Ingemar Kihlström

Herr talman! Jag kan konstatera att ledamoten Hirvonen valde att bortse från de frågor som jag ställde vad gäller utskottsinitiativet samtidigt som hon utkrävde ett svar på hur vi som kristdemokrater skulle ställa oss till det.

Jag tycker att det är att ge en felaktig bild att säga att Kristdemokraterna vaknade på grund av protesterna. Vi kan konstatera att utredningen hade sitt förslag redan 2025. Under de sju år som Miljöpartiet satt i regeringen lades det inte heller fram några förslag vad gäller familjeanknytning när man fyller 18 år, och utvisningar skedde de facto även under den tiden.

Det är lätt att fånga upp en rubrik i en tidning och göra det till politik. Samtidigt handlar lag och ordning om att vi ska ha tydliga system för vilka möjligheter man ska ha att stanna. Ett ja ska vara ett ja, och ett nej ska vara ett nej.

Precis som har sagts i tidigare replikskiften ska vi inte diskutera enskilda fall. Men vi kan rent generellt konstatera att vi båda vet att Migrationsverket prioriterar de ungdomar och barn som närmar sig 18-årsgränsen för att få en behandling av detta.

Samtidigt vet vi att många kommer till Sverige sent under sin uppväxt. Som har sagts tidigare finns det också föräldrar som väljer att bortse från att ett nej är ett nej och fortsätter att befinna sig i Sverige tillsammans med sina barn.

Den här regeringen agerar. Den här regeringen tillsätter utredningar, och den här regeringen ser till att det blir justeringar när lagstiftningen är skriven på ett sätt som drabbar enskilda. Det kommer att ske under den här våren och försommaren. Det ställer jag upp på. Vi ser dem som har drabbats, och vi ställer upp på att göra en förändring.

Herr talman! Jag kan konstatera att utskottsinitiativen har duggat tätt den senaste tiden – detta trots att regeringen hade tonårsutvisningarna, som de kallas, på agendan redan i utredningsfasen.

Redan i den SOU om skärpta krav för anhöriginvandring som kom 2025 fanns förslag gällande hur man skulle hantera den situation som faktiskt inte har uppkommit precis just nu. Den började uppstå redan 2015–2016, med ytterligare beslut under den förra regeringens tid och ett kompletterande beslut här i kammaren under den här regeringens tid – som fattades med stor majoritet, ska vi understryka.

Utredningen gjordes i linje med att skapa en situation där ungdomar som går en utbildning ska ha en möjlighet att fortsätta att tillhöra sin familj om man har ett klart beroendeförhållande till den.

Precis som har sagts i tidigare replikskiften har vi ett arbete på gång. Ett förslag kommer att komma under våren eller försommaren. Jag sitter inte i Regeringskansliet, så jag kan inte ge någon tidsplan för exakt datum. Men förslaget kommer att innebära att situationen kan hanteras.

Migrationsverkets generaldirektör har sagt: Får vi en tydlig inriktning sätter vi de beslut som eventuellt kan förändras av den lag som ser ut att ha ett brett stöd i väntläge.

Mitt svar är att Kristdemokraterna stöder förändringen, och vi kommer naturligtvis att se till att den blir av.

Utskottsinitiativet handlar om att även hämta människor som tidigare har fått sina beslut verkställda. Tycker Annika Hirvonen verkligen att vi ska hämta personer i andra länder? Och vilka beslut ska det gälla? Hur långt tillbaka i tiden ska man gå? Ska det även gälla Miljöpartiets regeringsperiod?

Herr talman! Jag vill börja denna debatt med att yrka bifall till utskottets majoritetsförslag, som innebär avslag på alla de motionsyrkanden som finns i betänkandet om migration.

Som sagts tidigare i den här debatten befinner vi oss nu i ett läge där vi kan börja summera den här mandatperioden. När det gäller migrationspolitiken är det tydligt att Sverige har genomfört en kursändring, en kursändring som var nödvändig och som också efterfrågades av det svenska folket i valet 2022. Genom sitt stöd till de partier som nu utgör regering visade man vilken väg som skulle väljas.

För Kristdemokraterna har migrationspolitiken aldrig varit en fråga om snabba kast eller tillfälliga lösningar. Det måste handla om långsiktighet, ansvarstagande och rättssäkerhet och om en politik som håller över tid och som värnar både människovärdet och samhällsgemenskapen.

När vi ser tillbaka på tidigare mandatperioders politik kan vi konstatera att detta tyvärr inte varit ett faktum för vårt land. Under ett antal år, kanske främst under mitten av 2010-talet, tog Sverige emot fler asylsökande än vad som varit möjligt att integrera, till exempel vad gäller språk och arbete.

Åtta år med en S-regering, med de trilskande och i många fall begränsande stödpartierna Vänstern, Miljöpartiet och Centern, innebar tyvärr inte den nödvändiga åtstramning som Sverige behövde. Det är detta som den nuvarande regeringen tvingats hantera och agera utifrån.

Resultatet av den förra mandatperioden blev en politik som varken var tillräckligt konsekvent eller tillräckligt ansvarsfull. I dag lever vi med konsekvenserna: ett utanförskap som har vuxit, ett skuggsamhälle som har bitit sig fast och en integrationsskuld som det kommer att ta tid att arbeta av.

Det är mot den bakgrunden som Kristdemokraterna ser behovet av en fortsatt stram och ansvarsfull migrationspolitik. Utgångspunkten är att flyktingar och alternativt skyddsbehövande ska söka skydd i första säkra land. Asylrätten måste värnas, men för att försvara öppenheten och för att säkerställa den fria rörligheten inom EU måste vi ha en stärkt kontroll av EU:s yttre gräns och vid behov även kunna upprätta interna gränskontroller. Överenskommelsen om migration inom EU är ett steg på vägen för att skapa en bättre situation.

Herr talman! Samtidigt som vi diskuterar migrationspolitik pågår fortfarande ett krig i Europa. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har skapat den största flyktingkrisen i Europa sedan andra världskriget. Miljontals människor har tvingats lämna sina hem. Genom aktiveringen av massflyktsdirektivet har dessa människor kunnat få ett snabbt och tillfälligt skydd i EU inklusive här i Sverige.

Regeringen har tagit viktiga steg för att förbättra förutsättningarna för dem som har kommit hit: möjligheter till arbete, studier, sjukvård och ekonomiskt stöd. Det är också positivt att regeringen nu arbetar med lösningar för tiden efter att massflyktsdirektivet upphör. Möjligheten att växla till arbetskraftsinvandring eller studier är viktig, likaså att överväga rimliga lösningar för dem som etablerat sig i Sverige och som annars riskerar att hamna mellan regelverk.

Ukrainas sak är vår, nu och i framtiden.

Herr talman! Som jag nämnde tidigare har den migrationspolitik som förts under tidigare perioder inte varit i nivå med vad som är långsiktigt hållbart för vårt land. Sedan regeringsskiftet 2022 har en rad reformer genomförts, och resultaten börjar nu bli tydliga. Antalet asylsökande har minskat kraftigt. Handläggningstiderna har kortats. Fler personer som har fått avslag återvänder. Budskapet är nu ännu tydligare: Ett nej är ett nej.

Åtgärder för att bekämpa skuggsamhället genomförs steg för steg. Vi ser också att personer med uppehållstillstånd som begår brott eller inte lever hederligt i större utsträckning riskerar att utvisas. Detta är en nödvändig omläggning, både för Sverige och för oss som bor här. Det är så Sverige hamnar på rätt köl igen. Men det återstår naturligtvis mer att genomföra och följa upp.

