Marie-Louise Hänel Sandström (M) svarade Mats Berglund i en replik om Tillgång till kultur i debatten ”Protokoll 2025/26:78 Onsdagen den 25 februari” den 25 feb 2026.
Mats BerglundMP· i en replikFörst vill jag ta upp detta med misstron. Det har vi ju pratat om flera gånger här. Sedan jag fick det här uppdraget har jag ju träffat kulturlivet brett, och från kulturlivet har man verkligen brett tryckt på att man…Herr talman! Det är roligt med två olika kulturdebatter i dag. Det är viktiga frågor, och det känns att vi är väldigt engagerade i kulturen. Sedan är vi kanske inte helt överens om hur det ska göras.
Sverige behöver stärkas inifrån, inte av fler bidrag eller nya skatter utan av berättelser, värderingar och gemenskap som binder oss samman. Det är därför kultur är en fråga för alla, inte bara för ett fåtal. Det är grunden för ett mer rättvist Sverige.
Verk som Gösta Berlings saga och böckerna om Pippi Långstrump och Katitzi – jag kan nämna många fler – väcker något inom de flesta hos oss. De är inte bara litteratur eller klassiska inslag i läroplanen, utan de är del av en gemensam mytologi. De är fragment av en kollektiv egenskap som definierar vår värld och vad svensk kultur innebär för oss, både historiskt och i nutid.
Kulturen – böckerna, scenkonsten och vårt kulturarv – bildar tillsammans historien om oss. Det är en viktig historia och också vår framtid.
Vad i en specifik tid har präglat oss, gjort oss upprörda eller fått oss att skratta eller gråta tillsammans? Hur hänger det ihop med andra delar i vår gemensamma historia, såsom Magnus Erikssons landslag, den heliga Birgittas uppenbarelser, tryckfrihetsförordningen och många andra viktiga händelser som har skett långt tillbaka? Lagsamlingar, traditioner och institutioner har format vår frihet, vår jämlikhet och vårt helt unika sätt att organisera vårt samhälle. Det finns många viktiga hörnstenar.
Allt detta och mycket mer ryms i det som numera utgör den svenska kulturkanon, som kommer att ligga till grund för bildning, gemenskap och inkludering. Vår svenska kulturkanon är något att vara stolt över.
Herr talman! I vardagen är kultur för de flesta av oss till exempel att lyssna på musik som strömmar ur våra hörlurar, boken som vi läser på kvällen innan vi släcker lampan eller filmen vi ser under helgen tillsammans med våra vänner eller barn. Kultur är också de 10 000 verk, organisationer och företeelser, till exempel SKF som nämndes tidigare, som finns med i Folkets kanon. Det var den vi alla fick vara med och bilda tillsammans när kulturkanon togs fram. I den finns också oväntat nog kebabpizza, IFK Göteborg, som jag som göteborgare förstås värnar om, och Carola som musikunder med.
Kultur är den väv som håller ihop folk. Men det är också Nobelpriset, som varje december uppmärksammas här i Stockholm och som rymmer en stark symbolisk trygghet och styrka och är känt över hela världen. Det är också porträttsamlingen vid Gripsholms slott. Det kan även vara köttbullar med lingon eller svenska kanelbullar.
Som flera redan nämnt får vi kanske det mest påtagliga exemplet på kulturens och det kulturella arvets betydelse för sammanhållning från de negativa upplevelserna av kriget i Ukraina, som faktiskt är inne på sitt femte år. Det är helt förfärligt, vilket vi talade mycket om i går. Vi hade då en fin stund tillsammans och diskuterade hur vårt stöd alltid kommer att finnas kvar.
Anfallarens mål är där att slå sönder så mycket som möjligt av den kulturella identiteten. Man försöker få Ukrainas identitet att falla. Det lyckas man inte med, utan folkets vilja är att stå samman, och folket har fortfarande en väldigt stark motståndskraft. Kulturen är alltså viktig av många skäl.
Kulturkanon är också ett sätt att sätta en ultimat stämpel på vad som är viktigt och vad som inte är det. Men egentligen är det inte alls så. Det är i stället en öppning. Det är en avgångshall och inte en slutstation. Det ska vara brett. Som min kollega Peter Ollén nämnde tidigare finns det fler luckor att fylla när det gäller vad som ska vara med i vår kulturkanon.
