Adam Marttinen (SD) svarade Helena Vilhelmsson i en replik om En ny vapenlag i debatten ”Protokoll 2025/26:113 Onsdagen den 29 april” den 29 april 2026.
Helena VilhelmssonC· i en replikJag tackar Adam Marttinen för ett öppet och ärligt anförande. Jag tackar även för historiebeskrivningen; den förtjänar hågkomst en sådan här dag. Allt detta började som sagt med EU:s vapendirektiv, och Centerpartiet…Herr talman! Vi debatterar nu regeringens proposition och justitieutskottets betänkande En ny vapenlag. Propositionen har länge varit omdebatterad, och många av de frågor som berörs i propositionen och betänkandet bottnar i ett mångårigt engagemang, inte minst från Sverigedemokraterna i opposition.
Jag har personligen varit med på hela denna resa, och den första vapenrelaterade fråga jag hanterade var EU:s vapendirektiv, som kom 2016−2017 efter ett antal fruktansvärda terrorattentat i Europa. EU menade då att det behövdes gemensamma regler och restriktioner för legalt vapeninnehav i EU för att motverka gängkriminalitet och terrorism i Europa. Jag minns att jag studsade till när jag hörde bakgrunden till att man ville ha EU-gemensamma regler och restriktioner för legalt vapenägande. Som enda parti yrkade Sverigedemokraterna avslag på subsidiaritetsprövningen. Vi menade att det inte krävdes ett EU-gemensamt ansvar utan att varje land bäst avgör vilka regler det vill ha för legalt vapeninnehav.
Därefter riktade vi tillsammans med flera andra partier i oppositionen många tillkännagivanden till regeringen i syfte att förenkla legalt vapeninnehav. Det var dubbla, tredubbla och fyrdubbla tillkännagivanden, inte minst om femårslicenserna, som också berörs i propositionen. Men trots upprepade tillkännagivanden från riksdagen vägrade den dåvarande socialdemokratiska regeringen att ens utreda frågan. Detta kan man ha med sig eftersom Socialdemokraterna i dagens betänkande har en reservation där de fortsatt motsätter sig ett förenklat förhållningssätt till femårslicenserna.
Sverigedemokraternas syfte har hela tiden varit att man inte ska straffa legalt vapeninnehav och inte skuldbelägga legala vapenägare för problem kopplade till massinvandring, segregation och gängkriminalitet. Det här är två separata saker som kräver helt olika förhållningssätt. I förslaget till ny vapenlag ser vi också att olika vapenrelaterade överträdelser särskiljs. När de är kopplade till gängrelaterad miljö ska de givetvis leda till straff, men när det handlar om förseelser kopplade till licenser ska det verkligen betonas att detta inte är lika allvarligt som det gängrelaterade vapenvåldet.
Många av de frågor som berörs i propositionen har som sagt debatterats. Ett förbud mot vissa halvautomatiska gevär har diskuterats fram och tillbaka, inte minst mot bakgrund av attentatet mot Risbergska i Örebro där en person begick fruktansvärda brott med legala vapen. Flera med mig ansåg dock att debatten hamnade lite snett och att man agerade lite för snabbt. Tiden gav oss som uttryckte kritik delvis rätt eftersom man backade från förslaget att kräva tillbaka samtliga vapen av denna typ där licens beviljats. Men den kompromiss vi kom fram till innebär att man fortsatt inte kommer att bevilja vissa halvautomatiska vapen för jakt.
Detta kan man ha olika meningar om, och jag tycker att det finns bra argument på båda sidor. Argumenten att dessa vapen skulle vara särskilt stöldbegärliga eller farligare än andra vapen väger inte tungt i min bok. Men andra argument, exempelvis att upprätthålla allmän respekt för jakt genom att vissa vapentyper inte tillåts för jakt, har jag viss respekt för.
Personligen har jag fullt förtroende för att de som får inneha vapen för jakt även kan hantera vapen som ser lite annorlunda och mer moderna ut, och jag tror att frågan kommer att vara överspelad om 10–15 år. Att just ett vapens utseende väcker så starka reaktioner har jag svårt att respektera.
