Fru talman! Strax före pausen när riksdagspartierna övergick till gruppmöten ställde ledamoten frågan till mig vad regeringen och ministern gör för att se till att patienter får vård i tid. Interpellationen handlar om det: Hur gör man för att patienter faktiskt ska få den vård de enligt lag har rätt till?

Ett sätt är förstås att vi använder vår tillsynsmyndighet Ivo, som följer upp hur det går. Men när det inte har fungerat eller varit tillräckligt behöver man som ansvarig region - det är de som har ansvaret - fundera på vad man gör och vad man kan ändra.

Regeringen bedömer dock att vi också behöver bidra med mer pengar. Förra onsdagen gav vi besked om 3,7 miljarder för att stärka primärvård och god nära vård. Pengarna gick till både kommuner och regioner. Särskilt stöd har gått till Norra sjukvårdsregionen, de fyra norrländska regionerna, som arbetar på ett särskilt sätt med landsbygd och glesbygd. Också en mindre summa, men väldigt viktig, gör att vi nu får ett nationellt årligt stöd till Glesbygdsmedicinskt centrum i Storuman, som också kan vara en kunskapskälla för alla som arbetar med att utveckla vården och göra den mer nära, mer samordnad och mer personcentrerad för patienterna.

I går gav vi besked om 2 miljarder i sektorsstöd till regionerna. De pengarna får man helt utan motkrav. Det är en följd av den inflation som har varit men som förstås har övergångseffekter. Därför är det viktigt att ge stöd till regionerna.

Vi gav också besked om att vi ger 5,9 miljarder till regionerna för att de ska kunna öka vårdkapaciteten genom att korta köer och förbättra kompetensförsörjning och arbetsmiljö. Det är enda sättet att lyckas med ökad vårdkapacitet. Vi ger också en halv miljard för att korta köer på ett speciellt sätt. Vi vill pröva en ny metod som vi inte har använt tidigare, där vi bygger in ett lärande för att se om vi kan hitta bättre metoder att korta köer utöver det uppdrag som regionerna enligt lag har att ge vård i tid.

Det är alltså väldigt mycket pengar. Det är helt nödvändigt att regeringen stöder regionerna för att de ska lyckas med det de gör.

Låt mig avslutningsvis få återknyta till det faktum att vi ger pengar också till kommunerna. Regionerna har ju den största delen av hälso- och sjukvården, men kommunerna står för en del. Då känns det bra, fru talman, att få övergå till att lyfta fram det faktum att Yasmine Bladelius efter en oerhört lång tid i Sveriges riksdag med ett stort uppdrag inom socialpolitik och hälso- och sjukvårdsfrågor nu kommer att övergå till kommunernas arbete och på heltid jobba med dessa frågor enbart i ett Helsingborgsperspektiv.

Jag har mött ledamoten under fyra år, förra mandatperioden i socialutskottet. Vi satt för olika partier, förstås, men det jag mötte var en mycket engagerad person som har precis det där drivet. Det är partipolitisk ideologi som driver dig som ledamot, och som riksdagsledamot ska man vara driven av det. Vi är inte vilka som helst. Vi väljs av väljarna på ett partis lista, med möjlighet till personmarkering.

Yasmine Bladelius är ideologiskt tydlig. Hon vet vilket parti hon står för och är också driven i de här frågorna. Inledningsvis såg jag väldigt mycket av ledamoten inom ANDTS-området, men hon har också breddat sig, inte minst den här mandatperioden, till många fler områden.

Jag vill önska ledamoten allt gott, men jag vill också säga: Behåll allt det där engagemanget för helheten i sjukvården! Hälso- och sjukvård bedrivs också av kommunerna, och vi kommer att återkomma när det gäller att förtydliga de delarna. Det kan väl inte bli bättre än att ha lång erfarenhet från riksdagen och nu få arbeta på heltid med kommunala frågor.

Låt mig, fru talman, få avsluta med att rikta ett tack till ledamoten Yasmine Bladelius och önska ledamoten allt gott i de kommande uppdragen.