Marie-Louise Hänel Sandström

Fru talman! Min fråga går också till utrikesminister Maria Malmer Stenergard.

Vi befinner oss nu i en orolig geopolitisk tid, och det händer mycket i vår omvärld. Sverige påverkas av det hela tiden. Häromdagen fick vi beskedet att Danmarks regering äntligen har bildats. Det är positivt att det arbetet är färdigt, framför allt för danskarna.

Vi jobbar ju mycket med Danmark i frågor om utrikeshandel, export, försvarssamarbete och pendling över Öresundsregionen. Hur kommer vi att påverkas av den nya regeringen? Den är lite förändrad mot hur det har varit tidigare, och därför är jag nyfiken på om vi kommer att påverkas och om vårt samarbete kommer att förbättras.

Fru talman! Solen strålar, och ute doftar det av syren. Det känns i luften att tiden närmar sig för skolavslutningar och studentfiranden. För många är det avslutningen på en termin eller ett läsår eller kanske på hela grundskolan eller på gymnasiet. För många är det en lycklig tid, men tyvärr är det inte så för alla. Vissa har faktiskt haft en ganska tuff skolgång. Vi ser också att hot och våld ökar på flera skolor.

Tiden i skolan och förskolan och på fritids är en viktig tid för barn och ungdomar. Våra duktiga lärare betyder mycket för att det ska bli en trygg och utvecklande tid. För att ta till sig kunskap och trygghet är det viktigt att få studiero, något som tyvärr inte alltid fungerar i våra skolor.

Den moderatledda regeringen har därför genomfört många förändringar och lagförslag för att stärka tiden i skolan. De förebyggande insatserna är mycket viktiga. Till exempel är beslutet att riva sekretesshinder mellan skolan, socialtjänsten och polisen en tydlig och väldigt viktig åtgärd. För snart ett år sedan beslutade också den moderatledda regeringen om ett tillägg i läroplanen som förtydligar att skolan ska förmedla respekt för att lagar och föreskrifter i samhället ska följas. Det är ytterligare en viktig åtgärd.

Fru talman! En fungerande skolgång är en skyddsfaktor för att elever inte ska hamna på en brottslig bana. Genom att relevant information delas mellan skolor kan man stärka arbetet runt elever, framför allt de elever som anses vara i riskzon för att utföra brott eller bli utsatta för brott.

Forskningen visar att oddsen för att dömas till fängelse för våldsbrott är så mycket som 12 gånger högre för elever med högst 8 godkända betyg och hela 20 gånger högre för elever som helt saknar slutbetyg jämfört med elever som har godkända betyg i alla ämnen. Det är skrämmande uppgifter men visar också hur viktigt det är med vårt förebyggande arbete och våra stödinsatser. Den moderatledda regeringen jobbar otroligt mycket med alla de frågorna.

I propositionen vi behandlar i dag föreslår den moderatledda regeringen ändringar i skollagen som syftar till att elever, lärare, rektorer och annan skolpersonal ska få en säker och trygg utbildnings- och arbetsmiljö. Förslaget syftar också till att elever ska få adekvata stödinsatser vid behov.

Fru talman! Som tidigare nämnts innebär förslaget att det införs en skyldighet för avlämnande skola att lämna uppgifter som rör eleven till den mottagande skolan när en elev byter skola. Det ska då finnas konkreta omständigheter som visar att det finns risk för att eleven kommer att begå eller utsättas för brott.

Den mottagande skolan ska få möjlighet att förbereda mottagandet av eleven, vilket kan vara väldigt viktigt. Man kan också se det som att man i förlängningen kan utarbeta hur det ska fungera vid ett överlämnande så att det blir bättre. I dag är det tyvärr inte alltid bra.

Skolan ska också informera om att man har tagit emot en elev, vilket också är viktigt. Skolan har alltså informationsplikt både när man lämnar en elev och när man tar emot en elev.

Det här kommer faktiskt att träda i kraft redan om en månad.

