Acko Ankarberg Johansson

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Det är en oerhört prioriterad fråga. När inflationen drabbade regionerna extra hårt, beroende på det pensionsavtal de tecknat, valde vi att lägga 9 miljarder extra till dem, bara för att täcka upp för inflationens kostnader. Det extra stöd de har fått motsvarar 10 500 sjuksköterskor. Det fick de för att de under det år som var så besvärande skulle kunna behålla personal. Och det har ju lett till att vi inte har fått massuppsägningar.

Vi befarade, när vi kom med den sista delen om 6 miljarder, att kanske 5 000– 6 000 skulle riskera att sägas upp beroende på de varsel som fanns. Det har inte blivit så. Jag är glad över både att pengarna gett effekt och att regionerna har kunnat hantera situationen bättre än de först trodde.

Däremot har det skett förändringar när det gäller bland annat administrativ personal. Men man har kunnat värna vårdpersonal. Det är viktigt.

Fru talman! Som kristdemokrat hade jag gärna tagit ansvar för det. Jag hade gärna sett en statlig sjukvård med statlig finansiering och statligt ansvar.

Den lag som riksdagen beslutat om, hälso- och sjukvårdslagen, anger dock att det är regionerna och kommunerna som har ansvar. Regeringen ser däremot till att stötta. Vi gav för några veckor sedan besked om 3,7 miljarder till just god, nära vård. Där förtydligade vi också att kompetensförsörjningen är en viktig del för att få del av pengarna. Ofta är detta vägen in för att lyckas med både ökad vårdkapacitet och en god, nära vård.

Om man inte får goda villkor för medarbetarna kommer det inte att funka. Socialstyrelsen har på vårt uppdrag sett till att man talat om hur många fler vårdplatser man behöver, men också att riktmärket för att vi ska kunna bygga en bra primärvård är ungefär 1 100 patienter per läkare.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Vi har vidtagit många åtgärder på beredskapssidan. Vi gjorde det före Natointrädet, och vi har fortsatt därefter. Vi säkerställer att vi själva vidtar åtgärder och att vi också ger förutsättningar för regioner och i någon mån kommuner, som har hand om en del sjukvård, att göra de förberedelser som krävs.

Jag besökte själv Natohögkvarteret i Bryssel förra våren och kunde ha ett direkt samtal och diskutera det hela. Jag tänkte att jag skulle få lära mig jättemycket där, men de sa: Vi är så glada att Sverige och Finland har kommit med i Nato, för ni kan civil beredskap. Ni vet hur man ska koppla ihop sjukvården med allt det som militären gör. Jag tänkte ju att det var vi som skulle lära av dem.

De är förstås riktigt bra på den militära förmågan. Vi är glada över att kunna samverka. Men de vill också ha samverkan med oss, för vi har något att bidra med.

Vi hjälps åt och lär av varandra. De har ett bra medical manifesto som har antagits, och vi arbetar enligt det. Jag tror att vi ligger väl i fas när det gäller de åtgärder som finns, men utmaningen finns, utifrån det geopolitiska läget.

Fru talman! Med tanke på hur ledamoten inledde hade det varit bra att komma med sanning. Den här regeringen har inte skurit ned med en enda krona på hälso- och sjukvården. Vi gav förra året ett extra stöd till regionerna på 9 miljarder, som var kopplat till inflationen och det pensionsavtal man hade ingått. Vi behåller 2 miljarder i år. Till och med Sveriges Kommuner och Regioner konstaterade att det var rimligt med ett engångsbidrag eftersom det var kopplat till pensionsavtalet. När inflationen nu är nere och regionerna har 25 miljarder mer eftersom de har lägre kostnader för pensioner i år behövs inte detta.

Vi har inte skurit ned på sjukvården. Däremot ger vi ett särskilt stöd till sjukvårdsområden i glesbygd. Det handlar om 300 miljoner extra, vilket vi presenterade ganska nyligen, för god och nära vård, det vill säga primärvård. Västernorrland tillhör dem som får del av pengarna.

Jag tror att det är klokt att i Västernorrland göra ett omtag i frågan. Alla måste ha tillgång till en god hälso- och sjukvård, och snart finns det väldigt många fler inom Försvarsmakten i Sollefteå - fler kommer att behöva sjukvård.

