Fru talman! Louise Thunström har frågat mig vilka initiativ jag och regeringen har tagit för att förbättra klimakterievården i Sverige.

Det är angeläget att hälso- och sjukvård för tillstånd och sjukdomar som främst drabbar flickor och kvinnor förbättras för att säkerställa en jämlik vård. Det ska finnas tydliga vårdkedjor och remissvägar för olika prioriterade tillstånd och sjukdomar. Hälso- och sjukvårdspersonalens kunskaper om diagnostisering, vård och behandling av dessa tillstånd och sjukdomar ska öka. Kunskap och forskning om kvinnors sjukdomar och tillstånd ska utvecklas och stärkas.

Under 2023 har regeringen avsatt 1,8 miljarder kronor för området förlossningsvård och kvinnors hälsa, och för 2024 avsätter regeringen 1,6 miljarder kronor för ändamålet.

Regeringen gav i mars 2023 Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra insatser för en jämlik hälso- och sjukvård med fokus på sjukdomar som främst drabbar kvinnor och flickor. Socialstyrelsen bör följa upp och utvärdera hälso- och sjukvården ur ett jämställdhetsperspektiv och ta fram relevanta kunskapsstöd och informationsinsatser till hälso- och sjukvården i nära samarbete med berörda professionsorganisationer. I detta ingår att överväga behovet av att utarbeta nationella riktlinjer för fler sjukdomar och tillstånd som främst drabbar kvinnor och flickor. Det gäller bland annat vanligt förekommande sjukdomar och tillstånd som till exempel klimakteriebesvär.

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering har fått ett uppdrag att ta fram kunskapsunderlag inom området kvinnohälsa. Uppdraget ska delredovisas senast den 30 april 2024 och slutredovisas senast den 1 december 2025.

Vidare har Folkhälsomyndigheten fått ett uppdrag att ta fram fördjupade kunskapsunderlag inom ramen för satsningen på förlossningsvård och kvinnors hälsa. Arbetet ska bland annat fokusera på klimakteriets påverkan på kvinnors fysiska, psykiska och sexuella hälsa och utgå från en vetenskaplig grund. Uppdraget ska delredovisas senast den 1 juni 2024 respektive den 1 juni 2025 och slutredovisas senast den 1 juni 2026.

Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd har fått ett uppdrag att i samarbete med Vetenskapsrådet göra en analys av forskningsbehovet inom området kvinnors hälsa och sjukdomar. Uppdraget slutredovisades den 1 november förra året, och jag hoppas att det kommer att kunna utgöra ett viktigt underlag för det fortsatta arbetet med forskning på området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med det vill jag tacka Louise Thunström för interpellationen och ser fram emot debatten.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det är många kvinnor som önskar mer information från vården om klimakteriebesvär. Den förra regeringen uppmärksammade denna fråga och gav i mars 2020 Socialstyrelsen i uppdrag att beskriva vilka insatser som ges vid klimakteriebesvär i primärvården och i den gynekologiska specialistvården ur ett verksamhets-, professions- och patientperspektiv. Uppdraget innefattade också att bedöma behovet av åtgärder för att förbättra råd, stöd och behandling.

Resultatet visade på behov av förbättrad information och vägledning till kvinnor om klimakteriebesvär samt på stora regionala variationer när det gäller råd, stöd och behandling. Det visade sig att en majoritet av kvinnorna önskar riktad information från hälso- och sjukvården om klimakteriebesvär och om vad de själva kan göra för att lindra besvären. Både kvinnor och vårdpersonal vittnade om att kvinnor hänvisas mellan olika verksamheter och upplever att det är svårt att få en adekvat insats.

I rapporten föreslogs att ett nationellt kunskapsstöd om råd, stöd och behandling borde tas fram utifrån en helhetssyn på klimakteriebesvär. Och det är angeläget att ett sådant nationellt kunskapsstöd tas fram och att användningen följs upp.

