Viktor Wärnick

Fru talman! Det ska verkligen bli intressant att se hur den socialdemokratiska riksdagsgruppen ställer sig till de olika propositioner som kommer att levereras på detta område framöver. Jag tror att det vore bra för migrationspolitiken om vi brett kunde vara överens om att det är skärpningar som nu krävs. Anledningen till att jag ställer denna fråga är att det är relevant att få veta vad Socialdemokraterna är beredda att så att säga reversera eller att inte göra för att få regeringsmakten om, gud förbjude, det blir regeringsskifte efter nästa val.

Socialdemokraterna talar ofta om att det var det egna partiet som ledde omläggningen av migrationspolitiken - att det minsann var Socialdemokraterna som ledde ett paradigmskifte, som man kallar det. Samtidigt ska man komma ihåg att vi hade en migrationsminister som, när Moderaterna lyfte frågan om att övergå till tillfälliga uppehållstillstånd, beskyllde oss för att inte längre vara människor. Ett sådant debattklimat rådde för drygt åtta år sedan, när detta kom på tal. Det tycker jag att man ska ha i minnet.

Jag tycker att det vore bra om vi kunde hitta en bred majoritet och Socialdemokraterna kunde ansluta sig och även garantera att man inte reverserar till förmån för Miljöpartiets eller Vänsterpartiets olika idéer om amnestier eller andra återgångar till det som tidigare har varit, som har lett till att vi har fått en alldeles för hög invandring till det här landet och ett stort integrationsproblem som vi nu måste hantera.

Vandelsprövningen, som Ola Möller tog upp, är ett institut som finns i andra delar av rättsordningen, bland annat när det gäller prövning av medborgarskapsansökningar och prövningar av andra uppehållstillståndsansökningar. Det är inget nytt eller konstigt. Man slår på stora trumman när det gäller en del av de förslag som läggs fram för att man ska ha någonting att slå på, men man kan inte säga vad det är man vill reversera eller vad man är beredd att kompromissa bort.

Jag upprepar frågan: Vad är Socialdemokraterna beredda att ge avkall på till Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet?

Fru talman! Socialdemokraterna säger sig värna en långsiktigt hållbar migrationspolitik, och det välkomnar jag verkligen. Det viktiga är dock att ord och handling hänger ihop och att man har ett regeringsunderlag som kan komma överens om den inriktning man påstår sig driva.

Som jag tog upp i mitt anförande är det svårt att se hur Socialdemokraterna ska få ihop en regering som bottnar i en stram och reglerad invandring. Den forna regeringspartnern Miljöpartiet vill återgå till permanenta uppehållstillstånd som huvudregel. Vänsterpartiet, som har visat sig vara berett att fälla S-regeringar som inte gör som partiet behagar, vill ha amnestier för alla som illegalt gått under jorden efter utvisningsbeslut. Och Centerpartiet, den nya koalitionspartnern för framtiden, vill ha kvar spårbyten för dem som inte har skyddsskäl.

Frågan blir därför vilka av dessa förslag som Ola Möller och Socialdemokraterna tänker sig kunna gå med på efter nästa val när det ska byggas en ny majoritet. Blir det en återgång till 2015, återgång till amnesti eller fortsatt spårbyte?

Det var intressant att lyssna på ett tidigare replikskifte. "Avkall" kallade Ola Möller det man gjorde i regeringsställning för. Vad ska det nu göras avkall på i förhållande till den egna linjen?

Herr talman! Det är en svår situation för alla ukrainare som har tvingats på flykt från sitt hemland. Det är vi helt överens om. Men det är, vilket jag är helt övertygad om att ledamoten Hirvonen vet, massflyktsdirektivet som reglerar detta och alltså ger ett temporärt skydd.

Ukrainarna anses inte behöva uppehållstillstånd av den karaktär som man får därför att man är skyddsbehövande. Det har alltså inte genomförts någon typ av prövning av deras skyddsbehov hos Migrationsverket, utan det är ett temporärt skydd som ges alla ukrainare som kommer till Sverige. Detta medför att det finns ett antal regelverk som aktiveras. Bland annat har ukrainarna alltså inte rätt till sfi enligt de regelverk som annars finns när uppehållstillstånd beviljas på grund av att man har skyddsskäl.

Vi adresserar nu i budgeten att kommunerna ska få kostnadstäckning om de vill erbjuda ukrainarna möjlighet till sfi. Det kan vara så att vi behöver återkomma med andra typer av förslag som ger ukrainarna ännu bättre möjligheter att använda sig av exempelvis sfi.

Det är väl inte så konstigt om man vill be expertis att titta på hur situationen ser ut. Det är därför vi har gett Förenta nationernas organ IOM i uppdrag att titta på ukrainarnas situation, för att få en bild av vad som bäst behövs.

Det som behövs i det här läget är naturligtvis att se till att de kommer in på arbetsmarknaden fram till dess att de kan återvända till ett fritt Ukraina, som vi också understöder på en massa andra vis, bland annat med beslut här i Sveriges riksdag om att skicka materiel och annat till landet så att de kan försvara sig mot angriparen.

Det är massor av åtgärder som genomförs. Regeringen tar detta på fullaste allvar. Vi har signalerat på olika sätt att detta behöver ses över vidare, och vi kommer att återkomma i frågan.

Att ta till brösttoner i denna fråga tror jag inte är rätt väg att gå, utan det är bättre att vi gör detta på rätt sätt, ett gediget sätt, som kommer ukrainarna till del.

