Acko Ankarberg Johansson

Fru talman! Jag börjar med att konstatera att ledamoten Patrik Björck har varit ledamot väldigt länge. Och den formulering som ledamoten upprepade flera gånger är någonting som varje regering har att hantera och som ytterst bestäms av personal i Regeringskansliet, det vill säga var en fråga hamnar. Även om en ledamot har skrivit till en minister är det kanske en annan ministers ansvarsområde.

Jag har själv som riksdagsledamot varit med om att jag tyckte att en viss minister borde besvara min fråga. Men sedan kom det en annan minister och besvarade den. Det är helt enkelt bara en följd av hur Regeringskansliet alltid behandlar frågor oavsett vem som sitter i regeringsställning.

Fru talman! Eftersom ledamoten Patrik Björck inte vill diskutera med mig kommer jag nu att övergå till att ta upp det som ledamoten Eva Lindh och ledamoten Marcus Wennerström lyfte fram, vilket var mycket intressanta saker.

Jag ska börja med situationen när det gäller regionerna och deras ansvar. Jag tycker att det är en essentiell och nödvändig diskussion. Det är klart att regionerna som enligt lag ska ansvara för sjukvården inte är några underleverantörer till staten. Nej, det är de inte, utan de har ett eget ansvar att enligt lagarna fatta de beslut som de finner nödvändiga för sina invånare utifrån det mandat som de får av väljarna och utifrån den skatt som de väljer att ta ut. Därför är det viktigt, också i den diskussion som vi nu har i den parlamentariska kommitté som behandlar frågan om ansvaret för vården, att så länge sjukvården är en regional fråga är det regionerna som har ansvaret för den.

Men detta tar inte bort regeringens ansvar att också stötta när det är svårt. Precis som ledamoten Eva Lindh lyfter fram är det nödvändigt, fru talman, att staten finns där och stöttar när det inträffar speciella händelser.

I höstas var det tydligt att inflationen fick konsekvenser för regionerna. De hade påverkat detta på så sätt att de själva hade skrivit på pensionsavtalet. Men att inflationen ökade nu berodde på en lång rad händelser i världen som påverkade dem under en kortare period. Då behövde de ett särskilt stöd för att klara situationen. Och de skrev själva, som jag refererade från SKR:s ekonomirapport, att det är en tillfällig situation. De bedömer alltså att regeringen kommer att lyckas få ned inflationen så att vi kan återgå till vanliga förhållanden, och de tror att de 2025 är tillbaka till en mer normal situation. Då är det nödvändigt att regeringen går in och stöttar som vi gjorde med ett särskilt sektorsbidrag. Det är inte bra i sig eftersom det är tillfälligt. Men det gavs för att de skulle klara kostnaderna på grund av inflationen 2024, och vi vill att de kostnaderna ska gå ned.

Det som vi behöver titta vidare på är både den akuta situation som vi har för sjukvården i dag och den situation som är kopplad till Försvarsberedningens rapport. Där behöver vi öka vår kapacitet väsentligt.

Fru talman! Regeringen tittar nu både på den akuta situationen som vi följer väldigt noga och på det som Försvarsberedningen föreslår. Försvarsberedningen skriver att vi i praktiken ska fördubbla vår vårdkapacitet vid ett väpnat angrepp eller vid krig. Vi behöver förstås gemensamt titta på vad som menas med dessa skrivningar och vad de i praktiken innebär. Men det handlar om en väsentlig kapacitetsökning. Därför arbetar vi nu med både den akuta situationen och det som är föranlett av Försvarsberedningens rapport och förslag. Partierna är också eniga om att det är på detta sätt man ser på sjukvården.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen kommer att återkomma i båda frågorna och ge besked, för även om ansvaret ligger hos regionerna är det nödvändigt att regeringen stöttar i den mycket tuffa situation som just nu råder för samtliga regioner i Sverige.

Fru talman! Eva Lindh har frågat ministern för civilt försvar om han anser att underfinansieringen av sjukvården stärker Sveriges civila försvar och, om inte, hur han kommer att agera.

Patrik Björck har frågat ministern för civilt försvar om han anser att Sverige är bättre rustat för kris eller krig när den svenska sjukvården säger upp personal och har svårt att klara sitt uppdrag och, om inte, vilka åtgärder han avser att vidta.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationerna.

Regeringen och jag själv är medvetna om den nuvarande ekonomiska situationen i kommunsektorn. I budgetpropositionen för 2024 har regeringen aviserat extra tillskott till regionerna de kommande åren för att stärka hälso- och sjukvården. Anslagen inom hälso- och sjukvårdspolitiken för 2024 uppgår sammantaget till cirka 67 miljarder kronor inklusive läkemedelsförmånen. Dessutom tillkommer regionernas andel av det generella statsbidraget.

Jag har i tidigare debatter konstaterat att det är sjukvårdshuvudmännen, med direktvalda politiker på kommun- och regionnivå med beskattningsrätt, som ansvarar för hälso- och sjukvården och att verksamheten finansieras till stor del av just skatter.

Staten kan inte fullt ut kompensera för de kostnadsökningar som kommunsektorn har. Politiker på alla nivåer behöver arbeta med att prioritera kärnverksamheter. Den 20 december 2023 höll jag en pressträff tillsammans med Sveriges Kommuner och Regioner, där vi gav besked till regionerna om vilka tillskott som de kan förvänta sig under 2024.

Det ekonomiska regelverket innebär att kommuner och regioner vid behov, exempelvis efter besked om statliga tillskott, kan ta nya beslut gällande budget. Det kan därmed finnas möjlighet för regionerna att minska behovet av besparingar genom de beskeden. Regeringen följer frågan noggrant och är beredd att vid behov vidta ytterligare åtgärder.