Vi ser även flera andra lättnader i den nya vapenlagen. Det handlar inte minst om flexiblare förvaringsregler och införande av EU:s vapenpass för både sportskyttar och jägare. Utöver det jag redan nämnt ska man också gå fram med en utökad vapengarderob.
Vissa saker finns i lag, annat i förordning. Men sammantaget genomförs betydande lättnader. Det är också det intryck jag har. Man kan ha synpunkter på om allt i förordning kommer att tillvaratas på ett tillfredsställande sätt av Polismyndigheten, som hanterar dessa frågor. Men detta kommer riksdagen att följa noga.
Sammantaget ser jag att berörda skytteorganisationer, inte minst för pistolskyttar och jägare, ser positivt på de samlade förändringar vi går fram med.
Jag yrkar avslutningsvis bifall till utskottets förslag och, framför allt, avslag på reservationerna från Socialdemokraterna med flera vänsterpartier, som syftar till att göra livet svårare för legala vapenägare.
Herr talman! Jag tackar Adam Marttinen för ett öppet och ärligt anförande.
Jag tackar även för historiebeskrivningen; den förtjänar hågkomst en sådan här dag. Allt detta började som sagt med EU:s vapendirektiv, och Centerpartiet röstade liksom Sverigedemokraterna nej till EU:s vapendirektiv i EU-parlamentet, vilket inte alla partier i denna församling gjorde.
Terrorister ansöker inte om vapenlicens. Denna inställning måste vi hela tiden ha med oss, men i det här förslaget har regeringen faktiskt tappat bort den. Det handlar inte bara om att Tidöpartierna bryter mot sina vallöften. Det handlar också om hur vi ser på jägare och sportskyttar, precis som ledamoten sa i talarstolen. Det här är ju laglydiga grupper som vi ska ha på vår sida i kampen mot terrorism.
Men uppnår vi det med detta förslag? Nej. Det sägs att förslaget innebär förenklingar för vapenägare, men jag är högst tveksam till om det blir några förenklingar över huvud taget. I stället innebär förslaget direkta försvåranden för enskilda vapentyper som man, precis som ledamoten sa, tycker är farliga mest på grund av deras utseende.
Reformen när det gäller AR15 handlar ju inte om jaktetik, utan det handlar om något helt annat. Den grundar sig som sagt i Örebrodådet, där den vapentypen över huvud taget inte användes. Ärligt talat är alla vapen farliga i fel händer.
Jag har en fråga om femårslicenser, som ledamoten och jag har diskuterat många gånger, liksom alla här, och där vi tidigare var på samma sida. Tycker ledamoten verkligen att dagens förslag att slopa licenser och i stället införa tillsyn är en förenkling?
Herr talman! Det korta svaret på frågan är ja. Sedan beror det helt enkelt på vilka kriterier som ställs upp för när och hur underlag ska begäras i tillsynsförfarandet. Detta tas i förordning, och där har regeringen gett ett särskilt uppdrag till Polismyndigheten, som fortfarande har hand om vapenlicensfrågor.
Om vi får vinna valet en gång till kanske vi flyttar vapenlicensfrågorna till en helt ny myndighet, något som just nu utreds på departementet. Det är skillnad jämfört med om Centerpartiets sida av politiken vinner, för då tror jag att de här frågorna kommer att ligga kvar hos Polismyndigheten. Men det är en fråga som tas i förordning.
Vi är helt övertygade om att om ansvaret flyttas från individen till Polismyndigheten, i det här fallet, har den enskilda innehavaren inte längre något ansvar för att inkomma med vissa uppgifter och därefter eventuellt också göra sig skyldig till brott. Det ansvaret och den betungande konsekvensen tar vi nu bort, och det tycker jag är en förenkling i sig.
Herr talman! Centerpartiet har hittills, fram till denna dag, varit på samma sida som Sverigedemokraterna när det gäller jakt- och vapenpolitik, men det är vi inte längre. Det är helt uppenbart, eftersom de värden och löften som Sverigedemokraterna arbetat för inte har infriats. Det är snarare tvärtom, enligt mig.