Herr talman! Samtidigt måste vi ha förmågan att justera och förbättra. Frågan om de så kallade tonårsutvisningarna är ett exempel där förändringar behövs. Genom att se över reglerna för anhöriginvandring kan vi skapa en mer rimlig och rättssäker ordning.

Vi ser också över möjligheten att i vissa fall ansöka om arbetstillstånd från Sverige, och vi säkerställer genom förändringar att rekrytering kan ske för bristyrken så att kommuner, regioner och företag fortsatt kan få den kompetens som behövs.

Herr talman! Kristdemokraterna har sedan länge verkat för ökad rättssäkerhet för konvertiter, och regeringen har agerat bland annat genom uppdrag till Statskontoret om utredning av situationen och tydliga krav i Migrationsverkets regleringsbrev. Man kan konstatera att konvertiters situation och rättssäkerhet var något som S-regeringen valde att bortse ifrån under sina två senaste mandatperioder.

Här vill vi i KD göra mer och bevakar därför frågan fortlöpande för att se vilka ytterligare åtgärder som behövs för att säkra rättssäkerheten för konvertiter. Som min partiledare nyligen uttryckte i en intervju skulle vi gärna vilja se en konvertitsamordnare inom Migrationsverket likt det som i dag finns för hbtqi-ärenden.

Herr talman! Avslutningsvis till den återkommande frågan: Vad är oppositionens gemensamma inriktning?

Jag kan konstatera att den här debatten inte skiljer sig från hur det brukar se ut under den här mandatperioden. Regeringen genomför en nödvändig kursändring för migrationspolitiken för att få en hållbar nivå för Sverige, och i flertalet fall har förändringarna vad gäller migration ett uttalat stöd från Socialdemokraterna i denna kammare. Man kan till och med tänka sig att det finns en tacksamhet över att politiken förs i den stramare riktning som av naturliga politiska skäl inte var möjligt under den tidigare mandatperioden, och om man ska tolka partiernas aktuella positioner kommer det nog inte heller att vara möjligt i en kommande rödgrön kaosregering.

Det är talande att Socialdemokraterna inte vill peka ut hur ett framtida regeringsunderlag ska se ut, medan övriga partier tävlar om att sätta röda gränser både för stöd och för vilka partier som ska få ingå i regeringen. På migrationsområdet är det extra tydligt varför man inte vill kroka arm: Det finns ingen gemensam linje, och man kan bara ana att kraven om återgång till forna tiders migrationspolitik kommer att eka både över torgen i valrörelsen och i förhandlingsrummen från de tre trilskande förmodade stödpartierna V, C och MP. Dessa partier vill på olika sätt ha en återgång till en migrationspolitik som innebär lägre krav och större migration, medan Socialdemokraterna i många beslut och också i egen argumentation följer regeringens stramare inriktning.

Man får fortsätta att fråga sig – utan att få något vettigt svar från vänsterflanken – vad som kommer att vara inriktningen och vilka röda linjer som blir verklighet om det, mot förmodan och till min egen förfäran, skulle bli ett regeringsskifte 2026. Att det ska bli den strama linje som Socialdemokraterna nu förespråkar, delvis efter egen kritisk internanalys, är nog tyvärr en utopisk och orealistisk önskedröm. Verkligheten kommer tyvärr troligare att bli en återgång till vad vi såg under den förra regeringen, det vill säga en betydligt öppnare och kravlösare migrationspolitik, vilket kommer att drabba vårt samhälle igen.

Som tur är finns det ett bättre alternativ. Tidöpartierna har visat att samarbete fungerar. Vi har tagit ansvar i en svår situation, och vi levererar resultat. Vi Tidöpartier har lovat att leverera, och det sker nu. Många förändringar har redan beslutats, och det kommer ytterligare ett antal propositioner under 2026.

Kristdemokraterna såg tidigt att migrationspolitiken behövde ändra inriktning, och vi vill nu tillsammans med övriga Tidöpartier skapa den ordning och reda i migrationspolitiken som krävs för att klara av att integrera dem som redan finns i vårt land.

Vi kristdemokrater står för en migrationspolitik som är stram, ansvarsfull, rättssäker och medmänsklig. Vi värnar asylrätten, men vi värnar också samhällsgemenskapen. Vi ställer krav, men vi ger också möjligheter.

Den som kommer till Sverige och gör rätt för sig, lär sig språket, arbetar och blir en del av vårt samhälle ska också kunna stanna och bli medborgare. Samtidigt ska den som får avslag lämna landet.

Det är så vi skapar rättvisa. Det är så vi bygger tillit. Det är så vi lägger grunden för ett starkt Sverige.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på alla motionsyrkanden.

(Applåder)

Herr talman! I det här inlägget var Ola Möller mycket mer kritisk mot sitt eget parti än vad han var i sitt huvudanförande i talarstolen. Där lät det som att man alltid hade gjort allt rätt och alltid kommer att göra allt rätt.

När det gäller den politik som Ola Möller kallar rasistisk – jag märkte ordvalet – och som vi nu genomför under de här fyra åren har Ola Möller i mångt och mycket tryckt på ja-knappen, så han är också en stödjare av den. Jag tycker inte att man ska använda sådana begrepp i talarstolen.

Ola Möller kan här med högburet huvud säga att han ska genomföra en stram migrationspolitik och vänta till efter valet. Men jag tycker att det är lite oärligt mot väljarna. Vi konstaterar att man på vänstersidan inte ens vill skapa ett lag. Man vill inte ha en lagkänsla. Det är som om man i en fotbollsmatch inte skulle vilja spela åt samma håll eller ens spela på samma plan. Hur har man då tänkt sig att genomföra en stram migrationspolitik i Sverige?

Ola Möller har rätt. Vi ska vara självkritiska. Vi hade en annan linje förut, men vi hittade en ny linje betydligt tidigare än vad Socialdemokraterna gjorde. Vi har också sett till att genomföra vår nya politik i sakfrågorna. Att använda fulpolitik och säga att Sverigedemokraterna styr är som att säga att det var Miljöpartiet som styrde under sju år och att det sedan blev frihet. Jag tror att politiken behöver ha en sjystare ingång i debatten.

Jag vill också ställa frågan hur Ola Möller bedömer möjligheten att genomföra den här strama migrationspolitiken när de andra som ska vara med i laget inte ens vill sätta sig på samma avbytarbänk utan hellre sätter sig på läktaren och säger vem som ska spela på planen. Hur har Ola Möller tänkt genomföra den strama migrationspolitiken efter valet?

Herr talman! Det är alltid fascinerande att lyssna till Ola Möller tala om migrationspolitik. Socialdemokraterna har alltid rätt, har alltid haft rätt, kommer alltid att ha rätt och har alltid velat genomföra det, även om man har fel.

Därför är det lite intressant att det inte är särskilt svårt att googla fram att Socialdemokraternas egen utredare, Lawen Redar, för bara några år sedan konstaterade att de kanske inte hade haft så rätt. Lawen Redar sa: Vi ska vara djupt självkritiska. Socialdemokraterna har enligt en intern rapport misslyckats med invandringspolitiken under årtionden. Invandringen har primärt kommit eftersom vi inte har vågat göra de förändringar som har behövts. Vi ska vara djupt självkritiska. Vi behöver förändra politiken.

Trots det står Ola Möller här i talarstolen och säger att de redan under förra mandatperioden lade upp de linjer som den här regeringen nu genomför. Jag kan konstatera att mycket av det som faktiskt genomfördes under det sista av Socialdemokraternas åtta år i regeringen kanske var möjligt att göra just för att de inte hade en bromskloss. I min värld var den bromsklossen Miljöpartiet.

