vilken konsekvens är det Miljöpartiet erbjuder? Jag vill gärna ha det exemplifierat.

Med Sverigedemokraternas politik kommer vi att öppna möjligheten till ett straffrättsligt ansvar för en sådan handling. Det säger Miljöpartiet nej till. Vi kommer också genom vår politik att kunna erbjuda ungdomsfängelser för dem som begår den typen av allvarliga brott. Det vill inte Miljöpartiet.

Frågan är: Vilken typ av konsekvens blir det för de 14-åringar som begår gruppvåldtäkt och gör sig skyldiga till grov våldtäkt? Beskriv den för väljarna! Jag tror att många är intresserade av det.

Herr talman! Det förekommer en del kritik från oppositionen när det gäller inrättandet av ungdomsfängelser.

Det har flera gånger riktats kritik här när det gäller skola och utbildning. Man nämner brister i detta och att det inte finns möjlighet att få skola och utbildning på plats. Om man läser propositionen ser man att det står andra datum där än vad Socialdemokraterna redogjorde för. Det är alltså den 1 mars 2027 som alla lagändringar som gör att det här ska fungera bra kommer att finnas på plats, och det är mindre än tio månader dit.

Vilka praktiska problem ser Miljöpartiet i verkligheten med detta tidsspann? Det är alltså mindre än tio månader, och det handlar om att någon ska begå ett allvarligt brott som ska utredas och processas i domstol, och därefter ska straffet verkställas. Vilka praktiska problem ser Miljöpartiet med att vi har allting på plats inom tio månader när det kommer till att erbjuda skola och annan utbildning?

Miljöpartisten säger också att man inte helt kan frikoppla detta från sänkt straffbarhetsålder. Jag tycker att det är en kul debatt att ta. Sverigedemokraterna har inget problem med att sänka straffbarhetsåldern och inrätta ungdomsfängelser. Det betyder att det med vår politik är möjligt att döma exempelvis 14-åringar som begår grov våldtäkt, låt oss säga gruppvåldtäkt, till straffrättsligt ansvar och ungdomsfängelse.

Eftersom Miljöpartiet är emot att sänka straffbarhetsåldern och emot att inrätta ungdomsfängelser undrar jag vad det får för konsekvens i Miljöpartiets värld när exempelvis 14-åringar begår allvarliga brott som grov våldtäkt eller gruppvåldtäkt.

Herr talman! Det förekommer en del kritik från oppositionen när det gäller inrättandet av ungdomsfängelser.

Det har flera gånger riktats kritik här när det gäller skola och utbildning. Man nämner brister i detta och att det inte finns möjlighet att få skola och utbildning på plats. Om man läser propositionen ser man att det står andra datum där än vad Socialdemokraterna redogjorde för. Det är alltså den 1 mars 2027 som alla lagändringar som gör att det här ska fungera bra kommer att finnas på plats, och det är mindre än tio månader dit.

Vilka praktiska problem ser Miljöpartiet i verkligheten med detta tidsspann? Det är alltså mindre än tio månader, och det handlar om att någon ska begå ett allvarligt brott som ska utredas och processas i domstol, och därefter ska straffet verkställas. Vilka praktiska problem ser Miljöpartiet med att vi har allting på plats inom tio månader när det kommer till att erbjuda skola och annan utbildning?

Miljöpartisten säger också att man inte helt kan frikoppla detta från sänkt straffbarhetsålder. Jag tycker att det är en kul debatt att ta. Sverigedemokraterna har inget problem med att sänka straffbarhetsåldern och inrätta ungdomsfängelser. Det betyder att det med vår politik är möjligt att döma exempelvis 14-åringar som begår grov våldtäkt, låt oss säga gruppvåldtäkt, till straffrättsligt ansvar och ungdomsfängelse.

Eftersom Miljöpartiet är emot att sänka straffbarhetsåldern och emot att inrätta ungdomsfängelser undrar jag vad det får för konsekvens i Miljöpartiets värld när exempelvis 14-åringar begår allvarliga brott som grov våldtäkt eller gruppvåldtäkt.

Herr talman! Vi debatterar regeringens proposition om frihetsberövande påföljder för barn och unga.

Att hantera barn och unga som begår väldigt allvarliga brott är något som samhället hittills har misslyckats med, av flera skäl. Man har misslyckats inte minst då nio av tio som dömts till sluten ungdomsvård för allvarliga brott har återfallit i brott men också då upprättelsen för dem som drabbats av allvarliga brott har åsidosatts på grund av tidigare mer eller mindre empatilösa regeringars prioriteringar.