Många regioner tar, enligt Sveriges Kommuner och Regioners ekonomirapport för oktober 2023, sikte på en rimlig kostnadsnivå för 2025 och anser att det är förenligt med god ekonomisk hushållning att inte tillfälligt dra ned på verksamheterna onödigt mycket. Vissa regioner har således gjort bedömningen att detta är möjligt.

Vi vet att det numera finns en risk för att Sverige också påverkas av krig i vårt närområde eller för att vi själva angrips. Just sjukvården är en central del av totalförsvaret. Därför behöver vårdkapaciteten öka, och regeringen anslår särskilda pengar till detta.

Fler medarbetare i vården behöver arbeta vårdnära. Försvarsberedningens (Fö 1992:B) senaste rapport Kraftsamling - Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret (Ds 2023:34) gör också gällande att regionerna ska kunna dubblera antalet vårdplatser vid en krigssituation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har lämnat ett uppdrag till utvalda myndigheter att bedöma genomförbarheten av förslagen i Försvarsberedningens rapport. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska i mars 2024 lämna en samlad redovisning, utifrån bedömningar som sektorsansvariga och andra myndigheter redovisar. Regeringen avser att under 2024 lämna en proposition till riksdagen om försvarspolitisk inriktning för kommande försvarsperiod. Utgångspunkten för det fortsatta arbetet är förslagen i Försvarsberedningens delrapport.

I sammanhanget vill jag även påminna om att vi hade en situation under hösten 2021 då den dåvarande regeringens politik inte var att öka antalet vårdplatser. I stället var det vi från oppositionen som ändrade i budgetpropositionen för 2022 och säkerställde att medel avsattes för att öka antalet vårdplatser. Det är positivt att vi nu har en bred samsyn kring detta. Det är ett viktigt besked för hela hälso- och sjukvården. En ökad vårdkapacitet i vardagen är en grund för hälso- och sjukvårdens beredskap i kris och krig.

Med detta vill jag tacka Eva Lindh och Patrik Björck för frågorna och ser fram emot debatten.

Fru talman! Jag tackar interpellanten och övriga deltagare.

Louise Thunström tar upp en viktig fråga för en stor del av befolkningen, och som jag nämnde är det bra för alla om vi kan ge kvinnor en god vård vid kvinnosjukdomar. Vi har därför gett Socialstyrelsen ett uppdrag om de sjukdomar som bara drabbar kvinnor eftersom det är ett eftersatt område. Vi gör alla en tjänst genom att lyfta upp detta, och därför är det klokt att också sätta press på regeringen med en interpellation och att återkomma för att se att vi verkligen gjort något. Ett varmt tack till ledamoten för interpellationen, och jag lovar att göra mitt allra bästa!

Man ska kunna få den hjälp man behöver i primärvården. Det är en del av en god vård på lika villkor för hela befolkningen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag kan inte säga när kunskapsstödet kommer. Socialstyrelsen ska vara färdig med uppdraget om ungefär ett år. Om de är färdiga med någonting tidigare kan de börja skicka ut det och jobba med det, för de har myndigheten att göra det. De kan dock också vänta till sista dagen med att presentera det. Min förhoppning är att detta kommer snarast möjligt, men jag inser också att det behöver vara gediget. Det ska förstås bygga på evidens, och man behöver fånga helheten. Ibland vet jag att min otålighet inte är bra och att det är bättre att invänta att det kommer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mitt arbete tar framför allt vid när detta har kommit, för med det i hand behöver vi se över hur vi kan se till att det kommer ut. Hur säkerställer vi att medarbetare i primärvården får kunskap om detta?

Ett skäl till att vi tillsatte utredningen var behovet av fortbildning. Det är mycket som kommer från olika regeringar och från olika myndigheter som aldrig når ut till vårdpersonalen. De får inte tid att se vad den nya lagen, det nya kunskapsstödet eller de nya rönen innebär, utan de tvingas bara arbeta på hela tiden. I bästa fall kan man, om man har tid över, läsa in sig på det på sin fritid.

Om det har kommit nya riktlinjer för, i det här fallet, klimakterievård måste det ju vara en uppgift för arbetsgivaren att se till att man tittar på dem i sin primärvård eller på sin vårdcentral eller hälsocentral. Man måste fråga sig hur man arbetar med detta. Behöver man förändra någonting? Hur behöver man jobba?

Det är naturligt att arbetsgivaren ger utrymme för medarbetarna att göra detta när det kommer nytt kunskapsstöd, nya riktlinjer eller kanske en ny lag, men det fungerar inte så i hela Sverige. Det är också ganska få regioner som har avsatt pengar i primärvårdspengen till fortbildning. Därför tror jag att det finns skäl för oss att ha den utredning som vi har tillsatt, med Harriet Wallberg som särskild utredare, för att titta på olika specialistbehörigheter och på fortbildningsbehovet.

Det räcker inte att staten kommer med pengar. Tidigare regeringar har också haft detta. Det rör sig om ungefär 1 ½ miljard; den här regeringen ökade på lite grann. Men vi får inte effekt av det - det är ju det Riksrevisionen har sagt till oss, och det är så riksdagen har bedömt det hela. Vi har väl alla bekänt oss till att vi måste få bättre verkan för pengarna när vi gör det.

Därför är det viktigt för mig att vi inte bara samlar ihop pengar som ska komma regionerna till del, så att de kan använda dem, utan att vi också får verkan på det vi gör. Detta får väl bli ett lackmustest på om det fungerar - om vi hittar bättre metoder att nå ut med nya kunskapsstöd så att de får verkan och så att kvinnor i slutändan kan berätta att det har blivit skillnad och att de får hjälp på ett bättre sätt, att de får adekvat hjälp och att de får kunskap och behandling som bygger på den senaste kända evidensen. Det är ju viktigt att man hänger med i de delarna.