(Applåder)

Herr talman! Vi är överens i regeringsunderlaget om att Sverige inte kan sticka ut och ha tilldragande faktorer som är för extensiva och som gör att fler människor väljer att söka sig till Sverige än till andra europeiska länder för att få sina skyddsskäl prövade. Detta är vi helt överens om, och där har Annika Hirvonen helt rätt.

Sedan har vi de ukrainska migranter som har tagit sig till Sverige och beviljats uppehållstillstånd med massflyktsdirektivet som grund. Låt oss först konstatera det förfärliga i situationen med Putins olagliga invasion av Ukraina, som har lett till att dessa människor har behövt fly sitt hemland och ta sig till andra delar av Europa.

Vi har en situation i Sverige där det är massflyktsdirektivet som gäller. Vi har haft diskussioner i bland annat socialförsäkringsutskottet om hur man bäst ska ta sig framåt vad gäller de ukrainska flyktingarnas situation.

Vi har en regering som har agerat i frågan och som tidigare under våren har gett i uppdrag till Förenta nationernas migrationsorganisation IOM att undersöka ukrainska migranters situation i Sverige för att få ett bättre underlag kopplat till vad vi kan göra för att se till att de på ett snabbare och bättre sätt kan etablera sig på den svenska arbetsmarknaden i väntan på att de kan återvända till ett fritt Ukraina.

Därutöver har vi i vårbudgeten aviserat att vi ska ersätta de kommuner som väljer att erbjuda sfi, svenska för invandrare, till de ukrainare man har i sin kommun. Detta är helt frivilligt för kommunerna, och ett flertal kommuner har gjort det. Vid sidan av det som annars finns - Svenska från dag ett, som är ett annat system som ukrainska migranter har tillgång till - kan man alltså erbjuda sfi. Jag tycker att det är bra att vi nu säger att kommunerna ska få ersättning för detta.

Herr talman! Det är glädjande att vi har fått Tidöavtalet på plats, det är glädjande att vi nu har ett regeringsunderlag som är stabilt i migrationsfrågor och det är glädjande att vi nu har en reformagenda att gå vidare med.

Vi har naturligtvis också att förhålla oss till vad Europeiska unionen arbetar med. Vi har olika synpunkter i parlamentet vad gäller detta, och vi får se vad utgången blir. Regeringen har varit tydlig med att det är viktigt att Europeiska unionens migrationspolitik fungerar, att vi ser till att de yttre gränserna säkras och att de olika fördelningar som behövs mellan medlemsstaterna fungerar.

Allt detta är viktigt. Vi får återkomma i skarpt läge om vad detta innebär för Sveriges riksdag framöver.

Herr talman! Att Centerpartiet och Moderaterna har gjort olika vägval i migrationspolitiken tror jag inte har undgått någon, faktiskt. Därför lyfte jag i mitt anförande fram att det nu finns en majoritet för en annan inriktning som inte hoppar mellan olika majoriteter som försvagar och försämrar migrationspolitikens utfall och utgångspunkter framöver.

Det är ändå viktigt att signalera att så är fallet, och det är också viktigt att signalera att den andra sidan, där man har Magdalena Andersson som statsministerkandidat, inte alls är överens om den inriktning som krävs för att migrationspolitiken ska hålla ihop.

Jag delar Jonny Catos bild vad gäller migrationspolitiken i stort. Det är en internationell fråga. Det är också en nationell angelägenhet, och därför är det vi har tagit fram i Tidöavtalet och som vi nu arbetar på så viktigt att få på plats.

Det vi nu vet sker på EU-nivå med de förhandlingar som förs angående asyl- och migrationspakten kommer vi att få arbeta vidare med. Regeringen har varit väldigt tydlig med att det krävs enighet i EU. Det krävs en garant för att EU till exempel ska hålla de yttre gränserna och se till att det fungerar med de gränsdragningar som krävs. Vi kommer att fortsätta att förhandla i den riktning som regeringen har meddelat, nämligen att den här pakten behöver komma till stånd.

De tvingande omfördelningsmekanismer och annat som har varit uppe här tidigare har ju förtjänstfullt förhandlats bort av Tomas Tobé i Europaparlamentet, för vi såg att det inte var en framkomlig väg för oss. Det fanns inte möjlighet att finna stöd för det.

Jag hoppas naturligtvis att det ska finnas ett brett stöd för den linje som regeringen väljer, även i Sveriges riksdag.

Herr talman! Den svenska migrationspolitiken har under mycket lång tid varit ohållbar; låt oss vara ärliga med det. Invandringen har varit för stor, och integrationen har brustit. Problemen påverkar hela det svenska samhället med bland annat segregation, arbetslöshet och bidragsberoende, dåliga skolresultat, brottslighet och hedersförtryck.

Många hundratusentals människor från andra länder har kommit till Sverige bara det senaste årtiondet. Sverige har haft sådana så kallade tilldragandefaktorer som gjort det mer attraktivt att som migrant söka sig till norra Europas utkant för att låta sin sak prövas här än att göra det i andra EU-länder. Asylinvandringen, anhöriginvandringen och arbetskraftsinvandringen har varit för stor. Så kan vi uppenbarligen inte fortsätta att ha det.

Migrationsfrågor

Självklart ska man ha stor respekt och också förståelse för människors önskan om och längtan efter ett bättre liv och att för man sett Sverige som ett land att söka sig till för att skaffa sig en bättre tillvaro. Det är djupt mänskliga drivkrafter. Men vi har, och ska värna, principen om reglerad invandring, bland annat för att våra välfärdssystem förutsätter detta. Alla undantag, amnestier och generösa regelverk som införts har motverkat detta under alldeles för lång tid.

Det krävs ett paradigmskifte inom svensk migrationspolitik, och det är precis det som den moderatledda regeringen med sina samarbetspartier är i färd med att genomföra.

