Acko Ankarberg Johansson

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Regeringen fattade i dag beslut om fördelning av de nästan 3,7 miljarder som går till kommuner och regioner för att just förstärka möjligheten till fast läkarkontakt och bygga ut primärvården i glesbygd och landsbygd. Man behöver statligt stöd för att kunna göra lite extra insatser.

Även om regioner och kommuner har det lagstadgade ansvaret är det klokt av regeringen och dess samarbetsparti att stödja dem så att det kan bli en bättre utveckling i hela landet. Det är därför vi har fattat beslut om de här pengarna, som vi hoppas ska ge effekt i hela landet. Glesbygd har vi nämligen på många ställen.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för att hon tar upp även den här delen av sjukvårdsfrågorna. Sverige ser ut som det gör geografiskt, men vårt uppdrag är likvärdigt. Oavsett var man bor ska man ha tillgång till god vård på lika villkor.

Det är klart att geografin skapar begränsningar, men det finns smarta sätt att göra detta annorlunda. Vi har nu valt att stötta Glesbygdsmedicinskt centrum så att de får ett årligt stöd från staten. De finns i Storuman, och de har hittat nycklarna här. De grunnar inte på om det är kommunen eller regionen som ska betala, utan de möter patienten. De har medarbetare i sjukstugan och löser situationen för patienten. Behöver man ligga kvar över natten får man göra det.

När jag var där på besök senast blev jag så där centralbyråkratisk; jag frågade efter en stund hur de ordnar med fakturering, avtal och så vidare om någon behöver övernatta hos kommunen. De tittade på mig och sa: Det märker man väl i slutet av månaden, när vi fakturerar hur många nätter det blev.

Med andra ord: Krångla inte till saker och ting! Fundera på vad patienterna behöver, och så löser vi det gemensamt! Det gör man i Storuman, och vi hoppas nu att GMC ska kunna stödja hela landet när det gäller att jobba med glesbygdsmedicin.

Fru talman! En av de där sakerna handlar om att vi behöver göra om just vårdgarantin. Sedan den infördes har den aldrig någonsin uppfyllts i sin helhet. Regionerna, som ska arbeta under lagen, har alltså inte uppfyllt den. Vi kan ju inte ha en lag som inte följs, och därför har vi beslutat att se över vårdgarantin och göra den annorlunda. Framför allt ska vi få ned tiderna.

Jag har tidigare sagt att vi gärna kan snegla på Danmark, som har ett tydligare och rakare system. De har dock inte heller regionalt självstyre. Vi behöver alltså titta också på den stora frågan vem som styr i svensk hälso- och sjukvård och vem som ställs till svars. I dag är det regionerna, men vi behöver hjälpas åt.

Fru talman! Jag tackar ledamoten, som fyller på den fråga som lyftes tidigare.

Vi avser att återkomma i närtid med både hur vi fördelar pengarna för ökad vårdkapacitet och hur vi genomför de statliga engångsinsatserna. Vi har inte tid att vänta på något nu när patienterna har väntat så länge.

Det är också intressant att utredaren väljer tre olika slags ingrepp. Det gör att vi får en chans att, om vi sätter igång och gör det här på samma sätt i hela landet, följa om det får undanträngningseffekter eller om vi kan undvika dem. Vi kan se hur vi behöver jobba för att det faktiskt ska bli så här.

Inte minst kan vi förstärka vårdplatskontoren så att de kan samtala med patienterna och tala om var det finns ledig kapacitet. Vi går också vidare med en nationell vårdförmedling som gör att vi får en digital bild av var ledig vårdkapacitet finns, något som har efterfrågats länge av vårdplatskontoren. De får i dag ringa runt och fråga: "Har ni en ledig plats?" Det där ska vi kunna redovisa digitalt så att man vet var det finns ledig vårdkapacitet.

Vi återkommer alltså i närtid både gällande fördelningen av de stora pengarna för ökad vårdkapacitet och gällande de statliga engångsinsatserna.

Fru talman! Nu blir jag lite konfunderad. Ledamoten säger att det är fantastiskt med forskning som gör att vi kan få läkemedel och som behandlar oss, och sedan vill ledamoten ta bort läkemedel.