Jag tror att regeringens forskningsproposition kommer att vara viktig för att ge stöd till forskning om kvinnors hälsa och sjukdomar i ett brett perspektiv - vi ska ju inte styra forskningen på det där sättet.

Låt oss ta det som ett gemensamt projekt att fortsätta lyfta fram frågorna. Mitt uppdrag i regeringen är att se till att få verkan för det som pengar ger i överenskommelser och i de kommande nationella kunskapsstöd som Socialstyrelsen arbetar fram samt i de informationsinsatser som de kommer att göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är glad över att interpellanten tog upp frågan, för det sätter press på mig. Det är precis så man ska göra. Låt oss gemensamt fortsätta ta upp frågan eftersom det finns ett litet stigma omkring detta och man kanske inte vågar berätta. Därför var jag glad över att statsministern var så engagerad i frågan och att vi gemensamt tog upp den under ett studiebesök. Det syntes i medierna och gav en diskussion om kvinnors hälsa. Låt oss hålla i detta, för vi gör alla människor en tjänst om kvinnors hälsa prioriteras bättre.

Fru talman! Tack för inläggen, ledamöterna! De speglar situationen väl.

Detta berör klimakteriebesvär och behovet av klimakterievård, men i regeringens uppdrag till Socialstyrelsen har vi ett vidare perspektiv. Vi nämner både lipödem och migrän och många andra sjukdomar som speciellt drabbar kvinnor och där man inte får den vård man behöver. Detta visar att det finns en jämställdhetsaspekt; det är därför vi har med det i det hela. Det går inte att säga att det bara är en enskild sjukdom som vi saknar kunskap eller forskning om, utan det finns en jämställdhetsaspekt i detta - en inställning att "lite får man ta om man är kvinna".

Statsministern har också ett stort intresse för dessa frågor, och tillsammans besökte vi Akademiska sjukhuset i Uppsala där man jobbar väldigt bra med både endometrios och kvinnor som drabbas av bristningar i samband med förlossning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har mött så många kvinnor som inte har berättat om konsekvenserna av sin förlossning i form av bristningar utan tänkt "det får jag ta för att jag har fött barn". Men det finns vård att få! Det finns behandling, och det finns hjälp att få. Jag har mött kvinnor som har levt med stora besvär i 30-40 år. Det går liksom inte att förklara att så många människor går omkring i livet med så stora besvär och inte har fått den vård de har rätt till - och den vård som finns.

Det är helt nödvändigt att vi jobbar med att bygga upp kunskap, och det var därför Forte fick det uppdrag de fick. De har redovisat detta, vilket är ett underlag för oss inför forskningspropositionen. Det är också nödvändigt att sprida information och att skapa det kunskapsunderlag som vi har bett Socialstyrelsen att ta fram. Vi skriver dock "relevanta kunskapsstöd", och jag vet inte om det är ett eller flera områden. Professionen får så att säga titta på hur detta ska utformas, men det är nödvändigt med kunskapsstöd så att vi också kan följa upp frågan.

Vi vet att Riksrevisionen inte har sett resultat när de har granskat satsningar på kvinnors hälsa från tidigare regeringar, och risken är ju att det fortsätter. När vi nu får fram underlag måste vi därför hitta bättre sätt att säkerställa att det når ut - hur följer vi upp detta? Vi har en bra överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner i ämnet, vill jag säga. Den är nyligen antagen. Men det ankommer ju på regeringen att se till att vi har en uppföljning - att vi har rätt överenskommelse och att vi följer upp det på rätt sätt så att pengarna kommer ut i verksamheten och får effekt.

En bidragande orsak till att jag ändå tror att det kan bli bättre nu är att vi har tillsatt en chefsbarnmorska. Vi har tidigare haft en chefssjuksköterska i Sverige, liksom en chefstandläkare och en chefsläkare, och sedan förra året - augusti, tror jag - har vi också en chefsbarnmorska. Jag tror att det är viktigt att den kompetensen finns till regeringens och myndigheters hjälp. På det viset har vi alltså lagt ett fokus på detta, för barnmorskor är en del i arbetet med kvinnors hälsa. På det viset förstärker vi både patientsäkerhet och kunskap, och jag tror att det är väsentligt att vi har gjort det.

Låt mig dock återkomma specifikt till den fråga om klimakteriet som Louise Thunström lyfte, fru talman. Låt mig där säga att jag tror att vi är många kvinnor som känner igen oss. Jag har inte haft så svåra klimakteriebesvär som dem interpellanten beskriver, och jag är glad att jag har sluppit dem. Men de jag hade, och som kanske är mer vanliga, innebar ju ändå att jag inte kunde sova förrän jag fick det läkemedel som gjorde att jag faktiskt fick ned klimakteriebesvären och kunde leva ett mer drägligt liv.

När det gäller att förklara för omgivningen att detta är någonting man upplever just för att man är kvinna finns det någonting där som ger ett stigma, vilket gör att man faktiskt inte berättar. Det är ju märkligt att vi inte vågar vara öppna med besvär som drabbar kvinnor. Det visar att vi behöver såväl lyfta frågorna, som interpellanten gör, som säkerställa information så att människor får ett jämlikt bemötande och se till att det finns vårdinsatser för alla. Det finns inget skäl att undanhålla detta, utan man ska kunna berätta om detta och få det bästa bemötandet och även den bästa vården.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Varmt tack för frågorna! Vi kommer att göra vårt allra bästa, men jag har ingen plan i dag eftersom kunskapsstödet är på väg fram från Socialstyrelsen. Det är först när vi har det i vår hand som vi kan jobba vidare med att följa upp det.

Fru talman! Louise Thunström har frågat mig vilka initiativ jag och regeringen har tagit för att förbättra klimakterievården i Sverige.