Tidöavtalet lägger stor vikt vid migrationspolitiken eftersom det är helt nödvändigt att vi nu agerar, precis som svenska folket också gett uttryck för i det senaste valet. Det finns nu en majoritet i denna kammare för att bedriva en stram och hållbar migrationspolitik eftersom vi vet att det för att få ordning på integrationen krävs att vi minskar invandringen.

Herr talman! Kammaren har nu att ta ställning till socialförsäkringsutskottets betänkande nummer 15, som gäller just migrationsfrågor. Betänkandet behandlar motioner på området från den allmänna motionstiden. Utskottets majoritet föreslår att kammaren avslår samtliga motionsyrkanden, i huvudsak därför att arbetet med många av de förslag som lagts fram i motionerna redan behandlas och bereds av regeringen på olika sätt. Jag vill därför yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet.

Herr talman! Tidöavtalet lägger grunden för en hållbar migrationspolitik. Vi moderater är tillsammans med Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna överens om att Sverige inte ska vara mer generöst i synen på asyl än vad som följer som förpliktelser enligt EU-rätt eller andra juridiskt bindande internationella traktater. Tilldragandefaktorerna till just Sverige måste helt enkelt minimeras.

Vår inriktning är att den som får ett lagakraftvunnet avslagsbeslut på sin ansökan om uppehållstillstånd ska lämna landet. Man ska inte ha rätt till offentligt stöd i form av bidrag samtidigt som man kan uppehålla sig illegalt i landet. Fler inre utlänningskontroller behövs, och preskriptionstiden avseende utvisningsbeslut, som i dag är på inte särskilt långa fyra år, kommer att förlängas eller helt avskaffas för att minska incitamenten att gå under jord.

Uppemot en fjärdedel av alla ansökningar om asyl i Sverige kommer från personer som redan fått en asylansökan bedömd och avslagen, med alla rättssäkerhetsgarantier som det svenska systemet erbjuder. Denna karusell har tidigare regeringar inte tagit tag i, men det gör vi nu.

Arbetet med återvändande när det gäller dem som inte har rätt att befinna sig i landet intensifieras också. Anhöriginvandringen ska skärpas när det gäller bland annat en begränsning av undantagen från försörjningskraven, och villkoren ska skärpas för att bevilja uppehållstillstånd på grund av anknytning.

Vi kommer också att föreslå en modell för successiv kvalificering till den svenska välfärdens förmåner genom till exempel arbete eller medborgarskap. Krav på att lära sig svenska och krav på försörjning ska införas för att få svenskt medborgarskap.

Herr talman! Om detta är vi samarbetspartier överens. En gedigen reformagenda är sjösatt, med majoritetsstöd i Sveriges riksdag, som vi successivt kommer att leverera på. Asylrätten kommer att upprätthållas, och Sverige kommer att följa internationella åtaganden.

Mot Moderaternas och samarbetspartiernas politik står dock en spretig opposition. Det socialdemokratiska alternativet till regeringsunderlag har nämligen en fullständig tombola av förslag som alla motverkar en hållbar migrationspolitik.

Även om socialdemokraterna säger sig stå för en restriktiv migrationspolitik har det i praktiken visat sig att man agerat annorlunda när det kommer till kritan, och så blir det också om man behöver förhandla med partier som vill något helt annat - i det här fallet Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet.

Miljöpartiet vill som bekant återföra den svenska migrationspolitiken till det som kulminerade i kaos år 2015, med permanenta uppehållstillstånd som huvudregel och utökade möjligheter till anhöriginvandring. Det vill säga ännu kraftigare tilldragandefaktorer till Sverige som land.

Vänsterpartiet vill införa det som kallas regularisering, det vill säga att den som olagligt vistas i Sverige efter viss tid ändå ska få stanna. Incitamenten att gå under jorden skulle öka kraftigt, särskilt för dem som inte har skyddsskäl, och den som inte rättar sig efter rättssäkra beslut skulle belönas.

Dessutom vill Centerpartiet exempelvis behålla det så kallade spårbytet, alltså möjligheten för asylsökande som saknar skyddsskäl att på plats i Sverige kunna bli arbetskraftsinvandrare - i motsats till hur det egentligen går till när man arbetskraftsinvandrar från ett annat land. Systemet med spårbyte, som starkt har kritiserats av bland annat Riksrevisionen och som vi avser att avskaffa, är inte bara orättvist, utan det skapar en helt felaktig incitamentsstruktur för personer som inte är skyddsbehövande.

Herr talman! Frågan blir därför hur detta över huvud taget ska gå ihop för Socialdemokraterna utan att det leder till att Sverige även i fortsättningen ska vara ett land som sticker ut med alldeles för hög invandring och för dålig integration. På detta hoppas jag, och säkert flertalet som lyssnar, få svar på under denna debatt.

Svenska folket vet vad man får med en moderatledd regering. Vi levererar nu, tillsammans med Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna ett efterlängtat paradigmskifte i den svenska migrationspolitiken.

(Applåder)

Fru talman! Det efterlängtade elstödet har betalats ut till hushåll i elområde 3 och 4. De norra delarna av mitt eget hemlän Gävleborg ser fram emot att få ta del av kommande stödutbetalningar i samband med att också elområde 1 och 2 får stöd för den gångna vinterns elpristoppar.

Stöden är helt nödvändiga med tanke på den oansvariga energipolitik som den förra regeringen förde och som har försatt vårt land i en mycket svår situation. Det har gjort oss sårbara och har lett till höga elpriser för såväl enskilda som företag.