Semaglutid, som ledamoten lyfter fram, är ett väldigt speciellt läkemedel, och innehållet har faktiskt funnits ganska länge. Nu vet vi att det kan användas för fler indikationer.

I Sverige är just det specifika som ledamoten nämnde godkänt för typ 2-diabetes, ingenting annat. Därför har regeringen tagit initiativ till att Läkemedelsverket ska vara tydligt med detta till dem som förskriver. Det ska bara förskrivas på rätt indikation, inte något annat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Den tidigare regeringen valde ju att ta bort värnskatten. Det är ett klockrent exempel på hur man ser till att de som har högst inkomster får lägre skatt.

Vi gör breda skattesänkningar som når de många därför att det är nödvändigt att man får behålla mer av sin lön eller sin pension.

När det gäller högkostnadsskyddet är det väsentligt att vi har ett sådant. Vi ser framför oss, och vi har fått, väsentligt högre läkemedelskostnader de senaste åren. Vi måste kunna bibehålla ett högkostnadsskydd. Därför har riksdagen beslutat att höja patientavgifterna. Regeringen kommer att återkomma till riksdagen med ett förslag om hur. Vi har just nu ett regeringskansliförslag ute på remiss. Därefter kommer regeringen att bereda detta och återkomma till riksdagen, som får pröva det hela.

Det är så att läkemedel är en del av sjukvården, men kostnaderna har ökat jättemycket. Därför lägger vi till 6 miljarder i årets budget för att vi ska klara läkemedelskostnaderna. Vi återkommer till hur högkostnadsskyddet ska förändras.

Fru talman! Det är tre områden som utredaren föreslår att vi ska prioritera just nu.

Det handlar om gråstarrsoperationer, som kan göras i öppenvård.

Det handlar om höftledsplastik, som är mycket avancerad och kräver många insatser.

Det handlar också om framfall, ett område där väldigt många kvinnor aldrig har fått den operation de behöver. Snarare har de fått uppfattningen att det är någonting man får leva med som kvinna. Så är det inte.

Vår regering tänker se till att vi kortar köerna på totalen, men vi väljer också att lyfta fram ett sådant område som berör kvinnors hälsa och som har varit eftersatt så länge.

Vi kommer att återkomma till att betala för att man utför operationer men också förstärka vårdplatskontoren.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Vårdköerna har verkligen bitit sig fast i svensk politik och i svensk sjukvård. Det är nästan så att patienter förutsätter att man får vänta länge.

Det är klart att det i dag är många andra länder som har det på liknande sätt, men vi har haft det i 10-15 år. Det innebär att även om pengar har kommit till sjukvården har vi inte på lång sikt kunnat få ned köerna. Vi behöver alltså lära oss mycket mer om hur vi gör för att få ned köerna utan undanträngningseffekter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Därför gav regeringen och samarbetspartiet uppdraget till en medicinskt kunnig person, Anna Nergårdh, att titta på hur vi skulle kunna göra för att med statliga engångsinsatser åstadkomma någonting som är bra för patienterna, en patientnytta, och som inte leder till undanträngningseffekter.

Jag lovar att återkomma i nästa inlägg till hur vi gör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Nej, Socialdemokraterna vill inte medverka. Men ni har lagt fram ett sådant budgetförslag, och det är väl trots allt rimligt att man står för de budgetförslag man lämnar till riksdagen. Det blir lite märkligt annars - då får vi ju ta bort allt som ni föreslår inom socialutskottets område, för i så fall gäller väl inte något av det.

När det gäller sällsynta läkemedel är det ett speciellt område. För Sveriges del kommer TLV snart med en rapport om hur vi bättre ska kunna tillhandahålla sällsynta läkemedel.

Det är också en del läkemedel som är väldigt regionala. Därför har vi just nu uppdrag på gång för att se över hur det är fördelat i landet. En del regioner får ta ett större ansvar därför att de har befolkning som har en viss svår sjukdom som faktiskt är geografiskt betingad. Det finns fler sådana än man kan tro - inte bara skelleftesjukan utan fler. Därför tittar vi på hur vi kan ta ett större gemensamt ansvar inom landet men också hitta ett system.