Det finns ingen motsats mellan att värna en stark nationell kultur och att bygga ett inkluderande samhälle. Snarare är det precis tvärtom. Känner man sig trygg i sig själv behöver man inte vara rädd för andras kulturer. När vi bottnar i vår svenska identitet och våra svenska värderingar bjuder vi in till något som vi är stolta över så att andra kan få del av det.
Herr talman! Låt mig också stanna upp vid det paradigmskifte som just nu sker i den svenska kulturpolitiken. Vi har varit ett land med hög andel offentligt finansierad kultur. I jämförelse med andra länder, till exempel Norge och Danmark, ser vi dock stora skillnader. Där är det helt normalt med en värld av stipendier, fonder och finansiering från näringslivet, något som vi inte alls är i närheten av.
Nu har en utredning gjorts kring detta, då vi vill se att sponsring av kultur underlättas. Vi vill också se hur man kan bredda kulturfinansieringen. Man kan bereda för fler att komma in i kulturfinansieringen. Det är också ett sätt att skapa inkludering så att vi alla tillsammans känner ett ansvar för vår kultur och kan värna det som kommer fram inom kulturen och vad som ska bli vår framtid i morgon.
Jag är inte säker på att vare sig kulturskapare eller den gemensamma kulturen mår bäst av att vara helt i händerna på det offentliga. Jag tror att det är bra om vi har det friare och att det är precis tvärtom: Ju bredare kultur och fler satsningar vi kan ha, desto mer beständig blir kulturen.
Herr talman! En fri kultur behöver flera alternativ. Som jag nämnt tidigare har vi Operans renovering som ett lysande exempel. Över 300 miljoner har kommit in från privata donationer. Bland annat kan man därigenom bygga en ungdomsscen som ska utgöra starten för barn och unga att nå kulturen. Det är viktigt att vi kan involvera näringslivet för att gynna både kulturen och våra kulturskapare.
Vi får förstås inte glömma hushållen, det vill säga de som ska nyttja kulturen. Det är vi alla som ska göra det. Hushållen står för var tredje krona i kulturen. Det är människor som köper biljetter, köper böcker eller prenumererar på olika tidningar. Vi stöder den verksamhet som vi själva brinner för. Vi har möjlighet att välja den kulturen.
Det är därför viktigt att hushållens ekonomi stärks och att vi har sänkt kostnaderna för en barnfamilj med 5 000 kronor i plånboken sedan 2022. Om man har mer pengar har man också möjlighet att nyttja kulturen på ett annat sätt.
Som nämnts tidigare är skattesänkningar till för alla i Sverige, inte alls bara för de rika. De är till för alla. Där finns det en stor möjlighet. Den 1 april sänker vi till exempel matmomsen för att förbättra människors ekonomi så att de har råd att äta mat men också ta del av kultur.
Med en breddad finansiering minskar vi också risken för politisk påverkan.
Herr talman! Framtiden är ljus. Runt om i vårt samhälle finns fantastiskt många barn och unga som sjunger, spelar instrument, skriver koder till dataspel, läser böcker och spelar teater. Det finns ett stort intresse. Kulturskolan lockar många, men bara 10 procent av alla barn nås av den. Därför har vi gjort en satsning på Skapande skola. Vår förhoppning är att få in fler elever där. Nu ingår ungefär 70 procent. Någon sa att det var en liten andel, men det är 900 000 elever som deltar i Skapande skola. Vi har gett mer pengar till den, för att vi vill utveckla det här ytterligare.
Det är också viktigt att kulturskolan görs digital, så att fler kan få nytta av den varhelst de bor. Det kan handla om att kommuner samarbetar eller att de som undervisar inom kulturskolan skulle kunna samarbeta mer.
Vi är inne på rätt väg, men vi är inte färdiga än. Vi har en tradition av att vara världsledande inom både musik och dataspel. Det är jag jättestolt över. Vi som land har stora resurser.