Utbetalningarna ska självklart vara korrekta. I dagarna har det kommit rapporter om att enskilda som bedriver näringsverksamhet har fått elstöd, och det har naturligtvis uppstått en diskussion med anledning av det.

Eftersom det är Försäkringskassan som är ansvarig för utbetalningarna vill jag ställa en fråga till äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje: Hur säkerställs att framtida elstöd till företag kommer att ske korrekt, exempelvis med anledning av att enskilda näringsidkare redan har fått ta del av elstöd för sin verksamhet?

Herr talman! Jag vill tacka migrationsministern för svaret, och jag ser fram emot att följa det fortsatta arbetet. Men parallellt med att vi i Sverige nu noggrant gör vår hemläxa finns ju saker att göra på EU-nivå, inte minst kanske i samband med det svenska ordförandeskapet. Att få till en reformering av unionens återvändandepolitik har ju historiskt visat sig svårt, men vad jag förstår finns nu en viss ljusning när det gäller att få en överenskommelse på plats. Kan migrationsministern berätta hur arbetet fortlöper med att få länder utanför EU att i högre grad ta emot egna medborgare som fått ett utvisningsbeslut?

Herr talman! Skuggsamhällets problem uppenbarar sig mer och mer. Kriminalitet, utnyttjande och rent mänskligt lidande är bara några exempel. Människor som inte har rätt att vistas i Sverige, exempelvis efter ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut, befinner sig ändå här och håller sig undan. Detta riskerar på ett uppenbart sätt rättsstatens legitimitet.

År 2010 konstaterade Socialstyrelsen i en rapport att uppåt 50 000 personer då vistades i Sverige utan tillstånd. Sedan dess har siffran knappast minskat, särskilt med tanke på de mycket stora migrationsströmmarna till EU och Sverige 2015. Det finns de som menar att över 100 000 personer i dag befinner sig illegalt i vårt land, och det är naturligtvis inte hållbart.

Därför är det positivt att den moderatledda regeringen nu påbörjat det stora och helt nödvändiga paradigmskifte som behövs inom migrationspolitiken och i fråga om återvändande. Jag är väl införstådd med att förändring tar tid, men jag vill ändå fråga migrationsministern: Hur fortlöper regeringens arbete med att effektivisera och skärpa återvändandet?

Fru talman! Jag vill säga något när det gäller den höjda skatten för 1 miljon löntagare. Gränsen för statlig inkomstskatt regleras utifrån prisbasbeloppet. Det var regeringen Andersson som fastställde prisbasbeloppet. Jag vet inte om ni minns att den förra utbildningsministern Anna Ekström under valrörelsen lade ut bilder på sociala medier och stolt proklamerade att den höjda prisbasbeloppsnivån skulle stärka ekonomin för studenter, pensionärer och andra. Det är alltså den förra regeringen som har bestämt denna nivå, inte denna regering. Och med den nivån följer att skiktgränsen höjs.

Det Socialdemokraterna nu lägger fram på riksdagens bord handlar om att ungefär var fjärde barnmorska skulle få höjd skatt. Det är exakt det som det innebär. Detta innebär i realiteten en skattehöjning, för ni ska då ändra i det skatteregelverk som ni själva har ställt upp på och det prisbasbelopp som ni själva har beslutat, Teresa Carvalho. Jag tycker att det är viktigt att det finns med när man talar om osanningar och sanningar.

Att man ska vara aktsam med skattebetalarnas pengar är, så att säga, vår grundprincip. För att vi ska kunna ha råd att göra olika insatser under året som kommer måste vi vara strama just nu. Då är vi också strama med att fördela medel på de olika utgiftsområdena. Det gäller bland annat arbetsmarknadspolitiken, där vi vet att man inte har använt alla resurser ens i år när det gäller de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Det handlar om 1,6 miljarder kronor som inte kommer att användas. Och vi sänker med 1 ½ miljard för nästa år.

Höga ambitioner och målsättningar kommer inte att leda särskilt långt. Man kan vara stor i orden, men man måste följa det med politik. Vi menar att det är arbetslinjen som är rätt väg att gå. Det gäller att ställa krav men också se till att det finns morötter för människor att ta ett arbete. Då är sänkta skatter för låg- och medelinkomsttagare ett sätt att gå framåt - men också ett bidragstak.

Fru talman! Angående att sysselsättningen har ökat: Konstigt vore det väl annars, med tanke på hur befolkningen har vuxit under de senaste åren. Det är klart att det där någonstans finns ett svar på varför sysselsättningen har ökat till numerären.

Men det är fortsatt så att Socialdemokraterna ställde ut ett löfte inför valet 2014 om att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020. Stefan Löfvens viktigaste löfte, som hans finansminister Magdalena Andersson var med om att driva fram, var just detta. Man lovade väljarna att så skulle bli fallet. Vad fick vi då för resultat? Jo, precis som jag nämnde i mitt anförande steg arbetslösheten i Sverige allra mest i hela unionen, till EU:s tredje högsta. Resultatet av socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik och bidragslinjen är inte något som jag tror att Teresa Carvalho och hennes socialdemokrater ska ta med sig i argumentationen framåt, för vi har sett det motsatta.

Det är fortsatt så att Sverige har en alldeles för hög arbetslöshet. Och precis som ledamoten nämner går vi mot bistrare tider. Vi är i bistra tider, och vi kan komma att gå mot ännu bistrare tider framöver. Då gäller det att göra rätt saker. En sådan sak är att hålla hårt i statens finanser och att se till att vi inte motverkar andra delar av politiken som ska se till att hålla tillbaka inflationen och som ska se till att människors inkomster inte urholkas. Det gäller att vara snål med skattebetalarnas pengar framåt. Det tycker jag är en grund att ha med sig i dessa diskussioner.