Det är angeläget att hälso- och sjukvård för tillstånd och sjukdomar som främst drabbar flickor och kvinnor förbättras för att säkerställa en jämlik vård. Det ska finnas tydliga vårdkedjor och remissvägar för olika prioriterade tillstånd och sjukdomar. Hälso- och sjukvårdspersonalens kunskaper om diagnostisering, vård och behandling av dessa tillstånd och sjukdomar ska öka. Kunskap och forskning om kvinnors sjukdomar och tillstånd ska utvecklas och stärkas.

Under 2023 har regeringen avsatt 1,8 miljarder kronor för området förlossningsvård och kvinnors hälsa, och för 2024 avsätter regeringen 1,6 miljarder kronor för ändamålet.

Regeringen gav i mars 2023 Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra insatser för en jämlik hälso- och sjukvård med fokus på sjukdomar som främst drabbar kvinnor och flickor. Socialstyrelsen bör följa upp och utvärdera hälso- och sjukvården ur ett jämställdhetsperspektiv och ta fram relevanta kunskapsstöd och informationsinsatser till hälso- och sjukvården i nära samarbete med berörda professionsorganisationer. I detta ingår att överväga behovet av att utarbeta nationella riktlinjer för fler sjukdomar och tillstånd som främst drabbar kvinnor och flickor. Det gäller bland annat vanligt förekommande sjukdomar och tillstånd som till exempel klimakteriebesvär.

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering har fått ett uppdrag att ta fram kunskapsunderlag inom området kvinnohälsa. Uppdraget ska delredovisas senast den 30 april 2024 och slutredovisas senast den 1 december 2025.

Vidare har Folkhälsomyndigheten fått ett uppdrag att ta fram fördjupade kunskapsunderlag inom ramen för satsningen på förlossningsvård och kvinnors hälsa. Arbetet ska bland annat fokusera på klimakteriets påverkan på kvinnors fysiska, psykiska och sexuella hälsa och utgå från en vetenskaplig grund. Uppdraget ska delredovisas senast den 1 juni 2024 respektive den 1 juni 2025 och slutredovisas senast den 1 juni 2026.

Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd har fått ett uppdrag att i samarbete med Vetenskapsrådet göra en analys av forskningsbehovet inom området kvinnors hälsa och sjukdomar. Uppdraget slutredovisades den 1 november förra året, och jag hoppas att det kommer att kunna utgöra ett viktigt underlag för det fortsatta arbetet med forskning på området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med det vill jag tacka Louise Thunström för interpellationen och ser fram emot debatten.

Fru talman! Tack, interpellanterna, för att ni har lyft upp denna fråga!

Det här är svåra frågor - när man ska utreda något och det dröjer innan man får svar. Vi har dessutom en ordning för hur man ska uppträda när man är statsråd, det vill säga att man inte föregriper en statlig utredning, för då kommer KU och talar om att man har gjort fel. Det blir så fånigt att låtsas som att någon slingrar sig när det regelverk och de former vi har följs. Jag tycker att detta är viktigt.

Jag skulle gärna vilja föregripa hela utredningen om vårdansvar. Jag har ju kämpat med denna fråga jättelänge. Men jag gör inte det därför att jag vet att vi i det här fallet har överlämnat den till en parlamentarisk utredning. Jag kan inte påverka något av vad de gör, för jag ska inte kunna göra det som statsråd.

Detsamma gäller den särskilda utredare som tillsatts av Socialdemokraterna och som nu har fått tilläggsdirektiv. Man ska inte kunna påverkas av regeringen när man har fått direktiv, utan man ska arbeta i enlighet med dem. Sedan kommer regeringens uppdrag. När remisserna har kommit in ska de avvägas. Då ska vi diskutera vad som är det rätta och vilka förslag regeringen har. Jag återkommer gärna i denna fråga, fru talman, när vi vet detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Stort tack för debatten och samtalet i kväll!

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag är glad över engagemanget. Det är nödvändigt att vi engagerar oss för en god hälso- och sjukvård och för att den fungerar. Det är också därför som regeringen tillsammans med sitt samarbetsparti har varit noggrann med att skriva direktiv som håller ihop politiken. Det är därför det uttryckligen står - vilket också finns med i mitt svar - att utredarens förslag ska vara i enlighet med de internationella regler och konventioner som Sverige har åtagit sig att följa, alltså barnkonventionen och Europakonventionen. Det framgår ju redan. Då behöver man inte ifrågasätta om de kommer att göra det, utan det är ju precis de direktiv som finns.

Oavsett vilken utredning ledamöterna kommer att ställa frågor till mig om - denna, vårdansvarsutredningen eller någon annan - kommer jag inte att spekulera om hur det blir eller vilka konsekvenser det får om man gör det ena eller det andra. Detta ska, eller till och med får, statsråd inte göra. Vi har tillsatt en utredning, vi är överens om direktiven och vi inväntar utredarens svar.

Dock vill jag skicka med till ledamöterna att det kanske hamnar lite snett i debatten om man frågar om det kommer att gälla all sjukvård. Nej, det kommer det inte, för personer som är det vi kallar för papperslösa har inte rätt till all sjukvård. De har, vilket jag uppfattar att alla partier är överens om, rätt till vård som inte kan anstå: akut vård, abortvård och en del annat. De har inte rätt till all vård, utan det gäller vård som inte kan anstå.

Den vård som är precis nödvändig har man rätt till när man befinner sig här, även om man inte har rätt att göra det. Det är detta frågan gäller, inte all sjukvård.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Någon ledamot resonerade över vad som är ömmande skäl. Det är självfallet en juridisk fråga, där det alltid tydliggörs vad som är synnerligen, särskilda eller ömmande skäl och så vidare. Men kan ledamöterna tänka sig något mer ömmande än vård som inte kan anstå? Jag kan inte det, utan det är bottenplattan på något vis. Vård som inte kan anstå är väl det som är ömmande.