(Applåder)

Fru talman! Kvinnors rättighet och inte minst kvinnors hälsa, som ligger inom mitt område, är synnerligen angelägna frågor. Det är därför vi gör stora satsningar. Vi säkerställer också att vi har en tillsyn över besluten så att det faktiskt sker förbättringar. Det finns områden där kvinnor är åsidosatta och där det inte går att komma ifrån att det beror på kön.

Jag tror att det ledamoten refererar till är den senast lämnade utredningen om hemaborter. Det rådde, tror jag, fullständig enighet i riksdagen om att vi ville ha denna utredning, och den har nu kommit med sitt förslag. Vi kommer att titta på alla remisser. Snart går remisstiden ut, och därefter kommer vi att återkomma med besked om hur vi gör en avvägning mellan utredningen och alla synpunkter från remissinstanserna.

Fru talman! Ja, det måste motverkas men inte för att de inom administrationen gör ett dåligt jobb. De gör ofta ett fantastiskt jobb. Tidningen Vårdfokus från Vårdförbundet - det finns även andra källor nu - har visat att utvecklingen har varit den att man anställer fler i antal som arbetar långt ifrån vården än de som arbeta nära. De som arbetar i den nära vården är undersköterskor, medicinska sekreterare, sjuksköterskor, arbetsterapeuter - ja, ni förstår. Det är dem vi ska anställa.

Att behålla vårdpersonalen var därför regeringens inriktning när vi förra året lade 9 miljarder i extra stöd på grund av inflationen. Denna inriktning ska vi ha.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Glädjande nog söker många fler till exempelvis sjuksköterskeprogrammet. Det är jättegott att se att fler vill arbeta inom hälso- och sjukvården. Men de måste också vilja stanna kvar. Det får inte bli ett yrke där man kommer in och märker att arbetsmiljön är för dålig och därför lämnar yrket. Vi har tyvärr sett sådana tendenser under ganska lång tid, och för lite har gjorts.

När vi nu övergår från överenskommelser med SKR till förordningar väljer vi att vara väldigt tydliga med vad man ska uppnå. Ett exempel är de ungefär 6 miljarder som nu delas ut för att öka vårdkapaciteten. Man ska öka vårdkapaciteten, korta köerna och öka tillgängligheten, och man gör det genom åtgärder för att förbättra arbetsmiljön. Arbetsmiljön är del tre i förordningen om vad regionerna ska arbeta med.

Pengarna kan alltså med fördel användas till att förbättra arbetsmiljön. Då tror jag att man får fler medarbetare som orkar arbeta sitt heltidsmått, som trivs och som stannar kvar.

Vi gör på liknande sätt med förordningen om god och nära vård. Vi använder de styrmedel vi har. De är få, men vi använder dem.

Fru talman! Att vi måste förbereda oss på en masskadehändelse var en av de frågor som jag tidigt lyfte upp som minister. Vi måste på olika sätt träna. De olika resurserna måste träna sig i att jobba ihop, hitta aktuella lägesbilder så att man kan se var sjuktransporter befinner sig och var vårdkapacitet finns. Men det finns också ett behov av nationella säkerhetslager, som vi har byggt upp för stora summor för att vi ska kunna bistå vid en väldigt svår situation.

Just nu sker ett bra arbete på alla nivåer, och vi ska försöka bli ännu bättre på olika slags kriser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Låt mig börja så här: I någon mening ska vi aldrig vara rustade för masskadehändelser som denna, eller hur? Vi vill inte att det händer igen.

Risken är dock att det gör det. Det är skälet till att vi gör många slags förberedelser och har gjort det under lång tid. Det kanske var något som stärkte den personal som jag mötte i måndags och som berättade om vad de hade gjort förra tisdagen. De kände en stolthet i att de hade klarat ut det här så bra. Det var en professionalitet samtidigt som många av dem var direkt berörda, eftersom de hade barn på skolan eller hade släktingar som var berörda. De gjorde en imponerande insats.

Det här visar dock att man behöver jobba med beredskap från två håll. Det behövs mer nationell samordning i stora delar av beredskapen, och man måste jobba väldigt lokalt också med hur man ska göra. Vad jag har sett fungerade båda dessa delar väl vid den här händelsen. Men vi måste fortsätta förbereda oss för det som vi inte vill ska hända.