Barn under 15 år har inte fått någon straffrättslig konsekvens, trots väldigt allvarliga brott, och ungdomar mellan 15 och 18 år har hittills kunnat få ett par års vistelse i sluten ungdomsvård för så pass allvarliga brott som mord. För Sverigedemokraterna har detta länge varit en samhällelig orättvisa där vi har menat att politiken behöver ta rejäla omtag.

Herr talman! Det kommer fortsatt att finnas delade meningar om huruvida vi borde gått längre i vissa avseenden. Det vill jag absolut inte utesluta för framtiden, men när det handlar om förflyttningen från Statens institutionsstyrelse, Sis, till ungdomsfängelser och om allvarliga brott är det ett lika rejält som nödvändigt omtag.

Nu ser vi till att unga som begår allvarliga brott inte längre får gå fria på grund av en relativt låg ålder eller, för den delen, är tillgängliga för de kriminella gängen inom den slutna ungdomsvården. Nu kommer de i stället att tas väl om hand av Kriminalvården på särskilda ungdomsfängelser.

Till skillnad från vissa partier på vänsterkanten tycker jag att ungdomar som har både vilja och förmåga att använda sprängmedel eller skjutvapen för att spränga hus eller utföra kontraktsmord varken ska kunna gå fria på grund av en relativt låg ålder eller rymma från fritidsliknande Sis-hem. Dessa ungdomar måste isoleras från samhället för att skydda både samhället och ungdomarna själva. Detta, menar vi, måste göras tillsammans med den bästa expertis vi har i Sverige inom grov kriminalitet, och den hittar vi i dag i Kriminalvårdens regi.

En del säger att det är fel att låsa in barn i fängelse. Det tycker jag är en formulering som kräver nyanser.

Först och främst låser vi redan i dag in barn när de begår allvarliga brott eller är farliga för andra och sig själva. En skillnad nu är att vi ser att allt fler unga begår allt grövre brott och att kriminella gäng ofta är inblandade. Vi kan också se att den inlåsning som alltså redan sker i dag inom Statens institutionsstyrelse inte fungerar, mot bakgrund av återkommande rymningar, kontakt med gängen och återfall i brott. Då måste man antingen välja att göra något eller acceptera utvecklingen.

Frasen att låsa in barn i fängelse behöver också nyanseras för den händelse att någon föreställer sig att barn ska låsas in med vuxna fångar och att vi sedan ska kasta nyckeln i sjön. Det är inte heller verkligheten i den förändring som regeringen nu går fram med.

Kriminalvården har fått ett uppdrag att göra sig redo för det nya ansvaret att omhänderta unga kriminella utifrån de utmaningar som detta för med sig när det gäller skola, sysselsättning, brytande av isolering och så vidare, det vill säga att särskilt anpassa verksamheten till de ungas ålder. Kriminalvården har gjort detta och säger sig vara väl redo att ta sig an uppgiften.

Herr talman! Eftersom det finns partier på vänsterkanten som är emot regeringens och Sverigedemokraternas omtag kring grovt kriminella tonåringar tycker jag att man slutligen ska ställa sig frågan om man anser att det är bättre att Kriminalvården med sin kompetens tar hand om dessa unga kriminella eller om man förordar dagens modell, där de kriminella gängen med sin kompetens tar hand om allt yngre som involveras i allt grövre kriminalitet. Detta, herr talman, är den relevanta fråga vi måste ställa oss när våra olikheter i politiken gör sig tydliga i en debatt som denna.

Jag yrkar avslag på motionerna och bifall till regeringens proposition.

(Applåder)

Herr talman! Vi debatterar regeringens proposition om frihetsberövande påföljder för barn och unga.

Att hantera barn och unga som begår väldigt allvarliga brott är något som samhället hittills har misslyckats med, av flera skäl. Man har misslyckats inte minst då nio av tio som dömts till sluten ungdomsvård för allvarliga brott har återfallit i brott men också då upprättelsen för dem som drabbats av allvarliga brott har åsidosatts på grund av tidigare mer eller mindre empatilösa regeringars prioriteringar.

Barn under 15 år har inte fått någon straffrättslig konsekvens, trots väldigt allvarliga brott, och ungdomar mellan 15 och 18 år har hittills kunnat få ett par års vistelse i sluten ungdomsvård för så pass allvarliga brott som mord. För Sverigedemokraterna har detta länge varit en samhällelig orättvisa där vi har menat att politiken behöver ta rejäla omtag.