Moderaterna tror på bildning. Vi tror på gemensam kunskap som skapar sammanhållning. Vi tror att det är möjligt att bygga ett Sverige där fler människor, oavsett bakgrund, kan känna sig stolta över det kulturella arv som vi gemensamt förvaltar, använder och utvecklar. I en tid då polariseringen tyvärr växer och människor splittras vill vi att man ska känna att en gemensam kulturell referensram är en nödvändighet. Det kan stärka alla i samhället.
Höstens val blir ett vägval även för kulturen. Antingen fortsätter vi bygga ett Sverige där kulturen är fri, finansierad av fler och tillgänglig för alla, eller så gör vi en vänstersväng tillbaka till ett Sverige där politiken bestämmer vad som är värdefull kultur och vem som får stöd. Det vill vi i Moderaterna såklart inte se. Om vi får förlängt förtroende efter höstens val, vilket jag tänkt, kommer vi att kunna fortsätta på den här vägen till en kultur som är öppen för alla.
Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Jag vill också passa på att tacka, för detta blir min sista debatt med kulturutskottet. Det har varit väldigt roligt. Intresset har alltid varit stort, och det är kul att få diskutera dessa frågor. Vi är inte alltid överens, men det viktiga är att vi alla tycker att kulturen är något värdefullt som vi ska värna.
(Applåder)
Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet!
Jag har en fråga. Den handlar om vad som har hänt med Moderaterna. Tidigare var ni ett parti som man kunde göra överenskommelser med, Marie-Louise Hänel Sandström. Våra partier har tillsammans tagit mycket gemensamt ansvar i frågor som är stora och viktiga för landet, exempelvis public service. Det är en fråga som vi behandlar i betänkandet.
Tidigare generationers moderater har stått upp för att vi brett, i parlamentariskt samförstånd, mejslar fram en politik som tar ansvar för en helhet så att den kan bära över tid. Vi kunde lägga polariseringen åt sidan och freda viktiga områden. Men det gör ni inte längre. Nu har ni valt att köra över den parlamentariska kommittén för public service. Ni har valt att bryta borgfreden, samförståndet och traditionen.
Jag har därför en ganska rak och enkel fråga. Vad är det som har hänt? Varför står ni inte längre upp för överenskommelser?
Herr talman! Tack, Björn Wiechel, för frågan!
Vad har hänt med Moderaterna? Vad som har hänt är att vi arbetar tydligt med kulturfrågorna. Vi båda vill emellanåt gå olika vägar, och därför vill vi värna de vägar där kulturfrågorna har störst framtid. I det ingår till exempel public service, där vi gör en satsning.
Vi tycker givetvis fortfarande att det är bra att diskutera frågor tillsammans, men vi känner att vi här vill gå åt olika håll. Därför driver vi Moderaternas och Tidöpartiernas politik.
Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret!
Sanningen är väl egentligen att det som har hänt är Sverigedemokraterna. Det är de som numera dikterar villkoren. Sanningen är väl också att det här är ett mönster sedan Sverigedemokraterna blev det dominerande partiet på högersidan.
Ni bröt migrationsöverenskommelsen, Marie-Louise Hänel Sandström. Ni bröt energiöverenskommelsen. Ni vägrade att ingå en ny energiöverenskommelse, och nu har ni även brutit den parlamentariska public service-kommitténs uppgörelse i stället för att göra de saker som vore bra för Sverige.
Jag beklagar ärligt talat det här. Jag saknar de förra Moderaterna, de som kunde ingå och hålla uppgörelser.
Även om ni inte ingår uppgörelser nu undrar jag om ni principiellt kan se värdet av att ha breda uppgörelser som är bra för landet. Om ni rent principiellt ser ett sådant värde undrar jag varför ni inte sätter värde på dem i praktiken.
Herr talman! Tack, Björn Wiechel, för ytterligare en fråga! Det är bra när ledamoten själv har svaret på sin fråga, alltså det som han anser vara det rätta svaret.
Först vill jag tala om att SD inte ingår i vårt regeringsunderlag men däremot i Tidösamarbetet. Men det viktiga är att vi också samarbetar med många andra partier i många frågor. I till exempel de här frågorna har vi sett att vi hittat bättre lösningar tillsammans.