Fru talman! Det har verkligen varit nödvändigt att vi lyft upp frågorna om psykisk hälsa, civilsamhällets roll men också ensamhet. Frågor om ensamhet har aldrig lyfts fram av tidigare regeringar. I Storbritannien har man gjort det under ganska lång tid.

I dag vet vi att det påverkar hälsan när jag inte har en självvald utan en påtvingad ensamhet. Forskning visar att det dessutom kan ge sjukdomar rakt av. Det är alltså nödvändigt att vi satsar mer på området. Kombinationen det offentligas hälso- och sjukvård och civilsamhället är riktigt bra.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna! Samtliga av ledamotens frågor ligger under socialminister Jakob Forssmeds område, men jag svarar gärna på dem.

Regeringen arbetar med alla dessa delar. Däremot har vi inte möjlighet att tvinga regioner, för vi har ju självstyre i dag. Det gör att man kan välja om man gör det här. Men låt mig särskilt säga några ord om projektet Häng med oss ut.

Jag har fått göra den resan tillsammans med några i Skåne. De visade tydligt hur man kan gå från en ganska svår situation i sin sjukdom, men med hjälp med friluftsliv och aktiviteter kan man komma tillbaka till ett bättre liv där man kan känna livskvalitet och ta steg vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

En utomstående kanske tänker: "Vadå, kan det hjälpa att gå ut i skogen?" Ja, faktiskt. Men det måste ske med rätt stöd. Här hade man en kombination av kunnig personal inom rehabilitering och friluftslivet genom civilsamhället. Jag tror att den kombinationen är alldeles utmärkt. Den stöder vi.

Fru talman! Låt mig säga så här: Vi har sett exempel där kommunalt drivna hem har precis denna problematik. Om det hade varit så enkelt att den enbart fanns hos de upphandlade hemmen hade det varit en enklare fråga, men den finns brett. Oavsett om hemmen är offentligt drivna eller privat drivna ser vi dessa fruktansvärda delar.

Ivo har traditionellt sett jobbat med kvalitetsfrågor och patientsäkerhetsfrågor. Nu har de behövt lägga till kunskap om det som rör kriminella. De behöver kunna förstå företagskonstruktioner och väldigt mycket mer juridik. De gör det riktigt bra. De har fått 28 miljoner uthålligt per år. De kan anställa fler, men de behöver fler lagliga möjligheter.

Fru talman! Tack, ledamoten, för en viktig fråga! När det gäller HVB-hem är det socialtjänstministern som ansvarar för dem. Jag ansvarar för myndigheten, så jag koncentrerar min del av svaret dit.

Generaldirektören slutade i september, så det har inte gått ett år. Vi kommer i närtid att kunna meddela vem som blir ny generaldirektör, och det är jag väldigt glad över.

De frågor som ledamoten lyfte upp är synnerligen allvarliga. Det var först i höstas som Ivo fick möjlighet att bli en så kallad LUS-myndighet. Det är myndigheter som med stöd av lagen kan utbyta vissa skyddade eller sekretessbelagda uppgifter så att de kan göra något på riktigt.

Vissa myndigheter har denna möjlighet vid organiserad brottslighet av svårare art. De fick den möjligheten under hösten, vilket gör att de nu kan få direktinformation. Det kom ganska sent, men det har utvecklat sig bra sedan december.

Sedan är det inte säkert att all den information som ett fåtal myndigheter kan få med stöd av lagen kan spridas vidare, men det är en viktig del. Vi får titta vidare på om sekretessbrytande bestämmelser behövs på fler ställen.

Fru talman! Jag tackar för talmannens överseende. Jag inser att jag gjorde ett misstag i mitt förra inlägg. Misstaget var dock inte att tacka ledamoten Yasmine Bladelius.

Det är utmärkt med det goda renommé Helsingborg har för Bostad först, en socialpolitisk insats som vi gemensamt har försökt sprida i hela Sverige. Den påverkar många människor, inte minst när vi nu tar nästa steg med Samsjuklighetsutredningen och ser att det lyckas. Jag förutsätter att ledamoten kommer att driva på, både i den frågan och i många andra frågor som jag vet att ledamoten brinner för. Just kombinationen med hälso- och sjukvård ser jag fram emot.