Herr talman! Det kommer fortsatt att finnas delade meningar om huruvida vi borde gått längre i vissa avseenden. Det vill jag absolut inte utesluta för framtiden, men när det handlar om förflyttningen från Statens institutionsstyrelse, Sis, till ungdomsfängelser och om allvarliga brott är det ett lika rejält som nödvändigt omtag.

Nu ser vi till att unga som begår allvarliga brott inte längre får gå fria på grund av en relativt låg ålder eller, för den delen, är tillgängliga för de kriminella gängen inom den slutna ungdomsvården. Nu kommer de i stället att tas väl om hand av Kriminalvården på särskilda ungdomsfängelser.

Till skillnad från vissa partier på vänsterkanten tycker jag att ungdomar som har både vilja och förmåga att använda sprängmedel eller skjutvapen för att spränga hus eller utföra kontraktsmord varken ska kunna gå fria på grund av en relativt låg ålder eller rymma från fritidsliknande Sis-hem. Dessa ungdomar måste isoleras från samhället för att skydda både samhället och ungdomarna själva. Detta, menar vi, måste göras tillsammans med den bästa expertis vi har i Sverige inom grov kriminalitet, och den hittar vi i dag i Kriminalvårdens regi.

En del säger att det är fel att låsa in barn i fängelse. Det tycker jag är en formulering som kräver nyanser.

Först och främst låser vi redan i dag in barn när de begår allvarliga brott eller är farliga för andra och sig själva. En skillnad nu är att vi ser att allt fler unga begår allt grövre brott och att kriminella gäng ofta är inblandade. Vi kan också se att den inlåsning som alltså redan sker i dag inom Statens institutionsstyrelse inte fungerar, mot bakgrund av återkommande rymningar, kontakt med gängen och återfall i brott. Då måste man antingen välja att göra något eller acceptera utvecklingen.

Frasen att låsa in barn i fängelse behöver också nyanseras för den händelse att någon föreställer sig att barn ska låsas in med vuxna fångar och att vi sedan ska kasta nyckeln i sjön. Det är inte heller verkligheten i den förändring som regeringen nu går fram med.

Kriminalvården har fått ett uppdrag att göra sig redo för det nya ansvaret att omhänderta unga kriminella utifrån de utmaningar som detta för med sig när det gäller skola, sysselsättning, brytande av isolering och så vidare, det vill säga att särskilt anpassa verksamheten till de ungas ålder. Kriminalvården har gjort detta och säger sig vara väl redo att ta sig an uppgiften.

Herr talman! Eftersom det finns partier på vänsterkanten som är emot regeringens och Sverigedemokraternas omtag kring grovt kriminella tonåringar tycker jag att man slutligen ska ställa sig frågan om man anser att det är bättre att Kriminalvården med sin kompetens tar hand om dessa unga kriminella eller om man förordar dagens modell, där de kriminella gängen med sin kompetens tar hand om allt yngre som involveras i allt grövre kriminalitet. Detta, herr talman, är den relevanta fråga vi måste ställa oss när våra olikheter i politiken gör sig tydliga i en debatt som denna.

Jag yrkar avslag på motionerna och bifall till regeringens proposition.

(Applåder)

Fru talman! Det förvånar mig att Helena Vilhelmsson tar så lätt på frågan. Det räcker att titta i betänkandet som vi debatterar i dag för att se en ganska tydlig skillnad mellan regeringens förslag tillsammans med Sverigedemokraternas förslag och Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets olika förslag på tydliga begränsningar och försvåranden för legalt vapeninnehav.

Är Helena Vilhelmsson på riktigt inte orolig för vad som kan hända med de här frågorna om en socialdemokrat får regera på Justitiedepartementet? Det är av väsentlig betydelse för hur vapenfrågorna kommer att hanteras framgent.

Tidöpartierna fick en utredning i knät som var långtifrån tillfredsställande. Saker som vi begärde ganska klara besked om struntade utredaren i. Det har gett oss ganska begränsade förutsättningar att göra väldigt bra saker. Trots det säger flera skytteförbund och Svenska Jägareförbundet med flera att det här är ett tydligt fall framåt för deras medlemmar. Det måste man ändå kunna respektera. Sedan hanteras också vissa saker i förordningar.