Jag har mött väldigt många frustrerade förskollärare och lärare som vittnar om tillfällen när man ser att det redan finns problem runt en elev, men de flyttas till en annan skola. Informationen tas inte emot, och då blir det ingen åtgärd. Nu ändrar vi på det. Det är inte så det ska vara. Vi ändrar på detta för att det ska fungera när en elev byter skola. Problemet ska inte följa med till den nya skolan.

Fru talman! Vad innebär då förslaget lite mer konkret? Jo, det är ett viktigt steg för att motverka att elever dels utsätts för brott, dels utsätter andra elever för brott.

Vidare är det viktigt för att motverka att elever som kan vara i riskzonen för hedersrelaterat våld och förtryck bara försvinner från skolsystemet utan att någon märker det. Tyvärr kan det vara så att en elev byter skola och sedan försvinner, och då märker man inte det eftersom det inte finns någon riktig uppföljning. Det är väldigt viktigt att hedersrelaterat våld upptäcks tidigt, och där spelar skolan en väldigt viktig roll.

Den moderatledda regeringen arbetar med nolltolerans mot äktenskapstvång och barnäktenskap. Det är oerhört viktigt att lärarna vet precis vad det finns för hederskontext, om det finns en, när elever till exempel byter skola.

Jag är väldigt glad över alla förbättringar som regeringen gör för att elever och pedagoger ska få en tryggare och mer positiv tid i skolans värld. Vi gör otroligt mycket. Jag kan inte nämna allt som vi gör, men som ni alla vet är det väldigt många olika utredningar som faktiskt genomförs nu under våren för att alla elever och pedagoger ska känna att skolåren är den bästa tiden i livet.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Camilla Hansén för svaret.

Om det är några som också arbetar mycket med dessa frågor är det den moderatledda regeringen. Det är därför vi har tillsatt alla dessa utredningar. Jag tycker fortfarande att det är märkligt att man vill säga nej till förslaget.

Ledamoten nämnde lärarnas arbetsmiljö och att det skulle vara besvärligt att göra det här informationsutbytet. Men när vi har frågat lärare varför de lämnar läraryrket är det arbetsmiljön som oftast kommer upp. Tidigare var det lönen, men nu nämner de flesta arbetsmiljön.

Det här handlar om både elevernas arbetsmiljö och lärarnas arbetsmiljö. Det är därför vi vill ha ett noga överförande, alltså en skyldighet. Självklart ska det så långt möjligt ske i samförstånd med elev och vårdnadshavare. Det är inte tänkt att det ska vara något som överraskar. När det är möjligt ska det ske en samförståndsdiskussion innan.

Från Moderaternas och regeringens sida handlar det också om att skydda lärarna och om att förbättra arbetsmiljön för elever och lärare. Jag kan fortfarande inte se varför ledamoten är emot detta, även om ledamoten säger att hon i stort sett är för.

Tänker man på lärarnas arbetsmiljö?

Herr talman! Min fråga går till justitieminister Gunnar Strömmer.

Vi pratar mycket i dag om att ungdomsbrottsligheten går nedåt i åldrarna, tyvärr även den grova. Det ställer till mycket lidande och mycket stor oro.

Jag har en praoelev med mig som heter Greta Haga. Hon sitter på läktaren tillsammans med sin farmor Marie. Vi har pratat mycket om hur allvarligt det är med ungdomsbrottslighet men också om hur ungdomar mår nu för tiden. Det är givetvis ömsom vatten, ömsom vin, men ibland är det så att man absolut inte mår bra. Vi har kommit in på detta med ungdomsfängelser, och vi har pratat om att skolan är väldigt viktig.

Både Greta och jag undrar: Vad ska man göra på ungdomsfängelserna? Hur kommer det egentligen att se ut där – förutom skolan, förstås?

Herr talman! Min fråga går till justitieminister Gunnar Strömmer.

Vi pratar mycket i dag om att ungdomsbrottsligheten går nedåt i åldrarna, tyvärr även den grova. Det ställer till mycket lidande och mycket stor oro.

Jag har en praoelev med mig som heter Greta Haga. Hon sitter på läktaren tillsammans med sin farmor Marie. Vi har pratat mycket om hur allvarligt det är med ungdomsbrottslighet men också om hur ungdomar mår nu för tiden. Det är givetvis ömsom vatten, ömsom vin, men ibland är det så att man absolut inte mår bra. Vi har kommit in på detta med ungdomsfängelser, och vi har pratat om att skolan är väldigt viktig.