Varmt tack, ledamoten, för vårt gemensamma arbete och trevliga samtal! Det har varit tuffa debatter, men det ska det vara. Jag önskar ledamoten allt gott i det nya.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Strax före pausen när riksdagspartierna övergick till gruppmöten ställde ledamoten frågan till mig vad regeringen och ministern gör för att se till att patienter får vård i tid. Interpellationen handlar om det: Hur gör man för att patienter faktiskt ska få den vård de enligt lag har rätt till?

Ett sätt är förstås att vi använder vår tillsynsmyndighet Ivo, som följer upp hur det går. Men när det inte har fungerat eller varit tillräckligt behöver man som ansvarig region - det är de som har ansvaret - fundera på vad man gör och vad man kan ändra.

Regeringen bedömer dock att vi också behöver bidra med mer pengar. Förra onsdagen gav vi besked om 3,7 miljarder för att stärka primärvård och god nära vård. Pengarna gick till både kommuner och regioner. Särskilt stöd har gått till Norra sjukvårdsregionen, de fyra norrländska regionerna, som arbetar på ett särskilt sätt med landsbygd och glesbygd. Också en mindre summa, men väldigt viktig, gör att vi nu får ett nationellt årligt stöd till Glesbygdsmedicinskt centrum i Storuman, som också kan vara en kunskapskälla för alla som arbetar med att utveckla vården och göra den mer nära, mer samordnad och mer personcentrerad för patienterna.

I går gav vi besked om 2 miljarder i sektorsstöd till regionerna. De pengarna får man helt utan motkrav. Det är en följd av den inflation som har varit men som förstås har övergångseffekter. Därför är det viktigt att ge stöd till regionerna.

Vi gav också besked om att vi ger 5,9 miljarder till regionerna för att de ska kunna öka vårdkapaciteten genom att korta köer och förbättra kompetensförsörjning och arbetsmiljö. Det är enda sättet att lyckas med ökad vårdkapacitet. Vi ger också en halv miljard för att korta köer på ett speciellt sätt. Vi vill pröva en ny metod som vi inte har använt tidigare, där vi bygger in ett lärande för att se om vi kan hitta bättre metoder att korta köer utöver det uppdrag som regionerna enligt lag har att ge vård i tid.

Det är alltså väldigt mycket pengar. Det är helt nödvändigt att regeringen stöder regionerna för att de ska lyckas med det de gör.

Låt mig avslutningsvis få återknyta till det faktum att vi ger pengar också till kommunerna. Regionerna har ju den största delen av hälso- och sjukvården, men kommunerna står för en del. Då känns det bra, fru talman, att få övergå till att lyfta fram det faktum att Yasmine Bladelius efter en oerhört lång tid i Sveriges riksdag med ett stort uppdrag inom socialpolitik och hälso- och sjukvårdsfrågor nu kommer att övergå till kommunernas arbete och på heltid jobba med dessa frågor enbart i ett Helsingborgsperspektiv.

Jag har mött ledamoten under fyra år, förra mandatperioden i socialutskottet. Vi satt för olika partier, förstås, men det jag mötte var en mycket engagerad person som har precis det där drivet. Det är partipolitisk ideologi som driver dig som ledamot, och som riksdagsledamot ska man vara driven av det. Vi är inte vilka som helst. Vi väljs av väljarna på ett partis lista, med möjlighet till personmarkering.

Yasmine Bladelius är ideologiskt tydlig. Hon vet vilket parti hon står för och är också driven i de här frågorna. Inledningsvis såg jag väldigt mycket av ledamoten inom ANDTS-området, men hon har också breddat sig, inte minst den här mandatperioden, till många fler områden.

Jag vill önska ledamoten allt gott, men jag vill också säga: Behåll allt det där engagemanget för helheten i sjukvården! Hälso- och sjukvård bedrivs också av kommunerna, och vi kommer att återkomma när det gäller att förtydliga de delarna. Det kan väl inte bli bättre än att ha lång erfarenhet från riksdagen och nu få arbeta på heltid med kommunala frågor.

Låt mig, fru talman, få avsluta med att rikta ett tack till ledamoten Yasmine Bladelius och önska ledamoten allt gott i de kommande uppdragen.

Herr talman! Tack, ledamoten, för kompletterande frågor och synpunkter!