Vi skärper ändå frågan ytterligare när vi säger att vi exempelvis vill utöka vapengarderoben till tio vapen. Vad vill en socialdemokrat göra med den frågan? Vad vill en socialdemokrat göra med femårslicenserna?

Är inte detta något som bekymrar Centerpartiet? Och om det inte bekymrar Centerpartiet blir ju alla orden vi får höra från talarstolen här inte vatten värda. Är det så att man ska spela tuff i opposition och sedan ändå bara kasta alla frågorna i sjön genom att låta en socialdemokrat göra saker och ting än värre för legala vapenägare? Hyser inte Helena Vilhelmsson den farhågan?

Vem kommer ni att välja, Socialdemokraterna eller Tidöpartierna?

Fru talman! Jag tackar för inlägget från Centerpartiet. Det finns många kloka ord och värderingar som vi delar och har delat genom åren, inte minst när vi satt i opposition och gjorde mycket nytta tillsammans.

Jag hyser i många avseenden stor respekt för Centerpartiets hållning i vapenfrågor. Men man måste kunna värdera de ställningstagandena tillsammans med ett annat ställningstagande: vilken regering som Centerpartiet kommer att förorda. Det är av väsentlig betydelse för hur vapenfrågorna kommer att utvecklas i vårt land på sikt.

Min fråga till Helena Vilhelmsson är alltså: Vilken sida av politiken hyser du mest respekt för i vapenfrågor? Är det Tidösidans hållningar, eller är det de rödgröna partiernas hållningar? Och vilken sida kommer du att rösta fram som regering när valet väl är över?

Herr talman! Petter Löberg får såklart stå för sina egna jämförelser, och Socialdemokraterna får ha täckning för dem.

Jag tycker att det är djupt problematiskt att diskutera åtgärder mot lagligt vapeninnehav och se det som en åtgärd för att bekämpa terrorism och våldsbejakande extremism och gängvapenvåld och organiserad brottslighet, för kopplingen däremellan är så otroligt svag. Det blir lite konstigt att man har sådana krafttoner mot lagligt vapeninnehav i de sammanhangen.

Det är mer fruktbart, skulle jag vilja säga, att arbeta mot de faktiska orsakerna till att människor skjuter ihjäl folk. Det är olagliga vapen. Det är våldsbejakande islamister, som utgör det största terrorhotet i Europa. Vad gör de i våra respektive länder? Vad är det för politiker som släpper in sådana människor som vill skjuta ihjäl folk i Europa? Det är de frågorna vi behöver diskutera om vi på riktigt ska komma åt exempelvis terrorism, våldsbejakande extremism och gängrelaterad brottslighet, som till stor del – säg 99 procent – beror på att vi har haft massinvandring till Sverige och Europa.

Man kan ha lite olika perspektiv. Jag noterar att Socialdemokraterna har sin ingång i den här debatten och att vi har en annan.

Herr talman! Principiellt tycker jag inte att EU ska ha detaljstyrande rätt över svensk vapenlagstiftning. Det tycker jag är ett djupt problematiskt förhållningssätt, kopplat till att jag anser att svensk vapenlagstiftning ska utgå från svenska folkets intressen.

Sedan kan det alltid diskuteras på vilket sätt Sverige påverkas av att andra länder har en mer bristfällig lagstiftning kopplat till legalt vapeninnehav. Då kan det finnas en poäng med att man på EU-nivå fastställer vissa minimikrav för hur myndigheter ska hantera legalt vapeninnehav. Principiellt tycker jag dock att utgångspunkten ska vara att svensk vapenlagstiftning ska utgå från svenska folkets intressen och beslutas i Sveriges riksdag, utan toppstyrning från EU.

Det finns olika ingångar här. Min starka invändning är att EU:s hela vapendirektiv 2017 tog sin utgångspunkt i att stoppa terrorism och gängkriminalitet. Lösningen blev att man gav sig på de legala vapenägarna. Där tycker jag att man landade helt snett i hela inramningen av syftet med att ens engagera sig i frågan.

Det hade varit mer relevant att diskutera exempelvis hur vi ska hindra våldsbejakande islamister från att ta sig in i Europa. Hur påverkar öppna gränser handel och varor och förutsättningarna för att smuggla in vapen i Sverige? Det finns andra frågor som man kan diskutera kopplat till hur våldsbejakande extremism och terrorism ska bekämpas. Att ge sig på legala vapenägare och fokusera på det är såklart bekvämare för en del än att diskutera de verkliga orsakerna till att vi har islamister som skjuter ihjäl folk i Europa.