Vi har uppfyllt 97 procent av våra vallöften redan, och i stort sett alla kommer att vara uppfyllda vid valet. Det vi går till val på ska vi också genomföra, anser vi. Vi har gjort det på väldigt många områden – på alla områden, inte bara kulturområdet utan också mycket som gäller rättsväsen och socialpolitik, till exempel. Vi såg att det var mycket som behövde göras. Det var mycket som var eftersatt, och därför behövde vi göra stora förändringar, också inom utbildningsområdet, till exempel. Det är vad jag kan svara.
Regeringen arbetar på, och vi arbetar framför allt med våra vallöften. Vi har i stort sett infriat alla av dem redan. I varje fall har vi startat utredningar, även om de inte är helt färdiga.
Herr talman! Jag vill i min roll som utskottsordförande passa på att tacka ledamoten för den tid hon har varit i utskottet. Det har varit väldigt värdefullt för utskottet, och jag hoppas att det också har varit värdefullt för ledamoten att få arbeta lite med det roligaste av alla politikområden. Vi har ju träffats i ett annat roligt sammanhang, nämligen högre utbildning och forskning i utbildningsutskottet.
Min fråga tangerar faktiskt detta lite. Det handlar om breddad finansiering, som ledamoten pratade om i sitt anförande. Jag tar tillfället i akt att debattera detta, för jag är inte säker på att det blir någon mer debatt om detta med breddad finansiering. Utredningen kommer ju överraskande sent i mandatperioden med tanke på inte minst kulturministerns men även hela Tidögängets höga ambitioner och tonläge i frågan. Man har ju velat marknadsföra detta som sitt flaggskepp i kulturpolitiken under mandatperioden. En fråga är därför: Varför kommer detta så sent? Varför dröjde man så länge med att tillsätta utredningen att man knappast kan hinna med att skriva ihop en proposition under mandatperioden?
Men det jag egentligen ville fråga är: Vad är regeringens ambitioner på området? Som ledamoten nämnde har vi en utredning om sponsring och skattefrågor. En annan utredning är på gång som handlar om matchning, motfinansiering och lite andra saker. Matchning handlar ju om att staten ska ta en stor del av kostnaderna. Hur mycket har man tänkt att staten ska budgetera för, om man nu vill ha ett sådant system? Hur får vi in dollarmiljardärerna, de superrika, i systemet? Den typen av frågor tycker jag inte alls att regeringen har svarat på hittills. Jag tycker att det finns anledning att ta upp dessa frågor till diskussion.
Herr talman! Tack, Mats Berglund, för frågorna! Jag vill också säga att det har varit väldigt roligt med kulturfrågor. Utbildning och kultur är bland de viktigaste frågorna, och det är jättekul att få engagera sig i dem.
Jag vill egentligen ställa en fråga tillbaka till Mats Berglund. Mats nämnde att han upplevde en misstro från regeringen. Det vill jag gärna få en förklaring på lite senare.
Det viktigaste med breddad finansiering är, som jag nämnde i anförandet, helt enkelt att den ska bli bredare. Man ska inte lägga alla ägg i samma korg. Varför tar det då lång tid? Vi hade ju mycket att göra när vi tog över 2022. Det tar tid att rensa upp efter tidigare regeringar. Då får det ta lite tid, för det ska bli bra utredningar.
Som ledamoten nämnde är det ju flera utredningar i detta. Det är utredningar som gäller matchning, sponsring, skattelättnader och så vidare.
Ska vi göra ett nytt system är det viktigt att det blir bra. Vi har sett att det fungerar väldigt bra i Norge och Danmark, och vi vill gärna få ett bra sätt som fungerar här också. Då är det viktigt att det blir en bra utredning.
Ibland tar det tid. Men när vi väl fattar beslut kommer det att kunna genomföras, förstås, och när vi fortsätter under nästa mandatperiod är det möjligt att vi kan komma att finslipa detta ytterligare. Men vi ser det som viktig finansiering.
Ledamoten frågade också hur man får in de stora finansiärerna. Vi fick ju in 300 miljoner till Kungliga Operans renovering. Det är ganska mycket pengar. Jag tycker att det är fantastiskt. Det finns alltså många som vill donera. Det kan vara både stora och små, och det kan göras för både små och stora kulturella arrangemang. Det ska ju inte bara vara Operan utan alla möjliga områden, där man själv ska kunna välja vad man vill prioritera. Jag tror att det finns många som vill sponsra.