Femårslicenserna hade också sin grund i EU:s vapendirektiv och att EU ville trycka på de länder som inte hade någon kontroll över huvud taget. Ärligt talat har EU hela tiden sagt att Sverige har ett bra system. Vi kan göra slagningar varje dag på personer som innehar vapen och jämföra med brottsregistret. Det har Tidöpartierna stått här och diskuterat i jättemånga år, men nu helt plötsligt måste man ändå ha något slags kontroll.
Det vi gör i dag är att skriva på ett carte blanche. Vi ska ha en tillsyn, som förmodligen ska utföras av polisen, som vi inte tycker ska ha tillståndsgivningen över huvud taget. Det är ytterligare ett vallöfte som ännu inte har infriats, men vi hoppas att det kommer. Jag håller med om att det ska vara en egen tillsynsmyndighet.
De facto är det ett blankt papper vi skriver på. Polisen eller någon annan myndighet ska göra kontrollen av att personer är lämpliga att inneha licens. Vi kan i dagsläget inte säga något om kriterier för detta, krav på underlag, processer eller tidsfrister. Jag tycker inte att det blir en förenkling, utan det skapar ökad oro för hur det här kommer att landa.
Herr talman! Jag tycker ändå att det är ett ganska balanserat uttryck från Helena Vilhelmsson – att man kan känna en oro. Det tycker jag att man ska ha respekt för. Det är därför jag tycker att det är viktigt att riksdagen, i det här fallet, där jag är en del av församlingen, håller ögonen på den här frågan och ser till att de direktiv som kommer till Polismyndigheten blir bekväma för legalt vapeninnehav, inte tvärtom.
Hela syftet från vår sida av politiken, alltså Tidöpartierna, är att det ska vara enklare. Det får man ha tillit till. Sedan kan jag tycka att man som centerpartist borde vara mer orolig för att man i akt och mening i valrörelsen vill tillsätta Morgan Johansson som justitieminister och låta honom sköta direktiven till Polismyndigheten när det gäller hur den ska hantera återkommande kontroller av legalt vapeninnehav. Det tycker jag ärligt talat att man ska känna större oro för än för huruvida vår sida av politiken, Tidöpartierna, kommer att hantera det här på ett tillfredsställande sätt. Jag hyser tilltro till att det kommer att bli ganska bra.
Herr talman! Jag vill be om ursäkt till talmannen för att jag inte stod upp när han kom in helt diskret. Jag var djupt försjunken i tankar.
Adam Marttinen har redogjort för tillkomsten av vapenlagstiftningen och också de våndor som den här kammaren, vårt utskott och flera regeringar har haft när det gäller införandet av vapendirektivet. Sedan for han ut i en rant kring massinvandring också. Han är ju trots allt sverigedemokrat.
Det infinner sig en del frågor kopplat till det här. Nu har vi haft EU:s vapendirektiv ett antal år. Det var en kraftfull reaktion från EU-familjen mot fruktansvärda terrorattentat på europeisk mark. EU-direktiven har enligt alla tillgängliga utvärderingar bidragit till en säkrare värld, ett säkrare Europa och i förlängningen också ett säkrare Sverige.
Du nämnde, Adam Marttinen, att ni var emot subsidiaritetsprövningen redan när den dök upp första gången. Nu när vi har vapendirektivet på plats i Europa har jag en fråga, inte minst utifrån de perspektiv som Helena beskrev – att vi fått en samsyn mellan länderna, där vapen är rörlig materia och föremål som förflyttas över gränserna: Anser Adam Marttinen fortfarande att EU:s vapendirektiv och de krafttag man tog mot terrorism inte borde ha genomförts?
Herr talman! Principiellt tycker jag inte att EU ska ha detaljstyrande rätt över svensk vapenlagstiftning. Det tycker jag är ett djupt problematiskt förhållningssätt, kopplat till att jag anser att svensk vapenlagstiftning ska utgå från svenska folkets intressen.
Sedan kan det alltid diskuteras på vilket sätt Sverige påverkas av att andra länder har en mer bristfällig lagstiftning kopplat till legalt vapeninnehav. Då kan det finnas en poäng med att man på EU-nivå fastställer vissa minimikrav för hur myndigheter ska hantera legalt vapeninnehav. Principiellt tycker jag dock att utgångspunkten ska vara att svensk vapenlagstiftning ska utgå från svenska folkets intressen och beslutas i Sveriges riksdag, utan toppstyrning från EU.