Både Greta och jag undrar: Vad ska man göra på ungdomsfängelserna? Hur kommer det egentligen att se ut där – förutom skolan, förstås?

Herr talman och statsministern! Det har hänt väldigt mycket positivt inom utbildningsområdet under den här mandatperioden, och det är bra. Men det behöver göras ännu mer.

Den här veckan har jag med mig en praoelev, Leia Skarin, som sitter på läktaren här ovanför. Hon tycker mycket om skolpolitik och tycker att politik är väldigt intressant, men hon är lite orolig när det gäller skolfrånvaron – alltså den problematiska skolfrånvaron med hemmasittare. När hon och jag gjorde en sökning tillsammans såg vi att det ibland står att upp till 19 000 har problematisk skolfrånvaro.

Vår gemensamma fråga till statsministern är: Vad gör den moderatledda regeringen, och vad kan vi göra mer? Dessa elever far ju väldigt illa.

Fru talman! Tack till Linus Sköld för frågan!

Regeringens politik är att det ska finnas arbetstillfällen och utbildning, givetvis inte bara i Småland utan även på andra orter. Vi satsar mycket på att reformera hela utbildningssystemet så att vi får ett väl fungerande system för både grundskolan och gymnasiet men också för högre utbildning. Vi har helt enkelt sett över hur vi kan fördela pengarna, men vi gör stora satsningar på många utbildningar. Jag kan inte exakt fallet med Småland och Linnéuniversitetet, även om jag vet att det har skett förändringar där. Men vi gör stora satsningar på att hitta olika utbildningsvägar, och vi ser över hur universiteten ska finansieras.

Vissa utbildningar har vi nu satsat mer på. Vi lägger till exempel mycket pengar på STEM-satsningar. Vi lägger mycket pengar på AI-forskning, till exempel för lärare. Jag tror att vi lägger 100 miljoner på AI-forskning för lärare för att se hur man med AI bättre kan matcha till exempel arbetsplatser och utbildningar. Vi satsar alltså rätt mycket, på många olika sätt.

Jag kan inte svara exakt på frågan om Småland just nu; jag kan återkomma med vad jag ska svara om Småland. Men vi satsar på att det ska finnas utbildning och arbetstillfällen över hela Sverige.

Fru talman! Tack så mycket till Linus Sköld för frågan!

Jag vill säga att vi satsar otroligt mycket på att vi ska ha många platser, men vi prioriterar kvalitet före kvantitet.

Vi ser också fler vägar till yrkesutbildningar. Vi ändrar ju lite grann så att det ska vara lättare att komma till en praktisk yrkesutbildning. Det är mycket det som efterfrågas. Även om man inte skulle klara gymnasiet har man möjlighet att läsa en praktisk yrkesutbildning.

Vi måste se efter vad det är som efterfrågas. Vi måste se vad det är. Det är framför allt mycket inom praktiska yrken och teknik, till exempel el och tele, som krävs. Vi försöker matcha med att skapa olika utbildningsformer för att få fram det som efterfrågas.

Fru talman! Vi blir varje dag påminda om oroligheterna som finns i omvärlden. Det blir allt tydligare att det är viktigt med demokrati. Vi ska vara tacksamma för att vi har vår demokrati här i Sverige. I en demokrati är det viktigt med alla former av bildning. Därför ser jag mycket fram mot debatten om högre utbildning och forskning.

Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag i båda betänkandena och avslag på motionerna.

Högre utbildning och forskning i Sverige har under lång tid tillhört de mest framstående i världen. De har varit en drivkraft för vår innovationsförmåga och ekonomiska utveckling. Dock händer det väldigt mycket inom de områdena. I dag ställs det nya krav på den tekniska utvecklingen. Den globala konkurrensen ökar, och vi får också förändrade kompetensbehov.