Man kan konstatera att många av de förändringar som gjordes och av de utredningar som tillsattes grundade sig på utskottsinitiativ från riksdagen. Det här skedde när Socialdemokraterna hade blivit av med tvångströjan, Miljöpartiet.

Det är mycket glädjande att Socialdemokraterna har hittat rätt väg. Men vill Ola Möller skjuta bort den kritik som finns internt mot att man inte hade rätt politik? Kan Ola Möller konstatera att man kanske inte genomförde allt som man ville genomföra under de här åtta åren?

Fru talman! Jag vill ställa min fråga till arbetsmarknadsminister Johan Britz.

I varje budget som Tidöregeringen har lagt fram under mandatperioden har man prioriterat familjerna. Den här veckan bekräftades genom SCB att barnfattigdomen är den lägsta på tio år. Det är givetvis goda nyheter och uppmuntrar till fortsatt arbete för att förbättra livssituationen för alla familjer.

Trots att oppositionen försöker att svartmåla situationen har alla inkomstgrupper i Sverige fått stärkt köpkraft. Inkomsterna räcker nu till mer än vad de gjorde 2022. En barnfamilj kommer i år att ha 5 000 kronor mer per månad jämfört med när den tidigare regeringen styrde landet.

Regeringen har i handling visat hur stödet till utsatta familjer kan öka, vilket SCB har bekräftat. Men arbetet med att stötta familjer, och då främst dem med låga inkomster, behöver fortsätta.

Min fråga är därför: Vilka åtgärder kan ministern se för att fortsätta arbetet med att ge ekonomiskt utsatta stöd och också skapa ökad framtidstro för alla familjer i Sverige?

Fru talman! Om Annika Hirvonen hade lyssnat på min företrädare här i socialförsäkringsutskottet, Hans Eklind, hade hon hört att han redan under förra mandatperioden pratade om ett högt lönegolv med relevanta undantag. Just i den här frågan är det alltså inte, trots det Annika Hirvonen påstår, ny politik från oss kristdemokrater.

För oss kristdemokrater är det relevant att se till att vi har den kapacitet, de resurser och den kompetens vi behöver i Sverige, som ingenjörer etcetera. Jag tror inte att särskilt många av de ingenjörer som har kommit hit som arbetskraftsinvandrare är nyutexaminerade och ligger under det lönekravet. År 2022 var medianlönen för de ingenjörer som kom hit som arbetskraftsinvandrare 41 150 kronor. Jag tror att det är ett fiktivt problem, en fiktiv modell som Annika Hirvonen skapar. Vi ska naturligtvis se till att de som kommer hit som arbetskraftsinvandrare får relevanta villkor och har relevant kompetens.

Jag kan också konstatera att de arbetskraftsinvandrare som kom hit för att arbeta som snabbmatspersonal, kockar eller städare hade en medianlön på 23 000.

I fråga om den omställning och ordning och reda som vi skapar tror jag ändå att det är viktigare att vi skapar incitament för dem som finns i vårt land att ta de jobb som finns.

Men det är naturligtvis områden där det behövs händer för att hjälpa till, som i vård och omsorg, som ska prioriteras. Det var det vi sa här för någon vecka sedan. Jag ser inte i kristallkulan exakt vilka yrken som kommer att vara omnämnda. Men vård och omsorg har prioritet. Jag är ganska säker på att vi med den prioriteten kommer att möta de behov som finns, både i vården och i vårt land.

Fru talman! Vi kan konstatera att begreppet ordning och reda betyder lite olika saker för mig och ledamoten Hirvonen.

Vi kan konstatera att efter sju års regerande och ett fortsatt stöd för en S-regering har vi en situation i Sverige som är allt annat än ordning och reda. Vi kan konstatera att den migration vi har haft i Sverige har varit på en sådan nivå att detta att säga att det råder ordning och reda i utanförskapssamhällen och att det råder ordning och reda på rättsområdet är att inte se den verkliga situationen.

Vi i Tidöregeringen har konstaterat att vi behöver ta migrationsflödet ned till en nivå så att vi klarar av att integrera dem som kommer hit och även att göra insatser för att integrera dem som redan är här. Den situationen är uppenbar för många i kammaren, en betydande majoritet i kammaren, och även för den tänkta samarbetspartnern Socialdemokraterna.

Vi kan konstatera att det utifrån det perspektivet inte är realistiskt att personer åker från långt-bort-i-stan, från ett annat land, för att utföra enkla jobb på snabbmatsrestauranger, i städfirmor och som distributörer inom olika logistikkedjor. Det är därför vi genomför dessa förändringar för att stärka Sverige och göra Sverige konkurrenskraftigt.

Vi ser till att arbetskraftsinvandringen handlar om personer som för vårt land framåt vad gäller teknik, utveckling och forskning. Där skiljer vi oss åt. Vi tror på ordning och reda även i migrationspolitiken för att skapa ordning och reda i hela vårt samhälle.

Fru talman! Med tanke på den höga svansföring som Niels Paarup-Petersen har angående företagarfrågor, kan jag bara säga lycka till i den nya potentiella konstellationen. Jag kan inte se den.

Under de år som Niels Paarup-Petersens parti stödde den tidigare regeringen blev mycket av det som Niels Paarup pratar om inte genomfört. Vi har olika ingångar och kan ha olika värderingar, men vi skapar verkstad. Det är inte bara tomt snack.

Det kanske inte blir negativa konsekvenser. Man ska ta vara på fakta. Vilka är det – och vilka var det – som kommer till Sverige som arbetskraftsinvandrare? Den stora merparten är it-arkitekter, systemutvecklare, ingenjörer och civilingenjörer. Ett litet antal kommer för de yrken som nu nämndes inom vård och omsorg, som vi också talar om att ta bort. Det har i stället blivit lättare.

Under den tid som S-regeringen styrde, med stöd av Niels Paarup-Petersens parti, var det extremt långa handläggningstider. Det gällde även för den högkvalificerade arbetskraft som Sverige behövde för att vara ett framgångsland.

Nu har vi ändrat på det. Det handlar om kanske tre veckor för att få ett beslut och för att få den nödvändiga kompetens som behövs för att bygga vårt land starkt. Vi ser till att leverera, och vi ser till att skapa möjligheter för företag att växa. Vi skapar också incitament för att se till att de som går arbetslösa har arbeten att söka och får motivation. Det lovar jag Niels Paarup-Petersen att genomföra.

Good luck med att genomföra något motsvarande i det lag som du kommer att spela i.

Fru talman! Tack så mycket för sportreferenserna, Niels Paarup-Petersen! Sverige tog ju ganska många medaljer i skidåkningen i det vanliga OS, betydligt fler än danskarna. Dock kan danskarna spela fotboll bättre än vi.

Om vi lämnar sporten kan vi konstatera att jag och min moderata kollega här blir beskyllda för att vara socialister. I det sammanhang där Centern nu känner sig mest hemma tror jag att det kanske är Niels Paarup-Petersen som borde fundera över vad man blir socialist av och vilken politik som ska genomföras.

Det vore spännande att höra Niels Paarup-Petersens reflektion här: Vilken företagsvänlig politik kommer han att bedriva med exempelvis Nooshi som finansminister? Vilken företagsvänlig politik kommer han att bedriva med Amanda Lind som miljöminister? Vilken företagsvänlig politik kommer han att bedriva med någon annan miljöpartist som transportminister eller infrastrukturminister? Man ska nog fundera över vilken politik man kan genomföra på olika sätt.