I Sverige arbetar all offentlig verksamhet under lagarna. Vi sätter oss inte över lagen, utan vi arbetar under den. Det innebär att man har att följa den ansvarsfördelning som riksdagen har beslutat om, det vill säga vilka uppgifter kommuner och regioner har. Det handlar också om hälso- och sjukvårdslagen, arbetsmiljölagen och alla andra lagar. Allt måste man följa samtidigt.

Jag är fullständigt medveten om att kommun- och regionpolitiker ibland tycker att det är för mycket: Det är för stora krav, och de tycker inte att de klarar det. Men såväl kommuner som regioner har enligt riksdagens beslut fått en egen beskattningsbas. Kommuner tar ut kommunalskatt, och regioner tar ut den regionala skatten. De är av lite olika storlek. Regionen tar ut ungefär hälften så mycket, men de har också en annorlunda verksamhet som i allmänhet är mindre än kommunernas verksamhet. Men det är där deras bas finns.

Staten tar inte ut skatt av invånarna för att betala sjukvård, för riksdagen har beslutat att det är regionerna och delvis kommunerna som ansvarar för sjukvård. Därför har de sin egen beskattningsrätt, och det innebär också att de har fullt ansvar för den sjukvård de ger.

Samtidigt är det precis som ledamoten säger: Om man ser brister behöver man komplettera från statens sida. Det jag vänder mig emot med mitt resonemang är att ledamoten sa att sjukvårdsministern eller regeringen ska fördela statens resurser till sjukvården. Det gör vi inte. Det gör man i Danmark, där staten beslutar helt över finansieringen och regionerna är utförare av sjukvården. Den modellen tycker jag att man ska fundera vidare på, och det har man möjlighet att göra i Vård- och ansvarskommittén.

Men så har vi det alltså inte i Sverige, utan det fulla ansvaret ligger på regionerna. Vi har ingen statlig vård förutom en liten rännil, där vi har ansvar för vissa patienter inom Kriminalvården med sjukvård och så vidare. Men det är en extremt liten del.

Ansvaret ligger hos regionerna. Regeringen har valt att ändå ge stöd på många olika sätt. Det har många regeringar gjort, så det är ingen nyhet. Men det regeringen har fokuserat på är att ge stöd till ökad vårdkapacitet. Vi väljer styrmedel, och vi har härmed lämnat fasen med överenskommelser som inte kan styras eller följas upp. Det är nu tydligt i förordningen vad pengarna går till. Vi har meddelat att det går 5,9 miljarder till denna del. De går till att öka vårdkapaciteten, till att korta köer, till att öka tillgängligheten och till att förbättra kompetensförsörjning och arbetsmiljö.

Den tredje delen är vägen dit. Man kommer inte att lyckas med att öka vårdkapaciteten och få fler medarbetare som kan utföra jobbet om man inte förbättrar kompetensförsörjning och arbetsmiljö.

Nästan hela landet har behov av att vidta åtgärder, och det är därför vi riktar pengarna till detta. Det är en tydlig förordning. Det här ska uppnås, annars får regionerna betala tillbaka pengarna vid årets slut. Det är en tydligare och skarpare styrning från regeringens sida till regionerna att lyckas med att uppnå detta.

Jag blir lite bekymrad över att ledamoten raljerar över att regeringen tillsätter en utredning. Återigen: Vi har den ordningen i svensk förvaltning. Vi fattar inte beslut för att jag läser någonting i tidningen på morgonen, utan vi har en gedigen utredning som talar om hur vi ska göra. Konsekvenser, för och emot, redovisas, och sedan fattar regeringen beslut efter remiss.

Så här gör vi också med vårdgarantin. Det har varit nödvändigt att se över vårdgarantin. Jag beklagar att vi inte har gjort det tidigare. Men jag tror inte att någon av oss har föreslagit det tidigare, utan det är nu vi har bestämt oss för det. Vårdgarantin har inte genomförts i sin helhet någon gång sedan den infördes. Vi har ett gemensamt problem när vi har utlovat en lag och beslutat om den i riksdagen och den inte har genomförts.

Nu säger vi: Gör om den! Och framför allt, byt perspektiv och gå ifrån fasta tidsgränser! Är 90 dagar behovsstyrt? För mig är det inte det. Det måste vara behovsstyrt på ett annat sätt och avgöras i möten mellan vårdpersonal och patient: När behöver du din operation?

