Herr talman! har frågat mig om jag kan garantera att vårdpersonal undantas i en lag om informationsplikt och vilka eftergifter regeringen har gjort till Sverigedemokraterna eftersom de nu säger att de är nöjda med utgången av förhandlingen.

Utredningen om stärkt återvändandeverksamhet överlämnade sitt slutbetänkande Vissa åtgärder för stärkt återvändandeverksamhet och utlänningskontroll (SOU 2024:80) den 26 november 2024. Utredningen har haft i uppdrag att se över delar av regelverket kopplat till återvändande och föreslå åtgärder i syfte att stärka återvändandeverksamheten för den som har ett verkställbart beslut om avvisning eller utvisning.

Utredningen föreslår bland annat ett utökat informationsutbyte för ett antal myndigheter, i syfte att stärka arbetet med att verkställa avlägsnandebeslut och motverka olovlig vistelse i landet. Utredningen bedömer att det utökade informationsutbytet inte bör gälla för hälso- och sjukvården, skolan och socialtjänsten. Inte heller biblioteken ingår bland de aktörer som pekas ut för det ökade informationsutbytet.

Regeringen och samarbetspartiet Sverigedemokraterna är överens om att hälso- och sjukvården, skolan, socialtjänsten och biblioteken ska undantas från den föreslagna informationsplikten. Därutöver kommer regeringen att fortsätta genomföra det som är överenskommet i Tidöavtalet.

Herr talman! Tack, ledamoten, för att frågan tas upp så att det inte finns några tveksamheter.

Låt mig ändå börja med att krångla till det lite. Det finns en informationsplikt i dag, vid väldigt speciella tillfällen: när barn riskerar att fara illa eller har farit illa. Frågan är alltså inte ny för sjukvårdspersonal, men det handlar om en helt annan dimension. Frågan om att både rädda liv och sedan göra något annat finns i sjukvården.

Även om alla tycker att detta är självklart vill jag skicka med att det är en svårighet. När man ska bedöma om det finns en risk för att barn far illa är man inte säker, utan det handlar just om en bedömning. Detta är ett svårt dilemma för sjukvårdspersonal, inte minst vid barnkliniker. Man vill självklart ha möjlighet att anmäla om ett barn riskerar att fara illa, men det är svårt.

Detta visar också att det finns många etiska överväganden när man inför den här sortens saker, som på ett sätt kan tyckas vara bra men också har en baksida.

När det gäller den här frågan, precis som många andra, har vi den ordningen att den måste utredas, så att vi har ett underlag. Utredaren var väldigt tydlig: Detta är inte lämpligt. Det är som det ska att utredaren talar om vad som fungerar och vad som inte fungerar.

Men vi gjorde något lite ovanligt. Vi hade nämligen haft möjlighet att läsa underlaget och kunde redan vid presskonferensen tala om att vi skulle följa utredarens förslag. Vi skulle alltså inte göra något annat än vad utredaren föreslog. Vi tyckte inte att det fanns tid för remisser och diskussion när vi faktiskt var överens. Alla fyra partierna gjorde alltså som vi alltid gör: Vi läste utredningen, bedömde hur den såg ut, samtalade och kom till ett resultat.

Jag är väldigt glad över att vi kunde ge beskedet så snabbt. Precis som ledamoten säger gör det att man kan flytta denna fråga, som innebär svåra etiska överväganden, åt sidan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.