Sedan kan vi konstatera att det borde vara bra med fakta. Niels Paarup-Petersen pratar om det. Niels Paarup-Petersen säger att vården kommer att stanna, att industrin kommer att stanna och att allt kommer att stanna därför att vi sätter ett lönegolv. Jo, det har faktiskt Niels Paarup-Petersen sagt. Han säger att vi inte kommer med fakta.

Vi kan konstatera att merparten av de arbetskraftsinvandrare som kom under tiden med det låga lönegolvet var inom branscher och inom yrken där de 400 000 som är arbetslösa skulle kunna göra en insats i stället.

Vi diskuterar undantag just för vård och omsorg. Jag tror att det är viktigt att konstatera att mycket av den arbetskraftsinvandring som finns och har funnits gäller högkvalificerad arbetskraft. De kommer att komma till Sverige oavsett krav.

Fru talman! Vi stod här för några dagar eller kanske några veckor sedan och debatterade arbetskraftsinvandringen, och nu är vi här för att diskutera den igen.

Det gäller en av de viktiga förändringar som den här regeringen genomför för att få ordning på migrationen i vårt land. Det handlar om propositionen om nya regler för arbetskraftsinvandring.

Fru talman! För oss kristdemokrater är det viktigt att hålla i det skifte för migrationen och migrationspolitiken som vi tillsammans påbörjade genomförandet av i och med Tidöavtalet. Det är en helhet av reformer i ett totalt sett komplicerat regelverk som är viktigt för att få ordning och reda i migrationspolitiken och stärka samhällsgemenskapen.

Det är viktigt att minska invandringen till Sverige och att vi anpassar migrationen till den kapacitet för integration som vi har. Det är också viktigt att den som sköter sig, integreras väl, försörjer sig och lever upp till de krav vi ställer för att få stanna kan känna sig hemma. Lika viktigt är att de som inte har skäl att vara i Sverige eller som har förverkat den möjligheten, exempelvis genom att begå brott, inte kan vara kvar.

Invandringen till Sverige förändras. Asylinvandringen är nu den lägsta sedan mitten av 80-talet. Men i den historiska omläggningen av migrationspolitiken är det inte bara nivåerna gällande antalet personer som kommer hit som förändras utan också själva sammansättningen. Sverige går nu från att främst vara ett asylinvandringsland och ett land där arbetskraftsinvandringen handlade om låga löner och låga krav till att bli ett land för högkvalificerad arbetskraftsinvandring och ett land där de som behöver skydd får skydd.

Låt mig vara tydlig: Detta skifte i sammansättningen av invandringen och ökat fokus på talanger och talangattraktion till Sverige är bra för vår konkurrenskraft. Det handlar ytterst om att tala klarspråk om det faktum att invandring ger resurser och kapacitet till vårt land, och det handlar om vårt lands möjligheter till ekonomi och tillväxt.

Fru talman! Den rödgröna regeringen lämnade efter åtta år med en otillräcklig politik efter sig långa handläggningstider och en snårig lagstiftning.

Regeringen har arbetat målinriktat sedan dag ett med att vända detta. Det handlar om att minska byråkratin, att skapa smidigare processer, att korta handläggningstiderna och att ha en lagstiftning som gynnar de strävsamma men slår hårt mot fusk och missbruk.

När vi tillträdde var försörjningskravet för arbetskraftsinvandring bara 13 000 kronor per månad. Det var en orimligt låg nivå. I november 2023 höjdes nivån till 80 procent av medianlönen. Fortfarande, även efter den nu föreslagna nivåhöjningen till 90 procent, ligger vi lägre än andra jämförbara länder – till exempel Danmark, som ligger betydligt högre.

Fru talman! Vad gäller då för dagens proposition?

Först och främst är regeringen överens om att justera nivån på lönekravet till 90 procent av medianlönen. Vi får med detta en rak och begriplig bestämmelse. Detta är ytterligare ett led i regeringens offensiv där man gör det enklare för dem som gör rätt för sig och samtidigt höjer ribban för missbruk. Det handlar i grund och botten om att vi måste vara noga med vilka som kommer in i landet och också noga med vilka krav vi ställer.

Regeringen kommer att ges möjlighet att bestämma undantag från huvudregeln och även att exkludera enskilda yrkesgrupper från möjligheten att beviljas arbetstillstånd. Där pågår processen. En förordning kommer att tas fram, och Migrationsverket och Arbetsförmedlingen har fått i uppdrag att presentera en lista över potentiella bristyrken, vilken kommer att levereras den här veckan.

Ytterligare information gavs för bara någon vecka sedan när våra fyra partiledare sa att samarbetspartierna var överens om att ett begränsat antal yrken ska utgöra bristyrken, och att en lista ska finnas framtagen i samband med att lagen om höjt lönegolv träder i kraft den 1 juni. Prioriteten är att värna en hög kapacitet inom vård och omsorg.

Fru talman! Det är viktigt att påminna om att de justeringar vi presenterar handlar om arbetslinjen och att regeringen ser allvarligt på kompetensbristen inom vissa yrken. Faktum är dock att Sverige under lång tid har haft en stor arbetskraftsinvandring till låglönesektorer. Samtidigt uppvisar vi den tredje största skillnaden i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda i Europa. En stor lågkvalificerad arbetskraftsinvandring är då inte rimlig. Fler av dem som redan befinner sig i Sverige bör ges möjlighet och stimuleras att ta de lediga jobb som finns.

Jag vill också understryka att alla som kommer till Sverige för att arbeta ska ha goda arbetsvillkor. Högre inkomstkrav bidrar till att säkerställa det. Det har förekommit och förekommer säkert fortfarande missbruk av regelverket, inte minst inom mer lågkvalificerade branscher.

Arbetslinjen behöver byggas ut. Det är därför regeringen går fram med stora reformer för att säkerställa att den som kan arbeta också motiveras att göra det och att skaffa sig egen försörjning.

Det kommer ett bidragstak så att det lönar sig att ta ett jobb i stället för att gå på bidrag. Som nämnts tidigare i debatten kommer det även krav på aktivering för mottagare av försörjningsstöd. Det handlar om att bryta passiviteten bland personer som står långt ifrån arbetsmarknaden och ge dem stöd och motivation att söka ett jobb. Vi bedömer att de förändringar vi gör kommer att kraftigt öka drivkrafterna att ta de jobb som finns.

Fru talman! Man kan så här i OS-tider, även om de har passerat, använda lite sportreferenser. Det är tur att det finns ett samspelt lag som leder Sverige framåt, ett lag som kan mötas och enas i diskussioner om taktiken och hitta en väg ut i besvärliga frågor. Det är precis det som sker, och det har också skett i den här frågan.

Men hur ser det då ut på den andra planhalvan? Motståndarsidan verkar inte ens spela på samma plan, och skulle de göra det skjuter de nog mot var sitt mål. Reservationerna i detta avsnitt är inte gemensamma, och i vissa fall går de helt på tvärs mot varandra.

Vänstern väljer gärna att tala om andra frågor i sina replikskiften. Vi vet att man vill ha en mycket lägre kravsättning i migrationspolitiken.

Socialdemokraterna är nog ganska tacksamma över att vi nu genomför mycket av det som de talar om, den strama linje som de faktiskt i hög grad misslyckades med att genomföra under sina åtta regeringsår. Här i debatten har Socialdemokraterna som vanligt hög svansföring. Man visste redan för åtta och ett halvt år sedan hur man skulle göra – konstigt att man inte gjorde det. Man ändrade sig aldrig, trots att man då faktiskt röstade på samma sätt som regeringen exempelvis vad gällde 18-åringarna. Man använder också gärna en lite raljant stil för att beskriva att man alltid har haft rätt. Men sedan är ju frågan: Fick man något gjort?