Sedan gäller det detta med arbetsmarknadspolitiken. Vi är inne på spåret att det måste vara effektivitet på detta område. Vi hade en replikväxling om detta tidigare, jag och Teresa Carvalho. Vi måste helt enkelt vara snåla med skattebetalarnas pengar. Teresa Carvalho och hennes socialdemokrater vill höja skatten för 1 miljon vanliga löntagare. Då har man mer pengar att fördela. Det är inte konstigare än så. Vi är inte av den åsikten att man ska göra det.

Fru talman! Jag börjar där Jonny Cato slutade, med vad som kommer att förbättra arbetslinjen framåt jämfört med läget vi i dag är i efter åtta år av stiltje med en socialdemokratisk regering med stöd av Centerpartiet.

Vi kommer, när ekonomin så tillåter, att fortsätta sänka skatten på vanliga inkomster så att busschauffören, undersköterskan och andra människor med helt vanliga jobb får behålla mer av sin egen intjänade lön. Det lyckades vi göra tillsammans med Centerpartiet under de åtta åren vi satt i alliansregeringen. Då stärkte vi som sagt vanliga inkomsttagare när de fick en extra månadslön per år att förhålla sig till. Det tycker jag att vi kan arbeta vidare på.

Jag nämnde dessutom en bidragsreform. Vi har sett till att få in det i Tidöavtalet som en viktig moderat paradfråga, för att se till att det alltid ska löna sig bättre att arbeta än att inte göra det. Det är något som kommer att komma under mandatperioden. Det har vi avtalat om.

Anledningen till att jag ställde frågorna till Jonny Cato om underlagen är att underlagen spelar roll. Centerpartiet har ju parkerat sig till vänster i svensk politik. Man ingår i det rödgröna oppositionslaget med 173 mandat mot våra 176 - tack och lov fick vi majoritet i kammaren! Därför ställs de frågorna.

Centerpartiets resultat ute i landet manar ändå till någon typ av eftertanke. Jag tänker på mitt eget hemlän och länen norr om Dalälven där resultaten har varit urusla. Jag tror att människor vill att Centerpartiet ska komma hem till borgerligheten igen och se till att vi tillsammans kan reformera Sverige i rätt riktning. Det är vad människor efterfrågar ute på landsbygden där Centern traditionellt har haft ett starkt stöd.

Min uppmaning är alltså densamma som väljarnas: Kom hem till borgerligheten, så ska vi nog kunna göra något bra även framåt med Centerpartiet.

Fru talman! Epiteten verkar vara viktiga för ledamoten Cato. Om vi ska börja där fortsätter Moderaterna helt klart att vara ett liberalkonservativt borgerligt parti. Från talarstolen redogjorde jag för och tog ansvar för budgeten i sin helhet, men jag ville också nämna var vi skiljer oss åt och var vi egentligen hade velat prioritera annorlunda. Det handlar om att kompromissa.

Jag är helt övertygad om att Tidöavtalet är rätt väg för Sverige jämfört med den rödgröna röra som hade uppstått om Jonny Cato och hans centerpartister hade fått rösta fram Magdalena Andersson som statsminister ytterligare en gång. Där kan vi snacka bidragslinje och absolut inte arbetslinje.

Hur den rödgröna sidan skulle få ihop det vore också intressant att få veta. Om man tittar på budgetarna som Centerpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna har lagt fram ser man att de spretar åt väldigt olika håll. Centerpartiet vill i arbetsmarknadspolitiken minska radikalt mycket mer än de vänstra partierna vill göra. Centerpartiet vill också ha lägre a-kassa än de röda partierna vill. Vissa partier till vänster vill dessutom höja a-kassan väldigt mycket mer än vad som är fallet i dag. Jag får inte det där att gå ihop.

Det gäller någonstans att hitta majoritet i den här kammaren. Moderaterna är samlingspartiet i svensk politik. Det var vi tydliga med under föregående mandatperiod. Tillsammans med våra vänner i samarbetspartierna har vi nu lyckats få majoritet i kammaren. Då gäller det att kompromissa. Detta är, precis som jag nämnde i talarstolen, en kompromiss som vi kan leva med.

Så småningom kommer vi att gå fram med skattesänkningar på låga och medelstora inkomster. Vi kommer också att stärka arbetslinjen ytterligare. Hur det skulle ha gått med vänsterpartiernas politik, där jag faktiskt inkluderar Centerpartiet, är svårare att förstå.

Arbetslinjen kommer att stärkas. Men jag ställer en motfråga till ledamot Cato. Hur hade det gått att förhandla med Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet om det, när svansföringen är så pass hög?

Fru talman! I den nu aktuella utgiftsområdesdebatten om arbetsmarknad och arbetsliv vill jag redan inledningsvis meddela att jag i mitt anförande kommer att hålla mig till arbetsmarknadsfrågorna, och min kollega Saila Quicklund kommer att gå närmare in på arbetslivs- och arbetsmiljöfrågorna.

Fru talman! Det är tuffa tider i såväl den svenska som den internationella ekonomin. Inflationen är hög, räntorna stiger och energipriserna här hemma i Sverige påverkas både av den tidigare regeringens misslyckade energipolitik och av en orolig omvärld. Det är fortsatt krig i vårt närområde. Det är ofattbart att det är krig i Europa år 2022.

Allt detta påverkar de svenska hushållen och företagen som nu pressas hårt. Arbetslösheten, som enligt den socialdemokratiska regeringen skulle vara EU:s lägsta år 2020, steg allra mest i hela unionen till EU:s tredje högsta och är fortsatt hög jämfört med hur det är i övriga medlemsländer. I dessa osäkra och ekonomiskt tuffa tider gäller det att vara aktsam med statens finanser.