Fru talman! Utbildningsfrågorna berör väldigt många. I Sverige studerar cirka 400 000 inom högre utbildning. Det är ganska många. Det motsvarar ungefär 4 procent av hela befolkningen, och av dessa är 60 procent kvinnor.

Nu till vårterminen 2026 antogs mer än 200 000 studenter till våra lärosäten, och 80 000 av dem började där för första gången. Man kommer att läsa senare i livet. Den tidigare så typiska studenten som kom direkt från gymnasiet finns inte längre kvar, utan det har förändrats väldigt mycket. Det kommer att vara ett livslångt lärande framöver.

Enligt statistik från UKÄ, Universitetskanslersämbetet, går 14 procent av dem som studerar i dag direkt från gymnasiet till något lärosäte. En tredjedel börjar på något lärosäte inom tre år, och två tredjedelar börjar inom fem år. Tre fjärdedelar har startat inom tio år.

Många väntar, men varför väntar de egentligen? Många vill arbeta och spara ihop pengar till sina studier. En del vill göra värnplikten. De kan också vara osäkra på sitt utbildningsval, och fler studenter studerar när det är lågkonjunktur.

Men framför allt har kraven förändrats. Du behöver vidareutbilda dig under större delen av yrkeslivet. Det ställer krav både på den som är utbildningsanordnare och inom yrkeslivet.

Fru talman! Varför läser då så många en högre utbildning? De gör det givetvis för att de ska få ett jobb men också för att de vill ha bättre jobbmöjligheter. De kanske vill ha högre lön. De får en personlig utveckling.

De lär sig väldigt mycket under sin utbildning, och de möter väldigt många människor. De får ofta ett starkare samhällsengagemang. Jag har sagt det tidigare: Ganska många hamnar också i riksdagen. Intresse kan väckas redan under utbildningen. De får också internationella möjligheter.

Fru talman! Högre utbildning i Sverige håller överlag hög kvalitet. Det är vi i Moderaterna väldigt stolta över och vill värna om. Vi måste däremot matcha mer med arbetsmarknadens behov. Vi måste ha mer flexibilitet inom utbildningarna, och de måste vara både aktuella och efterfrågade.

Arbetsmarknaden larmar ständigt om kompetensbrist framför allt inom tekniska yrken men också inom vård- och läraryrken. Även elektrifieringen kräver mycket. Den gröna omställningen är något som vi prioriterar mycket högt inom Tidöpartierna. Här behövs det mycket specifik kompetens.

Senast i morse hörde jag på nyheterna om Chalmers. Jag måste såklart alltid nämna Göteborg och Chalmers när jag debatterar här, eftersom jag är göteborgare. Man talade om natriumbatterierna, som är mer miljövänliga och mer stabila. Det är någonting som kommer inom forskningen som är väldigt positivt. Det händer mycket hela tiden.

Dock är det fortfarande så att tre av fyra företag larmar om att de har svårt att hitta personer med rätt kompetens. Det gäller även internationellt. Sverige måste ligga i framkant för att nå både svensk och utländsk kompetens.

Fru talman! För att råda bot på bristen på kompetens behöver vi satsa redan i grundskolan och förstås även i gymnasiet. Precis som Joar Forssell sa börjar det egentligen redan i förskolan.

Det är mycket viktigt att gymnasieutbildningarna håller hög kvalitet, oavsett om det är en yrkesutbildning eller en teoretisk utbildning. Flera högskolor varnar tyvärr för att vissa kunskaper, till exempel inom matematik, saknas hos eleverna för att de ska klara utbildningarna på ett bra sätt.

Det är väldigt tragiskt att man måste ha basår på högskolan för att studenterna ska kunna matematiken innan de börjar. Där finns det brister i gymnasiet. Det är därför vi inom Tidöpartierna gör väldigt mycket för att satsa redan från förskola, grundskola och gymnasium så att eleverna inte ska behöva komplettera när de kommer till högskolan. På vissa högskolor är det så många som 40 procent som inte klarar utbildningen för att de inte kan matematik när det handlar om teknik.

Våra lärosäten behöver långsiktiga och hållbara förutsättningar för att kunna behålla vår höga kvalitet på utbildningarna och på studenternas lärande. Det måste vara bra studievillkor och även en god arbetsmiljö för personalen. Detta ställer krav på ett robust system.