Information, rådgivning och utbildning efter den reproduktiva tiden är ett område som inte har varit tillräckligt utvecklat, och många kvinnor har inte vetat vart de ska vända sig. Men det finns flera goda exempel runt om i landet på hur klimakterievård har utvecklats även i primärvården på senare år. Att dessa verksamheter också får många besökare visar att det finns ett behov. Men det finns stora lokala och regionala variationer.

Det är också viktigt att klimakterievården bygger på bästa möjliga kunskap. Det finns goda exempel på forskning som bedrivits i lokal verksamhet - även i primärvården - och vars resultat tillämpas lokalt, men det behövs i hela landet.

Därför tycker vi socialdemokrater att ett nationellt kunskapsstöd för klimakterievård enligt Socialstyrelsens rekommendationer bör tas fram för att säkerställa en enhetlig klimakterievård av hög kvalitet i hela landet. Statsrådet nämner att Socialstyrelsen har ett uppdrag, men det är oklart om det konkret innefattar att ta fram ett nationellt kunskapsstöd eller inte. Det vore mycket intressant att få höra sjukvårdsministerns kommentar om det.

(Applåder)

Fru talman! Tack för inläggen, ledamöterna! De speglar situationen väl.

Detta berör klimakteriebesvär och behovet av klimakterievård, men i regeringens uppdrag till Socialstyrelsen har vi ett vidare perspektiv. Vi nämner både lipödem och migrän och många andra sjukdomar som speciellt drabbar kvinnor och där man inte får den vård man behöver. Detta visar att det finns en jämställdhetsaspekt; det är därför vi har med det i det hela. Det går inte att säga att det bara är en enskild sjukdom som vi saknar kunskap eller forskning om, utan det finns en jämställdhetsaspekt i detta - en inställning att "lite får man ta om man är kvinna".

Statsministern har också ett stort intresse för dessa frågor, och tillsammans besökte vi Akademiska sjukhuset i Uppsala där man jobbar väldigt bra med både endometrios och kvinnor som drabbas av bristningar i samband med förlossning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har mött så många kvinnor som inte har berättat om konsekvenserna av sin förlossning i form av bristningar utan tänkt "det får jag ta för att jag har fött barn". Men det finns vård att få! Det finns behandling, och det finns hjälp att få. Jag har mött kvinnor som har levt med stora besvär i 30-40 år. Det går liksom inte att förklara att så många människor går omkring i livet med så stora besvär och inte har fått den vård de har rätt till - och den vård som finns.

Det är helt nödvändigt att vi jobbar med att bygga upp kunskap, och det var därför Forte fick det uppdrag de fick. De har redovisat detta, vilket är ett underlag för oss inför forskningspropositionen. Det är också nödvändigt att sprida information och att skapa det kunskapsunderlag som vi har bett Socialstyrelsen att ta fram. Vi skriver dock "relevanta kunskapsstöd", och jag vet inte om det är ett eller flera områden. Professionen får så att säga titta på hur detta ska utformas, men det är nödvändigt med kunskapsstöd så att vi också kan följa upp frågan.

Vi vet att Riksrevisionen inte har sett resultat när de har granskat satsningar på kvinnors hälsa från tidigare regeringar, och risken är ju att det fortsätter. När vi nu får fram underlag måste vi därför hitta bättre sätt att säkerställa att det når ut - hur följer vi upp detta? Vi har en bra överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner i ämnet, vill jag säga. Den är nyligen antagen. Men det ankommer ju på regeringen att se till att vi har en uppföljning - att vi har rätt överenskommelse och att vi följer upp det på rätt sätt så att pengarna kommer ut i verksamheten och får effekt.