Fru talman! Sverige kommer att, som så många gånger förr, arbeta sig ur dessa svåra tider. Vi moderater, tillsammans med våra samarbetspartier Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, vet att arbetslinjen är rätt väg att gå. Därför kommer vi under mandatperioden att bereda förslag på flera områden. En viktig del är att göra det mer lönsamt att arbeta. Arbetslinjens återinträde påbörjades under alliansregeringsåren 2006-2014 när framför allt låg- och medelinkomsttagare runt om i landet fick behålla mer av den egna lönen. Vanliga löntagare som undersköterskor, busschaufförer och andra fick en extra månadslön per år efter skatt, något som Socialdemokraterna motsatte sig vid varje tillfälle då jobbskatteavdraget skulle förstärkas. Det är viktigt att komma ihåg.

Arbetet fortsätter nu, efter en åtta år mycket lång paus under S-regeringens tid. När ekonomin så tillåter kommer skatten på jobb och pension att sänkas ytterligare. Det är vårt besked.

Den moderatledda regeringen och samarbetspartierna kommer också att genomföra en stor bidragsreform som syftar till att förbättra chanserna för fler människor att komma i jobb och lämna utanförskapet. Ett bidragstak ska införas, tydliga och anpassade aktivitetskrav ska ställas på alla som har försörjningsstöd och möjligheten till samhällsnyttiga insatser ska utredas.

Fru talman! En viktig del i att vara aktsam med statens finanser är att alltid sträva efter största möjliga effektivitet när det kommer till att fördela skattebetalarnas pengar.

Vi menar att det finns goda möjligheter att vara mer effektiv när det kommer till arbetsmarknadspolitiken. Genom att prioritera kostnadseffektiva insatser som är arbetsplatsnära och bidrar till en hög sökaktivitet kan anslaget för arbetsmarknadspolitiska program och insatser minskas 2023.

Det handlar om att vi moderater tillsammans med samarbetspartierna anslår ungefär 1 ½ miljard kronor mindre till de arbetsmarknadspolitiska programmen under innevarande år. Medlen för innevarande år har dessutom inte förbrukats, och kostnaderna beräknas bli 1,6 miljarder kronor lägre än budgeterat. Med rätt användning av pengarna kan vi därmed på ett mer effektivt sätt hantera arbetsmarknadspolitiken.

Vi föreslår också att Arbetsförmedlingens verksamhet ska effektiviseras ytterligare och minskar därför förvaltningsanslaget så att skattebetalarnas kostnad minskar med 270 miljoner kronor nästa år jämfört med i år.

Fru talman! Vi satsar på fler praktikplatser, så att fler får möjlighet att pröva sina vingar på arbetsmarknaden. Det sänker trösklarna, och arbetsgivare får en möjlighet att se en persons kompetenser och potential. Samtidigt bryter det passiviteten för den enskilda. Därför görs en särskild satsning utanför de så kallade ramprogrammen med 45 miljoner kronor.

Fru talman! I enlighet med Tidöavtalet permanentas nu också arbetslöshetsförsäkringen på den högre nivå som gällde under pandemin. I budgeten föreslås även att de tillfälliga lättnaderna i arbetsvillkoret och karensvillkoret i lagen om arbetslöshetsförsäkring som gällt under pandemin ska förlängas.

Låt mig vara tydlig med att detta är en stor eftergift för oss moderater som hellre hade sett att dessa medel på 5,8 miljarder kronor hade använts till annat, samtidigt som en återgång till nivåerna och reglerna före pandemin hade stärkt arbetslinjen ytterligare eftersom det hade bidragit till att göra det lönsammare att arbeta.

Som statsministern också har sagt är detta en entydig och djup förlust för oss moderater. Men vi kan leva med den, eftersom a-kassan är en nödvändig del av kompromissen i Tidöavtalet. Vi moderater står självklart bakom hela budgeten, men jag tycker ändå att det kan vara värt att poängtera var vi som enskilt parti egentligen är av en annan åsikt.

Fru talman! Arbetslinjen behöver återupprättas i Sverige. Arbetslinjen är grunden för den moderata politiken. Om detta är vi också överens med samarbetspartierna. Vi tar nu de första stegen för mandatperioden i arbetslinjens tecken vad gäller arbetsmarknadspolitiken. Jag vill därför yrka bifall till arbetsmarknadsutskottets betänkande 2 som behandlar utgiftsområde 14 i regeringens budgetproposition.

(Applåder)

Herr talman! Som jag nämnde i tidigare replikskifte med ledamoten Carvalho handlar det ju också om att se vad grundproblemet ligger i, nämligen volymerna som kommer till Sverige. Om detta verkar vi vara överens i ord, men i handling återstår det att se hur det hanteras när detta väl kommer till riksdagens bord.

Det är bara att konstatera att när Moderaterna har gjort omprövningar av den egna politiken på migrations- och integrationsområdet har inte sällan tidigare statsråd som Morgan Johansson anklagat oss för att inte längre vara människor och så vidare. Det finns ett antal uttalanden som man verkligen kan fundera över om de bidrar till en god politisk debatt.

Det handlar om att ställa krav, och det handlar om att se till att människor lär sig svenska språket och gör sig anställbara. Det handlar om att vi vill tränga undan det parallella samhället, skuggsamhället. Det finns en rad olika åtgärder som vi har presenterat i Tidöavtalet som behöver implementeras. Återigen: två mandatperioder kontra två månader - det är svårt att se att ansvaret skulle ligga på den här regeringen efter så kort tid.