Vi kan konstatera att det inte finns något realistiskt regeringsalternativ bland dagens oppositionspartier. Den strama migrationspolitik som Socialdemokraterna talar om och säger sig ha fört sedan länge kommer inte att vara möjlig att genomföra. Vi ser vad de andra partierna presenterar, och det här betänkandet utgör ingen skillnad. Man kan med förfäran se potentiella röda linjer och ultimativa krav i en framtida regeringsförhandling.

Jag vill rikta mig till de medborgare som lyssnar på denna debatt. Det finns ett samspelat och realistiskt regeringsunderlag i denna kammare, nämligen vi som har samarbetat och samarbetar i Tidöavtalet och regeringen. Låt inte den brokiga och icke samspelta rödgröna kombinationen skapa kaos under ytterligare en mandatperiod!

Fru talman! Genom dagens proposition skärps villkoren för arbetskraftsinvandring, samtidigt som invandring av högkvalificerad arbetskraft främjas. Det är bra för Sverige och skapar möjlighet till både arbete och integration för invånarna i vårt land. Därför yrkar jag bifall till propositionen och avslag på reservationerna.

Fru talman! I dag debatterar vi regeringens proposition med förslag om att införa en ny frihetsberövande påföljd i svensk rätt: säkerhetsförvaring.

Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut, som också debatten visar har ett brett stöd i utskottet och i kammaren. Jag ställer mig bakom propositionen. Det innebär att samtliga reservationer avstyrks.

Fru talman! Sverige har under tidigare år haft en mycket negativ utveckling vad gäller brottslighet. Grova våldsbrott, sexualbrott och organiserad kriminalitet ökade. I många fall gjorde de det i en både råare och mer systematisk form.

Mot den bakgrunden genomför regeringen nu en genomgripande omläggning av kriminalpolitiken. Det är inte fråga om små justeringar i marginalen. Det handlar om ett tydligt och nödvändigt perspektivskifte. Vi flyttar fokus från gärningsmannen till brottsoffret, från förövarens situation till samhällets behov av skydd.

Det innebär inte att rättssäkerheten ska urholkas, tvärtom. Det innebär att vi tydligare väger in att statens främsta uppgift är att skydda laglydiga människor från brott.

En central del i denna omläggning handlar om straffen. Det finns en grundläggande sanning som ibland förnekas i debatten. Den som är frihetsberövad kan inte begå nya brott ute i samhället. Det är inte en ideologisk ståndpunkt; det är ett faktum.

Därför måste vi våga dra slutsatsen att mycket farliga brottslingar ska vara inlåsta så länge de utgör en fara för andra. Det handlar om trygghet för brottsoffer, både nuvarande och potentiella, och det handlar om en trygghet för vårt samhälle.

Fru talman! År 2024 presenterades betänkandet Ett ändamålsenligt samhällsskydd. Det innehöll flera viktiga förslag om skyddet mot allvarlig brottslighet. Den här utredningen startades av förra regeringen strax före valet, visserligen efter att vi som nu är i regering drivit frågan under många år.

Direktiven var från början inte tillräckliga. Det saknades avgörande verktyg. Det gällde bland annat möjligheten att hantera de farligaste individerna på ett sätt som fullt ut tar hänsyn till deras återfallsrisk.

Regeringen valde därför att agera. Genom tilläggsdirektiv gavs ett skarpare och mer ändamålsenligt uppdrag. Sedan dess har reformerna genomförts steg för steg, bland annat genom skärpningar av regelverket för villkorlig frigivning.

När det gäller allvarlig brottslighet ska nu en längre tid av straffet avtjänas innan man friges villkorligt. Är återfallsrisken hög har utrymmet för villkorlig frigivning minskats rejält.

Fru talman! Detta räcker inte. Det finns som debatten visar här ett tydligt glapp i det svenska påföljdssystemet. Vi har livstids fängelse som straff. Vi har också möjligheten att döma till rättspsykiatrisk vård.

Däremellan finns det en grupp gärningsmän som inte faller inom något av dessa system trots att de är mycket farliga. Det kan handla om personer som begår upprepade vålds- och sexualbrott och där risken för återfall är hög. De döms i dag till tidsbestämda straff. Det innebär att de oavsett risknivå ska släppas ut vid en bestämd tidpunkt. Det är inte rimligt. Samhället måste ha möjlighet att skydda sig om risken för nya allvarliga brott är påtaglig. Det är just detta som säkerhetsförvaring handlar om och syftar till.

Fru talman! Säkerhetsförvaring är en ny påföljd som innebär att en person kan vara frihetsberövad så länge det är nödvändigt för att skydda samhället. Det är viktigt att understryka att det inte är ett godtyckligt system. Det är tydliga och strikta kriterier.

För att påföljden ska kunna dömas ut krävs i huvudsak tre saker. Det ska röra sig om återfall i eller upprepad allvarlig brottslighet, det ska röra sig om en viss typ av brottslighet och det ska finnas en hög återfallsrisk.

Vad gäller det första kriteriet, att det ska röra sig om återfall i eller upprepad allvarlig brottslighet, innebär det att gärningsmannen antingen tidigare dömts för den typen av allvarlig brottslighet och återfallit i sådan brottslighet eller att gärningsmannen vid ett och samma tillfälle döms för flera brott.

Vad gäller det andra kriteriet handlar det om att det ska röra sig om en viss typ av brottslighet som är av ett visst allvar. Det ska innebära angrepp mot annans liv, hälsa, frihet och frid. Det kan till exempel handla om upprepade vålds- eller sexualbrott men även om människorov, rån och i vissa fall mordbrand och allmänfarlig ödeläggelse.

Vid upprepad brottslighet, det vill säga att personen kanske tidigare är ostraffad men vid ett och samma tillfälle döms för till exempel flera våldtäkter, handlar det om att det också ska vara allvarliga brott. I det fallet handlar det om att ett fängelsestraff om sex år eller mer skulle ha dömts ut. I det tidigare fallet gällde det fyra år.

Det tredje kriteriet innebär att personen har en hög risk för återfall i brottslighet. Det kommer att fungera på ungefär samma sätt som det fungerar i dag med rättspsykiatrisk vård. Domstolen ska hämta in ett yttrande från Rättsmedicinalverket, som gör en bedömning av gärningsmannens återfallsrisk. Om dessa tre villkor är uppfyllda kan påföljden bestämmas till säkerhetsförvaring.

Fru talman! Den som döms till säkerhetsförvaring kommer först att avtjäna en minimitid motsvarande ett fängelsestraff som annars hade dömts ut. Därefter fortsätter frihetsberövandet inom en fastställd ram. Den avgörande skillnaden är att om risken för återfall kvarstår kan påföljden förlängas. Den kan förlängas igen så länge som det behövs om det är nödvändigt för att skydda samhället. Det är detta som gör påföljden tidsobestämd.

Besluten fattas av domstol och ska alltid bygga på aktuella och noggranna riskbedömningar. Samtidigt är det viktigt att säga att det här inte är en påföljd utan hopp eller riktning. När återfallsrisken minskar, vilket man har inriktningar och förhoppningar om, finns det möjlighet till en kontrollerad och stegvis utslussning. Den dömde kan då efter domstolsprövning få tillstånd till villkorad utslussning med noggrann övervakning med tydliga föreskrifter. Syftet är tydligt: att minska risken för nya brott och möjliggöra för en säker återgång till samhället, men där samhället fortfarande har kontrollen.