Har man utvecklat ett läkemedel som är till för väldigt få förstår vi intuitivt att det blir lite dyrare, och vi är beredda att betala mer. Vi gör ju det redan i dag. Men hur kan vi säkerställa att det inte blir för dyrt så att det tränger undan andra läkemedel som andra patienter också behöver? TLV har det uppdraget och återkommer i januari, tror jag, med sin rapport om att hitta en metod för att klara av det.

Hittar man en bra metod är det, som ledamoten tar upp, absolut möjligt att samverka också inom Norden. TLV har ett gott samarbete med sina kollegor. Men, återigen, det är inte TLV som beställer läkemedel. Det gör varje region, och där ligger utmaningen för oss framöver.

Jag tycker att ledamoten med sin fråga lyfter fram alla de frågor som hänger ihop med den - beredskap och upphandling så att man har tillräckligt med läkemedel som patienter behöver. Den frågan blir allt större därför att läkemedel kan åstadkomma så mycket i dag. För tio år sedan var det ganska sällsynt att vi pratade om läkemedel. Nu behöver det ta större plats i debatten.

Ledamoten väcker alltså en synnerligen aktuell fråga där vi gemensamt behöver hitta långsiktiga förslag som gör att vi klarar att tillhandahålla de läkemedel som patienter behöver, både i Sverige och i Norden.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för kompletteringarna.

Låt mig börja med högkostnadsskyddet. Ledamotens parti har ju lagt fram ett budgetförslag som innebär att patientavgifterna ökar. Nu diskuteras hur de ska öka, men detta budgetförslag finns i riksdagens handlingar.

Jag håller med ledamoten om att detta inte är önskvärt ur något perspektiv, men det kanske är nödvändigt. Jag bedömer att det är nödvändigt utifrån att läkemedelskostnaderna ökar så mycket. Det är därför jag instämmer i ledamotens bedömning: Vi behöver göra vad vi kan för att ökningen inte ska bli så stor.

Kostnaderna kommer att öka på grund av att allt fler sällsynta sjukdomar kan behandlas, på grund av nya, innovativa terapier och på grund av att vi nu ser riktigt effektiva läkemedel mot stora folksjukdomar inkomma på bred front. Hur ska vi betala för detta gemensamt? Det är en stor utmaning som gör att vi behöver se annorlunda på detta. Jag noterar att Socialdemokraterna instämmer i att patientavgifterna behöver öka; så ser det nämligen ut i deras budgetförslag. Nu återstår att se hur, för det handlar ju också om hur man fördelar det hela.

När det gäller antibiotika går vi före från Sveriges sida. Vi är glada över att en deklaration har antagits i FN - jag var där i september och fick vara med och göra detta. Det är en viktig deklaration som ur one health-perspektivet omfattar både människor och djur. Förslagen var ganska många - om jag minns rätt var det 29 stycken. Vi hade önskat många fler och framför allt mer kraftfulla förslag, men jag är ändå mycket glad över att det tas steg framåt inom hela FN-samarbetet.

På EU-nivå har vi ett gott samarbete när det gäller antibiotika. Vi genomdrev rådsslutsatser under vårt ordförandeskap och arbetar vidare med dem.

Jag uppfattar inte att Norden får höra att man ska vänta, utan det finns absolut en samstämmighet mellan Nordens ambition, det som görs i EU och det som görs i FN, även om det är lite svagare där.

När det gäller ledamotens raka fråga om att upphandla mer gemensamt vill jag vara tydlig med att det inte går att göra nu, för vi har inget system för gemensam upphandling i Sverige som vi kan applicera på detta. Det är helt omöjligt.

Däremot bedömer regeringen att vi behöver se över läkemedelskostnaden och funktionen. Därför finns det med i finansplanen att vi ska tillsätta en större utredning av hela läkemedelssystemet.

Jag har tidigare i debatten lyft fram att vi nog behöver snegla lite på Danmark, för de upphandlar mer gemensamt. Jag ska nog inte säga att de har väsentligt lägre kostnader än vad Sverige har, men de har ett sätt att hantera sina kostnader - genom att hitta bättre funktioner - som är bättre än det Sverige har. Jag kan inte svara på hur Islands system ser ut; det är möjligt att ledamoten kan hjälpa mig med det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om vi i Sverige kan få en utveckling som gör att vi mer kan likna Danmark - och därmed även Norge och Finland - kan vi ha en annan diskussion. I dag är det dock inte möjligt, eftersom det finns 21 olika huvudmän för rekvisitionsläkemedlen och eftersom det ser ut som det gör när det gäller förmånsläkemedlen. Det finns inga verktyg för en regering att använda eftersom vi inte upphandlar läkemedel gemensamt.