Fru talman! Vi inom Moderaterna vill öppna för att se på fler associationsformer. Att i princip alla lärosäten är statliga myndigheter är tydligt när det gäller ansvarsförhållanden. Men det har också blivit en begränsning för långsiktighet, flexibilitet och utveckling.

År 1994 ombildades Chalmers tekniska högskola och Jönköping University till stiftelser. Sedan dess har ingen högskola ombildats, främst för att man inte har fått möjlighet att göra det. Därför tillsatte regeringen i januari 2026 en särskild utredning för att se om vi kan få en mer ändamålsenlig associationsform för alla statliga universitet och högskolor.

Det är inte säkert att det måste vara en stiftelse; det kan vara någonting annat. Men vi måste se över vad vi kan göra för att förbättra det som är. Detta görs framför allt för att stärka lärosätenas självständighet, främja den akademiska friheten och skydda från politisk styrning.

Det handlar också om att få en ökad excellens och en internationellt konkurrenskraftig spjutspetsforskning. Det är viktigt för oss. Vi vill också tillgodose autonomi och flexibilitet, och vi vill minska administrationen. När vi ändå är igång vill vi gärna se över Akademiska Hus-modellen, som inte alltid är så välfungerande.

Moderaterna och Tidöpartierna vill se färre politiska pekpinnar med inflytande över forskning och utbildning. Vi vill se sakkunnighet inom både forskning, utveckling och näringsliv.

Därför har vi i riksdagen bland annat någonting som heter Rifo, Sällskapet riksdagsledamöter och forskare. Det handlar just om att riksdagsledamöter och forskare ska mötas. När vi vill ta fram förändringar vill vi också få stöd i forskningen. Det är ett utmärkt tillfälle att mötas och se att man har utbyte av varandra. Vi kommer att ha årsmöte alldeles strax. Fler är förstås välkomna till Rifo, för det är viktigt att det här samarbetet fortsätter.

När det gäller forskningen, fru talman, är jag väldigt stolt över att Moderaterna gör en så stor satsning på forskning. Det nämndes att den inte är tillräckligt stor, men 6,5 miljarder fram till 2028 är väldigt mycket pengar. Det gör vi som en ökning. Vi ser också att vi måste ha en god forskningsinfrastruktur som måste vara tydlig och långsiktig.

Vi ser över den statliga finansieringen av extern forskning så att den stöder forskningen på bästa sätt. Det är viktigt att vi får en långsiktigt tillgänglig forskarinfrastruktur som blir hållbar så att man känner att det finns en långsiktighet i detta.

Det finns också andra finansiärer som vi ibland inte talar om. Allt är ju inte från staten. Det finns till exempel EU:s ramprogram för forskning och innovation Horisont Europa, Riksbankens Jubileumsfond som satsar mycket på humaniora och Cancerfonden som satsar mycket på cancerforskning, som man hör på namnet.

Trots detta ser vi en minskning av folk som vill bli doktorander i Sverige. På vissa institutioner är det nästan inte någon svensk som vill bli doktorand. Det är viktigt att vi ändrar på det för att främja vår forskning. Ska vi förbli de som delar ut Nobelpris men också får Nobelpris måste vi ha fler doktorander och fler som vill forska i Sverige. Det är viktigt att få till ett samarbete mellan näringsliv, kommuner och lärosäten för att se till att det faktiskt lönar sig att vara doktorand och att forska.

Jag vill också säga att jag är väldigt stolt över den forskning som vi har här i Sverige. Vi har mycket teknisk forskning; vi är kända för det. Mycket sker inom teknikutveckling, till exempel inom Volvo, men också inom den medicinska forskningen.

Cancerfonden fyllde nyligen 75 år. När den startades 1951 var det 70 procent som inte överlevde sin cancer. Nu har det vänt så att det är 30 procent som inte överlever sin cancer, och det förbättras ständigt. Jag är väldigt nöjd att vi är duktiga med vår forskning. Det händer jättemycket inom forskningen.