Fru talman! Införandet av säkerhetsförvaring är ett avgörande steg i arbetet för att stärka tryggheten i Sverige. Det innebär att vi tar ansvar för att skydda människor i vårt land från de farligaste individerna. Det innebär att vi sätter brottsoffrens trygghet i första rummet. Det är ingen enkel reform. Det är en principiellt viktig förändring, men den är nödvändig.

Fru talman! Politikens uppgift är ytterst att värna människors frihet och trygghet. Den friheten hotas när människor inte vågar gå hem på kvällen, när kvinnor inte känner sig trygga och när barn växer upp i områden där våldet är närvarande. Därför måste vi agera.

Med denna proposition tar vi ett av de viktiga steg som behöver tas för att föra Sverige i rätt riktning. Här visar vi att farliga människor ska sitta inne så att alla andra kan gå fria. Det är en fråga om trygghet, det är en fråga om ansvar och det är en fråga om rättvisa.

Fru talman! Jag yrkar bifall till propositionen.

(Applåder)

Herr talman! Tack för det svaret, ledamoten Hirvonen! Jag väntar med spänning på svaret på den andra frågan.

Eftersom jag inte har något mer inlägg efter detta måste jag ge mig in på att prata siffror nu. Man kan konstatera att det under 2022 var 87 undersköterskor som arbetskraftsinvandrade. Det motsvarar 0,04 procent av den yrkesgruppen. Den siffran gäller alltså arbetskraftsinvandrare, men vi pratar också om spårbytare här. Det pratas om siffror; vi har hört siffran 4 000, och jag tror att en relevant siffra kanske är lägre – ungefär 2 000. Av dessa är det en väldigt liten del som jobbar som undersköterskor.

När det gäller förlust av viktig arbetskraft skulle jag nog alltså säga så här: Det är klart att varenda hand i arbetskraften är viktig, men det är inte det här som gör att vi inte kan vårda och bygga. Jag tror därför inte att orden om att det här kommer att göra att kommuner och byggarbetsplatser runt om i landet stannar riktigt stämmer överens med verkligheten.

Sedan är det ju också så att det via arbetskraftsinvandring fortfarande kommer undersköterskor till Sverige som lever upp till de lönekrav som finns. Den högkvalificerade arbetskraften ökar också, som sagt.

Jag skulle vilja ställa några snabba frågor eftersom min talartid rinner ut. Man kan fråga sig om Annika Hirvonen tycker att vi har fel regelverk i Sverige nu. Vi har ju egentligen samma regelverk som hela övriga Europa. Betyder det att hela övriga Europa är omänskligt och har för tuffa regler?

Tidigare var det ett replikskifte mellan ledamöter från två potentiella samarbetspartner i regering, och det var ganska intressant. Där var nämligen ledamoten Möller mer på min planhalva, medan ledamoten Hirvonen gick i en annan riktning. Vilka röda linjer finns? Vilka saker ska rivas upp vid ett eventuellt regeringssamarbete? Kommer vi att få tillbaka ett spårbyte? Kommer vi att få en lägre gräns för arbetskraftsinvandring? Blir det något sådant? Det svaret vore intressant att få.

Herr talman! Ledamoten Hirvonen har ett, som alltid, engagerat inlägg.

Jag har några frågor. Jag uppfattar att ledamoten Hirvonen inte tyckte att lönenivån 13 000 kronor i månaden var relevant för arbetskraftsinvandring. Nu har regeringen presenterat ett förslag, och jag tolkar det som att man kan konstatera att det fanns en problematik.

Min första fråga är: Såg ledamoten Hirvonen problematiken i den situation som var, där väldigt många kom väldigt långt ifrån för att utföra väldigt okvalificerade arbeten? Som jag sa i ett tidigare replikskifte hade vi väldigt många som utförde till exempel städ- och restaurangjobb och på andra sätt mycket viktiga men ganska enkla jobb att träda in i när vi ändå har en stor arbetslöshet. Jag tolkar det som att lönenivån var ett problem och vill gärna ha det bekräftat.

Det står i en reservation att vi riskerar en situation där borttagandet av rätten till spårbyte innebär en förlust av viktig arbetskraft i exempelvis vård- och byggbranscherna. Lite i samma anda som när min kollega från Sverigedemokraterna tidigare pratade skulle jag vilja att ledamoten Hirvonen kvantifierade detta. Vilket antal handlar det om när det gäller förlusten av viktig arbetskraft utifrån att spårbytesmöjligheten har försvunnit? Det som står i reservationen tyder på att vi inte skulle kunna vårda någon och inte bygga någonting, vilket vore en väldigt stor påverkan. Jag skulle alltså gärna vilja höra hur stor förlusten av viktig arbetskraft kommer att vara.

Herr talman! Jag tackar för uppmaningen. Jag har dock inte kunskap om allt innehåll i alla propositioner men kan konstatera att regeringen kommer med propositioner som ger ett ökat skydd för arbetskraftsinvandrare.

Vi har tydliga regler för att arbetskraftsinvandrare ska kunna komma till Sverige. Man ska uppfylla de krav som finns. Det finns exempel på företag som har gått i konkurs. I norr fanns ett stort sådant företag. Om man var arbetskraftsinvandrare där hade man möjlighet att inom en viss tid söka ett nytt jobb när man hade förlorat sitt tidigare jobb. Jag förutsätter att det blir på det sättet.

Det handlar om ordning och reda, om sjysta villkor och om tydliga regler. Vi ska ha en stram, reglerad och rättvis migration.

Utifrån replikskiftet mellan ledamöterna Hirvonen och Möller och om det mot förmodan och till min stora fasa skulle bli ett regeringsskifte vet vi inte vad som skulle gälla. Ska den röda linjen vara att 13 000 åter ska gälla? Ska det vara utan krav? Ska det finnas ytterligare möjligheter?

Precis som har sagts i andra inlägg är det viktigt att Sverige sätter dem i arbete som nu inte har ett arbete. Men samtidigt måste vi se till att konkurrenskraften bibehålls och att det går att rekrytera till kommuner, regioner och företag. Därför kommer vi att komma med ett förslag om relevanta undantag för bristyrken, något som vi just nu bereder. Det är också tydligt vilka regler som gäller om man ska komma som arbetskraftsinvandrare.

Det är så vi skapar ordning både på arbetsmarknaden och i Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Tack så mycket, Annika Hirvonen! Tack för det stora intresset och engagemanget för dem som drabbas av problem, utnyttjande och missbruk!

Annika Hirvonen sa att vi ska läsa Miljöpartiets motioner. Jag skulle kanske råda ledamoten Hirvonen att läsa det betänkande vi håller på med nu. Det är nämligen så att i det betänkandet, som svar på de motioner som läggs fram inom området, presenteras att regeringen håller på med frågan.

Det anges ett antal propositioner som handlar om nya regler för arbetskraftsinvandring. Där ingår skärpta regler för att motverka fusk och arbetslivskriminalitet. Det pågår även ett arbete som ska ge utökat skydd. Det ges också möjlighet till skadestånd i olika SOU:er. Det är saker som regeringen föreslår i sina propositioner. Vi kommer att stå här om några veckor och debattera arbetskraftsinvandring igen, just vad gäller åtgärder för att komma till rätta med hela den skuggsida som skapats.

Jag kan ge Niels Paarup-Petersen rätt. Vi var med och beslutade om 13 000-kronorsnivån. Men vi kom till sans. Jag hoppas att fler partier nu kommer till sans och inser att beslutet var i fel riktning och att man kan ta ett annat som skapar en möjlighet att komma till rätta med det. Det är just det vi gör i regeringen. Vi ser problemen, vi tillsätter utredningar och vi föreslår åtgärder. Tillbakapassningen till ledamoten Hirvonen blir: Läs vad vi föreslår i propositionen! Jag ser fram emot ett helhjärtat stöd till de förslag vi kommer att lägga fram.