Följande är också viktig information: När något saknas beror det inte på att någon har glömt att beställa det, utan det beror nästan alltid på att det inte finns på marknaden. Läkemedelsbolagen har antingen inte kunnat producera produkten eller valt att inte lägga ut den på den svenska marknaden. Därför är konkurrensfrågan jätteviktig, liksom de beredskapslager som ledamoten nämnde i sin interpellation. Hur stora lager har man? Vi har nu stärkt lagstiftningen så att man ska ha de sjukvårdsprodukter man behöver. Vi kommer att återkomma i frågan om lager. Det handlar förstås om omsättningslager - man lägger inte saker på hög och väntar, utan man använder dem ju löpande.

Om vi inför detta just nu medverkar vi till läkemedelsbrist dagen efter. Därför måste det införas stegvis. Man är också överens inom EU om att införa detta stegvis för att inte orsaka läkemedelsbrist i EU på grund av att man bygger upp lager.

Vi har betonat detta från svensk sida, och alla partier i riksdagen är överens om att det är så det ska gå till. Vi behöver omsättningslager, men de måste byggas upp stegvis för att vi inte ska orsaka brist dagen efter. Detta gäller både regionerna i Sverige och hela EU.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för att frågan ställs.

Viljan att samverka mer och upphandla gemensamt återkommer ofta på europeisk nivå. Att vi inte kan göra det i någon större omfattning har samma skäl som det faktum att vi inte kan göra det i Norden, nämligen att vi har olika system för att hantera läkemedel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Sverige upphandlar vi inte för Sverige. Det finns ingen som upphandlar läkemedel för Sverige. Undantaget var under pandemin, då vi visste vilket vaccin vi behövde. Vi kunde välja mellan några olika varianter, men vi visste vad vi skulle ha och till vilken befolkning. Därför kunde vi göra en upphandling.

Precis som ledamoten lyfter blev det så bra att vi kunde stödja andra länder i Norden, som inte ingick i den europeiska gemenskapen. Det visade just att det ändå gjordes flera bra saker, även om samarbetet - precis som ledamoten också lyfter - inte var optimalt under pandemin. Vi såg alltså båda sidor under pandemin.

Det går dock inte att upphandla läkemedel i allmänhet, bland annat för att det är varje region som ansvarar för att upphandla det som är rekvisitionsläkemedel, det vill säga det som används på sjukhus eller inrättningar. Det som sedan finns inom förmånssystemet - alltså det vi hämtar ut på apotek - är helt beroende av att bolag sätter det på marknaden och att en läkare har förskrivit det. Det finns alltså ingen som bestämmer vilka läkemedel någon ska ha. Därför skiljer sig det här från frågan om vacciner, där vi har tydliga politiska beslut och vet vad vi ska ha.

Det skiljer sig delvis också från frågan om antibiotika. Låt mig fördjupa mig något i den en stund, så ska vi förstås återkomma till resten. När det gäller antibiotika har vi en situation där vi helst vill att antibiotika inte används i onödan, om jag får uttrycka mig lite generellt. Använder vi för mycket antibiotika, både på människor och på djur, leder det nämligen till resistens, och det sker väldigt fort. Det innebär att den antibiotika som normalt sett är väldigt verkningsfull och kraftfull tappar all sin effekt och inte biter på bakterierna.

Antibiotika måste alltså finnas, men vi ska använda det lagom mycket. De som framför allt behöver antibiotika är patienter som har cancer och som ofta behöver en antibiotikabehandling - eller många - under sin cancerbehandling på grund av infektioner och många andra tillstånd. Antibiotika behövs något mindre till det som vi kanske tänker först på, det vill säga när vi blir förkylda eller får den sortens infektion. Det är en lite mindre del; mer allvarligt är det med alla de som har svåra sjukdomar och behöver antibiotika för att klara sig.