Jag kan inte sluta utan att prata om rymdforskningen, som också är väldigt viktig. Här gör vi en stor satsning. Vi satsar på doktorander inom rymdforskning, på satellitforskning och på att få långsiktighet. Vi jobbar också tillsammans med försvarsforskningen när det gäller rymdforskning.

Vi gör alltså otroligt mycket inom forskningen, och jag tycker att vi ska vara väldigt stolta över Sveriges lärosäten och Sveriges forskning.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till sjukvårdsminister Elisabet Lann.

Jag har en praoelev med mig, Fatima Rashed, som sitter på läktaren. Jag frågade henne vilka frågor som hon anser är viktigast. Hon ansåg att det var sjukvårdsfrågor. Då blev hon extra glad att sjukvårdsministern skulle vara här i dag.

Vi har hört att regeringen jobbar mycket med köerna till sjukvården. Det görs mycket för att korta köerna. Vidare ska vårdgarantin stärkas så att man snabbare får hjälp till vård.

Men Fatima är fortfarande lite orolig över sjukvårdsköerna. Ska hon få hjälp, och ska hennes familj få hjälp i god tid?

Kan man göra ännu mer för att korta sjukvårdsköerna?

Fru talman! Jag tackar Kristoffer Lindberg för svaret, även om det kanske inte var så klart. Men vi får väl diskutera detta vidare.

Man vill inte krångla till det. Man vill ju hitta bättre lösningar. En del som är bra kan finnas där, men vi får nog bereda det ytterligare. Vi lägger ändå 1,6 miljarder på kultursamverkansmodellen.

Ledamoten kom också in på Skapande skola, som är ett borgerligt initiativ. Vi lägger mycket pengar där. Nu är det faktiskt 900 000 elever, alltså 70 procent, som nås av Skapande skola. Det som prioriteras där är att kulturanordnare kommer ut i skolan så att alla elever möts av detta. Det är inget de behöver söka sig till, utan de kommer dit. Det ger jobb och gör att ungdomarna möter kultur. Jag frågar mig varför man vill ändra på det. Det har visserligen inte nått 100 procent, vilket givetvis är målet. Men varför vill S göra en ny modell?

Vi tycker att det här är en bra, fungerande modell. Den kan utökas, men den ger redan eleverna kulturupplevelser och kulturanordnarna arbete. Tänker man sig att man kan göra det ännu bättre eftersom man vill börja om igen? Jag tror att det är onödigt att börja om med någonting som ändå är i gång och fungerar väl.

Fru talman! Kristoffer Lindberg pratar om kultursamverkansmodellen. Det är en mycket omdiskuterad modell som skulle vara bra, var det tänkt. Men den medförde mycket administration och mer koordination av prioriteringar och vad som skulle finansieras där. Vad gör staten? Vad gör regionen? Vad gör kulturen? Vi vill inte att det ska vara så.

Vi ville ha en utredning för att se hur man kan förenkla och göra så att det fungerar på ett bättre sätt. Det var ju det som var tanken. Vi har inte hittat de förenklingarna än, så frågan bereds fortfarande. Ibland kan det ta lång tid när något ska beredas för att det ska bli bra. Min fråga är hur ledamoten tycker att det här ska förenklas. Nu är det väldigt krångligt, och då är det inte något underlättande utan snarare ett försvårande.

Herr talman! Tack, Björn Wiechel, för svaret – tror jag att det var!

När du säger att nio av tio får mer pengar i plånboken ställer jag mig väldigt frågande, eftersom ni från S oftast vill höja skatterna medan vi från regeringen och Tidöpartierna vill sänka skatterna. Det har vi också gjort på väldigt många områden, till exempel matmomsen som nämndes tidigare. Vi sänker skatterna på otroligt många områden och har även billigare förskoleavgifter, vilket gör att man får mer i plånboken. Jag förstår inte hur man får mer i plånboken genom att höja skatterna som S gör; det verkar helt ologiskt, tycker jag.