Detta är vad utredaren har att titta på. Man tittar alltid på hur saker och ting brukar regleras, man tittar på gällande lagar, där jag lyfter fram att patientsäkerheten är en grundbult, och sedan gör man sin bedömning. När utredaren kommer med sitt förslag till hösten går det ut på remiss, och därefter fattar regeringen beslut om hur vi ska väga samman alla synpunkter. Då återkommer vi förstås gärna i debatter och samtal med ledamöterna om förslaget, innan riksdagen fattar sitt beslut.

Fru talman! Tack, ledamöter för era inlägg, både interpellanterna och övriga som har deltagit!

Någon nämnde att vi i praktiken hade en absolut sekretess. Det har vi inte för hälso- och sjukvårdspersonal. Det finns flera sekretessbrytande bestämmelser. Jag nämner dem gärna om någon vill ha dem i detalj, även om det inte handlar om det i dag.

Jag säger precis som ledamoten Mona Olin sa nyss. Det är helt omöjligt att i dag säga vad en utredning kommer att komma fram till. Det är omöjligt att säga vad remissinstanser kommer att tycka om ett förslag som ännu inte finns. Därför kan vi inte heller tala om vilka bedömningar regeringen gör.

Regeringen och samarbetspartiet Sverigedemokraterna är överens om det som står i Tidöavtalet och de tilläggsdirektiv som vi har lämnat fram. Nu är det en utredare som på sedvanligt sätt arbetar, går igenom materialet, följer direktivet och gör sin självständiga bedömning. Sedan har vi en bra ordning där vi också skickar utredningens förslag på remiss för att få höra många människors åsikter. Först därefter väger regeringen av.

Jag tycker att det är en god ordning. Man ger också sedvanlig tid för en utredning och remisshantering. Det finns en del frågor där man ibland tycker att det behöver gå fort. Jag har respekt för det. Men det här är en typisk fråga där man behöver gå igenom allt riktigt ordentligt så att man vet vad man gör.

Det får säkert ställas många interpellationer i frågan kommande år. Men det är först om ungefär ett år som vi vet vad utredningen har föreslagit och vad remissinstanser har tyckt, och därefter kommer regeringen att väga av.

Fru talman! Yasmine Bladelius har frågat mig hur jag avser att agera för att landets vårdpersonal ska kunna fullgöra sitt uppdrag att enligt hälso och sjukvårdslagen ge hela befolkningen en god hälsa och en vård på lika villkor. Yasmine Bladelius har också frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att utesluta anställda inom sjukvården i utredningen om anmälningsplikt avseende papperslösa.

Vidare har Karin Sundin frågat mig hur jag avser att agera för att Sverige ska kunna leva upp till FN:s konvention om barnets rättigheter och svensk lagstiftning om att alla barn har rätt till bästa möjliga hälsa och sjukvård. Karin Sundin har också frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att utesluta anställda inom sjukvården i utredningen om anmälningsplikt av papperslösa.

Dessutom har Dzenan Cisija frågat mig om jag ser någon risk för att sjukvårdspersonalens anmälningsplikt kommer att orsaka ökad dödlighet bland akutsjuka papperslösa vuxna och barn och om jag avser att vidta åtgärder utifrån min bedömning. Dzenan Cisija har också frågat mig hur jag, inom mitt ansvarsområde, ska komma till rätta med minskad samhällssammanhållning och minskat förtroende för myndigheter samt ökade problem med stigmatisering och etniskt baserad och hudfärgsbaserad profilering, som anmälningsplikten kan komma att orsaka.

Inledningsvis vill jag understryka att jag vid flera tillfällen har framfört att regeringen anser att patientsäkerheten är en grundbult. Detta gäller både för barn och för vuxna. Skyddet för barns rättigheter är en viktig fråga för regeringen.

Regeringen beslutade den 30 augusti 2023 om ett tilläggsdirektiv (dir. 2023:126) till Utredningen om stärkt återvändandeverksamhet (Ju 2022:12), som den dåvarande regeringen tillsatte. Tilläggsdirektiven innebär bland annat att utredaren ska lämna förslag på en reglering som innebär ett utökat informationsutbyte mellan myndigheter i syfte att stärka arbetet med verkställighet av avlägsnandebeslut och försvåra möjligheterna att leva i landet utan tillstånd.

För att regleringen ska vara rättssäker och inte leda till orimliga effekter för enskilda kan vissa situationer behöva undantas från informationsplikten. Det framgår av tilläggsdirektiven att det kan vara fråga om situationer där informationsplikten skulle strida mot ömmande värden, exempelvis inom sjukvården. Det ingår i utredarens uppdrag att bedöma hur regleringen ska utformas och vilka situationer som ska undantas.

Det ingår även i utredarens uppdrag att lämna nödvändiga författningsförslag. Förslagen ska vara i enlighet med de internationella regler och konventioner som Sverige har åtagit sig att följa, bland annat Europakonventionen och barnkonventionen som båda gäller som lag.

Utredaren ska också analysera konsekvenserna av att införa ett utökat informationsutbyte och beskriva fördelar och nackdelar för berörda verksamheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan inte föregå utredningens arbete utan inväntar nu utredningens förslag och slutsatser.

Fru talman! Tack återigen, ledamoten, för din fråga och för den debatt som ledamoten och alla andra ledamöter här har varit med i!

Regeringen följer på riktigt utvecklingen. Det är ingenting vi säger. Det är inget pr-trick. Det är så på riktigt. Vi har nära kontakter med patienter och med professionens företrädare och kan se vikten av att göra långsiktiga förändringar. En sådan sak, som förbättrar för patienterna och för ekonomin, är att satsa på primärvården. Om man inte gör det kommer man framöver att få mycket högre kostnader och sämre vård för patienter.