Risken för antibiotikaresistens har lett fram till att vi i Sverige under väldigt många år har jobbat med registret Strama, där användningen av antibiotika listas. Vi har hittat en god balans - jag tror faktiskt att vi är nästan bäst i världen - där vi använder antibiotika där det behövs men avstår där det inte behövs. Det gör att vi i Sverige har en bättre situation när det gäller resistens än vad större delen av världen har.

Vi har dock problemet i dag att vi måste behålla antibiotikan på marknaden trots att det inte får säljas särskilt mycket av den. Hur ska vi lösa det? Samtidigt behöver vi även utveckla nya sorters antibiotika, både smalspektrumantibiotika och bredspektrumantibiotika, för att klara det vi behöver klara.

Därför jobbar vi i Sverige med olika modeller som är lite ovana för oss. Något förenklat uttryckt betalar vi för att man tillverkar antibiotika trots att man inte kan sälja allt. Vi behöver nämligen en beredskap för att klara den antibiotikaförsörjning som behövs, och bolagen behöver säkerställa att antibiotikan finns på marknaden. Man behöver utveckla ny och bättre antibiotika men också behålla den som redan finns utvecklad utan att på normalt sätt kunna sälja den och få tillbaka alla pengar. Därför utvecklar vi just nu olika metoder för att säkerställa antibiotikatillgången i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är väldigt glad över att den sortens samverkan sprider sig i Norden och att vi jobbar gemensamt med de här frågorna. Dock är det tuffare i EU, vill jag säga om jag får dra den parallellen. Alla länder finner inte skäl att hitta sådana system. Jag är alltså glad över att vi i Norden hittar olika sätt att jobba med antibiotikaresistensen. Där är också upphandling en möjlig väg framöver, men då handlar det återigen om vilken sorts antibiotika man ska ha och till vilka grupper. Men det finns möjlighet att samverka när de olika länderna finner att så kan göras utifrån de olika finansieringssystem och upphandlingssystem man har.

Låt mig återkomma till fler frågor i nästa inlägg!

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att stärka det nordiska samarbetet när det gäller upphandling av läkemedel och gemensamma beredskapslager.

Svar på interpellationer

Nordiskt samarbete kring läkemedelsfrågor och beredskap sker i dag i olika forum. Inom Nordiska ministerrådet finns det sedan länge ett samarbete mellan de nordiska länderna om krisberedskap. År 2002 undertecknade de nordiska länderna det nordiska hälsoberedskapsavtalet Nordhels. Samarbetet i Nordhels sker huvudsakligen i den nordiska hälsoberedskapsgrupp som kallas Svalbardgruppen, som är ett samarbetsorgan för de nordiska hälsoberedskapsmyndigheterna.

På läkemedelsområdet sker samarbete i Nordiska ministerrådets arbetsgrupp för utbyte av information och erfarenheter inom läkemedelsområdet. Arbetsgruppens namn förkortas WGEMA. Den består främst av myndighetsrepresentanter från Sverige, Norge, Danmark, Island och Finland. Fokus är på tillgänglighet och kostnadseffektivitet avseende läkemedelsprodukter samt på att öka samarbetet och forskningen på EU-nivå.

Det finns också ett nordiskt samarbete mellan de myndigheter som gör hälsoekonomiska utvärderingar när det gäller läkemedel, där Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, deltar från Sverige.

Några av de särskilt prioriterade områdena under Sveriges ordförandeskap i Nordiska ministerrådet innevarande år har varit antimikrobiell resistens, tillgång till läkemedel och hur samarbetet kring beredskap inom hälso- och sjukvården i Norden kan utvecklas. Under det svenska ordförandeskapet ordnades i november bland annat en konferens för att stärka tillgången till antibiotika i Norden.

Läkemedelsverket har genomfört en kartläggning av den nordiska och svenska läkemedelsproduktionen ur ett produktionskapacitetsperspektiv, vilken redovisades i december 2023. Tidigare i år har också ett arbete genomförts för att kartlägga produktionskapacitet gällande antibiotika och vacciner.