En bidragande orsak till att jag ändå tror att det kan bli bättre nu är att vi har tillsatt en chefsbarnmorska. Vi har tidigare haft en chefssjuksköterska i Sverige, liksom en chefstandläkare och en chefsläkare, och sedan förra året - augusti, tror jag - har vi också en chefsbarnmorska. Jag tror att det är viktigt att den kompetensen finns till regeringens och myndigheters hjälp. På det viset har vi alltså lagt ett fokus på detta, för barnmorskor är en del i arbetet med kvinnors hälsa. På det viset förstärker vi både patientsäkerhet och kunskap, och jag tror att det är väsentligt att vi har gjort det.

Låt mig dock återkomma specifikt till den fråga om klimakteriet som Louise Thunström lyfte, fru talman. Låt mig där säga att jag tror att vi är många kvinnor som känner igen oss. Jag har inte haft så svåra klimakteriebesvär som dem interpellanten beskriver, och jag är glad att jag har sluppit dem. Men de jag hade, och som kanske är mer vanliga, innebar ju ändå att jag inte kunde sova förrän jag fick det läkemedel som gjorde att jag faktiskt fick ned klimakteriebesvären och kunde leva ett mer drägligt liv.

När det gäller att förklara för omgivningen att detta är någonting man upplever just för att man är kvinna finns det någonting där som ger ett stigma, vilket gör att man faktiskt inte berättar. Det är ju märkligt att vi inte vågar vara öppna med besvär som drabbar kvinnor. Det visar att vi behöver såväl lyfta frågorna, som interpellanten gör, som säkerställa information så att människor får ett jämlikt bemötande och se till att det finns vårdinsatser för alla. Det finns inget skäl att undanhålla detta, utan man ska kunna berätta om detta och få det bästa bemötandet och även den bästa vården.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Varmt tack för frågorna! Vi kommer att göra vårt allra bästa, men jag har ingen plan i dag eftersom kunskapsstödet är på väg fram från Socialstyrelsen. Det är först när vi har det i vår hand som vi kan jobba vidare med att följa upp det.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag vill också tacka Louise Thunström för interpellationen och för att hon tar upp den här viktiga frågan och är så öppen med hur hon själv har upplevt detta.

Det är bra att Folkhälsomyndigheten har fått ett uppdrag om detta, men det riktar sig ju inte direkt till vården. Överenskommelsen med Sveriges Kommuner och Regioner är också bra, men den innehåller ingen tydlig riktning framåt när det gäller hur klimakterievården ska bli mer jämlik över landet och få högre kvalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu finns det oaser av utvecklad primärvård för kvinnor i klimakteriet runt om i regionerna, men jag uppfattar inte att det kan vara tillräckligt heller för regeringen att det ser så olika ut. Det är ju viktigt att vården blir mer jämlik och kunskapsbaserad på det här området.

Socialstyrelsen ansåg att hälso- och sjukvården behöver ha likartade rutiner och att primärvården bör kunna spela en mycket mer central roll. Man såg därför att det som behövdes var det nationella kunskapsstöd med en helhetssyn på klimakteriebesvär som togs fram utifrån bästa möjliga kunskap om olika insatsers effektivitet. Detta skulle leda till att kvinnor i hela landet kan få mer likvärdiga vårdinsatser. Det framgick också att det var vårdcentraler och barnmorskemottagningar i primärvården som i högre grad tyckte att dessa riktlinjer behövs. Jag tycker att det borde vara väldigt viktigt att tillgodose detta.

Kort sagt tycker vi från Socialdemokraterna att detta, som Socialstyrelsen skrev i sin rapport, visar på ett behov av ett nationellt kunskapsstöd som riktas till berörda vårdverksamheter och som kan användas till kunskapsutbyggnad i hela vårdkedjan.

Ministern sa att Socialstyrelsen ska - eller bör - ta fram relevanta kunskapsstöd, och det tycker vi är väldigt bra. Det låter som att man har fått ett uppdrag. Vi undrar förstås när detta kommer, för det kan inte utläsas ur handlingarna.