Jämtland Härjedalen är ett exempel där man faktiskt har vågat sticka ut hakan och göra det på ett bra sätt. Hoppas att de orkar hålla i! Vi finns också med i ledningen där.

Det är nödvändigt att göra rätt saker när man står inför stora utmaningar. Men att statens stöd måste finnas där är det ingen tvekan om. Det var därför vi kom med ett särskilt stöd i höstas.

Jag har noterat påståendet om att de riktade statsbidragen har halverats. Ja, om man räknar in alla särskilda tillfälliga statsbidrag under pandemin är det absolut så. Men att inte fortsätta med särskilda riktade statsbidrag kopplade till pandemin när pandemin inte finns är självklart. Dessutom har det åren efter stått noll, både när Socialdemokraterna styrde och när vi tog över. De pengarna fortsatte inte att komma in. En del, återhämtningsbonusen, behöll vi ett tag, eftersom vi bedömde att det var nödvändigt.

Man låtsas som att statsbidrag i allmänhet har halverats. Det är inte sant. Det var särskilda riktade statsbidrag, som vi alla stod bakom gemensamt men som inte användes av regionerna i särskilt stor omfattning därför att de var just tillfälliga. Men de har haft glädje av dem - det är jag glad över - för att kunna jämna ut konjunkturen.

År 2024 är ett tufft år. Därför kommer regeringen att göra sitt yttersta för att stödja regionerna och kommunerna i arbetet. Vi kommer att återkomma när det är läge. Men jag tror inte att de 6 miljarder som Socialdemokraterna har räcker långt när det gäller regionernas kris. Vi behöver fundera bättre än så gemensamt.

Tack för debatten och för ert engagemang!

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Tack, ledamöter, för era inlägg!

Den som tog bort den värnskatt som de allra rikaste betalade var den förra regeringen. Den tidigare socialministern satt i regeringen vid det tillfället. Mitt parti röstade emot.

I dag har alla partier lite olika inriktningar. Jag noterade i Agenda att vi tog olika ställning när det gällde hur vi ska hantera överskottsmål eller att möjliggöra att låna till investeringar för att få fart på landet. Vi har lite olika ingångar. I regeringen möts vi och kommer överens om en politik.

Att den här regeringen har gjort det har lett till att vi har prioriterat välfärden i den budget som lades i höstas och som riksdagen fattade beslut om strax före jul. 40 procent av reformutrymmet gick till hushållen för att kompensera för och klara konsekvenserna av inflationen. 40 procent gick till välfärden.

Nu har Niklas Sigvardsson lämnat kammaren, men jag noterade att han karakteriserade skattesänkningar som ett massivt stöd. Eftersom 40 procent gick till hushållen med en hel del skattesänkningar måste också 40 procent till välfärden vara ett massivt stöd. Någon annan logik finns inte. Det är ett massivt stöd utifrån den återhållsamma budget som antogs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men visst finns det stora behov i verksamheten. Därför följer regeringen utvecklingen. Dock kommer vi inte att kunna fatta beslut om att regioner och kommuner inte får säga upp personal. Enligt lag ligger det ansvaret hos regioner och kommuner, och det vore ett stort ingripande i självstyret om vi skulle fatta sådana beslut.

Däremot har, precis som ledamöterna lyfter, regeringen även ett uppdrag att stödja regionerna. Därför kom också ett beslut om särskilt sektorsstöd med adresslappen att klara ekonomin just nu. Vi krävde ingen prestation för det, utan det var för att klara de pensionskostnader vi står mitt uppe i - pengar rakt ut till regionerna för att klara situationen.

Gör regeringen tillräckligt? frågar i praktiken Marcus Wennerström. Det gör vi inte, i den meningen att vi kompenserar för allt som är underskott. 24 miljarder prognostiserar man som underskott. Jag undrar om ni socialdemokrater själva tycker att de 6 miljarder ni ger mer än regeringen på långt när täcker det underskottet. Jag noterar att flera ledamöter själva konstaterar att de inte gör det.

Om man gör gällande att de 6 miljarder som ni ger mer är skillnaden mellan att inte alls säga upp och att säga upp, vilket har föreslagits på en del håll i dag, stämmer det inte. 6 miljarder räcker inte alls långt med det stora underskott som finns, vilket pekar på att det finns väldigt mycket att göra för såväl regering som regioner och kommuner för att vi ska klara välfärden långsiktigt.

Vi måste klara den tillfälliga påfrestning som inflationen innebär. Regionernas bedömning är att den är tillfällig, och det stöder jag till fullo eftersom vi arbetar för att den ska vara tillfällig. Men det finns också strukturella problem i sektorn som behöver hanteras.

Flera ledamöter har varit inne på detta: Det handlar både om en tillfällig belastning på budgeten som leder till oönskade besparingar och om strukturella problem i budgetarna. Det visar att vi har ett arbete att göra gemensamt: Hur får vi en ekonomi i balans som klarar välfärden långsiktigt och som gör att personalen känner framtidstro och vet att här vill jag arbeta?

Jag var så glad över att Peter Hedberg - nu har jag nämnt honom två gånger, så han får extra plus, men det blir kanske minus i partiet - också nämnde att det är kärnverksamhet att satsa på fortbildning. Det är helt rätt. Fortbildning är verkligen kärnverksamhet. När man känner sig tvingad att minska på den har det gått väldigt långt.

Jag tror att vi behöver göra reformarbetet för hela hälso- och sjukvården gemensamt, för att klara både den tillfälliga inflationskrisen och det som är strukturellt och som funnits väldigt länge.

Fru talman! Jag tackar Marcus Wennerström för interpellationen och alla andra som har deltagit i debatten.