Jag tror inte alltid att man ska se det som att mer pengar är lösningen på alla problem; det brukar vara Socialdemokraternas generalplan för att lösa det mesta. Sverige är ett land med ett av världens högsta skattetryck. Vore det så att pengar som pumpas in från skattebetalarna till olika typer av åtgärder är det enskilt bästa hade vi haft den bästa arbetsmarknadspolitiken i hela världen. Då hade vi haft de bästa förutsättningarna vad gäller arbetslösheten. Så är ju faktiskt inte fallet. Här gäller det att man är effektiv med de åtgärder man sätter in och ser till att pengarna används till rätt saker, att pengarna inte kastas bort i onödan. Därför är det viktigt med en effektivisering av arbetsmarknadspolitiken. Det kommer vi att återkomma till i nästa debatt!

Mycket finns att säga om detta, och vi kommer att få anledning att debattera vidare och se hur Socialdemokraterna ställer sig när förslagen väl kommer på bordet.

Herr talman! Här ställs två månader mot två mandatperioder, alltså åtta år. Ledamöter från Socialdemokraterna och de övriga som stod bakom Stefan Löfvens och Magdalena Anderssons regering utkräver nu ansvar av den nya majoriteten efter två månader men vägrar att ta ansvar för sina två mandatperioder - åtta år! Jag kan tycka att det finns anledning att reflektera över detta.

Vi diskuterar nu utgiftsområde 13, vilket vi har att hantera med detta betänkande. Precis som jag nämnde i mitt anförande går det inte att se till vart och ett av utgiftsområdena isolerat i ett enskilt betänkande för att hitta helheten. Det gäller att se på helheten, bredden, i detta.

När det specifikt kommer till utgiftsområde 13 och arbetsmarknadsutskottets betänkande 1, som vi har här i dag, finns det ett förslag som skiljer sig från regeringens budgetproposition, alltså budgetförslaget från Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna tillsammans med Sverigedemokraterna, och det är förslaget om ökat antal kvotflyktingar från Socialdemokraternas sida. I övrigt är det alltså ingen skillnad mellan förslagen. Ändå kommer man och tycker att man har en mängd olika anledningar att utkräva ansvar.

Det vi säger är att vi nu har en mandatperiod på oss. Vi har ett Tidöavtal som reglerar hur vi ska hantera migrations- och integrationsfrågorna framåt. Det löser vi inte på två månader efter två mandatperioders passivitet från Stefan Löfven och Magdalena Andersson.

Jag tycker att det vore klädsamt om ledamoten kunde ta på sig lite ansvar för den situation vi har i dagsläget och snarare presentera sina egna förslag. Är det då ett ökat kvotflyktingmottagande som är lösningen på Sveriges segregations- och integrationsproblem? Jag finner det svårt att tro att så är fallet.

Herr talman! Sverige har under mycket lång tid misslyckats med integrationen - låt oss vara ärliga med det. Hundratusentals människor som av olika anledningar har sökt sig hit, och i många fall också deras svenskfödda barn, har hamnat i utanförskap och bidragsberoende. Vad detta till slut har lett till är numera tyvärr vardagsmat i såväl nyhetssändningar som egenupplevda händelser för många i vårt land: otrygghet, brottslighet, gängskjutningar, hedersförtryck, bostadssegregation och trångboddhet, för att bara nämna några saker.

Så länge man inte erkänner eller ens ser problemen är det svårt att göra något åt dem. Därför är det viktigt att den moderatledda regeringen och riksdagens majoritet i form av samarbetspartierna - Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna - nu har fått svenska folkets mandat att agera och reformera.

Vi har i Tidöavtalet överenskommit att under mandatperioden lägga stor vikt vid att få ordning på migrations- och integrationspolitiken. Den budget som nu hanteras i Sveriges riksdag är ett första steg och ska naturligtvis inte ses som slutresultatet av den politik som våra fyra partier avser att bedriva, även om det ibland, något ohederligt kan tyckas, brukar låta så från den rödgröna oppositionen.

Herr talman! Som en del av utgiftsområde 13, som vi nu debatterar, ligger nyanlända invandrares etablering. Det kan tyckas att budgetpolitiken kan hanteras i de stuprör som kallas just utgiftsområden, men precis som framhålls av regeringen är det genom övergripande åtgärder i kombination med riktade åtgärder som integrationspolitiken måste bedrivas.

Därför kan man heller inte se utgiftsområde 13, och specifikt de delar som avser nyanlända invandrares etablering, som den fullständiga integrationspolitik som nu ska bedrivas, men självklart är att en del ligger inom arbetsmarknadsutskottets beredningsområde. Arbete är givetvis en viktig pusselbit för en lyckad integration, men det räcker inte som ensamt mått.

Herr talman! En riktad åtgärd som presenteras av regeringen i budgetpropositionen och som vi i utskottets majoritet står bakom är att det avsätts medel till Boverket för att fortsätta att säkra tillgång till analys- och uppföljningsverktyg med platsdata genom den så kallade Segregationsbarometern.

Sveriges goda tillgång till individdata behöver kombineras med en god tillgång till platsdata. Det är viktigt att utvecklingen i olika områden kan följas över tid för bland annat arbetslöshet, försörjningsstöd och skolresultat. För att kunna göra något åt problemen är det alltså viktigt att se dem och ha kunskap om dem.

Herr talman! Som ett led i att vända utvecklingen och lyckas med integrationen måste migrationen till Sverige minska kraftigt. Det gäller att vi får kontroll på invandringens nivåer på alla områden, inklusive kvotflyktingmottagandet.