När det handlar om skolor, som vi råkade komma in på här, är det viktigaste för oss att skolorna är bra och har fungerande huvudmän. Självklart ska det alltid granskas, men det är kvaliteten som är det viktigaste för oss. Tyvärr har det ju brustit lite grann, som jag nämnde tidigare, när var femte elev inte kan läsa. Det finns också en väldig otrygghet i skolan, och vi måste göra väldigt mycket för att öka tryggheten för både lärare och elever i skolan. Jag kan inte riktigt se sammanhanget där.

Frågan är hur S egentligen vill lösa det här. Vi har i stort samma budget. Jag känner inte att S lägger mer pengar än vad vi gör, utan vi gör helt enkelt andra prioriteringar. Vi satsar på kommuner och regioner och ger dem mycket självbestämmande, vilket de också önskar. Vi beslutar inte allting, utan vi väljer till exempel hellre generella än riktade bidrag.

Vi gör fortfarande stora satsningar på kultur, som vi började med, men också inom skola och forskning och även försvar och bistånd, vilket nämndes tidigare. Regeringen gör otroligt många satsningar på många viktiga områden. Ibland måste man prioritera, men budgeten till kultur är fortfarande i stort sett likadan som Socialdemokraternas kulturbudget.

Herr talman! Björn Wiechel inledde bra med att kulturen skapar sammanhållning, förenar och samlar. Sedan kom han in på finansieringen, och när man tittar på finansieringen har Moderaterna och Socialdemokraterna i stort sett samma finansiering. Vi har 0,61 procent av budgeten, och ni har 0,62 procent. Så det är i stort sett helt lika.

Vi gör däremot olika prioriteringar. Vi har gjort stora satsningar när det handlar om försvarets kostnader och stödet till Ukraina, till exempel. Det vet ledamoten, eftersom han har varit med på alla beslut. Det är helt gemensamma satsningar och inte någonting som avviker från vad Socialdemokraterna gör.

När det gäller public service gör Moderaterna och Tidöpartierna en ganska stor satsning på 3 procent varje år, med en inflation på 2 procent. Socialdemokraterna satsade 2 procent när vi hade en inflation på 10 procent, så man kan fundera på vad som gav mest pengar. Vi ger alltså mycket pengar till public service.

Vi gör som sagt olika prioriteringar. Moderaterna och Tidöpartierna gör en stor satsning på skolbibliotek och på skolböcker; mer än en miljard läggs på detta. Mer än vart femte barn kan inte läsa när de går ut grundskolan, och vi satsar alltså 460 miljoner kronor på skolbibliotek som är bemannade och 850 miljoner kronor på att få fler skolböcker. Det är en stor prioritering.

I vår stora satsning på barn och unga ingår Skapande skola, som har nämnts tidigare. Vi lägger mer pengar än S för att fler barn ska få tillgång till Skapande skola, och vi når nu 70 procent – 900 000 barn. Vi gör alltså stora satsningar på Skapande skola för att barn ska få möta kultur. Skapande skola ger också arbete till skådespelare och kulturpersoner.

Herr talman! Tack, Mats Berglund, för ytterligare frågor och för svar på fråga!

Detta med misstro är i så fall väldigt beklagligt. När vi talar om kulturens värld vill vi ju inte att det ska finnas fusk, och vi vill prioritera den kultur som fungerar, såklart. Vi tycker att det är viktigt med alla former av kultur och bildning, och vi vill gärna bredda detta ytterligare. Misstron har kanske att göra med att vi vill att det ska gå rätt till.

När det gäller bistånd vet ledamoten också att mycket pengar nu satsas på Ukraina, till exempel.

Vad gäller sponsringen tittar vi lite på hur det fungerar i andra länder, till exempel i Danmark. Där fungerar det ypperligt på olika sätt. Det handlar ju inte om att man ska styra kulturen egentligen, utan det handlar om något som man vill värdesätta. Men självklart har vi armlängds avstånd, som vi brukar säga. Vi ska inte styra kulturen. Det ska inte politikerna göra, och det ska inte heller de som ger pengar göra. Men man kan vara med och se till att det till exempel blir en ungdomsscen, vilket vi tycker är jätteviktigt.

Vi satsar ju mycket på barn och unga. Min kollega Peter Ollén nämnde också att läsning är ett väldigt prioriterat område, och det är också prioriterat att barn möter kultur tidigt i skolan. Då kan det vara att vi satsar på barn som ett av våra prioriterade områden.