En gemensam nordisk marknad kan vara mer attraktiv ur exempelvis ett beredskapstillverkningsperspektiv för läkemedelsföretag som tillverkar större volymer läkemedel. När det gäller frågan om gemensamma upphandlingar av läkemedel behöver man bland annat beakta de olika regelverk och system för inköp av läkemedel som vi har i respektive land. Samarbete har dock skett i samband med inköp av vacciner under covid-19-pandemin, då Sverige i samband med de EU-gemensamma upphandlingarna åtog sig att sälja vaccin vidare till Norge och Island.

Det välfungerande nordiska samarbetet inom hälsoberedskap är viktigt att värna, inte minst med anledning av det förändrade omvärldsläget. Sverige ska verka för att fortsätta stärka det nordiska samarbetet kring beredskap inom vård och omsorg.

Fru talman! Som sagt gavs beskedet i tisdags inte bara från regeringen utan från fyra samarbetspartier. Det är ovanligt att man ger ett sådant besked redan vid presskonferensen när en utredare presenterar sin utredning. Men det gjorde vi i tisdags för att inte skapa ytterligare diskussioner när vi visste vad vi tyckte och vad vi ansåg. Vi gjorde det just för att minska risken för detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utredaren har också presenterat en mycket intressant utredning. Det blir intressant att se om Centerpartiet ställer upp på övriga delar i den när detta kommer till riksdagen så småningom. Men det ligger en bit fram i tiden, för det ska också skrivas en proposition. I de andra delarna finns ett underlag att skriva en proposition på, och jag hoppas få återkomma till dem för diskussion i kammaren. Dock berör det inte sjukvården.

Fru talman! Nog är det lite pinsamt att ledamoten låtsas som att svaret skrevs i dag! Det skickades in långt i förväg, innan utredningen var klar. Nog förstår ledamoten det; det är jag helt säker på.

Det är därför jag inte heller läste upp den delen av svaret i dag. Det svar som ledamoten läser upp har alltså inte lämnats. Jag har inte läst upp det i kammaren i dag. Det blev obsolet i och med att vi i tisdags inte bara kunde berätta vid presskonferensen vad utredaren hade kommit fram till utan vad samarbetspartierna hade gett för besked. Det gjorde vi vid presskonferensen. Det är skälet till att jag inte läste upp resten av svaret. Frågan är passé.

Det som är normalt är det som jag skrev: Regeringen får först ta emot en utredning som man sedan skickar på remiss. Därefter återkommer vi med besked. Men det vi kom fram till efter det att utredaren hade lämnat sitt förslag och vi hade läst det var att vi samtliga fyra partier instämde i utredarens bedömning. Därför gav vi beskedet redan vid presskonferensen. Det händer extremt sällan, men det hände i tisdags.

Det var därför jag inte läste upp de delarna i mitt svar, och därför finns inte heller det svaret. Jag är helt säker på att ledamoten förstår och är medveten om det.

Fru talman! Christofer Bergenblock har frågat mig om jag avser att tillse att läkare, sjuksköterskor och undersköterskor undantas från informationsplikten och om det är min och regeringens avsikt att informationsplikten även ska gälla medarbetare hos privata aktörer inom sjukvården. Han har även frågat mig om jag och regeringen avser att vidta åtgärder för att föräldrar ska våga söka akutsjukvård för sina barn utan rädsla för angiveri.

Jag vill inledningsvis understryka, som jag gjorde i den förra interpellationsdebatten, att patientsäkerhet är en mycket viktig fråga för regeringen. I denna sakfråga gav regeringen besked i tisdags. Jag tror inte att ledamoten har fler frågor.

Fru talman! Jag noterar att ledamöter använder patientsäkerheten när det passar. När man tycker att det passar lyfter man fram patientsäkerheten. När man diskuterar läkemedelstransporter på landsbygd är det bra ibland men inte alltid. Håll en rak linje. Då tror jag att det är lättare att hantera alla frågor.

Jag håller fullt ut med ledamoten. Patientsäkerheten är nummer ett. Alla frågor man kommer till som rör sjukvården måste prövas utifrån patientsäkerheten. Jag går dock inte vidare i att spekulera om vad som kan hända förrän man har utrett något. Det är precis när man har utrett något, fått ett bra underlag för vad saken gäller och för vilka konsekvenser det får som man fattar ett beslut och bestämmer vad man tycker.