Vi moderater, tillsammans med våra samarbetspartier, anser att mottagandet ska minska till 900 kvotflyktingar per år under mandatperioden, i linje med Sveriges andel av Europeiska unionens antal och utifrån UNHCR:s önskemål om 40 000 kvotflyktingar till de europeiska länderna framöver. Detta återspeglas i ett minskat anslag på ett antal hundra miljoner kronor för 2023 och uppåt 1 miljard kronor i slutet av mandatperioden.

Men här spretar det ordentligt i de rödgröna oppositionspartiernas skuggbudgetar. Socialdemokraterna, som i ord påstår sig vara de främsta försvararna av en restriktiv migrationspolitik i Sverige, visar sig i handling vilja ha ett högre kvotflyktingmottagande med över 16 000 fler vidarebosatta i Sverige under mandatperioden än vad vi moderater och samarbetspartier vill se. Centerpartiet och Miljöpartiet hakar föga förvånande på, och Vänsterpartiet vill gå ännu längre och införa en amnesti för ensamkommande barn och unga som varit i Sverige i över ett år.

En sak är väldigt tydlig hos den rödgröna oppositionens politik: Den kommer knappast att bidra till att lösa Sveriges jättelika integrationsproblem eftersom man till vänster i svensk politik inte ser dem, eller i varje fall inte erkänner dem.

Herr talman! Redan i regeringsförklaringen för två månader sedan var statsminister Ulf Kristersson tydlig. Han sa: "Det här är en regering för alla som anstränger sig och för alla som vill göra rätt för sig, oavsett om man har invandrat till Sverige eller om man är född här. Människor har under årens lopp kommit hit och bidragit med kunskap, entreprenörskap och skattepengar. När integrationen till det svenska samhället fungerar skapas ett rikare, tolerantare och mer framgångsrikt samhälle. Men . vi får aldrig vara toleranta mot intoleransen."

Det är i denna anda som integrationspolitiken nu förs och byggs av samarbetspartierna. Genom att se och erkänna problemen kan man göra något åt dem. Budgetpropositionens förslag till utgiftsområde 13 och arbetsmarknadsutskottets betänkande 1 bidrar med ett antal byggstenar till detta, och därför vill jag självfallet yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Jag förstår att det är svårt för Teresa Carvalho att komma undan det faktum att Sverige även i fortsättningen ska vara det land inom Europeiska unionen som tar emot flest kvotflyktingar av alla. I år har länderna åtagit sig att ta emot 23 000 kvotflyktingar på ett ungefär. Andelen för svensk del är enormt hög om man ser till den totala volym som Europeiska unionens medlemsländer har åtagit sig.

Om man ser på vad UNHCR önskar att Europeiska unionen ska göra kan man se att det handlar om ungefär 40 000 kvotflyktingar årligen. Då hamnar siffran på 900 kvotflyktingar, som vi moderater tillsammans med samarbetspartierna har lagt fram, i rätt härad. Det står i proportion till vad Sverige ska ta emot.

Det är egentligen denna konflikt som finns i betänkandet, om man tittar på hur anslagen fördelas. Det är därför jag tar upp detta med ledamoten och frågar. Det handlar om flera hundra miljoner ytterligare som Socialdemokraterna vill lägga på detta, samtidigt som man säger sig bedriva en stram migrationspolitik. Jag får faktiskt inte detta att gå riktigt ihop.

Det är klart att integration och volym hänger ihop. Det tror jag att de flesta av oss i den här kammaren nu kan erkänna.

Sverige tar och har historiskt tagit ett stort ansvar när det gäller att ta emot människor på flykt. Det vi har misslyckats med är integrationen. Vi har misslyckats med invandrares etablering i samhället, på arbetsmarknaden och i övriga delar. Därför är det viktigt att ord och handling hänger ihop.

Därför frågar jag nu ledamoten ytterligare en gång: Hur kommer det sig att man påstår att man bedriver en stram migrationspolitik samtidigt som man ska ta emot fem gånger fler kvotflyktingar än regeringen föreslår?

Herr talman! När jag läser Socialdemokraternas följdmotion för utgiftsområde 13 blir jag, och säkert många med mig, konfunderad. Det första de socialdemokratiska ledamöterna i arbetsmarknadsutskottet skriver i sin motion, alltså i portaltexten, lyder: "Vi anser att Sverige ska ha en fortsatt stram migrationspolitik. Paradigmskiftet som skedde på det här området i samband med flyktingkrisen 2015 skedde under vår tid i regeringsställning. Sverige ska ta sin del av ansvaret i EU - varken mer eller mindre - för att ge människor skydd undan krig och förtryck. Vi kan inte permanenta en ordning där vi tar emot fler människor än vad vi har kapacitet att integrera i samhället."

Trots dessa barska ord och påståendet att de vill bedriva en "stram migrationspolitik" föreslår Socialdemokraterna att Sverige ska ta emot fem gånger fler kvotflyktingar än i den moderatledda regeringens förslag, och följaktligen tillför de flera hundra miljoner kronor mer av skattebetalarnas pengar till ändamålet än vad som anslås i budgetpropositionen inom detta utgiftsområde.

Herr talman! Vi får ofta hör att det minsann var tack vare S-MP-regeringen som det skedde ett paradigmskifte på migrationspolitikens och integrationspolitikens område - vilket faktiskt är historierevisionism. Ord och handling hänger inte heller ihop i nuvarande S-politik, så därför frågar jag Teresa Carvalho: Hur kommer det sig att Socialdemokraterna vill att Sverige även i fortsättningen ska ta emot flest kvotflyktingar i hela EU?