Hur är situationen för svensk hälso- och sjukvård? Man når en massa goda resultat varje dag då människor söker vård och får en fantastisk vård, ett gott omhändertagande och samordnad vård - och hälso- och sjukvården blir precis så där personcentrerad som vi vill att den ska vara. Det gäller också i svåra situationer då människor får hjälp med en svår sjukdom eller kronisk och livslång sjukdom. Det är en massa saker som fungerar väl.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt är det väldigt långa köer, vilka som sagt inte alls uppstod häromdagen utan har pågått under väldigt lång tid. Det handlar om människor som behöver en operation eller en insats men ändå inte får del av den.

Det är alltså dubbla bilder av situationen i svensk hälso- och sjukvård, som bedrivs av både kommuner och regioner. De har ju ett delat ansvar. Och en av de saker som hänger ihop med situationen är just bristande arbetsmiljö. Det är så många medarbetare som upplever att de inte har den bästa arbetssituationen. De har en arbetssituation som gör att de inte stannar kvar. De lämnar yrket och jobbar inte ens med vård i någon form utan går till en helt annan sektor.

Det finns verkligen saker att göra, både sådant som regeringen har tagit initiativ till och sådant som många andra gör - inte minst regionerna själva, förstås, liksom kommunerna. Några saker har man försökt göra, och de slår igenom på bred front i år. Det är bra, men det är riktigt tufft just nu.

Till exempel försöker man minska den stora hyrbemanningen. Detta lyftes föredömligt av någon av ledamöterna; var det möjligtvis Peter Hedberg som lyfte det? Tack för det! Att vara konstant beroende av hyrpersonal är inte bra. Hyrpersonal är till för toppar och dalar - för att läggas till när den behövs - men vi har hört om många avdelningar som är helt beroende av hyrpersonal eller där det är så vanligt förekommande att man tappar kontinuiteten. Då påverkar det både kvalitet och ekonomi.

Regionerna har försökt på många olika sätt, vill jag säga, men de har nu samlat ihop sig i ett gemensamt ramavtal och gör under det här året en rejäl satsning på att minska hyrbemanningen. Jag stöder det, men jag ser just nu konsekvenserna när man samtidigt beslutar om anställningsstopp. Plockar man bort bemanningsföretag och inför anställningsstopp blir det ganska tufft.

Detta är en utmaning som regionerna arbetar med. Man arbetar med att hitta en god balans så att man faktiskt fortfarande kan bedriva den vård som varje patient har rätt till, men det finns saker som krånglar till det. Det gäller inte minst arbetstidsdirektivet, som ju är en skyddslagstiftning men som innebär utmaningar för stora delar av sektorn. Där arbetar man med att hitta rimliga ventiler och sådant som gör att man ändå kan få verksamheten att fungera.

Till detta ska vi lägga inflationens effekter. Det är alltså många saker samtidigt som gör det riktigt svårt för varje medarbetare. Vi ser att konsekvenserna drabbar patienterna men förstås även regionpolitikerna, som kanske är vårt starka fokus här i dag.

Är då inflationen en stor sak? Ja, Sveriges Kommuner och Regioner bedömer ändå att den är det; i deras ekonomiska rapport från i oktober konstateras i de sammanfattande slutsatserna: "När och hur mycket inflationen dämpas är avgörande för den ekonomiska utvecklingen och möjligheten att nå balans igen framöver. SKR bedömer att resultaten börjar återhämta sig efter 2024, men för regionerna beräknas ett sammantaget underskott även 2025."

SKR pekar alltså rakt av på att regeringens hållning när det gäller inflationen måste behållas, det vill säga att ha en återhållsam budget som säkerställer att inflationen går ned. Det är ju konsekvenserna av inflationen som plågar regionerna under hela 2024, och jag kommer att återkomma i nästa inlägg med vad regeringen har gjort. Riksdagen fattade nämligen beslut om åtgärder i december, och dem vill jag gärna återkomma till.

Fru talman! Marcus Wennerström har frågat finansministern om hon, inom sitt ansvarsområde, tänker ta några initiativ för att undvika att regionerna tvingas säga upp vårdpersonal. Marcus Wennerström har också frågat finansministern hur hon, inom sitt ansvarsområde, bedömer att regeringens budget kommer att påverka den svenska hälso- och sjukvården.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Regeringen och jag själv är medvetna om den nuvarande ekonomiska situationen i kommunsektorn. I budgetpropositionen för 2024 har regeringen aviserat extra tillskott till regionerna de kommande åren för att stärka hälso- och sjukvården. För 2024 tillförs regionerna exempelvis ett sektorsbidrag om 3 miljarder kronor. Medlen kan användas till de områden i vilka regionerna själva bedömer att de största behoven finns. Anslagen inom hälso- och sjukvårdspolitiken för 2024 uppgår sammantaget till cirka 67 miljarder kronor inklusive läkemedelsförmånerna. Dessutom tillkommer regionernas andel av det generella statsbidraget.

Jag har i tidigare debatter konstaterat att det är sjukvårdshuvudmännen, med direktvalda politiker på kommun- och regionnivå med beskattningsrätt, som ansvarar för hälso- och sjukvården och att verksamheten finansieras till stor del av just skatter. Staten kan inte fullt ut kompensera för de kostnadsökningar som kommunsektorn har. Även kommuner och regioner behöver ta ett ansvar och arbeta med prioriteringar. Utöver de förstärkningar av det generella statsbidraget och medel riktade till sjukvården som staten bidrar med behöver politiker på alla nivåer arbeta med att prioritera kärnverksamheter.

Den 20 december 2023 höll jag en pressträff tillsammans med Sveriges Kommuner och Regioner, där vi gav besked till regionerna om vilka tillskott som de kan förvänta sig under 2024. Det ekonomiska regelverket innebär att kommuner och regioner vid behov, exempelvis efter besked om statliga tillskott, kan ta nya beslut gällande budget. Det kan därmed finnas möjlighet för regionerna att minska behovet av besparingar genom de beskeden.