(Applåder)

Herr talman! Man kan naturligtvis ta olika uttryck ur sitt sammanhang. Vi kan konstatera att för högkvalificerad arbetskraft har handläggningstiderna nu kortats från 100 dagar till runt 20 dagar. Det underlättar. Personer från de största arbetsgrupperna som ansökt har fått uppehållstillstånd beviljade. Det gäller it-arkitekter, ingenjörer, civilingenjörer, drift, support- och nätverkstekniker, försäkringsrådgivare och så vidare. Det är alltså högkvalificerad arbetskraft. Vi beslutar om detta fortlöpande. Vi tog beslut om ett förslag som kommer till riksdagen och som gäller just den arbetskraft som behövs i ett utvecklings- och innovationsland.

Jag kan känna sympati för att Niels Paarup-Petersen saknar att gå på thairestaurang, att köpa en billig hamburgare på en snabbmatsrestaurang eller att sova i ett städat hotellrum. Men jag tror, precis så som tidigare sagts i debatten, att vi behöver skapa arbetstillfällen för de över 400 000 i Sverige som inte har ett arbete. De kan säkert bli städare. De har en längre väg till att bli thaikockar; det håller jag med om. Men vi behöver se till att få dem i arbete.

Det lönegolv vi har lagt handlar om att motverka fusk. Regeringens politik innebär att vi kommer att fortsätta att jobba för att skapa goda förutsättningar för företag och innovation. Jag tror på en linje där Centerpartiet skulle få ut mycket mer av sina idéer än i det rödgröna röregänget.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Niels Paarup-Petersen för repliken. Välkommen till utskottet! Vi möttes ju inte under den förra debatten.

Det är alltid spännande att höra på Centern, som på något sätt försöker äta tårtan och ha den kvar. Man säger att man verkar i en riktning, men vi kan konstatera att det är svårt att föra politiken i en riktning om man står ensam i mitten och inte väljer sida. Det verkar, tyvärr, som att Centerpartiet väljer den sida som är splittrad.

Vi hörde i ett tidigare replikskifte att Socialdemokraterna och Miljöpartiet pekar åt helt olika håll. Jag kan undra hur Niels Paarup-Petersen tror sig kunna föra en företagsvänlig politik i det sällskapet.

Man kan också tala om – det har sagts i många inlägg här – vilka som fortfarande kommer hit med arbetskraftsinvandringstillstånd. Det är den högkvalificerade arbetskraften. Det är dem vi behöver. Av dem som sökte 2022 beviljades faktiskt över 6 300 sådana personer tillstånd. Det var it-arkitekter, systemutvecklare och testledare. Det var ungefär 1 900 ingenjörer. Det var ungefär 2 000 civilingenjörer. Men det var också väldigt många som jobbade på till exempel snabbmatsrestauranger och städföretag.

Vi hörde i det tidigare replikskiftet från Vänsterpartiet att man befarade att städfirmorna skulle gå omkull för att de inte får tillgång till lågavlönade städare. Men det finns ju över 400 000 personer i Sverige som behöver ett arbete.

För mig är det viktigt att se till att utvecklingen gör att fler i Sverige får arbete. Jag hoppas att Centern delar den uppfattningen. Jag tror, precis som det sades tidigare, att ni är mer välkomna och kommer att få mycket mer utbyte av er politik i vårt sällskap.

Fru talman! Sverige behöver arbetskraftsinvandring. Det är ställt utom allt tvivel. Vår ekonomi är beroende av företag som startar, växer och anställer. Vår välfärd är beroende av människor som arbetar, betalar skatt, bidrar med kunskap och bidrar med kompetens.

I en globaliserad värld konkurrerar vi inte bara med våra nordiska grannländer utan med hela Europa, ja hela världen, om talang, investeringar och framtidstro. Därför är frågan inte om vi ska ha arbetskraftsinvandring, utan frågan är hur den ska vara utformad.

Vi kristdemokrater står upp för en arbetskraftsinvandring som stärker Sverige, inte en som fördjupar utanförskapet, pressar löner och möjliggör exploatering.

Fru talman! Under många år hade Sverige ett regelverk som i praktiken var unikt i Europa. Till skillnad från nästan alla andra EU-länder gjorde vi ingen tydlig skillnad mellan hög- och lågkvalificerad arbetskraft. Vi öppnade för arbetskraftsinvandring oavsett utbildningsnivå och yrke. Detta skedde samtidigt som Sverige tog emot ett mycket stort antal människor från tredjeland, varav många i dag fortfarande har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Resultatet ser vi med omkring 400 000 människor som fortfarande går arbetslösa. Vi har faktiskt en av Europas största skillnader i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda.

Mot den bakgrunden var det inte rimligt att fortsätta rekrytera lågkvalificerad arbetskraft från länder utanför EU till arbeten som skulle kunna utföras av människor som redan finns här och söker jobb. Arbetslinjen måste gälla för alla.

Fru talman! Det tidigare inkomstkravet var 13 000 kronor i månaden. Det har vi hört i debatten. Det säger sig självt att en sådan nivå inte var tillräcklig för att säkerställa seriösa villkor eller för att motverka missbruk. Systemet utnyttjades. Osunda företag kunde dumpa löner och arbetsvillkor. Människor från tredjeland riskerade att hamna i beroendeställning. Seriösa företag fick se sig utkonkurrerade av aktörer som inte följde spelreglerna. Det var inte värdigt den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Genom Tidöavtalet lades grunden för en kursomläggning. Vi har tagit tydliga steg för att strama åt regelverket. Under 2023 infördes ett lönegolv på 80 procent av medianlönen, och nu bereds nästa steg, nämligen ett lönegolv på 90 procent. Det är en rimlig princip.

Samtidigt är det avgörande att ett högre lönegolv kombineras med väl avvägda undantag för tydliga bristyrken. Kommuner, regioner och företag i hela landet måste kunna säkra den kompetens som faktiskt saknas. Därför ser vi kristdemokrater positivt på det arbete som regeringen nu är mitt inne i att genomföra.

Fru talman! Vi har sedan lång tid tillbaka argumenterat för att det nuvarande systemet måste reformeras. Det behövde stramas åt och anpassas efter samhällsutvecklingen. Det var orimligt att ha vidöppna dörrar för lågkvalificerad och lågavlönad arbetskraft från länder utanför EU när vi själva hade en hög strukturell arbetslöshet. Därför måste förändringarna vad gäller lönegolv kombineras med andra reformer såsom bidragstak, skärpta kvalificeringskrav och tydligare krav på aktivitet och deltagande. Arbetsförmedlingen behöver också arbeta mer aktivt med matchning. Arbete är inte bara en fråga om försörjning, utan det handlar om värdighet, gemenskap och delaktighet i samhället. Det är en grundläggande kristdemokratisk övertygelse att varje människa ska ges möjlighet och förväntas bidra efter förmåga.

Fru talman! Samtidigt ska Sverige vara ett av Europas mest attraktiva länder för internationell spetskompetens. Här har regeringen redan tagit steg och planerar ytterligare steg. Migrationsverket har fått i uppdrag att främja högkvalificerad arbetskraftsinvandring, och handläggningstiderna har minskat kraftigt. Tidigare var de över 100 dagar. Nu talar man om en nivå på 19–20 dagar. Det stärker Sveriges konkurrenskraft.