Det finns olika ingångar här. Min starka invändning är att EU:s hela vapendirektiv 2017 tog sin utgångspunkt i att stoppa terrorism och gängkriminalitet. Lösningen blev att man gav sig på de legala vapenägarna. Där tycker jag att man landade helt snett i hela inramningen av syftet med att ens engagera sig i frågan.
Det hade varit mer relevant att diskutera exempelvis hur vi ska hindra våldsbejakande islamister från att ta sig in i Europa. Hur påverkar öppna gränser handel och varor och förutsättningarna för att smuggla in vapen i Sverige? Det finns andra frågor som man kan diskutera kopplat till hur våldsbejakande extremism och terrorism ska bekämpas. Att ge sig på legala vapenägare och fokusera på det är såklart bekvämare för en del än att diskutera de verkliga orsakerna till att vi har islamister som skjuter ihjäl folk i Europa.
Herr talman! EU:s vapendirektiv var ett av många redskap som togs fram för att försöka förhindra den typen av terrorattentat och fruktansvärda händelser. Bara i vårt land och i den här kammaren har vi fattat otaliga beslut för att exempelvis stoppa terrorresor och förhindra att den typen av människor kommer hit och utför sina dåd. Där är vapendirektivet ett i mängden av redskap som finns i verktygslådan. Det handlar alltså inte enkom om det.
I grunden handlar det om huruvida vi behöver ha en vapenlagstiftning på europeisk nivå som tar höjd för att även människor med onda avsikter kan få licens och skaffa sig vapen på legal väg, precis som i det fall vi hade och som är orsaken till den process som vi har för vapenlagstiftningen, nämligen händelsen i Örebro. Jag återkommer till det senare. Så är det – det här är inte vilka varor som helst.
Adam Marttinen använde i sitt anförande begrepp som att man ”bestraffar” eller ”misstänkliggör” lagliga vapenägare. Så skulle vi ju aldrig resonera kring körkortsinnehavare. Bara för att man är tvungen att besiktiga bilen varje år innebär ju inte det en bestraffning. Det är ju för att man ska kunna hantera en potentiellt farlig tingest som en bil på ett bra och förnuftigt sätt.
Inte heller ser vi det faktum att vi har bra ordning på läkemedelshantering och apoteksverksamhet i vårt land som en bestraffning av människor som är i behov av läkemedel. Vi vet ju att läkemedel i fel händer och i fel sammanhang kan vara skadliga.
Det är inte en bestraffning eller ett misstänkliggörande av de människor som är sjuka eller av dem som behöver köra bil och ha körkort. Men just i vapenfrågan använder ni väldigt starka ord när vi behöver reglera eller ha ordning och reda i en bransch.
Herr talman! Petter Löberg får såklart stå för sina egna jämförelser, och Socialdemokraterna får ha täckning för dem.
Jag tycker att det är djupt problematiskt att diskutera åtgärder mot lagligt vapeninnehav och se det som en åtgärd för att bekämpa terrorism och våldsbejakande extremism och gängvapenvåld och organiserad brottslighet, för kopplingen däremellan är så otroligt svag. Det blir lite konstigt att man har sådana krafttoner mot lagligt vapeninnehav i de sammanhangen.
Det är mer fruktbart, skulle jag vilja säga, att arbeta mot de faktiska orsakerna till att människor skjuter ihjäl folk. Det är olagliga vapen. Det är våldsbejakande islamister, som utgör det största terrorhotet i Europa. Vad gör de i våra respektive länder? Vad är det för politiker som släpper in sådana människor som vill skjuta ihjäl folk i Europa? Det är de frågorna vi behöver diskutera om vi på riktigt ska komma åt exempelvis terrorism, våldsbejakande extremism och gängrelaterad brottslighet, som till stor del – säg 99 procent – beror på att vi har haft massinvandring till Sverige och Europa.
Man kan ha lite olika perspektiv. Jag noterar att Socialdemokraterna har sin ingång i den här debatten och att vi har en annan.
