Herr talman! Yasmine Bladelius har frågat mig hur jag ser på att sjukhus bryter mot vårdgarantin och därmed mot hälso- och sjukvårdslagen. Yasmine Bladelius har också frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att säkerställa att alla regioner följer vårdgarantin och inte gör olagliga prioriteringar av ekonomiska skäl. Yasmine Bladelius har slutligen frågat mig hur jag och regeringen avser att stötta regionerna för att säkerställa en hållbar ekonomisk situation som samtidigt möjliggör att vården ges i enlighet med lagstiftningens krav.

Jag vill inledningsvis framhålla att det är regionerna, som huvudmän för hälso- och sjukvården, som är ansvariga för en god tillgänglighet till hälso- och sjukvård. En ökad tillgänglighet till hälso- och sjukvård är dock en prioriterad fråga för regeringen, och flera insatser görs för att stödja regionerna i detta syfte.

De senaste åren har väntetiderna fortsatt att öka, och den lagstadgade vårdgarantin har sedan införandet 2010 aldrig uppnåtts i sin helhet. Jag ser allvarligt på det faktum att patienter får vänta längre än vårdgarantins tidsgränser. Regeringen anser att det behövs en ny modell för vårdgarantin som är tydligare och skarpare och som utgår från patientens behov av vård. I juni 2024 gav regeringen en utredare i uppdrag att analysera och föreslå en ny och stärkt vårdgaranti med väsentligt kortare tidsgränser (dir. 2024:50). I uppdraget ingår bland annat att vid behov lämna förslag på åtgärder som stärker huvudmännens och vårdgivarnas förutsättningar att uppfylla vårdgarantin och följa patientlagen (2014:821). I januari 2025 lämnade utredningen en delredovisning av uppdraget med förslag på statliga engångsinsatser i syfte att korta vårdköerna. Förslagen bereds i Regeringskansliet, och regeringen kommer att återkomma i närtid med närmare besked.

Regeringen genomför även ett antal andra satsningar på hälso- och sjukvården.

Under 2025 avsätter regeringen bland annat 7,5 miljarder kronor för att regionerna ska öka vårdkapaciteten. Regeringen föreslår även i budgetpropositionen för 2025 fortsatta förstärkningar av hälso- och sjukvården i regionerna, bland annat genom att förlänga det sektorsbidrag som ges specifikt för att underlätta regionernas ekonomiska situation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har även inrättat en effektivitetsdelegation för hälso- och sjukvården på Kammarkollegiet. Delegationen ska bistå regionerna med analyser, föreslå åtgärder som kan öka verksamheternas effektivitet och sprida goda exempel. Delegationen ansvarar även för ett tillfälligt statsbidrag för åtgärder för en effektiv hälso- och sjukvård. Tidigare under året inrättades också en regiongranskningsfunktion på Ekonomistyrningsverket, med det huvudsakliga uppdraget att granska regionernas ekonomiska situation. Regeringen arbetar också intensivt med inrättandet av en nationell vårdförmedling, som syftar till att tillgängliggöra hela landets vårdkapacitet för patienter och för att kapa köer inom hälso- och sjukvården.

Jag vill avslutningsvis understryka personalens betydelse som hälso- och sjukvårdens viktigaste resurs. Regeringen har mot den bakgrunden gett Socialstyrelsen ett uppdrag att ta fram förslag till en nationell plan för att förbättra hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning (S2023/00256). Den nationella planen ska bland annat visa vilka insatser som behövs, både för befintlig och för ny vårdpersonal, för att förbättra kompetensförsörjningen.

Tillgängligheten till hälso- och sjukvård är en fråga som även fortsättningsvis kommer att ligga högt på min och regeringens agenda. Med det vill jag tacka Yasmine Bladelius för frågorna och ser fram emot debatten.

Herr talman! Tack, ledamoten, för kompletterande frågor och synpunkter!

I Sverige arbetar all offentlig verksamhet under lagarna. Vi sätter oss inte över lagen, utan vi arbetar under den. Det innebär att man har att följa den ansvarsfördelning som riksdagen har beslutat om, det vill säga vilka uppgifter kommuner och regioner har. Det handlar också om hälso- och sjukvårdslagen, arbetsmiljölagen och alla andra lagar. Allt måste man följa samtidigt.