Men det är inte de som skänker pengar som ska styra kulturen, utan vi vill ha en fri kultur. Vi vill ha armlängds avstånd och få en kultur som utvecklar alla människor på väldigt många områden. Jag känner ingen oro över detta, utan tvärtom ser vi många goda exempel där det fungerar väl.

Vi fortsätter på den linjen och tycker att det är viktigt att känna att kulturen inte påverkas av politiken. Som någon nämnde tidigare: Om det skulle komma en Trump i Sverige som vill styra kulturen är det inte bra att ha bara offentlig finansiering. Då vill man ha mer breddad finansiering. Vi ser många stora fördelar med det.

Herr talman! Tack, Mats Berglund, för frågorna! Jag vill också säga att det har varit väldigt roligt med kulturfrågor. Utbildning och kultur är bland de viktigaste frågorna, och det är jättekul att få engagera sig i dem.

Jag vill egentligen ställa en fråga tillbaka till Mats Berglund. Mats nämnde att han upplevde en misstro från regeringen. Det vill jag gärna få en förklaring på lite senare.

Det viktigaste med breddad finansiering är, som jag nämnde i anförandet, helt enkelt att den ska bli bredare. Man ska inte lägga alla ägg i samma korg. Varför tar det då lång tid? Vi hade ju mycket att göra när vi tog över 2022. Det tar tid att rensa upp efter tidigare regeringar. Då får det ta lite tid, för det ska bli bra utredningar.

Som ledamoten nämnde är det ju flera utredningar i detta. Det är utredningar som gäller matchning, sponsring, skattelättnader och så vidare.

Ska vi göra ett nytt system är det viktigt att det blir bra. Vi har sett att det fungerar väldigt bra i Norge och Danmark, och vi vill gärna få ett bra sätt som fungerar här också. Då är det viktigt att det blir en bra utredning.

Ibland tar det tid. Men när vi väl fattar beslut kommer det att kunna genomföras, förstås, och när vi fortsätter under nästa mandatperiod är det möjligt att vi kan komma att finslipa detta ytterligare. Men vi ser det som viktig finansiering.

Ledamoten frågade också hur man får in de stora finansiärerna. Vi fick ju in 300 miljoner till Kungliga Operans renovering. Det är ganska mycket pengar. Jag tycker att det är fantastiskt. Det finns alltså många som vill donera. Det kan vara både stora och små, och det kan göras för både små och stora kulturella arrangemang. Det ska ju inte bara vara Operan utan alla möjliga områden, där man själv ska kunna välja vad man vill prioritera. Jag tror att det finns många som vill sponsra.

Detta med matchning är ungefär detsamma som att man vill kunna ge en tjänst tillbaka om man får en tjänst. Det är ett yttrande från staten för att tacka för sponsringen, helt enkelt.

Herr talman! Tack, Björn Wiechel, för ytterligare en fråga! Det är bra när ledamoten själv har svaret på sin fråga, alltså det som han anser vara det rätta svaret.

Först vill jag tala om att SD inte ingår i vårt regeringsunderlag men däremot i Tidösamarbetet. Men det viktiga är att vi också samarbetar med många andra partier i många frågor. I till exempel de här frågorna har vi sett att vi hittat bättre lösningar tillsammans.

Vi har uppfyllt 97 procent av våra vallöften redan, och i stort sett alla kommer att vara uppfyllda vid valet. Det vi går till val på ska vi också genomföra, anser vi. Vi har gjort det på väldigt många områden – på alla områden, inte bara kulturområdet utan också mycket som gäller rättsväsen och socialpolitik, till exempel. Vi såg att det var mycket som behövde göras. Det var mycket som var eftersatt, och därför behövde vi göra stora förändringar, också inom utbildningsområdet, till exempel. Det är vad jag kan svara.

Regeringen arbetar på, och vi arbetar framför allt med våra vallöften. Vi har i stort sett infriat alla av dem redan. I varje fall har vi startat utredningar, även om de inte är helt färdiga.