Det är klokt att vi har utredningar som ger oss underlag, i stället för löst tyckande om vad jag tror skulle vara möjligt eller någonting som jag läst om i tidningen. Svenskt utredningsväsen vill jag gärna hålla högt. Det är klokt att vi låter det få ta tid. Vi får gedigna utredningar. Vi skickar dem på remiss och lyssnar in vad olika företrädare tycker, och sedan fattar vi beslut.

Jag gillar det svenska utredningsväsendet. Jag ser fram emot att det också får användas för den här frågan så att vi vet mer innan vi fattar beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tror att det är klokt för alla partier att tänka mer på vilken politik de själva har än att tala om det där partiet som hela tiden blir den röda linjen som gör att man inte kommer vidare i egen politikutveckling.

Jag är väl medveten om att ledamoten är ny i riksdagen. Men Centerpartiet har funnits här under väldigt lång tid. Det engagemang man nu har i tolkfrågan välkomnar jag. Men det borde kanske ha funnits tidigare om man på allvar ser bristerna som finns i dag, för de finns. Det är oerhört angeläget att människor har en auktoriserad tolk när de kommer i sjukvården och när de behöver det.

Det är inte så att vi har inväntat någon dom i Blekinge om det som händer där. Det är helt påhittat. Alla förstår att det man gör, det gör man under lagarna. Allt vi gör, det gör vi under lagarna. Vi sätter oss inte över dem. Det finns ingen sådan lag.

Huruvida man ska ha en sådan lag i allmänhet, och om den ska införas i sjukvården, är det som ska utredas. En sådan lagstiftning finns inte i dag. Det kunde vi räkna ut i förväg. Det behövde vi inte invänta ett domslut för. Det är alldeles självklart.

Återigen: Jag får inte kommentera en dom. Det får man inte som minister. Den har givits, och den hanteras på sitt sätt. Men det är helt nödvändigt att man när utredningen kommer går igenom alla konsekvenser. Så har vi gjort med andra frågor, och vi har kommit fram till olika svar. Varje utredare får direktiv från regeringen och gör sin bedömning: Hur ska jag förstå den här frågan?

Det är precis som ledamoten lyfter fram. Det handlar om hur det ska vara när man kommer till hälso- och sjukvården. Utredaren ska gå igenom alla samhällsområden där det är aktuellt. När man kommer till hälso- och sjukvården är hälso- och sjukvårdslagen, patientsäkerhetslagen och patientlagen styrande.

Patientsäkerheten är grundbulten i hela hälso- och sjukvården. Det är därför som jag lyfter fram de brister som finns i dag, där människor inte får tillgång till tolk trots att de behöver det.

Samtliga regioner arbetar under lagen. Det står i lagen att de har ansvar för sjukvården. Vi har ingen statlig vård, utan de har ansvar för att se till att människor får den vård som de behöver på lika villkor i hela landet.

Det är nödvändigt att man tar frågan på allvar. Jag hoppas utifrån debatten att det nu kommer fler initiativ från regionerna, där man går igenom läget i sin egen region och gör de förbättringar som behövs.

I sakfrågan kommer vi inte att kunna gå vidare förrän vi har haft en utredning. Den kommer att presenteras i närtid. Därefter kommer regeringen att återkomma när den är genomförd och har varit på remiss. Sedan kommer regeringen med sin uppfattning.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Bergenblock för frågan. Det är trevligt att ledamoten har upptäckt denna fråga, för jag har ju varit i riksdagen ganska många gånger och kommenterat den i interpellationsdebatter. Även om ledamoten uppenbarligen inte har läst mina svar och de långa debatter vi har haft om detta är jag väldigt glad över att ledamoten lyfter upp frågan i dag så att vi får chans att debattera den ännu en gång.

Låt mig börja med sakfrågan, för i övrigt tror jag att ledamoten vet precis hur det föreligger. Det är helt nödvändigt att vi rättar till det som brister. Många patienter som kommer till vården får i dag inte rätt till den auktoriserade tolk de behöver. I stället tolkar barn och närstående, vilket leder till patientrisker. Jag önskar att ledamoten hade ställt frågor om detta för flera år sedan, men då fanns inget engagemang. Det är i dag en stor patientrisk att människor inte får rätt till den auktoriserade tolk de behöver, och det måste vi komma till rätta med. Samtidigt stärker vi förstås svenskundervisningen så att alla som kommer till Sverige får chansen att lära sig språket. Det har på goda grunder funnits synpunkter på sfi-undervisningen, och dessa brister behöver rättas till.