(Applåder)

Fru talman! Jag kan inte säga när kunskapsstödet kommer. Socialstyrelsen ska vara färdig med uppdraget om ungefär ett år. Om de är färdiga med någonting tidigare kan de börja skicka ut det och jobba med det, för de har myndigheten att göra det. De kan dock också vänta till sista dagen med att presentera det. Min förhoppning är att detta kommer snarast möjligt, men jag inser också att det behöver vara gediget. Det ska förstås bygga på evidens, och man behöver fånga helheten. Ibland vet jag att min otålighet inte är bra och att det är bättre att invänta att det kommer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mitt arbete tar framför allt vid när detta har kommit, för med det i hand behöver vi se över hur vi kan se till att det kommer ut. Hur säkerställer vi att medarbetare i primärvården får kunskap om detta?

Ett skäl till att vi tillsatte utredningen var behovet av fortbildning. Det är mycket som kommer från olika regeringar och från olika myndigheter som aldrig når ut till vårdpersonalen. De får inte tid att se vad den nya lagen, det nya kunskapsstödet eller de nya rönen innebär, utan de tvingas bara arbeta på hela tiden. I bästa fall kan man, om man har tid över, läsa in sig på det på sin fritid.

Om det har kommit nya riktlinjer för, i det här fallet, klimakterievård måste det ju vara en uppgift för arbetsgivaren att se till att man tittar på dem i sin primärvård eller på sin vårdcentral eller hälsocentral. Man måste fråga sig hur man arbetar med detta. Behöver man förändra någonting? Hur behöver man jobba?

Det är naturligt att arbetsgivaren ger utrymme för medarbetarna att göra detta när det kommer nytt kunskapsstöd, nya riktlinjer eller kanske en ny lag, men det fungerar inte så i hela Sverige. Det är också ganska få regioner som har avsatt pengar i primärvårdspengen till fortbildning. Därför tror jag att det finns skäl för oss att ha den utredning som vi har tillsatt, med Harriet Wallberg som särskild utredare, för att titta på olika specialistbehörigheter och på fortbildningsbehovet.

Det räcker inte att staten kommer med pengar. Tidigare regeringar har också haft detta. Det rör sig om ungefär 1 ½ miljard; den här regeringen ökade på lite grann. Men vi får inte effekt av det - det är ju det Riksrevisionen har sagt till oss, och det är så riksdagen har bedömt det hela. Vi har väl alla bekänt oss till att vi måste få bättre verkan för pengarna när vi gör det.

Därför är det viktigt för mig att vi inte bara samlar ihop pengar som ska komma regionerna till del, så att de kan använda dem, utan att vi också får verkan på det vi gör. Detta får väl bli ett lackmustest på om det fungerar - om vi hittar bättre metoder att nå ut med nya kunskapsstöd så att de får verkan och så att kvinnor i slutändan kan berätta att det har blivit skillnad och att de får hjälp på ett bättre sätt, att de får adekvat hjälp och att de får kunskap och behandling som bygger på den senaste kända evidensen. Det är ju viktigt att man hänger med i de delarna.

Jag tror att regeringens forskningsproposition kommer att vara viktig för att ge stöd till forskning om kvinnors hälsa och sjukdomar i ett brett perspektiv - vi ska ju inte styra forskningen på det där sättet.

Låt oss ta det som ett gemensamt projekt att fortsätta lyfta fram frågorna. Mitt uppdrag i regeringen är att se till att få verkan för det som pengar ger i överenskommelser och i de kommande nationella kunskapsstöd som Socialstyrelsen arbetar fram samt i de informationsinsatser som de kommer att göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är glad över att interpellanten tog upp frågan, för det sätter press på mig. Det är precis så man ska göra. Låt oss gemensamt fortsätta ta upp frågan eftersom det finns ett litet stigma omkring detta och man kanske inte vågar berätta. Därför var jag glad över att statsministern var så engagerad i frågan och att vi gemensamt tog upp den under ett studiebesök. Det syntes i medierna och gav en diskussion om kvinnors hälsa. Låt oss hålla i detta, för vi gör alla människor en tjänst om kvinnors hälsa prioriteras bättre.