Jag ser verkligen fram emot utredningens förslag, och förhoppningsvis hittar utredningen en modell som kan fungera. Det kommer att vara svårt, men det är därför viktigt att vi nu gör vad vi kan för att korta köer så att vi inte går in i den nya vårdgarantin med sämre förutsättningar.

Herr talman! Yasmine Bladelius har frågat mig hur jag ser på att sjukhus bryter mot vårdgarantin och därmed mot hälso- och sjukvårdslagen. Yasmine Bladelius har också frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att säkerställa att alla regioner följer vårdgarantin och inte gör olagliga prioriteringar av ekonomiska skäl. Yasmine Bladelius har slutligen frågat mig hur jag och regeringen avser att stötta regionerna för att säkerställa en hållbar ekonomisk situation som samtidigt möjliggör att vården ges i enlighet med lagstiftningens krav.

Jag vill inledningsvis framhålla att det är regionerna, som huvudmän för hälso- och sjukvården, som är ansvariga för en god tillgänglighet till hälso- och sjukvård. En ökad tillgänglighet till hälso- och sjukvård är dock en prioriterad fråga för regeringen, och flera insatser görs för att stödja regionerna i detta syfte.

De senaste åren har väntetiderna fortsatt att öka, och den lagstadgade vårdgarantin har sedan införandet 2010 aldrig uppnåtts i sin helhet. Jag ser allvarligt på det faktum att patienter får vänta längre än vårdgarantins tidsgränser. Regeringen anser att det behövs en ny modell för vårdgarantin som är tydligare och skarpare och som utgår från patientens behov av vård. I juni 2024 gav regeringen en utredare i uppdrag att analysera och föreslå en ny och stärkt vårdgaranti med väsentligt kortare tidsgränser (dir. 2024:50). I uppdraget ingår bland annat att vid behov lämna förslag på åtgärder som stärker huvudmännens och vårdgivarnas förutsättningar att uppfylla vårdgarantin och följa patientlagen (2014:821). I januari 2025 lämnade utredningen en delredovisning av uppdraget med förslag på statliga engångsinsatser i syfte att korta vårdköerna. Förslagen bereds i Regeringskansliet, och regeringen kommer att återkomma i närtid med närmare besked.

Regeringen genomför även ett antal andra satsningar på hälso- och sjukvården.

Under 2025 avsätter regeringen bland annat 7,5 miljarder kronor för att regionerna ska öka vårdkapaciteten. Regeringen föreslår även i budgetpropositionen för 2025 fortsatta förstärkningar av hälso- och sjukvården i regionerna, bland annat genom att förlänga det sektorsbidrag som ges specifikt för att underlätta regionernas ekonomiska situation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har även inrättat en effektivitetsdelegation för hälso- och sjukvården på Kammarkollegiet. Delegationen ska bistå regionerna med analyser, föreslå åtgärder som kan öka verksamheternas effektivitet och sprida goda exempel. Delegationen ansvarar även för ett tillfälligt statsbidrag för åtgärder för en effektiv hälso- och sjukvård. Tidigare under året inrättades också en regiongranskningsfunktion på Ekonomistyrningsverket, med det huvudsakliga uppdraget att granska regionernas ekonomiska situation. Regeringen arbetar också intensivt med inrättandet av en nationell vårdförmedling, som syftar till att tillgängliggöra hela landets vårdkapacitet för patienter och för att kapa köer inom hälso- och sjukvården.

Jag vill avslutningsvis understryka personalens betydelse som hälso- och sjukvårdens viktigaste resurs. Regeringen har mot den bakgrunden gett Socialstyrelsen ett uppdrag att ta fram förslag till en nationell plan för att förbättra hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning (S2023/00256). Den nationella planen ska bland annat visa vilka insatser som behövs, både för befintlig och för ny vårdpersonal, för att förbättra kompetensförsörjningen.

Tillgängligheten till hälso- och sjukvård är en fråga som även fortsättningsvis kommer att ligga högt på min och regeringens agenda. Med det vill jag tacka Yasmine Bladelius för frågorna och ser fram emot debatten.

Herr talman! Tack, ledamoten, för att frågan tas upp så att det inte finns några tveksamheter.