Jag är fullständigt medveten om att kommun- och regionpolitiker ibland tycker att det är för mycket: Det är för stora krav, och de tycker inte att de klarar det. Men såväl kommuner som regioner har enligt riksdagens beslut fått en egen beskattningsbas. Kommuner tar ut kommunalskatt, och regioner tar ut den regionala skatten. De är av lite olika storlek. Regionen tar ut ungefär hälften så mycket, men de har också en annorlunda verksamhet som i allmänhet är mindre än kommunernas verksamhet. Men det är där deras bas finns.

Staten tar inte ut skatt av invånarna för att betala sjukvård, för riksdagen har beslutat att det är regionerna och delvis kommunerna som ansvarar för sjukvård. Därför har de sin egen beskattningsrätt, och det innebär också att de har fullt ansvar för den sjukvård de ger.

Samtidigt är det precis som ledamoten säger: Om man ser brister behöver man komplettera från statens sida. Det jag vänder mig emot med mitt resonemang är att ledamoten sa att sjukvårdsministern eller regeringen ska fördela statens resurser till sjukvården. Det gör vi inte. Det gör man i Danmark, där staten beslutar helt över finansieringen och regionerna är utförare av sjukvården. Den modellen tycker jag att man ska fundera vidare på, och det har man möjlighet att göra i Vård- och ansvarskommittén.

Men så har vi det alltså inte i Sverige, utan det fulla ansvaret ligger på regionerna. Vi har ingen statlig vård förutom en liten rännil, där vi har ansvar för vissa patienter inom Kriminalvården med sjukvård och så vidare. Men det är en extremt liten del.

Ansvaret ligger hos regionerna. Regeringen har valt att ändå ge stöd på många olika sätt. Det har många regeringar gjort, så det är ingen nyhet. Men det regeringen har fokuserat på är att ge stöd till ökad vårdkapacitet. Vi väljer styrmedel, och vi har härmed lämnat fasen med överenskommelser som inte kan styras eller följas upp. Det är nu tydligt i förordningen vad pengarna går till. Vi har meddelat att det går 5,9 miljarder till denna del. De går till att öka vårdkapaciteten, till att korta köer, till att öka tillgängligheten och till att förbättra kompetensförsörjning och arbetsmiljö.

Den tredje delen är vägen dit. Man kommer inte att lyckas med att öka vårdkapaciteten och få fler medarbetare som kan utföra jobbet om man inte förbättrar kompetensförsörjning och arbetsmiljö.

Nästan hela landet har behov av att vidta åtgärder, och det är därför vi riktar pengarna till detta. Det är en tydlig förordning. Det här ska uppnås, annars får regionerna betala tillbaka pengarna vid årets slut. Det är en tydligare och skarpare styrning från regeringens sida till regionerna att lyckas med att uppnå detta.

Jag blir lite bekymrad över att ledamoten raljerar över att regeringen tillsätter en utredning. Återigen: Vi har den ordningen i svensk förvaltning. Vi fattar inte beslut för att jag läser någonting i tidningen på morgonen, utan vi har en gedigen utredning som talar om hur vi ska göra. Konsekvenser, för och emot, redovisas, och sedan fattar regeringen beslut efter remiss.

Så här gör vi också med vårdgarantin. Det har varit nödvändigt att se över vårdgarantin. Jag beklagar att vi inte har gjort det tidigare. Men jag tror inte att någon av oss har föreslagit det tidigare, utan det är nu vi har bestämt oss för det. Vårdgarantin har inte genomförts i sin helhet någon gång sedan den infördes. Vi har ett gemensamt problem när vi har utlovat en lag och beslutat om den i riksdagen och den inte har genomförts.

Nu säger vi: Gör om den! Och framför allt, byt perspektiv och gå ifrån fasta tidsgränser! Är 90 dagar behovsstyrt? För mig är det inte det. Det måste vara behovsstyrt på ett annat sätt och avgöras i möten mellan vårdpersonal och patient: När behöver du din operation?

Jag ser verkligen fram emot utredningens förslag, och förhoppningsvis hittar utredningen en modell som kan fungera. Det kommer att vara svårt, men det är därför viktigt att vi nu gör vad vi kan för att korta köer så att vi inte går in i den nya vårdgarantin med sämre förutsättningar.