Många regioner tar, enligt Sveriges Kommuner och Regioners ekonomirapport för oktober 2023, sikte på en rimlig kostnadsnivå 2025 och anser att det är förenligt med god ekonomisk hushållning att inte tillfälligt dra ned på verksamheterna onödigt mycket. Vissa regioner har således gjort bedömningen att detta är möjligt.

Med det vill jag tacka Marcus Wennerström för frågorna, och jag ser fram emot debatten.

Herr talman! Frågan hanteras av riksdagen och ligger inte längre på regeringens bord. Vi i regeringen kunde inte komma överens, så det är nu upp till riksdagen att fatta beslut.

Jag tror att det är nödvändigt att se annorlunda på vuxna än på barn. Barn ska omgärdas av extra skydd och säkerhet. När man är vuxen kan man ta andra beslut än vad man kan ta när man är barn. Det är också viktigt att man behåller kontakten med hälso- och sjukvården. Man kan behöva olika slags stöd, inte bara att direkt gå in i en förändrande behandling, en transition, utan också annat för att man har en samsjuklighet.

För mig är det väsentligt att 18-årsgränsen finns men också att man har kontakt med hälso- och sjukvården. Men det återstår att se vad riksdagens partier fattar för beslut. Därefter kommer regeringen förstås att hantera frågan på vederbörligt sätt.

Herr talman! Jag hade verkligen önskat att vi hade kommit längre. Det är bättre för patienten att få det samordnat och med kontinuitet och att veta vem som är ens fasta läkarkontakt och fasta vårdkontakt, inte minst för alla dem med kroniska sjukdomar. Dessutom är det i ekonomiska termer mer effektivt att samordna vården för patienterna.

Vi har inte kommit så långt, men jag vill säga att vi har många goda exempel. Vi måste se till att de införs brett och i hela landet så att alla patienter har en god och nära vård. Regeringen gör förändringar framöver, och vi kommer att öka stödet. Det är i dag 3 miljarder till just god och nära vård, och det är ytterligare 300 miljoner till glesbygd i särskilt stöd. Vi ökar med ytterligare en halv miljard 2025 och fortsätter sedan.

Vi kommer också att övergå till förordningsstyrt stöd. I dag är det en överenskommelse som är frivillig. Vi kommer att arbeta på ett annat sätt i syfte att öka styrningen för patienternas skull.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Kriminella ska inte finnas i välfärden. Vi måste mota all kriminalitet, men när man använder välfärden för att tvätta svarta pengar vita och finansiera sin egen verksamhet har det gått helt snett.

Det här har pågått under en längre period; därför har vi många åtgärder i dag.

En stor del i detta är sjukvården, som jag ansvarar för. Där har regionerna full möjlighet att kontrollera vem man sluter avtal med och följa upp dem, men man har inte lyckats så väl därför att man inte får all information man behöver. Man har inte tillgång till information; man har inte sekretessbrytande bestämmelser. Vi behöver alltså förstärka lagar så att man kan samköra register och göra mycket annat på många sätt.

Vi har en lång rad utredningar på gång. Exempelvis satte vi i somras igång arbete med att få en gemensam katalog över alla vård- och omsorgsgivare i Sverige. Med den som utgångspunkt kan man så småningom samköra när man hittar något som är fel och för att upptäcka fel.

Jag fick i går ta emot slutbetänkandet av Treklöverutredningen, som kommer med förslag när det gäller apotek.

Vi måste arbeta på många fronter för att stoppa kriminella från att ge sig in i välfärden.

Herr talman! Vi har redan börjat så. Arbetet började nämligen med en större samling för alla patientföreningar, forskare, politiker, regioner och andra - de som jobbar med frågan redan i dag. Vi samlade ihop alla, och alla deras åsikter är starten på arbetet. Det är viktigt att utgå från den som har en sällsynt sjukdom och dem som arbetar med gruppen i dag och ser brister och behov av samordning och förbättringar.

Vi började därför med en stor workshop där vi samlade ihop alla, och vi har fått in väldigt många synpunkter. Dessa synpunkter är grunden för den strategi som nu ska arbetas fram.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Det är väldigt vanligt att ha en sällsynt sjukdom. Men den sällsynta sjukdom man har är det väldigt få som har, och när man söker vård antingen för just den sjukdomen eller för någonting annat berättar många att de inte får det bemötande de kan förvänta sig eftersom vårdpersonalen inte kan ha kunskap om alla sällsynta sjukdomar och deras konsekvenser för andra saker.

Många berättar att man till och med nästan blir avvisad från sjukvården och har svårt att hitta fram. Det är en situation som varken sjukvården eller patienter ska ha. Vi behöver därför förstärka möjligheterna, samordningen och kunskapen så att alla patienter, oavsett var de bor, kan möta en sjukvård som är beredd att också ta emot personer med sällsynta sjukdomar.

Det här kommer att kräva mycket, och därför har vi gett ett uppdrag till Socialstyrelsen att sätta igång arbetet med en strategi. Sedan tidigare pågår arbete med att se över läkemedel vid sällsynta sjukdomar. Det är två parallella spår, men båda är lika nödvändiga.

Herr talman! Tack, ledamoten, för en komplettering! Alla förslag, oavsett vem de kommer ifrån, behöver utredas så att man får fram underlag. Man prövar förslagen utifrån respektive område. Var passar de, och var passar de inte? I hälso- och sjukvården är patientsäkerheten grundbulten. Och det kommer att vara en viktig fråga för utredningen att se hur det fungerar där.

Men redan i dag har vi avgifter i sjukvården. Det är så situationen ser ut. Avgifter förändras löpande. Just nu är det många regioner som har höjt sina avgifter ganska mycket. Det kommer kanske också att innebära problem - det är kanske en och annan som inte söker vård. Jag delar alltså uppfattningen att det får konsekvenser att avgiftsbelägga saker.