Låt mig ändå börja med att krångla till det lite. Det finns en informationsplikt i dag, vid väldigt speciella tillfällen: när barn riskerar att fara illa eller har farit illa. Frågan är alltså inte ny för sjukvårdspersonal, men det handlar om en helt annan dimension. Frågan om att både rädda liv och sedan göra något annat finns i sjukvården.

Även om alla tycker att detta är självklart vill jag skicka med att det är en svårighet. När man ska bedöma om det finns en risk för att barn far illa är man inte säker, utan det handlar just om en bedömning. Detta är ett svårt dilemma för sjukvårdspersonal, inte minst vid barnkliniker. Man vill självklart ha möjlighet att anmäla om ett barn riskerar att fara illa, men det är svårt.

Detta visar också att det finns många etiska överväganden när man inför den här sortens saker, som på ett sätt kan tyckas vara bra men också har en baksida.

När det gäller den här frågan, precis som många andra, har vi den ordningen att den måste utredas, så att vi har ett underlag. Utredaren var väldigt tydlig: Detta är inte lämpligt. Det är som det ska att utredaren talar om vad som fungerar och vad som inte fungerar.

Men vi gjorde något lite ovanligt. Vi hade nämligen haft möjlighet att läsa underlaget och kunde redan vid presskonferensen tala om att vi skulle följa utredarens förslag. Vi skulle alltså inte göra något annat än vad utredaren föreslog. Vi tyckte inte att det fanns tid för remisser och diskussion när vi faktiskt var överens. Alla fyra partierna gjorde alltså som vi alltid gör: Vi läste utredningen, bedömde hur den såg ut, samtalade och kom till ett resultat.

Jag är väldigt glad över att vi kunde ge beskedet så snabbt. Precis som ledamoten säger gör det att man kan flytta denna fråga, som innebär svåra etiska överväganden, åt sidan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! har frågat mig om jag kan garantera att vårdpersonal undantas i en lag om informationsplikt och vilka eftergifter regeringen har gjort till Sverigedemokraterna eftersom de nu säger att de är nöjda med utgången av förhandlingen.

Utredningen om stärkt återvändandeverksamhet överlämnade sitt slutbetänkande Vissa åtgärder för stärkt återvändandeverksamhet och utlänningskontroll (SOU 2024:80) den 26 november 2024. Utredningen har haft i uppdrag att se över delar av regelverket kopplat till återvändande och föreslå åtgärder i syfte att stärka återvändandeverksamheten för den som har ett verkställbart beslut om avvisning eller utvisning.

Utredningen föreslår bland annat ett utökat informationsutbyte för ett antal myndigheter, i syfte att stärka arbetet med att verkställa avlägsnandebeslut och motverka olovlig vistelse i landet. Utredningen bedömer att det utökade informationsutbytet inte bör gälla för hälso- och sjukvården, skolan och socialtjänsten. Inte heller biblioteken ingår bland de aktörer som pekas ut för det ökade informationsutbytet.

Regeringen och samarbetspartiet Sverigedemokraterna är överens om att hälso- och sjukvården, skolan, socialtjänsten och biblioteken ska undantas från den föreslagna informationsplikten. Därutöver kommer regeringen att fortsätta genomföra det som är överenskommet i Tidöavtalet.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Förslaget från utredaren handlar inte om att sätta sjukvårdslagen ur spel. Det handlar om att lägga till.

Varje region har att följa hälso- och sjukvårdslagen från dag ett på varje år till den sista dagen på varje år. Behovsprincipen styr. Det finns ingen chans att smita undan den för någon region. Det ansvaret har de mot sina medarbetare och sina patienter i sin region.

Det vi gör nu är att lägga till så att man dessutom får betalt för att kunna kapa de köer som varit väldigt långa. Utredaren går väldigt tydligt igenom prioriteringsfrågorna och undanträngningseffekterna i sin promemoria.

Jag rekommenderar den till läsning för alla. Det är en kunnig utredning. Personerna som utreder är själva läkare med mångårig erfarenhet. Man har gått på djupet med prioriteringsfrågorna, behovsprincipen och undanträngningseffekterna.

Vi har de svar vi behöver. Nu är det dags att vi gör något på riktigt. Man får betalt om man utför operationen för den som har väntat länge.