När man väl får rätt till tolk måste tolken vara auktoriserad, för det är ganska avancerat att tolka i sjukvårdsfrågor. Här ser jag svagheter, och jag är besviken över det bristande engagemanget i frågan. Det är ingen som ställer frågor till regionerna om hur de gör med detta. Det skulle behöva göras mycket mer kraftfullt, och jag förutsätter att ledamotens partivänner tar upp detta i de regioner där de har möjlighet att påverka.

Regeringens uppfattning, som har framgått i de interpellationsdebatter jag har varit med i, är att tolk i vården bör avgiftsbeläggas. Det är ju avgifter i sjukvården i dag. Ingen kommer in i vården utan att betala en avgift. I dag är de inte inkomstrelaterade utan lika för alla. Jag delar ledamotens bedömning att varje ny avgift medför en risk, men det är ingen nyhet att det är avgifter för besök i sjukvården där regionerna har beslutat att det ska vara det. Så skulle det också kunna bli för tolktjänster i vården.

Det finns ännu inget förslag, så det ledamoten ber mig bedöma är precis sådant en utredning kommer att bedöma. Vi är överens om att det ska tillsättas en utredning, att vi på bredden bör säkerställa tillgång till tolk och att detta bör avgiftsbeläggas när det inte finns skäl för annat. Det har också framgått att det handlar om dem som har varit länge i Sverige och har beviljats medborgarskap och där det inte finns skäl att tro att de inte har kunnat tillgodogöra sig svenskundervisning. Ledamoten gav ju goda exempel på vilka man inte kan räkna med ska kunna svenska utifrån deras situation. Regeringens position har framgått av varje svar jag har avgett i riksdagen, och det är samma besked i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det kommer att tillsättas en utredning i närtid, och först när den är gjord återkommer regeringen med sin bedömning. Vad utredningen kommer fram till vet jag inte. Först ska direktiv beslutas och utredning genomföras. Därefter kommer regeringen gemensamt att återkomma med ett besked.

Fru talman! Christofer Bergenblock har frågat mig om jag avser att gå vidare med förslaget om att ta ut avgift för tolk inom vården, vilka konsekvenser jag bedömer att ett införande av tolkavgifter riskerar att få för patienter och personal i vården och om jag avser att vidta några åtgärder utifrån min bedömning.

Christofer Bergenblock hänvisar i sin fråga till en dom från förvaltningsrätten i Växjö. Jag vill inleda med att tydliggöra att jag inte kan uttala mig om enskilda domar.

Språket är en nyckel till integration. Med goda kunskaper i svenska minskar behovet av att tillhandahålla tolk i kontakter med olika samhällsfunktioner. Det är i ljuset av detta som överenskommelsen om en begränsning av tillgången till offentligt finansierad tolk ska läsas, liksom utgångspunkten att den enskilde i första hand ska betala för tolktjänster.

Regeringen kommer att återkomma gällande det konkreta genomförandet av överenskommelsen i Tidöavtalet.

Herr talman! Den här frågan kommer säkert att återkomma, inte minst när vi kan se hur aktörerna agerar utifrån de nya reglerna. Men det går inte att komma ifrån att Läkemedelsverket har gjort avkall på patientsäkerheten. Läkemedelsverket har valt en metod där man inte behöver visa id när man tar emot läkemedlet utan bara när man beställer det. Man har alltså hårdare regler i fysiska apotek än vid distanshandel. Man har gjort en avvägning som ändå tyder på att det finns ett intresse av att läkemedel kommer fram till befolkningen i hela landet.

Ledamoten kommer själv att få chans att ställa frågor till Läkemedelsverket när Läkemedelsverket kommer till utskottet för besök. Då kanske han kan få mer information om bakgrunden och höra vad de kan berätta för utskottet, vilket förstås är en väsentlig del av utskottets arbete med att granska detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.