Detta med matchning är ungefär detsamma som att man vill kunna ge en tjänst tillbaka om man får en tjänst. Det är ett yttrande från staten för att tacka för sponsringen, helt enkelt.
Herr talman! Först vill jag ta upp detta med misstron. Det har vi ju pratat om flera gånger här. Sedan jag fick det här uppdraget har jag ju träffat kulturlivet brett, och från kulturlivet har man verkligen brett tryckt på att man känner en misstänksamhet och en misstro från politiken. Inte minst gäller det folkbildningen och studieförbunden, men jag skulle säga att det också är hela civilsamhället. Inte minst gäller det biståndsorganisationerna, som blir motarbetade av politiken.
Jag träffade en biståndsorganisation som bara under de senaste åren mer än 300 gånger har råkat ut för olika former av revision, där de ska visa att de inte bedriver kriminell verksamhet.
Det finns en misstro mot utlandsfödda personer. Man vill brett skicka ut människor ur landet i stället för att se hur de faktiskt kan bidra till det svenska samhället. Jag tror att debatten håller på att svänga lite sedan till exempel Jokkmokks kommun började sätta sig emot detta.
Låt mig fortsätta med detta med sponsring och breddad finansiering – eller kompletterande finansiering, som jag tror är ett bättre uttryck. Inom forskningen har man ju starka stiftelser. Inte minst har Wallenbergstiftelserna varit jätteviktiga, liksom andra stiftelser. Man har under många år jobbat med att skapa stora stiftelser med insyn, transparens och en form av armlängds avstånd, om vi ska använda det kulturbegreppet. Det har varit referensgrupper och så vidare för man ska kunna skilja mellan bidragsgivarnas intressen och forskningens behov av stöd, så att forskningen fortsatt är fri.
När vi talar om mecenater, sponsring och så vidare finns hela tiden en sådan oro. Hur har regeringen tänkt sig att ett sådant system ska byggas upp?
Herr talman! Tack, Mats Berglund, för ytterligare frågor och för svar på fråga!
Detta med misstro är i så fall väldigt beklagligt. När vi talar om kulturens värld vill vi ju inte att det ska finnas fusk, och vi vill prioritera den kultur som fungerar, såklart. Vi tycker att det är viktigt med alla former av kultur och bildning, och vi vill gärna bredda detta ytterligare. Misstron har kanske att göra med att vi vill att det ska gå rätt till.
När det gäller bistånd vet ledamoten också att mycket pengar nu satsas på Ukraina, till exempel.
Vad gäller sponsringen tittar vi lite på hur det fungerar i andra länder, till exempel i Danmark. Där fungerar det ypperligt på olika sätt. Det handlar ju inte om att man ska styra kulturen egentligen, utan det handlar om något som man vill värdesätta. Men självklart har vi armlängds avstånd, som vi brukar säga. Vi ska inte styra kulturen. Det ska inte politikerna göra, och det ska inte heller de som ger pengar göra. Men man kan vara med och se till att det till exempel blir en ungdomsscen, vilket vi tycker är jätteviktigt.
Vi satsar ju mycket på barn och unga. Min kollega Peter Ollén nämnde också att läsning är ett väldigt prioriterat område, och det är också prioriterat att barn möter kultur tidigt i skolan. Då kan det vara att vi satsar på barn som ett av våra prioriterade områden.
Men det är inte de som skänker pengar som ska styra kulturen, utan vi vill ha en fri kultur. Vi vill ha armlängds avstånd och få en kultur som utvecklar alla människor på väldigt många områden. Jag känner ingen oro över detta, utan tvärtom ser vi många goda exempel där det fungerar väl.
Vi fortsätter på den linjen och tycker att det är viktigt att känna att kulturen inte påverkas av politiken. Som någon nämnde tidigare: Om det skulle komma en Trump i Sverige som vill styra kulturen är det inte bra att ha bara offentlig finansiering. Då vill man ha mer breddad finansiering. Vi ser många stora fördelar med det.