Vi vill se fler ingenjörer, forskare, it-specialister och andra kvalificerade yrkesgrupper som bidrar till innovation och tillväxt. Sverige ska vara ett land där talang välkomnas och även där reglerna är tydliga och rättvisa.

Fru talman! Jag kan slutligen konstatera att föreslagna förändringar från regeringens sida vad gäller den generella migrationspolitiken hittills har haft stöd i i princip alla delar från Socialdemokraterna, medan övriga oppositionspartier har varit och är motståndare i olika grad. Vi kan fundera över vilka krav som kommer att ställas om vi, mot min förmodan och till min egen fasa för Sveriges framtida utveckling, får ett regeringsskifte efter valet i september.

Det här betänkandet visar, likt många andra betänkanden på området, att oppositionen inte har en samlad linje. Vänstern och Miljöpartiet vill att migrationspolitiken ska vändas tillbaka till hur det var tidigare, det vill säga utan större krav och med stor risk för ett nytt migrationskaos.

Centern befinner sig på det området, liksom i det vanliga politiska landskapet, i den ensamma mittpositionen där man säger ja till vissa förändringar och nej till andra. Sedan finns Socialdemokraterna som lägger sig kloss an, väldigt nära, regeringens position. Man kan nästan ana en tacksamhet från Socialdemokraternas sida att vi nu genomför den nödvändiga omsvängning i migrationspolitiken som Sverige behövde men som var omöjlig att genomföra under tidigare mandatperiod med de samarbetsvänner man hade då.

Man kan fråga sig vad den framtida politiken kommer att vara om det blir ett regeringsskifte. Kommer vi och svenska folket att få ett svar innan valet? Jag tvivlar på det.

Svenska folket förtjänar tydlighet. De reformer som nu genomförs är resultatet av ett mandat från valet 2022. Det är en omläggning mot en stram, ansvarsfull och hållbar migrationspolitik. Vi kristdemokrater är stolta över att vara en del av den majoritet som genomför denna kursändring. Vi gör det för att stärka arbetslinjen, för att värna seriösa företag, för att motverka exploatering och fusk, för att minska utanförskapet och för att säkra Sveriges långsiktiga konkurrenskraft.

Fru talman! Sverige behöver arbetskraftsinvandring. Men den ska vara kvalificerad och behovsstyrd. Den ska bidra till integration, inte försvåra. Den ska stärka, inte undergräva vår arbetsmarknad.

Det är den vägen Kristdemokraterna står för, det är den vägen regeringen nu genomför och det är den vägen som är nödvändig för Sveriges framtid.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på alla motionsyrkanden.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja denna debatt med att yrka bifall till utskottets majoritetsbeslut som innebär bifall till propositionen och avslag på alla motioner gällande tillfälligt sänkt arbetsgivaravgift för 19–23-åringar.

Fru talman! För oss kristdemokrater är företagandet i Sverige helt avgörande. Av landets drygt 650 000 företag är över 90 procent småföretag med färre än tio anställda. Många av dem är familjeföretag. Dessa företag bär upp vår välfärd. De skapar arbetstillfällen, de utvecklar nya idéer och de genererar de skatteintäkter som finansierar skola, vård och omsorg.

Det privata näringslivet – i synnerhet småföretagen – har varit, är och kommer att vara grunden för det svenska välståndet. Därför måste politiken utformas med företagande i fokus och med företagarperspektivet i centrum.

Goda villkor för företagande är en förutsättning för det goda samhället. Det handlar om att skapa ett klimat där människors idéer, kreativitet och entreprenörskap får växa. Det handlar om att motverka onödig byråkrati och krångliga regelverk. Nya lagar ska alltid prövas utifrån hur de påverkar små företag. Skattesystemet ska främja nya och växande företag och underlätta generationsskiften. Och fler unga och fler kvinnor ska ges reella möjligheter att starta och driva företag.

Fru talman! Sveriges alla företagare är nyckeln till att bryta lågkonjunkturen. Därför lade samarbetspartierna fram ett företagarpaket i budgeten för 2026 som sänker kostnaderna för att anställa unga, sänker skatten för fåmansföretag och minskar kostnaderna för att driva företag.

I paketet ingår förutom det vi diskuterar i dag, tillfälligt sänkta arbetsgivaravgifter för unga mellan 18 och 23 år, även stora förenklingar och förbättringar av 3:12-regelverket och satsningar på regelförenklingar, lägre administrativa kostnader och kortare tillståndsprocesser.

Kristdemokraterna tror på Sveriges företagare och att deras vardag ska vara enklare. De ska kunna ägna mer tid åt det som de är bäst på och mindre tid åt byråkrati.

Fru talman! Vi debatterar just nu tillfälligt sänkta arbetsgivaravgifter för 19–23-åringar. Det handlar om att arbetsgivaravgifterna för personer som vid årets ingång har fyllt 18 men inte 23 år bör sänkas tillfälligt. Förslaget träder i kraft den 1 april 2026 och ska tillämpas på ersättning som ges ut mellan den 1 april 2026 och den 30 september 2027.

Vad innebär då förslaget? Jo, det innebär en tillfällig nedsättning av arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften. Syftet med den tillfälliga nedsättningen är att motverka den utdragna lågkonjunkturens negativa följder för ungas möjligheter på arbetsmarknaden och samtidigt underlätta för företag som anställer unga att bibehålla och nyanställa personal.

Effekten är lika tydlig. Det blir billigare att anställa. Kostnaden för att anställa en ung person minskar med en tredjedel. Det är ett konkret och kännbart stöd för många tjänsteföretag inom handel, restaurang och andra branscher där många unga får sitt första jobb.

Goda villkor för företagande är avgörande för ekonomisk återhämtning och långsiktig tillväxt. Med fler företag skapas fler jobb och innovationer.

Det är viktigt att stötta ungas möjligheter på arbetsmarknaden och samtidigt underlätta för företag som anställer unga att bibehålla och nyanställa personal. Den tillfälliga nedsättningen av arbetsgivaravgifterna är värdefull i arbetet med att överbrygga lågkonjunkturen, och den görs tillsammans med andra åtgärder. Bland annat har budgetmedel tillförts arbetsmarknads- och utbildningsinsatser för dem som har svårare att komma in på arbetsmarknaden.

Fru talman! Dagens förslag är ett bra första steg, menar vi kristdemokrater, men vi vill göra mer. I en nyligen presenterad småföretagarrapport från mitt eget parti är ett av förslagen att vi vill se en permanent sänkning av arbetsgivaravgiften för personer som fyllt 16 men inte 23 år, eftersom vi ser att det skapar ännu bättre förutsättningar för tillväxt, fler jobb och en mer dynamisk småföretagssektor. Det är en målsättning som kommer att styra vår politik i framtiden tillsammans med alla andra förslag för småföretag som finns i rapporten.

Fru talman! Kristdemokraterna stöder som sagt utskottets förslag till beslut, som innebär bifall till propositionen och avslag på motionerna.

Tidöpartierna som regeringsunderlag har enats om en ny politisk inriktning för Sverige på många områden. Vi har visat att det går att ta ut en ny kurs. När man lyssnar på debatten här ser man att alternativet, alltså oppositionen, spretar åt olika håll även i denna fråga. Det är inget samlat lag. Någon tillstyrker förslaget men tycker inte att vi går tillräcklig långt, medan andra i oppositionen säger att vi inte borde göra det här. Vi ser även på detta område att det inte finns något samlat alternativ.

Tidöpartierna har stakat ut en ny kurs för Sverige. På just det här området innebär det en kurs som stärker arbetslinjen, stärker företagen och stärker unga människors möjligheter. Vi fortsätter med vårt viktiga förändringsarbete.

(Applåder)